av Joar Forssell (L)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Ingen har lämnats oberörd av IS illdåd. De gärningar denna terrorsekt har begått och – även efter det självutropade kalifatets fall – fortsätter att begå saknar motstycke i vår tid. Värst drabbas de civila, bland vilka etniska minoriteter systematiskt och konsekvents förföljts, kidnappats, hållits som slavar och mördats.
Jag vill i den här interpellationen särskilt lyfta fram yazidierna, som av IS utsattes för brott mot mänskligheten, vilka har fördömts av och förfärat det internationella samfundet.
Sedan IS år 2014 attackerade och vann kontroll över Sinjar och Nineveslätten tvingades tusentals människor att fly. De som inte hann eller kunde fly blev mördade, bortförda eller tvingade att bli barnsoldater eller sexslavar. Dödstalen är osäkra och nya massgravar hittas fortfarande.
I dag, sju år efter denna massaker, är många yazidiska kvinnors och barns öden fortfarande ovissa. Vare sig de lever eller ej förtjänar de vårt engagemang, antingen för att få sin frihet eller för att anhöriga ska få någon form av avslut på den pågående tragedin. Det är sorgligt att engagemanget hos världens samlade demokratier är mycket lågt.
Sverige kallar sig alltjämt en humanitär stormakt. Med sådana anspråk och med löften om en feministisk utrikespolitik har vi också själva tagit på oss ett större ansvar än andra. Även om Sverige inte ensamt kan agera världspolis för att lokalisera eller rädda försvunna yazidiska kvinnor och barn så betyder det inte att vi inte kan agera.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Ann Linde: