Ändringar i ersättningslagen

– arvode (3 kap.),

2021/22:RS2

2 Lagtext

Riksdagsstyrelsen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2016:1108) om ersättning till riks- dagens ledamöter1

dels att 2, 3, 5–7 kap. och 10 kap. 8 § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 1 kap. 9 § ska utgå,

dels att 1 kap. 1, 2, 5–10 §§, 4 kap. 1, 4–6, 8 och 9 §§, 9 kap. 17 och 21 §§,

10 kap. 9 §, 11 kap. 7 och 15 §§, 12 kap. 3, 7, 9, 11, 26, 27, 29, 35 och 36 §§, 13 kap. 3, 5, 9, 22, 23, 25, 31 och 32 §§, 14 kap. 1 och 2 §§, 15 kap. 1 § och rubrikerna närmast före 1 kap. 3 a, 7 och 8 §§, 4 kap. 1 och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att 9 kap. 4 § och 15 kap. 2 § i stället för lydelsen enligt lagen (2021:1123) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fem nya kapitel, 3, 5–7 och 14 a kap. och nio nya paragrafer, 1 kap. 3 a §, 4 kap. 2 a, 5 a och 6 a §§, 8 kap. 3 §, 12 kap. 6 a och 36 a §§ och 13 kap. 7 a och 32 a §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om ersättning till talmannen, riksdagens ledamöter och ersättare. Bestämmelserna avser

–ersättning till talmannen (2 kap.),

– arvode till ledamöter och ersättare (3 kap.),

–resekostnadsersättning (4 kap.),

–traktamente (5 kap.),

– övernattningsbostad (6 kap.),		– övernattningsbostad	och
	logiersättning (6 kap.),
1 Senaste lydelse av	3 kap. 15	§ 2021:1123
3 kap. 11 § 2021:1123	3 kap. 15	§ 2021:1123
3 kap. 12 § 2021:1123	3 kap. 16	§ 2021:1123
3 kap. 13 § 2021:1123	3 kap. 17	§ 2021:1123.
3 kap. 14 § 2021:1123

2021/22:RS2	2 LAGTEXT
	– arbetsrum,	introduktion,		– arbetsrum	samt teknisk	och
	vidareutbildning	samt teknisk	och	elektronisk utrustning (7 kap.),
	elektronisk utrustning (7 kap.),
	– barnverksamhet (8 kap.),
	– ålderspension (9 kap.),
	– sjukpension (10 kap.),
	– efterlevandepension (11 kap.),
	– inkomstgaranti (12 kap.),
	– omställningsstöd (13 kap.),
	– försäkring,	rehabilitering	och	– försäkring,	rehabilitering	och
	företagshälsovård (14 kap.), och			företagshälsovård (14 kap.),
	– överklagande (15 kap.).			– återkrav (14 a kap.), och
	– överklagande (15 kap.).

2 §

I lagen avses med

1.prisbasbelopp: prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken,

2.förhöjt prisbasbelopp: det förhöjda prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 8 §§ socialförsäkringsbalken,

3.inkomstbasbelopp: inkomstbasbeloppet enligt 58 kap. 26 och 27 §§ socialförsäkringsbalken,

4.inkomstindex: inkomstindex enligt 58 kap. 10–12 §§ socialförsäkringsbalken,

	5. balansindex: balansindex enligt				5. balansindex: balansindex enligt
58	kap.	22–24	§§	58	kap.	22–24	§§
socialförsäkringsbalken, och				socialförsäkringsbalken,
	6. Europaparlamentets				6. Europaparlamentets
ledamotsstadga: Europaparlamentets				ledamotsstadga: Europaparlamentets
beslut av den 28 september 2005 om				beslut av den 28 september 2005 om
antagande av		Europaparlamentets		antagande av		Europaparlamentets
ledamotsstadga		(2005/684/EG,		ledamotsstadga		(2005/684/EG,
Euratom).				Euratom), och
					7. tjänsteresa: en resa		som en
				ledamot gör som ett led i utövningen
				av sitt uppdrag som riksdagsledamot
				och som påbörjas på tjänstestället,
				under en pågående tjänsteresa eller
				på en förrättningsort samt avslutas
				på tjänstestället eller på en
				förrättningsort.

2 LAGTEXT

2021/22:RS2

Tjänsteställe 3 a §

En riksdagsledamot har sitt tjänsteställe där han eller hon är

folkbokfördenligt

folkbokföringslagen (1991:481) under förutsättning att det där finns en bostad som är inrättad för permanent boende för ledamoten och hans eller hennes familj och som även disponeras av ledamoten.

Om bostaden inte uppfyller dessa krav utgör riksdagen ledamotens tjänsteställe.

5 §

En ersättare har rätt till ersättning på samma sätt som en ledamot, om det inte anges något annat i lagen.

Vad som sägs i denna lag om en ledamot gäller även talmannen och en ersättare som utövar uppdrag som ledamot (ersättare), om det inte anges något annat i lagen.

			6 §
Lagen gäller även för talmannen,				En ledamot som fullgör uppdrag
om det inte anges något annat i lagen				som statsråd har under den tiden inte
eller	annat	framgår	av	rätt till ersättning enligt denna lag.
sammanhanget.
Tid som ersätts				Ersättning under ledighet
			7 §
Bestämmelserna i 3–5, 7 och 14				En ledamot som har beviljats
kap. ska tillämpas från och med den				ledighet för att tjänstgöra som
dag då ledamoten tillträder sitt				statssekreterare har under den tiden
uppdrag till och med 30 dagar efter				inte rätt till ersättning enligt denna
det att uppdraget upphör.				lag.
Bestämmelserna i 4 kap. 2, 5 och				En ledamot som har beviljats
9 §§ och 5 kap. 1, 4 och 5 §§ ska dock,				ledighet av något annat skäl har bara
– i fråga om en nyvald ledamot som				rätt till ersättning under ledigheten
tillträder sitt uppdrag i samband med				om det anges i lagen.
ett riksdagsval, tillämpas från och
med den dag då Valmyndigheten
fördelat mandaten och fastställt vilka

2021/22:RS2

2 LAGTEXT

kandidater som valts till ledamöter, och

–i fråga om en nyvald ledamot som utses enligt 14 kap. 18 § vallagen (2005:837), tillämpas från och med den dag då Valmyndigheten utser honom eller henne till ledamot.

Bestämmelserna i 8 kap. ska tillämpas från och med den dag då ledamoten tillträder sitt uppdrag till och med den dag då uppdraget upphör.

Tid som ersätts

8 §

För en ersättare för en annan ledamot än talmannen eller ett statsråd eller en statssekreterare, tillämpas 3–5, 7, 8 och 14 kap. endast för den tid som ersättaren enligt bevis utfärdat av Riksdagsförvaltningen ska fullgöra uppdraget. Om uppdraget upphör tidigare än vad som anges i beviset tillämpas dock 8 kap. fram till och med den dag då uppdraget upphör och 3–5, 7 och 14 kap. till och med 30 dagar efter den dag då uppdraget upphör, dock längst till och med den dag som anges i beviset.

Bestämmelserna i 4 kap. 2, 5 och

9 §§ och 5 kap. 1, 4 och 5 §§ tillämpas från och med den dag då Riksdagsförvaltningen utfärdar bevis om att ersättaren ska fullgöra ett uppdrag som ledamot.

En ledamot har rätt till ersättning enligt denna lag från och med den dag då han eller hon tillträder uppdraget till och med 30 dagar efter det att uppdraget upphörde, om det inte anges något annat i lagen.

			9 §
	En ledamot som har beviljats			En ersättare för någon annan än
ledighet från sitt uppdrag under minst				talmannen eller en ledamot som
en månad i följd har rätt till ersättning				tjänstgör	som	statsråd	eller
för den tiden om skälet till ledigheten				statssekreterare,		har rätt	till
är	offentligt	uppdrag,		ersättning under den tid som anges i
militärtjänstgöring,		sjukdom	eller	det bevis som utfärdas av
något annat förhållande som omfattas				Riksdagsförvaltningen då ersättaren
av	bestämmelserna	om rätt	till	kallas att	utöva	uppdrag	som

					2 LAGTEXT	2021/22:RS2
ledighet	för	arbetstagare	hos	ledamot. Om uppdraget	upphör
Riksdagsförvaltningen.				tidigare än vad som anges i beviset,
Med ett offentligt uppdrag avses				har ersättaren rätt till ersättning
ett uppdrag som ges av riksdagen				under 30 dagar från det att uppdraget
eller regeringen eller av någon				upphörde, dock längst till den dag
annan efter		bemyndigande	av	som anges i beviset.
riksdagen	eller regeringen.		En
anställning utgör inte ett offentligt
uppdrag.
Ersättning lämnas inte för tid då
en ledamot är statsråd eller
statssekreterare.
			10 §
Riksförvaltningen får meddela				Riksdagsförvaltningen	får
tillämpningsföreskrifter till lagen.				meddela föreskrifter till lagen.

3 kap. Arvode

Talmansarvode

1 § Talmannen har rätt till ett månatligt arvode som motsvarar arvodet till statsministern.

Ledamotsarvode

2 § En ledamot har rätt till ett månatligt arvode som bestäms av Riksdagens arvodesnämnd.

Tilläggsarvode

3 § En vice talman har rätt till ett månatligt tilläggsarvode som uppgår till 30 procent av ledamotsarvodet.

4 § En ordförande i ett utskott eller i EU-nämnden har rätt till ett månatligt tilläggsarvode som uppgår till 20 procent av ledamotsarvodet.

5 § En vice ordförande i ett utskott eller i EU-nämnden har rätt till ett månatligt tilläggsarvode som uppgår till 15 procent av ledamotsarvodet.

Sammanträdesarvode i EU-nämnden

6 § En ledamot, suppleant eller tillfällig ersättare i EU-nämnden har rätt till sammanträdesarvode för sammanträden som infaller på en måndag, en fredag och under tid då kammaren inte sammanträder. Detta gäller dock inte ordföranden och en vice ordförande i nämnden.

2021/22:RS2	2 LAGTEXT
	En suppleant i EU-nämnden som närvarar vid ett sammanträde utan att
	delta i de beslut som fattas under sammanträdet har rätt till
	sammanträdesarvode bara om nämnden beslutar om det.
	Riksdagsförvaltningen bestämmer arvodets storlek.
	Arvode som inkomst av anställning
	7 § Talmansarvode, ledamotsarvode och eventuellt tilläggsarvode ska anses
	som inkomst av anställning enligt socialförsäkringsbalken och lagen
	(1991:1047) om sjuklön. Ledamoten ska i det sammanhanget anses som
	arbetstagare.
	Arvode vid ledighet
	8 § En ledamot har rätt till ledamotsarvode och eventuellt tilläggsarvode vid
	ledighet som understiger en månad. Om ledigheten uppgår till minst en månad
	har ledamoten rätt till arvode under ledigheten bara om ledigheten beror på
	offentligt uppdrag, sjukdom, föräldraledighet, vård av närstående eller
	fullgörande av totalförsvarsplikt.
	Med ett offentligt uppdrag avses ett uppdrag som ges av riksdagen eller
	regeringen eller av någon annan efter bemyndigande av riksdagen eller
	regeringen. En anställning utgör inte ett offentligt uppdrag.
	Arvodesavdrag och ersättning vid sjukfrånvaro och
	föräldraledighet
	9 § Vid sjukfrånvaro och föräldraledighet ska det för samma tid göras avdrag
	på talmansarvode, ledamotsarvode, eventuellt tilläggsarvode och arvode enligt
	1 § 2 och 4 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen,
	dess myndigheter och organ i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen
	bestämmer. För ledamöter kan endast helt kalenderdagsavdrag göras.
	10 § Vid sjukfrånvaro och föräldraledighet har en ledamot rätt till ersättning i
	enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer. För ledamöter kan sådan
	ersättning endast avse hela kalenderdagar.
	Arvodesavdrag på ledamotens egen begäran
	11 § Om en ledamot av något annat skäl än som anges i 9 och 10 §§ har
	beviljats ledighet kortare tid än en månad under tid då arbetsplenum pågår, ska
	det på ledamotens begäran göras kalenderdagsavdrag för den tiden på
	ledamotsarvode, tilläggsarvode och arvoden enligt 1 § 2 och 4 lagen
	(1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter
	och organ.

2 LAGTEXT

2021/22:RS2

Ersättning för förlorad semester

12 § En ersättare har rätt till ersättning för förlorad semester. Sådan ersättning lämnas endast för den tid som understiger tolv månader per tolvmånadersperiod.

Återbetalning av arvode

13 § En ledamot som har varit frånvarande vid minst 60 procent av voteringstillfällena i kammaren under ett kvartal ska betala tillbaka ledamotsarvode som avses i 3 kap. 2–5 §§ för den tiden, om

1.ledamoten har varit frånvarande vid minst 60 procent av voteringstillfällena i kammaren även under ett föregående kvartal under valperioden, och

2.talmannen efter det kvartal som avses i punkt 1 har erinrat ledamoten om ledamotens frånvaro och återbetalningsplikt.

14 § Vid tillämpningen av 13 § ska perioden juli–september inte beaktas. Frånvaro vid voteringar som beror på sjukdom, föräldraledighet, familjeskäl, internationella uppdrag eller liknande omständighet ska inte heller beaktas. Om det finns synnerliga skäl ska inte heller annan frånvaro beaktas.

15 § Bestämmelserna i 13 § gäller inte partiledare och språkrör för partier som valts in i riksdagen.

16 § Riksdagens arvodesnämnd fattar beslut om återbetalning av arvode efter anmälan av talmannen.

17 § Talmannens erinran om frånvaro och återbetalningsskyldighet enligt 13 § 2 ska lämnas inom sex månader efter utgången av det kvartal som erinran avser. Har inte talmannens erinran lämnats inom den tiden ska inte någon erinran lämnas.

Talmannens anmälan till Riksdagens arvodesnämnd enligt 16 § ska göras inom sex månader efter utgången av det kvartal för vilket återbetalning föreslås. Har inte talmannens anmälan gjorts inom den tiden ska inte någon anmälan göras.

18 § Riksdagsförvaltningen ska på begäran av Riksdagens arvodesnämnd överlämna uppgifter om en ledamots närvaro vid voteringstillfällen och andra uppgifter som nämnden behöver för sin prövning.

Innan ett beslut om återbetalning fattas ska Riksdagens arvodesnämnd ge den ledamot som anmälan avser tillfälle att yttra sig. Nämnden ska även inhämta yttrande från den partigrupp som ledamoten tillhör eller har tillhört.

2021/22:RS2	2 LAGTEXT
	19 § Riksdagsförvaltningen framställer krav på återbetalning i enlighet med
	Riksdagens arvodesnämnds beslut. Ett belopp som återkrävs får i stället
	avräknas mot kommande utbetalningar av arvodet.
	Om återbetalning inte har skett inom en månad från det att ett krav på
	återbetalning framställts ska den återbetalningsskyldige betala ränta enligt 6 §
	räntelagen (1975:635) på det obetalda beloppet till dess betalning sker.
	Riksdagens arvodesnämnd får efter skriftlig ansökan från ledamoten
	besluta att återkravet och kravet på ränta ska efterges helt eller delvis, om det
	finns särskilda skäl.
	Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
	Ersättning för tjänsteresa				Ersättning	för	kostnader för
					tjänsteresa
				4 kap.
				1 §
	En ledamot har rätt till ersättning				En ledamot har rätt till ersättning
	för sina kostnader för tjänsteresor.				för sina kostnader för en tjänsteresa.
	Med en tjänsteresa avses en resa
	som en ledamot gör som ett led i
	utövningen av sitt uppdrag som
	riksdagsledamot	och	som påbörjas
	på tjänstestället, under en pågående
	tjänsteresa eller på en förrättningsort
	samt avslutas vid tjänstestället eller
	på en förrättningsort.
	Ledamotens		bostad	på
	folkbokföringsorten		enligt
	folkbokföringslagen		(1991:481)	är
	att betrakta	som ledamotens
	tjänsteställe vid	tillämpningen		av
	lagen.
					2 a §
					Rätten till ersättning enligt 2 §
					gäller för
					1. en ledamot som tillträder sitt
					uppdrag vid ett riksdagsval från och
					med den dag då Valmyndigheten
					fastställt valresultatet,
					2. en ledamot som tillträder sitt
					uppdrag	under	en	pågående
					valperiod från och med den dag då

En enskild utrikes tjänsteresa ska vara av värde för fullgörandet av riksdagsuppdraget.

Riksdagsförvaltningen fastställer för varje valperiod ett belopp som en ledamot får använda för sådana resor.

En ersättare som under en valperiod har tjänstgjort eller ska tjänstgöra under sammanlagt minst ett år har rätt att använda de medel som den ordinarie ledamoten disponerar för enskilda utrikes tjänsteresor.

2 LAGTEXT

2021/22:RS2

Valmyndigheten utsett honom eller henne till ledamot, och

3.en ersättare från och med den dag då Riksdagsförvaltningen utfärdar bevis om att ersättaren ska utöva uppdrag som riksdagsledamot.

4 §

Riksdagsstyrelsen fastställer för varje valperiod ett belopp som en ledamot får använda för enskilda utrikes tjänsteresor. Medel som inte har använts till sådana tjänsteresor

ska föras tillbaka till Riksdagsförvaltningen.

			5 §
Talmannen beslutar själv om sina				Talmannen		beslutar		om	sina
tjänsteresor.				tjänsteresor.
Riksdagsförvaltningen			eller den	En ledamot beslutar om sina
som	förvaltningen		bestämmer	1. inrikes tjänsteresor,
beslutar om en ledamots enskilda				2. enskilda utrikes tjänsteresor till
utrikes tjänsteresor till länder som				länder som ingår i Europeiska
inte ingår i Europeiska ekonomiska				ekonomiska		samarbetsområdet,
samarbetsområdet,		inte	har ansökt	kandidatländer		och		potentiella
om	medlemskap	i	Europeiska	kandidatländer		för	medlemskap i
unionen och inte är att betrakta som				Europeiska unionen, samt
potentiella kandidatländer.				3. enskilda utrikes tjänsteresor till
En ledamot får själv besluta om				andra länder och områden som
övriga tjänsteresor och om resor				Riksdagsförvaltningen bestämmer.
enligt 2 och 3 §§.				Riksdagsförvaltningen,				eller	den
				som	förvaltningen		bestämmer,
				beslutar efter ansökan om enskilda
				utrikes tjänsteresor som inte omfattas
				av andra stycket.

En begäran om ersättning för resekostnader ska ges in skriftligen till Riksdagsförvaltningen snarast efter det att resan avslutats, dock senast inom sex månader. Därefter upphör rätten till ersättning.

Färdmedel ska väljas med hänsyn till kostnads-, tids-, miljö- och säkerhetsaspekter.

2 LAGTEXT

2021/22:RS2

8 §

Färdmedel ska väljas med hänsyn till kostnads-, tids- och miljöaspekter.

Reseräkning	Begäran	om	ersättning	för
	resekostnader

9 §

Resenären ska snarast efter en avslutad resa ge in en reseräkning till Riksdagsförvaltningen, dock senast sex månader efter det att resan avslutades.

5 kap. Traktamente

Dagtraktamente vid inrikes tjänsteresa till en annan ort än

Stockholm

1 § En ledamot har rätt till traktamente vid en inrikes tjänsteresa till en annan ort än Stockholm om orten är belägen mer än 50 kilometer från ledamotens tjänsteställe och innefattar övernattning (dagtraktamente).

Traktamente betalas för varje hel dag som tas i anspråk för tjänsteresan. Beloppet uppgår till en etthundratjugondedel av prisbasbeloppet avrundat till närmaste tiotal kronor. Om tjänsteresan har påbörjats kl. 12.00 eller senare på avresedagen eller har avslutats kl. 19.00 eller tidigare på hemresedagen har ledamoten rätt till ett halvt traktamente.

Om ledamoten har fått fria måltider under tjänsteresan ska traktamentet minskas med det belopp som Riksdagsförvaltningen bestämmer (måltidsavdrag) under förutsättning att måltiden inte obligatoriskt ingår i priset för transporten på allmänna transportmedel.

Stockholmstraktamente

2 § En ledamot har rätt till traktamente vid en tjänsteresa till Stockholm om han eller hon har sitt tjänsteställe mer än 50 kilometer från Riksdagshuset och resan innefattar övernattning i Stockholm (Stockholmstraktamente). Ledamoten har inte rätt till Stockholmstraktamente för dagar som berättigar till dagtraktamente eller utlandstraktamente enligt 1 eller 3 §§.

Stockholmstraktamente betalas för varje hel och halv dag som tjänsteresan tar i anspråk och motsvarar halva maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229) avrundat till närmaste tiotal kronor. Stockholmstraktamentet ska inte reduceras med måltidsavdrag.

2 LAGTEXT

2021/22:RS2

Rätt till logiersättning

4 § Om Riksdagsförvaltningen inte kan tillhandahålla en ledamot som har rätt till övernattningsbostad en bostad i förvaltningens bostadsbestånd, eller om det till följd av ledamotens personliga förhållanden finns särskilda skäl, har han eller hon rätt till ersättning för eget boende inom 50 kilometer från Riksdagshuset (logiersättning).

Logiersättning betalas med högst det belopp per månad som Riksdagsförvaltningen bestämmer.

Logiersättning lämnas inte med anledning av avtal som har ingåtts med en juridisk eller fysisk person som är att anse som närstående till ledamoten.

5 § Vid ledighet som uppgår till högst 90 dagar har ledamoten rätt till logiersättning även under ledigheten. Om ledigheten överstiger 90 dagar har ledamoten bara rätt till fortsatt logiersättning om det finns särskilda skäl.

Beslut om rätt till övernattningsbostad eller logiersättning

6 § Riksdagsförvaltningen prövar efter ansökan om en ledamot har rätt till övernattningsbostad eller logiersättning.

Fördelning av övernattningsbostäder

7 § Riksdagsförvaltningen beslutar om vilka övernattningsbostäder som ska ställas till respektive partigrupps förfogande. Övernattningsbostäderna fördelas i proportion till antalet ledamöter i respektive partigrupp som har rätt till övernattningsbostad.

8 § Partigrupperna fördelar respektive tilldelade övernattningsbostäder bland sina ledamöter som enligt Riksdagsförvaltningens beslut har rätt till en övernattningsbostad.

Dispositionsrätten

9 § En ledamot disponerar övernattningsbostaden från och med måndagen i den vecka då riksmötet öppnas och till och med den dag då riksdagsuppdraget upphör, om inte annat följer av 10–14 §§.

10 § Under ledighet som överstiger en månad får ledamoten inte längre disponera övernattningsbostaden.

Utflyttning

11 § En ledamot som lämnar uppdraget under en valperiod ska flytta ut ur övernattningsbostaden senast en vecka efter det att uppdraget upphörde.

12 § En ledamot som inte kandiderar vid ett ordinarie riksdagsval ska flytta ut ur övernattningsbostaden senast den 31 juli valåret.

2021/22:RS2

2 LAGTEXT

En ledamot som inte kandiderar vid ett extra val ska flytta ut ur övernattningsbostaden senast en vecka efter valdagen.

13 § En ledamot som inte blir återvald vid ett riksdagsval ska flytta ut ur övernattningsbostaden senast en vecka efter valdagen.

14 § En ersättare ska flytta ut ur övernattningsbostaden när den ordinarie ledamoten återkommer från sin ledighet.

Upplåtelse

15 § En övernattningsbostad får inte upplåtas till någon annan.

Ersättningsskyldighet

16 § En ledamot är skyldig att ersätta skador utöver normalt slitage i en övernattningsbostad som orsakas uppsåtligen eller av oaktsamhet under den tid då han eller hon disponerar över bostaden. Detsamma gäller om inventarier i övernattningsbostaden som tillhör Riksdagsförvaltningen skadas eller går förlorade.

En ledamots ersättningsansvar gäller även skador och förluster som orsakas av någon som vistas i övernattningsbostaden med ledamotens samtycke.

17 § En ledamot är skyldig att ersätta kostnader som uppstår på grund av att han eller hon inte har uppfyllt sin skyldighet att städa övernattningsbostaden vid utflyttning eller har transporterat bort sina tillhörigheter när dispositionsrätten upphör.

7 kap. Arbetsrum samt teknisk och elektronisk utrustning

Rätt till arbetsrum

1 § En ledamot har rätt till ett arbetsrum i riksdagens lokaler.

Ersättare

2 § En ersättare ska använda den ordinarie ledamotens arbetsrum.

Fördelning av arbetsrum

3 § Riksdagsförvaltningen beslutar om vilka arbetsrum som ska ställas till respektive partigrupps förfogande. Partigruppen fördelar tilldelade arbetsrum mellan ledamöterna i gruppen.

Dispositionsrätten

4 § Rätten att använda ett arbetsrum gäller från och med måndagen i den vecka då riksmötet öppnas och till och med den dag då uppdraget upphör, om inte annat följer av 5–9 §§.

2021/22:RS2	2 LAGTEXT
	Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	8 kap.
	3 §
		Rätten till barnverksamhet gäller
		till och med den dag då
		riksdagsuppdraget upphör.
	Lydelse från den 1 januari 2022	Föreslagen lydelse
	9 kap.
	4 §2
	Underlaget för pensionsrätten	Underlaget för pensionsrätten
	utgörs av	utgörs av
	1. talmansarvode enligt 2 kap. 1 §,	1. talmansarvode enligt 3 kap. 1 §,
	2. ledamotsarvode enligt 3 kap. 1 §,	2. ledamotsarvode enligt 3 kap. 2 §,
	3. tilläggsarvode enligt 3 kap.	3. tilläggsarvode enligt 3 kap.
	2–4 §§, och	3–5 §§, och
	4. arvode enligt 1 § 2 och 4 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag
	inom riksdagen, dess myndigheter och organ.
	Vid beräkningen av underlaget ska	Vid beräkningen av underlaget ska
	till arvoden enligt 1–4 läggas avdrag	till arvoden enligt 1–4 läggas avdrag
	som gjorts enligt 3 kap. 7 och 8 §.	som gjorts enligt 3 kap. 9 §.

Om en ledamot under en månad har fått sjukpension, och då inte har haft rätt till arvode enligt första stycket, utgörs underlaget för pensionsrätten i stället av det arvode som ligger till grund för sjukpensionen, omräknat med förändringen av inkomstindex mellan det år arvodet avser och det år

pensionsrätten avser.
Vid beräkningen av underlaget ska	Vid beräkningen av underlaget ska

arvode som återkrävts enligt 3 kap.	arvode som återkrävts enligt 3 kap.
11–17 §§ inte räknas in.	13–19 §§ inte räknas in.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
17 §
Arvode som avses i 16 § är	Arvode som avses i 16 § är
1. talmansarvode enligt 2 kap. 1 §,	1.	talmansarvode enligt 3 kap. 1 §,
2. ledamotsarvode enligt 3 kap. 1 §,	2.	ledamotsarvode enligt 3 kap. 2 §,
3. tilläggsarvode enligt 3 kap.	3.	tilläggsarvode enligt 3 kap.
2–4 §§,	3–5 §§,

4.arvode enligt 1 § 1–4 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ,

2Senaste lydelse SFS 2021:1123.

En ledamot som lämnar riksdagsuppdraget före 65 års ålder har, för att kunna övergå till förvärvsarbete, rätt till stödåtgärder

2 LAGTEXT

2021/22:RS2

5.arvode enligt 2 kap. 2 § den upphävda lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges ledamöter av Europaparlamentet, och

6.arvode till statsråd, om statsrådstid inräknas enligt 18 §.

21 §
Den som vill ha ålderspension ska	Ansökan	om utbetalning av
ansöka om det hos Statens	ålderspension	görs hos Statens
tjänstepensionsverk.	tjänstepensionsverk.

Ålderspension kan tidigast betalas från och med den månad då ansökan kommer in till Statens tjänstepensionsverk.

10kap. 9 §

Den som vill ha sjukpension ska	Ansökan	om	utbetalning av
ansöka om det hos Statens	sjukpension	görs	hos Statens
tjänstepensionsverk.	tjänstepensionsverk.

Sjukpension lämnas inte för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden.

11kap. 7 §

Make eller make har rätt till	Maka eller make har rätt till
efterlevandepension efter den som	efterlevandepension efter den som
vid sin död var ledamot av riksdagen	vid sin död var ledamot av riksdagen
med för år räknat	med för år räknat

1.ett belopp som motsvarar 1,2 prisbasbelopp,

2.45 procent av underlaget enligt 9 § till den del det överstiger 7,5 men inte 20 inkomstbasbelopp under det första året och 30 procent av denna del av underlaget under de följande fem åren, och

3.22,5 procent av underlaget enligt 9 § till den del det överstiger 20 men inte 30 inkomstbasbelopp under det första året och 15 procent av denna del av underlaget under de följande fem åren.

			15 §
Den	som	vill	ha	Ansökan om utbetalning av
efterlevandepension		ska ansöka	om	efterlevandepension görs hos Statens
det hos Statens tjänstepensionsverk.				tjänstepensionsverk.

Efterlevandepension lämnas inte för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden.

12kap. 3 §

När en ledamot som inte har fyllt 65 år lämnar riksdagen ska

Riksdagsförvaltningen erbjuda

Inkomstgaranti betalas ut efter ansökan från och med den dag då arvodet upphör och gäller, med de begränsningar som framgår av 8 § första stycket, 8 § andra stycket 1 och 2 och 20 §, till och med månaden innan den månad då ledamoten fyller 65 år eller, om ledamoten avlider dessförinnan, till och med den månad då dödsfallet inträffar.

Om en tidigare ledamot som har ett gällande beslut om inkomstgaranti återinträder i riksdagen förskjuts inkomstgarantin med en tid som

motsvarar den nya

tjänstgöringstiden. Pågående utbetalning ska upphöra under den tiden.

När ledamoten på nytt lämnar riksdagen ska tidigare beslut om inkomstgaranti omprövas. Om ledamoten då har rätt till inkomstgaranti under längre tid eller

2021/22:RS2	2 LAGTEXT
	honom eller henne ett stöd för att	i	enlighet	med	vad
	kunna övergå till förvärvsarbete.	Riksdagsförvaltningen bestämmer.

6 a §

En ledamot som har tjänstgjort som statsråd får tillgodoräkna sig den tiden vid beräkningen av den

sammanlagdarespektive sammanhängande tiden i riksdagen om han eller hon har avgått från statsrådsbefattningen innan

1. rätt till inkomstgaranti enligt förordningen (2016:1022) om inkomstgaranti, tjänstepension och vissa försäkringsförmåner för statsråd har inträtt, eller

2. rätt till inkomstgaranti eller motsvarande förmåner enligt äldre föreskrifter har inträtt.

7 §

Inkomstgarantin betalas ut efter ansökan enligt 28 § från och med den dag då arvodet upphör och gäller, med de begränsningar som framgår av 8 § första stycket, 8 § andra stycket

1 och 2 och 20 §, till och med månaden innan den månad då ledamoten fyller 65 år eller, om ledamoten avlider dessförinnan, till och med den månad då dödsfallet inträffar.

Om ledamoten återinträder som ledamot upphör och förskjuts garantin för den tid uppdraget varar.

2 LAGTEXT

2021/22:RS2

med ett högre belopp ska det fattas ett nytt beslut om inkomstgarantin. I annat fall gäller tidigare beslut.

9 §

Om det finns särskilda skäl får den	Om det finns särskilda skäl får den
tid under vilken garantin gäller enligt	tid under vilken	inkomstgarantin
8 § första stycket och 8 § andra	gäller enligt 8 § första stycket och 8 §
stycket 1 och 2 förlängas med högst	andra stycket 1 och 2 förlängas med
ett år. I ett sådant beslut kan garantin	högst ett år. I ett sådant beslut kan
bestämmas till ett lägre belopp.	inkomstgarantin bestämmas till		ett
	lägre belopp.
	Vid bedömningen av om det finns
	särskilda skäl ska hänsyn tas till
	1. om och hur ledamoten har
	utnyttjat de stödåtgärder som avses i
	3 § eller vilka åtgärder han eller hon
	annars har vidtagit för att övergå till
	förvärvsarbete, och
	2. ledamotens	personliga	och
	ekonomiska förhållanden.

11 §

Underlaget för beräkningen av inkomstgarantin de första fem garantiåren utgörs av följande arvoden som betalas ut vid avgångstillfället:

1. ledamotsarvode enligt 3 kap. 1 §	1. ledamotsarvode enligt 3 kap. 2 §
2. tilläggsarvode enligt 3 kap. 2–	2. tilläggsarvode enligt 3 kap. 3–
4 §§, och	5 §§, och

3.månatliga arvoden enligt 1 § 2 och 4 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

Från och med det sjätte garantiåret beräknas inkomstgarantin bara på det ledamotsarvode som betalades vid avgångstillfället.

Talmannens arvode vid avgångstillfället utgör underlag för beräkningen av hans eller hennes inkomstgaranti.

		26 §
Riksdagens	arvodesnämnd	ska	Riksdagens	arvodesnämnd		ska
besluta om en ledamots rätt		till	besluta om en	ledamots	rätt	till
inkomstgaranti	när ledamoten	har	inkomstgaranti	i samband	med	att
lämnat riksdagen.			ledamoten		lämnar
			riksdagsuppdraget.

2021/22:RS2

2 LAGTEXT

27 §

Riksdagens arvodesnämnd beslutar efter skriftlig ansökan om

1.förlängning av inkomstgaranti enligt 9 §,

2.inkomstgaranti vid partiell sjuk- eller aktivitetsersättning enligt 10 §,

3. efterlevandeskydd enligt 22–23	3. efterlevandeskydd enligt 22 och
§§, och	23 §§, och
4. eftergift enligt 35–36 §§.	4. eftergift av återkrav och ränta
	till följd av beslut om jämkning.
Riksdagens arvodesnämnd beslutar även i frågor om jämkning av
inkomstgaranti enligt 20 §.
Beslut om förmåner enligt första stycket 1–3 kan inte beviljas för längre
tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden.
29 §
När en ledamot har lämnat	I samband med att en ledamot
riksdagen ska Riksdagsförvaltningen	lämnar	riksdagen	ska
till Riksdagens arvodesnämnd lämna	Riksdagsförvaltningen		till
de uppgifter som nämnden behöver	Riksdagens arvodesnämnd lämna de
för att kunna fastställa ledamotens	uppgifter som nämnden behöver för
rätt till inkomstgaranti enligt	att kunna fastställa ledamotens rätt
bestämmelserna i detta kapitel.	till	inkomstgaranti	enligt
	bestämmelserna i detta kapitel.

Riksdagsförvaltningen ska på begäran till Riksdagens arvodesnämnd överlämna de uppgifter som en tidigare ledamot har lämnat till förvaltningen

enligt 4 §.			35 §

Om inkomstgarantin har betalats				Om inkomstgaranti har betalats ut
ut med ett för högt belopp ska				med ett för högt belopp ska
garantitagaren	betala	tillbaka		garantitagaren	betala	tillbaka
mellanskillnaden. Detsamma			gäller	mellanskillnaden. Detsamma gäller
om garantin har jämkats. Ett belopp				om garantin har jämkats. Ett belopp
som ska betalas tillbaka ska, när det				som ska betalas tillbaka ska, när det
är lämpligt, i stället avräknas mot				är lämpligt, i stället avräknas mot
kommande	utbetalningar		av	kommande	utbetalningar	av
inkomstgarantin.				inkomstgarantin.

Avräkning enligt första stycket får inte ske förrän beslutet har vunnit laga kraft.

Om det finns särskilda skäl får återkravet efterges helt eller delvis.

Återkrav framställs av Statens	Statens	tjänstepensionsverk
tjänstepensionsverk.	beslutar om återkrav och eftergift av
	ett sådant krav.

2021/22:RS2

2 LAGTEXT

13 kap.

3§

När en ledamot som inte har fyllt 65 år lämnar riksdagen ska

Riksdagsförvaltningen erbjuda honom eller henne ett stöd för att

kunna övergå till förvärvsverksamhet.

En ledamot som lämnar riksdags- uppdraget före 65 års ålder har, för att kunna övergå till förvärvsarbete, rätt till stödåtgärder i enlighet med

vad Riksdagsförvaltningen bestämmer.

5 §

Den som har varit ledamot av riksdagen har rätt till ekonomiskt omställningsstöd

1.i tre månader, om ledamoten har tillhört riksdagen under en sammanhängande tid om minst ett år,

2.i sex månader, om ledamoten har tillhört riksdagen under en sammanlagd tid om minst två år,

3.i ett år, om ledamoten har tillhört riksdagen under en sammanlagd tid om minst fyra år, eller

4.i två år, om ledamoten har tillhört riksdagen under en sammanlagd tid om minst åtta år.

Ekonomiskt	omställningsstöd	Det		ekonomiska
uppgår till 85 procent av det arvode		omställningsstödet		uppgår till	85
som avses i 3	kap. 1 §. Stödet ska	procent av talmansarvodet enligt 3
betalas från och med den dag då		kap. 1 § eller ledamotsarvodet enligt
arvodet upphör.		3 kap. 2 § vid avgångstillfället.
Ekonomiskt	omställningsstöd	Ekonomiskt omställningsstöd ska
enligt första stycket ska jämställas		jämställas	med	inkomst	av
med inkomst av anställning enligt 59		anställning enligt 59 kap. 8 §
kap. 8 § socialförsäkringsbalken.		socialförsäkringsbalken.

7 a §

En ledamot som har tjänstgjort som statsråd får tillgodoräkna sig den tiden vid beräkningen av den

sammanlagdarespektive sammanhängande tiden i riksdagen om han eller hon har avgått från statsrådsbefattningen innan

1. rätt till inkomstgaranti enligt förordningen (2016:1022) om inkomstgaranti, tjänstepension och vissa försäkringsförmåner för statsråd har inträtt, eller

Om en tidigare ledamot som har ett gällande beslut om ekonomiskt omställningsstöd återinträder i riksdagen förskjuts det ekonomiska omställningsstödet med en tid som

motsvarar den nya

tjänstgöringstiden. Pågående utbetalning ska upphöra under den tiden.

När ledamoten på nytt lämnar riksdagen ska tidigare beslut om

ekonomiskt omställningsstöd omprövas. Om ledamoten då har rätt till ekonomiskt omställningsstöd under längre tid eller med högre belopp än enligt tidigare beslut ska Riksdagens arvodesnämnd fatta ett nytt beslut om det ekonomiska omställningsstödet. I annat fall gäller tidigare beslut.

2 LAGTEXT

2021/22:RS2

2.rätt till inkomstgaranti eller motsvarande förmåner enligt äldre föreskrifter har inträtt.

9 §

Utbetalning av ekonomiskt omställningsstöd ska upphöra om ledamoten återinträder i riksdagen.

22 §
Riksdagens arvodesnämnd ska	Riksdagens	arvodesnämnd	ska
besluta om en ledamots rätt till	besluta om en ledamots rätt till
ekonomiskt omställningsstöd enligt 5	ekonomiskt	omställningsstöd	i
§ när ledamoten har lämnat	samband med att ledamoten lämnar
riksdagen.	riksdagsuppdraget.

23 §

Riksdagens arvodesnämnd beslutar efter skriftlig ansökan om

1.förlängt ekonomiskt omställningsstöd enligt 6 §,

2.	efterlevandeskydd enligt 18–	2. efterlevandeskydd enligt 18 och
	19 §§, och	19 §§, och
3.	eftergift enligt 31–32 §§.	3. eftergift av återkrav och ränta
		till följd av beslut om jämkning.

Riksdagens arvodesnämnd beslutar även i frågor om jämkning av ekonomiskt omställningsstöd enligt 15 §.

Beslut om förmåner enligt första stycket 1 och 2 kan inte beviljas för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden.

Bestämmelserna i första stycket ska också gälla om stödmottagaren har försummat att lämna de uppgifter som behövs för bestämmande av det belopp som ska betalas tillbaka. I ett sådant fall ska dock ränta enligt 5 § räntelagen tas ut från den dag då uppgifterna senast skulle ha lämnats in.

I samband med att en ledamot lämnar riksdagsuppdraget ska

Riksdagsförvaltningen till Riksdagens arvodesnämnd lämna de uppgifter som nämnden behöver för att kunna fastställa ledamotens rätt till ekonomiskt omställningsstöd. Riksdagsförvaltningen ska på begäran överlämna de uppgifter som en tidigare ledamot har lämnat enligt 4 §.

2021/22:RS2

2 LAGTEXT

25 §

När en ledamot har lämnat riksdagen ska Riksdagsförvaltningen till Riksdagens arvodesnämnd lämna de uppgifter som nämnden behöver för att kunna fastställa ledamotens rätt till stöd enligt bestämmelserna i detta kapitel. Riksdagsförvaltningen ska på begäran överlämna de uppgifter som en tidigare ledamot har lämnat till förvaltningen enligt 4 §.

31 §

Om ekonomiskt omställningsstöd har betalats ut med ett för högt belopp ska stödmottagaren betala tillbaka mellanskillnaden. Detsamma gäller om stödet har jämkats. Ett belopp som ska betalas tillbaka ska, när det är lämpligt, i stället avräknas mot kommande utbetalningar av ekonomiskt omställningsstöd.

Avräkning enligt första stycket får inte ske förrän beslutet har vunnit laga kraft.

Om det finns särskilda skäl får återkravet efterges helt eller delvis.

Krav på återbetalning framställs	Statens	tjänstepensionsverk
av Statens pensionsverk.	beslutar om återkrav och eftergift av
	ett sådant krav.

32 §

Om ekonomiskt omställningsstöd har betalats ut med ett för högt belopp och mellanskillnaden inte har betalats tillbaka inom en månad efter det att krav på återbetalning har framställts, ska stödmottagaren betala ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) för tid därefter till dess betalning sker. Detsamma gäller om stödet har jämkats. Om det finns särskilda skäl får kravet på ränta efterges helt eller delvis.

Bestämmelserna i första stycket ska också gälla om stödmottagaren har försummat att lämna de uppgifter som behövs för bestämmande av det belopp som ska betalas tillbaka. I ett sådant fall ska ränta tas ut från den dag då uppgifterna senast skulle ha lämnats in.

2 LAGTEXT

2021/22:RS2

32 a §

Den som är återbetalningsskyldig enligt 31 och 32 §§ ska betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) på det återkrävda beloppet om det

1.har träffats ett avtal om

avbetalningsplan med den återbetalningsskyldige, eller

2.om den återbetalningsskyldige har medgetts anstånd med betalningen.

Ränta ska beräknas från den dag då avtalet om avbetalningsplan träffades eller anståndet medgavs. Ränta ska dock inte betalas för tid innan återkravet har förfallit till betalning.

14kap. 1 §

Riksdagsförvaltningen			ska se	till	En ledamot har rätt till
att en ledamot är grupplivförsäkrad,					försäkringsförmåner		i	form	av
tjänstereseförsäkrad				och	grupplivförsäkring,
arbetsskadeförsäkrad. Förvaltningen					tjänstereseförsäkring				och
svarar	för	kostnaden		för	arbetsskadeförsäkring i enlighet med
försäkringarna.					vad	Riksdagsförvaltningen
					bestämmer.
				2 §
En	ledamot	har	rätt	till	En	ledamot	har	rätt	till
företagshälsovård		i den	omfattning		företagshälsovård i enlighet med vad
som	Riksdagsförvaltningen				Riksdagsförvaltningen bestämmer.
bestämmer.

14 a kap. Återkrav

1 § En ledamot är skyldig att betala tillbaka utbetalning av arvode, resekostnadsersättning, traktamente, logiersättning eller pension enligt denna lag, som har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp, om han eller hon har orsakat utbetalningen genom att

1.lämna oriktiga uppgifter, eller

2.inte fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet.

2021/22:RS22 LAGTEXT

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ

dels att nuvarande 1 b § ska betecknas 1 c §,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 b § och 1 d §, av följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 1 b § ska sättas närmast framför 1 c §, dels att 2 och 3 a §§ ska ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

1 b §1

Ordföranden och övriga ledamöter i Riksdagens arvodesnämnd har rätt till ett årsarvode. Arvodet uppgår till ett belopp som motsvarar den procentandel av talmansarvodet enligt 3 kap. 1 § lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter som framgår av följande uppställning.

Befattning	Procentandel av talmansarvodet
Ordförande	63
Ledamot	25

1 d §

Ersättaren för ordföranden i Riksdagens arvodesnämnd har rätt till ett sammanträdesarvode. Arvodet uppgår till ett belopp som motsvarar 3,3 procent av talmansarvodet enligt 3 kap. 1 § lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter.

Om ersättaren deltar i ett sammanträde utan att delta i beslut har han eller hon rätt till sammanträdesarvode bara om nämnden beslutar det.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 §2
För fullgörande av sådana uppdrag som anges i 1 § betalas ett särskilt

arvode för en sammanträdesdag som infaller en måndag, en fredag eller under perioder då kammaren inte sammanträder (sammanträdesarvode).

Sammanträdesarvode betalas dock inte till vald ledamot och företrädare för partigrupp utan vald ledamot i riksdagsstyrelsen.

Sammanträdesarvode betalas även till

1 Senaste lydelse SFS 2012:885.

2 Senaste lydelse SFS 2016:1110.

2 LAGTEXT

2021/22:RS2

1.ledamot och tjänstgörande ersättare i ledamotsrådet,

2.tjänstgörande suppleant och tjänstgörande ersättare för företrädare för partigrupp utan vald ledamot i riksdagsstyrelsen,

3.suppleant i Nordiska rådets svenska delegations arbetsutskott,

4.ledamot och suppleant i Utrikesnämnden för sammanträde som är förlagt till period då riksdagen har plenifri tid,

5.riksdagsledamot vid deltagande på uppdrag av riksdagen i Nordiska rådets verksamhet i den mån motsvarande ersättning inte betalas från Nordiska rådet,

6. riksdagsledamot vid deltagande				6. riksdagsledamot vid deltagande
på uppdrag av riksdagen i				på uppdrag av riksdagen i
Europarådets verksamhet i den mån				Europarådets verksamhet i den mån
motsvarande	ersättning inte betalas			motsvarande	ersättning inte betalas
från Europarådet samt				från Europarådet,
7. riksdagsledamot vid deltagande				7. riksdagsledamot vid deltagande
på uppdrag av riksdagen i den				på uppdrag av riksdagen i den
parlamentariska		församlingens		parlamentariska		församlingens
verksamhet	i Organisationen		för	verksamhet	i Organisationen		för
säkerhet och samarbete i Europa i den				säkerhet och samarbete i Europa i den
mån motsvarande		ersättning	inte	mån motsvarande		ersättning	inte
betalas från	den	parlamentariska		betalas från	den	parlamentariska
församlingen.				församlingen och

8.riksdagsledamot vid deltagande på uppdrag av riksdagen i verksamheten i den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen för Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) i den mån motsvarande ersättning inte betalas från kontrollgruppen.

Arvodesbeloppen fastställs av riksdagsstyrelsen.

Till en suppleant som deltar i sammanträde utan att delta i beslut betalas sammanträdesarvode endast om respektive organ beslutar det.

2021/22:RS22 LAGTEXT

2.4 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229) i stället för lydelsen enligt lagen (2021:1164) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

Lydelse från den 1 januari 2022	Föreslagen lydelse
	12 kap.
	8 §1

Tjänstestället är den plats där den skattskyldige utför huvuddelen av sitt arbete. Utförs detta under förflyttning eller på arbetsplatser som hela tiden växlar, anses i regel den plats där den skattskyldige hämtar och lämnar arbetsmaterial eller förbereder och avslutar sina arbetsuppgifter som tjänsteställe.

Om arbetet pågår en begränsad tid på varje plats enligt vad som gäller för vissa arbeten inom byggnads- och anläggningsbranschen och liknande branscher, anses bostaden som tjänsteställe.

Bostaden		anses		som		tjänsteställe			Bostaden anses som tjänsteställe
även för								även för
1.	riksdagsledamöter,							1.	reservofficerare,
2.	reservofficerare,
								2.	nämndemän, juryledamöter och
3.	nämndemän,				juryledamöter,
									andra liknande uppdragstagare i
	och andra liknande uppdrags-
									allmän domstol, allmän förvalt-
	tagare		i	allmän			domstol,
									ningsdomstol, hyresnämnd eller
	allmän		förvaltningsdomstol,
									arrendenämnd, och
	hyresnämnd				eller		arrende-
								3.	personer som tillfälligt anställs
	nämnd, och
									hos statliga myndigheter, regi-
4.	personer som				tillfälligt an-
									oner, kommuner eller kommunal-
	ställs	hos		statliga			myndig-
									förbund för att hantera eller bidra
	heter,		regioner,			kommuner
									till att minska konsekvenser av en
	eller	kommunalförbund för
									specifik händelse i Sverige i form
	att hantera eller bidra till att
									av olycka, kris, krig, krigsfara
	minska		konsekvenser av en
									eller annan liknande situation.
	specifik händelse i Sverige i

form av olycka, kris, krig, krigsfara eller annan liknande situation.

1Senaste lydelse SFS 2021:1164.

2021/22:RS22 LAGTEXT

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd

Härigenom föreskrivs

dels att 1 § lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd i stället för lydelsen enligt lagen (2021:1122) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse,

dels att 14 § lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens

arvodesnämnd ska ha följande lydelse.
Lydelse från den 1 januari 2022	Föreslagen lydelse

1 §1

Riksdagens arvodesnämnd ska i enlighet med

1. 3 kap. 1 § lagen (2016:1108) om	1. 3 kap. 2 § lagen (2016:1108) om
ersättning till riksdagens ledamöter	ersättning till riksdagens ledamöter
fastställa det belopp per månad som	fastställa det belopp per månad som
ledamotsarvode ska betalas med,	ledamotsarvode ska betalas med,
2. 3 kap. 11–17 §§ samma lag	2. 3 kap. 13–19 §§ samma lag
besluta om återbetalning av arvode,	besluta om återbetalning av arvode,

3.12 kap. 26–27 §§ samma lag besluta i frågor om inkomstgaranti och efterlevandeskydd,

4.13 kap. 22–23 §§ samma lag besluta i frågor om ekonomiskt omställningsstöd och efterlevandeskydd,

5.9 kap. 12 a § den upphävda lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges ledamöter av Europaparlamentet besluta om jämkning av inkomstgaranti och

6. 9 kap. 23 § samma lag om	6. 9 kap. 23 § samma lag besluta
utbetalning av inkomstgaranti på	om utbetalning av inkomstgaranti på
nytt.	nytt.

Nämnden ska ange vilka överväganden som föranlett beslutet.

Nämnden är en myndighet under riksdagen.

1Senaste lydelse SFS 2021:1122.

2021/22:RS2

4 Bakgrund och gällande rätt

4.1Ledamöternas rätt till ersättning och gällande regelverk

Enligt 5 kap. 2 § riksdagsordningen har en ledamot rätt till arvode för sitt uppdrag av allmänna medel. Av paragrafen framgår att det finns närmare bestämmelser om arvode och ekonomiska villkor för ledamöter och ersättare i lag. Motsvarande gällde även tidigare enligt 9 kap. 6 § i 1974 års riksdags- ordning och 23 § i 1866 års riksdagsordning. Ursprungligen fanns alla materi- ella ersättningsregler i riksdagsordningen. Genom lagändringar 1941 fördes reglerna över till en ersättningsstadga medan den grundläggande bestämmel- sen om rätt till ersättning behölls i riksdagsordningen.

Ersättningsstadgan ersattes 1972 av en ny ersättningsstadga, som i sin tur ersattes av lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter. 1988 års lag upphävdes den 1 juli 1994 då lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter trädde i kraft. Därefter ersattes 1994 års lag den 1 januari 2017 av lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter (ersättningslagen), som också är den nu gällande lagen. En betydande del av de materiella reglerna har därutöver återfunnits i olika föreskrifter utfärdade av myndigheter under riksdagen.

Begreppet ersättning innefattar i ersättningslagen inte bara direkt ekono- misk ersättning utan även andra förmåner av ekonomisk natur, exempelvis tillgång till teknisk utrustning och parkering. Lagen gäller för talmannen och ersättare på samma sätt som för ledamöter såvida det inte anges något annat i lagen.

I ersättningslagen finns bestämmelser om

•ersättning till talmannen (2 kap.)

•arvode till ledamöter och ersättare (3 kap.)

•resekostnadsersättning (4 kap.)

•traktamente (5 kap.)

•övernattningsbostad (6 kap.)

•arbetsrum, introduktion, vidareutbildning samt teknisk och elektronisk utrustning (7 kap.)

•barnverksamhet (8 kap.)

•ålderspension (9 kap.)

•sjukpension (10 kap.)

•efterlevandepension (11 kap.)

•inkomstgaranti (12 kap.)

•omställningsstöd (13 kap.)

•försäkring, rehabilitering och företagshälsovård (14 kap.)

•överklagande (15 kap).

4 BAKGRUND OCH GÄLLANDE RÄTT

2021/22:RS2

Arvode

Talmannen har rätt till ett månatligt arvode som motsvarar arvodet till stats- ministern. En ledamot har rätt till ett månatligt arvode som bestäms av Riks- dagens arvodesnämnd. Från och med den 1 januari 2022 uppgår arvodet till 71 500 kronor i månaden. Arvodets storlek omprövas normalt en gång om året.

Vissa uppdrag berättigar till ett månatligt tilläggsarvode. En vice talman har således rätt till ett tilläggsarvode som uppgår till 30 procent av ledamots- arvodet. Tilläggsarvodet till ordföranden i ett utskott och i EU-nämnden uppgår till 20 procent av ledamotsarvodet, medan en vice ordförande har rätt till ett tillägg om 15 procent av arvodet.

Arvodet betraktas som inkomst av anställning enligt socialförsäkrings- balken och lagen (1991:1047) om sjuklön. Ledamoten betraktas i detta sammanhang som arbetstagare.

Vid kortare ledighet har ledamoten rätt till fullt arvode under ledigheten. Om ledamoten är ledig en månad eller längre tid än så har han eller hon rätt till arvode bara om ledigheten är föranledd av offentligt uppdrag, militär- tjänstgöring, föräldraledighet eller sjukdom eller andra förhållanden som berättigar till ledighet för arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen. Är leda- moten föräldraledig eller frånvarande på grund av sjukdom ska det dock göras ett kalenderdagsavdrag på arvodet. Ledamoten har i stället, utöver ersättning från Försäkringskassan, rätt till ersättning på samma sätt som arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen. Det gäller bl.a. föräldrapenningtillägg och sjuk- penningtillägg.

Resekostnadsersättning

Ledamöterna har rätt till ersättning för sina tjänsteresor. Med begreppet tjänsteresa avses en resa som ledamoten gör inom ramen för uppdraget som riksdagsledamot och som påbörjas på tjänstestället, under en pågående tjänsteresa eller på en förrättningsort samt avslutas vid tjänstestället eller på en förrättningsort. Ledamotens bostad på folkbokföringsorten enligt folkbok- föringslagen ska betraktas som ledamotens tjänsteställe. Som exempel på tjänsteresor kan nämnas resor till och från riksdagen för att delta i riksdags- arbetet och resor till, från och i den valkrets för vilken ledamoten är vald. Ytterligare exempel är resor som beror på sammanträde med partigruppen, partikonferens och annat partiarrangemang, utskottsresor, resor för att delta i arbetet i nämnder, delegationer, kommittéer eller liknande inom riksdagen samt enskilda utrikes tjänsteresor, exempelvis studieresor eller liknande. En ledamot har även i andra fall rätt till ersättning för kostnader för att resa till riksdagen, om resan görs med anledning av en extraordinär händelse eller av någon annan orsak som inte har kunnat förutses. Riksdagen ersätter också i vissa fall resor före tillträdet av uppdraget, exempelvis för att inställa sig i riksdagen eller delta i möten med partigruppen.

Rätten till ersättning för resekostnader innebär att Riksdagsförvaltningen ersätter ledamotens egna utlägg för resan. Ledamoten får också boka resor och

2021/22:RS2	4 BAKGRUND OCH GÄLLANDE RÄTT
	boende via den resebyrå och det taxibolag som Riksdagsförvaltningen har
	anlitat och hyra bil på förvaltningens bekostnad. Ledamöterna har även rätt att
	få ett årskort på tåg och destinationskort, årskort eller liknande färdbevis för
	flyg. Ledamoten ska välja färdmedel med hänsyn till kostnads-, tids- och
	miljöaspekter.
	Riksdagsstyrelsen anslår inför varje valperiod ett belopp per ledamot som
	får användas för enskilda utrikes tjänsteresor. Beloppet har hittills uppgått till
	50 000 kronor per mandat och valperiod. En sådan resa ska vara av värde för
	fullgörandet av uppdraget och kan exempelvis innefatta studiebesök och
	möten med parlamentariker, organisationer eller myndigheter i andra länder.
	Talmannen beslutar själv om sina inrikes och utrikes tjänsteresor. Leda-
	möterna beslutar själva om sina inrikes tjänsteresor samt enskilda utrikes
	tjänsteresor till länder inom EES-området, till länder som har ansökt om
	medlemskap i EU (kandidatländer) samt till potentiella kandidatländer. När
	det gäller enskilda utrikes tjänsteresor till andra länder beslutar någon av de
	vice talmännen efter ansökan av ledamoten om han eller hon får genomföra
	resan på Riksdagsförvaltningens bekostnad.

Traktamente och övernattningsbostad

En ledamot som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader enligt inkomst- skattelagen (1999:1229) har vid tjänsteresa rätt till olika former av trakta- mente. Ledamoten ska anses vara på tjänsteresa mer än 50 kilometer från tjänstestället som kräver övernattning.

Vid tjänsteresa i Sverige betalas traktamente antingen som dagtraktamente vid flerdygnsförrättning på annan ort än Stockholm eller som s.k. Stockholms- traktamente. Dagtraktamentet uppgår till en etthundratjugondedel av prisbas- beloppet. Stockholmstraktamentet uppgår till halva maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen (1991:1229), för närvarande 120 kronor per dag, och är skattefritt.

Vid utrikes tjänsteresa betalas utlandstraktamente enligt de belopp som enligt Skatteverkets beslut är skattefritt. Därtill kommer ett förrättningstillägg. Vid endagsförrättning utomlands betalas ett dagtillägg ut med belopp som motsvarar vad anställda vid Riksdagsförvaltningen får enligt kollektivavtal.

Ersättning vid övernattning under tjänsteresa, s.k. nattraktamente, lämnas i form av tillgång till övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostads- bestånd eller logiersättning, d.v.s. ersättning för egen övernattningsbostad i Stockholm. Logiersättningen uppgår till högst 8 600 kronor i månaden. Dessutom ersätts boende på hotell eller liknande boende, dock bara om förrättningsorten är belägen mer än 50 kilometer från tjänstestället. Rätten till övernattningsbostad och logiersättning i Stockholm förutsätter att ledamoten disponerar en bostad på hemorten som är inrättad för permanent boende.

Riksdagsförvaltningen förfogar över omkring 270 övernattningsbostäder i Stockholm. Förvaltningen beslutar om hur många övernattningsbostäder respektive partigrupp får att disponera. Bostäderna fördelas därefter bland

4 BAKGRUND OCH GÄLLANDE RÄTT

2021/22:RS2

ledamöterna av respektive partikansli. Det tas inte ut någon hyra av leda- möterna som utnyttjar de övernattningsboenden Riksdagsförvaltningen disponerar över.

Olika avgångsförmåner

En ledamot som lämnar riksdagen innan han eller hon fyllt 65 år har rätt till stödåtgärder för övergång till förvärvsarbete. Stödet motsvarar det stöd som erbjuds genom trygghetsavtalen på arbetsmarknaden och ges i form av bl.a. rådgivning och kompetensutveckling. Därutöver lämnas det under vissa förut- sättningar ett ekonomiskt stöd i form av inkomstgaranti eller ekonomiskt omställningsstöd. Rätten till avgångsförmån upphör då ledamoten fyller 65 år.

Inkomstgarantin gäller för de ledamöter som valts in i riksdagen före valet 2014. Om den tidigare ledamoten tjänstgjort i riksdagen en sammanhängande tid om tre men inte sex år får han eller hon inkomstgaranti under ett år. En ledamot som lämnar riksdagen efter en sammanlagd tid av minst sex år har rätt till inkomstgaranti

•i två år om ledamoten inte uppnått 40 års ålder

•i fem år om ledamoten uppnått 40 men inte 50 års ålder

•till ingången av den månad då ledamoten fyller 65 år om ledamoten uppnått 50 års ålder, s.k. varaktig inkomstgaranti.

Garantibeloppet uppgår det första året till 80 procent av garantiunderlaget, dvs. ledamotsarvodet inklusive eventuella tilläggsarvoden och månadsarvoden. Därefter uppgår garantibeloppet till en procentandel av arvodet (33– 66 procent) beroende på hur länge ledamoten tjänstgjort i riksdagen. Under vissa förutsättningar kan inkomstgarantin förlängas.

Det ekonomiska omställningsstödet omfattar ledamöter som inte har rätt till inkomstgaranti. Rätten till ekonomiskt omställningsstöd förutsätter att ledamoten har tjänstgjort i riksdagen under en sammanhängande tid av minst ett år. Utbetalningstiden beror på tjänstgöringstidens längd enligt följande:

•Tre månader vid minst ett års sammanhängande tjänstgöringstid.

•Sex månader vid minst två års sammanlagd tjänstgöringstid.

•Ett år vid minst fyra års sammanlagd tjänstgöringstid.

•Två år vid minst åtta års sammanlagd tjänstgöringstid.

Det ekonomiska omställningsstödet uppgår till ett belopp om 85 procent av ledamotsarvodet. Under vissa förutsättningar kan omställningsstödet för- längas.

Både inkomstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd kan jämkas, bl.a. om den tidigare ledamoten förvärvsarbetar i väsentlig omfattning åt någon annan utan att ta ut skälig ersättning för sitt arbete, inte vidtar tillräckliga åtgärder för att skaffa sig förvärvsarbete, gör vissa skattemässiga avsättningar eller döms för brott och därför har skilts från uppdraget som ledamot eller skulle ha skiljts från uppdraget om han eller hon varit kvar i riksdagen.

2021/22:RS2	4 BAKGRUND OCH GÄLLANDE RÄTT
	Jämkning innebär att en redan utbetald förmån minskas genom ett beslut i
	efterhand. Vid jämkning ska den tidigare ledamoten betala tillbaka det
	jämkade beloppet.
	Riksdagens arvodesnämnd prövar om en tidigare ledamot har rätt till
	inkomstgaranti eller ekonomiskt omställningsstöd. Arvodesnämnden beslutar
	även om förlängd inkomstgaranti och förlängt ekonomiskt omställningsstöd
	och om jämkning. Sådana beslut kan överklagas till förvaltningsdomstol.
	Arvodesnämnden bedriver även en tillsynsverksamhet som syftar till att
	säkerställa att rätt inkomst läggs till grund för avräkningen av andra inkomster
	och att en tidigare ledamot vidtar tillräckliga åtgärder för att övergå till
	förvärvsverksamhet.
	Avgångsförmånerna betalas ut av Statens tjänstepensionsverk (SPV). SPV
	hanterar även återkrav av avgångsförmåner som betalats ut med för högt
	belopp.

Pensioner

En ledamot har rätt till ålderspension om han eller hon tillgodoräknas pensionsrätt. Varje månad som en ledamot har fått arvode eller sjukpension av riksdagen tillgodoräknas han eller hon pensionsrätt. Ledamoten har sedan den 1 januari 2021 rätt till ålderspension tidigast från och med den månad då han eller hon fyller 62 år. Pensionsförmånerna tjänas in på samma sätt oavsett ålder och utan vare sig nedre eller övre åldersgräns. All uppdragstid ger rätt till pension och det finns inte någon viss minsta uppdragstid, vare sig totalt eller sammanhängande. Intjänandetiden är dock begränsad till 30 år.

En ledamot har rätt till sjukpension för den tid då han eller hon har rätt till hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken. Sjukpension lämnas längst till och med den månad då ledamoten fyller 65 år eller om ledamoten avlider dessförinnan, till och med den månad då dödsfallet inträffar.

Efterlevandepension lämnas till efterlevande maka eller make och efter- levande barn till den som vid sin död var ledamot av riksdagen eller fick ålderspension eller sjukpension enligt ersättningslagen. Med efterlevande maka eller make jämställs en ogift person som stadigvarande sammanbodde med en ogift ledamot när han eller hon avled. Efterlevandepension till maka eller make lämnas under sex år. Efterlevandepension till barn lämnas längst till och med den månad då barnet fyller 20 år.

Beslut i frågor om ålderspension, sjukpension och efterlevandepension enligt ersättningslagen fattas av SPV. Verket sköter även administrationen av pensionerna enligt en överenskommelse med Riksdagsförvaltningen.

Arbetsrum och teknisk utrustning

Riksdagsförvaltningen ska tillhandahålla en ledamot arbetsrum i riksdagens lokaler. Arbetsrummen fördelas bland ledamöterna av partikanslierna.

4 BAKGRUND OCH GÄLLANDE RÄTT

2021/22:RS2

Närmare bestämmelser om bl.a. möblering, utrustning och städning finns i tillämpningsföreskriften till lagen. Riksdagsförvaltningen ska vidare tillhanda- hålla en ledamot den tekniska och elektroniska utrustning som han eller hon behöver för att kunna utföra uppdraget som ledamot.

Tillfällig barnverksamhet

En ledamot har rätt till tillfällig barnverksamhet i riksdagen för barn i åldern ett till och med tolv år. Syftet med barnverksamheten är att underlätta för ledamöterna att förena uppdraget som ledamot med rollen som förälder och möjliggöra för ledamöterna att vid enstaka tillfällen ta med barnen till riksdagen. Rätten gäller ledamotens egna barn, barn till ledamotens make eller maka, registrerade partner eller sambo, barn till en person som lever i ett parförhållande med ledamoten utan att ha ett gemensamt hushåll och barn som är familjehemsplacerade hos ledamoten. Rätten till barnverksamhet gäller i mån av platstillgång. Endast tjänstgörande ledamöter och ersättare får utnyttja barnverksamheten.

Försäkring, företagshälsovård och rehabilitering

Riksdagsförvaltningen ska se till att en riksdagsledamot är grupplivförsäkrad, tjänstereseförsäkrad och arbetsskadeförsäkrad. Förvaltningen ska stå för kost- naderna för försäkringarna. En ledamot har även rätt till företagshälsovård i den omfattning som Riksdagsförvaltningen bestämmer. I tillämpningsföre- skriften anges det att företagshälsovården ska bestå av arbetsrelaterad vård och av tillgång till sköterskemottagning i riksdagens lokaler. Sjukvårdstjänster ingår inte i företagshälsovården.

Tid under vilken rätten till ersättning gäller

Som utgångspunkt gäller att en ledamot har rätt till ersättning enligt ersättningslagen från och med den dag då han eller hon tillträder uppdraget till och med 30 dagar efter det att uppdraget upphört. De 30 dagarna syftar till att ge ledamoten en möjlighet att avveckla uppdraget under ordnade former.

Det finns dock undantag från denna huvudregel. Till exempel gäller att en nyvald ledamot som tillträder sitt uppdrag i samband med ett ordinarie val har rätt till resekostnadsersättning och ersättning för övernattning från och med den dag då Valmyndigheten fördelat mandaten och fastställt vilka kandidater som valts till ledamöter. Ett annat exempel är att rätten till barnverksamhet gäller från och med den dag då ledamoten tillträder uppdraget till och med den dag då uppdraget upphör.

2021/22:RS2

4 BAKGRUND OCH GÄLLANDE RÄTT

Tillämpningsföreskrift och allmänna råd

Riksdagsstyrelsens föreskrift och allmänna råd (RFS 2016:5) om tillämp- ningen av lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter trädde i kraft den 1 januari 2017 och ersatte en rad tidigare föreskrifter. Till före- skriften finns en s.k. motivpromemoria med en allmän bakgrund och kommen- tarer till de enskilda bestämmelserna.

Föreskriften är indelad i elva kapitel och innehåller efter ett inledande kapitel föreskrifter om arvode, resekostnadsersättning, traktamente, över- nattningsbostad, arbetsrum, introduktion, vidareutbildning, teknisk och elektronisk utrustning, barnverksamhet, sjukpension, inkomstgaranti, om- ställningsstöd, försäkring, företagshälsovård och rehabilitering.

4.2Lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ

I lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ (arvodeslagen) finns bestämmelser om arvoden för vissa uppdrag utöver det ordinarie riksdagsuppdraget.

Arvodeslagen gäller för uppdrag i bl.a. Sveriges riksbank, riksdags- styrelsen, Riksdagens råd för Riksrevisionen, Nordiska rådets svenska delegation, Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond, Valprövningsnämnden, Riksdagens överklagandenämnd, Nämnden för lön till riksdagens ombudsmän och riksrevisorn, Statsrådsarvodesnämnden, Partibidragsnämnden, Riks- dagens ansvarsnämnd och Nämnden för prövning av statsråds och vissa andra befattningshavares övergångsrestriktioner.

Arvode lämnas i form av månadsarvode, årsarvode och sammanträdes- arvode. Årsarvodet är tänkt för befattningshavare i nämnder som har omfattande löpande verksamhet och vars arbetsbelastning typiskt sett inte varierar så mycket från år till år. Sammanträdesarvode har ansetts mest lämpligt för befattningshavare i nämnder som sällan behöver träda i funktion. Sammanträdesarvode betalas också till befattningshavare i vissa andra organ än riksdagens nämnder, bl.a. till riksdagsledamöter som deltar i verksamheten inom Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och Nordiska rådet, i den mån respektive organ inte betalar motsvarande ersättning.

I lagen finns bestämmelser om rätt till resekostnadsersättning och traktamente i samband med sammanträden. Den som inte är riksdagsledamot har rätt till ersättning för inkomstförlust på grund av uppdraget.

Arvodena uppgår till en procentuell andel av arvodet till en riksdags- ledamot på samma sätt som tilläggsarvodena till de vice talmännen samt ordförandena, vice ordförandena i utskotten och i EU-nämnden. Tidigare angavs arvodesbeloppen i lagtexten.

4 BAKGRUND OCH GÄLLANDE RÄTT

2021/22:RS2

Arvodet till ordförande, ledamot och ersättare för ordföranden i Riksdagens arvodesnämnd regleras dock inte i arvodeslagen utan bestäms genom beslut av riksdagsstyrelsen.

4.3 Uppförandekoden

Talmanspresidiet och gruppledarna har antagit en uppförandekod som gäller alla ledamöter och ersättare. Bakgrunden till antagandet av uppförandekoden är en rekommendation från Europarådet.

I avsnitt 1 i uppförandekoden anges följande:

1.Riksdagen är folkets främsta företrädare, och uppdraget som riksdags- ledamot bygger på det förtroende som medborgarna har uttryckt i allmänna val. Riksdagens ledamöter har kommit överens om en gemensam uppförandekod som ska bidra till att värna det förtroendet.

2.Uppförandekoden sammanfattar de regelverk och värden som är centrala för ledamotsuppdraget. Den utgör på så sätt en gemensam etisk grund för uppdraget som ledamot.

3.Uppförandekoden underlättar väljarnas ansvarsutkrävande genom att den bidrar till ökad öppenhet och tydlighet om förutsättningarna för uppdraget.

4.Riksdagen är en central del av den offentliga makten, och uppdraget som riksdagsledamot ställer höga krav på omdöme och uppförande. Riksdagens ledamöter ska verka tillsammans i en demokratisk anda och visa ömsesidig respekt i det dagliga riksdagsarbetet.

5.Riksdagens ledamöter ska i sitt uppdrag agera för att främja allmän- intresset och inte utnyttja sin ställning för personlig vinning. Uppdraget ställer höga krav på integritet, och situationer som kan skada folkets förtroende för riksdagen bör undvikas.

I uppförandekoden finns bestämmelser om jäv, ett ekonomiskt register, mutor och gåvor.

I den vägledning för tillämpningen av uppförandekoden som antagits av talmanspresidiet och gruppledarna sägs bl.a. följande:

Uppförandekodens inledning signalerar att ledamotsuppdraget ställer höga krav på etik och moral. Dessa krav innefattar att både privat och i uppdraget avhålla sig från det som visserligen kanske är lagligt, men av andra kan komma att betraktas som oetiskt eller olämpligt. En riksdagsledamot måste ibland göra svåra etiska överväganden och vara medveten om att ett agerande kan bli föremål för ingående granskning. Ett sätt att förhålla sig till denna utmaning är att fundera över om ett visst agerande skulle riskera att skada folkets förtroende för den händelse att det blev känt.

I uppförandekoden står att riksdagens ledamöter verkar i en demokratisk anda och i ömsesidig respekt. Detta är en viktig utgångspunkt för hur ledamöter ska uppträda mot varandra i det dagliga riksdagsarbetet.

I uppförandekodens inledning lyfts avslutningsvis fram att en riksdags- ledamot förväntas främja allmänintresset före sitt eget intresse och inte utnyttja sin ställning för att vinna egna materiella eller ekonomiska fördelar. Ledamotsuppdraget innebär en maktposition med tillgång till resurser, nätverk

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

5.2Hänvisningar till vad som gäller för arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen tas bort och ytterligare bestämmelser formuleras som rättigheter i regelverket

Riksdagsstyrelsens förslag: Hänvisningar i ersättningslagen till vad som gäller för arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen ska tas bort och i stället ska ledamöternas rättigheter framgå av ersättningslagen eller enligt vad Riksdagsförvaltningen bestämmer i föreskrift. Någon förändring i sak beträffande ledamöternas rätt till ersättning är inte avsedd.

Ytterligare bestämmelser i ersättningslagen utformas som rättigheter för ledamöterna. Det gäller ersättning för förlorad semester, stödåtgärder för övergång till förvärvsarbete, arbetsrum, teknisk och elektronisk utrustning och försäkringsförmåner.

I ersättningslagen ska också framgå att lagens bestämmelser om ledamöter är tillämpliga även på talmannen och ersättare som utövar uppdrag som ledamot (ersättare), om inte något annat anges.

Utredningens förslag överensstämmer med riksdagsstyrelsens.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget, har inget att invända mot det eller avstår från att lämna synpunkter.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Det ska framgå av ersättningslagen vad ledamöterna har rätt till

Lagstiftningen om ledamöternas ekonomiska villkor har genom åren varit utformad på olika sätt. En del bestämmelser har varit formulerade som rättigheter för ledamöterna medan andra bestämmelser har inneburit skyldig- heter för Riksdagsförvaltningen (eller dess tidigare motsvarigheter) att betala ersättningar till ledamöterna och tillhandahålla andra förmåner. När den nu gällande ersättningslagen infördes formulerades regelverket på förslag av Lagrådet i allt väsentligt som rättigheter för ledamöterna. Utredningen har dock uppmärksammat några bestämmelser som fortfarande är formulerade på annat sätt. Det gäller ersättning för förlorad semester, stödåtgärder för övergång till förvärvsarbete, arbetsrum, teknisk och elektronisk utrustning och försäkringsförmåner. Som utredningen föreslagit bör även dessa bestämmelser utformas som rättigheter för ledamöterna. På så sätt blir regelverket mer enhetligt och tydligt.

Hänvisningar till vad som gäller för arbetstagare hos

Riksdagsförvaltningen tas bort

När det gäller hänvisningar i ersättningslagen till vad som gäller för arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen redogör utredningen ingående för bl.a. Lagrådets ifrågasättande av en sådan ordning i samband med tidigare lag- stiftningsärenden. Lagrådet ifrågasatte bl.a. det lämpliga i att villkoren för

2021/22:RS2	5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
	ledamöter bestämdes genom privaträttsliga avtal, dvs. kollektivavtal, i stället
	för att villkoren framgår av lagtexten. Mot denna bakgrund föreslår
	utredningen att hänvisningar i ersättningslagen till vad som gäller för
	arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen tas bort, och att det i stället regleras i
	ersättningslagen respektive föreskrift vad ledamöterna har rätt till. De
	bestämmelser som berörs är bestämmelserna om rätt till ersättning vid
	ledighet, ersättning och arvodesavdrag vid sjukfrånvaro och föräldraledighet
	samt rätten till traktamente, förrättningstillägg och dagtillägg vid utrikes
	tjänsteresa.
	Riksdagsstyrelsen delar utredningens bedömning att hänvisningar i
	ersättningslagen till vad som gäller för arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen
	ska tas bort. Vad som gäller för ledamöter bör i stället anges direkt i
	bestämmelser i ersättningslagen eller i föreskrifter beslutade av Riksdags-
	förvaltningen. Således ska det regleras i ersättningslagen vad som gäller för
	ledamöters rätt till ersättning vid ledighet, ersättning och arvodesavdrag vid
	sjukfrånvaro och föräldraledighet respektive rätt till traktamente, förrättnings-
	tillägg och dagtillägg vid utrikes tjänsteresa. Genom att hänvisningar till vad
	som gäller för arbetstagare i Riksdagsförvaltningen tas bort i ersättningslagen
	och ersätts av uttryckliga bestämmelser i lag och föreskrift blir regelverket
	tydligare och mer lättillgängligt. Någon förändring i sak är inte avsedd.
	Det förtydligas att begreppet ledamot inkluderar talmannen och
	ersättare om inte något annat anges
	Utredningen föreslår att det ska anges att lagens bestämmelser om ledamöter
	är tillämpliga även på talmannen och ersättare som utövar uppdrag som
	ledamot (ersättare), om inte något annat anges. Utredningen poängterar att
	förslagen inte innebär någon ändring i sak utan bara förtydligar regleringen i
	ersättningslagen.
	Riksdagsstyrelsen, som anser att förslagen leder till ökad tydlighet, föreslår
	därför att begreppet ledamot i lagen ska inkludera även talmannen och en
	ersättare som utövar uppdrag som ledamot, om något annat inte uttryckligen
	anges i lagen. Någon förändring i sak är inte avsedd.

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

5.3 Definitionen av tjänsteställe förtydligas i lag

Riksdagsstyrelsens förslag: Definitionen av tjänsteställe förtydligas i ersättningslagen. En riksdagsledamot har sitt tjänsteställe där han eller hon är folkbokförd enligt folkbokföringslagen under förutsättning att det där finns en bostad som är inrättad för permanent boende för ledamoten och hans eller hennes familj och som även disponeras av ledamoten. Om bostaden inte uppfyller dessa krav utgör riksdagen ledamotens tjänsteställe. Motsvarande följdändring görs i inkomstskattelagen.

Utredningens förslag överensstämmer med riksdagsstyrelsens. Utredningen föreslår dock en något annorlunda formulering av definitionen av tjänsteställe genom att föreslå att den adress där ledamoten är folkbokförd är tjänsteställe, om övriga likalydande förutsättningar också är uppfyllda.

Remissinstanserna: Moderaterna anser att den föreslagna definitionen av tjänsteställe är ett bra förslag då det blir tydligare vad som gäller, och Miljöpartiet framhåller att det är bra att det blir tydligt att tjänstestället är ledamotens ordinarie hem.

Både Skatteverket och Regeringskansliet har lämnat synpunkter på förslaget till definition av tjänsteställe. Skatteverket föreslår att definitionen skrivs in i 12 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229) och att det i ersättnings- lagen hänvisas till definitionen i inkomstskattelagen. Om inkomstskattelagens definition konsekvent tillämpas elimineras risken för att skilda bedömningar av tjänsteställe och tjänsteresor görs arbetsrättsligt respektive skatterättsligt. Med denna konstruktion blir även det föreslagna andra stycket i 1 kap. 3 a § ersättningslagen överflödigt då huvudregeln i 12 kap. 8 § inkomstskattelagen är att tjänstestället är där huvuddelen av arbetet utförs, dvs. riksdagen. Regeringskansliet har påpekat att enligt folkbokföringslagen (1991:481) folk- bokförs en person på en fastighet, och i förekommande fall även i en lägenhet, och i en kommun. Kopplingen till bostad/adress som föreslås bör undvikas. Det vore en fördel ur ett folkbokföringsperspektiv att i stället säga att en riksdagsledamot ska ha sitt tjänsteställe där han eller hon är folkbokförd enligt folkbokföringslagen under förutsättning att det där finns en bostad som är inrättad för permanent boende för ledamoten och hans eller hennes familj som även disponeras av ledamoten.

Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget, har inget att invända eller avstår från att lämna synpunkter.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Rätten till logiersättning, övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bo- stadsbestånd, traktamente och i viss mån resekostnadsersättning bygger på att ledamoten har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader enligt inkomst- skattelagen. Ledamoten ska med andra ord vara på tjänsteresa mer än 50 kilo- meter från tjänstestället som innefattar övernattning. Detta kommer bl.a. till

2021/22:RS2	5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
	uttryck i ersättningslagens bestämmelser om traktamente och övernattnings-
	bostad, där det hänvisas till bestämmelserna i 12 kap. 6 § inkomstskattelagen.
	Vad som ska ersättas är alltså bara merkostnader till följd av uppdraget och
	inte privata levnadskostnader. Innebörden av begreppet tjänsteställe är således
	av grundläggande betydelse för bedömningen av rätten till ersättning enligt
	ersättningslagen. För en anställd utgör tjänstestället normalt den plats där han
	eller hon huvudsakligen utför sina arbetsuppgifter. Tjänstestället för en leda-
	mot är däremot bostaden på hemorten, dvs. där han eller hon är folkbokförd.
	Det är där ledamoten anses ha basen för utövandet av uppdraget.
	Riksdagsstyrelsen kan i likhet med utredningen konstatera att nuvarande
	lagstiftningsteknik med hänvisning till inkomstskattelagen vid en korrekt
	tillämpning visserligen innebär att Riksdagsförvaltningen inte ersätter privata
	levnadskostnader. En motsvarande lagstiftningsmetod används också i lagen
	(1991:359) om arvoden till statsråden m.m. Metoden med hänvisningar till
	inkomstskattelagen ifrågasattes dock av Lagrådet vid tillkomsten av ersätt-
	ningslagen och det har i praktiken visat sig att regleringen är otydlig och svår
	att tillämpa, bl.a. avseende vilka krav som ska ställas i fråga om ledamotens
	bostad på folkbokföringsorten för att ledamoten ska anses ha sitt tjänsteställe
	där.
	För att förtydliga regelverket och underlätta tillämpningen föreslås att nu-
	varande hänvisningar till inkomstskattelagen tas bort och ersätts med
	bestämmelser där förutsättningarna för rätt till ersättning anges direkt i
	ersättningslagen. Som Regeringskansliet föreslår bör bestämmelsen utformas
	på så sätt att ledamoten har sitt tjänsteställe där han eller hon är folkbokförd
	enligt folkbokföringslagen under förutsättning att det där finns en bostad som
	är inrättad för permanent boende för ledamoten och ledamotens eventuella
	familj och som även disponeras av ledamoten. På så sätt kommer
	bestämmelsen att överensstämma med systematiken i folkbokföringslagen i
	övrigt.
	Skatteverket anser att det skulle räcka att ha med definitionen av en
	ledamots tjänsteställe i inkomstskattelagen och att i ersättningslagen hänvisa
	till inkomstskattelagens definition. Det skapar dock inte den tydlighet och
	enkelhet som eftersträvas eftersom definitionen då finns i en annan lag. Av
	den anledningen bör definitionen av ledamöters tjänsteställe anges även i
	ersättningslagen, men vara likalydande både i ersättningslagen och inkomst-
	skattelagen.
	Av samma skäl bör det anges även i ersättningslagen vad som gäller om
	ledamotens folkbokföringsadress inte uppfyller de nu angivna kraven. I så fall
	ska riksdagen utgöra ledamotens tjänsteställe.

2021/22:RS25 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

5.5 En tydligare reglering av ersättning till ledamöter och därmed sammanhängande frågor

Riksdagsstyrelsens förslag: Bestämmelser om ledamöternas arvode samlas i ett kapitel i ersättningslagen.

Det ska framgå av ersättningslagen att en ledamot som har beviljats ledighet från uppdraget bara har rätt till ersättning om det anges särskilt i lagen. En ledamot som fullgör uppdrag som statsråd eller har beviljats ledighet för att tjänstgöra som statssekreterare har inte rätt till ersättning enligt ersättningslagen under den tjänstgöringstiden.

Bestämmelserna om rätt till ersättning och arvodesavdrag vid föräldra- ledighet och sjukfrånvaro ska finnas i ersättningslagen och förtydligas.

Bestämmelsen att en talman inte har rätt att ta emot statlig egenpension för tid då det utgår talmansarvode eller avgångsersättning på grund av uppdrag som statsråd ska upphävas.

Utredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med riksdags- styrelsens, men innehåller inte något förtydligande om att bara helt kalender- dagsavdrag är möjligt vid ledamöters sjukfrånvaro eller föräldraledighet.

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har framfört några synpunkter.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Regleringen av arvoden samlas i ett kapitel i ersättningslagen

Utredningen föreslår att regleringen av ersättningar till talmannen och leda- möterna samt möjliga tilläggsarvoden och sammanträdesarvoden bör samlas i ett kapitel i ersättningslagen utan någon ändring i sak. Som en följd av den ändringen behövs inte längre regleringarna i 1 kap. 5 och 6 §§ och bestämmel- sen i 2 kap. 1 § flyttas till övriga bestämmelser om arvode.

Riksdagsstyrelsen delar utredningens bedömning att det blir tydligare om all reglering som rör arvoden samlas på ett ställe i ersättningslagen. Någon förändring i sak är inte avsedd.

Rätt till ersättning vid ledighet och tid som ersätts förtydligas

Utredningen föreslår att regleringen i ersättningslagen rörande rätt till ersättning för ledamöter som har beviljats ledighet ska förtydligas. Även vad som gäller för ledamot som fullgör uppdrag som statsråd, eller har beviljats ledighet för tjänstgöring som statssekreterare, föreslås förtydligas i lagen.

Huvudregeln är att en ledamot har rätt till ersättning för uppdraget som ledamot från och med den dag han eller hon tillträder uppdraget till och med 30 dagar efter det att uppdraget upphörde, om inte något annat anges i lagen. En ersättare för någon annan än talmannen eller en ledamot som tjänstgör som statsråd eller statssekreterare, har rätt till ersättning under den tid som anges i det bevis som Riksdagsförvaltningen utfärdar och som kallar ersättaren till att

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

utöva uppdrag som ledamot. Om uppdraget upphör tidigare än vad som anges i beviset sträcker sig ersättningsrätten längst till och med 30 dagar efter det att uppdraget upphörde, dock längst till den dag som anges i beviset.

Riksdagsstyrelsen instämmer i att regleringen om ersättning vid ledighet kan förtydligas. Att en ledamot som fullgör uppdrag som statsråd, eller har beviljats ledighet för att tjänstgöra som statssekreterare, inte har rätt till ersättning från riksdagen under den tiden ska fortfarande framgå av ersättningslagen, men komma till uttryck tydligare. En statssekreterare måste beviljas ledighet från uppdraget som riksdagsledamot, men så är inte fallet beträffande en ledamot som fullgör uppdrag som statsråd. Skillnaden uppmärksammas lämpligen enligt riksdagsstyrelsen genom reglering i separata paragrafer.

Vidare ska även framöver gälla att en ledamot som har beviljats ledighet kortare tid än en månad har rätt till arvode under den tiden, men detta bör regleras tydligare i ersättningslagen.

Överstiger ledigheten en månad eller mer har ledamoten bara rätt till arvode under förutsättning att ledigheten beviljats av skäl som anges i lagen.

Som utredningen redogjort för gäller att om en ledamot är ledig från sitt uppdrag på grund av sjukdom ska det för samma tid göras ett avdrag på ledamotsarvode, tilläggsarvode och andra sådana fasta arvoden som avses i 1 § 2 och 4 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ (arvodeslagen). Ledamoten har i stället rätt till ersättningar enligt de bestämmelser som gäller för arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen. Vidare framgår att avdrag och betalning av ersätt- ningarna ska göras enligt de bestämmelser som gäller för arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen. Avdraget ska dock göras som ett kalenderdagsavdrag och inte arbetsdagsavdrag.

Om en ledamot är föräldraledig från sitt uppdrag ska det enligt ersättningslagen för samma tid göras ett avdrag från arvodet och tilläggsarvode och arvoden som avses i 1 § 2 och 4 arvodeslagen. Ledighet för barns födelse, vård av adoptivbarn eller ledighet med tillfällig föräldrapenning ger rätt till ersättningar enligt de bestämmelser som gäller för arbetstagare hos Riks- dagsförvaltningen. Avdrag från arvoden och betalning av ersättningarna ska göras enligt de bestämmelser som gäller för arbetstagare hos Riksdagsför- valtningen. Avdraget ska dock även här göras som ett kalenderdagsavdrag och inte arbetsdagsavdrag.

Eftersom riksdagsstyrelsen ovan i avsnitt 5.2 har föreslagit att hänvisningar till vad som gäller för arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen ska tas bort för att ersättas med bestämmelser i ersättningslagen som anger vad som gäller för ledamöter, ska det framgå av ersättningslagen att en ledamot har rätt till ersättning för längre ledighet än en månad när ledigheten beror på offentligt uppdrag, sjukdom, föräldraledighet, vård av närstående eller fullgörande av totalförsvarsplikt utan att någon ändring avses. Med offentligt uppdrag avses ett uppdrag som ges av riksdagen eller regeringen eller av någon annan efter bemyndigande av riksdagen eller regeringen. En anställning utgör inte ett

2021/22:RS2	5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
	offentligt uppdrag. För ledighet som understiger en månad har ledamoten
	oförändrad rätt till arvode och eventuella tilläggsarvoden. Någon förändring i
	sak är inte avsedd. Vid sjukfrånvaro och föräldraledighet ska det för samma
	tid göras avdrag på arvodet enligt vad Riksdagsförvaltningen bestämmer. Inte
	heller här är någon förändring i sak avsedd.
	Eftersom riksdagsordningen inte medger partiell ledighet kan dock en
	ledamot bara vara t.ex. föräldraledig eller sjukledig på 100 procent och därmed
	endast få avdrag på arvodet med hela dagar. Utredningens förslag behöver
	därför enligt riksdagsstyrelsen kompletteras i detta avseende.
	Det bör även förtydligas att rätten till barnverksamhet upphör den dag då
	riksdagsuppdraget upphör.
	Liksom tidigare kan en ledamot begära arvodesavdrag vid kortare ledighet
	än en månad.
	Talmannens rätt att ta emot statlig egenpension upphävs
	Utredningen föreslår att förbudet för talmannen att ta emot statlig egenpension
	för tid då det betalas ut talmansarvode eller avgångsersättning på grund av
	uppdrag som statsråd ska upphävas. Den särskilda talmanspensionen
	avskaffades enligt utredningen redan vid 2010 års reform av riksdagens
	pensionssystem. Redan vid 2016 års lagstiftningsärende ifrågasatte Lagrådet
	behovet av bestämmelsen. Enligt utredningen är den enda tänkbara situationen
	som skulle kunna bli aktuell att någon som i dag är över 65 år och som har
	talmanspension enligt äldre regler blir talman igen. Utan någon särskild
	bestämmelse skulle det enligt utredningen då inte vara möjligt att stoppa
	utbetalningen av den gamla talmanspensionen, men det framstår enligt
	utredningen som så osannolikt att man kan bortse från det.
	Riksdagsstyrelsen instämmer i utredningens förslag att bestämmelsen om
	förbudet för talmannen att ta emot egenpension för tid då det utgår talmans-
	arvode eller avgångsersättning på grund av uppdrag som statsråd ska
	upphävas. Till följd av detta och tidigare redovisade förslag blir det genom
	detta upphävande inte kvar några bestämmelser i kapitel 2. Ersättningslagen
	kommer därmed att sakna ett kapitel 2.
	Vissa följdändringar
	Till följd av förslagen ovan behöver flera paragrafer flyttas mellan kapitel men
	också inom kapitel. Som en följd härav behöver hänvisningar i flera paragrafer
	ändras.
	Till följd av beslutet att från och med den 1 januari 2022 införa regler om
	att ledamöter som inte deltar i riksdagsarbetet kan bli återbetalningsskyldiga
	(2020/21:URF1, framst. 2020/21:RS5, bet. 2021/22:KU3, rskr. 2021/22:44),
	behöver paragraferna följdändras. Även hänvisningar till de paragraferna
	behöver följdändras. Någon ändring i sak avses inte.

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

Det förtydligas även i ersättningslagen att en ansökan om utbetalning av ålderspension, sjukpension respektive efterlevandepension görs hos Statens tjänstepensionsverk.

5.6 Enskilda utrikes tjänsteresor

Riksdagsstyrelsens förslag: Det ska framgå av ersättningslagen att en enskild utrikes tjänsteresa ska vara av värde för fullgörandet av uppdraget som riksdagsledamot.

Det ska regleras i ersättningslagen att en ersättare som under en valperiod har tjänstgjort eller ska tjänstgöra under sammanlagt minst ett år har rätt att använda de medel som den ordinarie ledamoten disponerar för enskilda utrikes tjänsteresor.

Riksdagsförvaltningen ska få bestämma vilka länder och områden utöver i lagen angivna som en ledamot själv får besluta om att genomföra en enskild utrikes tjänsteresa till.

Samtliga grunder för att avslå en ansökan om enskild utrikes tjänsteresa ska framgå av ersättningslagen. Grund för avslag ska föreligga om resan inte är av värde för fullgörandet av riksdagsuppdraget, om samråd som Riksdagsförvaltningen bestämmer inte har skett samt om Utrikesdeparte- mentet avråder från alla resor till landet eller området och det inte finns särskilda skäl som motiverar att resan ändå genomförs.

Kravet på särskilda skäl för att genomföra en enskild utrikes tjänsteresa efter den 15 april ett valår ska tas bort.

Utredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med riksdags- styrelsens. Riksdagsstyrelsen föreslår att det ska förtydligas att en ersättare som ska tjänstgöra under minst ett år får använda de medel som den ordinarie ledamoten får resa för.

Remissinstanserna: Alla remissinstanser är positiva till förslagen eller har inga invändningar. Miljöpartiet understryker vikten av att det fortfarande är möjligt för ledamöter att besöka länder i krissituationer där politisk närvaro kan vara viktig.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Krav på att en enskild utrikes tjänsteresa ska vara av värde för fullgörandet av riksdagsuppdraget återinförs i lagen

För ledamöter finns möjligheten att kunna företa s.k. enskilda utrikes tjänste- resor i syfte att skaffa sig kunskap om utveckling utomlands och ha interna- tionella kontakter för att kunna fullgöra sitt riksdagsuppdrag. Syftet med en enskild utrikes tjänsteresa har hela tiden varit att resan ska vara av värde för fullgörandet av uppdraget som riksdagsledamot. Detta framgick tidigare uttryckligen av tidigare gällande reglering. Utredningen föreslår att kravet på

2021/22:RS2	5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
	att en enskild utrikes tjänsteresa ska vara av värde för fullgörandet av
	riksdagsuppdraget återinförs i ersättningslagen. Syftet är också enligt utred-
	ningen att underlätta de vice talmännens handläggning, då det i dag är de som
	handlägger ansökningar om enskilda utrikes tjänsteresor. Riksdagsstyrelsen
	delar utredningens bedömning att kravet på att en enskild utrikes tjänsteresa
	ska vara av värde för fullgörandet av uppdraget som riksdagsledamot ska
	framgå av ersättningslagen.
	Riksdagsförvaltningen ska bestämma vilka ytterligare länder och
	områden som ledamöter själva får besluta om enskilda utrikes
	tjänsteresor till
	En ledamot får sedan 2017 själv besluta om enskilda utrikes tjänsteresor till
	länder inom EES-området och länder som har ansökt om medlemskap i EU
	eller är att betrakta som potentiella kandidatländer. Hösten 2021 är Albanien,
	Montenegro, Nordmakedonien, Serbien och Turkiet kandidatländer. Som
	potentiella kandidatländer anges Bosnien och Hercegovina samt Kosovo.
	Schweiz tillhör inte längre EES-området och Storbritannien lämnade EU tidigt
	under 2021. För att öka flexibiliteten i regelverket ansluter riksdagsstyrelsen
	sig till utredningens förslag att Riksdagsförvaltningen ska bestämma vilka
	ytterligare länder och områden som ledamöterna själva får besluta om enskilda
	utrikes tjänsteresor till. En bestämmelse om det föreslås således i ersättnings-
	lagen.
	Ledamöters enskilda utrikes tjänsteresor till övriga länder eller områden ska
	även framdeles beslutas av Riksdagsförvaltningen eller den som förvaltningen
	bestämmer. Liksom tidigare beslutar talmannen själv om sina tjänsteresor, och
	ledamöter om de tjänsteresor som inte ska beslutas av Riksdagsförvaltningen
	eller den som förvaltningen bestämmer.
	Alla avslagsgrunderna för en enskild utrikes tjänsteresa ska anges i
	ersättningslagen
	Utredningen föreslår att avslagsgrunderna för en enskild utrikes tjänsteresa ska
	tas in i ersättningslagen. Riksdagsstyrelsen delar denna uppfattning. För det
	fall en enskild utrikes tjänsteresa inte är av värde för fullgörandet av riksdags-
	uppdraget ska ansökan avslås.
	Sedan 2013 gäller ett krav på samråd för den ledamot som vill genomföra
	en enskild utrikes tjänsteresa till ett land eller område som Utrikes-
	departementet, UD, har avrått från att resa till. Bestämmelsen, som finns i
	tillämpningsföreskriften, innehåller ett kav på att ledamoten vid UD:s avrådan
	från resor ska samråda med sitt partis gruppledare. Syftet med kravet på
	samråd är att gruppledarna skulle vara informerade om resor till länder eller
	områden som UD avrått ifrån att resa till. Utredningen föreslår att
	samrådsskyldigheten ska utökas till att omfatta även samråd med Riksdags-
	förvaltningens säkerhetschef, eller den han eller hon utser. Samråds-
	skyldigheten innebär som utredningen poängterar inte ett krav på något

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

godkännande, utan det handlar om att säkerställa att ledamoten är införstådd med riskerna och att såväl gruppledaren som säkerhetschefen får information om ansökan och resan, om den genomförs.

Riksdagsstyrelsen vill understryka vikten av att en ledamot fullt ut inser riskerna med att företa en resa till ett land eller ett område som UD avråder från resor till och instämmer därför i utredningens förslag. Har samråd som Riksdagsförvaltningen föreskriver inte skett ska ansökan om att få genomföra resan avslås. Därför är det viktigt att ledamoten redovisar i ansökan att samråden har skett. Här vill riksdagsstyrelsen förtydliga att kravet på samråd ska gälla vid alla UD:s avrådan oavsett nivå, dvs. icke-nödvändiga resor, alla resor, samt när svenskar uppmanas av UD att lämna landet. De samråd som ska genomföras bör framgå av föreskriften.

En ansökan ska också avslås om UD avråder från alla resor till landet eller området, om det inte finns särskilda skäl för att ändå genomföra resan. Även om UD avråder från alla resor till ett visst land eller område kan en ledamot ändå kan ha ett berättigat intresse av att i tjänsten besöka landet eller området. Riksdagsstyrelsen vill dock understryka vikten av att ledamoten redogör för de särskilda skäl som hon eller han anser motiverar en sådan resa. Föreligger inte några särskilda skäl ska ansökan avslås, vilket ska framgå av ersättnings- lagen.

Nu gällande regel om att en ansökan om tillstånd att genomföra en enskild utrikes tjänsteresa ska lämnas in senast 14 dagar före det planerade avresedatumet tas inte in i avslagsgrunderna i ersättningslagen.

För att kunna bedöma en ansökan om en enskild utrikes tjänsteresa läggs här ett ansvar på den enskilde ledamoten att redogöra för omständigheter som påverkar prövningen av ledamotens ansökan. Vidare behöver ledamoten lämna in sin ansökan med sådan framförhållning att det finns tid att handlägga ansökan.

En ersättares möjlighet att genomföra enskilda utrikes tjänsteresor

När det gäller möjligheten för ersättare att genomföra enskilda utrikes tjänste- resor för medel som den ordinarie ledamoten får resa för, ska regleringen flyttas till ersättningslagen. Det förtydligas, i förhållande till utredningens förslag, att en ersättare som har tjänstgjort eller ska tjänstgöra under sammanlagt minst ett år har rätt att använda de medel som den ordinarie ledamoten har till förfogande för enskilda utrikes tjänsteresor. Därutöver är någon förändring i sak inte avsedd. Eftersom det är en specialreglering som bara gäller för ersättare ska detta i enlighet med vad som föreslås i 1 kap. 5 § framgå av ersättningslagen. En bestämmelse med ovanstående innebörd ska således tas in i ersättningslagen så att berättigade ersättare också kan genomföra enskilda utrikes tjänsteresor.

Om ersättaren skulle bli ordinarie ledamot under valperioden kommer denna inte att förfoga över sammanlagt högre belopp för enskilda utrikes resor

2021/22:RS2	5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
	än vad som står till förfogande för andra ordinarie ledamöter under
	motsvarande tidsperiod.

5.7Ersättning för tjänsteresor och därmed relaterade frågor

Riksdagsstyrelsens förslag: Det ska förtydligas från vilken tidpunkt en nytillträdd ledamot får den rätt till ersättning för resor som nyvalda ledamöter har enligt 4 kap. 2 § ersättningslagen.

Av lagen ska framgå att vid val av färdmedel ska – utöver kostnads-, tids- och miljöaspekter – även beaktas säkerhetsaspekter.

Utredningens förslag överensstämmer med riksdagsstyrelsens.

Remissinstanserna: Moderaterna välkomnar uttryckligen att säkerhetsaspe- kten ska vägas in vid val av färdmedel. Gällande tjänsteresor anför Skatte- verket att det bör ytterligare förtydligas att bara sådana resor som uppfyller definitionen på tjänsteresa i ersättningslagen omfattas. Resor som påbörjas eller avslutas vid en ledamots sommarstuga eller liknande utgör inte en tjänste- resa, vilket bör framhållas ytterligare eftersom det är en återkommande fråga för Skatteverket. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget, har inget att invända eller avstår från att lämna synpunkter.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Bara tjänsteresor kan ersättas

Redan i dag är det reglerat vad som gäller för att en tjänsteresa ska ersättas. Liksom tidigare gäller att en ledamot har rätt till ersättning för sina kostnader för en tjänsteresa. Påbörjas eller slutar en resa på något annat ställe än ledamotens tjänsteställe, under en redan pågående tjänsteresa (t.ex. till riks- dagen) eller någon annanstans än en förrättningsort, är det inte en tjänsteresa enligt ersättningslagen. Som Skatteverket framhåller kan det inte lämnas ersättning för andra resor än tjänsteresor. Att en ledamot väljer att utgå från eller avsluta en resa i t.ex. ett sommarboende medför därför att resan inte är att betrakta som en tjänsteresa, eftersom ett sådant boende inte är ledamotens tjänsteställe. Vidare vill riksdagsstyrelsen påminna om att frågan om inför- andet av en rätt till ersättning för resekostnader till att omfatta även resor från och till en annan bostad än bostaden på hemorten och en ort där ledamoten utövar sitt uppdrag som riksdagsledamot, behandlades i framst. 2015/16:RS7. Riksdagsstyrelsen föreslog då inte någon utvidgning av möjligheten till ersättning för reskostnader än den i dag gällande. Konstitutionsutskottet hade inget att invända (bet. 2016/17:KU3, rskr. 2016/17:35).

Att en ledamot av privata skäl väljer att övernatta på ett annat ställe än förrättningsorten leder också till att resan inte är en ersättningsgill tjänsteresa. Om ledamoten däremot måste övernatta på en annan ort därför att förrätt-

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

ningsorten saknar övernattningsmöjligheter utgör resan inklusive över- nattningen en ersättningsgill tjänsteresa. Skulle ledamoten däremot befinna sig nära en anhörig eller en vän och därför väljer att övernatta på en annan ort än förrättningsorten för att passa på att träffa sitt privata sällskap, är det ett privat inslag som inte omfattas av tjänsteresan. När en ledamot fortsätter att resa vidare från ett privat besök kan det inte anses vara en tjänsteresa eftersom det inte är en pågående tjänsteresa och resan varken påbörjas på tjänstestället eller en förrättningsort.

Rätten till ersättning för tjänsteresor omfattar både kostnad för resa och eventuellt boende. Om en ledamot inte kan visa vilka utgifter han eller hon har haft för övernattning gäller även fortsättningsvis att ersättning betalas med halva maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen. Ersättning betalas dock inte om ledamoten har övernattat på tåg, fartyg eller flygplan eller om annan myndighet, trafikföretag eller motsvarande har tillhandahållit ledamoten fri övernattning.

Liksom tidigare beslutar talmannen om sina tjänsteresor, och ledamöter om de tjänsteresor som inte ska beslutas av Riksdagsförvaltningen eller den som förvaltningen bestämmer. Likaså gäller liksom tidigare att det bara är leda- motens kostnader som kan ersättas av Riksdagsförvaltningen. Det kan inte bli aktuellt att ersätta en större kostnad än den som kan anses motsvara leda- motens del av kostnaden. Det ankommer därför på ledamoten att beakta att det bara är dennes tjänsteresor som medför rätt till ersättning från Riksdags- förvaltningen. Detta medför att ledamoten noggrant behöver redovisa omständligheter som påverkar ersättningen, t.ex. om boendet har delats med någon annan, vilket bör framgå av föreskrift.

Färdmedel ska kunna väljas även med hänsyn till säkerhetsaspekter

Enligt nuvarande regler ska en ledamot vid val av transportmedel och färdväg beakta tid, miljö och kostnad. Riksdagsstyrelsen instämmer i utredningens förslag att även säkerhetsaspekter ska kunna vägas in vid val av färdmedel. I likhet med utredningen vill riksdagsstyrelsen särskilt framhålla att säkerhets- aspekter, vilket även kan inkludera aspekter hänförliga till smittskydd, ska bedömas på objektiva grunder.

Färd med eget fordon och andra ersättningar

För det fall en ledamot väljer att genomföra en tjänsteresa med eget fordon ska Riksdagsförvaltningen även fortsättningsvis bestämma vilken ersättning som ska utgå. Den exemplifierande uppräkningen av olika fordon i lagtexten tas bort. Någon förändring är inte avsedd.

Bestämmelsen om att kostnader för övernattning inte ersätts vid tjänsteresa inom 50 kilometer från tjänstestället om inte övernattningen sker vid konferens med utskott, delegation, kommitté eller liknande inom riksdagen eller kon- ferens inom en partigrupp i riksdagen, förtydligas också i ersättningslagen utan någon ändring i sak.

2021/22:RS25 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

5.8 Traktamenten och olika tillägg vid tjänsteresor

Riksdagsstyrelsens förslag: Förutsättningarna som ska vara uppfyllda för att en ledamot ska ha rätt till traktamente ska framgå direkt av ersättnings- lagen.

Bestämmelser om att Riksdagsförvaltningen ska bestämma storleken på måltidsavdrag vid dagtraktamente, samt storleken på förrättningstillägg och dagtillägg ska tas in i lagen.

Utredningens förslag överensstämmer med riksdagsstyrelsens.

Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar förutom beträffande Stockholmstraktamentet. Moderaterna och Kristdemokraterna föreslår att frågan om Stockholmstraktamentets storlek ska övervägas vidare och att det också ska övervägas om Riksdagens arvodes- nämnd ska ha till uppgift att bestämma storleken på Stockholmsarvodet varje eller vartannat år. Detta då Stockholmsarvodet inte täcker merkostnaderna som uppstår till följd av vistelsen i Stockholm.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Förutsättningarna för traktamente ska framgå av ersättningslagen

När en ledamot är på tjänsteresa har ledamoten rätt till ersättning för ökade utgifter för måltider och småutgifter, traktamente. Grundförutsättningarna för att kunna få traktamente hänger ihop med vad som gäller enligt inkomst- skattelagen (1999:1229). Vid tjänsteresor utomlands fastställer Skatteverket årligen s.k. normalbelopp för varje land, som återspeglar skillnaden för mål- tider och småutgifter i förhållande till Sverige.

Grundförutsättningarna för traktamente föreslås inte ändras utan ska enligt riksdagsstyrelsen fortfarande gälla oförändrat. Detta innebär att ledamöterna har samma rätt till traktamente vid inrikes och utrikes tjänsteresor som i dag. Däremot ska det framgå direkt av ersättningslagen vilka förutsättningar som ska gälla för att traktamente kan lämnas. Därmed utmönstras hänvisningen i ersättningslagen till att förutsättningarna för avdrag för ökade levnads- kostnader enligt inkomstskattelagen ska vara uppfyllda. Även hänvisningarna i ersättningslagen till vad som gäller för arbetstagare vid Riksdagsför- valtningen tas bort.

Dagtraktamente vid inrikes tjänsteresa till annan ort än Stockholm

Dagtraktamente lämnas således även fortsättningsvis vid inrikes tjänsteresa till en annan ort än Stockholm under förutsättning att orten är belägen mer än 50 kilometer från tjänstestället samt innefattar övernattning. Om fria måltider erhålls under tjänsteresan ska traktamentet minskas med det belopp som Riksdagsförvaltningen bestämmer, om inte måltiden obligatoriskt ingår i priset för det allmänna transportmedlet som används vid tjänsteresan.

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

Stockholmstraktamente

Sedan 2006 finns det en särskild ersättning som lämnas till ledamöter som är på tjänsteresa i Stockholm som innefattar övernattning, s.k. Stockholms- traktamente. Beloppet är skattefritt och ska inte reduceras med kostnadsfria måltider. Vid inkomsttaxeringen kan inte avdrag medges med högre belopp än det utbetalda. Vidare kan avdrag bara medges i de fall då ersättning faktiskt har betalats ut. Stockholmstraktamentet ersatte en tidigare ordning med dagtraktamente vid inrikes tjänsteresa till förrättningar som skedde på en plats som låg längre bort än 50 kilometer från tjänstestället och krävde övernattning. Det tidigare dagtraktamentet reducerades vid förrättningar som pågick under kortare tid än en hel dag. Traktamentet var till viss del skattepliktigt och reducerades även om ledamoten hade fått fria måltider.

Moderaterna och Kristdemokraterna har under remissbehandlingen av utredningsförslaget föreslagit att det införs en ny ordning för att fastställa Stockholmstraktamentet. De anser att Riksdagens arvodesnämnd ska ha till uppgift att årligen eller vartannat år bestämma storleken på Stockholmstrakta- mentet. Riksdagsstyrelsen konstaterar att den nuvarande ordningen för att fastställa Stockholmtraktamentet och dess storlek har tillämpats under lång tid. Enligt riksdagsstyrelsens uppfattning är tiden mogen att överväga om den nuvarande ordningen bör förändras. Riksdagsstyrelsen konstaterar att beredningsunderlag saknas för att kunna ta ställning till en sådan reform nu, men anser att det kan finnas skäl att närmare överväga ordningen för att fastställa Stockholmstraktamentet och dess storlek i ett annat sammanhang och att föreslå de ändringar som bedöms vara nödvändiga.

Utrikes traktamente, förrättningstillägg och dagtillägg

Utrikes traktamente lämnas vid en tjänsteresa till en ort utanför Sveriges gränser som är belägen mer än 50 kilometer från ledamotens tjänsteställe och innefattar övernattning. Även vid utrikes traktamente gäller att fria måltider som erhålls under tjänsteresan ska dras av från traktamentet, om inte måltiden obligatoriskt ingår i priset för det allmänna transportmedlet som används vid tjänsteresan. Beroende på när tjänsteresan påbörjas respektive avslutas kan helt eller halvt traktamente vara aktuellt. Några ändringar föreslås inte. Riksdagsstyrelsen vill här också framhålla vikten av att kravet på att resmålet ska vara beläget mer än 50 kilometer från ledamotens tjänsteställe alltjämt gäller, även om Sveriges gräns har passerats.

Även förrättningstillägg som kan utgå vid tjänsteresa utomlands ska utgå enligt vad Riksdagsförvaltningen bestämmer. Detsamma gäller för dagtillägg vid en utrikes tjänsteresa som inte innefattar en övernattning. Det innebär att Riksdagsförvaltningen reglerar i föreskrift de belopp som gäller för ledamöters förrättnings- och dagtillägg, vilket enligt riksdagsstyrelsen blir tydligare. Någon ändring i sak avses inte.

2021/22:RS25 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

5.9 Införande av preskription för ersättningsanspråk

Riksdagsstyrelsens förslag: En preskriptionstid på sex månader ska införas för ersättningar för resekostnader och traktamente. Om en begäran om ersättning inte ges in skriftligt till Riksdagsförvaltningen senast inom sex månader efter det att tjänsteresan avslutades upphör rätten till ersättning för resekostnader och traktamente.

Utredningens förslag överensstämmer med riksdagsstyrelsens.

Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker förslaget, har inget att invända eller avstår från att lämna synpunkter.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Enligt gällande ersättningslag ska en reseräkning med krav på ersättning för resekostnader och traktamente lämnas in till Riksdagsförvaltningen snarast och senast inom sex månader från det att resan avslutades. Bestämmelsen är en ordningsregel och inte en preskriptionsregel, vilket innebär att den allmänna preskriptionstiden enligt svensk rätt gäller. Allmänna bestämmelser om preskription finns i preskriptionslagen (1981:130). Som huvudregel gäller enligt 2 § första stycket att en fordran preskriberas tio år efter dess tillkomst, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan.

Riksdagsstyrelsen noterar att både Riksrevisionen och Riksdagsför- valtningens internrevisorer har påtalat budget- och redovisningstekniska problem då kostnader bokförs senare än kostnaden har uppkommit och ibland till och med på fel bokföringsår. Det säger sig självt att det är svårare för en ledamot som reser ofta att komma ihåg vad ett visst utlägg eller en viss kostnad beror på om redovisningen görs långt senare, ibland kanske till och med år senare, även om det kanske inte tillhör vanligheterna. I syfte att minska risken för fel och misstag, samt underlätta Riksdagsförvaltningens handläggning av ett kostnadsanspråk, är det viktigt att krav på ersättning lämnas in så snart det är möjligt. Det kan enligt riksdagsstyrelsen inte anses rimligt att rätt till ersättning ska kunna kvarstå i upp till 10 år efter en avslutad resa. Det är inte heller rimligt att tro att någon ska kunna komma ihåg alla relevanta omständigheter kring en sådan kostnad efter så lång tid. Det finns därför enligt riksdagsstyrelsen goda skäl för att införa en preskriptionsbestämmelse avse- ende traktamente och ersättning för utlägg för resekostnader. Sex månader framstår som en väl avvägd tid, och som utredningen anför saknas det då även anledning att kunna medge eventuella undantag från denna tid. Riksdags- styrelsen delar denna uppfattning. En tydlig preskriptionstid underlättar hand- läggningen både för ledamöterna, som då vet vad som gäller, och för Riksdags- förvaltningen. En ledamot som önskar ersättning för traktamente respektive ersättning för utlägg för resekostnader ska därför lämna in sina slutliga ersättningsanspråk senast sex månader efter det att resan som ersättnings- anspråket avser avslutades.

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

5.10Rätten till övernattningsbostad och krav på särskilda skäl för logiersättning införs

Riksdagsstyrelsens förslag: Förutsättningarna för rätten till en över- nattningsbostad ska framgå direkt av ersättningslagen. En ledamot som har sitt tjänsteställe mer än 50 kilometer från Riksdagshuset har rätt till en övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd.

Möjlighet till ersättning för eget boende, logiersättning, ska bara före- ligga om Riksdagsförvaltningen inte kan tillhandahålla en ledamot som har rätt till övernattningsbostad en bostad i förvaltningens bostadsbestånd, eller om det till följd av ledamotens personliga förhållanden finns särskilda skäl. Endast under de förutsättningarna kan en ledamot ha rätt till ersättning för eget boende inom 50 kilometer från Riksdagshuset.

För de ledamöter som har beviljats logiersättning före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre föreskrifter, vilket regleras i övergångsbe- stämmelse.

Logiersättning lämnas inte med anledning av avtal som har ingåtts med en juridisk eller fysisk person som är att anse som närstående till ledamoten som vill ha logiersättning.

Det ska regleras i ersättningslagen att Riksdagsförvaltningen efter ansökan prövar om en ledamot har rätt till övernattningsbostad eller logi- ersättning.

Det ska också uttryckligen framgå av lagen att en ledamot som är ledig längre tid än en månad inte längre får disponera sin övernattningsbostad.

Möjligheten att om synnerliga skäl föreligger ersätta en ledamots bostadskostnader på hemorten ska tas bort, liksom föråldrade uttryck som övernattningsrum, ersättarrum och övernattningsbostäder i riksdagens hus.

Utredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med riksdagsstyrelsen. Riksdagsstyrelsen förtydligar dock att ledighet som uppgår till högst 90 dagar medför rätt till logiersättning även under ledigheten.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar. Miljöpartiet anser att det inte är rimligt med en övergångsbestämmelse beträffande logiersättning, då mandatperioden för alla riksdagsledamöter är fyra år och det är rimligt att nya regler gäller alla ledamöter som påbörjar en ny mandatperiod på samma sätt.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Rätten till övernattningsbostad bör regleras tydligare

Riksdagsstyrelsen delar utredningens uppfattning att regelverket kring över- nattningsbostad bör förtydligas för att underlätta både för ledamöter och Riksdagsförvaltningen. Genom att i ersättningslagen förtydliga att en ledamot som har sitt tjänsteställe mer än 50 kilometer från Riksdagshuset har rätt till

2021/22:RS2	5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
	en övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd förtydligas
	rätten till övernattningsbostad samt kopplar ihop rätten med kraven på
	tjänsteställe.
	Ansökan om övernattningsbostad och logiersättning
	Riksdagsförvaltningen ska efter en ansökan pröva om en ledamot har rätt till
	övernattningsbostad eller logiersättning. Rätten till övernattningsbostad är
	kopplad till ledamotens tjänsteställe, som måste vara beläget mer än 50 kilo-
	meter från Riksdagshuset. En ansökan prövas av Riksdagsförvaltningen.
	Logiersättning utges endast om Riksdagsförvaltningens
	övernattningsbostäder inte räcker till eller vid särskilda skäl
	Riksdagsstyrelsen instämmer i utredningens förslag att det inte längre ska vara
	valfritt för en ledamot om ledamoten vill ha en övernattningsbostad i
	riksdagens bestånd eller ersättning för en egen övernattningslägenhet i form
	av logiersättning. Eftersom det finns lediga lägenheter i Riksdagsför-
	valtningens bestånd är det inte rimligt att förvaltningen ska betala för tomma
	övernattningsbostäder och samtidigt till följd av en ledamots egna val också
	ha utgifter i form av ersättning för logiersättning. Behovet av övernattnings-
	bostäder ska därför i första hand tillgodoses genom förvaltningens över-
	nattningsbostäder. Kan behovet inte tillgodoses genom förvaltningens bestånd
	av övernattningsbostäder ska ledamoten kunna få logiersättning.
	Det bör därutöver finnas en ventil i form av särskilda skäl för logiersättning
	till följd av ledamotens personliga förhållanden. En ansökan om logiersättning
	görs i dag i samband med varje riksmötes öppnande. För det fall tillgången på
	övernattningsbostäder i Riksdagsförvaltningens bestånd skulle utökas under
	en valperiod är det inte rimligt att ledamöter med beviljad logiersättning ska
	riskera att få logiersättningen indragen under valperioden. En ledamot som
	under den föregående valperioden har haft logiersättning på grund av att
	Riksdagsförvaltningen inte kunnat erbjuda denne en övernattningsbostad kan
	däremot under den nästföljande valperioden inte utgå från att rätten till
	logiersättning kvarstår om Riksdagsförvaltningen då kan erbjuda en över-
	nattningsbostad. Enligt riksdagsstyrelsen är det vidare rimligt att en ledamot
	t.ex. på grund av familjeförhållanden eller hälsotillstånd ska kunna få logi-
	ersättning trots att det finns lediga övernattningsbostäder inom förvaltningens
	bestånd. När det gäller familjeförhållanden är det tänkbart att en ledamot har
	flera mycket unga minderåriga barn från vilka ledamoten inte önskar vara
	åtskild under riksdagsuppdragets utövande i Stockholm. En övernattnings-
	lägenhet i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd kanske inte rymmer alla i
	familjen som regelbundet följer med ledamoten till Stockholm, utan att det för
	den sakens skull är fråga om att hela familjen flyttar. Då bör logiersättning
	kunna utgå på grund av särskilda skäl. Riksdagsstyrelsen anser dock att det
	endast gäller barn, dvs. personer under myndighetsåldern 18 år. Riksdags-
	styrelsen vill här även särskilt framhålla att den omständigheten att en ledamot

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

redan har en bostad/övernattningslägenhet i Stockholm när riksdagsuppdraget påbörjas inte kan utgöra ett särskilt skäl för logiersättning.

Riksdagsstyrelsen hyser förståelse för Miljöpartiets uppfattning att eftersom alla ledamöter väljs för en valperiod om fyra år kan det anses rimligt med nya regler för alla från och med varje val. Ändock anser riksdagsstyrelsen att tungt vägande skäl talar för att de ledamöter som före ikraftträdandet har logiersättning ska kunna fortsätta ha det så länge övriga förutsättningar förblir uppfyllda. Om en ledamot med logiersättning upphör att vara ledamot, för att efter en tid återvända till riksdagen omfattas ledamoten däremot av de nya reglerna. Vidare bör de gamla reglerna upphöra att gälla för en ledamot som flyttar till en av förvaltningens övernattningsbostäder.

Avtal med närstående kan inte ligga till grund för logiersättning

När det gäller logiersättning föreslås det vidare att det införs en uttrycklig bestämmelse om att avtal med närstående inte kan ligga till grund för logiersättning. Även om ett avtal med en närstående fysisk eller juridisk person skulle vara rättsligt giltigt, kan lämpligheten av ett sådant avtal enligt riksdagsstyrelsen ifrågasättas, särskilt mot bakgrund av ledamöternas upp- förandekod. Mot denna bakgrund ska logiersättning inte lämnas med anledning av avtal som har ingåtts med en juridisk eller fysisk person som är att anse som närstående till ledamoten.

En tydligare reglering av vad som gäller för övernattningsbostad och logiersättning vid ledighet

Utredningen föreslår att det ska regleras i ersättningslagen i stället för i tillämpningsföreskriften att en ledamot som är ledig längre tid än en månad inte ska få disponera sin övernattningsbostad. Utredningen framhåller att rätten till logiersättning under ledighet redan är reglerad i ersättningslagen.

Enligt riksdagsstyrelsen blir det tydligare om det framgår direkt av lagen vad som gäller både beträffande övernattningsbostad och logiersättning vid ledighet. Det ska således regleras i ersättningslagen att för en ledamot som är ledig längre tid än en månad upphör dispositionsrätten till övernattnings- bostaden. När det gäller logiersättning föreslås ingen ändring då rätten till logiersättning redan framgår av ersättningslagen. Således ska en ledamot även framöver ha rätt till logiersättning vid ledighet som uppgår till högst 90 dagar. Det förtydligas dock att ledigheten högst får avse 90 dagar. Om ledigheten överstiger 90 dagar har ledamoten även fortsättningsvis rätt till ersättning bara om det finns särskilda skäl för det. Det innebär inte någon förändring i sak.

Bostadskostnader på hemorten kan inte längre ersättas och upphävande av föråldrade uttryck

Som utredningen redovisar får Riksdagsförvaltningen enligt 5 kap. 10 § ersätt- ningslagen betala ersättning för en ledamots kostnad för boende på hemorten, om han eller hon inte har rätt till nattraktamente, under förutsättning att det

2021/22:RS2	5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
	finns synnerliga skäl. Ersättningen får inte överstiga 8 600 kronor i månaden.
	I förarbetena till bestämmelsen anges att syftet är att göra det möjligt att betala
	annan bostadskostnad än vad som omfattas av nattraktamentet (1995/96:RFK4
	s. 33, bet. 1995/96:KU26 och framst. 2005/06:RS10, bet. 2005/06:KU33, rskr.
	2005/06:378). Det kan, anförs det, exempelvis förekomma att någon som
	anses vara bosatt i Stockholm och därmed inte är berättigad till nattraktamente
	också har en bostad kvar i valkretsen. Om ledamoten gör tjänsteresor dit kan
	det i ett enskilt fall vara motiverat att betala viss ersättning för den bostaden
	om den utnyttjas i samband med dessa resor. Ersättningen får dock inte
	överstiga det högsta beloppet för den faktiska logikostnaden.
	Utredningen noterar att bestämmelsen inte har tillämpats mer än möjligen
	i något enstaka fall, enligt vad utredningen har kunnat utröna, sedan den
	infördes 1997. Det framgår inte enligt utredningen av förarbetena vad som kan
	utgöra synnerliga skäl och vilka situationer som bestämmelsen tar sikte på.
	Enligt utredningen kan det också diskuteras om en sådan ersättning för
	bostaden på hemorten, dvs. privata levnadskostnader, är förenlig med
	bestämmelserna om förmånsbeskattning i inkomstskattelagen. Utredningen
	föreslår därför att bestämmelsen ska tas bort. Riksdagsstyrelsen instämmer i
	utredningens bedömning och föreslår därför att bestämmelsen upphävs.
	Riksdagsstyrelsen anser även att föråldrade uttryck som övernattningsrum,
	ersättarrum och övernattningsbostäder i riksdagens hus ska upphävas, vilket
	även föreslås av utredningen.

5.11 Avstående från övernattningsbostad, införande av upplåtelseförbud och reglering i lag när dispositionsrätt till en övernattningsbostad inträder

Riksdagsstyrelsens förslag: Det ska införas en möjlighet för en ledamot som har rätt till övernattningsbostad men sällan behöver övernatta i Stock- holm att skriftligen avstå från rätten till övernattningsbostad och i stället, vid ett fåtal tillfällen, få ersättning för hotellövernattning eller tillgång till motsvarande boende i Stockholm.

Det ska regleras i ersättningslagen att en ledamot disponerar över- nattningsbostaden från och med måndagen i den vecka då riksmötet öppnas och till och med den dag då riksdagsuppdraget upphör, om inte något annat framgår av lagen.

En bestämmelse om att en övernattningsbostad inte får upplåtas åt någon annan ska tas in i ersättningslagen.

Utredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med riksdags- styrelsens. Språkliga förtydliganden har gjorts i förhållande till utredningens förslag.

Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker förslaget, har inget att invända eller avstår från att lämna synpunkter.

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Avstående från rätten till övernattningsbostad i utbyte mot enstaka nätter på hotell

Utredningen belyser situationen att en ledamot som är bosatt strax utanför gränsen på 50 kilometer och normalt dagpendlar till riksdagen kan disponera en övernattningsbostad för att vara säker på att ha någonstans att övernatta vid t.ex. sena kvällar i kammaren som medför behov av övernattning i Stockholm. Då utnyttjas övernattningsbostaden väldigt sällan. Möjligheten att kunna avstå från rätten till en övernattningsbostad och i stället vid enstaka tillfällen få ersättning för boende på hotell eller liknande i Stockholm skulle vara ett ända- målsenligt sätt att frigöra övernattningsbostäder som annars sällan utnyttjas. Riksdagsstyrelsen delar denna uppfattning. För det fall en ledamot som har rätt till övernattningsbostad föredrar att dagpendla från sitt tjänsteställe ska möjligheten för ledamoten att skriftligen kunna välja att avstå från en övernattningsbostad för att i stället kunna övernatta på hotell eller liknande vid enstaka tillfällen införas. Möjligheten till hotellövernattning bör bara gälla ett fåtal tillfällen och utan att ökade kostnader uppstår för Riksdagsförvaltningen jämfört med kostnaden för övernattningsbostäderna. Eftersom möjligheten är valbar för ledamoten krävs enligt riksdagsstyrelsen ett skriftligt avstående där det tydligt framgår för vilken tid ett sådant avstående gäller eller om avståendet gäller tills vidare. Det är inte möjligt att avstå från en övernattningsbostad enstaka dagar, utan ett avstående kräver att ledamoten i förekommande fall flyttar ut från en sådan, eller från början avstår helt från en övernattnings- bostad. En bestämmelse med detta innehåll ska tas in i ersättningslagen.

Den tid som ledamoten har tillgång till övernattningsbostaden ska framgå av ersättningslagen

Dispositionsrätten till en övernattningsbostad inträffar som huvudregel från och med måndagen i den vecka då riksmötet öppnas efter ett val till och med den dag då riksdagsuppdraget upphör. Detta regleras i dag i föreskriften. Ut- redningen föreslår att bestämmelsen ska flyttas till ersättningslagen då den är av sådan grundläggande betydelse att den bör tas in i lagen. Riksdagsstyrelsen delar uppfattningen att det ska framgå av ersättningslagen att ledamotens dispositionsrätt gäller från och med måndagen i den vecka då riksmötet öppnar, till och med den dag riksdagsuppdraget upphör.

Införande av ett upplåtelseförbud

Utredningen poängterar att en ledamot inte kan överlåta sin övernattnings- bostad eller rätten till den till någon annan. Av förarbetena framgår också att det som bestämmelserna tar sikte på är att förhindra andrahandsuthyrning (framst. 2015/16:RS7 s. 131). Begreppet överlåta framstår enligt utredningen mot den bakgrunden inte som rättvisande. Ett lämpligare uttryck är upplåta.

2021/22:RS2	5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
	Riksdagsstyrelsen instämmer i denna bedömning. Enligt riksdagsstyrelsen
	är övernattningsbostaden närmast att likna vid en tjänstebostad och det är inte
	avsikten att någon annan än ledamoten ska ha rätt att utnyttja den. Riksdags-
	styrelsen anser att detta bör poängteras tydligare genom att uttryckas som ett
	upplåtelseförbud. Genom ett upplåtelseförbud förbjuds andrahandsuthyrning,
	liksom utlåning av del av eller hela övernattningsbostaden under kortare eller
	längre tid, oavsett om detta sker mot ersättning.
	Riksdagsstyrelsen vill framhålla att upplåtelseförbudet dock inte hindrar en
	ledamot från att ha övernattande gäster, vilket regleras i föreskriften och därför
	inte berörs ytterligare i denna framställning.
	Det förtydligas att en ersättare ska använda den ordinarie
	ledamotens övernattningsbostad
	Det bör enligt riksdagsstyrelsen förtydligas i ersättningslagen att en ersättare
	som träder in i stället för en ledig ledamot och som har rätt till en över-
	nattningsbostad ska använda den övernattningsbostad som den ordinarie
	ledamoten innehar. Det förutsätter att den ordinarie ledamoten har en över-
	nattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd. En ersättare ska inte
	bli utan en övernattningsbostad om så inte skulle vara fallet.
	En ersättare utses bara för en ledamot som har beviljats ledighet som
	överstiger en månad. Genom att reglera i ersättningslagen att en ledamot som
	har beviljats ledighet under längre tid än en månad inte får disponera
	övernattningsbostaden under ledigheten, som föreslås i avsnitt 5.10, blir det
	tydligt vad som gäller både för den lediga ledamoten och ersättaren. Enligt
	riksdagsstyrelsen ska förtydligandet i ersättningslagen utformas så att en
	ersättare som har rätt till övernattningsbostad ska använda den ordinarie
	ledamotens övernattningsbostad.

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

5.12Utflyttning från en övernattningsbostad för ledamöter som inte kandiderar i val och införande av en skadeståndsskyldighet

Riksdagsstyrelsens förslag: Möjligheten för en ledamot som inte kandiderar vid ett ordinarie riksdagsval att behålla övernattningsbostaden efter den 31 juli valåret tas bort.

Det införs en skyldighet i ersättningslagen att ersätta skador i en övernattningsbostad utöver normalt slitage som orsakas uppsåtligen eller av oaktsamhet under den tid då ledamoten disponerar över bostaden. Det- samma gäller om inventarier i övernattningslägenheten som tillhör Riks- dagsförvaltningen skadas eller går förlorade. Ersättningsansvaret ska gälla även skador och förluster som orsakas av någon som vistas i övernattnings- bostaden med ledamotens samtycke.

Det införs även en skyldighet för en ledamot att ersätta kostnader som uppstår på grund av att han eller hon inte har uppfyllt sin skyldighet att städa övernattningsbostaden vid utflyttning eller inte har transporterat bort sina tillhörigheter.

Utredningens förslag överensstämmer med riksdagsstyrelsens.

Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker förslaget, har inget att invända eller avstår från att lämna synpunkter.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

För att en nyvald riksdag ska kunna inleda sin verksamhet på bästa sätt är det enligt riksdagsstyrelsen nödvändigt att det är möjligt för Riksdagsför- valtningen att ha övernattningsbostäderna klara för användning när leda- möterna anländer till riksmötets öppnande. Utredningens förslag att ledamöter som inte kandiderar i ett ordinarie val ska lämna förvaltningens övernattnings- bostad senast den 31 juli utan möjlighet till förlängning framstår därför som väl avvägt och ska införas genom en ändring i ersättningslagen. Någon ändring av gällande regler om utflyttning i andra fall än för ledamöter som inte kandiderar vid ett ordinarie val föreslås inte.

Vidare får det enligt riksdagsstyrelsen anses i det närmaste självklart att om en ledamot orsakar skador utöver normalt slitage eller förluster av inventarier tillhörande Riksdagsförvaltningen, ska det ersättas av ledamoten som dispo- nerar övernattningsbostaden. Det ska därför införas en ersättningsskyldighet för sådana situationer om skadorna orsakas uppsåtligen eller av oaktsamhet under den tid ledamoten disponerar över övernattningsbostaden. Det är också enligt riksdagsstyrelsen rimligt att en ledamot ska ersätta kostnader som uppstått om ledamoten inte har städat ordentligt, eller inte tömt övernattnings- bostaden på sina privata tillhörigheter i samband med utflyttning. Med städning avses sedvanlig flyttstädning motsvarande den som krävs vid försäljning och flytt från en privat bostad eller hyresrätt.

2021/22:RS25 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

5.13 Ledamöternas rätt till arbetsrum och införande av en skadeståndsskyldighet

Riksdagsstyrelsens förslag: Det ska regleras i ersättningslagen att en ledamot har rätt att använda ett arbetsrum från och med måndagen i den vecka då riksmötet öppnas, till och med den dag då uppdraget upphör, om inte annat framgår av ersättningslagen.

Det ska också regleras i ersättningslagen att vid ledighet som överstiger en månad får ledamoten inte disponera arbetsrummet.

Det förtydligas i ersättningslagen att ett arbetsrum inte får upplåtas till någon annan.

Det införs en skyldighet för en ledamot att ersätta skador i ett arbetsrum utöver normalt slitage som orsakas uppsåtligen eller av oaktsamhet under den tid då ledamoten disponerar över arbetsrummet. Detsamma ska gälla om inventarier eller annan utrustning i arbetsrummet som tillhör Riksdags- förvaltningen skadas eller går förlorade.

Föråldrade begrepp som ersättarrum och ersättarrum för arbete ska upphävas.

Utredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med riksdags- styrelsens. Utredningen använder dock uttrycket flytta ut från arbetsrum genomgående, vilket föreslås ändras till lämna arbetsrum.

Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker förslaget, har inget att invända eller avstår från att lämna synpunkter.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Dispositionstiden anges i ersättningslagen

Ledamöternas rätt till arbetsrum samt vad som gäller beträffande disposition av arbetsrummen, inklusive från vilken tidpunkt dispositionsrätten uppstår, ska enligt riksdagsstyrelsen framgå av ersättningslagen. En ledamots rätt till ett arbetsrum i riksdagens lokaler är redan reglerat i ersättningslagen men bestämmelsens lydelse ska justeras och ge uttryck för att ledamoten har rätt till ett arbetsrum i stället för att Riksdagsförvaltningen ska tillhandahålla ett arbetsrum. Bestämmelser om från och med vilken tidpunkt en ledamot får disponera ett arbetsrum finns i dag i tillämpningsföreskriften. Riksdags- styrelsen delar utredningens bedömning att den regleringen ska flyttas till ersättningslagen utan någon ändring i sak.

Regleringen om dispositionsrätt vid ledighet flyttas till ersättningslagen

Det ska också regleras i ersättningslagen i stället för i tillämpningsföreskriften att en ledamot som är ledig längre tid än en månad inte får disponera arbets- rummet under ledigheten. Bestämmelsen i ersättningslagen om att en ersättare

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

ska, om det är möjligt, använda den ordinarie ledamotens rum ändras så att det tydligt framgår att ersättaren ska använda den ordinarie ledamotens arbetsrum. Tidigare fanns det särskilda ersättarrum för arbete för det fall ersättaren inte kunde överta den ordinarie ledamotens arbetsrum. Sådana ersättarrum för arbete finns inte längre och bestämmelserna härom tas därför bort ur ersättningslagen.

Upplåtelseförbud införs i lagen

På samma sätt som när det gäller övernattningsbostäder ska det enligt riksdagsstyrelsen framgå av lagen även att ett arbetsrum inte får upplåtas till någon annan. Även beträffande arbetsrum finns det redan reglerat i ersättningslagen att dispositionsrätten är personlig och inte får överlåtas. Enligt riksdagsstyrelsen ska förbudet utformas som ett upplåtelseförbud i ersättningslagen. Således får ledamöter inte byta arbetsrum med varandra. Även i övrigt avses upplåtelseförbudet motsvara det som föreslås beträffande övernattningsbostäder.

Införande av en skadeståndsskyldighet

Även när det gäller arbetsrum ska det införas en skyldighet för en ledamot att ersätta skador utöver normalt slitage som orsakas uppsåtligen eller av oaktsamhet under den tid som ledamoten disponerar arbetsrummet. Skade- ståndsskyldigheten ska även omfatta eventuella inventarier och annan utrustning i arbetsrummen som tillhör Riksdagsförvaltningen, som skadas eller går förlorade.

Oförändrade regler om fördelning av arbetsrum och om när ett arbetsrum måste lämnas

Riksdagsförvaltningen bör även i fortsättningen besluta om vilka arbetsrum som ska ställas till respektive partigrupps förfogande, men partigruppen fördelar liksom tidigare tilldelade arbetsrum bland ledamöterna i sin partigrupp. Någon ändring i sak föreslås inte.

Det föreslås inte heller någon ändring i fråga om tidpunkten då en ledamot som inte kandiderar vid ett ordinarie riksdagsval senast måste lämna sitt arbetsrum. Ledamoten får ha kvar arbetsrummet efter den 31 juli, så länge som det är nödvändigt för att ledamoten ska kunna utöva riksdagsuppdraget.

5.14 Reglering av introduktion till ledamöterna

Riksdagsstyrelsens förslag: Det ska inte längre regleras i ersättningslagen att Riksdagsförvaltningen får erbjuda ledamöterna introduktion i arbets- formerna för riksdagsarbetet, språkutbildning och annan vidareutbildning.

Utredningens förslag överensstämmer med riksdagsstyrelsens.

2021/22:RS2	5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
	Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig om förslagen.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Riksdagsstyrelsen instämmer i utredningens bedömning att nuvarande bestämmelser om att Riksdagsförvaltningen får erbjuda introduktion och vidareutbildning kan tas bort från ersättningslagen. Det innebär inte att leda- möterna inte längre ska få någon introduktion till arbetsformerna i riksdagen, men bestämmelser om detta behöver inte finnas i ersättningslagen. Utred- ningen anger att om det över huvud taget behövs bestämmelser i ämnet kan sådana i stället tas in i lagen (2011:745) med instruktion för Riksdagsför- valtningen. Någon sådan lagändring föreslås dock inte av utredningen. Enligt riksdagsstyrelsen är det inte heller behövligt då Riksdagsförvaltningens uppdrag bl.a. är att tillhandahålla resurser och service för bl.a. kammarens, utskottens och riksdagsledamöternas verksamhet. Riksdagsstyrelsen anser därför att introduktion i riksdagens arbetsformer ryms inom Riksdagsför- valtningens nuvarande uppdrag.

5.15 Reglering av rätt till försäkringar

Riksdagsstyrelsens förslag: Riksdagsförvaltningen ska bestämma vad en ledamot har rätt till för försäkringsförmåner i form av grupplivförsäkring, tjänsteförsäkring och arbetsskadeförsäkring.

Utredningens förslag överensstämmer med riksdagsstyrelsens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har framfört någon invändning.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Utredningen anger att de försäkringar som är aktuella för ledamöterna är avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring (TGL-S), statens tjänsterese- försäkring och avtalet om personskada (TFA). Riksdagsstyrelsen vill här påpeka att det bestäms genom försäkringsvillkoren om en viss ledamot kan omfattas av respektive försäkringsförmån. Riksdagsförvaltningen råder inte över försäkringsvillkoren. Här vill riksdagsstyrelsen särskilt framhålla att det kan finnas ålderskrav i försäkringsvillkor som innebär att en ledamot inte kan omfattas av försäkringen. Det kan således inte vara fråga om någon ovillkorlig rätt till försäkringsförmåner. För att skapa en följsamhet till eventuellt ändrade försäkringsvillkor ska ledamöter ha rätt till försäkringsförmånerna i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer. Någon övrig ändring i sak är inte avsedd.

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

5.16 Vissa förtydliganden rörande avgångsförmåner

Riksdagsstyrelsens förslag: Det ska tas in bestämmelser i ersättningslagen som förtydligar att både rätten till och pågående utbetalningar av inkomst- garanti respektive ekonomiskt omställningsstöd förskjuts om en tidigare ledamot blir ledamot igen, oavsett om någon utbetalning har påbörjats eller inte.

Även vad som kan utgöra särskilda skäl för att förlänga tiden med inkomstgaranti under högst ett ytterligare år ska framgå.

För en ledamot som har tjänstgjort som statsråd förtydligas det att statsrådstiden bara får tillgodoräknas vid beräkningen av den sammanlagda respektive sammanhängande tiden i riksdagen om han eller hon avgick från statsrådsbefattningen innan rätt till inkomstgaranti inträtt enligt för- ordningen om inkomstgaranti, tjänstepension och vissa försäkrings- förmåner för statsråd, eller enligt motsvarande äldre föreskrifter.

Vidare förtydligas att det är talmansarvodet vid avgångstillfället som ligger till grund för beräkningen av en avgående talmans ekonomiska omställningsstöd.

Arvodesnämnden ska även fortsättningsvis besluta om eftergift av återkrav och ränta till följd av beslut om jämkning, men det ska tas in bestämmelser i lagen om vilken ränta och från vilken tidpunkt ränta ska betalas enligt räntelagen.

Det förtydligas att Riksdagens arvodesnämnd fastställer en ledamots rätt till inkomstgaranti respektive ekonomiskt omställningsstöd i samband med att ledamoten lämnar riksdagsuppdraget.

Utredningens förslag överensstämmer med riksdagsstyrelsens med den skillnaden att riksdagsstyrelsen föreslår att samma uttryck för ledamöter som har tjänstgjort som statsråd används i både 12 kap. 6 a § och 13 kap. 7 a §.

Remissinstanserna: Riksdagens arvodesnämnd påpekar att när det gäller in- komstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd har den f.d. ledamoten en upp- giftsskyldighet till nämnden. Nämnden har dock inte möjlighet att som Statens tjänstepensionsverk begära att arbetsgivare och andra som har betalat ut ersättning eller en förmån till den f.d. ledamoten ska lämna uppgifter om det till nämnden. Det har förekommit att nämnden inte har fått det underlag av en f.d. ledamot som bedömts behövligt för beslutsfattandet, och nämnden ser därför ett behov av att en sådan möjlighet införs.

Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget, har inget att invända eller avstår från att lämna synpunkter.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Bestämmelser om förskjutna avgångsförmåner tas in i lag

Som utredningen redogör för är syftet med avgångsförmånerna inkomstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd att erbjuda en trygghet för en tidigare leda-

2021/22:RS2	5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
	mot i den omställningssituation som uppstår när han eller hon lämnar riks-
	dagen. Det handlar enligt utredningen alltså inte om att tillgodose den tidigare
	ledamotens behov av varaktig försörjning och det är heller inte fråga om en
	pensionsförmån som tjänas in och som ledamoten kan ta ut när han eller hon
	vill.
	Rätten till inkomstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd gäller som
	huvudregel bara under den tid som framgår av arvodesnämndens beslut och
	oberoende av om ledamoten begär utbetalning av förmånen eller inte. Tiden
	löper också på i den situationen att den tidigare ledamoten begär att utbe-
	talningen ska vara vilande. Det är således inte möjligt att förskjuta avgångs-
	förmånen genom att vänta med att begära utbetalning eller genom att begära
	att utbetalningen ska vila. Det finns dock en situation då förmånstiden för-
	skjuts, nämligen om en tidigare ledamot som beviljats en avgångsförmån åter-
	inträder i riksdagen som ledamot eller ersättare. Dagens reglering av vad som
	gäller i fråga om en ledamot som får en avgångsförmån och återinträder i
	riksdagen stämmer dock inte fullt ut överens mellan inkomstgaranti och
	ekonomiskt omställningsstöd. Utredningen föreslår därför att det uttryckligen
	ska framgå att rätten till inkomstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd för-
	skjuts om en tidigare ledamot återinträder i riksdagen. Detta ska ske oberoende
	av om en utbetalning har påbörjats eller inte. Vidare föreslår utredningen att
	regleringen tas in i ersättningslagen.
	Riksdagsstyrelsen delar utredningens bedömning att regleringen om in-
	komstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd bör vara enhetlig och tas in i
	ersättningslagen. Således ska förmånstiden och eventuella utbetalningar för en
	ledamot som har beviljats en avgångsförmån, men därefter åter blir ledamot i
	riksdagen (som ledamot eller ersättare), förskjutas. En ledamot kan alltså inte
	få både arvode och inkomstgaranti eller ekonomiskt omställningsstöd sam-
	tidigt. En förskjutning ska vidare enligt riksdagsstyrelsen göras oavsett om
	utbetalningen till ledamoten har hunnit påbörjas eller inte när ledamoten på
	nytt blir riksdagsledamot. Det är som utredningen påpekar inte rimligt att en
	tidigare ledamot ska kunna påverka tiden för avgångsförmåner genom att dröja
	med att begära utbetalning, eftersom syftet är att den tidigare ledamoten ska få
	hjälp att hitta en ny försörjning under en begränsad tid efter avslutat uppdrag.
	När en återinträdd ledamot därefter på nytt lämnar riksdagen ska det tidigare
	beslutet om inkomstgaranti eller ekonomiskt omställningsstöd omprövas. Om
	ledamoten genom den nya tjänstgöringstiden har fått rätt till stöd under en
	längre tid eller med ett högre belopp, ska ett nytt beslut fattas av Riksdagens
	arvodesnämnd. Har tiden eller beloppet inte påverkats av den nytillkomna
	tjänstgöringstiden gäller enligt riksdagsstyrelsen det ursprungliga beslutet
	under resterande tid.

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

Vissa förtydliganden angående den prövning som utförs av

Riksdagens arvodesnämnd, m.m.

När en ledamot har lämnat riksdagen ska, som utredningen redogör för, Riksdagens arvodesnämnd pröva om ledamoten har rätt till inkomstgaranti eller ekonomiskt omställningsstöd. Beslutet fattas av nämnden ex officio, dvs. utan ansökan. Riksdagsförvaltningen ska lämna ett underlag med de uppgifter som behövs för att arvodesnämnden ska kunna fastställa den tidigare ledamotens rätt till avgångsförmån. Det förekommer att frågan prövas redan innan ledamoten har lämnat riksdagen och beslutet är i så fall villkorat av att ledamoten lämnar riksdagen. Arvodesnämnden beslutar även i en rad andra frågor, bl.a. om förlängd inkomstgaranti och förlängt ekonomiskt om- ställningsstöd och om jämkning. Nämnden utövar även en viss tillsyns- verksamhet. Tillsynen syftar till att säkerställa att rätt inkomst läggs till grund för avräkningen av andra inkomster. Den tar även sikte på den jämkningsgrund som kan tillämpas om en tidigare ledamot inte vidtar tillräckliga åtgärder för att återgå till förvärvsarbete. Den som ansöker om eller tar emot inkomst- garanti eller ekonomiskt omställningsstöd är skyldig att på begäran till arvodesnämnden lämna sådana uppgifter som nämnden behöver för att kunna pröva ett ärende enligt lagen.

För att arvodesnämnden inte ska behöva fatta villkorade beslut ska det förtydligas i lagen att arvodesnämnden ska besluta om en ledamots rätt till inkomstgaranti respektive ekonomiskt omställningsstöd i samband med att ledamoten lämnar uppdraget.

Arvodesnämnden ska även fortsättningsvis besluta om eftergift av återkrav och ränta till följd av beslut om jämkning. Riksdagsstyrelsen föreslår att lag- bestämmelsen härom ges en teknisk utformning som innebär att det uttryckligen framgår vad arvodesnämnden faktiskt ska besluta om. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Det ska tas in bestämmelser i ersättningslagen som reglerar vilken ränta som ska betalas om det har träffats ett avtal om avbetalningsplan eller om den återbetalningsskyldige medgetts betalningsanstånd. Tidpunkten från när ränta aktualiseras ska framgå. Motsvarande reglering ska föras in i ersättningslagens bestämmelser om både inkomstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd.

Möjligheten att vid särskilda skäl förlänga tiden med inkomstgaranti respektive ekonomiskt omställningsstöd ska vidare utformas på liknande sätt i ersättningslagen. Förutsättningarna för förlängt ekonomiskt omställningsstöd framgår redan i dag av ersättningslagen. Ersättningslagen ska därför komplett- eras med bestämmelser om vilka särskilda skäl som kan beaktas för förlängd inkomstgaranti. Det ska således framgå av ersättningslagen att vid bedömning- en av om särskilda skäl föreligger för förlängd inkomstgaranti ska det vägas in om och hur erbjudna stödåtgärder har utnyttjats eller andra åtgärder vidtagna av den tidigare ledamoten samt dennes personliga och ekonomiska förhållanden.

2021/22:RS2	5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
	Någon ändring i sak avseende inkomstgaranti och ekonomiskt om-
	ställningsstöd utöver ovan föreslagna förtydliganden föreslås inte. Till följd av
	andra föreslagna ändringar bör hänvisningar i lagen följdjusteras.
	Riksdagens arvodesnämnd har framfört att den har behov av att på liknande
	sätt som Statens tjänstepensionsverk kunna begära uppgifter från arbetsgivare
	och andra som har betalat ut ersättning eller förmån för att kunna handlägga
	en f.d. ledamots ärende. Riksdagsstyrelsen noterar dock att behovet inte har
	påtalats under utredningens arbete och att utredningen därför inte har lämnat
	något sådant förslag. Vidare innebär befogenheten som Statens tjänste-
	pensionsverk har en omfattande upplysningsplikt för alla som har betalt ut
	ersättning eller en förmån. Befogenheten är också förenad med möjligheten att
	förelägga någon att fullgöra upplysningsskyldigheten, och föreläggandet får
	dessutom förenas med vite. Då ett stort antal aktörer kan komma att beröras
	av en utökad upplysningsplikt gentemot Riksdagens arvodesnämnd kan en
	sådan inte införas utan föregående beredning och remittering. Riksdags-
	styrelsen saknar således underlag att föreslå att det införs en sådan långtgående
	upplysningsskyldighet.
	Om inkomstgaranti eller ekonomiskt omställningsstöd har betalats ut med
	för högt belopp får det även fortsättningsvis återkrävas. Det förtydligas dock i
	ersättningslagen att det även framöver är Statens tjänstepensionsverk som
	beslutar om återkrav och eftergift av ett sådant krav.
	Förtydligande i lagen om tillgodoräknande av tid som statsråd
	Riksdagsstyrelsen delar även utredningens uppfattning att förutsättningarna
	för att tillgodoräkna en ledamots tid som statsråd vid prövningen av rätten till
	avgångsförmåner från riksdagen ska anges och förtydligas i ersättningslagen.
	Om en ledamot har tjänstgjort som statsråd under tiden som ledamot under så
	lång tid att han eller hon har rätt till inkomstgaranti enligt förordningen
	(2016:1022) om inkomstgaranti, tjänstepension och vissa försäkringsförmåner
	för statsråd, eller motsvarande enligt äldre föreskrifter, ska den tiden inte också
	beaktas vid beräkningen av den sammanlagda respektive sammanhängande
	tjänstgöringstiden i riksdagen. Detta ska enligt riksdagsstyrelsen framgå av
	ersättningslagen både beträffande inkomstgaranti och ekonomiskt omställ-
	ningsstöd, samt uttryckas på liknande sätt.
	Talmansarvodet utgör underlaget för beräkningen av en avgående
	talmans ekonomiska omställningsstöd
	Utredningen föreslår att det ska förtydligas i ersättningslagen att vid
	beräkningen av det ekonomiska omställningsstödet till en avgående talman ska
	talmansarvodet vara utgångspunkten. Liksom för ledamöter ska beloppet
	bestämmas till 85 procent av arvodet vid avgångstillfället. Riksdagsstyrelsen
	delar utredningens bedömning och instämmer i förslaget. Eftersom arvodet vid
	avgångstillfället är utgångspunkten för beräkningen styr arvodesformen
	utfallet för det ekonomiska omställningsstödet. En talman som efter avslutat

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

talmansuppdrag fortsätter vara riksdagsledamot och därefter lämnar riksdagen får således ett ekonomiskt omställningsstöd baserat på 85 procent av ledamots- arvodet. En talman som lämnar riksdagen får ett ekonomiskt omställningsstöd baserat på 85 procent av talmansarvodet. Detta eftersom arvodet vid avgångs- tillfället styr. Enligt riksdagsstyrelsen är detta ingen ändring i sak men när det gäller en avgående talman förtydligas det i lagen att talmansarvodet är grunden för den avgående talmannens ekonomiska omställningsstöd.

5.17En möjlighet att återkräva felaktiga utbetalningar införs

Riksdagsstyrelsens förslag: En återbetalningsskyldighet ska införas i ersättningslagen för felaktiga utbetalningar eller utbetalningar med ett för högt belopp av arvode, resekostnadsersättning, traktamente, logiersättning eller pension om ledamoten har orsakat utbetalningen genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att inte fullgöra en uppgifts- eller anmäl- ningsskyldighet. Återbetalning ska också ske om ledamoten insett eller skäligen borde ha insett att en utbetalning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Återbetalningsskyldigheten ska gälla även tidigare ledamöter samt efterlevande som tagit emot förmåner enligt 11–13 kap.

Den som är återbetalningsskyldig ska betala ränta enligt räntelagen på det återkrävda beloppet. Även s.k. dröjsmålsränta enligt 6 § räntelagen kan bli aktuellt.

Om det finns särskilda skäl får ett återkrav och ränta efterges helt eller delvis.

Det ska framgå av lagen att Statens tjänstepensionsverk beslutar om åter- krav av pension och om eftergift av ett sådant krav. Detsamma gäller därtill hörande krav på ränta.

En upplysningsbestämmelse om att återkrav av inkomstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd regleras i 12 respektive 13 kap. i ersättnings- lagen ska tas in i ersättningslagen.

Utredningens förslag överensstämmer med riksdagsstyrelsens.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget, har inget att invända eller avstår från att lämna synpunkter. När det gäller eftergift av inkomstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd erinrar Riksdagens arvodes- nämnd om vad nämnden anfört i fråga om eftergift i remissvaret i ärendet om 2019 års riksdagsöversyn. I det remissvaret ifrågasatte nämnden behovet av en eftergiftsregel vid återkrav av arvode eftersom det finns bestämmelser i utsökningsbalken som säkerställer att en gäldenärs grundläggande behov tryggas vid utmätning.

2021/22:RS2

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

En möjlighet att återkräva felaktiga utbetalningar ska införas i ersättningslagen

Redan i dag finns det vissa bestämmelser i ersättningslagen om återkrav av sjukpension, inkomstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd. Som utred- ningen redovisar saknas det i fråga om övriga ersättningsformer, t.ex. rese- kostnadsersättning, arvode, traktamente och logiersättning, särskilda regler om återkrav i regelverket. Detta har i praxis lösts genom att återkrav hanterats genom överenskommelser mellan Riksdagsförvaltningen och den berörda ledamoten om att beloppet som ska återbetalas dras av på kommande utbetal- ningar. När det gäller tidigare ledamöter har utestående fordringar fakturerats. I praktiken har således felaktiga utbetalningar kunnat hanteras. Det är dock enligt utredningen möjligt att tänka sig situationer där det uppstår delade meningar om huruvida ledamoten är återbetalningsskyldig och i så fall med vilket belopp. Även om det praktiska behovet av en reglering enligt utred- ningen inte är så stort sett till antalet återkravsärenden bör det enligt utredningen vara till gagn för såväl tillämpande myndigheter som för leda- möter, tidigare ledamöter och andra som tar emot betalningar enligt ersättningslagen med en klar och tydlig reglering av vad som gäller vid återbetalning. Det finns även exempel på att Riksdagsförvaltningen uppsåt- ligen vilseletts av ledamöter att ersätta privata kostnader som inte haft med riksdagsuppdraget att göra. Tilltron till och respekten för ersättningssystemet talar också med styrka för att det klart och tydligt ska framgå att felaktiga utbetalningar ska betalas tillbaka.

Reglerna om återbetalningsskyldighet i socialförsäkringsbalken och lagen om arbetslöshetsförsäkring är i princip konstruerade som en kombination av två vanligt förekommande regleringar om återbetalning. Den enskilde är skyldig att betala tillbaka ett felaktigt belopp dels om han eller hon har orsakat den felaktiga utbetalningen, dels annars insett eller borde ha insett felet. Utredningen anser att regleringen bör utformas i överensstämmelse med dessa bestämmelser eftersom regelverket på det sättet kommer att bygga på en väl inarbetad ordning med en omfattande praxis på närliggande områden. En ledamot bör således vara skyldig att betala tillbaka en felaktig utbetalning om ledamoten har orsakat utbetalningen eller annars tagit emot betalningen och därvid insett eller skäligen borde ha insett att utbetalningen var felaktig.

Nuvarande ordning innebär som utredningen uppger att justeringar görs efter överenskommelse på kommande utbetalningar av arvode eller ersättning när en felaktig utbetalning upptäcks. För att det ska vara tydligt för enskilda ledamöter vad som gäller, och för att skapa en tydlighet och spårbarhet i Riksdagsförvaltningens handläggning, behöver enligt riksdagsstyrelsen en möjlighet att återkräva utbetalningar föras in i ersättningslagen. En möjlighet för Riksdagsförvaltningen att fatta ett beslut om att kräva återbetalning medför större tydlighet. Ett beslut om återkrav kan dessutom överklagas till Riks- dagens överklagandenämnd, vilket enligt riksdagsstyrelsen bidrar till större

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

rättssäkerhet för ledamöterna. Mot denna bakgrund anser riksdagsstyrelsen att en återkravsbestämmelse av det nu aktuella slaget ska införas i ersättnings- lagen även beträffande resekostnadsersättning, arvode, traktamente och logi- ersättning.

Ränta

Enligt ersättningslagen ska det tas ut ränta om ett för högt utbetalt belopp inte har betalats tillbaka inom en månad från det att ett krav om återbetalning framställts. I bestämmelserna anges att räntan ska beräknas enligt 6 § ränte- lagen (1975:635). Den ordningen bör enligt utredningen behållas och även införas för övriga typer av återkrav.

Om det träffas en överenskommelse om avbetalning eller medges anstånd med betalning tas det enligt socialförsäkringsbalken ut ränta enligt 5 § ränte- lagen, dvs. s.k. avkastningsränta. Utredningen gör bedömningen att det är lämpligt att motsvarande regler införs vid återkrav.

Riksdagsstyrelsen instämmer i utredningens bedömning och anser att bestämmelser av det nu beskrivna slaget om räntor vid återkrav av arvode, resekostnadsersättning, traktamente, logiersättning eller pension ska tas in i ersättningslagen.

Möjlighet till eftergift av återkrav ska införas

Som utredningen redogör för får återkrav av sjukpension, avgångsförmåner och dröjsmålsränta enligt ersättningslagen efterges helt eller delvis. Detsamma gäller vid jämkning av avgångsförmåner. En gemensam förutsättning för det är att det finns särskilda skäl. Av lagförarbetena framgår att införandet av en möjlighet att meddela eftergift syftade till att undvika orimliga konsekvenser, exempelvis om den enskilde drabbats av svår sjukdom eller av annan an- ledning hade nedsatt betalningsförmåga. I sådana situationer borde det, anfördes det, finnas en möjlighet att meddela eftergift av hela eller delar av återbetalningsskyldigheten (framst. 2001/02:RS3, s. 23). I förarbetena till nu gällande ersättningslag uttalades att tidigare uttalanden alltjämt gällde (framst. 2015/16:RS7, s. 168 och s. 180). Mot den bakgrunden föreslår utredningen att det även fortsättningsvis bör vara möjligt att efterge återkrav av såväl kapitalbelopp som ränta vad gäller avgångsförmåner och sjukpension om det finns särskilda skäl. Motsvarande bestämmelser bör också införas i fråga om övriga typer av återkrav enligt ersättningslagen.

Enligt riksdagsstyrelsen är det rimligt att ett återkrav kan efterges helt eller delvis om det föreligger särskilda skäl för det. Utredningen framhåller att det finns omfattande rättspraxis från Högsta förvaltningsdomstolen i fråga om eftergift inom välfärdssystemen som kan ligga till grund för prövningen av motsvarande frågor enligt ersättningslagen. Riksdagsstyrelsen delar denna uppfattning. Som exempel på särskilda skäl kan ändå nämnas nedsatt betalningsförmåga på grund av sjukdom eller ålder. Även andra faktorer av

2021/22:RS2	5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
	betydelse för bedömningen kan finnas, som t.ex. om den felaktiga
	utbetalningen orsakats av Riksdagsförvaltningen.
	En fråga om eftergift kan aktualiseras redan i samband med hand-
	läggningen av återkravet. Den föreslagna möjligheten till eftergift är alltså en
	möjlighet för den handläggande myndigheten att pröva frågan om eftergift.
	Riksdagens arvodesnämnds invändning mot behovet av en eftergiftsregel tar
	enligt riksdagsstyrelsens mening sikte på utmätningssituationer. Det kan dock
	enligt riksdagsstyrelsen förekomma t.ex. ekonomiska svårigheter som på mot-
	svarande sätt som hos Försäkringskassan kan föranleda att ett krav om
	återbetalning helt eller delvis ska efterges. Den möjligheten bör enligt riks-
	dagsstyrelsen även ges beträffande återkrav av felaktiga utbetalningar av
	arvode, resekostnadsersättning, traktamente, logiersättning och pension.
	Liksom tidigare gäller att beslut i frågor om ålderspension fattas av Statens
	tjänstepensionsverk, SPV. Det bör därför enligt riksdagsstyrelsen framgå av
	ersättningslagen att SPV beslutar om återkrav av pension och om eftergift av
	ett sådant krav.
	Liksom hittills finns bestämmelser om återkrav av inkomstgaranti och
	ekonomiskt omställningsstöd i 12 respektive 13 kap. ersättningslagen. Detta
	bör också framgå genom en upplysningsbestämmelse i kapitlet som innehåller
	bestämmelser om återkrav av resekostnadsersättning, arvode, traktamente och
	logiersättning eller pension.

5.18 Beslut om stödåtgärder och sådana besluts överklagbarhet

Riksdagsstyrelsens förslag: Överklagandeförbudet för Riksdagsförvalt- ningens beslut i ärenden om stödåtgärder för omställning ska tas bort.

Utredningens förslag överensstämmer med riksdagsstyrelsens.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget, har inget att invända eller avstår från att lämna synpunkter. Riksdagens överklagande- nämnd anser att det är otydligt om det är fråga om att förvaltningsbeslut i enskilda ärenden ska kunna överklagas till överklagandenämnden genom förslagen till 12 kap. 3 § och 13 kap. 3 § ersättningslagen, eller något annat.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Stödåtgärder för övergång till förvärvsverksamhet lämnas enligt utredningens bedömning med stöd av lag i och med att det finns vissa förutsättningar som enligt ersättningslagen måste vara uppfyllda för att sådant stöd ska kunna lämnas. Det uppställs ett ålderskrav och krav på att åtgärden ska bestå av kompetensutveckling, ett begrepp vars innebörd utvecklas närmare i för- arbetena. Dessutom får den totala kostnaden inte överstiga summan 50 000 kronor. Det har förekommit att tidigare ledamöter begärt att få genomföra

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

stödåtgärder, bl.a. genomgå viss utbildning på förvaltningens bekostnad, men nekats att göra det då Riksdagsförvaltningen inte ansett att åtgärden uppfyllt de krav som anges i förarbetena till ersättningslagen. Ett sådant ställnings- tagande är enligt utredningen av stor betydelse för den enskilde och hans eller hennes möjligheter att övergå till förvärvsarbete. Det kan även få betydelse i en jämkningssituation där det görs gällande att den tidigare ledamoten inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att övergå till förvärvsarbete. Bland annat mot den bakgrunden bedömer utredningen att förbudet mot att överklaga beslut om stödåtgärder för övergång till förvärvsverksamhet bör upphävas. Det innebär att ett sådant beslut ska kunna överklagas till Riksdagens överklagandenämnd. Riksdagens överklagandenämnd efterfrågar förtydligande av om det är Riks- dagsförvaltningens förvaltningsbeslut i enskilda ärenden om en viss stöd- åtgärd som avses kunna överklagas. De beslut av Riksdagsförvaltningen som avses hänför sig till en viss stödåtgärd i ett enskilt ärende och avser möjlig- heten att få genomgå viss kompetensutveckling på Riksdagsförvaltningens bekostnad. Av den föreslagna ändringen av 15 kap. 1 § följer att alla beslut enligt ersättningslagen utom beslut om tillhandahållande av barnverksamhet får överklagas. Överklagandeförbudet när det gäller beslut om barnverksamhet ska dock enligt riksdagsstyrelsen kvarstå oförändrat.

Sedan tidigare gäller redan att beslut av Riksdagens arvodesnämnd enligt

12 eller 13 kap. är överklagbara. Någon ändring föreslås inte.

Vidare föreslår utredningen att det ska förtydligas genom reglering i ersättningslagen att en ledamot som lämnar riksdagen före 65 års ålder har rätt till stödåtgärder i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer. Riksdagsstyrelsen delar utredningens bedömning att ett sådant förslag bör genomföras. Den föreslagna regleringen innebär ingen ändring i sak, men den utformas som bestämmelser om rättigheter för ledamöterna. Riksdagsför- valtningen bör enligt riksdagsstyrelsen bestämma vilka stödåtgärder som kan lämnas, inbegripet eventuella beloppsbegränsningar och övriga förutsättningar för sådana stödåtgärder.

5.19 Sanktioner och kontroll

Riksdagsstyrelsens bedömning: Utöver ovan redovisade förslag om införande av ersättningsskyldighet vid skada och förlust i övernattnings- bostäder och arbetsrum, kostnader till följd av kvarlämnade tillhörigheter eller bristande städning samt möjligheten att kräva återbetalning av felaktiga utbetalningar och införande av preskription bör inga ytterligare åtgärder eller sanktioner mot överträdelser av regelverket införas.

Utredningens bedömning överensstämmer med riksdagsstyrelsens.

Remissinstanserna: Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet framhåller att det är genom förebyggande åtgärder i form av tydliga och enkla regler och informationsinsatser m.m. som förekomsten av felaktiga ut-

2021/22:RS2	5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
	betalningar bör förhindras, vilket också stärks av bilden som utredningen
	redovisar där bl.a. ledamöter hellre avstår från ersättning för att slippa
	ifrågasättanden i efterhand. Det är rimligt med kontrollåtgärder, som bör vara
	väl avvägda och inte i alltför hög grad innebära merarbete för ledamöterna.
	Moderaterna och Centerpartiet framhåller särskilt vikten av informations-
	insatser av god kvalitet, vilket även Kristdemokraterna instämmer i.
	Informationsarbetet som Riksdagsförvaltningen bedriver bör utvecklas ytter-
	ligare, bl.a. genom ännu tydligare information och personlig rådgivning och
	hjälp i ännu större utsträckning. Moderaterna framhåller särskilt vägledningen
	om ersättningsfrågor inför Almedalsveckan som ett gott exempel.
	Vidare anser Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna att en
	ordning med förhandsbesked bör övervägas där en ledamot ska kunna begära
	ett förhandsbesked om tolkningen och tillämpningen när det gäller ersättning
	i ett enskilt fall.

Skälen för riksdagsstyrelsens bedömning

Riksdagsstyrelsen vill inledningsvis framhålla ledamöternas eget ansvar för beslut och överväganden kring sina tjänsteresor. Samtidigt har Riksdagsför- valtningen en skyldighet att säkerställa att anslagna medel endast används för avsedda ändamål, samt att handläggningen är korrekt och följer förvaltnings- lagen, men utan att i efterhand överpröva ledamotens resebeslut.

Som utredningen framhåller handlar kontroll om förebyggande och upptäckande åtgärder som leder till att risker för felaktiga beslut och utbetalningar minskar. Hos Riksdagsförvaltningen innebär det att under hela processen fram till en utbetalning, eller fram till dess att ersättning tillhanda- hålls på något annat sätt, vidta åtgärder för att ersättningen lämnas i enlighet med gällande regelverk. Vidare förutsätts också korrekta uppgifter för korrekta utbetalningar. Det är bara ledamöterna som kan lämna uppgifter om sina tjänsteresor, då de själva beslutar om sina tjänsteresor och därmed måste beakta bestämmelserna i ersättningslagen och ersättningsföreskriften. Här är det också enligt riksdagsstyrelsen viktigt att framhålla att Riksdagsför- valtningen inte i efterhand ska överpröva ledamotens beslut att genomföra en tjänsteresa, utan det ansvaret är helt och hållet ledamotens. Däremot kontrollerar Riksdagsförvaltningen om det saknas underlag för en resa eller om det finns något annat frågetecken kring ett krav på reseersättning. Utfallet av en sådan reglering är att viss granskning därmed i praktiken görs av massmedierna med påföljande uppmärksamhet.

Riksdagsförvaltningen informerar löpande om ledamöternas rätt till ersättning på flera olika sätt. Det sker genom personliga möten, kontakter via telefon och e-post, stormöten, via Riksdagsförvaltningens intranät och riksdagen.se och även genom regelbunden mottagning i Riksdagshuset ett par gånger i månaden. Utöver det erbjuds gruppundervisning om hur det elektroniska reseräkningssystemet vid Riksdagsförvaltningen används. Själv- klart ska informationsinsatserna hålla hög kvalitet och vara tillförlitliga.

5 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

2021/22:RS2

Riksdagsstyrelsen kan konstatera att det har vidtagits flera åtgärder för att förbättra och förtydliga informationen ytterligare. Ett exempel på det är de instruktionsfilmer och manualer om reseräkningssystemet som har lagts ut på Riksdagsförvaltningens intranät. Ett annat exempel är den information och de exempel på olika situationer som förvaltningen har tagit fram i samband med Almedalsveckan. Riksdagsstyrelsen förutsätter att förvaltningen kommer att fortsätta detta arbete.

Beträffande synpunkterna på ökad personlig rådgivning vill riksdags- styrelsen framhålla grundlagens krav på att Riksdagsförvaltningen ska iaktta opartiskhet och saklighet i sin handläggning och behandla alla ledamöter lika. Förvaltningens handläggare kan inte gå så långt i att biträda ledamöter med personlig rådgivning vid handläggningen av deras ansökningar att de handlar i strid med grundlagens krav. I sammanhanget vill riksdagsstyrelsen dock samtidigt understryka vikten av att Riksdagsförvaltningens handläggare även fortsättningsvis är tillgängliga för frågor om gällande regelverk, om hur ersättningsanspråk framställs och liknande.

När det gäller frågan om införande av en ordning med förhandsbesked vill riksdagsstyrelsen framhålla att en sådan ordning skulle kunna medföra ökad administration både för ledamoten och Riksdagsförvaltningen. Vidare riskerar ett meddelat förhandsbesked, till följd av ledamöternas omfattande tjänste- resande som ofta kräver flexibilitet och ändrade planer, att sällan överens- stämma med det slutliga ersättningsanspråket. Många förhandsbesked riskerar således att inte motsvara den genomförda resan och ledamoten skulle därför inte vara hjälpt av förhandsbeskedet. Riksdagsstyrelsen är mot denna bak- grund, och då flera partier särskilt framhållit att kontrollåtgärder inte i allt för hög grad bör innebära merarbete för ledamöterna, inte beredd att i dagsläget förorda en sådan ordning. Det saknas även beredningsunderlag för att införa en sådan ordning.

När det gäller frågan om sanktioner delar riksdagsstyrelsen utredningens bedömning att sådana inte får försvåra ledamotens möjligheter att utföra riks- dagsuppdraget i praktiken, vilket skulle kunna anses vara fallet om en ledamot under en tid t.ex. skulle stängas av från att använda resebokningsmöjligheten eller en övernattningsbostad. Vidare skulle t.ex. avstängning från möjligheten att använda resebyrån eller de taxibolag Riksdagsförvaltningen anlitar inte påverka en ledamots rätt till ersättning för tjänsteresor. Sådana sanktioner riskerar att enbart skapa merarbete för både ledamoten och förvaltningen. De sanktioner som utredningen går igenom skulle även enligt riksdagsstyrelsen i praktiken vara verkningslösa.

I stället bör en uppgiftsskyldighet på heder och samvete införas genom föreskrift och kompletteras med relevanta frågor i ansökningsformulären.

2021/22:RS25 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

5.20 Bestämmelser i arvodeslagen om arvode till Riksdagens arvodesnämnd

Riksdagsstyrelsens förslag: Bestämmelser om arvode till ordföranden, övriga ledamöter och ersättaren för ordföranden i Riksdagens arvodes- nämnd ska tas in i lagen om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ (arvodeslagen). Arvodena ska baseras på olika procentsatser av talmansarvodet. En ersättare som deltar i ett sammanträde utan att delta i beslut ska bara ha rätt till sammanträdesarvode om nämnden beslutar det.

Det ska tas in en upplysningsbestämmelse i lagen med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd om att bestämmelser om arvode till nämndens ordförande, ledamöter och ersättare för ordförande finns i arvodeslagen.

Utredningens förslag överensstämmer med riksdagsstyrelsens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget, har inget att invända eller avstår från att lämna synpunkter.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Riksdagens arvodesnämnd har i uppgift att bestämma arvodet till riksdagens ledamöter, att besluta om tidigare ledamöters rätt till inkomstgaranti eller ekonomiskt omställningsstöd och att utöva tillsyn över utnyttjandet av sådana avgångsförmåner. Nämnden består av ordförande, två övriga ledamöter och en ersättare för ordföranden. Enligt 14 § lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd bestäms arvodet till ordföranden, ersättaren för ordföranden och övriga två ledamöter av riksdagsstyrelsen. Arvodet till ord- föranden uppgår för närvarande till 103 000 kronor per år medan övriga ledamöter har ett årsarvode om 40 000 kronor. Ersättaren för ordföranden har rätt till ett sammanträdesarvode om 5 500 kronor. Nuvarande ordning innebär således att arvodena till ordföranden, övriga ledamöter och ersättaren för ordföranden bestäms av riksdagsstyrelsen genom särskilda beslut. Arvodena till ordförande, ledamöter och ersättare i övriga sju andra nämnder under riksdagen regleras i stället i arvodeslagen och motsvarar en viss i lagen angiven procentsats av ledamotsarvodet.

Utredningen påminner om att nämndernas oberoende stärks av det förhållande att arvodena framgår av lag, och inte bestäms genom beslut av riksdagsstyrelsen, vilket också framhållits i tidigare lagstiftningsärenden. Ordningen för hur arvodena bestäms är vidare enligt utredningen transparent och enhetlig. Arvodena anpassas dessutom med automatik till den allmänna löneutvecklingen i och med att ledamotsarvodet årligen omprövas. Det finns också en risk för att arvoden som bestäms genom särskilda beslut inte omprövas tillräckligt ofta och att arvodena därmed kommer att släpa efter övriga arvoden. Enklast vore att knyta arvodena till ledamotsarvodet på samma sätt som för övriga nämnder, men utredningen framhåller att en sådan

2021/22:RS25 RIKSDAGSSTYRELSENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

5.21 Arvode till riksdagens delegation till kontrollgruppen för Europol

Riksdagsstyrelsens förslag: Ledamöter och suppleanter i riksdagens delegation till den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen för Europol ska ha rätt till ett sammanträdesarvode, vilket ska framgå av arvodeslagen. Rätten till sammanträdesarvode gäller inte om motsvarande ersättning betalas från kontrollgruppen.

Utredningens förslag överensstämmer med riksdagsstyrelsens.

Remissinstanserna: tillstyrker förslaget, har inget att invända eller avstår från att lämna synpunkter.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Riksdagen deltar med delegationer i ett flertal olika internationella samman- hang och delegationerna utses antingen av riksdagen genom beslut i kammaren eller av talmannen, efter nominering av partigrupperna och samråd med gruppledarna. Arvode vid internationella uppdrag lämnas bara vid deltagande i delegationer som utses av riksdagen, dvs. Nordiska rådet, Europarådets parlamentariska församling och den parlamentariska församlingen vid OSSE.

Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) har som syfte att hjälpa medlemsstaterna till ett närmare och effektivare samarbete vid förebyggande och bekämpande av organiserad gränsöver- skridande brottslighet och terrorism. Sedan den 1 januari 2019 väljer riksdagen fyra ledamöter och fyra suppleanter i en delegation till kontrollgruppen, som ska utöva politisk övervakning av hur Europol i sin verksamhet fullgör sitt uppdrag, inbegripet vad avser konsekvenserna av denna verksamhet för fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter. Det saknas dock bestämmelser som reglerar om ledamöterna i kontrollgruppen har rätt till arvode, vilket utredningen föreslår ska införas.

Riksdagsstyrelsen kan konstatera att riksdagens delegation till den parlamentariska kontrollgruppen för Europol väljs av riksdagen på samma sätt som de svenska delegationerna till Nordiska rådet, Europarådets parlamen- tariska församling och den parlamentariska församlingen vid OSSE. Det saknas skäl att behandla delegationen till kontrollgruppen för Europol vad gäller rätt till arvode på annat sätt än övriga delegationer som utses av riksdagen. Riksdagsstyrelsen delar utredningens uppfattning att det i nuläget inte är befogat med ett årsarvode eller månadsarvode. Däremot bör leda- möterna tillerkännas ett sammanträdesarvode för deltagande på uppdrag av riksdagen i verksamheten i den gemensamma parlamentariska kontroll- gruppen för Europol, vilket ska framgå av arvodeslagen. För det fall motsvarande ersättning utgår från kontrollgruppen betalas dock inte också ersättning från riksdagen.

2021/22:RS2

6 Konsekvenser av förslagen

Riksdagsstyrelsens bedömning: Införande av rätt till sammanträdes- arvode för ledamöterna i riksdagens delegation till kontrollgruppen för Europol och reglering av arvodena till ordföranden, ledamöter och ersättare för ordföranden i Riksdagens arvodesnämnd bedöms medföra en viss kostnadsökning.

Resterande förslag innebär en rad förtydliganden och förenklingar av regelverket om ledamöternas rätt till ersättning. Tydligare och enklare regler underlättar för såväl ledamöterna som Riksdagsförvaltningen och övriga berörda myndigheter. Sådana förtydliganden och förenklingar inne- bär också generellt sett kostnadsbesparingar.

Införandet av ett ansökningsförfarande när det gäller rätten till över- nattningsboende bedöms initialt innebära vissa ökade administrativa kostnader för Riksdagsförvaltningen, vilket bör kunna hanteras inom befintliga resurser.

Utredningens bedömning överensstämmer med riksdagsstyrelsens förslag.

Remissinstanserna: har inget att invända eller avstår från att lämna syn- punkter.

Skälen för riksdagsstyrelsens bedömning

Införandet av rätt till sammanträdesarvode till riksdagens delegation till kontrollgruppen för Europol och reglering av arvodena till ordföranden, ledamöter och ersättaren för ordföranden i Riksdagens arvodesnämnd kommer enligt utredningen att innebära en viss kostnadsökning. Beloppsmässigt måste dock den merkostnaden betraktas som försumbar.

Utredningens förslag innebär en rad förtydliganden och förenklingar av regelverket om ledamöternas rätt till ersättning. Det gäller bl.a. rätten till över- nattningsboende i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd och logiersättning, regleringen av enskilda utrikes tjänsteresor, ersättning för traktamente samt arvodesavdrag och ersättning vid föräldraledighet och sjukfrånvaro. Även reglerna om rätt till inkomstgaranti och omställningsstöd förtydligas i flera avseenden samtidigt som Riksdagsförvaltningens handläggning av stödåt- gärder för övergång till förvärvsarbete förenklas. Därtill kommer förslaget till uttrycklig reglering av vad som gäller vid återkrav av felaktiga utbetalningar och preskription av krav på ersättning för resekostnader och traktamenten som är äldre än sex månader.

Tydliga och enkla regler underlättar för såväl ledamöterna som Riksdags- förvaltningen och övriga berörda myndigheter. Generellt sett medför sådana förtydliganden och förenklingar kostnads- och resursbesparingar. Ett tydligt och enkelt regelverk underlättar också för Riksdagsförvaltningen och andra

2021/22:RS2	6 KONSEKVENSER AV FÖRSLAGEN
	berörda myndigheter när det gäller att informera allmänhet, medier och andra
	om regelverket.
	Utredningen bedömer att förslagen inte kommer att leda till några kostnads-
	ökningar i form av direkta utbetalningar. Snarare bör några förslag leda till
	minskade kostnader. I det sammanhanget kan särskilt nämnas förslaget om att
	rätten till logiersättning på sikt avskaffas som ersättningsform och föreslagna
	preskriptionsbestämmelser.
	Förslaget att en ledamots rätt till övernattningsbostad ska prövas efter
	ansökan på samma sätt som sker i dag när det gäller logiersättning kommer att
	leda till en ökad administration för ledamöter och Riksdagsförvaltningen.
	Förvaltningen kommer att behöva ta fram en särskild ansökningsblankett,
	utarbeta handläggningsrutiner och avsätta resurser för att under kort tid pröva
	några hundra ansökningar, huvudsakligen i anslutning till riksdagsval.
	Utredningen bedömer dock att kostnaden för denna hantering kan hanteras
	inom befintliga resurser.
	Förslaget att en ledamot som inte kandiderar vid ett ordinarie riksdagsval
	obligatoriskt ska flytta ut ur övernattningsbostaden kommer att ge Riksdags-
	förvaltningen större möjligheter att se till att den nyvalda riksdagen möts av
	övernattningsbostäder som uppfyller de krav som följer av regelverket.
	Kostnaderna för boende på hotell med anledning av att övernattningsbostäder
	inte hunnit iordningsställas kommer också att minska.
	Utredningen kan inte se att förslagen skulle innebära några ökade kostnader
	eller andra konsekvenser för Skatteverket, Statens tjänstepensionsverk, Riks-
	dagens arvodesnämnd eller Riksdagens överklagandenämnd.
	Kontroll och uppföljning av användningen av ledamöternas ersättnings-
	system är av största vikt för legitimiteten och tilltron för systemet.
	Utredningens förslag till ändrat regelverk innebär att kontrollen förbättras i en
	rad avseenden, vilket är positivt för det brottsförebyggande arbetet. Riksdags-
	styrelsen delar utredningens bedömning och framhåller även att kostnaden för
	tomma övernattningsbostäder bör minska till följd av förslagen.

2021/22:RS2

7 Författningskommentar

7.1Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter

En delvis omdisponerad och i vissa avseenden ny ersättningslag föreslås. Bestämmelser om ledamöternas ekonomiska villkor har hämtats från andra författningar, och normnivån på vissa av dagens bestämmelser har ändrats. Strukturen i lagen har ändrats genom att fem kapitel (2, 3 och 5–7) ska upphöra att gälla. Samtidigt föreslås fem nya kapitel införas (3, 5–7 och 14 a kap.). Även språkliga förändringar har gjorts.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ersättning till talmannen, riksdagens ledamöter och ersättare. Bestämmelserna avser

-arvode (3 kap.),

-resekostnadsersättning (4 kap.),

-traktamente (5 kap.),

-övernattningsbostad och logiersättning (6 kap.),

-arbetsrum samt teknisk och elektronisk utrustning (7 kap.),

-barnverksamhet (8 kap.),

-ålderspension (9 kap.),

-sjukpension (10 kap.),

-efterlevandepension (11 kap.),

-inkomstgaranti (12 kap.),

-omställningsstöd (13 kap.),

-försäkring, rehabilitering och företagshälsovård (14 kap.),

-återkrav (14 a kap.), och

-överklagande (15 kap.).

I paragrafen finns en innehållsförteckning som ger en översikt över lagens disposition och innehåll. Innehållsförteckningen ändras med anledning av att 2, 3, 5–7 kap. upphör att gälla. Bestämmelserna om ersättning till talmannen som nu finns i 2 kap. flyttas till ett nytt 3 kap. som innehåller bestämmelser om arvode för talman, ledamöter och ersättare. 5 kap. med bestämmelser om traktamente ersätts med ett nytt kapitel med samma rubrik. 6 kap. som i dag innehåller bestämmelser om övernattningsbostad ersätts med ett nytt kapitel som innehåller bestämmelser om både övernattningsbostad och logiersättning. 7 kap., som i dag innehåller bestämmelser om arbetsrum, introduktion, vidareutbildning samt teknisk och elektronisk utrustning, ersätts av ett nytt kapitel med bestämmelser om arbetsrum samt teknisk och elektronisk utrustning. Bestämmelserna om introduktion och vidareutbildning tas därmed bort från ersättningslagen. Ett nytt kapitel, 14 a kap. läggs till. Detta kommer att innehålla bestämmelser om återkrav.

2021/22:RS2

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2 § I lagen avses med

1.prisbasbelopp: prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken,

2.förhöjt prisbasbelopp: det förhöjda prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 8 §§ socialförsäkringsbalken,

3.inkomstbasbelopp: inkomstbasbeloppet enligt 58 kap. 26 och 27 §§ socialförsäkringsbalken,

4.inkomstindex: inkomstindex enligt 58 kap. 10–12 §§ socialförsäkringsbalken,

5.balansindex: balansindex enligt 58 kap. 22–24 §§ socialförsäkringsbalken,

6.Europaparlamentets ledamotsstadga: Europaparlamentets beslut av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga (2005/684/EG, Euratom), och

7.tjänsteresa: en resa som en ledamot gör som ett led i utövningen av sitt uppdrag som riksdagsledamot och som påbörjas på tjänstestället, under en pågående tjänsteresa eller på en förrättningsort samt avslutas på tjänstestället eller på en förrättningsort.

Paragrafen innehåller definitioner av vissa begrepp som används i lagen. Definitionen av begreppet tjänsteresa flyttas från hittillsvarande 4 kap. 1 § andra stycket och tas in som en ny punkt 7, utan någon ändring i sak.

Tjänsteställe

3 a § En riksdagsledamot har sitt tjänsteställe där han eller hon är folkbokförd enligt folkbokföringslagen (1991:481) under förutsättning att det där finns en bostad som är inrättad för permanent boende för ledamoten och hans eller hennes familj och som även disponeras av ledamoten.

Om bostaden inte uppfyller dessa krav utgör riksdagen ledamotens tjänsteställe.

Paragrafen är ny och innehåller en definition av begreppet tjänsteställe. Förslaget motsvarar delvis den definition av tjänsteställe som finns i nu gällande 4 kap. 1 § tredje stycket ersättningslagen. Den föreslagna definitionen innebär förtydliganden av vad som gäller. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Av paragrafens första stycke framgår att ledamotens tjänsteställe är där han eller hon är folkbokförd enligt folkbokföringslagen (1991:481) – inte ort som tidigare – dock bara om vissa ytterligare krav också är uppfyllda. Det måste finnas en bostad på folkbokföringsstället. Bostaden ska dels vara inrättad för permanent boende för ledamoten och hans eller hennes familj, dels disponeras av ledamoten. Båda förutsättningarna måste vara uppfyllda.

Begreppet bostad som är inrättad för permanent boende definieras inte i ersättningslagen eller i någon annan författning på närliggande område. I de allra flesta fall torde det inte finnas några svårigheter att avgöra om en bostad

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

är inrättad för permanent boende. Bostaden ska ha tillgång till el, vatten, avlopp, värme och liknande nyttigheter som krävs för ett stadigvarande boende året om. Ledning för den bedömningen kan hämtas från Boverkets byggregler avseende utformningskrav och tekniska egenskapskrav för olika slags bostäder. Det ska också vara fråga om ett eget, självständigt boende av normal storlek. Det krävs alltså att ledamoten ska disponera minst ett eget rum och har tillgång till kök, toalett och liknande. Bedömningen ska göras på objektiva grunder och inte utifrån ledamotens egna personliga preferenser. Gränsfall får överlämnas till praxis. Innebörden av begreppet får då tolkas utifrån normalt språkbruk och mot bakgrund av syftet med regleringen (jfr. HFD 2017 ref. 43), dvs. att kompensera för de merkostnader som uppstår på grund av den vistelse i Stockholm som riksdagsuppdraget kräver.

Om ledamotens familj bor tillsammans med ledamoten i Stockholm, ska bostaden på folkbokföringsstället vara av ett sådant slag att hela familjen kan bo permanent i bostaden. Den bedömningen ska göras utifrån hur förhåll- andena såg ut vid tidpunkten för tillträdet av uppdraget i riksdagen. Inget hindrar visserligen att ledamoten skaffar en annan bostad på hemorten under tiden riksdagsuppdraget pågår. Bostaden ska dock vara av motsvarande slag. Kravet på bostad inrättad för permanent boende är alltså inte uppfyllt om ledamoten vid tillträdet av uppdraget t.ex. säljer sin villa eller bostadsrätt, flyttar till Stockholm med familjen och i stället skaffar sig ett övernattnings- rum eller liknande på hemorten. Är bytet av bostad motiverat av ändrade familjeförhållanden, t.ex. på grund av att barn flyttar hemifrån, måste det emellertid vara möjligt att skaffa en mindre bostad. Inget hindrar heller att ledamoten flyttar till en annan ort så länge han eller hon disponerar en bostad på den nya orten som är inrättad för permanent boende.

Kravet att ledamoten ska disponera bostaden innebär att han eller hon ska ha obegränsad tillgång till och kunna utnyttja bostaden på grundval av ett äganderätts- eller upplåtelseavtal. Ledamoten ska således äga, hyra eller arrendera bostaden. En överenskommelse om att vid behov få sova över hos någon eller låna en säng eller ett rum av föräldrar, släkt och vänner eller liknande tillfälliga arrangemang uppfyller således inte kravet på att ledamoten ska disponera bostaden. I kravet på att ledamoten ska disponera bostaden ligger också att den ska vara belägen på en sådan plats att det går att ta sig till och från bostaden och att använda den året om. Bostaden får inte vara uthyrd eller utlånad till någon annan utan rent faktiskt kunna disponeras fullt ut av ledamoten vid varje givet tillfälle. Är bostaden på hemorten uthyrd uppstår det inte någon merkostnad för ledamoten (jfr 1994/95:SkU43 och 2003/04:SkU20 s. 21 f.). Det finns dock inget hinder mot att ledamoten hyr ut en väl avgränsad del av bostaden, exempelvis en uthyrningsdel eller en separat lägenhet.

Det finns inget krav på att ledamoten ska utnyttja bostaden på hemorten i viss utsträckning per vecka, månad eller liknande för att den ska vara att betrakta som tjänsteställe, om övriga förutsättningar är uppfyllda.

Det saknas en legal definition av begreppet familj i svensk rätt och begreppet kan ha olika betydelse beroende på sammanhanget. Vad som avses

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	med begreppet familj i detta sammanhang är ledamotens make, maka eller
	sambo samt deras barn, antingen egna eller gemensamma, som de bor till-
	sammans med. Begreppet innefattar även familjehemsplacerade barn.
	Om bostaden inte uppfyller kraven enligt första stycket utgör bostaden inte
	ledamotens tjänsteställe, även om han eller hon är folkbokförd där. Detta
	framgår av andra stycket. Tjänstestället är då i stället riksdagen. I sådant fall
	har ledamoten inte rätt till övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens
	bostadsbestånd, logiersättning och vissa traktamenten. Det påverkar även
	rätten till resekostnadsersättning.
	5 § Vad som sägs i denna lag om en ledamot gäller även talmannen och en
	ersättare som utövar uppdrag som ledamot (ersättare), om det inte anges
	något annat i lagen.
	Paragrafen motsvarar delvis nu gällande 1 kap. 5 och 6 §§ och innehåller en
	bestämmelse om lagens tillämplighet på talmannen och ersättare. Det har
	gjorts ett förtydligande om att lagen bara gäller för ersättare som utövar
	uppdrag som ledamot. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
	Av paragrafen framgår att vad som sägs i lagen om en ledamot även gäller
	talmannen och ersättare, om det inte anges något annat i lagen. Detta gäller
	inte bara bestämmelser om rätt till ersättning utan även andra bestämmelser i
	lagen, exempelvis om återkrav och preskription. Bestämmelser som avviker
	från vad som gäller för ledamöter finns i fråga om talmannen angående rätten
	till arvode och vad som ska utgöra underlag vid beräkningen av inkomstgaranti
	och ekonomiskt omställningsstöd (3 kap. 1 §, 12 kap. 11 § och 13 kap. 5 §).
	Det finns även särskilda regler för beräkningen av en tidigare talmans
	pensionsrätt för tid före 2010 (9 kap. 5–7 §§). Vad gäller ersättare finns en
	särskild bestämmelse om under vilka förutsättningar en ersättare får genom-
	föra enskilda utrikes tjänsteresor (4 kap. 4 § tredje stycket). Det finns även en
	särskild bestämmelse om under hur lång tid en ersättare för någon annan
	ledamot än talmannen eller en ledamot som tjänstgör som statsråd eller
	statssekreterare har rätt till ersättning när uppdraget upphör (1 kap. 9 §).
	6 § En ledamot som fullgör uppdrag som statsråd har under den tiden inte rätt
	till ersättning enligt denna lag.
	Paragrafen motsvarar delvis den nu gällande 1 kap. 9 § tredje stycket och
	innehåller en bestämmelse om att en ledamot som fullgör uppdrag som statsråd
	inte har rätt till ersättning enligt lagen under den tiden. Tiden som statsråd kan
	dock under vissa förutsättningar tillgodoräknas vid prövningen av ledamotens
	rätt till avgångsförmån (se 12 kap. 6 a § och 13 kap. 7 a §). Någon ändring i
	sak är inte avsedd. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

100

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

7 § En ledamot som har beviljats ledighet för att tjänstgöra som statssekreterare har under den tiden inte rätt till ersättning enligt denna lag.

En ledamot som har beviljats ledighet av något annat skäl har bara rätt till ersättning under ledigheten om det anges i lagen.

Paragrafen motsvarar delvis den nu gällande1 kap. 9 § tredje stycket och innehåller en bestämmelse om vad som gäller i fråga om rätt till ersättning vid ledighet som har beviljats av riksdagen eller talmannen. Någon ändring i sak är inte avsedd. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

I första stycket anges att en ledamot som har beviljats ledighet för att tjänstgöra som statssekreterare inte har rätt till ersättning enligt lagen under den tiden. Tiden får dock tillgodoräknas vid prövningen av ledamotens rätt till avgångsförmån när han eller hon lämnar riksdagen (se 12 kap. 6 § och 13 kap. 7 § andra stycket).

Andra stycket gäller ledighet som beviljats av något annat skäl än tjänstgöring som statssekreterare, exempelvis på grund av sjukdom eller föräldraledighet. Vid sådan ledighet lämnas ersättning bara om det uttryck- ligen anges i lagen. Sådana bestämmelser finns bl.a. vad gäller rätten till arvode (3 kap. 8 §), övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostads- bestånd (6 kap. 10 §) och tillgång till teknisk och elektronisk utrustning (7 kap. 13 §). När det gäller vissa ersättningsformer följer det direkt av lagen att det inte kan lämnas någon ersättning under ledighet. Ett exempel på det är rätten till resekostnadsersättning och traktamente, som förutsätter att ledamoten tjänstgör.

Tid som ersätts

8 § En ledamot har rätt till ersättning enligt denna lag från och med den dag då han eller hon tillträder uppdraget till och med 30 dagar efter det att uppdraget upphörde, om det inte anges något annat i lagen.

Paragrafen, som delvis motsvarar hittillsvarande 1 kap. 7 §, innehåller en bestämmelse om under vilken tid rätten till ersättning gäller. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Av paragrafen framgår att rätten till ersättning gäller från och med den dag då ledamoten tillträder riksdagsuppdraget till och med 30 dagar efter det att uppdraget upphörde, om det inte anges något annat i lagen. Bestämmelser som avviker från denna huvudregel finns i 1 kap. 9 § som gäller ersättare för någon annan än talmannen, ett statsråd eller en statssekreterare. Vidare finns bestämmelser i 4 kap. 2 a § som innebär att en ledamot i vissa fall har rätt till ersättning för resekostnader före tillträdet. Av 8 kap. 3 § följer att rätten till barnverksamhet upphör samtidigt med att uppdraget upphör.

En ledamot som valts in i riksdagen vid ett riksdagsval tillträder uppdraget när riksdagen samlas för första gången enligt 3 kap. 10 § regeringsformen och 3 kap. 2 § riksdagsordningen. En ledamot som efterträder en annan ledamot

101

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	under en valperiod, tillträder uppdraget den dag som anges i Valmyndighetens
	beslut enligt 14 kap. 18 § vallagen (2005:837). En ersättare tillträder uppdraget
	den dag som anges i det bevis som utfärdas av Riksdagsförvaltningen då han
	eller hon kallas att tjänstgöra (5 kap. 5 § riksdagsordningen och tilläggs-
	bestämmelse 5.5.1).
	För en ledamot som lämnar riksdagen vid ett riksdagsval upphör uppdraget
	när den nyvalda riksdagen samlas. Om ledamoten lämnar uppdraget under
	valperioden upphör uppdraget den dag som framgår av riksdagens beslut om
	att godta ledamotens avsägelse. Detsamma gäller en ersättare som avsäger sig
	uppdraget i förtid. Annars upphör en ersättares uppdrag den dag som framgår
	av det bevis som utfärdas då han eller hon kallas att tjänstgöra. Om den
	ordinarie ledamot som ersättaren ersätter återkommer till riksdagen tidigare än
	avsett upphör ersättarens uppdrag vid den tidpunkten.
	9 § En ersättare för någon annan än talmannen eller en ledamot som tjänstgör
	som statsråd eller statssekreterare, har rätt till ersättning under den tid som
	anges i det bevis som utfärdas av Riksdagsförvaltningen då ersättaren kallas
	att utöva uppdrag som ledamot. Om uppdraget upphör tidigare än vad som
	anges i beviset, har ersättaren rätt till ersättning under 30 dagar från det att
	uppdraget upphörde, dock längst till den dag som anges i beviset.
	Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 1 kap. 8 § och innehåller en
	särskild bestämmelse som gäller ersättare för andra ledamöter än talmannen
	och ledamöter som tjänstgör som statsråd eller statssekreterare. Någon ändring
	i sak är inte avsedd.
	Paragrafen innehåller en särreglering i förhållande till bestämmelsen i
	1 kap. 8 § om att rätten till ersättning upphör 30 dagar efter det att uppdraget
	upphörde. För ersättare som omfattas av bestämmelsen gäller i stället att rätten
	till ersättning upphör den dag som anges i det bevis som utfärdas då ersättaren
	kallas att tjänstgöra (5 kap. 5 § riksdagsordningen och tilläggsbestämmelse
	5.5.1). Om uppdraget upphör tidigare än vad som framgår av beviset på grund
	av att den ordinarie ledamoten återinträder tidigare än planerat, har ersättaren
	rätt till ersättning under 30 dagar från det att uppdraget upphörde, dock längst
	till den slutdag som anges i beviset.
	10 § Riksdagsförvaltningen får meddela föreskrifter till lagen.
	Paragrafen innehåller ett bemyndigande för Riksdagsförvaltningen att
	meddela föreskrifter till lagen. Ändringen innebär att uttrycket tillämpnings-
	föreskrifter byts ut mot föreskrifter. Vidare har det gjorts en språklig
	korrigering. Övervägandena finns i avsnitt 5.22.
	Bemyndigandet följer av 8 kap. 13 § andra stycket regeringsformen där det
	föreskrivs att riksdagen får bemyndiga riksdagens myndigheter att meddela

102

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	5 § En vice ordförande i ett utskott eller i EU-nämnden har rätt till ett månatligt
	tilläggsarvode som uppgår till 15 procent av ledamotsarvodet.
	Paragrafen innehåller en bestämmelse om rätt till ett månatligt tilläggsarvode
	för en vice ordförande i ett utskott eller i EU-nämnden och motsvarar, med en
	språklig justering, nu gällande 3 kap. 4 §.
	Sammanträdesarvode i EU-nämnden
	6 § En ledamot, suppleant eller tillfällig ersättare i EU-nämnden har rätt till
	sammanträdesarvode för sammanträden som infaller på en måndag, en fredag
	och under tid då kammaren inte sammanträder. Detta gäller dock inte
	ordföranden och en vice ordförande i nämnden.
	En suppleant i EU-nämnden som närvarar vid ett sammanträde utan att
	delta i de beslut som fattas under sammanträdet har rätt till sammanträdes-
	arvode bara om nämnden beslutar om det.
	Riksdagsförvaltningen bestämmer arvodets storlek.
	Paragrafen innehåller en bestämmelse om rätt till sammanträdesarvode i EU-
	nämnden som motsvarar nu gällande 3 kap. 5 §.
	I första stycket har det gjorts en språklig ändring med anledning av att det
	kan förekomma flera vice ordförande. Någon ändring i sak är inte avsedd.
	Arvode som inkomst av anställning
	7 § Talmansarvode, ledamotsarvode och eventuellt tilläggsarvode ska anses
	som inkomst av anställning enligt socialförsäkringsbalken och lagen
	(1991:1047) om sjuklön. Ledamoten ska i det sammanhanget anses som
	arbetstagare.
	Paragrafen innehåller en bestämmelse om att talmansarvode, ledamotsarvode
	och förtydligandet eventuellt tilläggsarvode ska anses som inkomst enligt
	socialförsäkringsbalken och sjuklönelagen och motsvarar nu gällande 3 kap.
	6 §. Ändringen innebär ett förtydligande om att bestämmelsen även omfattar
	talmansarvode. Så har ansetts vara fallet även tidigare och någon ändring i sak
	är inte avsedd. Tillägget av ordet eventuellt före tilläggsarvode belyser att alla
	ledamöter inte har tilläggsarvode.
	Arvode vid ledighet
	8 § En ledamot har rätt till ledamotsarvode och eventuellt tilläggsarvode vid
	ledighet som understiger en månad. Om ledigheten uppgår till minst en månad
	har ledamoten rätt till arvode under ledigheten bara om ledigheten beror på

104

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

offentligt uppdrag, sjukdom, föräldraledighet, vård av närstående eller fullgörande av totalförsvarsplikt.

Med ett offentligt uppdrag avses ett uppdrag som ges av riksdagen eller regeringen eller av någon annan efter bemyndigande av riksdagen eller regeringen. En anställning utgör inte ett offentligt uppdrag.

Paragrafen motsvarar delvis nu gällande 1 kap. 9 § och innehåller en bestämmelse om vad som gäller i fråga om rätt till arvode vid ledighet som beviljas av riksdagen eller talmannen. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

Om ledigheten understiger en månad har ledamoten enligt första stycket rätt till arvode och eventuellt tilläggsarvode under ledigheten. Så är fallet även enligt den nu gällande regleringen. Detta framgår emellertid bara indirekt av 1 kap. 9 §, och den föreslagna lydelsen innebär därmed ett förtydligande. Uppgår ledigheten till minst en månad eller längre tid än så har ledamoten rätt till arvode under den tiden bara under vissa förutsättningar, nämligen om skälet för ledigheten är offentligt uppdrag, sjukdom, fullgörande av total- försvarsplikt, föräldraledighet och vård av närstående. De två förstnämnda ledighetsgrunderna anges i den nu gällande regleringen i ersättningslagen. Det tidigare uttrycket militärtjänstgöring har dock ersatts med uttrycket full- görande av totalförsvarsplikt utan att någon ändring i sak är avsedd. Angivandet av ledighetsgrunderna föräldraledighet och vård av närstående i lagen innebär ett förtydligande i enlighet med vad som gäller enligt praxis. Därutöver har den nuvarande hänvisningen till vad som gäller enligt bestämmelser för arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen tagits bort. I andra stycket förklaras vad som avses med begreppet offentligt uppdrag.

Arvodesavdrag och ersättning vid sjukfrånvaro och föräldraledighet

9 § Vid sjukfrånvaro och föräldraledighet ska det för samma tid göras avdrag på talmansarvode, ledamotsarvode, eventuellt tilläggsarvode och arvode enligt 1 § 2 och 4 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer. För ledamöter kan endast helt kalenderdagsavdrag göras.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om arvodesavdrag vid sjukfrånvaro och föräldraledighet som delvis motsvarar de nu gällande bestämmelserna i 3 kap. 7 och 8 §§. Paragrafen har ändrats språkligt och strukturerats på ett annat sätt än enligt nuvarande lydelse. Bestämmelsen gäller för ledamöter som har beviljats ledighet av riksdagen, och för talmannen, om den beviljade ledigheten är på grund av sjukdom eller föräldraledighet. Bestämmelsen gäller också för nämnda grupper om de är frånvarande under en kortare tid av samma anledningar utan att ansöka om ledighet, t.ex. på grund av sjukdom eller vård av barn. I ett sådant fall har de rätt till arvode under ledigheten. I dessa fall ska

105

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	det göras ett s.k. kalenderdagsavdrag på talmansarvode, ledamotsarvode,
	eventuellt tilläggsarvode och arvode enligt 1 § 2 och 4 arvodeslagen.
	De nu gällande bestämmelserna hänvisar i fråga om avdragets beräkning
	till vad som gäller enligt de bestämmelser som gäller för arbetstagare hos
	Riksdagsförvaltningen, dvs. enligt kollektivavtal. Riksdagsstyrelsens förslag
	innebär här en ändring och anger i stället att avdraget ska beräknas i enlighet
	med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer. Regleringen av hur avdraget ska
	beräknas kommer således i stället att framgå av riksdagsstyrelsens föreskrift
	till lagen (jfr 10 § 5 lagen med instruktion för Riksdagsförvaltningen). Efter-
	som arbetstagare kan vara t.ex. sjukskrivna en del av en dag, vilket ledamöter
	enligt riksdagsordningen inte kan, innehåller riksdagsstyrelsens förslag också
	en upplysning om att för ledamöter kan endast helt kalenderdagsavdrag göras.
	Så är fallet även i dag och förslaget i denna del innebär således bara ett
	förtydligande.
	10 § Vid sjukfrånvaro och föräldraledighet har en ledamot rätt till ersättning i
	enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer. För ledamöter kan sådan
	ersättning endast avse hela kalenderdagar.
	Paragrafen innehåller en bestämmelse om rätt till ersättning vid sjukfrånvaro
	och föräldraledighet som delvis motsvarar hittillsvarande 3 kap. 7 och 8 §§.
	Bestämmelsen har ändrats språkligt och strukturerats på ett annat sätt än
	tidigare. Någon ändring i sak är dock inte avsedd. Övervägandena finns i
	avsnitt 5.5.
	Bestämmelsen gäller rätten till ersättning för ledamöter som har beviljats
	ledighet av riksdagen eller talmannen på grund av sjukdom eller föräldra-
	ledighet, eller som är frånvarande under kortare tid av sådan anledning utan
	att ansöka om ledighet. I den nu gällande regleringen hänvisas i fråga om rätten
	till ersättning till vad som gäller enligt bestämmelser för arbetstagare hos
	Riksdagsförvaltningen, dvs. enligt kollektivavtal. Den hänvisningen har
	ersatts med en hänvisning till att rätten till ersättning gäller i enlighet med vad
	Riksdagsförvaltningen bestämmer. Rätten till ersättning vid sjukfrånvaro och
	föräldraledighet framgår således av riksdagsstyrelsens föreskrift till lagen (jfr.
	10 § 5 lagen med instruktion för Riksdagsförvaltningen). Föreskriften avser
	således att omfatta samma förmåner som idag men genom reglering i föreskrift
	uppnås en följsamhet till eventuella ändringar av förmåner som kan komma
	att vara knutna till föräldraledighet eller sjukfrånvaro. I bestämmelsen för-
	tydligas också att ersättning för ledamöter vid sjukfrånvaro och föräldra-
	ledighet endast kan avse hela kalenderdagar.
	Arvodesavdrag på ledamotens egen begäran
	11 § Om en ledamot av något annat skäl än som anges i 9 och 10 §§ har
	beviljats ledighet kortare tid än en månad under tid då arbetsplenum pågår, ska

106

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

det på ledamotens begäran göras kalenderdagsavdrag för den tiden på ledamotsarvode, tilläggsarvode och arvoden enligt 1 § 2 och 4 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att en ledamot har rätt att begära avdrag på sitt arvode vid beviljad ledighet som understiger en månad. Bestämmelsen motsvarar den nu gällande 3 kap. 9 §. Bestämmelsen har ändrats språkligt utan att någon ändring i sak är avsedd.

Ersättning för förlorad semester

12 § En ersättare har rätt till ersättning för förlorad semester. Sådan ersättning lämnas endast för den tid som understiger tolv månader per tolvmånaders- period.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om ersättares rätt till kompensation för förlorad semester som delvis motsvarar den nu gällande 3 kap. 10 §. Över- vägandena finns i avsnitt 5.4.

Bestämmelsen har formulerats som en uttrycklig rättighet för ersättaren och förtydligats så att det framgår att rätten till ersättning för förlorad semester ska bedömas per tolvmånadersperiod. Den som tjänstgör under åtta månader ersätts för hela den tidens förlorade semester under den tiden. Den som tjänstgör i 16 månader ersätts däremot endast för de fyra månader som överstiger tolv månader (jfr framst. 2005/06:RS4 s. 86 f.).

Återbetalning av arvode

13 § En ledamot som har varit frånvarande vid minst 60 procent av voteringstillfällena i kammaren under ett kvartal ska betala tillbaka ledamots- arvode som avses i 3 kap. 2–5 §§ för den tiden, om

1.ledamoten har varit frånvarande vid minst 60 procent av voteringstillfällena i kammaren även under ett föregående kvartal under valperioden, och

2.talmannen efter det kvartal som avses i punkt 1 har erinrat ledamoten om ledamotens frånvaro och återbetalningsplikt.

Paragrafnumret, som infördes genom SFS 2021:1123 (2020/21:URF1, framst. 2020/21:RS5, bet. 2021/22:KU3, rskr. 2021/22:44 och med ikraftträdande den 1 januari 2022), ändras till följd av ovan föreslagna ändringar som innebär omnumrering av paragrafer, och därmed nya hänvisningar, utan att någon förändring är avsedd.

107

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	14 § Vid tillämpningen av 13 § ska perioden juli–september inte beaktas.
	Frånvaro vid voteringar som beror på sjukdom, föräldraledighet, familjeskäl,
	internationella uppdrag eller liknande omständighet ska inte heller beaktas.
	Om det finns synnerliga skäl ska inte heller annan frånvaro beaktas.
	Paragrafens nummer ändras, liksom hänvisningen till 13 § då även den
	paragrafens nummer ändrats. Det är endast fråga om följdändringar utan att
	någon ändring i sak är avsedd.
	15 § Bestämmelserna i 13 § gäller inte partiledare och språkrör för partier som
	valts in i riksdagen.
	Paragrafens nummer ändras, liksom hänvisningen till 13 § då den paragrafens
	nummer ändrats. Det är en följdändring utan att någon ändring i sak är avsedd.
	16 § Riksdagens arvodesnämnd fattar beslut om återbetalning av arvode efter
	anmälan av talmannen.
	Det är endast fråga om en följdändring då paragrafens nummer ändras utan att
	någon ändring i sak är avsedd.
	17 § Talmannens erinran om frånvaro och återbetalningsskyldighet enligt
	13 § 2 ska lämnas inom sex månader efter utgången av det kvartal som erinran
	avser. Har inte talmannens erinran lämnats inom den tiden ska inte någon
	erinran lämnas.
	Talmannens anmälan till Riksdagens arvodesnämnd enligt 16 § ska göras
	inom sex månader efter utgången av det kvartal för vilket återbetalning
	föreslås. Har inte talmannens anmälan gjorts inom den tiden ska inte någon
	anmälan göras.
	Paragrafens nummer ändras, liksom hänvisningarna till 13 § respektive 16 §
	då även de paragrafernas nummer ändrats. Det är endast fråga om följd-
	ändringar utan att någon ändring i sak är avsedd.
	18 § Riksdagsförvaltningen ska på begäran av Riksdagens arvodesnämnd
	överlämna uppgifter om en ledamots närvaro vid voteringstillfällen och andra
	uppgifter som nämnden behöver för sin prövning.
	Innan ett beslut om återbetalning fattas ska Riksdagens arvodesnämnd ge
	den ledamot som anmälan avser tillfälle att yttra sig. Nämnden ska även
	inhämta yttrande från den partigrupp som ledamoten tillhör eller har tillhört.
	Det är endast fråga om en följdändring då paragrafens nummer ändras utan att
	någon ändring i sak är avsedd.

108

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

19 § Riksdagsförvaltningen framställer krav på återbetalning i enlighet med Riksdagens arvodesnämnds beslut. Ett belopp som återkrävs får i stället avräknas mot kommande utbetalningar av arvodet.

Om återbetalning inte har skett inom en månad från det att ett krav på återbetalning framställts ska den återbetalningsskyldige betala ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) på det obetalda beloppet till dess betalning sker.

Riksdagens arvodesnämnd får efter skriftlig ansökan från ledamoten besluta att återkravet och kravet på ränta ska efterges helt eller delvis, om det finns särskilda skäl.

Det är endast fråga om en följdändring då paragrafens nummer ändras utan att någon ändring i sak är avsedd.

4 kap.

Ersättning för kostnader för tjänsteresa

1 § En ledamot har rätt till ersättning för sina kostnader för en tjänsteresa.

Paragrafen, som motsvarar nu gällande 4 kap. 1 § första stycket, innehåller en bestämmelse om att en ledamot har rätt till ersättning för sina kostnader vid en tjänsteresa utan någon avsedd förändring i sak. Övervägandena finns i avsnitt

5.7.Ersättning lämnas för transport och övernattning. Kostnader för över- nattning har tidigare inordnats bland bestämmelserna om traktamente, s.k. nattraktamente. Även andra kostnader som kan hänföras till en tjänsteresa kan liksom tidigare ersättas. Det kan exempelvis handla om kostnader för bagageavgift, nödvändig vaccinering och visum.

Definitionen av begreppet tjänsteresa i paragrafens hittillsvarande andra stycke flyttas till 1 kap. 2 § medan bestämmelsen om ledamotens tjänsteställe

ihittillsvarande tredje stycket tas in i 1 kap. 3 a §.

2 a § Rätten till ersättning enligt 2 § gäller för

1.en ledamot som tillträder sitt uppdrag vid ett riksdagsval från och med den dag då Valmyndigheten fastställt valresultatet,

2.en ledamot som tillträder sitt uppdrag under en pågående valperiod från och med den dag då Valmyndigheten utsett honom eller henne till ledamot, och

3.en ersättare från och med den dag då Riksdagsförvaltningen utfärdar bevis om att ersättaren ska utöva uppdrag som riksdagsledamot.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om från vilken tidpunkt rätten till ersättning för resekostnader före tillträdet av riksdagsuppdraget enligt 4 kap. 2 § inträder. Paragrafen motsvarar delvis nu gällande 1 kap. 7 §. Någon ändring i sak är inte avsedd. Övervägandena finns i avsnitt 5.7.

109

2021/22:RS2

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

4 § En enskild utrikes tjänsteresa ska vara av värde för fullgörandet av riksdagsuppdraget.

Riksdagsförvaltningen fastställer för varje valperiod ett belopp som en ledamot får använda för sådana resor.

Paragrafen innehåller bestämmelser om en ledamots rätt till ersättning för enskilda utrikes tjänsteresor. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

Första stycket är nytt och innehåller ett förtydligande om att en enskild utrikes tjänsteresa ska vara av värde för fullgörandet av riksdagsuppdraget. Detta gäller redan enligt praxis men tas för tydlighets skull in i bestämmelsen. Någon ändring i sak är inte avsedd. En resa kan exempelvis syfta till att ledamoten ges möjlighet att skaffa sig kunskaper om utvecklingen utomlands och att främja och vidmakthålla internationella kontakter. En ledamot ska även kunna följa och påverka utvecklingen inom EU. Detta kan exempelvis ske genom studiebesök och möten med företrädare för andra parlament, enskilda, organisationer och myndigheter. Resor som endast innebär personlig för- kovran för ledamoten, exempelvis deltagande i kurser och utbildningar som inte har en direkt och specifik koppling till riksdagsuppdraget, kan dock inte anses vara av värde för fullgörandet av riksdagsuppdraget. Det saknas regler i ersättningslagen och föreskriften om hur många timmar per dag som ska ägnas åt arbete vid en enskild utrikes tjänsteresa. Den huvudregel om arbete under minst sex timmar per dag som normalt gäller för arbetstagare vid konferenser och studieresor bör dock kunna tjäna som riktmärke även vid bedömningen av innehållet i en enskild utrikes tjänsteresa. Avsteg från detta riktmärke bör kunna motiveras särskilt.

Det förhållandet att en ledamot inte kandiderar vid ett kommande val eller att det är kort tid kvar på valperioden ska beaktas bland övriga omständigheter vid prövningen av en ansökan om tillstånd att genomföra en enskild utrikes tjänsteresa. De uppgifter ledamoten lämnar i ansökan om på vilket sätt resan är av värde för hans eller hennes fullgörande av uppdraget kommer då att vara ett särskilt viktigt underlag för vice talmans prövning. Det ligger i sakens natur att ju närmare valdagen en resa är tänkt att genomföras, desto svårare kommer det i regel vara att finna att resan är av nytta för fullgörandet av riksdags- uppdraget under den resterande delen av valperioden.

Andra stycket motsvarar delvis 4 kap. 4 § och innehåller en bestämmelse om att det belopp som får användas för enskilda utrikes tjänsteresor bestäms av Riksdagsförvaltningen i stället för som tidigare av riksdagsstyrelsen. Beloppet kommer dock även fortsättningsvis att bestämmas av riksdags- styrelsen som ledningsorgan för Riksdagsförvaltningen, och komma till

110

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

uttryck i styrelsens föreskrift till lagen (jfr 10 § 5 lagen med instruktion för Riksdagsförvaltningen).

I tredje stycket, som är nytt, finns en bestämmelse om under vilka förutsättningar en ersättare kan utnyttja medel för enskilda utrikes tjänsteresor. En motsvarande bestämmelse finns i hittillsvarande reglering i 3 kap. 7 § tillämpningsföreskriften till lagen. Innebörden av bestämmelsen är att en ersättare som har eller ska tjänstgöra i sammanlagt minst ett år får utnyttja medlen som den ordinarie ledamoten har tillgängligt för enskilda utrikes tjänsteresor. En och samma person kan inte under en valperiod ta i anspråk mer än 50 000 kronor.

5 § Talmannen beslutar om sina tjänsteresor. En ledamot beslutar om sina

1.inrikes tjänsteresor,

2.enskilda utrikes tjänsteresor till länder som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, kandidatländer och potentiella kandidatländer för medlemskap i Europeiska unionen, samt

3.enskilda utrikes tjänsteresor till andra länder och områden som Riksdagsförvaltningen bestämmer.

Riksdagsförvaltningen, eller den som förvaltningen bestämmer, beslutar efter ansökan om enskilda utrikes tjänsteresor som inte omfattas av andra stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vem som beslutar om olika typer av tjänsteresor. Regleringen motsvarar i huvudsak vad som gäller enligt hittills- varande 4 kap. 5 §. Paragrafens struktur ändras dock och det tillkommer en ny punkt 3 i andra stycket. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

Enligt första stycket beslutar talmannen om sina tjänsteresor. Paragrafen har i den delen ändrats språkligt utan att någon ändring i sak är avsedd.

I andra stycket anges att en ledamot i likhet med hittillsvarande reglering beslutar om sina inrikes tjänsteresor och om sina enskilda utrikes tjänsteresor till länder inom EES-området och EU:s kandidatländer och potentiella kandidatländer (punkt 1 och 2). I punkt 3 har det gjorts ett tillägg, som är nytt, som innebär att Riksdagsförvaltningen kan besluta om en utvidgning av ledamotens beslutanderätt till länder eller områden som inte omfattas av punkt 2.

Av tredje stycket framgår att Riksdagsförvaltningen eller den förvaltningen utser beslutar om enskilda utrikes tjänsteresor till andra länder och områden som inte omfattas av andra stycket. Beslut enligt andra stycket 3 och tredje stycket fattas av riksdagsstyrelsen och kommer till uttryck i styrelsens föreskrift till lagen (jfr 10 § 5 lagen med instruktion för Riksdagsför- valtningen). Enligt nu gällande reglering bestämmer någon av de vice tal- männen (3 kap. 10 § tillämpningsföreskrift) om resor som inte ledamoten får besluta själv om. Till grund för bedömningen ligger en ansökan och det rese-

111

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	program som har bifogats ansökan. Ledamoten ska i ansökan kortfattat
	beskriva på vilket sätt resan är av värde för fullgörandet av uppdraget. Detta
	framgår av tillämpningsföreskriften till lagen.

5 a § En ansökan om att få genomföra en enskild utrikes tjänsteresa ska avslås

1.om resan inte är av värde för fullgörandet av riksdagsuppdraget, eller

2.om samråd som Riksdagsförvaltningen bestämmer inte har skett.

En ansökan ska vidare avslås om Utrikesdepartementet avråder från alla resor till landet eller området, om det inte finns särskilda skäl som motiverar att resan ändå genomförs.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om under vilka förutsättningar en ansökan om att få genomföra en enskild utrikes tjänsteresa ska avslås. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

I första stycket anges att en ansökan ska avslås om resan inte bedöms vara av värde för fullgörandet av riksdagsuppdraget. Bedömningen om så är fallet görs av Riksdagsförvaltningen eller den som förvaltningen utser för att pröva ansökningar om enskilda utrikes tjänsteresor.

Vidare ska en ansökan avslås om samråd som Riksdagsförvaltningen före- skriver i föreskriften inte har skett. En ersättare för en annan ledamot än tal- mannen, ett statsråd eller en statssekreterare ska enligt tillämpningsföre- skriften till den nu gällande lagen samråda med den ordinarie ledamoten inför resan. En ledamot som ska genomföra en enskild utrikes tjänsteresa till ett land eller område som Utrikesdepartementet avråder från att resa till ska före resan samråda med sin gruppledare. Om föreskrivet samråd inte skett ska ansökan avslås.

Av andra stycket följer att ansökan som utgångspunkt även ska avslås om Utrikesdepartementet i mer kvalificerade fall avråder från resor till resmålet. Bestämmelsen är tillämplig när UD:s avrådan avser alla resor till landet eller området. Ansökan kan dock bifallas om det finns särskilda skäl som motiverar att resan genomförs trots avrådan. Det är viktigt att de särskilda skäl som i så fall åberopas framkommer i ansökan.

6 § Resekostnader ersätts med den faktiska kostnaden för resan. Tjänsteresa med eget fordon ersätts dock i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer.

Kostnader för övernattning ersätts inte vid tjänsteresa inom 50 kilometer från tjänstestället, om inte övernattningen sker vid konferens med utskott, delegation, kommitté eller liknande inom riksdagen eller konferens inom en partigrupp i riksdagen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som ersätts och motsvarar i huvudsak hittillsvarande 4 kap. 6 §.

112

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

Av paragrafens första stycke framgår att kostnader för en tjänsteresa ersätts med den faktiska kostnaden för resan, vilket inte innebär någon ändring. Vidare framgår att tjänsteresa med eget fordon ersätts i enlighet med vad Riks- dagsförvaltningen bestämmer. Att en ledamot har rätt till ersättning för sina andra kostnader för en tjänsteresa framgår av 4 kap. 1 §.

I andra stycket finns en särskild bestämmelse om rätten till ersättning för kostnader för övernattning vid tjänsteresa som motsvarar nu gällande 5 kap. 4 § andra och tredje styckena. Innebörden av dagens bestämmelser är att kostnader för övernattning inte ersätts vid tjänsteresa inom 50 kilometer från tjänstestället om det inte är fråga om vissa typer av tjänsteresor som anges i paragrafen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

6 a § Om ledamoten inte kan visa vilka utgifter han eller hon har haft för övernattning, betalas ersättning med halva maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229). Sådan ersättning lämnas dock inte om ledamoten har övernattat på tåg, fartyg eller flygplan eller om annan myndighet, trafikföretag eller motsvarande har tillhandahållit ledamoten fri övernattning.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om rätt till s.k. nattraktamente som motsvarar nu gällande 5 kap. 5 §. Innebörden är att ledamoten har rätt till viss ersättning för övernattning även om han eller hon inte kan visa vilken kostnad han eller hon haft. Bestämmelsen kan exempelvis vara tillämplig om ledamoten övernattat hos en kamrat eller i egen husvagn. Någon ändring i sak är inte avsedd. Övervägandena finns i avsnitt 5.7.

8 § Färdmedel ska väljas med hänsyn till kostnads-, tids-, miljö- och säkerhetsaspekter.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om vilka omständigheter som leda- moten ska beakta vid sitt val av färdmedel. Övervägandena finns i avsnitt 5.7.

Enligt nu gällande lydelse ska kostnader, tid och miljö beaktas vid valet. Ändringen innebär att även säkerhetsaspekter ska beaktas vid valet av färd- medel. Bedömningen ska göras på objektiva grunder och inte utifrån leda- motens rent subjektiva upplevelse. I begreppet säkerhetsaspekter ryms även aspekter som kan hänföras till smittskydd.

Begäran om ersättning för resekostnader

9 § En begäran om ersättning för resekostnader ska ges in skriftligen till Riksdagsförvaltningen snarast efter det att resan avslutats, dock senast inom sex månader. Därefter upphör rätten till ersättning.

113

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	Paragrafen, som är delvis ny, innehåller bestämmelser om hur krav på
	ersättning för resekostnader framställs, med det nya tillägget om preskription
	av ett sådant krav och motsvarar delvis nu gällande 4 kap. 9 §. Övervägandena
	finns i avsnitt 5.9.
	En ledamot som har ett krav på resekostnadsersättning ska ge in det till
	Riksdagsförvaltningen snarast efter det att tjänsteresan avslutades. Det är inte
	nytt. Den yttersta tidsgränsen för att ge in ett krav är sex månader efter det att
	tjänsteresan avslutades. Därefter förlorar ledamoten rätten till ersättning.
	Fordran preskriberas och upphör att gälla. Det är nytt. Det införs alltså en
	preskriptionstid om sex månader, därefter upphör rätten till ersättning. Tiden
	om sex månader går inte att förlänga på annat sätt än genom sedvanligt
	preskriptionsavbrott.
	I 5 kap. 5 § föreslås en motsvarande bestämmelse som ska gälla krav på
	traktamente.
	Ett krav ska vara så pass preciserat i tid och rum att det går att hänföra till
	en viss tjänsteresa. Kravet ska vidare, utifrån ledamotens synvinkel, betraktas
	som slutligt. Skriftlighetskravet innebär att kravet ska framställas genom en
	handling eller ett elektroniskt dokument.
	En ledamot begär normalt ersättning för resekostnader och traktamente på
	samma gång. Frågan om det skett ett preskriptionsavbrott ska dock bedömas
	för varje ersättningsform för sig. Ett krav på ersättning för resekostnader
	avbryter således inte preskriptionsfristen vad gäller ett eventuellt senare krav
	på traktamente och vice versa.
	Bestämmelsen omfattar bara ledamotens krav på ersättning för utlägg för
	resekostnader, inte reseräkningar som endast upprättas på grund av att
	ledamoten bokat resan via den resebyrå eller taxifirma som Riksdags-
	förvaltningen upphandlat. I riksdagsstyrelsens föreskrift till lagen finns
	ytterligare bestämmelser om de närmare formerna för hur ett krav ska
	framställas, vilket underlag som ska fogas till kravet och liknande.

5 kap. Traktamente

Dagtraktamente vid inrikes tjänsteresa till en annan ort än Stockholm

Om ledamoten har fått fria måltider under tjänsteresan ska traktamentet minskas med det belopp som Riksdagsförvaltningen bestämmer (måltids- avdrag) under förutsättning att måltiden inte obligatoriskt ingår i priset för transporten på allmänna transportmedel.

114

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

I paragrafen finns bestämmelser om under vilka förutsättningar en ledamot har rätt till traktamente vid en inrikes tjänsteresa till en annan ort än Stockholm, s.k. dagtraktamente. Paragrafen motsvarar i sak nu gällande 5 kap. 1, 2 och 4 §§. Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

Den tidigare hänvisningen till rätten till avdrag för ökade levnadskostnader enligt inkomstskattelagen (1999:1229) ersätts med att förutsättningarna för rätten till traktamente uttryckligen anges i första stycket. Ledamoten ska således vara på tjänsteresa till en annan ort i Sverige än Stockholm. Förrättningsorten ska vara belägen mer än 50 kilometer från ledamotens tjänsteställe. För att rätt till traktamente ska föreligga ska övernattning även ingå i tjänsteresan. En definition av begreppet tjänsteställe finns i 1 kap. 3 a § i förslaget. Begreppet tjänsteresa definieras i den föreslagna 1 kap. 2 § 7.

Av andra stycket framgår att traktamentsbeloppet uppgår till en etthundratjugondedel av prisbasbeloppet avrundat till närmaste tiotal. Under vissa förutsättningar betalas ett halvt traktamente. Så är fallet om resan påbörjas efter kl. 12.00 på avresedagen eller avslutas före kl. 19.00 på hemresedagen.

Det tredje stycket, som innehåller en bestämmelse om måltidsavdrag, är oförändrat. Beloppet för måltidsavdraget bestäms av Riksdagsförvaltningen. Det innebär att måltidsavdraget framgår av riksdagsstyrelsens föreskrift till lagen (jfr 10 § 5 lagen med instruktion för Riksdagsförvaltningen). Måltids- avdrag ska dock inte göras om måltiden obligatoriskt ingår i priset för resan. Med andra ord ska det inte vara möjligt att köpa motsvarande biljett utan måltid (jfr 11 kap. 2 § inkomstskattelagen).

Stockholmstraktamente

2 § En ledamot har rätt till traktamente vid en tjänsteresa till Stockholm om han eller hon har sitt tjänsteställe mer än 50 kilometer från Riksdagshuset och resan innefattar övernattning i Stockholm (Stockholmstraktamente). Leda- moten har inte rätt till Stockholmstraktamente för dagar som berättigar till dagtraktamente eller utlandstraktamente enligt 1 eller 3 §§.

Stockholmstraktamente betalas för varje hel och halv dag som tjänsteresan tar i anspråk och motsvarar halva maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomst- skattelagen (1999:1229) avrundat till närmaste tiotal kronor. Stockholms- traktamentet ska inte reduceras med måltidsavdrag.

I paragrafen finns en bestämmelse om s.k. Stockholmstraktamente. Paragrafen motsvarar i sak hittillsvarande 5 kap. 1 och 3 §§. Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

Den tidigare hänvisningen till rätten till avdrag för ökade levnadskostnader enligt inkomstskattelagen ersätts med att förutsättningarna för rätten till traktamente i stället uttryckligen har angetts i första stycket. Ledamoten ska alltså vara på tjänsteresa till Stockholm. Tjänstestället, alltså där ledamoten är folkbokförd och har en bostad som är inrättad för permanent boende (se

115

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	närmare definitionen i 1 kap. 3 a § i förslaget) ska vidare vara beläget mer än
	50 kilometer från Riksdagshuset. Det krävs också att tjänsteresan innefattar
	övernattning. Begreppet tjänsteresa definieras i 1 kap. 2 § 7 i förslaget.
	Traktamentsbeloppet uppgår enligt andra stycket till halva maximibeloppet
	enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229) avrundat till närmaste
	tiotal kronor. Det ska inte göras något måltidsavdrag, vilket dock inte utesluter
	eventuell förmånsbeskattning.
	Utlandstraktamente och förrättningstillägg
	3 § En ledamot har rätt till traktamente vid en tjänsteresa till en ort utanför
	Sveriges gränser som är belägen mer än 50 kilometer från ledamotens
	tjänsteställe och innefattar övernattning (utlandstraktamente). Traktamentet
	motsvarar normalbeloppet enligt 12 kap. 11 § andra stycket inkomstskatte-
	lagen (1999:1229).
	Vad som anges i 1 § andra stycket tredje meningen och tredje stycket gäller
	även för utlandstraktamente.
	Vid en sådan tjänsteresa som anges i första stycket har en ledamot rätt till
	ett förrättningstillägg i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer.
	I paragrafen finns bestämmelser om under vilka förutsättningar en ledamot har
	rätt till utlandstraktamente och att ledamoten har rätt till förrättningstillägg vid
	en utrikes tjänsteresa. Paragrafen motsvarar i sak nu gällande 5 kap. 1 och
	6 §§. Övervägandena finns i avsnitt 5.8.
	Den tidigare hänvisningen till rätten till avdrag för ökade levnadskostnader
	enligt inkomstskattelagen har ersatts med att förutsättningarna för rätten till
	traktamente angetts uttryckligen i lagtexten. Enligt vad som sägs i första
	stycket ska ledamoten således vara på tjänsteresa till en förrättningsort
	utomlands som är belägen mer än 50 kilometer från ledamotens tjänsteställe,
	alltså där ledamoten är folkbokförd och har en bostad som är inrättad för
	permanent boende (se närmare definitionen i 1 kap. 3 a § i förslaget), för att
	ha rätt till traktamente. Tjänsteresan ska också innefatta övernattning. Trakta-
	mentet motsvarar normalbeloppet enligt 12 kap. 11 § andra stycket inkomst-
	skattelagen.
	I andra stycket hänvisas i fråga om ersättning för en tjänsteresa som inte tar
	en hel dag i anspråk och måltidsavdrag till vad som sägs i 1 § andra och tredje
	styckena.
	I tredje stycket, som är nytt, anges att en ledamot utöver traktamente, har
	rätt till ett förrättningstillägg vid en utrikes tjänsteresa som omfattas av första
	stycket. Den tidigare hänvisningen till att en ledamot har rätt till ersättning i
	enlighet med vad som gäller för arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen har
	ersatts med en hänvisning till att förrättningstillägg betalas i enlighet med vad
	Riksdagsförvaltningen bestämmer. Beloppen anges således i riksdags-
	styrelsens tillämpningsföreskrift till lagen (jfr 10 § 5 lagen med instruktion för

116

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

Riksdagsförvaltningen). Det ska inte göras något måltidsavdrag på för- rättningstillägget, som är skattepliktigt.

Dagtillägg vid utrikes tjänsteresa som inte innefattar övernattning

4 § En ledamot har vid en tjänsteresa till en ort utanför Sveriges gränser som är belägen mer än 50 kilometer från hans eller hennes tjänsteställe men som inte innefattar övernattning rätt till ett dagtillägg i enlighet med vad Riks- dagsförvaltningen bestämmer.

I paragrafen, som i sak motsvarar nu gällande förrättningstillägg i 5 kap. 7 §, finns en bestämmelse om rätt till ett skattepliktigt dagtillägg vid en utrikes tjänsteresa till en ort som är belägen mer än 50 kilometer från ledamotens tjänsteställe, men som inte innefattar övernattning. Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

Den nuvarande hänvisningen till vad som gäller för arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen har ersatts med en hänvisning till att belopp bestäms av Riksdagsförvaltningen. Belopp anges således i riksdagsstyrelsens tillämpningsföreskrift till lagen (jfr 10 § 5 lagen med instruktion för Riksdags- förvaltningen).

Begäran om traktamente

5 § En begäran om traktamente ska ges in skriftligen till Riksdagsförvaltningen snarast efter det att resan avslutats, dock senast inom sex månader. Därefter upphör rätten till traktamente.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur ett krav på traktamente framställs och preskription av ett sådant krav. Paragrafen motsvarar delvis nu gällande 4 kap. 9 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.9.

En ledamot som har ett krav på traktamente ska ge in sin begäran till Riks- dagsförvaltningen snarast efter det att tjänsteresan avslutades. Den yttersta tidsgränsen för att ge in ett krav är sex månader från det att tjänsteresan avslutades. Därefter preskriberas och upphör fordran. Det är nytt.

Ett krav ska vara så pass preciserat i tid och rum att det går att hänföra till en viss tjänsteresa. Kravet ska vidare, utifrån ledamotens synvinkel, betraktas som slutligt. Skriftlighetskravet innebär att kravet ska framställas genom en handling eller elektroniskt dokument.

En ledamot begär normalt ersättning för resekostnader och traktamente på samma gång. Frågan om det skett ett preskriptionsavbrott ska dock bedömas för varje ersättningsform för sig. Ett krav på ersättning för resekostnader bryter således inte preskription för ett eventuellt senare krav på traktamente och vice versa.

Bestämmelsen omfattar bara ledamotens krav på ersättning för traktamente.

117

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	Förrättningstillägg och dagtillägg betalas ut med automatik om ledamoten
	begär traktamente. Ledamoten behöver således inte begära ett sådant tillägg.

6 kap. Övernattningsbostad och logiersättning

Rätt till övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd

1 § En ledamot som har sitt tjänsteställe mer än 50 kilometer från Riksdagshuset har rätt till en övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd.

I paragrafen, som delvis motsvarar nu gällande 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 §, anges den grundläggande förutsättning som ska vara uppfylld för att en ledamot ska ha rätt till övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd. Övervägandena finns i avsnitt 5.10.

Ledamoten ska ha sitt tjänsteställe mer än 50 kilometer från Riksdagshuset. Avståndet ska mätas på samma sätt som vid tillämpningen av 12 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229), alltså närmaste färdväg och inte fågelvägen. Se även instruktionen Avståndsberäkning i fråga om rätt till stockholms- traktamente och övernattningsbostad. Begreppet tjänsteställe definieras i 1 kap. 3 a §. Som en följd av kopplingen till tjänsteställe måste förutsätt- ningarna för detta också vara uppfyllda. Uppfylls inte förutsättningarna för tjänsteställe är riksdagen ledamotens tjänsteställe och då föreligger inte någon rätt till övernattningsbostad.

2 § En ledamot som har rätt till övernattningsbostad men som sällan behöver övernatta i Stockholm kan skriftligen avstå från rätten till övernattningsbostad och i stället vid ett fåtal tillfällen få ersättning för hotellövernattning, eller tillgång till motsvarande boende, i Stockholm.

I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse som innebär att en ledamot som i och för sig har rätt till övernattningsbostad men som sällan anser sig behöva övernatta i Stockholm kan avstå från rätten till övernattningsbostad och logiersättning och i stället vid ett fåtal tillfällen få ersättning för övernattning på hotell eller liknande i Stockholm. Ett sådant avstående förutsätter dock att det inte orsakar merkostnader för Riksdagsförvaltningen jämfört med kostnaderna för förvaltningens bostäder. Övervägandena finns i avsnitt 5.11.

Avståendet kan avse en viss angiven tidsperiod eller gälla tills vidare. Skriftlighetskravet innebär att avståendet ska komma till uttryck i en handling eller ett elektroniskt dokument.

Ersättare

3 § En ersättare som har rätt till övernattningsbostad ska använda den ordinarie ledamotens övernattningsbostad.

118

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

Paragrafen, som delvis motsvarar nu gällande 6 kap. 5 § första stycket, inne- håller en bestämmelse om ersättares boende i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd. Övervägandena finns i avsnitt 5.11.

En grundläggande förutsättning för att bestämmelsen ska vara tillämplig är att ersättaren har rätt till övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd enligt 1 §. Han eller hon ska således ha sitt tjänsteställe mer än 50 kilometer från Riksdagshuset. Om så är fallet ska ersättaren använda den lediga ledamotens övernattningsbostad. Ersättaren ska också, på samma sätt som en ledamot, ha rätt till logiersättning enligt bestämmelsen i den nu föreslagna 6 kap. 4 §.

Rätt till logiersättning

Logiersättning betalas med högst det belopp per månad som Riksdags- förvaltningen bestämmer.

Logiersättning lämnas inte med anledning av avtal som har ingåtts med en juridisk eller fysisk person som är att anse som närstående till ledamoten.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att en ledamot under vissa förutsättningar har rätt till ersättning för eget boende i Stockholm (logi- ersättning) i stället för övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostads- bestånd. Övervägandena finns i avsnitt 5.10.

Rätten till logiersättning förutsätter enligt vad som sägs i första stycket att ledamoten har rätt till övernattningsbostad enligt 1 § men att förvaltningen antingen inte kan ordna övernattningsbostad åt ledamoten i det egna bostads- beståndet eller det annars finns särskilda skäl. För det fall tillgången på övernattningsbostäder i Riksdagsförvaltningens bestånd skulle utökas under en valperiod är det inte rimligt att ledamöter med beviljad logiersättning ska riskera att få logiersättningen indragen under valperioden. Att en ledamot inrättat sig efter ett beslut om logiersättning och t.ex. tecknat ett hyresavtal för valperioden kan sålunda utgöra ett särskilt skäl för att ledamoten ska beviljas logiersättning även för resterande del av valperioden. En ledamot som under den föregående valperioden har haft logiersättning därför att Riksdags- förvaltningen inte kunnat erbjuda denne en övernattningsbostad kan däremot under den nästföljande valperioden inte utgå från att rätten till logiersättning kvarstår om Riksdagsförvaltningen då kan erbjuda en övernattningsbostad. Det kan vidare finnas också andra särskilda skäl med anledning av personliga förhållanden som kan hänföras till ledamoten, exempelvis sjukdom, funktions- nedsättning, familjeförhållanden eller liknande omständigheter som ställer särskilda krav på bostaden. Det förhållandet att ledamoten redan har en bostad

119

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	i Stockholm vid tillträdet av riksdagsuppdraget utgör däremot inte särskilda
	skäl.
	Andra stycket motsvarar delvis hittillsvarande 6 kap. 7 § och innehåller en
	bestämmelse om att logiersättningen är begränsad till ett belopp som bestäms
	av Riksdagsförvaltningen. Beslut om beloppets storlek fattas av riksdags-
	styrelsen och beloppet anges i styrelsens tillämpningsföreskrift till lagen (jfr
	10 § 5 lagen med instruktion för Riksdagsförvaltningen).
	Tredje stycket är nytt och innehåller en bestämmelse som innebär att
	ledamoten inte har rätt till logiersättning med anledning av ett avtal som ingåtts
	med en fysisk eller juridisk person som är att anse som närstående till
	ledamoten. Ledning kan hämtas från 1 kap. 8 § årsredovisningslagen
	(1995:1554) enligt följande.
	Begreppet närstående fysisk person avser i detta sammanhang en make,
	maka, sambo, särbo, barn, styvbarn, förälder, syskon eller annan släkting.
	Med begreppet närstående juridisk person avses en juridisk person som
	ledamoten själv eller gemensamt med någon annan utövar ett bestämmande
	inflytande över eller annars har ett betydande inflytande över. Det är också
	fråga om en närstående juridisk person om ledamoten är styrelseledamot eller
	verkställande direktör i den juridiska personen eller har någon annan ledande
	befattning i den. Detsamma gäller om ledamoten är gift eller sambo med eller
	förälder, barn eller styvbarn till någon som är att anse som närstående till en
	juridisk person, är ekonomiskt eller på annat sätt beroende av en sådan fysisk
	person som avses eller annars ingår i samma familj som en sådan och kan
	förväntas påverka den personen i hans eller hennes kontakter med den
	juridiska personen eller påverkas av honom eller henne i sina egna kontakter
	med den juridiska personen.
	5 § Vid ledighet som uppgår till högst 90 dagar har ledamoten rätt till
	logiersättning även under ledigheten. Om ledigheten överstiger 90 dagar har
	ledamoten bara rätt till fortsatt logiersättning om det finns särskilda skäl.
	Paragrafen innehåller en bestämmelse om rätten till logiersättning vid ledighet
	som i sak motsvarar hittillsvarande 5 kap. 9 §. Innebörden är att en ledamot
	har rätt till logiersättning vid ledighet som uppgår till 90 dagar. Om ledigheten
	överstiger 90 dagar lämnas logiersättning bara om det finns särskilda skäl. Så
	kan exempelvis vara fallet om den tid som ledigheten varar inte väsentligt
	överstiger tremånadersperioden (se förs. 1995/96:RFK4, bet. 1995/96:KU26
	och framst. 2005/06:RS4, bet. 2005/06:KU33).
	Beslut om rätt till övernattningsbostad eller logiersättning
	6 § Riksdagsförvaltningen prövar efter ansökan om en ledamot har rätt till
	övernattningsbostad eller logiersättning.

120

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse som innebär att Riksdags- förvaltningen efter ansökan ska pröva om en ledamot har rätt till över- nattningsbostad inom förvaltningens bostadsbestånd innan ledamoten tilldelas en sådan bostad av partigruppen. Riksdagsförvaltningen prövar även, som enligt hittillsvarande reglering, rätten till logiersättning. Övervägandena finns i avsnitt 5.10.

Närmare bestämmelser om ansökningsförfarandet kommer att regleras i riksdagsstyrelsens föreskrift till lagen.

Fördelning av övernattningsbostäder

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 kap. 2 §. Ingen ändring i sak är avsedd.

8 § Partigrupperna fördelar respektive tilldelade övernattningsbostäder bland sina ledamöter som enligt Riksdagsförvaltningens beslut har rätt till en övernattningsbostad.

Paragrafen motsvarar delvis nu gällande 6 kap. 2 § tredje stycket. Ändringen innebär att en ledamot får tilldelas en övernattningsbostad först efter det att Riksdagsförvaltningen har funnit att han eller hon har rätt till en sådan bostad (se 6 kap. 4 §). Någon annan ändring är inte avsedd.

Dispositionsrätten

Paragrafen innehåller en bestämmelse om under vilken tid ledamoten dispo- nerar en övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd. Bestämmelsen motsvarar delvis nu gällande 6 kap. 3 § tillämpningsföre- skriften till lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.11.

Det förtydligas dock när rätten att disponera övernattningsbostaden startar, vilket tidigare reglerats i tillämpningsföreskriften. Ledamoten får disponera övernattningsbostaden från och med måndagen i den vecka då riksmötet öppnas.

Rätten att disponera övernattningsbostaden upphör som huvudregel samtidigt som uppdraget upphör. Uppdraget upphör för en ledamot som

121

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	lämnar riksdagen vid ett riksdagsval när den nyvalda riksdagen samlas. Om
	ledamoten lämnar uppdraget under valperioden upphör uppdraget den dag som
	framgår av riksdagens beslut att godta ledamotens avsägelse. Detsamma gäller
	en ersättare som avsäger sig uppdraget i förtid. Annars upphör ersättarens
	uppdrag den dag som framgår av det bevis som utfärdas då han eller hon kallas
	att tjänstgöra. Om den ordinarie ledamot som ersättaren ersätter återkommer
	till riksdagen tidigare än beräknat upphör ersättarens uppdrag med automatik
	vid den tidpunkten.
	I vissa situationer gäller inte denna huvudregel. Dessa situationer framgår
	av 10–14 §§. En sådan situation är att ledamoten har beviljats ledighet av
	riksdagen eller talmannen under en månad eller mer. I så fall disponerar
	ledamoten inte bostaden under ledigheten. Dispositionsrätten är vidare in-
	skränkt i så måtto att en ledamot som inte kandiderar vid ett ordinarie
	riksdagsval är skyldig att flytta ut ur övernattningsbostaden senast den 31 juli
	valåret. Vidare särregleras vad som gäller för en ersättare då det avviker från
	huvudregeln för ledamöter.
	10 § Under ledighet som överstiger en månad får ledamoten inte längre
	disponera övernattningsbostaden.
	Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om vad som gäller vid
	ledighet. Övervägandena finns i avsnitt 5.10.
	Om ledigheten understiger en månad har ledamoten rätt att disponera
	övernattningsbostaden under ledigheten. Om ledigheten uppgår till en månad
	eller längre har ledamoten däremot inte rätt att disponera övernattnings-
	bostaden under ledigheten. Avsikten är i stället att ersättaren ska använda
	övernattningsbostaden (se 3 §). Om ersättaren inte gör det har ledamoten ändå
	inte rätt att disponera övernattningsbostaden under ledigheten.
	Utflyttning
	11 § En ledamot som lämnar uppdraget under en valperiod ska flytta ut ur
	övernattningsbostaden senast en vecka efter det att uppdraget upphörde.
	I paragrafen, som motsvarar nu gällande 6 kap. 3 § andra stycket, finns en
	bestämmelse om när ledamoten ska flytta ut ur sin övernattningsbostad om han
	eller hon lämnar uppdraget under en valperiod. Ledamoten ska flytta ut senast
	en vecka efter det att uppdraget upphörde. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.
	12 § En ledamot som inte kandiderar vid ett ordinarie riksdagsval ska flytta ut
	ur övernattningsbostaden senast den 31 juli valåret.
	En ledamot som inte kandiderar vid ett extra val ska flytta ut ur
	övernattningsbostaden senast en vecka efter valdagen.

122

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

Paragrafen innehåller en bestämmelse om ledamotens skyldighet att flytta ut ur sin övernattningsbostad ett valår. Liknande bestämmelser finns i nu gällande 6 kap. 4 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.

I första stycket anges att en icke kandiderande ledamot ska flytta ut ur sin övernattningsbostad senast den 31 juli ett valår. Den tidigare möjligheten att vid behov använda bostaden ända tills uppdraget upphört har avskaffats. Det saknas således genom ändringen möjlighet att förlänga utflyttningspunkten.

I andra stycket finns en bestämmelse som gäller skyldigheten att flytta ut ur övernattningsbostaden vid ett extra val. Ledamoten ska som enligt hittillsvarande reglering flytta ut senast en vecka efter valdagen.

13 § En ledamot som inte blir återvald vid ett riksdagsval ska flytta ut ur övernattningsbostaden senast en vecka efter valdagen.

Paragrafen, som motsvarar hittillsvarande 6 kap. 3 § första stycket, innehåller en bestämmelse om vad som gäller i fråga om utflyttning om en ledamot inte blir återvald vid ett riksdagsval. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.

14 § En ersättare ska flytta ut ur övernattningsbostaden när den ordinarie ledamoten återkommer från sin ledighet.

Paragrafen motsvarar nu gällande 6 kap. 6 § och innehåller en bestämmelse om ersättares utflyttning.

Upplåtelse

15 § En övernattningsbostad får inte upplåtas till någon annan.

Paragrafen motsvarar delvis nu gällande 6 kap. 1 § andra stycket. Övervägandena finns i avsnitt 5.11.

Innebörden av bestämmelsen är att en övernattningsbostad inte får upplåtas till någon annan. Andrahandsuthyrning får således inte förekomma. Över- nattningsbostaden får inte heller lånas ut. Det saknar betydelse om bostaden upplåts mot vederlag eller om upplåtelsen avser hela eller en del av bostaden. Även upplåtelsetiden saknar betydelse.

Ersättningsskyldighet

123

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	En ledamots ersättningsansvar gäller även skador och förluster som orsakas
	av någon som vistas i övernattningsbostaden med ledamotens samtycke.
	Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en ledamots skadestånds-
	skyldighet att ersätta skada och förlust i en övernattningsbostad som han eller
	hon disponerar. En liknande bestämmelse finns i 5 kap. 9 § tillämpnings-
	föreskriften till lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.
	Enligt första stycket ansvarar ledamoten för skador utöver normalt slitage i
	en övernattningsbostad som han eller hon disponerar. Ledamoten är även
	skyldig att ersätta inventarier som kommer bort eller skadas. Ersättnings-
	skyldigheten förutsätter att skadan eller förlusten skett uppsåtligen eller på
	grund av oaktsamhet. Ledamoten ansvarar även för skada eller förlust som
	någon annan orsakar under förutsättning att han eller hon vistas i över-
	nattningsbostaden med ledamotens samtycke. Detta framgår av andra stycket.
	17 § En ledamot är skyldig att ersätta kostnader som uppstår på grund av att
	han eller hon inte har uppfyllt sin skyldighet att städa övernattningsbostaden
	vid utflyttning eller har transporterat bort sina tillhörigheter när
	dispositionsrätten upphör.
	Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om en ledamots ersättnings-
	ansvar för kostnader som uppstår på grund av att han eller hon inte fullgör sin
	skyldighet enligt tillämpningsföreskriften till lagen att städa och tömma
	övernattningsbostaden vid utflyttning. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.
	7 kap. Arbetsrum samt teknisk och elektronisk utrustning
	Rätt till arbetsrum
	1 § En ledamot har rätt till ett arbetsrum i riksdagens lokaler.
	Paragrafen, som motsvarar nu gällande 7 kap. 1 § första stycket, innehåller en
	bestämmelse om att en ledamot har rätt till ett arbetsrum. Bestämmelsen är
	utformad som en rättighet för ledamoten och inte som tidigare en skyldighet
	för Riksdagsförvaltningen att tillhandahålla ett arbetsrum. Övervägandena
	finns i avsnitt 5.13.
	Ersättare
	2 § En ersättare ska använda den ordinarie ledamotens arbetsrum.
	Paragrafen innehåller en bestämmelse om ersättares arbetsrum och motsvarar
	nu gällande 7 kap. 5 § första stycket. Utgångspunkten är att en ersättare ska

124

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

använda den ordinarie ledamotens arbetsrum. Överväganden finns i avsnitt 5.13.

Fördelning av arbetsrum

3 § Riksdagsförvaltningen beslutar om vilka arbetsrum som ska ställas till respektive partigrupps förfogande. Partigruppen fördelar tilldelade arbetsrum mellan ledamöterna i gruppen.

Paragrafen motsvarar nu gällande 7 kap. 2 §. Ingen ändring i sak är avsedd.

Dispositionsrätten

4 § Rätten att använda ett arbetsrum gäller från och med måndagen i den vecka då riksmötet öppnas och till och med den dag då uppdraget upphör, om inte annat följer av 5–9 §§.

I paragrafen finns en bestämmelse om under vilken tid ledamoten disponerar arbetsrummet. Övervägandena finns i avsnitt 5.13.

Rätten att disponera arbetsrummet gäller från måndagen i den månad då riksmötet öppnas, vilket nu framgår av lagen i stället för som tidigare tillämpningsföreskriften. Dispositionsrätten upphör som huvudregel samtidigt som uppdraget upphör. Uppdraget upphör för en ledamot som lämnar riks- dagen vid ett riksdagsval när den nyvalda riksdagen samlas. Lämnar leda- moten uppdraget under valperioden upphör uppdraget den dag som framgår av riksdagens beslut att godta ledamotens avsägelse. Detsamma gäller en ersättare som avsäger sig uppdraget i förtid. Annars upphör ersättarens upp- drag den dag som framgår av det bevis som utfärdas då han eller hon kallas att tjänstgöra. Om den ordinarie ledamot som ersättaren ersätter återkommer till riksdagen tidigare än beräknat upphör ersättarens uppdrag med automatik vid den tidpunkten.

I vissa situationer gäller inte huvudregeln och dispositionsrätten avviker från huvudregeln. Dessa situationer framgår av 5–9 §§. En sådan situation är att ledamoten har beviljats ledighet av riksdagen eller talmannen under en månad eller mer (5 §). I så fall disponerar ledamoten inte arbetsrummet under ledigheten. Dispositionsrätten är vidare inskränkt i så måtto att ledamoten är skyldig att flytta ut ur arbetsrummet senast den 31 juli ett valår (7 §). Har ledamoten behov av arbetsrummet får han eller hon dock behålla rummet så länge behovet kvarstår, men aldrig längre än vad som följer av huvudregeln.

5 § Under ledighet som överstiger en månad får inte ledamoten längre disponera arbetsrummet.

125

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om vad som gäller vid ledig-
	het. Övervägandena finns i avsnitt 5.13.
	Av bestämmelsen framgår att vid ledighet som överstiger en månad får inte
	ledamoten disponera arbetsrummet under ledigheten. Arbetsrummet ska i
	stället som utgångspunkt användas av ersättaren. Även om det inte skulle vara
	möjligt får den ordinarie ledamoten inte använda arbetsrummet vid ledighet
	som överstiger en månad. Vid ledighet som understiger en månad får
	ledamoten använda arbetsrummet.
	När ett arbetsrum senast ska lämnas
	6 § En ledamot som lämnar uppdraget under en valperiod ska lämna
	arbetsrummet senast en vecka efter det att uppdraget upphörde.
	Paragrafen, som motsvarar nu gällande 7 kap. 3 § andra stycket, innehåller en
	bestämmelse om vad som gäller när riksdagsledamoten ska lämna sitt
	arbetsrum när ledamoten lämnar uppdraget under en valperiod. Ingen ändring
	i sak är avsedd. Övervägandena finns i avsnitt 5.13.
	7 § En ledamot som inte kandiderar vid ett ordinarie val ska lämna arbets-
	rummet senast den 31 juli valåret. Ledamoten kan dock få behålla
	arbetsrummet efter den 31 juli så länge som det är nödvändigt för att han eller
	hon ska kunna utöva riksdagsuppdraget.
	Paragrafen, som motsvarar nu gällande 7 kap. 4 §, innehåller en bestämmelse
	om vad som gäller i fråga om när ledamöter som inte kandiderar vid ett
	riksdagsval ska lämna sitt arbetsrum. Ingen ändring i sak är avsedd. Över-
	vägandena finns i avsnitt 5.13.
	8 § En ledamot som inte kandiderar vid ett extra val ska lämna arbetsrummet
	senast en vecka efter valdagen.
	Paragrafen innehåller en bestämmelse om vad som gäller i fråga om när
	riksdagsledamöter ska lämna sitt arbetsrum vid ett extra val och motsvarar
	dagens 7 kap. 4 § stycke 2. Övervägandena finns i avsnitt 5.13.
	Innebörden av bestämmelsen är att en ledamot som inte kandiderar ska
	lämna sitt arbetsrum senast en vecka efter valdagen.
	9 § En ledamot som inte blir återvald vid ett riksdagsval ska lämna
	arbetsrummet senast en vecka efter valdagen.
	Paragrafen motsvarar nu gällande 7 kap. 3 § första stycket och innehåller en
	bestämmelse om en ledamots skyldighet att lämna arbetsrummet om han eller
	hon inte blir återvald. Ingen ändring i sak är avsedd.

126

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	14 § Riksdagsförvaltningen får ersätta en ledamots kostnader som uppkommer
	för att en ledamot inom riksdagsuppdraget använder någon annan teknisk
	utrustning än den som tillhandahålls av Riksdagsförvaltningen.
	Paragrafen motsvarar nu gällande 7 kap. 11 §. Bestämmelsen har ändrats
	språkligt utan att någon ändring i sak är avsedd.
	8 kap.
	3 § Rätten till barnverksamhet gäller till och med den dag då
	riksdagsuppdraget upphör.
	Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelse om när rätten till barnverk-
	samhet upphör. Tidigare reglerades det i 1 kap. 7 § tredje stycket genom en
	hänvisning. Nu förtydligas upphörandet i en ny paragraf.
	Innebörden av bestämmelsen är att rätten upphör redan i samband med att
	uppdraget upphör. Så är fallet redan enligt hittillsvarande reglering. Någon
	ändring i sak är således inte avsedd. Regleringen avviker från huvudregeln i
	1 kap. 8 då rätten till barnverksamhet enligt lagen inte gäller till och med
	30 dagar efter det att uppdraget upphörde.
	9 kap.
	4 § Underlaget för pensionsrätten utgörs av
	1. talmansarvode enligt 3 kap. 1 §,
	2. ledamotsarvode enligt 3 kap. 2 §,
	3. tilläggsarvode enligt 3 kap. 3–5 §§, och
	4. arvode enligt 1 § 2 och 4 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag
	inom riksdagen, dess myndigheter och organ.
	Vid beräkningen av underlaget ska till arvoden enligt 1–4 läggas avdrag
	som gjorts enligt 3 kap. 9 §.
	Om en ledamot under en månad har fått sjukpension, och då inte har haft
	rätt till arvode enligt första stycket, utgörs underlaget för pensionsrätten i
	stället av det arvode som ligger till grund för sjukpensionen, omräknat med
	förändringen av inkomstindex mellan det år arvodet avser och det år
	pensionsrätten avser.
	Vid beräkningen av underlaget ska arvode som återkrävts enligt 3 kap.
	13–19 §§ inte räknas in.
	Paragrafen innehåller en bestämmelse om vad som ska utgöra underlag vid
	beräkningen av pensionsrätt. Ändringarna i första stycket är konsekvens-
	ändringar till följd av att bestämmelserna om talmansarvode tas in i 3 kap. och
	att paragrafnumreringen i det kapitlet därför ändras. Ändringarna i andra

128

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

respektive fjärde stycket är också följdändring till följd av nya paragraf- nummer utan att några ändringar i sak är avsedda.

17 § Arvode som avses i 16 § är

1.talmansarvode enligt 3 kap. 1 §,

2.ledamotsarvode enligt 3 kap. 2 §,

3.tilläggsarvode enligt 3 kap. 3–5 §§,

4.arvode enligt 1 § 1–4 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ,

5.arvode enligt 2 kap. 2 § den upphävda lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges ledamöter av Europaparlamentet, och

6.arvode till statsråd, om statsrådstid inräknas enligt 18 §.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om vad som ska utgöra underlag vid beräkningen av jämförelsebelopp vid tillämpningen av den s.k. skyddsregeln enligt 16 §. Ändringarna i första stycket utgör konsekvensändringar till följd av att bestämmelserna om talmansarvode tas in i 3 kap. och att paragraf- numreringen i det kapitlet därför ändras.

21 § Ansökan om utbetalning av ålderspension görs hos Statens tjänstepensionsverk.

Ålderspension kan tidigast betalas från och med den månad då ansökan kommer in till Statens tjänstepensionsverk.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om krav på ansökan om utbetalning av ålderspension. Ändringen är språklig och någon ändring i sak är inte avsedd.

10 kap.

9 § Ansökan om utbetalning av sjukpension görs hos Statens tjänstepensionsverk.

Sjukpension lämnas inte för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om krav på ansökan om utbetalning av sjukpension. Ändringen är språklig och ingen ändring i sak är avsedd.

11 kap.

7 § Maka eller make har rätt till efterlevandepension efter den som vid sin död var ledamot av riksdagen med för år räknat

1. ett belopp som motsvarar 1,2 prisbasbelopp,

129

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	2. 45 procent av underlaget enligt 9 § till den del det överstiger 7,5 men inte
	20 inkomstbasbelopp under det första året och 30 procent av denna del av
	underlaget under de följande fem åren, och
	3. 22,5 procent av underlaget enligt 9 § till den del det överstiger 20 men
	inte 30 inkomstbasbelopp under det första året och 15 procent av denna del
	av underlaget under de följande fem åren.
	I paragrafen har en språklig korrigering gjorts. Övervägandena finns i avsnitt
	5.22.
	15 § Ansökan om utbetalning av efterlevandepension görs hos Statens
	tjänstepensionsverk.
	Efterlevandepension lämnas inte för längre tid tillbaka än sex månader före
	ansökningsmånaden.
	Paragrafen innehåller en bestämmelse om krav på ansökan om utbetalning av
	efterlevandepension. Ändringen är språklig och någon ändring i sak är inte
	avsedd.

12 kap.

3 § En ledamot som lämnar riksdagsuppdraget före 65 års ålder har, för att kunna övergå till förvärvsarbete, rätt till stödåtgärder i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om en ledamots rätt till stödåtgärder för att övergå till förvärvsarbete när han eller hon lämnar riksdagen före 65 års ålder. Övervägandena finns i avsnitt 5.18.

Ändringen innebär att bestämmelsen formuleras som en rättighet för ledamoten i stället för en skyldighet för Riksdagsförvaltningen att lämna ett erbjudande om stödåtgärder. I bestämmelsen har vidare tydliggjorts att rätten till stödåtgärder gäller i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer. Det innebär att den närmare innebörden av rätten till stödåtgärder framgår av riksdagsstyrelsens föreskrift till lagen.

6 a § En ledamot som har tjänstgjort som statsråd får tillgodoräkna sig den tiden vid beräkningen av den sammanlagda respektive sammanhängande tiden i riksdagen om han eller hon har avgått från statsrådsbefattningen innan

1.rätt till inkomstgaranti enligt förordningen (2016:1022) om inkomstgaranti, tjänstepension och vissa försäkringsförmåner för statsråd har inträtt, eller

2.rätt till inkomstgaranti eller motsvarande förmåner enligt äldre föreskrifter har inträtt.

130

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelse om under vilka förutsättningar en ledamot som tjänstgjort som statsråd har rätt att tillgodoräkna sig den tiden vid beräkningen av den sammanlagda och sammanhängande tiden som ledamot. En motsvarande bestämmelse finns i 9 kap. 5 § tillämpningsföre- skriften men flyttas till lagen. Bestämmelsen ändras språkligt och har anpassats till att begreppet inkomstgaranti i förordningen (2016:1022) om inkomstgaranti, tjänstepension och vissa försäkringsförmåner för statsråd har ersatt uttrycket statsrådspension. Någon ändring i sak är inte avsedd. Övervägandena finns i avsnitt 5.16.

7 § Inkomstgaranti betalas ut efter ansökan från och med den dag då arvodet upphör och gäller, med de begränsningar som framgår av 8 § första stycket, 8 § andra stycket 1 och 2 och 20 §, till och med månaden innan den månad då ledamoten fyller 65 år eller, om ledamoten avlider dessförinnan, till och med den månad då dödsfallet inträffar.

Om en tidigare ledamot som har ett gällande beslut om inkomstgaranti återinträder i riksdagen förskjuts inkomstgarantin med en tid som motsvarar den nya tjänstgöringstiden. Pågående utbetalning ska upphöra under den tiden.

När ledamoten på nytt lämnar riksdagen ska tidigare beslut om inkomstgaranti omprövas. Om ledamoten då har rätt till inkomstgaranti under längre tid eller med ett högre belopp ska det fattas ett nytt beslut om inkomstgarantin. I annat fall gäller tidigare beslut.

Paragrafen innehåller bestämmelser om under vilken tid en ledamot har rätt till inkomstgaranti och om s.k. förskjuten inkomstgaranti. Övervägandena finns i avsnitt 5.16.

I första stycket görs en språklig justering som inte innebär någon ändring i sak. Vidare tas en onödig paragrafhänvisning bort.

I andra och tredje styckena tas det in bestämmelser om s.k. förskjuten inkomstgaranti. Motsvarande bestämmelser finns nu i 9 kap. 4 § tillämpnings- föreskriften. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Innebörden av andra stycket är att om en tidigare ledamot som har rätt till inkomstgaranti åter blir ledamot eller ersättare förskjuts rätten till inkomst- garanti under den nya tjänstgöringstiden. Så är fallet oavsett om det har påbörjats en utbetalning eller inte. Pågår utbetalning ska den upphöra under tiden som det görs en utbetalning av arvode med anledning av riksdags- uppdraget. När ledamoten eller ersättaren lämnar riksdagen ska hans eller hennes rätt till avgångsförmån prövas på nytt utifrån förhållandena vid avgången, dvs. utifrån den nya tjänstgöringstiden, ledamotsarvodets storlek och ledamotens ålder. Det framgår av tredje stycket. Leder denna prövning till att ledamoten har rätt till ett högre belopp eller en längre utbetalningstid ska Riksdagens arvodesnämnd fatta ett nytt beslut om inkomstgarantin. Annars gäller tidigare beslut.

131

2021/22:RS2

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

9 § Om det finns särskilda skäl får den tid under vilken inkomstgarantin gäller enligt 8 § första stycket och 8 § andra stycket 1 och 2 förlängas med högst ett år. I ett sådant beslut kan inkomstgarantin bestämmas till ett lägre belopp.

Vid bedömningen av om det finns särskilda skäl ska hänsyn tas till

1.om och hur ledamoten har utnyttjat de stödåtgärder som avses i 3 § eller vilka åtgärder han eller hon annars har vidtagit för att övergå till förvärvsarbete, och

2.ledamotens personliga och ekonomiska förhållanden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förlängd inkomstgaranti. Över- vägandena finns i avsnitt 5.16.

I första stycket görs en språklig justering som inte innebär någon ändring i sak.

I andra stycket anges faktorer som ska beaktas vid bedömningen av om det finns särskilda skäl för att förlänga inkomstgarantin. Enligt punkt 1 ska beaktas om och hur garantitagaren har nyttjat stödåtgärder för övergång till förvärvs- arbete enligt 3 § eller vilka åtgärder han eller hon annars har vidtagit för att övergå till förvärvsarbete. Punkt 2 motsvarar i sak vad som gäller enligt 9 kap. 6 § tillämpningsföreskriften. Språkliga ändringar har dock gjorts för att anpassa bestämmelsen till motsvarande bestämmelse i 13 kap. 6 §. Ingen ändring i sak är avsedd.

11 § Underlaget för beräkningen av inkomstgarantin de första fem garantiåren utgörs av följande arvoden som betalas ut vid avgångstillfället:

1.ledamotsarvode enligt 3 kap. 2 §

2.tilläggsarvode enligt 3 kap. 3–5 §§, och

3.månatliga arvoden enligt 1 § 2 och 4 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

Från och med det sjätte garantiåret beräknas inkomstgarantin bara på det ledamotsarvode som betalades vid avgångstillfället.

Talmannens arvode vid avgångstillfället utgör underlag för beräkningen av hans eller hennes inkomstgaranti.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som utgör underlag för beräkningen av inkomstgarantin. Övervägandena finns i 5.16.

I första stycket görs konsekvensändringar till följd av att bestämmelserna om talmannens arvode tas in i 3 kap. och att paragrafnumreringen därför ändras.

26 § Riksdagens arvodesnämnd ska besluta om en ledamots rätt till inkomstgaranti i samband med att ledamoten lämnar riksdagsuppdraget.

132

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att Riksdagens arvodesnämnd ex officio, dvs. på eget initiativ, ska pröva om en tidigare ledamot har rätt till inkomstgaranti.

Den nuvarande lydelsen är formulerad så att prövningen ska göras först sedan en ledamot rent faktiskt har lämnat uppdraget. Så går det normalt till. För att tydliggöra att nämnden kan pröva frågan även dessförinnan om det behövs har uttrycket ”har lämnat riksdagen” bytts ut mot ”i samband med att ledamoten lämnar riksdagsuppdraget”. Överväganden finns i avsnitt 5.16.

27 § Riksdagens arvodesnämnd beslutar efter skriftlig ansökan om

1.förlängning av inkomstgaranti enligt 9 §,

2.inkomstgaranti vid partiell sjuk- eller aktivitetsersättning enligt 10 §,

3.efterlevandeskydd enligt 22 och 23 §§, och

4.eftergift av återkrav och ränta till följd av beslut om jämkning. Riksdagens arvodesnämnd beslutar även i frågor om jämkning av

inkomstgaranti enligt 20 §.

Beslut om förmåner enligt första stycket 1–3 kan inte beviljas för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka frågor Riksdagens arvodes- nämnd beslutar om.

I första stycket 3 görs en språklig korrigering som inte innebär någon ändring i sak.

I första stycket 4 görs ett förtydligande om att nämnden prövar frågor om eftergift av återkrav och ränta till följd av ett beslut om jämkning. Nämnden prövar däremot inte frågor om eftergift om Statens tjänstepensionsverk framställt ett återkrav. I ett sådant fall beslutar SPV även i eftergiftsfrågan.

29 § I samband med att en ledamot lämnar riksdagen ska Riksdagsförvaltningen till Riksdagens arvodesnämnd lämna de uppgifter som nämnden behöver för att kunna fastställa ledamotens rätt till inkomstgaranti enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Riksdagsförvaltningen ska på begäran till Riksdagens arvodesnämnd överlämna de uppgifter som en tidigare ledamot har lämnat till förvaltningen enligt 4 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Riksdagsförvaltningens skyldighet att lämna uppgifter till Riksdagens arvodesnämnd. Den nuvarande lydelsen av första stycket innebär att Riksdagsförvaltningen ska lämna uppgifter till Riksdagens arvodesnämnd först sedan ledamoten lämnat uppdraget. I och med ändringen förtydligas att sådana uppgifter även kan lämnas innan ledamoten lämnat uppdraget om det behövs.

133

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	35 § Om inkomstgaranti har betalats ut med ett för högt belopp ska
	garantitagaren betala tillbaka mellanskillnaden. Detsamma gäller om garantin
	har jämkats. Ett belopp som ska betalas tillbaka ska, när det är lämpligt, i stället
	avräknas mot kommande utbetalningar av inkomstgarantin.
	Avräkning enligt första stycket får inte ske förrän beslutet har vunnit laga
	kraft.
	Om det finns särskilda skäl får återkravet efterges helt eller delvis.
	Statens tjänstepensionsverk beslutar om återkrav och eftergift av ett sådant
	krav.
	Paragrafen innehåller bestämmelser om återkrav av inkomstgaranti.
	I första stycket görs en språklig justering som inte innebär någon ändring i
	sak.
	Fjärde stycket har ändrats så att det uttryckligen framgår att Statens
	tjänstepensionsverk beslutar om återkrav och eftergift av ett sådant krav.
	36 § Om inkomstgaranti har betalats ut med ett för högt belopp och
	mellanskillnaden inte har betalats tillbaka inom en månad efter det att ett krav
	på återbetalning har framställts, ska garantitagaren betala ränta enligt 6 §
	räntelagen (1975:635) för tid därefter till dess betalning sker. Detsamma ska
	gälla även om garantin har jämkats. Om det finns särskilda skäl får kravet på
	ränta efterges helt eller delvis.
	Bestämmelserna i första stycket gäller också om garantitagaren försummat
	att lämna uppgifter som behövs för att kunna bestämma det belopp som ska
	betalas tillbaka. I ett sådant fall ska dock ränta enligt 5 § räntelagen tas ut från
	den dag då uppgifterna senast skulle ha lämnats in.
	Paragrafen innehåller bestämmelser om ränta vid återkrav.
	I första stycket görs en språklig justering som inte innebär någon ändring i
	sak.
	I andra stycket förtydligas att ränta ska tas ut enligt 5 § räntelagen
	(1975:635), dvs. avkastningsränta, om garantitagaren försummat att lämna
	uppgifter som behövs för att det ska vara möjligt att bestämma det belopp som
	ska betalas tillbaka.

36 a § Den som är återbetalningsskyldig enligt 35 och 36 §§ ska betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) på det återkrävda beloppet om det

1.har träffats ett avtal om avbetalningsplan med den återbetalningsskyldige, eller

2.om den återbetalningsskyldige har medgetts anstånd med betalningen. Ränta ska beräknas från den dag då avtalet om avbetalningsplan träffades

eller anståndet medgavs. Ränta ska dock inte betalas för tid innan återkravet har förfallit till betalning.

134

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelse om ränta om det har träffats ett avtal om avbetalningsplan (punkt 1) eller om den återbetalningsskyldige medgetts betalningsanstånd (punkt 2). Ränta ska i sådana fall tas ut enligt 5 § räntelagen (1975:635), dvs. avkastningsränta. Det framgår av första stycket. Av andra stycket följer att räntan ska beräknas från dagen då avtalet om avbetalningsplan träffades eller när anståndet medgavs. Ränta ska dock inte betalas för tid innan återkravet har förfallit till betalning.

13 kap.

3 § En ledamot som lämnar riksdagsuppdraget före 65 års ålder har, för att kunna övergå till förvärvsarbete, rätt till stödåtgärder i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer.

Ändringen innebär att bestämmelsen formuleras som en uttrycklig rättighet för ledamoten i stället för en skyldighet för Riksdagsförvaltningen att lämna ett erbjudande om stödåtgärder. I bestämmelsen har vidare tydliggjorts att rätten till stödåtgärder gäller i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer. Det innebär att den närmare innebörden av rätten till sådana åtgärder framgår av riksdagsstyrelsens föreskrift till lagen.

5 § Den som har varit ledamot av riksdagen har rätt till ekonomiskt omställningsstöd

1.i tre månader, om ledamoten har tillhört riksdagen under en sammanhängande tid om minst ett år,

2.i sex månader, om ledamoten har tillhört riksdagen under en sammanlagd tid om minst två år,

3.i ett år, om ledamoten har tillhört riksdagen under en sammanlagd tid om minst fyra år, eller

4.i två år, om ledamoten har tillhört riksdagen under en sammanlagd tid om minst åtta år.

Det ekonomiska omställningsstödet uppgår till 85 procent av talmansarvodet enligt 3 kap. 1 § eller ledamotsarvodet enligt 3 kap. 2 § vid avgångstillfället.

Ekonomiskt omställningsstöd ska jämställas med inkomst av anställning enligt 59 kap. 8 § socialförsäkringsbalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som utgör underlag för beräkningen av ekonomiskt omställningsstöd. Övervägandena finns i avsnitt 5.16.

135

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	I andra stycket görs ett förtydligande om att underlaget vid beräkningen av
	ekonomiskt omställningsstöd för en tidigare talman utgörs av talmansarvodet.
	Dessutom förtydligas att det är talmansarvodet eller ledamotsarvodet vid
	avgångstillfället som ska ligga till grund för beräkningen.
	I tredje stycket tas en hänvisning bort utan att det innebär någon ändring i
	sak.

7 a § En ledamot som har tjänstgjort som statsråd får tillgodoräkna sig den tiden vid beräkningen av den sammanlagda respektive sammanhängande tiden i riksdagen om han eller hon har avgått från statsrådsbefattningen innan

1.rätt till inkomstgaranti enligt förordningen (2016:1022) om inkomstgaranti, tjänstepension och vissa försäkringsförmåner för statsråd har inträtt, eller

2.rätt till inkomstgaranti eller motsvarande förmåner enligt äldre föreskrifter har inträtt.

Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelse om under vilka förutsättningar en ledamot som tjänstgjort som statsråd har rätt att tillgodoräkna sig den tiden vid beräkningen av den sammanlagda och sammanhängande tiden som ledamot. En motsvarande bestämmelse finns i 10 kap. 5 § tillämpnings- föreskriften. Bestämmelsen ändras språkligt och anpassas till att uttrycket inkomstgaranti i förordningen (2016:1022) om inkomstgaranti, tjänstepension och vissa försäkringsförmåner för statsråd har ersatt uttrycket statsråds- pension. Någon ändring i sak är inte avsedd. Övervägandena finns i avsnitt 5.16.

9 § Om en tidigare ledamot som har ett gällande beslut om ekonomiskt omställningsstöd återinträder i riksdagen förskjuts det ekonomiska omställningsstödet med en tid som motsvarar den nya tjänstgöringstiden. Pågående utbetalning ska upphöra under den tiden.

När ledamoten på nytt lämnar riksdagen ska tidigare beslut om ekonomiskt omställningsstöd omprövas. Om ledamoten då har rätt till ekonomiskt omställningsstöd under längre tid eller med högre belopp än enligt tidigare beslut ska Riksdagens arvodesnämnd fatta ett nytt beslut om det ekonomiska omställningsstödet. I annat fall gäller tidigare beslut.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förskjutet ekonomiskt omställningsstöd. Motsvarande bestämmelser finns i 10 kap. 4 § tillämpnings- föreskriften men flyttas till lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.16.

Innebörden av första stycket är att om en tidigare ledamot som har rätt till ekonomiskt omställningsstöd åter blir ledamot eller ersättare förskjuts rätten till omställningsstöd med motsvarande tjänstgöringstid. Rätten förskjuts oavsett om det påbörjats en utbetalning eller inte. Om utbetalning pågår ska den upphöra så länge arvode betalas ut med anledning av riksdagsuppdraget.

136

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

När ledamoten eller ersättaren lämnar riksdagen på nytt ska hans eller hennes rätt till avgångsförmån enligt andra stycket prövas på nytt utifrån förhållandena vid avgången, dvs. den nya tjänstgöringstiden och ledamots- arvodets storlek. Ledamotens ålder spelar däremot inte någon roll till skillnad från vad som gäller för inkomstgarantin. Om denna prövning leder till ett högre belopp eller en längre utbetalningstid ska Riksdagens arvodesnämnd fatta ett nytt beslut om det ekonomiska omställningsstödet. I annat fall gäller fortfarande det tidigare beslutet.

22 § Riksdagens arvodesnämnd ska besluta om en ledamots rätt till ekonomiskt omställningsstöd i samband med att ledamoten lämnar riksdagsuppdraget.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att Riksdagens arvodesnämnd ex officio ska pröva om en tidigare ledamot har rätt till ekonomiskt omställnings- stöd. Den nuvarande lydelsen är formulerad så att prövningen ska göras först sedan en ledamot rent faktiskt har lämnat uppdraget. Det görs också normalt. För att tydliggöra att nämnden kan pröva frågan även dessförinnan om det behövs har uttrycket ”har lämnat riksdagen” bytts ut mot ”i samband med att ledamoten lämnar riksdagsuppdraget”.

23 § Riksdagens arvodesnämnd beslutar efter skriftlig ansökan om

1.förlängt ekonomiskt omställningsstöd enligt 6 §,

2.efterlevandeskydd enligt 18 och 19 §§, och

3.eftergift av återkrav och ränta till följd av beslut om jämkning. Riksdagens arvodesnämnd beslutar även i frågor om jämkning av

ekonomiskt omställningsstöd enligt 15 §.

Beslut om förmåner enligt första stycket 1 och 2 kan inte beviljas för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka frågor Riksdagens arvodes- nämnd beslutar om.

I första stycket 2 görs en språklig justering utan att någon ändring i sak är avsedd.

I första stycket 3 görs ett förtydligande om att nämnden prövar frågor om eftergift av återkrav och ränta till följd av ett beslut om jämkning. Nämnden prövar däremot inte frågor om eftergift om Statens tjänstepensionsverk (SPV) har beslutat om ett återkrav. I ett sådant fall beslutar SPV även i eftergiftsfrågan.

25 § I samband med att en ledamot lämnar riksdagsuppdraget ska Riksdagsförvaltningen till Riksdagens arvodesnämnd lämna de uppgifter som nämnden behöver för att kunna fastställa ledamotens rätt till ekonomiskt om-

137

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	ställningsstöd. Riksdagsförvaltningen ska på begäran överlämna de uppgifter
	som en tidigare ledamot har lämnat enligt 4 §.
	Paragrafen innehåller en bestämmelse om Riksdagsförvaltningens skyldighet
	att lämna uppgifter till Riksdagens arvodesnämnd. Ändringen innebär ett för-
	tydligande om att sådana uppgifter kan lämnas även innan en ledamot rent
	faktiskt har lämnat uppdraget.
	31 § Om ekonomiskt omställningsstöd har betalats ut med ett för högt belopp
	ska stödmottagaren betala tillbaka mellanskillnaden. Detsamma gäller om
	stödet har jämkats. Ett belopp som ska betalas tillbaka ska, när det är lämpligt,
	i stället avräknas mot kommande utbetalningar av ekonomiskt omställnings-
	stöd.
	Avräkning enligt första stycket får inte ske förrän beslutet har vunnit laga
	kraft.
	Om det finns särskilda skäl får återkravet efterges helt eller delvis.
	Statens tjänstepensionsverk beslutar om återkrav och eftergift av ett sådant
	krav.
	Paragrafen innehåller bestämmelser om återkrav av ekonomiskt omställnings-
	stöd.
	Fjärde stycket har ändrats så att det uttryckligen framgår att Statens
	tjänstepensionsverk beslutar om återkrav och eftergift av ett sådant krav.
	32 § Om ekonomiskt omställningsstöd har betalats ut med ett för högt belopp
	och mellanskillnaden inte har betalats tillbaka inom en månad efter det att krav
	på återbetalning har framställts, ska stödmottagaren betala ränta enligt 6 §
	räntelagen (1975:635) för tid därefter till dess betalning sker. Detsamma gäller
	om stödet har jämkats. Om det finns särskilda skäl får kravet på ränta efterges
	helt eller delvis.
	Bestämmelserna i första stycket ska också gälla om stödmottagaren har
	försummat att lämna de uppgifter som behövs för bestämmande av det belopp
	som ska betalas tillbaka. I ett sådant fall ska dock ränta enligt 5 § räntelagen
	tas ut från den dag då uppgifterna senast skulle ha lämnats in.
	Paragrafen innehåller bestämmelser om ränta vid återkrav av ekonomiskt
	omställningsstöd. Ändringen i andra stycket innebär ett förtydligande om att
	ränta ska tas ut enligt 5 § räntelagen (1975:635), dvs. avkastningsränta, om
	stödmottagaren har försummat att lämna de uppgifter som behövs för att
	bestämma det belopp som ska betalas tillbaka.
	32 a § Den som är återbetalningsskyldig enligt 31 och 32 §§ ska betala ränta
	enligt 5 § räntelagen (1975:635) på det återkrävda beloppet om det

138

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

1.har träffats ett avtal om avbetalningsplan med den återbetalningsskyldige, eller

2.om den återbetalningsskyldige har medgetts anstånd med betalningen. Ränta ska beräknas från den dag då avtalet om avbetalningsplan träffades

eller anståndet medgavs. Ränta ska dock inte betalas för tid innan återkravet har förfallit till betalning.

Av andra stycket följer att räntan ska beräknas från dagen då avtalet om avbetalningsplan träffades eller när anståndet medgavs. Ränta ska dock inte betalas för tid innan återkravet har förfallit till betalning.

14 kap. Försäkring, företagshälsovård och rehabilitering

1 § En ledamot har rätt till försäkringsförmåner i form av grupplivförsäkring, tjänstereseförsäkring och arbetsskadeförsäkring i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer.

I paragrafen finns en bestämmelse om ledamotens rätt till försäkringsför- måner. Övervägandena finns i 5.15.

I sak motsvarar bestämmelsen 14 kap. 1 §. Bestämmelsen har dock formulerats som en uttrycklig rättighet för ledamoten i stället för som en skyldighet för Riksdagsförvaltningen att se till att ledamoten är försäkrad.

Rätten till försäkringsförmån gäller i enlighet med vad Riksdagsför- valtningen bestämmer. De försäkringar som är aktuella anges i föreskriften till lagen. Det förhållandet att en viss försäkring är angiven i föreskriften innebär dock inte i sig att en ledamot omfattas av försäkringen. Det avgörs ytterst av försäkringsvillkoren. Det kan exempelvis finnas ålderskrav i försäkrings- villkoren som innebär att en ledamot inte omfattas av försäkringen. Rätten till försäkringsförmån är alltså inte ovillkorlig.

Förvaltningen står som tidigare för kostnaderna för försäkringarna.

2 § En ledamot har rätt till företagshälsovård i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer.

Paragrafen, som motsvarar hittillsvarande 14 kap. 2 §, innehåller en bestämmelse om en ledamots rätt till företagshälsovård. Bestämmelsen har ändrats språkligt utan att någon ändring i sak är avsedd.

139

2021/22:RS2

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

14 a kap. Återkrav

1 § En ledamot är skyldig att betala tillbaka en utbetalning av arvode, resekostnadsersättning, traktamente, logiersättning eller pension enligt denna lag, som har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp, om han eller hon har orsakat utbetalningen genom att

1.lämna oriktiga uppgifter, eller

2.inte fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet.

Detsamma gäller om en sådan utbetalning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och ledamoten insett eller skäligen borde ha insett detta.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller även tidigare ledamöter samt efterlevande som tagit emot förmåner enligt 11–13 kap.

I paragrafen, som är ny, regleras förutsättningarna för återbetalningsskyldighet av felaktiga utbetalningar av arvode, resekostnadsersättning, traktamente, logiersättning och pension enligt ersättningslagen. Återbetalning av avgångs- förmåner regleras särskilt i 12 och 13 kap. ersättningslagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.17.

I paragrafen anges de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att det ska föreligga återbetalningsskyldighet. En grundläggande förutsättning är att utbetalningen är felaktig. Därmed avses dels en utbetalning som rätteligen inte skulle ha gjorts eller som gjorts till fel person, dels en utbetalning av ett för högt belopp. Bestämmelsen omfattar inte bara ledamöter utan även tidigare ledamöter och efterlevande. Återkrav kan bli aktuellt i två fall. Det första fallet, som regleras i första stycket, är att mottagaren av betalningen har orsakat den felaktiga utbetalningen genom att lämna oriktiga uppgifter (punkt 1) eller underlåtit att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet (punkt 2). Som exempel på situationer som omfattas av den första punkten kan nämnas att en reseräkning innehåller felaktiga datum och att det för med sig att ledamoten får ett alltför stort traktamente eller att ledamoten begär ersättning för utlägg för en resa som inte är att betrakta som en tjänsteresa. Vad gäller den andra punkten kan som exempel nämnas en ledamot som får sjukpension brister i sin skyldighet att anmäla att han eller hon inte längre får sjukersättning eller aktivitetsersättning från Försäkringskassan. Ett annat exempel är att ledamoten låter bli att anmäla att han eller hon haft en medresenär som inte har rätt till ersättning enligt ersättningslagen vid en tjänsteresa.

För att återbetalningsplikt ska kunna bli aktuell krävs att det finns ett direkt orsakssamband mellan ledamotens agerande eller underlåtenhet och den felaktiga utbetalningen. Kan man konstatera att det är ledamoten som har orsakat den felaktiga utbetalningen saknar det betydelse för återbetalnings- plikten om agerandet eller underlåtenheten gjorts med uppsåt eller av misstag. Frågan om god respektive ond tro saknar också betydelse.

Det andra fallet, som regleras i andra stycket, gäller den situationen att den felaktiga utbetalningen inte har orsakats av ledamoten. Exempel på det är

140

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

misstag från Riksdagsförvaltningens sida, som leder till att en utbetalning blir felaktig. Det kan handla om brister i ett beslutsunderlag, felräkning och liknande misstag. Andra exempel är att ett arvodesavdrag vid sjuk- eller föräldraledighet blir fel eller att tilläggsarvode för uppdrag som utskotts- ordförande betalas ut till en person som inte längre innehar ett sådant uppdrag.

I ett sådant fall är mottagaren skyldig att betala tillbaka mellanskillnaden bara om han eller hon insett eller skäligen borde ha insett att betalningen var felaktig. Med andra ord finns det inte någon återbetalningsskyldighet om utbetalningen tagits emot i god tro. Frågan huruvida så är fallet ska bedömas utifrån de förhållanden som rådde senast vid tidpunkten för själva ut- betalningen. Bedömningen ska göras utifrån samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Faktorer av betydelse vid den bedömningen kan vara storleken på det felaktiga beloppet, den enskildes personliga förhållanden och kännedom om de omständigheter som ligger till grund för utbetalningen. Okunskap om regelverket på området bör dock normalt sett inte beaktas vid bedömningen av om mottagaren varit i god tro eller inte.

Det finns en omfattande rättspraxis från Högsta förvaltningsdomstolen i fråga om återkrav inom välfärdssystemen som kan ligga till grund för prövningen av återkrav enligt ersättningslagen.

Ett krav på återbetalning enligt bestämmelsen preskriberas enligt den allmänna tioåriga preskriptionstiden i preskriptionslagen (1981:130).

Beslut om återkrav av pension framställs av Statens tjänstepensionsverk. Riksdagsförvaltningen beslutar om återkrav av övriga ersättningar som omfattas av kapitlet.

Av tredje stycket följer att återbetalningsskyldigheten gäller även tidigare ledamöter och efterlevande som tagit emot efterlevandepension. Återbetalning av s.k. efterlevandeskydd till inkomstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd regleras däremot i bestämmelserna om återkrav i 12 kap. 35 och 36 §§ och 13 kap. 31 och 32 §§.

2 § Den som är återbetalningsskyldig enligt 1 § ska betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) på det återkrävda beloppet om det

1.har träffats ett avtal om avbetalningsplan med den återbetalningsskyldige, eller

2.om den återbetalningsskyldige har medgetts anstånd med betalningen. Ränta ska beräknas från den dag då avtalet om avbetalningsplanen träffades

eller anståndet medgavs. Ränta ska dock inte betalas för tid innan återkravet har förfallit till betalning.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om ränta om Riksdags- förvaltningen eller Statens tjänstepensionsverk gjort upp en avbetalningsplan med den återbetalningsskyldige eller om han eller hon medgetts ett betalnings- anstånd. I så fall ska ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) tas ut på beloppet,

141

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	dvs. avkastningsränta. Det framgår av första stycket. Vidare anges i andra
	stycket den tidsmässiga utgångspunkten för ränteberäkningen.
	Övervägandena finns i avsnitt 5.17.
	3 § Om återbetalning inte har skett inom en månad från det att ett krav på
	återbetalning framställts ska den återbetalningsskyldige betala ränta enligt 6 §
	räntelagen (1975:635) på det obetalda beloppet till dess betalning sker.
	I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om dröjsmålsränta. Den innebär
	att ränta enligt 6 § räntelagen ska tas ut på det obetalda beloppet om åter-
	betalning inte görs inom en månad från det att kravet framställdes.
	Övervägandena finns i avsnitt 5.17.
	4 § Om det finns särskilda skäl får ett återkrav och ränta efterges helt eller
	delvis.
	I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om att ett krav på återbetalning
	och ränta får efterges helt eller delvis. Övervägandena finns i avsnitt 5.17. En
	förutsättning för eftergift är att det finns särskilda skäl. Bedömningen av om
	så är fallet ska göras utifrån samtliga omständigheter i det enskilda fallet.
	Nedsatt betalningsförmåga på grund av sjukdom eller ålder eller av annan an-
	ledning kan utgöra särskilda skäl. Andra faktorer av betydelse för bedöm-
	ningen är den enskildes ekonomiska förhållanden, försörjningsbörda, det
	aktuella beloppets storlek och om den felaktiga utbetalningen orsakats av den
	enskilde eller av den handläggande myndigheten.
	Det finns en omfattande rättspraxis från Högsta förvaltningsdomstolen i
	fråga om eftergift inom välfärdssystemen som kan ligga till grund för pröv-
	ningen av motsvarande frågor enligt ersättningslagen.
	5 § Statens tjänstepensionsverk beslutar om återkrav av pension och om
	eftergift av ett sådant krav. Detsamma gäller krav på ränta.
	I paragrafen, som är ny, anges att Statens tjänstepensionsverk beslutar om
	återkrav av pension, om eftergift av sådana krav och ränta. I övriga fall av
	återkrav enligt 14 a kap. beslutar Riksdagsförvaltningen. Det framgår av lagen
	(2011:745) med instruktion för Riksdagsförvaltningen.
	6 § Bestämmelser om återkrav av inkomstgaranti och ekonomiskt
	omställningsstöd finns i 12 kap. 35 och 36 §§ och 13 kap. 31 och 32 §§.

142

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

Paragrafen, som är ny, innehåller en upplysning om att det finns särskilda bestämmelser om återkrav av avgångsförmåner i 12 kap. 35 och 36 §§ och 13 kap. 31 och 32 §§.

15 kap.

1 § Beslut av Riksdagsförvaltningen om tillhandahållande av barnverksamhet får inte överklagas.

Övriga beslut av Riksdagsförvaltningen enligt denna lag får överklagas till Riksdagens överklagandenämnd.

I paragrafen finns en bestämmelse om överklagande av beslut av Riksdags- förvaltningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.18.

Ändringen innebär att det hittillsvarande förbudet mot att överklaga beslut i frågor som gäller tillhandahållande av stödåtgärder för att övergå till förvärvsarbete tas bort.

2 § Beslut av Riksdagens arvodesnämnd enligt 3 kap. 16 § och 19 § tredje stycket, 12 kap. eller 13 kap. får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Vid överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd.

Ett beslut enligt 3 kap. 2 § får inte överklagas.

Paragrafen anger vilka beslut av Riksdagens arvodesnämnd som får över- klagas till allmän förvaltningsdomstol. Ändringarna avser följdändringar då paragrafnummer ändras i 3 kap. utan någon ändring i sak.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om ledamöter som har beviljats logiersättning före ikraftträdandet.

3.De nya föreskrifterna om preskription ska tillämpas på tjänsteresor som genomförs efter ikraftträdandet.

Övervägandena finns i avsnitt 5.23.

I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 juli 2022.

Av andra punkten följer att äldre föreskrifter om rätt till logiersättning ska gälla om en ledamot beviljats sådan ersättning före ikraftträdandet av lagen. Den som beviljats logiersättning före ikraftträdandet har således rätt till logiersättning enligt tidigare ordning även efter ikraftträdandet.

Av tredje punkten framgår att bestämmelserna om preskription av krav på resekostnadsersättning och traktamente ska tillämpas på tjänsteresor som genomförs efter ikraftträdandet. Vad gäller tjänsteresor som genomförs dess-

143

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:185)
	om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess
	myndigheter och organ

1 b § Ordföranden och övriga ledamöter i Riksdagens arvodesnämnd har rätt till ett årsarvode. Arvodet uppgår till ett belopp som motsvarar den procentandel av talmansarvodet enligt 3 kap. 1 § lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter som framgår av följande uppställning.

Befattning	Procentandel av talmansarvodet
Ordförande	63
Ledamot	25

Paragrafen, som är ny, reglerar arvodet till ordföranden och övriga ledamöter i Riksdagens arvodesnämnd. Övervägandena finns i avsnitt 5.20.

Av paragrafen framgår att ordföranden och övriga ledamöter i nämnden har rätt till ett årsarvode. Arvodena uppgår till procentandelar av talmansarvodet; 63 respektive 25 procent. Talmansarvodet motsvarar arvodet till statsministern som i sin tur bestäms av Statsrådsarvodesnämnden. Detta framgår av 3 kap. 1 § ersättningslagen och 1 § lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.

Ersättaren för ordföranden har inte rätt till ett årsarvode, däremot ett sammanträdesarvode. Bestämmelser om det finns i 1 d §.

1 d § Ersättaren för ordföranden i Riksdagens arvodesnämnd har rätt till ett sammanträdesarvode. Arvodet uppgår till ett belopp som motsvarar 3,3 procent av talmansarvodet enligt 3 kap. 1 § lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter.

Om ersättaren deltar i ett sammanträde utan att delta i beslut har han eller hon rätt till sammanträdesarvode bara om nämnden beslutar det.

Paragrafen, som är ny, reglerar arvodet till ersättaren för ordföranden i Riksdagens arvodesnämnd. Bestämmelser om arvode till övriga befattnings- havare i nämnden finns i 1 b §. Övervägandena finns i avsnitt 5.20.

Av paragrafens första stycke framgår att ersättaren för ordföranden har rätt till ett sammanträdesarvode. Arvodet uppgår till en procentandel av talmans- arvodet; 3,3 procent. Talmansarvodet motsvarar arvodet till statsministern som i sin tur bestäms av Statsrådsarvodesnämnden. Detta framgår av 3 kap. 1 § ersättningslagen och 1 § lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.

Om ersättaren deltar i ett sammanträde utan att delta i de beslut som då fattas har han eller hon rätt till sammanträdesarvode bara om nämnden beslutar det. Detta framgår av paragrafens andra stycke.

146

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

2 § För fullgörande av sådana uppdrag som anges i 1 § betalas ett särskilt arvode för en sammanträdesdag som infaller en måndag, en fredag eller under perioder då kammaren inte sammanträder (sammanträdesarvode).

Sammanträdesarvode betalas dock inte till vald ledamot och företrädare för partigrupp utan vald ledamot i riksdagsstyrelsen.

Sammanträdesarvode betalas även till

1.ledamot och tjänstgörande ersättare i ledamotsrådet,

2.tjänstgörande suppleant och tjänstgörande ersättare för företrädare för partigrupp utan vald ledamot i riksdagsstyrelsen,

3.suppleant i Nordiska rådets svenska delegations arbetsutskott,

4.ledamot och suppleant i Utrikesnämnden för sammanträde som är förlagt till period då riksdagen har plenifri tid,

5.riksdagsledamot vid deltagande på uppdrag av riksdagen i Nordiska rådets verksamhet i den mån motsvarande ersättning inte betalas från Nordiska rådet,

6.riksdagsledamot vid deltagande på uppdrag av riksdagen i Europarådets verksamhet i den mån motsvarande ersättning inte betalas från Europarådet,

7.riksdagsledamot vid deltagande på uppdrag av riksdagen i den parlamentariska församlingens verksamhet i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa i den mån motsvarande ersättning inte betalas från den parlamentariska församlingen, och

8.riksdagsledamot vid deltagande på uppdrag av riksdagen i verksamheten

iden gemensamma parlamentariska kontrollgruppen för Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) i den mån motsvarande ersättning inte betalas från kontrollgruppen.

Arvodesbeloppen fastställs av riksdagsstyrelsen.

Till en suppleant som deltar i sammanträde utan att delta i beslut betalas sammanträdesarvode endast om respektive organ beslutar det.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt till sammanträdesarvode till befattningshavare i vissa riksdagsorgan. Övervägandena finns i avsnitt 5.21.

I tredje stycket har det tagits in en ny punkt som innebär att en ledamot och suppleant i riksdagens delegation till den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen för Europeiska unionens byrå för samarbete inom brotts- bekämpning (Europol) har rätt till ett sammanträdesarvode. Arvodet avser endast sammanträden inom ramen för möten inom den kontrollgruppen. Förberedelsemöten och liknande inför sådana möten omfattas således inte av rätten till arvode.

3 a § Den som fullgör uppdrag i Europarådets svenska delegation och som lämnar riksdagen i samband med ett val, har under den återstående delen av delegationens mandatperiod rätt till

–arvode enligt 2 § andra stycket 6,

147

7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

2021/22:RS2

7.6Förslaget till lag om ändring i lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd

Uppgifter m.m.

1 § Riksdagens arvodesnämnd ska i enlighet med

1.3 kap. 2 § lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter fastställa det belopp per månad som ledamotsarvode ska betalas med,

2.3 kap. 13–19 §§ samma lag besluta om återbetalning av arvode,

3.12 kap. 26–27 §§ samma lag besluta i frågor om inkomstgaranti och efterlevandeskydd,

4.13 kap. 22–23 §§ samma lag besluta i frågor om ekonomiskt omställningsstöd och efterlevandeskydd,

5.9 kap. 12 a § den upphävda lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges ledamöter av Europaparlamentet besluta om jämkning av inkomstgaranti och

6.9 kap. 23 § samma lag besluta om utbetalning av inkomstgaranti på nytt. Nämnden ska ange vilka överväganden som föranlett beslutet.

Nämnden är en myndighet under riksdagen.

I paragrafen anges nämndens uppgifter. Ändringen innebär konsekvens- ändringar i första stycket punkterna 1 och 2 till följd av ändrad paragraf- numrering i 3 kap.

Vidare noteras i punkten 6 att ordet besluta saknas, vilket nu rättas till.

Ersättningsfrågor

14 § Bestämmelser om arvode till ordföranden, övriga ledamöter och ersättaren för ordföranden finns i lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

Paragrafen innehåller i fråga om arvode till ordföranden, övriga ledamöter och ersättaren för ordföranden en hänvisning till lagen (1989:185) om arvoden

m.m.för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ (arvodes- lagen). Övervägandena finns i avsnitt 5.20.

Ändringen är en följd av att arvodena inte längre ska bestämmas genom beslut av riksdagsstyrelsen utan i stället regleras i arvodeslagen och uppgå till belopp som motsvarar vissa procentandelar av talmansarvodet.

151

2021/22:RS2

BILAGA 1

Utredningens författningsförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter

dels att 2, 3, 5–7 kap. och 10 kap. 8 § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 1 kap. 9 § ska utgå,

dels att 1 kap. 1, 2, 5–10 §§, 4 kap. 1, 4–6, 8 och 9 §§, 8 kap. 3 §, 9 kap. 4,

17 och 21 §§, 10 kap. 9 §, 11 kap. 15 §, 12 kap. 3, 7, 9, 11, 26, 27, 29, 35 och 36 §§, 13 kap. 3, 5, 9, 22, 23, 25, 31 och 32 §§, 14 kap. 1 och 2 §§ och 15 kap. 1 § och rubrikerna närmast före 1 kap. 3 a, 7 och 8 §§, 4 kap. 1 och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fem nya kapitel, 3, 5–7 och 14 a kap. och åtta nya paragrafer, 1 kap. 3 a §, 4 kap. 2 a, 5 a och 6 a §§, 12 kap. 6 a och 36 a §§ och 13 kap. 7 a och 32 §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om ersättning till talmannen, riksdagens ledamöter och ersättare. Bestämmelserna avser

–ersättning till talmannen (2 kap.),

– arvode till	ledamöter	och	– arvode (3 kap.),
ersättare (3 kap.),
– resekostnadsersättning (4 kap.),
– traktamente (5 kap.),
– övernattningsbostad (6 kap.),			– övernattningsbostad		och
			logiersättning (6 kap.),
– arbetsrum,	introduktion,		– arbetsrum	samt teknisk	och
vidareutbildning	samt teknisk	och	elektronisk utrustning (7 kap.),
elektronisk utrustning (7 kap.),
– barnverksamhet (8 kap.),
– ålderspension (9 kap.),
– sjukpension (10 kap.),
– efterlevandepension (11 kap.),
– inkomstgaranti (12 kap.),
– omställningsstöd (13 kap.),
– försäkring,	rehabilitering	och	– försäkring,	rehabilitering	och
företagshälsovård (14 kap.), och			företagshälsovård (14 kap.),
			– återkrav (14 a kap.), och

152

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

– överklagande (15 kap).

2 §

I lagen avses med

1.prisbasbelopp: prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken,

2.förhöjt prisbasbelopp: det förhöjda prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 8 §§ socialförsäkringsbalken,

3.inkomstbasbelopp: inkomstbasbeloppet enligt 58 kap. 26 och 27 §§ socialförsäkringsbalken,

4.inkomstindex: inkomstindex enligt 58 kap. 10–12 §§ socialförsäkringsbalken,

	5. balansindex: balansindex enligt				5. balansindex: balansindex enligt
58	kap.	22–24	§§	58	kap.	22–24	§§
socialförsäkringsbalken, och				socialförsäkringsbalken,
	6. Europaparlamentets				6. Europaparlamentets
ledamotsstadga: Europaparlamentets				ledamotsstadga: Europaparlamentets
beslut av den 28 september 2005 om				beslut av den 28 september 2005 om
antagande av		Europaparlamentets		antagande av		Europaparlamentets
ledamotsstadga		(2005/684/EG,		ledamotsstadga		(2005/684/EG,
Euratom).				Euratom), och

Tjänsteställe 3 a §

En ledamot har sitt tjänsteställe i bostaden på den adress där han eller hon är folkbokförd enligt

folkbokföringslagen (1991:481) under förutsättning att bostaden är inrättad för permanent boende för ledamoten och dennes familj och även disponeras av ledamoten.

Om bostaden inte uppfyller dessa krav utgör riksdagen ledamotens tjänsteställe.

153

2021/22:RS2	BILAGA 1	UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
				5 §
	En ersättare har rätt till ersättning				Vad som sägs i denna lag om en
	på samma sätt som en ledamot, om				ledamot gäller även talmannen och
	det inte anges något annat i lagen.				en ersättare som utövar uppdrag som
					ledamot (ersättare), om det inte
					anges något annat i lagen.
				6 §
	Lagen gäller även för talmannen,				En ledamot som fullgör uppdrag
	om det inte anges något annat i lagen				som statsråd har under den tiden inte
	eller	annat	framgår	av	rätt till ersättning enligt denna lag.
	sammanhanget.
	Tid som ersätts				Ersättning under ledighet
				7 §
	Bestämmelserna i 3–5, 7 och 14				En ledamot som har beviljats
	kap. ska tillämpas från och med den				ledighet för att tjänstgöra som
	dag då ledamoten tillträder sitt				statssekreterare har under den tiden
	uppdrag till och med 30 dagar efter				inte rätt till ersättning enligt denna
	det att uppdraget upphör.				lag.
	Bestämmelserna i 4 kap. 2, 5 och				En ledamot som har beviljats
	9 §§ och 5 kap. 1, 4 och 5 §§ ska dock,				ledighet av något annat skäl har bara
	– i fråga om en nyvald ledamot som				rätt till ersättning under ledigheten
	tillträder sitt uppdrag i samband med				om det anges i lagen.
	ett riksdagsval, tillämpas från och
	med den	dag då	Valmyndigheten

fördelat mandaten och fastställt vilka kandidater som valts till ledamöter, och

–i fråga om en nyvald ledamot som utses enligt 14 kap. 18 § vallagen (2005:837), tillämpas från och med den dag då Valmyndigheten utser honom eller henne till ledamot.

Bestämmelserna i 8 kap. ska tillämpas från och med den dag då ledamoten tillträder sitt uppdrag till och med den dag då uppdraget upphör.

154

						UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG				BILAGA 1	2021/22:RS2
						8 §	Tid som ersätts
						8 §
För en ersättare för en annan							En ledamot har rätt till ersättning
ledamot än talmannen eller ett							enligt denna lag från och med den
statsråd		eller		en	statssekreterare,		dag då han eller hon tillträder
tillämpas 3–5, 7, 8 och 14 kap. endast							uppdraget till och med 30 dagar efter
för den tid som ersättaren enligt bevis							det att uppdraget upphörde, om det
utfärdat		av Riksdagsförvaltningen					inte anges något annat i lagen.
ska	fullgöra			uppdraget.		Om
uppdraget upphör tidigare än vad
som anges i beviset tillämpas dock 8
kap. fram till och med den dag då
uppdraget upphör och 3–5, 7 och 14
kap. till och med 30 dagar efter den
dag då uppdraget upphör, dock
längst till och med den dag som anges
i beviset.
Bestämmelserna i 4 kap. 2, 5 och
9 §§ och 5 kap. 1, 4 och 5 §§
tillämpas från och med den dag då
Riksdagsförvaltningen utfärdar bevis
om att ersättaren ska fullgöra ett
uppdrag som ledamot.
						9 §
En ledamot som har beviljats							En ersättare för någon annan än
ledighet från sitt uppdrag under minst							talmannen eller en ledamot som
en månad i följd har rätt till ersättning							tjänstgör	som	statsråd	eller
för den tiden om skälet till ledigheten							statssekreterare,		har rätt till
är		offentligt			uppdrag,		ersättning under den tid som anges i
militärtjänstgöring,					sjukdom	eller	det bevis som utfärdas av
något annat förhållande som omfattas							Riksdagsförvaltningen då ersättaren
av bestämmelserna om rätt till							kallas att utöva uppdrag som
ledighet			för	arbetstagare		hos	ledamot.	Om	uppdraget	upphör
Riksdagsförvaltningen.							tidigare än vad som anges i beviset,
Med ett offentligt uppdrag avses							har ersättaren rätt till ersättning
ett uppdrag som ges av riksdagen							under 30 dagar från det att uppdraget
eller regeringen eller av någon							upphörde, dock längst till den dag
annan		efter		bemyndigande		av	som anges i beviset.
riksdagen			eller		regeringen.	En
anställning			utgör inte ett offentligt

uppdrag.

Ersättning lämnas inte för tid då en ledamot är statsråd eller statssekreterare.

155

2021/22:RS2	BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
	10 §
	Riksförvaltningen får meddela	Riksdagsförvaltningen	får
	tillämpningsföreskrifter till lagen.	meddela föreskrifter till lagen.

3 kap. Arvode

Talmansarvode

1 § Talmannen har rätt till ett månatligt arvode som motsvarar arvodet till statsministern.

Ledamotsarvode

2 § En ledamot har rätt till ett månatligt arvode som bestäms av Riksdagens arvodesnämnd.

Tilläggsarvode

3 § En vice talman har rätt till ett månatligt tilläggsarvode som uppgår till 30 procent av ledamotsarvodet.

4 § En ordförande i ett utskott eller i EU-nämnden har rätt till ett månatligt tilläggsarvode som uppgår till 20 procent av ledamotsarvodet.

5 § En vice ordförande i ett utskott eller i EU-nämnden har rätt till ett månatligt tilläggsarvode som uppgår till 15 procent av ledamotsarvodet.

Sammanträdesarvode i EU-nämnden

En suppleant i EU-nämnden som närvarar vid ett sammanträde utan att delta i de beslut som fattas under sammanträdet har rätt till sammanträdesarvode bara om nämnden beslutar om det.

Riksdagsförvaltningen bestämmer arvodets storlek.

Arvode som inkomst av anställning

7 § Talmansarvode, ledamotsarvode och tilläggsarvode ska anses som inkomst av anställning enligt socialförsäkringsbalken och lagen (1991:1047) om sjuklön. Ledamoten ska i det sammanhanget anses som arbetstagare.

Arvode vid ledighet

8 § En ledamot har rätt till ledamotsarvode och tilläggsarvode vid ledighet som understiger en månad. Om ledigheten uppgår till minst en månad har

156

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

ledamoten rätt till arvode under ledigheten bara om den beror på offentligt uppdrag, sjukdom, föräldraledighet, vård av närstående eller fullgörande av totalförsvarsplikt.

Arvodesavdrag och ersättning vid sjukfrånvaro och föräldraledighet

9 § Vid sjukfrånvaro och föräldraledighet ska det för samma tid göras avdrag på talmansarvode, ledamotsarvode, tilläggsarvode och arvode enligt 1 § 2 och 4 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer.

10 § Vid sjukfrånvaro och föräldraledighet har en ledamot rätt till ersättning i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer.

Arvodesavdrag på ledamotens egen begäran

11 § Om en ledamot av något annat skäl än som anges i 9 och 10 §§ har beviljats ledighet kortare tid än en månad under tid då arbetsplenum pågår, ska det på ledamotens begäran göras kalenderdagsavdrag för den tiden på ledamotsarvode, tilläggsarvode och arvoden enligt 1 § 2 och 4 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

Ersättning för förlorad semester

12 § En ersättare har rätt till ersättning för förlorad semester. Sådan ersättning lämnas endast för den tid som understiger tolv månader per tolvmånadersperiod.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Ersättning för tjänsteresa	Ersättning för kostnader för
	tjänsteresa

4kap. 1 §

En ledamot har rätt till ersättning	En ledamot har rätt till ersättning
för sina kostnader för tjänsteresor.	för sina kostnader för en tjänsteresa.
Med en tjänsteresa avses en resa
som en ledamot gör som ett led i
utövningen av sitt uppdrag som
riksdagsledamot och som påbörjas

157

En enskild utrikes tjänsteresa ska vara av värde för fullgörandet av riksdagsuppdraget.

Riksdagsförvaltningen fastställer för varje valperiod ett belopp som en ledamot får använda för sådana resor.

En ersättare som under en valperiod har tjänstgjort eller ska tjänstgöra under sammanlagt ett år har rätt att använda de medel som den ordinarie ledamoten disponerar för enskilda utrikes tjänsteresor.

2021/22:RS2	BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
	på tjänstestället, under en pågående
	tjänsteresa eller på en förrättningsort
	samt avslutas vid tjänstestället eller
	på en förrättningsort.
		Ledamotens		bostad		på
	folkbokföringsorten				enligt
	folkbokföringslagen			(1991:481)		är
	att	betrakta	som		ledamotens
	tjänsteställe vid		tillämpningen			av
	lagen.

2 a §

Rätten till ersättning enligt 2 § gäller för

1. en ledamot som tillträder sitt uppdrag vid ett riksdagsval från och med den dag då Valmyndigheten fastställt valresultatet,

2. en ledamot som tillträder sitt uppdrag under en pågående valperiod från och med den dag då Valmyndigheten utsett honom eller henne till ledamot, och

3. en ersättare från och med den dag då Riksdagsförvaltningen utfärdar bevis om att ersättaren ska utöva uppdrag som riksdagsledamot.

4 §

Riksdagsstyrelsen fastställer för varje valperiod ett belopp som en ledamot får använda för enskilda utrikes tjänsteresor. Medel som inte har använts till sådana tjänsteresor

ska föras tillbaka till Riksdagsförvaltningen.

158

			UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1							2021/22:RS2
			5 §
Talmannen beslutar själv om sina				Talmannen		beslutar		om	sina
tjänsteresor.				tjänsteresor.
Riksdagsförvaltningen			eller den	En ledamot beslutar om sina
som	förvaltningen		bestämmer	1. inrikes tjänsteresor,
beslutar om en ledamots enskilda				2. enskilda utrikes tjänsteresor till
utrikes tjänsteresor till länder som				länder som ingår i Europeiska
inte ingår i Europeiska ekonomiska				ekonomiska		samarbetsområdet,
samarbetsområdet,		inte	har ansökt	kandidatländer		och		potentiella
om	medlemskap	i	Europeiska	kandidatländer		för	medlemskap i
unionen och inte är att betrakta som				Europeiska unionen, samt
potentiella kandidatländer.				3. enskilda utrikes tjänsteresor till
En ledamot får själv besluta om				andra länder och områden som
övriga tjänsteresor och om resor				Riksdagsförvaltningen bestämmer.
enligt 2 och 3 §§.				Riksdagsförvaltningen,				eller	den
				som	förvaltningen		bestämmer,
				beslutar efter ansökan om enskilda
				utrikes tjänsteresor som inte omfattas
				av andra stycket.

5 a §

En ansökan om att få genomföra en enskild utrikes tjänsteresa ska avslås

1.om resan inte är av värde för fullgörandet av riksdagsuppdraget, eller

2.om samråd som Riksdagsförvaltningen bestämmer inte har skett.

En ansökan ska vidare avslås om Utrikesdepartementet avråder från alla resor till landet eller området, om det inte finns särskilda skäl som motiverar att resan likväl genomförs.

159

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

5 kap. Traktamente

Dagtraktamente vid inrikes tjänsteresa till en annan ort än

Stockholm

1 § En ledamot har rätt till traktamente vid en inrikes tjänsteresa till en annan ort än Stockholm om orten är belägen mer än 50 km från ledamotens tjänsteställe och innefattar övernattning (dagtraktamente).

Stockholmstraktamente

2 § En ledamot har rätt till traktamente vid en tjänsteresa till Stockholm om han eller hon har sitt tjänsteställe mer än 50 km från Riksdagshuset och resan innefattar övernattning i Stockholm (Stockholmstraktamente). Ledamoten har inte rätt till Stockholmstraktamente för dagar som berättigar till dagtraktamente eller utlandstraktamente enligt 1 eller 3 §§.

Utlandstraktamente och förrättningstillägg

3 § En ledamot har rätt till traktamente vid en tjänsteresa till en ort utanför Sveriges gränser som är belägen mer än 50 km från ledamotens tjänsteställe och innefattar övernattning (utlandstraktamente). Traktamentet motsvarar normalbeloppet enligt 12 kap. 11 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229).

Vad som anges i 1 § andra stycket andra meningen och tredje stycket gäller även för utlandstraktamente.

Vid en sådan tjänsteresa som anges i första stycket har en ledamot rätt till ett förrättningstillägg i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer.

Dagtillägg vid utrikes tjänsteresa som inte innefattar övernattning

4 § En ledamot har vid en tjänsteresa till en ort utanför Sveriges gränser som är belägen mer än 50 km från hans eller hennes tjänsteställe men som inte

161

2021/22:RS2	BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
	innefattar övernattning rätt till ett dagtillägg i enlighet med vad
	Riksdagsförvaltningen bestämmer.

Begäran om traktamente

5 § En begäran om traktamente ska ges in skriftligen till Riksdagsförvaltningen snarast efter det att resan avslutats, dock senast inom sex månader. Därefter upphör rätten till traktamente.

6 kap. Övernattningsbostad och logiersättning

Rätt till övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd

1 § En ledamot som har sitt tjänsteställe mer än 50 km från Riksdagshuset har rätt till en övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd.

2 § En ledamot som har rätt till övernattningsbostad men som sällan behöver övernatta i Stockholm kan skriftligen avstå från den rätten och i stället vid ett fåtal tillfällen få ersättning för hotellövernattning eller tillgång till motsvarande boende i Stockholm.

Ersättare

3 § En ersättare som har rätt till övernattningsbostad ska använda den ordinarie ledamotens övernattningsbostad om det är möjligt.

Rätt till logiersättning

Logiersättning betalas med högst det belopp per månad som Riksdagsförvaltningen bestämmer.

Logiersättning lämnas inte med anledning av avtal som har ingåtts med en juridisk eller fysisk person som är att anse som närstående till ledamoten.

5 § Vid ledighet som uppgår till 90 dagar har ledamoten rätt till logiersättning under ledigheten. Om ledigheten överstiger 90 dagar har ledamoten rätt till logiersättning bara om det finns särskilda skäl.

Beslut om rätt till övernattningsbostad eller logiersättning

6 § Riksdagsförvaltningen prövar efter ansökan om en ledamot har rätt till övernattningsbostad eller logiersättning.

162

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

Fördelning av övernattningsbostäder

7 § Riksdagsförvaltningen beslutar om vilka övernattningsbostäder som ska ställas till respektive partigrupps förfogande. Övernattningsbostäderna ska fördelas i proportion till antalet ledamöter i en partigrupp som har rätt till övernattningsbostad.

8 § Partigrupperna fördelar övernattningsbostäderna bland de ledamöter som enligt Riksdagsförvaltningens beslut har rätt till en sådan bostad.

Dispositionsrätten

9 § En ledamot disponerar övernattningsbostaden från och med måndagen i den vecka då riksmötet öppnas till och med den dag då riksdagsuppdraget upphör, om inte annat följer av 10–14 §§.

10 § Vid ledighet som uppgår till en månad eller mer disponerar ledamoten inte övernattningsbostaden under ledigheten.

Utflyttning

11 § En ledamot som lämnar uppdraget under en valperiod ska flytta ut ur övernattningsbostaden senast en vecka efter det att uppdraget upphörde.

12 § En ledamot som inte kandiderar vid ett ordinarie riksdagsval ska flytta ut ur övernattningsbostaden senast den 31 juli valåret.

En ledamot som inte kandiderar vid ett extra val ska flytta ut ur övernattningsbostaden senast en vecka efter valdagen.

13 § En ledamot som inte blir återvald vid ett riksdagsval ska flytta ut ur övernattningsbostaden senast en vecka efter valdagen.

14 § En ersättare ska flytta ut ur övernattningsbostaden när den ordinarie ledamoten återkommer från sin ledighet.

Upplåtelse

15 § En övernattningsbostad får inte upplåtas till någon annan.

Ersättningsskyldighet

16 § En ledamot är skyldig att ersätta skador i en övernattningsbostad utöver normalt slitage som orsakas uppsåtligen eller av oaktsamhet under den tid då han eller hon disponerar över bostaden. Detsamma gäller om inventarier i övernattningsbostaden som tillhör Riksdagsförvaltningen skadas eller går förlorade.

Ersättningsansvaret enligt första stycket gäller även skador och förluster som orsakas av någon som vistas i övernattningsbostaden med ledamotens samtycke.

163

2021/22:RS2	BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
	17 § En ledamot är skyldig att ersätta kostnader som uppstår på grund av att
	han eller hon inte har uppfyllt sin skyldighet att städa övernattningsbostaden
	vid utflyttning och att transportera bort sina tillhörigheter.

7 kap. Arbetsrum samt teknisk och elektronisk utrustning Rätt till arbetsrum

1 § En ledamot har rätt till ett arbetsrum i riksdagens lokaler.

Ersättare

2 § En ersättare ska använda den ordinarie ledamotens arbetsrum om det är möjligt.

Fördelning av arbetsrum

3 § Riksdagsförvaltningen beslutar om vilka arbetsrum som ska ställas till respektive partigrupps förfogande. Partigruppen fördelar arbetsrummen bland ledamöterna i gruppen.

Dispositionsrätten

4 § Rätten att använda ett arbetsrum gäller från och med måndagen i den vecka då riksmötet öppnas till och med den dag då uppdraget upphör, om inte annat följer av 5–9 §§.

5 § Vid ledighet som uppgår till minst en månad disponerar ledamoten inte över arbetsrummet under ledigheten.

Utflyttning

6 § En ledamot som lämnar uppdraget under en valperiod ska flytta ut ur arbetsrummet senast en vecka efter det att uppdraget upphörde.

7 § En ledamot som inte kandiderar vid ett ordinarie val ska flytta ut ur arbetsrummet senast den 31 juli valåret. Ledamoten får dock behålla arbetsrummet efter den tidpunkten så länge som det är nödvändigt för att han eller hon ska kunna utöva riksdagsuppdraget.

8 § En ledamot som inte kandiderar vid ett extra val ska flytta ut ur arbetsrummet senast en vecka efter valdagen.

9 § En ledamot som inte blir återvald vid ett riksdagsval ska flytta ut ur arbetsrummet senast en vecka efter valdagen.

Upplåtelse

10 § Ett arbetsrum får inte upplåtas till någon annan.

164

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

Ersättningsskyldighet

11 § En ledamot är skyldig att ersätta skador i ett arbetsrum utöver normalt slitage som orsakas uppsåtligen eller av oaktsamhet under den tid då han eller hon disponerar över arbetsrummet. Detsamma gäller om inventarier och annan utrustning i arbetsrummet som tillhör Riksdagsförvaltningen skadas eller går förlorade.

Teknisk och elektronisk utrustning

12 § En ledamot har rätt till den tekniska och elektroniska utrustning som behövs för att utöva riksdagsuppdraget i enlighet med vad Riksdagsförvaltningen bestämmer.

13 § Vid ledighet får ledamoten behålla den tekniska och elektroniska utrustningen. Ledamoten ska dock på begäran lämna tillbaka utrustningen till Riksdagsförvaltningen under ledigheten om det finns särskilda skäl för det.

14 § Riksdagsförvaltningen får ersätta kostnader som en ledamot har för att han eller hon inom riksdagsuppdraget använder någon annan teknisk utrustning än den som tillhandahålls av Riksdagsförvaltningen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8kap. 3 §

Rätten till barnverksamhet gäller till och med den dag då riksdagsuppdraget upphör.

			9 kap.
			4 §
Underlaget för		pensionsrätten		Underlaget för pensionsrätten
utgörs av				utgörs av
1.	talmansarvode enligt 2 kap. 1		§,	1. talmansarvode enligt 3 kap. 1 §,
2. ledamotsarvode enligt 3 kap. 1			§,	2. ledamotsarvode enligt 3 kap. 2 §,
3.	tilläggsarvode	enligt 3 kap.		3. tilläggsarvode enligt 3 kap.
2–4 §§, och				3–5 §§, och

4.arvode enligt 1 § 2 och 4 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

Vid beräkningen av underlaget ska	Vid beräkningen av underlaget ska
till arvoden enligt 1–4 läggas avdrag	till arvoden enligt 1–4 läggas avdrag
som gjorts enligt 3 kap. 7 och 8 §.	som gjorts enligt 3 kap. 9 §.

165

2021/22:RS2	BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
	förändringen av inkomstindex mellan det år arvodet avser och det år
	pensionsrätten avser.
	17 §
	Arvode som avses i 16 § är	Arvode som avses i 16 § är
	1. talmansarvode enligt 2 kap. 1 §,	1.	talmansarvode enligt 3 kap. 1 §,
	2. ledamotsarvode enligt 3 kap. 1 §,	2.	ledamotsarvode enligt 3 kap. 2 §,
	3. tilläggsarvode enligt 3 kap.	3.	tilläggsarvode enligt 3 kap.
	2–4 §§,	3–5 §§,

4.arvode enligt 1 § 1–4 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ,

5.arvode enligt 2 kap. 2 § den upphävda lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges ledamöter av Europaparlamentet, och

6.arvode till statsråd, om statsrådstid inräknas enligt 18 §.

21 §
Den som vill ha ålderspension ska	Ansökan	om utbetalning av
ansöka om det hos Statens	ålderspension	görs hos Statens
tjänstepensionsverk.	tjänstepensionsverk.

Ålderspension kan tidigast betalas från och med den månad då ansökan

kommer in till Statens tjänstepensionsverk.
10 kap.
9 §
Den som vill ha sjukpension ska	Ansökan om utbetalning av
ansöka om det hos Statens sjukpension görs hos Statens
tjänstepensionsverk.	tjänstepensionsverk.
Sjukpension lämnas inte för längre tid tillbaka än sex månader före
ansökningsmånaden.

			11 kap.
			15 §
Den	som	vill	ha	Ansökan om utbetalning av
efterlevandepension ska		ansöka	om	efterlevandepension görs hos Statens
det hos Statens tjänstepensionsverk.				tjänstepensionsverk.

Efterlevandepension lämnas inte för längre tid tillbaka än sex månader före

ansökningsmånaden.	12 kap.
	12 kap.
	3 §
När en ledamot som inte har fyllt		En	ledamot	som	lämnar
65 år lämnar riksdagen ska		riksdagsuppdraget före 65 års ålder
Riksdagsförvaltningen	erbjuda	har, för att kunna övergå till
honom eller henne ett stöd för att		förvärvsarbete, rätt till stödåtgärder
kunna övergå till förvärvsarbete.		i	enlighet	med	vad
		Riksdagsförvaltningen bestämmer.

166

2021/22:RS2	BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
		nytt beslut om inkomstgarantin. I
		annat fall gäller tidigare beslut.
	9 §
	Om det finns särskilda skäl får den	Om det finns särskilda skäl får den
	tid under vilken garantin gäller enligt	tid under vilken	inkomstgarantin
	8 § första stycket och 8 § andra	gäller enligt 8 § första stycket och 8
	stycket 1 och 2 förlängas med högst	§ andra stycket 1 och 2 förlängas med
	ett år. I ett sådant beslut kan garantin	högst ett år. I ett sådant beslut kan
	bestämmas till ett lägre belopp.	inkomstgarantin bestämmas till		ett
		lägre belopp.
		Vid bedömningen av om det finns
		särskilda skäl ska hänsyn tas till
		1. om och hur ledamoten har
		utnyttjat de stödåtgärder som avses i
		3 § eller vilka åtgärder han eller hon
		annars har vidtagit för att övergå till
		förvärvsarbete, och
		2. ledamotens	personliga	och
		ekonomiska förhållanden.
	11 §
	Underlaget för beräkningen av inkomstgarantin de första fem garantiåren
	utgörs av följande arvoden som betalas ut vid avgångstillfället:
	1. ledamotsarvode enligt 3 kap. 1 §	1. ledamotsarvode enligt 3 kap. 2 §
	2. tilläggsarvode enligt 3 kap. 2–	2. tilläggsarvode enligt 3 kap. 3–
	4 §§, och	5 §§, och

3.månatliga arvoden enligt 1 § 2 och 4 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

Från och med det sjätte garantiåret beräknas inkomstgarantin bara på det ledamotsarvode som betalades vid avgångstillfället.

Talmannens arvode vid avgångstillfället utgör underlag för beräkningen av hans eller hennes inkomstgaranti.

		26 §
Riksdagens	arvodesnämnd	ska	Riksdagens	arvodesnämnd		ska
besluta om en ledamots rätt		till	besluta om en	ledamots	rätt	till
inkomstgaranti	när ledamoten	har	inkomstgaranti	i samband	med	att
lämnat riksdagen.			ledamoten		lämnar
			riksdagsuppdraget.

27 §

Riksdagens arvodesnämnd beslutar efter skriftlig ansökan om

1.förlängning av inkomstgaranti enligt 9 §,

2.inkomstgaranti vid partiell sjuk- eller aktivitetsersättning enligt 10 §,

168

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

3.efterlevandeskydd enligt 22–23 §§, och

4.eftergift enligt 35–36 §§.

3.efterlevandeskydd enligt 22 och 23 §§, och

4.eftergift av återkrav och ränta till följd av beslut om jämkning.

Riksdagens arvodesnämnd beslutar även i frågor om jämkning av inkomstgaranti enligt 20 §.

Beslut om förmåner enligt första stycket 1–3 kan inte beviljas för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden.

29 §
När en ledamot har lämnat	I samband med att en ledamot
riksdagen ska Riksdagsförvaltningen	lämnar	riksdagen	ska
till Riksdagens arvodesnämnd lämna	Riksdagsförvaltningen		till
de uppgifter som nämnden behöver	Riksdagens arvodesnämnd lämna de
för att kunna fastställa ledamotens	uppgifter som nämnden behöver för
rätt till inkomstgaranti enligt	att kunna fastställa ledamotens rätt
bestämmelserna i detta kapitel.	till	inkomstgaranti	enligt
	bestämmelserna i detta kapitel.

Riksdagsförvaltningen ska på begäran till Riksdagens arvodesnämnd överlämna de uppgifter som en tidigare ledamot har lämnat till förvaltningen

enligt 4 §.
			35 §
Om inkomstgarantin har betalats				Om inkomstgaranti har betalats ut
ut med ett för högt belopp ska				med ett för högt belopp ska
garantitagaren	betala	tillbaka		garantitagaren	betala	tillbaka
mellanskillnaden. Detsamma			gäller	mellanskillnaden. Detsamma			gäller
om garantin har jämkats. Ett belopp				om garantin har jämkats. Ett belopp
som ska betalas tillbaka ska, när det				som ska betalas tillbaka ska, när det
är lämpligt, i stället avräknas mot				är lämpligt, i stället avräknas mot
kommande	utbetalningar		av	kommande	utbetalningar		av
inkomstgarantin.				inkomstgarantin.

Avräkning enligt första stycket får inte ske förrän beslutet har vunnit laga kraft.

Om det finns särskilda skäl får återkravet efterges helt eller delvis.

Återkrav framställs	av	Statens	Statens	tjänstepensionsverk
tjänstepensionsverk.			beslutar om återkrav och eftergift av
			ett sådant krav.
		36 §
Om inkomstgarantin har betalats			Om inkomstgaranti har betalats ut
ut med ett för högt belopp och			med ett för högt belopp och
mellanskillnaden inte	har	betalats	mellanskillnaden	inte har betalats
tillbaka inom en månad efter det att			tillbaka inom en månad efter det att

169

2021/22:RS2

BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

ett krav på återbetalning har framställts, ska garantitagaren betala ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) för tid därefter till dess betalning sker. Detsamma ska gälla om garantin har jämkats. Om det finns särskilda skäl får kravet på ränta efterges helt eller delvis.

Bestämmelserna i första stycket gäller också om garantitagaren försummat att lämna uppgifter som behövs för att kunna bestämma det belopp som ska betalas tillbaka. I ett sådant fall ska ränta tas ut från den dag då uppgifterna senast skulle ha lämnats in.

Bestämmelserna i första stycket gäller också om garantitagaren försummat att lämna uppgifter som behövs för att kunna bestämma det belopp som ska betalas tillbaka. I ett sådant fall ska dock ränta enligt 5 § räntelagen tas ut från den dag då uppgifterna senast skulle ha lämnats in.

36 a §

Den som är återbetalningsskyldig enligt 35 och 36 §§ ska betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) på det återkrävda beloppet om det

1.har träffats ett avtal om

avbetalningsplan med den återbetalningsskyldige, eller

2.om den återbetalningsskyldige har medgetts anstånd med betalningen.

Ränta ska beräknas från den dag då avtalet om avbetalningsplan träffades eller anståndet medgavs. Ränta ska dock inte betalas för tid innan återkravet har förfallit till betalning.

13kap.

3§

När en ledamot som inte har fyllt 65 år lämnar riksdagen ska

Riksdagsförvaltningen erbjuda honom eller henne ett stöd för att

En ledamot som lämnar riksdags- uppdraget före 65 års ålder har, för att kunna övergå till förvärvsarbete, rätt till stödåtgärder i enlighet med

170

		UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1		2021/22:RS2
kunna	övergå	till vad	Riksdagsförvaltningen
förvärvsverksamhet.		bestämmer.

5 §

Den som har varit ledamot av riksdagen har rätt till ekonomiskt omställningsstöd

1.i tre månader, om ledamoten har tillhört riksdagen under en sammanhängande tid om minst ett år,

2.i sex månader, om ledamoten har tillhört riksdagen under en sammanlagd tid om minst två år,

3.i ett år, om ledamoten har tillhört riksdagen under en sammanlagd tid om minst fyra år, eller

4.i två år, om ledamoten har tillhört riksdagen under en sammanlagd tid om minst åtta år.

Ekonomiskt	omställningsstöd	Det		ekonomiska
uppgår till 85 procent av det arvode		omställningsstödet		uppgår till	85
som avses i 3	kap. 1 §. Stödet ska	procent av talmansarvodet enligt 3
betalas från och med den dag då		kap. 1 § eller ledamotsarvodet enligt
arvodet upphör.		3 kap. 2 § vid avgångstillfället.
Ekonomiskt	omställningsstöd	Ekonomiskt omställningsstöd ska
enligt första stycket ska jämställas		jämställas	med	inkomst	av
med inkomst av anställning enligt 59		anställning enligt 59 kap. 8 §
kap. 8 § socialförsäkringsbalken.		socialförsäkringsbalken.

7 a §

En ledamot som har varit statsråd får tillgodoräkna sig den tiden vid beräkningen av den sammanlagda respektive sammanhängande tiden i riksdagen om han eller hon har avgått från statsrådsbefattningen innan

1.rätt till inkomstgaranti enligt förordningen (2016:1022) om inkomstgaranti, tjänstepension och vissa försäkringsförmåner för statsråd har inträtt, eller

2.rätt till inkomstgaranti eller motsvarande förmåner enligt äldre föreskrifter har inträtt.

171

2021/22:RS2BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

			9 §
Utbetalning	av	ekonomiskt		Om en tidigare ledamot som har
omställningsstöd	ska	upphöra	om	ett gällande beslut om ekonomiskt
ledamoten återinträder i riksdagen.				omställningsstöd		återinträder	i
				riksdagen förskjuts		det ekonomiska
				omställningsstödet med en tid som
				motsvarar		den	nya
				tjänstgöringstiden.		Pågående
				utbetalning ska upphöra under den
				tiden.
				När ledamoten på nytt lämnar
				riksdagen ska tidigare beslut om
				ekonomiskt		omställningsstöd
				omprövas. Om ledamoten då har rätt
				till ekonomiskt		omställningsstöd
				under längre tid eller med högre
				belopp än enligt tidigare beslut ska
				Riksdagens arvodesnämnd fatta			ett
				nytt beslut om det ekonomiska
				omställningsstödet. I annat fall gäller
				tidigare beslut.
			22 §
Riksdagens	arvodesnämnd		ska	Riksdagens	arvodesnämnd		ska
besluta om en ledamots rätt till				besluta om en ledamots rätt till
ekonomiskt omställningsstöd enligt 5				ekonomiskt	omställningsstöd		i
§ när ledamoten har lämnat				samband med att ledamoten lämnar
riksdagen.				riksdagsuppdraget.

23 §

Riksdagens arvodesnämnd beslutar efter skriftlig ansökan om

4.förlängt ekonomiskt omställningsstöd enligt 6 §,

5. efterlevandeskydd enligt 18–	2. efterlevandeskydd enligt 18 och
19 §§, och	19 §§, och
6. eftergift enligt 31–32 §§.	3. eftergift av återkrav och ränta
	till följd av beslut om jämkning.
Riksdagens arvodesnämnd beslutar även i frågor om jämkning av
ekonomiskt omställningsstöd enligt 15 §.
Beslut om förmåner enligt första stycket 1 och 2 kan inte beviljas för
längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden.
25 §
När en ledamot har lämnat	I samband med att en ledamot
riksdagen ska Riksdagsförvaltningen	lämnar	riksdagsuppdraget	ska
till Riksdagens arvodesnämnd lämna	Riksdagsförvaltningen		till

172

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

de uppgifter som nämnden behöver för att kunna fastställa ledamotens rätt till stöd enligt bestämmelserna i detta kapitel. Riksdagsförvaltningen ska på begäran överlämna de uppgifter som en tidigare ledamot har lämnat till förvaltningen enligt 4 §.

Riksdagens arvodesnämnd lämna de uppgifter som nämnden behöver för att kunna fastställa ledamotens rätt till ekonomiskt omställningsstöd. Riksdagsförvaltningen ska på begäran överlämna de uppgifter som en tidigare ledamot har lämnat enligt 4 §.

31 §

Avräkning enligt första stycket får inte ske förrän beslutet har vunnit laga kraft.

Om det finns särskilda skäl får återkravet efterges helt eller delvis.

Krav på återbetalning framställs	Statens	tjänstepensionsverk
av Statens pensionsverk.	beslutar om återkrav och eftergift av
	ett sådant krav.

32 §

Bestämmelserna i första stycket ska också gälla om stödmottagaren har försummat att lämna de uppgifter som behövs för bestämmande av det belopp som ska betalas tillbaka. I ett sådant fall ska ränta tas ut från den dag då uppgifterna senast skulle ha lämnats in.

32 a §

Den som är återbetalningsskyldig enligt 31 och 32 §§ ska betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) på det återkrävda beloppet om det

173

2021/22:RS2	BILAGA 1	UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
					1. har träffats ett avtal				om
					avbetalningsplan		med		den
					återbetalningsskyldige, eller
					2. om den återbetalningsskyldige
					har	medgetts	anstånd		med
					betalningen.
					Ränta ska beräknas från den dag
					då	avtalet om	avbetalningsplan
					träffades eller anståndet			medgavs.
					Ränta ska dock inte betalas för tid
					innan återkravet har förfallit till
					betalning.
				14 kap.
				1 §
	Riksdagsförvaltningen ska			se till	En ledamot har rätt till
	att en ledamot är grupplivförsäkrad,				försäkringsförmåner i			form	av
	tjänstereseförsäkrad			och	grupplivförsäkring,
	arbetsskadeförsäkrad. Förvaltningen				tjänstereseförsäkring				och
	svarar	för	kostnaden	för	arbetsskadeförsäkring i enlighet med
	försäkringarna.				vad	Riksdagsförvaltningen
					bestämmer.
				2 §
	En ledamot har rätt till				En ledamot har rätt till
	företagshälsovård		i den omfattning		företagshälsovård i enlighet med vad
	som	Riksdagsförvaltningen			Riksdagsförvaltningen bestämmer.

bestämmer.

14 a kap. Återkrav

1 § En ledamot är skyldig att betala tillbaka en utbetalning av arvode, resekostnadsersättning, traktamente, logiersättning eller pension enligt denna lag som har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp om han eller hon har orsakat utbetalningen genom att

1.lämna oriktiga uppgifter, eller

2.inte fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet.

Detsamma gäller om en sådan utbetalning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och ledamoten insett eller skäligen borde ha insett detta.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller även tidigare ledamöter samt efterlevande som tagit emot förmåner enligt 11–13 kap.

2 § Den som är återbetalningsskyldig enligt 1 § ska betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) på det återkrävda beloppet om det

174

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

1.har träffats ett avtal om avbetalningsplan med den återbetalningsskyldige, eller

2.om den återbetalningsskyldige har medgetts anstånd med betalningen. Ränta ska beräknas från den dag då avtalet om avbetalningsplanen träffades

eller anståndet medgavs. Ränta ska dock inte betalas för tid innan återkravet har förfallit till betalning.

3 § Om återbetalning inte har skett inom en månad från det att ett krav på återbetalning framställts ska den återbetalningsskyldige betala ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) på det obetalda beloppet till dess betalning sker.

4 § Om det finns särskilda skäl får ett återkrav och ränta efterges helt eller delvis.

5 § Statens tjänstepensionsverk beslutar om återkrav av pension och om eftergift av ett sådant krav. Detsamma gäller krav på ränta.

6 § Bestämmelser om återkrav av inkomstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd finns i 12 kap. 35 och 36 §§ och 13 kap. 31 och 32 §§.

15kap. 1 §

	Beslut av Riksdagsförvaltningen i				Beslut	av Riksdagsförvaltningen
ärenden om		stödåtgärder		för	om	tillhandahållande	av
omställning och om tillhandahållande					barnverksamhet får inte överklagas
av	barnverksamhet		får	inte	Övriga	beslut	av
överklagas.					Riksdagsförvaltningen enligt		denna
	Övriga	beslut		av	lag får överklagas till Riksdagens
Riksdagsförvaltningen			enligt	denna	överklagandenämnd.
lag får överklagas hos Riksdagens
överklagandenämnd.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om ledamöter som har beviljats logiersättning före ikraftträdandet.

3.De nya föreskrifterna om preskription ska tillämpas på tjänsteresor som genomförs efter ikraftträdandet.

175

2021/22:RS2	BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
	Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

2 §

För fullgörande av sådana uppdrag som anges i 1 § betalas ett särskilt arvode för en sammanträdesdag som infaller en måndag, en fredag eller under perioder då kammaren inte sammanträder (sammanträdesarvode).

Sammanträdesarvode betalas dock inte till vald ledamot och företrädare för partigrupp utan vald ledamot i riksdagsstyrelsen.

Sammanträdesarvode betalas även till

1.ledamot och tjänstgörande ersättare i ledamotsrådet,

2.tjänstgörande suppleant och tjänstgörande ersättare för företrädare för partigrupp utan vald ledamot i riksdagsstyrelsen,

3.suppleant i Nordiska rådets svenska delegations arbetsutskott,

4.ledamot och suppleant i Utrikesnämnden för sammanträde som är förlagt till period då riksdagen har plenifri tid,

5.riksdagsledamot vid deltagande på uppdrag av riksdagen i Nordiska rådets verksamhet i den mån motsvarande ersättning inte betalas från Nordiska rådet,

6. riksdagsledamot vid deltagande				6. riksdagsledamot vid deltagande
på uppdrag av riksdagen i				på uppdrag av riksdagen i
Europarådets verksamhet i den mån				Europarådets verksamhet i den mån
motsvarande	ersättning inte betalas			motsvarande	ersättning		inte betalas
från Europarådet samt				från Europarådet,
7. riksdagsledamot vid deltagande				7. riksdagsledamot vid deltagande
på uppdrag av riksdagen i den				på uppdrag av riksdagen i den
parlamentariska		församlingens		parlamentariska		församlingens
verksamhet	i Organisationen		för	verksamhet	i Organisationen			för
säkerhet och samarbete i Europa i den				säkerhet och samarbete i Europa i den
mån motsvarande		ersättning	inte	mån motsvarande		ersättning		inte
betalas från	den	parlamentariska		betalas från	den	parlamentariska
församlingen.				församlingen och
				8. riksdagsledamot vid deltagande
				på uppdrag av riksdagen i den
				gemensamma		parlamentariska
				kontrollgruppen		för	Europeiska
				unionens byrå för samarbete inom
				brottsbekämpnings			(Europol)
				verksamhet i den mån motsvarande
				ersättning	inte	betalas		från
				kontrollgruppen.
Arvodesbeloppen fastställs av riksdagsstyrelsen.

Till en suppleant som deltar i sammanträde utan att delta i beslut betalas sammanträdesarvode endast om respektive organ beslutar det.

178

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12kap. 8 §

Om arbetet pågår en begränsad tid på varje plats enligt vad som gäller för


vissa arbeten inom byggnads- och anläggningsbranschen och liknande
branscher, anses bostaden som tjänsteställe.
För		riksdagsledamöter,			För	reservofficerare		samt
reservofficerare		samt	nämndemän,		nämndemän,		jurymän och	andra
jurymän	och	andra		liknande	liknande	uppdragstagare i		allmän
uppdragstagare		i allmän		domstol,	domstol, allmän förvaltningsdomstol,
allmän		förvaltningsdomstol,			hyresnämnd		eller arrendenämnd
hyresnämnd eller			arrendenämnd		anses bostaden som tjänsteställe.
anses bostaden som tjänsteställe.

En riksdagsledamot har sitt tjänsteställe i bostaden på den adress där han eller hon är folkbokförd under förutsättning att bostaden är inrättad för permanent bruk för ledamoten och hans eller hennes familj och disponeras av ledamoten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

181

2021/22:RS2

BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till lag om ändring i lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd

Härigenom föreskrivs att 1 och 14 §§ lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 §

Riksdagens arvodesnämnd ska i enlighet med

1. 3 kap. l § lagen (2016:1108) om	1. 3 kap. 2 § lagen (2016:1108) om
ersättning till riksdagens ledamöter	ersättning till riksdagens ledamöter
fastställa det belopp per månad som	fastställa det belopp per månad som
ledamotsarvode ska betalas med,	ledamotsarvode ska betalas med,

2.12 kap. 26–27 §§ samma lag besluta i frågor om inkomstgaranti och efterlevandeskydd,

3.13 kap. 22–23 §§ samma lag besluta i frågor om ekonomiskt omställningsstöd och efterlevandeskydd,

4.9 kap. 12 a § den upphävda lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges ledamöter av Europaparlamentet besluta om jämkning av inkomstgaranti och

5.9 kap. 23 § samma lag om utbetalning av inkomstgaranti på nytt. Nämnden ska ange vilka överväganden som föranlett beslutet. Nämnden är en myndighet under riksdagen.

	14 §
Riksdagsstyrelsen beslutar	om	Bestämmelser om arvode	till
arvoden till nämndens ledamöter.		ordföranden, övriga ledamöter	och

ersättaren för ordföranden finns i lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

182

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

Förslag till riksdagsstyrelsens föreskrift och allmänna råd till lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter

Riksdagsstyrelsen föreskriver med stöd av 1 kap. 10 § lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Föreskriftens innehåll och tillämpningsområde

1 § Denna föreskrift innehåller bestämmelser om ersättning till talmannen, riksdagens ledamöter och ersättare. Bestämmelserna avser

–arvode (2 kap.),

–resekostnadsersättning (3 kap.),

–betalkort (4 kap.),

–traktamente (5 kap.),

–övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd (6 kap.),

–logiersättning (7 kap),

–arbetsrum (8 kap.),

–teknisk och elektronisk utrustning (9 kap.),

–barnverksamhet (10 kap.),

–sjukpension (11 kap.),

–stödåtgärder för övergång till förvärvsarbete (12 kap.),

–inkomstgaranti (13 kap.),

–ekonomiskt omställningsstöd (14 kap.), och

–försäkring, företagshälsovård och rehabilitering (15 kap.).

2 § Grundläggande bestämmelser om talmannens, ledamöternas och ersättarnas rätt till ersättning finns i 5 kap. 2 § riksdagsordningen och lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter.

3 § Vad som sägs i föreskriften om en ledamot gäller även talmannen och en ersättare, om det inte anges något annat.

Begreppet tjänsteresa

Allmänna råd

Som resor som en ledamot gör som ett led i utövningen av sitt riksdagsuppdrag bör anses

a)resor till och från riksdagen för att delta i riksdagsarbetet,

b)resor till, från och i den valkrets för vilken ledamoten är vald,

c)resor som föranleds av sammanträde med riksdagsgruppen, partikonferens och annat partiarrangemang, utskottsresa samt

183

2021/22:RS2

BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

deltagande i arbetet i nämnder, delegationer, kommittéer eller liknande inom riksdagen,

d)enskilda utrikesresor, och

e)resor som föranleds av att en ledamot medverkar i ett arrangemang som syftar till att informera om riksdagen eller riksdagsuppdraget.

2 kap. Arvode

Sammanträdesarvode i EU-nämnden

1 § Arvodet för ett sammanträde i EU-nämnden en måndag, en fredag eller under den tid då kammaren inte sammanträder uppgår till 700 kronor.

Sjukanmälan

2 § Sjukanmälan ska göras första dagen under sjukfrånvaron. Om sjukfrånvaron varar under längre tid än sju dagar ska ledamoten till Riksdagsförvaltningen ge in läkarintyg som styrker att han eller hon inte kan utföra sitt uppdrag under den tiden.

Arvodesavdrag och ersättning vid sjukfrånvaro och föräldraledighet

3 § Arvodesavdraget vid sjukfrånvaro och föräldraledighet uppgår till 3,3 procent av arvodet för varje kalenderdag (kalenderdagsavdrag). Om sjukfrånvaron och föräldraledigheten uppgår till en månad eller mer ska avdraget motsvara ett månadsavdrag.

4 § En ledamot som är frånvarande på grund av sjukdom har för varje kalenderdag han eller hon får sjukpenning enligt socialförsäkringsbalken rätt till sjukpenningtillägg från den femtonde dagen under frånvaron.

Sjukpenningtillägg betalas enligt vad som framgår av bilagan till denna föreskrift.

5 § En ledamot som får sjukpenning för förebyggande behandling enligt socialförsäkringsbalken har rätt till sjukpenningtillägg vid förebyggande behandling.

Sjukpenningtillägg vid förebyggande behandling betalas enligt vad som framgår av bilagan till denna föreskrift.

6 § En ledamot som får rehabiliteringspenning enligt socialförsäkringsbalken har rätt till rehabiliteringstillägg.

Rehabiliteringstillägg betalas enligt vad som framgår av bilagan till denna föreskrift.

7 § En ledamot som är föräldraledig och som får föräldrapenning har rätt till föräldrapenningtillägg.

Föräldrapenningtillägg beräknas på arvodet vid föräldraledighetens början och betalas enligt vad som framgår av bilagan till denna föreskrift.

184

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

Föräldrapenningtillägg lämnas för högst 360 dagar per barn och betalas ut månadsvis senast två år efter den månad ledigheten avser. I annat fall är rätten till föräldrapenning förfallen.

8 § Om en ledamot har varit föräldraledig och blir gravid på nytt innan det tidigare barnet uppnått en ålder av ett år och nio månader beräknas föräldrapenningtillägget på arvodet när den nya föräldraledigheten inträffar.

9 § Vid föräldraledighet med tillfällig föräldrapenning enligt socialförsäkringsbalken betalas tillägg vid tillfällig föräldrapenning ut enligt vad som framgår av bilagan till denna föreskrift. Ett sådant tillägg betalas ut för arvodesdelar över basbeloppstaket i förhållande till frånvarons omfattning under sammanlagt högst 10 dagar per år.

10 § En ledamot som får graviditetspenning enligt socialförsäkringsbalken har rätt till graviditetpenningtillägg.

Graviditetspenningtillägg betalas enligt vad som framgår av bilagan till denna föreskrift.

Ersättning för förlorad semester

11 § Om ersättaren har en anställning uppgår ersättningen till ett belopp som motsvarar den ersättning hans eller hennes arbetsgivare skulle ha betalat för semesterdagarna.

12 § Om ersättaren driver egen näringsverksamhet uppgår ersättningen till ett belopp som motsvarar ersättarens fastställda sjukpenninggrundande inkomst enligt 25–28 kap. socialförsäkringsbalken delat med 365.

13 § Ansökan om ersättning för förlorad semester görs hos Riksdagsförvaltningen.

En ersättare som har en anställning ska till ansökan bifoga ett intyg från arbetsgivaren som visar hur många semesterdagar som har gått förlorade och med vilka belopp ersättning för semesterdagarna skulle ha betalats ut.

Om ersättaren driver egen näringsverksamhet ska det till ansökan bifogas ett intyg från Försäkringskassan som visar ersättarens fastställda sjukpenninggrundande inkomst.

3 kap. Resekostnadsersättning

Resebeslut

1 § Talmannen beslutar om utrikes tjänsteresor som en ledamot gör med anledning av ett särskilt uppdrag för riksdagen.

2 § Någon av de vice talmännen beslutar om

a)ersättning för resekostnader till medföljande enligt 4 kap. 3 § andra stycket lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter, och

b)enskilda utrikes tjänsteresor enligt 4 kap. 5 § tredje stycket samma lag.

185

2021/22:RS2

BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

En ledamot kan begära att ett beslut enligt första stycket a) ska prövas av Riksdagsförvaltningen. En sådan begäran ska ges in skriftligen till Riksdagsförvaltningen inom en månad från det att beslutet meddelades.

En ledamot beslutar om enskilda utrikes tjänsteresor till Storbritannien.

3 § En delegation, en styrelse eller motsvarande som har tilldelats en egen budget genom beslut av Riksdagsförvaltningen beslutar om resor inom delegationens ansvarsområde.

4 § En gruppledare får besluta om konferensresor med partigruppen på kryssningsfartyg i Östersjön.

5 § Riksdagsförvaltningen beslutar om språkresor.

Resor med anledning av extraordinära händelser eller av någon annan orsak som inte kunnat förutses

6 § En ledamot ska samråda med gruppledaren innan han eller hon beslutar att genomföra en resa till riksdagen på grund av en extraordinär händelse eller av någon annan orsak som inte har kunnat förutses.

Enskilda utrikes tjänsteresor

7 § Det belopp som en ledamot får använda för enskilda utrikes tjänsteresor uppgår till 50 000 kronor per valperiod.

8 § En enskild utrikes tjänsteresa får genomföras i grupp.

9 § En ersättare för någon annan ledamot än talmannen, ett statsråd eller en statssekreterare ska samråda med den ordinarie ledamoten innan han eller hon genomför en enskild utrikes tjänsteresa.

10 § En ledamot som avser att genomföra en enskild utrikes tjänsteresa till ett land eller område som Utrikesdepartementet har avrått från att resa till ska samråda med gruppledaren inför resan.

Ledamoten ska även samråda med säkerhetschefen vid Riksdagsförvaltningen eller den han eller hon utser.

11 § En ansökan om att få genomföra en enskild utrikes tjänsteresa görs på en blankett som Riksdagsförvaltningen fastställer och ska innehålla uppgifter om

a)resans ändamål och på vilket sätt resan är av värde för riksdagsuppdraget,

b)en översiktlig resplan,

c)beräknade kostnader för resan,

d)att föreskrivet samråd skett, och

e)om stöd till resan har sökts enligt lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen.

Ansökan ska ges in till Riksdagsförvaltningen senast 14 dagar före den planerade avresan.

Uppgifterna i ansökan ska lämnas på heder och samvete.

186

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

12 § Den som enligt 2 § beslutar om enskilda utrikes tjänsteresor ska regelbundet redogöra för sina beslut för Riksdagsförvaltningen.

13 § En ledamot som har fått avslag på en ansökan om att få genomföra en enskild utrikes tjänsteresa kan begära att beslutet prövas av Riksdagsförvaltningen. En sådan begäran ska ges in till Riksdagsförvaltningen inom en månad från det att beslutet fattades.

14 § Efter det att en ledamot har genomfört en enskild utrikes tjänsteresa som han eller hon får besluta om själv ska ledamoten snarast och senast inom sex månader efter att resan har avslutats ge in en skriftlig redovisning för resan till Riksdagsförvaltningen.

15 § Redovisningen enligt 14 § ska innehålla uppgifter om

f)resmål,

g)tidpunkt för resan,

h)kostnad,

i)de möten och besök som ledamoten har genomfört.

Om det finns särskilda skäl behöver inte ledamoten lämna namn och andra uppgifter om vem som deltagit i möten och besök.

16 § Riksdagsförvaltningen ska en gång per valperiod följa upp de enskilda utrikes tjänsteresor som ledamöter själva har beslutat om under valperioden.

Val av färdmedel och färdväg

17 § En ledamot ska vid sitt val av färdmedel särskilt beakta kostnaderna. Ledamoten ska kunna motivera val av ett annat färdmedel än det billigaste.

18 § Vid resa med eget fordon ska ledamoten välja den kortaste färdvägen, om det inte finns särskilda skäl för en längre färdväg.

Allmänna råd

En ledamot bör planera sina tjänsteresor noggrant så att kostnaderna ska bli så låga som möjligt. Biljetter bör köpas på ett sådant sätt att Riksdagsförvaltningen endast behöver betala enligt de resevillkor och för den service som resan kräver. En ledamot bör beakta möjligheten att köpa rabatterade biljetter och att samordna flera tjänsteresor. En ledamot bör anpassa färdsättet till uppdragets karaktär. Vid gruppresor utomlands bör samtliga resenärer resa på likartat sätt för att undvika merkostnader. En

ledamot bör planera resor i tjänsten så att största möjliga hänsyn tas till miljön.

Förlängning av tjänsteresa

19 § En ledamot får förlänga en tjänsteresa i skälig omfattning för att minska resekostnaderna.

Om en ledamot av andra skäl väljer att resa tidigare eller att stanna kvar på förrättningsorten i anslutning till förrättningen, ska ledamoten betala samtliga

187

2021/22:RS2

BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

merkostnader som har uppkommit på grund av den förlängda tjänsteresan. Tjänstgöringstiden ska stå i rimlig proportion till den förlängda vistelsen.

20 § Om en ledamot förlänger sin tjänsteresa för att minska resekostnaderna enligt 19 § har han eller hon rätt till ersättning för boende på hotell och traktamente under de dagar som överstiger förrättnings- och resdagarna under förutsättning att den totala kostnaden för resan och förrättningen blir lägre än om återresan hade gjorts omedelbart efter förrättningens slut.

Bokning av resa

21 § Tjänsteresor och resor enligt 4 kap. 2 och 3 §§ lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter ska i första hand bokas genom den resebyrå som Riksdagsförvaltningen har anlitat.

Allmänna råd

En ledamot bör boka alla delar av resan vid ett och samma tillfälle och i så god tid att resebyrån kan räkna ut det billigaste och effektivaste resealternativet. Biljettpriser är ofta förknippade med sådana villkor att det lönar sig att kombinera flera resor, även om dessa görs vid olika tider och till olika platser. En ledamot bör därför informera resebyrån om planerade framtida resor så att biljettpriserna blir så förmånliga som möjligt.

Resa med eget fordon

22 § Resa med eget fordon ersätts enligt följande:

j)egen bil: det avdragsgilla beloppet med ett påslag om 80 öre per kilometer, och

k)motorcykel: det avdragsgilla beloppet med ett påslag om 40 öre per kilometer.

Utöver vad som anges i första stycket ersätts kostnader för parkering och trängselskatt.

23 § Om en ledamot vid en anslutningsresa med eget fordon har hämtats vid eller körts till den ort där han eller hon ska fortsätta resan med något annat färdmedel, har ledamoten rätt till ersättning för anslutningsresan fram respektive åter enligt samma bestämmelser som gäller för resan i övrigt.

Resa med tåg och med lokal- och länstrafik

24 § En ledamot får boka tågresa i första klass och egen sovvagnskupé.

25 § En ledamot har rätt till ett årskort på tåg som innefattar obegränsat resande i första klass dag- och nattåg, exklusive måltid.

En ledamot har rätt till ett årskort på tåg som innefattar resa i sovvagnskupé om han eller hon på grund av avstånd och resmönster har behov av ett sådant årskort.

188

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

26 § En ledamot har rätt att få ersättning för periodkort eller liknande färdbevis för lokal- och länstrafik som gäller i hela riket om han eller hon på grund av avstånd och resmönster har behov av ett sådant färdbevis.

Resa med flyg

27 § En ledamot som har långa resvägar eller andra särskilda behov har rätt till destinationskort, årskort eller liknande färdbevis för flyg.

Allmänna råd

En ledamot bör välja den billigaste flygresan så länge det inte hindrar att uppdraget genomförs på ett effektivt sätt eller om inte Riksdagsförvaltningen av säkerhetsskäl rekommenderar annat. Vid interkontinentala resor kan businessklass väljas, om så behövs för uppdraget. Vid kortare färdsträckor bör i första hand ekonomiklass väljas.

Användning av färdbevis för tåg, lokal- och länstrafik eller flyg i annat statligt uppdrag

28 § Ett årskort eller färdbevis enligt 25–27 §§ får användas även för andra statliga uppdrag. Vad gäller flyg gäller detta endast om färdbeviset avser ett obegränsat antal resor. Inga andra kostnader ersätts vid en sådan resa.

29 § Beslut i frågor som avses i 25 § andra stycket–27 § fattas av Riksdagsförvaltningen efter skriftlig ansökan.

Resa med taxi

30 § Resa med taxi ersätts om det saknas lämpliga allmänna kommunikationer eller det annars finns särskilda skäl.

Om Riksdagsförvaltningen har utfärdat en rekommendation om att en ledamot av säkerhetsskäl bör åka taxi ersätts även privata taxiresor (taxirekommendation).

Allmänna råd

Särskilda skäl för att resa med taxi kan vara att ledamoten

l)gör en beaktansvärd tidsvinst genom att åka taxi,

m)har tungt eller skrymmande bagage,

n)samåker, eller

o)har medicinska skäl för att åka taxi.

För dagliga resor i Stockholmsområdet mellan bostaden eller övernattningsbostaden och riksdagen bör en ledamot resa med taxi under normal arbetstid endast då det saknas lämpliga alternativ eller om det finns särskilda skäl.

I det fall en taxiresa är motiverad bör samåkning eftersträvas för att sänka kostnaderna.

189

2021/22:RS2

BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Hyra av bil eller buss

31 § Hyrbil ska i första hand bokas genom den resebyrå som Riksdagsförvaltningen anlitar och med statligt hyrbilsavtal som grund.

32 § Hyra av bil under en tidsperiod som sträcker sig över flera förrättningar ersätts endast om det är det mest kostnadseffektiva alternativet. Ledamoten ska i ett sådant fall föra en körjournal som fastställs av Riksdagsförvaltningen. Körjournalen ska ges in till Riksdagsförvaltningen tillsammans med debiteringsunderlaget från hyrbilsfirman eller i samband med redovisningen av hyrbilskostnaden.

Allmänna råd

En ledamot bör hyra bil av B-kategori, i regel en liten mellanklassbil. Vid särskilt behov av en större bil får ledamoten hyra en bil av C- eller D-kategori. Förarplatsförsäkring och självriskreducering bör tecknas i samband med bokningen av hyrbil. Vid hyra av bil utomlands bör ledamoten teckna de försäkringar på plats som behövs för att få ett fullgott försäkringsskydd. Om den planerade hyrtiden överstiger två veckor, bör ledamoten först samråda med Riksdagsförvaltningen.

Antalet ersättningsberättigade resenärer bör ligga till grund för beställning av en buss. Om en ledamot överväger att hyra buss, bör ledamoten först kontakta Riksdagsförvaltningen.

33 § Hyra av buss ersätts om det finns särskilda skäl och transporten i huvudsak avser resenärer som Riksdagsförvaltningen har ett kostnadsansvar för.

34 § Riksdagsförvaltningen svarar för kostnaden för förarplatsförsäkring och självriskreducering när en ledamot hyr bil eller buss.

Resa med båt

35 § Vid resa med båt ersätts enkelhytt.

Delad resa

36 § Om en politisk sekreterare eller någon annan som inte har rätt till ersättning från Riksdagsförvaltningens anslag följer med på en ledamots tjänsteresa, ska ledamoten ersätta Riksdagsförvaltningen för eventuella merkostnader som uppstår med anledning av medresenären.

Bokning av hotellrum

37 § En ledamot ska i första hand boka hotellrum genom den resebyrå som Riksdagsförvaltningen anlitar. Ledamoten får även själv boka hotellrum på de hotell som Riksdagsförvaltningen har träffat avtal med eller som omfattas av statliga ramavtal. På orter där det inte finns något hotell som omfattas av

190

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

sådana avtal, ska hotellrum bokas i motsvarande prisklass som de hotellrum som finns på de avtalsbundna hotellen.

38 § Om en ledamot delar hotellrum med en person som inte har rätt till ersättning för logikostnader från Riksdagsförvaltningen, ska kostnaden för ledamoten anses utgöra högst 75 procent av priset för ett dubbelrum. Den resterande delen av kostnaden ersätts inte av Riksdagsförvaltningen.

Hyra av annan bostad än hotellrum

39 § Om en ledamot som är på tjänsteresa utanför den vanliga verksamhetsorten hyr en annan bostad i stället för att bo på hotell har ledamoten rätt till ersättning för den faktiska boendekostnaden, dock med ett högsta belopp som motsvarar vad ett hotellrum för en person normalt skulle kosta på orten under samma period, om det inte finns särskilda skäl.

40 § Om en ledamot delar ett boende med en person som inte har rätt till ersättning för logikostnader från Riksdagsförvaltningen, ska kostnaden för ledamoten anses utgöra högst 75 procent av priset för boendet.

Anmälan av medresenärer

41 § En ledamot ska anmäla till Riksdagsförvaltningen om han eller hon haft medresenärer vid en tjänsteresa som inte har rätt till ersättning enligt lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter.

Diplomat- och tjänstepass

42 § Ansökan om diplomat- och tjänstepass görs hos Utrikesdepartementet via Riksdagsförvaltningen. Ett sådant pass får endast användas inom ramen för riksdagsuppdraget. Kostnaden ersätts av Riksdagsförvaltningen.

Visum

43 § Riksdagsförvaltningen eller den resebyrå som Riksdagsförvaltningen anlitar får hjälpa en ledamot med att ordna visering.

Vaccinationer och förebyggande medicinering

44 § Kostnader för vaccination och förebyggande medicinering ersätts vid en utrikes tjänsteresa.

Dricks

45 § Dricks ersätts inte vid inrikes tjänsteresa och vid tjänsteresa till övriga nordiska länder.

Vid övriga utrikes tjänsteresor ersätts dricks bara om den tillkommer i samband med betalning och utgör en del av det sammanlagda priset för tjänsten eller om det annars finns särskilda skäl.

191

2021/22:RS2

BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Bonuspoäng

46 § Bonuspoäng och liknande trohetsförmåner som tjänas in vid tjänsteresor får endast användas för att betala transport och boende vid en ledamots egna

p)tjänsteresor,

q)resor för att inställa sig i riksdagen med anledning av extraordinär händelse eller av annan orsak som inte har kunnat förutses, och

r)för uppgradering till högre klass vid resor som omfattas av punkterna a och b.

Reseräkning

47 § Av reseräkningen ska resans ändamål, tidpunkten för resan och färdvägen framgå. Uppgifter i reseräkningen ska lämnas på heder och samvete.

48 § Till reseräkningen ska bifogas kvitton och annat underlag som visar att ledamoten har haft det utlägg som han eller hon begär ersättning för.

Om en ledamot inte kan uppvisa underlag enligt första stycket får Riksdagsförvaltningen ändå ersätta utlägg om ledamoten kan visa upp någon annan utredning till stöd för att han eller hon haft utlägget.

49 § En ledamot ska, efter en resa som har sin grund i en extraordinär händelse eller i någon annan orsak som inte har kunnat förutses, till Riksdagsförvaltningen ge in ett underlag som visar

s)vilken händelse som har lett till resan för att inställa sig i riksdagen, och

t)att ledamoten inte har kunnat ordna sin resa till riksdagen genom att boka om sin biljett eller använda värdet av den biljetten vid ett senare tillfälle.

50 § När en ledamot gör en tjänsteresa på uppdrag av ett riksdagsorgan ska namnet på riksdagsorganet anges i reseräkningen.

Attest

51 § Efter det att en ledamot avslutat en tjänsteresa eller resa enligt 4 kap. 2 eller 3 §§ lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter som har bokats genom den resebyrå som Riksdagsförvaltningen har anlitat ska ledamoten snarast och senast inom sex månader efter det att resan avslutades attestera kostnaderna för resan. Härigenom intygar ledamoten att kostnaderna är riktiga.

Förskott

52 § Riksdagsförvaltningen får i undantagsfall betala ut ett förskott för en resekostnad.

192

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

Prisavdrag

53 § Återbetalning av vad som betalats för en resa som har ställts in eller försenats tillfaller Riksdagsförvaltningen.

4 kap. Betalkort

Betalkort för talmannen och de vice talmännen

1 § Riksdagsförvaltningen får tillhandahålla talmannen och de vice talmännen betalkort i form av ett företagskort som Riksdagsförvaltningen har betalningsansvar för. Ett sådant företagskort får endast användas för betalning av utgifter i uppdraget som talman och vice talman.

2 § Riksdagsförvaltningen får endast anlita kortföretag som har avtal med staten för att förse förvaltningen med betalkortstjänster.

3 § När talmannen eller någon av de vice talmännen har använt ett företagskort ska han eller hon lämna en redovisning av utgifterna till Riksdagsförvaltningen tillsammans med originalverifikationerna. Om utgifterna har uppkommit i samband med representation, ska det framgå vilka som har deltagit och vad som var syftet med representationen.

4 § Innan ett företagskort lämnas ut ska Riksdagsförvaltningen skriftligen informera kortinnehavaren om de regler som gäller för användningen av kortet. Riksdagsförvaltningen ska dokumentera att kortinnehavaren har tagit emot den skriftliga informationen.

5 § Kortinnehavaren ska lämna tillbaka betalkortet när uppdraget som talman eller vice talman upphör och vid ledighet under längre tid än en månad.

Betalkort för en ledamot

6 § Riksdagsförvaltningen får tillhandahålla en ledamot ett betalkort som han eller hon har ett personligt betalningsansvar för. Ett sådant kort får användas för betalning av utgifter för en tjänsteresa eller resa enligt 4 kap. 2 och 3 §§ lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter.

7 § Riksdagsförvaltningen får endast anlita kortföretag som har avtal med staten för att förse förvaltningen med betalkortstjänster.

8 § Kortinnehavaren ska lämna tillbaka betalkortet när uppdraget som riksdagsledamot upphör.

5 kap. Traktamente

Förrättningstillägg och dagtillägg

1 § Förrättningstillägg enligt 5 kap. 3 § tredje stycket lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter betalas enligt de villkor och med de belopp som framgår av bilagan till denna föreskrift.

193

2021/22:RS2	BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
	Dagtillägg enligt 5 kap. 4 § samma lag betalas enligt de villkor och med de
	belopp som framgår av bilagan till denna föreskrift.
	Måltidsavdrag
	2 § Måltidsavdrag vid inrikes tjänsteresa ska göras med följande procentsatser:
	u)	frukost 20 procent,
	v)	lunch 35 procent, och
	w)	middag 35 procent.

3 § Måltidsavdrag vid utrikes tjänsteresa ska göras med följande procentsatser:

x)frukost 15 procent,

y)lunch 35 procent, och

z)middag 35 procent.

4 § Uppgifter i en begäran om traktamente ska lämnas på heder och samvete.

6 kap. Övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd

Upplåtelseavtal

1 § När en ledamot tar i anspråk en övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd ska det upprättas ett skriftligt upplåtelseavtal mellan Riksdagsförvaltningen och ledamoten.

Byte av övernattningsbostad

2 § En ledamot är skyldig att byta övernattningsbostad om Riksdagsförvaltningen bedömer att det krävs för underhållsarbeten i fastigheten eller liknande. Riksdagsförvaltningen ska i god tid meddela en ledamot om ett sådant logibyte.

Utrustning

3 § Riksdagsförvaltningen ska se till att övernattningsbostäderna är basmöblerade. Riksdagsförvaltningen ska även se till att bostäderna har basutrustat kök för matlagning.

Ledamoten svarar för städning av bostaden och för handdukar, sänglinne och liknande.

Underhåll

4 § Riksdagsförvaltningen svarar för å) nycklar och passerkort,

ä) avgiftsdebitering,

ö) besiktning, drift och underhåll av bostäderna,

aa)fönsterputsning en gång om året, och

bb)tvätt av gardiner och mattor en gång per valperiod.

194

2021/22:RS2

BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Avgift för en övernattande person

12 § Vid övernattning enligt 10 § ska ledamoten betala en övernattningsavgift till Riksdagsförvaltningen om den övernattande inte har rätt till övernattningsbostad enligt lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter. Avgiften uppgår till ett belopp som motsvarar 25 procent av 1/30 per dag av den avgift som är fastställd för övernattningsbostaden.

13 § Övernattningsavgift tas inte ut vid övernattning i samband med riksmötets öppnande eller något annat officiellt arrangemang eller om barn under 18 år har övernattat.

Anmälan till Riksdagsförvaltningen

14 § En ledamot ska anmäla till Riksdagsförvaltningen när övernattningsavgift ska betalas. En sådan anmälan ska göras inom en månad från det att övernattningen ägde rum och på en blankett som Riksdagsförvaltningen fastställer.

Riksdagsförvaltningen ska utifrån de uppgifter som ledamoten lämnat om övernattningen göra avdrag på arvodet eller fakturera ledamoten för avgiften. En ledamot kan i stället välja att varje månad betala en bestämd avgift för en nära anhörigs övernattning. Det krävs då ingen anmälan enligt första stycket.

Begränsad service

15 § Under sådan tid i månaderna juni–september då kammaren inte sammanträder får Riksdagsförvaltningen tillhandahålla en något begränsad service när det gäller lokalvård, våningsservice och liknande.

Samråd om ändring av lokaler och byten av bostäder

16 § Partiernas gruppkanslier ska i god tid kontakta Riksdagsförvaltningen för samråd om planerade förändringar av lokalanvändningen och om byten av övernattningsbostäder så att förvaltningen får möjlighet att planera och vidta nödvändiga åtgärder.

Ansökan

17 § Ansökan om att få disponera en övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd ska göras inför varje riksmöte hos Riksdagsförvaltningen på en blankett som fastställs av förvaltningen.

Ansökan ska innehålla uppgifter om ledamotens

a)namn och födelsedatum, och

b)tjänsteställe.

Ledamoten ska i ansökan lämna en försäkran om att han eller hon på tjänstestället disponerar en bostad inrättad för permanent boende.

18 § Uppgifter i en ansökan enligt 17 § ska lämnas på heder och samvete.

196

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

7 kap. Logiersättning

Ersättningsgilla kostnader

1 § Ersättning enligt 6 kap. 4 § första stycket lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter för en ledamots egen bostad lämnas för ledamotens andel av hyran för en hyreslägenhet eller månadsavgiften för en bostadsrätt. Vad gäller bostadsrätter ersätts endast den andel av månadsavgiften som motsvarar ledamotens andel av bostadsrätten. Ränta, avgifter och liknande kapitalkostnader ersätts inte.

2 § Hushållsel ersätts med 120 kronor per månad, om inte el ingår i hyran eller månadsavgiften för övernattningsbostaden.

Allmänna råd

Det fasta beloppet bör motsvara kostnaden för hushållsel i en normallägenhet i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd.

Högsta logiersättning

3 § Logiersättningen för en ledamot får högst uppgå till 8 600 kronor per månad.

Logikostnad när ledamoten delar övernattningsbostaden med en nära anhörig eller någon annan

4 § Om en ledamot delar en egen övernattningsbostad med en nära anhörig som inte har rätt till logiersättning ska ledamotens ersättning reduceras med

a)50 procent om den anhörige bor i bostaden varje vecka,

b)37,5 procent om den anhörige bor i bostaden minst tre veckor per månad men inte varje vecka,

c)25 procent om den anhörige bor i bostaden under minst två veckor per månad men inte tre veckor, och

d)12,5 procent om den anhörige bor i bostaden under minst en vecka per månad men inte två veckor.

Om den nära anhörige bor i bostaden mindre än en vecka per månad, ska det inte göras någon reducering av logiersättningen.

Det ska inte heller göras någon reducering om den nära anhörige är ett barn under 18 år eller, om barnet är under 21 år, går i grundskolan, gymnasieskolan eller annan jämförlig utbildning.

5 § Om en ledamot delar en egen övernattningsbostad med någon annan än en nära anhörig som inte har rätt till logiersättning utgörs ledamotens logikostnad av den hyra eller månadsavgift som ledamoten betalar för sin andel. Om ledamoten betalar hela hyran eller månadsavgiften för bostaden utgörs logikostnaden av hyran eller månadsavgiften med avdrag för den andel av bostaden som den andra personen disponerar.

197

2021/22:RS2

BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Ansökan om logiersättning

6 § Ansökan om logiersättning görs inför varje riksmöte hos Riksdagsförvaltningen på en blankett som fastställs av förvaltningen.

Ansökan ska innehålla uppgifter om ledamotens

a)namn och födelsedatum,

b)tjänsteställe,

c)hyra eller månadsavgift för bostaden,

d)om han eller hon disponerar bostaden ensam eller delar den med någon annan person, och

e)om hushållsel ingår i hyran eller månadsavgiften.

Ledamoten ska i ansökan försäkra att han eller hon inte disponerar en övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd.

7 § Om ledamoten delar bostaden med någon annan än en nära anhörig som inte har rätt till ersättning för logikostnader, ska ledamoten även lämna uppgift om den hyra eller månadsavgift som ledamoten betalar för sin andel av bostaden. Om ledamoten betalar hela hyran eller månadsavgiften för övernattningsbostaden ska han eller hon ange hur stor andel av bostaden som den andra personen disponerar.

8 § Till ansökan ska bifogas kopia av hyreskontrakt, hyresavi eller avi för månadsavgift där aktuell hyra eller månadsavgift framgår.

9 § Uppgifterna enligt 4–7 §§ ska lämnas på heder och samvete.

10 § Vid byte av boende eller andra förändringar som påverkar logiersättningens storlek ska en ny ansökan om logiersättning göras inom en månad från det att förändringen inträdde.

8 kap. Arbetsrum

Utrustning

1 § Riksdagsförvaltningen ska se till att det i arbetsrummet finns kontorsmöbler, belysning, textilier och konst.

En ledamot får ta med sig konst till arbetsrummet. Den konst som ledamoten tar med sig ska hängas upp av Riksdagsförvaltningen. Riksdagsförvaltningen ansvarar inte för skador på eller stöld av sådan konst.

Städning

2 § Riksdagsförvaltningen ska se till att sedvanlig lokalvård utförs i kontorsutrymmen.

198

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

Akuta situationer

3 § Riksdagsförvaltningen får i akuta situationer gå in i arbetsrummet för att vidta nödvändiga åtgärder utan att först ha underrättat ledamoten. Förvaltningen ska snarast informera ledamoten om de åtgärder som vidtagits.

4 § Ledamoten är skyldig att byta arbetsrum om det behövs för underhållsarbeten eller liknande.

Hemtransport av arbetsmaterial

5 § När en ledamot lämnar sitt riksdagsuppdrag ska Riksdagsförvaltningen svara för att arbetsmaterial som ledamoten packat i flyttkartonger transporteras till ledamotens hemort.

Begränsad service under sommarmånaderna

6 § Under sådan tid i månaderna juni–september då kammaren inte sammanträder får Riksdagsförvaltningen tillhandahålla en något begränsad service när det gäller lokalvård, våningsservice och liknande.

Samråd om ändring av lokaler

7 § Partiernas gruppkanslier ska i god tid kontakta Riksdagsförvaltningen för samråd om planerade förändringar av lokalanvändningen och om byten av rum så att förvaltningen får möjlighet att planera och vidta nödvändiga åtgärder.

9 kap. Teknisk och elektronisk utrustning

Rätten till teknisk och elektronisk utrustning

1 § Riksdagsförvaltningen beslutar om den tekniska och elektroniska utrustning som ska finnas i arbetsrummen i riksdagen och den mobila och övriga utrustning som ledamöter ska erbjudas kostnadsfritt.

2 § Riksdagsförvaltningen beslutar om vilka varor och tjänster, inklusive programvaror och licenser för dessa, som den tekniska och elektroniska utrustningen ska bestå av och vilka leverantörer som ska anlitas. Förvaltningen beslutar när utrustningen ska bytas.

Ersättning för teknisk och elektronisk utrustning

3 § Riksdagsförvaltningen ska för den tekniska och elektroniska utrustning som förvaltningen tillhandahåller betala

a)abonnemang,

b)trafikavgifter för telefoni inom riksdagsuppdraget,

c)trafikavgifter för datakommunikation, och

d)andra kostnader som uppkommer vid användningen av utrustningen inom riksdagsuppdraget.

199

2021/22:RS2

BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Tele- och datakommunikation på tjänstestället

4 § Riksdagsförvaltningen ska se till att ledamöterna har fungerande tele- och datakommunikationer på tjänstestället.

Telefonkonferenser och gruppsamtal

5 § Telefonkonferenser och gruppsamtal bör användas när det är det mest effektiva och ekonomiska sättet att genomföra uppdraget.

Säkerhet och ansvar

6 § En ledamot ska följa de anvisningar om informationssäkerhet som gäller inom Riksdagsförvaltningen.

7 § En ledamot ska hantera utrustningen varsamt för att förhindra skador, olyckor och stöld.

8 § En ledamot är personligt ansvarig för det it-konto som han eller hon får av Riksdagsförvaltningen.

9 § Lösenord, pinkoder, inloggningskort och lösenordsdosor är personliga, och ledamöterna ska förvara dem som värdehandlingar.

10 § Endast datorprogram som är godkända av Riksdagsförvaltningen och installerade i enlighet med förvaltningens principer får användas på de datorer som tillhandahålls av förvaltningen.

11 § På de datorer som Riksdagsförvaltningen tillhandahåller gör förvaltningen säkerhetskopior av data som ledamoten lagrar på det sätt som Riksdagsförvaltningen anvisar. Sådana säkerhetskopior sparas som längst i 90 dagar efter det att ledamotens uppdrag har upphört.

För de enheter där Riksdagsförvaltningen inte erbjuder säkerhetskopiering ska ledamoten följa Riksdagsförvaltningens anvisningar för att genomföra egen säkerhetskopiering.

12 § Riksdagsförvaltningen ska förse en ledamot med ny utrustning om den gamla utrustningen skadas eller förloras, såvida inte ledamoten har orsakat skadan eller förlusten uppsåtligen eller av vårdslöshet som inte är ringa.

Ersättning vid skada

13 § Om den utrustning som Riksdagsförvaltningen tillhandahåller orsakar brand eller någon annan skada och ledamotens hemförsäkring bekostar reparation eller ersättning, ska Riksdagsförvaltningen ersätta eventuella kostnader för självrisk.

Inbrott och stöld

14 § En ledamot ska alltid polisanmäla inbrott och stöld som berör den tekniska och elektroniska utrustning som Riksdagsförvaltningen

200

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

tillhandahåller samt informera Riksdagsförvaltningen om detta. Om det är möjligt ska ledamoten ange om utrustningen var i ett inloggat eller utloggat tillstånd då den förlorades.

Kvittering av utrustning

15 § All utrustning som inventarieförs och ställs till en ledamots förfogande ska kvitteras av ledamoten.

Återlämnande av utrustning

16 § När uppdraget upphör ska ledamoten lämna tillbaka den utrustning som Riksdagsförvaltningen har tillhandahållit. Detta ska göras inom en månad efter det att uppdraget har upphört. En ersättare för någon annan ledamot än talmannen, ett statsråd eller en statssekreterare ska lämna tillbaka utrustningen samma dag som uppdraget upphör.

17 § En ledamot som tjänstgör som statsråd eller statssekreterare ska lämna tillbaka den tekniska och elektroniska utrustningen under den tid som tjänstgöringen pågår.

Köp av utrustning

18 § Riksdagsstyrelsen får besluta att sälja den tekniska och elektroniska utrustning som Riksdagsförvaltningen äger.

19 § Riksdagsförvaltningen får efter beslut enligt 18 § erbjuda en ledamot att till marknadspris köpa den tillhandahållna utrustningen utan programvaror. Framställan om köp ska göras inom en månad efter det att uppdraget har upphört och innan utrustningen har lämnats tillbaka.

Avgifter under en ledamots tjänstledighet

20 § Riksdagsförvaltningen svarar för abonnemangsavgifter och trafikavgifter under en ledamots ledighet.

Ersättning för användning av privat teknisk och elektronisk utrustning eller annan teknisk och elektronisk utrustning

21 § Om en ledamot inte kan använda den tekniska och elektroniska utrustning som Riksdagsförvaltningen tillhandahåller, har ledamoten rätt till ersättning för de kostnader som uppkommer av att han eller hon inom riksdagsuppdraget använder

cc)privat teknisk eller elektronisk utrustning, eller

dd)annan teknisk eller elektronisk utrustning än privat utrustning eller

utrustning som tillhandahålls av Riksdagsförvaltningen. Ersättning enligt första stycket avser

ee) trafikavgifter för telefoni och datakommunikation, och

201

2021/22:RS2

BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

ff)andra kostnader som uppkommer vid användningen av den tekniska eller elektroniska utrustningen.

10 kap. Barnverksamhet

Barnverksamhetens placering

1 § Barnverksamheten bedrivs i riksdagens lokaler.

Öppettider

2 § Barnverksamheten har öppet måndagar och fredagar kl. 8.00–15.00 och tisdagar till torsdagar kl. 8.00–18.00. Vid behov kan öppettiderna förlängas, dock längst till kl. 23.00.

Verksamheten är öppen under de perioder då kammaren sammanträder och de dagar under sommaren då interpellationsdebatter pågår.

Om det finns särskilda skäl, får barn efter anmälan enligt 4 och 5 §§ tas emot under perioder när kammaren inte sammanträder. Detta gäller dock inte under jul- och sommaruppehåll.

Barn i behov av särskilt stöd

3 § Barn i behov av särskilt stöd ges plats i barnverksamheten efter särskilt beslut av Riksdagsförvaltningen.

Bokning

4 § Barn ska ges plats i den turordning som bokning görs och i mån av platstillgång. Personalen ska meddela ledamoten om det finns plats för barnet. En ledamot ska boka plats för sitt barn hos personalen vid barnverksamheten minst fem arbetsdagar i förväg.

5 § Om en ledamot på grund av riksdagsuppdraget behöver barntillsyn under en sådan period som avses i 2 § tredje stycket, ska ledamoten boka plats minst en månad i förväg.

Om det finns särskilda skäl, får en ledamot boka plats med kortare varsel än som avses i första stycket.

Allmänna råd

Inskolning

Barnet bör skolas in före första vistelsen i barnverksamheten. Personalen bör tillsammans med ledamoten avgöra när och på vilket sätt barnet ska skolas in.

Inskrivning

6 § En ledamot ska lämna sådana uppgifter till personalen som är nödvändiga för att barnet ska kunna garanteras en bra och säker vistelse. Sådana uppgifter

202

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

kan vara upplysningar om allergier, särskild kost, mediciner, funktionsnedsättning, sjukdom och behov av särskilt stöd.

Journal

7 § För varje barn ska personalen föra en journal med uppgifter om barnets namn och ålder, föräldrarnas namn, andra kontaktpersoner, särskilda upplysningar enligt 6 § samt andra uppgifter av betydelse för verksamheten.

Lämning och hämtning av barnet

8 § Barnet ska lämnas och hämtas av ledamoten i barnverksamhetens lokaler. Om någon annan ska lämna eller hämta barnet, ska ledamoten anmäla det skriftligen till personalen när barnet första gången skrivs in vid verksamheten. Ledamoten ska anmäla ändringar skriftligen.

Av anmälan ska det framgå vem som ska lämna och hämta barnet och om den personen är behörig att vistas i riksdagens lokaler. Saknas behörighet ska ledamoten anmäla detta till säkerhetsenheten och ordna att någon med behörighet kan följa med den person som ska lämna och hämta barnet till och från barnverksamheten.

Sjukdom och medicinering

9 § Sjuka barn får inte delta i barnverksamheten. Ledamoten, eller någon annan som ledamoten har anmält, ska hämta barnet om barnet under dagen blir sjukt eller av något annat skäl inte kan delta i verksamheten.

Ledamoten ansvarar för att ge barnet medicin om det behövs under den tid då barnet vistas i barnverksamheten. Om det finns särskilda skäl får personalen ge barnet medicin.

Försäkring

10 § Riksdagsförvaltningen ska se till att barnet är försäkrat mot olycksfall i barnverksamheten och svarar för kostnaden.

Besök

11 § En förälder får besöka verksamheten när hans eller hennes barn är där. Den förälder som inte är ledamot måste följa bestämmelserna i 8 §.

Kostnader för måltider och mellanmål

12 § Personalen vid barnverksamheten svarar för måltider och mellanmål till barnen. Ledamoten står för kostnaderna för måltiderna.

Arbetsgivardeklaration

13 § Riksdagsförvaltningen ska lämna uppgift om förmånens värde till Skatteverket. Värdet beräknas med ledning av det antal hela timmar som ett

203

2021/22:RS2	BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
	barn har vistats i barnverksamheten. Varje påbörjad timme räknas som hel
	timme.

11 kap. Sjukpension Ansökan om sjukpension

1 § En ledamot som ansöker om sjukpension ska bifoga Försäkringskassans beslut om aktivitetsersättning eller sjukersättning.

12 kap. Stödåtgärder för övergång till förvärvsarbete Stödåtgärder

1 § Stödåtgärder enligt 12 kap. 3 § och 13 kap. 3 § lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter lämnas i form av

a)karriärrådgivning, coachning och liknande, och

b)kompetensutveckling.

Kostnaden för åtgärderna får högst uppgå till 50 000 kronor per ledamot. Resa och uppehälle i samband med stödåtgärder ersätts inte.

2 § Den som har utnyttjat stödåtgärder ska på begäran av Riksdagsförvaltningen lämna en skriftlig redovisning med uppgifter om de

a)kontakter som ägt rum med de organ som svarar för stödet,

b)som har använts,

c)kurser som har genomgåtts,

d)arbeten som har sökts, och

e)initiativ som har tagits med tänkbara arbetsgivare i syfte att skaffa sig anställning eller uppdrag.

13 kap. Inkomstgaranti

Ansökan om förlängd inkomstgaranti

1 § Ansökan om förlängd inkomstgaranti görs skriftligen hos Riksdagens arvodesnämnd innan inkomstgarantin upphör.

Ansökan om utbetalning av inkomstgaranti

2 § Ansökan om utbetalning av inkomstgaranti görs hos Statens tjänstepensionsverk på en blankett som fastställs av verket.

3 § Garantitagaren ska i ansökan lämna preliminära uppgifter om inkomster som enligt 12 kap. 14 § och 16 § första stycket lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter påverkar inkomstgarantins belopp. Sådana uppgifter för innevarande kalenderår ska lämnas i samband med ansökan om utbetalning av inkomstgaranti. Preliminära uppgifter för kommande helt kalenderår eller del av kalenderår ska lämnas senast den 15 december året före utbetalningsåret.

204

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

Återupptagen utbetalning vid förskjuten inkomstgaranti

4 § Ansökan om att utbetalning av inkomstgaranti ska återupptas, sedan garantitagaren på nytt lämnat riksdagen enligt 12 kap. § 7 lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter, görs hos Statens tjänstepensionsverk på en blankett som fastställs av verket.

Beräkning vid del av kalendermånad

5 § Vid beräkningen av inkomstgaranti för en del av en kalendermånad ska en tolftedel av prisbasbeloppet och en tolftedel av det inkomstgarantibelopp som framräknats enligt 12 kap. 12–15 §§ och 16 § första stycket lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter delas med det antal dagar som månaden omfattar och fördelas på det antal dagar som inkomstgarantin avser.

Samordning

6 § Om en garantitagare som också är före detta kommunalt förtroendevald eller före detta förtroendevald i landsting eller region samtidigt har rätt till inkomstgaranti enligt pensionsbestämmelserna för riksdagsledamöter och visstidspension enligt pensionsbestämmelserna för kommunalt förtroendevalda eller för förtroendevalda i landsting ska, för att undvika dubbelsamordning, följande gälla:

a)Den huvudman (Riksdagens arvodesnämnd respektive kommun, landsting eller region) där inkomstgarantifallet eller pensionsfallet först inträffat utger sin förmån, varvid inkomstsamordning ska ske med sådan annan förmån till vilken rätt föreligger utan beaktande av samordningsbestämmelser (full samordning).

b)Den huvudman där inkomstgarantifallet eller pensionsfallet därefter inträffar utger sin förmån, varvid inkomstsamordning ska ske med vad som eventuellt återstår efter ovannämnda samordning (reducerad samordning).

c)Om det finns särskilda skäl kan Riksdagens arvodesnämnd och kommunen, landstinget eller regionen komma överens om en annan turordning vid tillämpningen av samordningsreglerna.

Vilande utbetalning

7 § Garantitagaren kan skriftligen hos Statens tjänstepensionsverk begära att utbetalning av inkomstgaranti ska förklaras vilande.

När garantitagaren på nytt vill få utbetalning av inkomstgaranti ska han eller hon lämna in preliminära inkomstuppgifter enligt 3 § eller årsuppgift enligt 9 §.

Väsentligt ändrade inkomstförhållanden

8 § Garantitagaren är skyldig att lämna uppgifter om ändrade inkomstförhållanden snarast och senast en månad efter det att förhållandet som utgör grund för uppgiftsskyldigheten har inträtt.

205

UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG BILAGA 1

2021/22:RS2

14 kap. Ekonomiskt omställningsstöd

Ansökan om förlängt ekonomiskt omställningsstöd

1 § Ansökan om förlängt ekonomiskt omställningsstöd görs skriftligen hos Riksdagens arvodesnämnd innan stödet upphör.

Ansökan om utbetalning av ekonomiskt omställningsstöd

2 § Ansökan om utbetalning av ekonomiskt omställningsstöd görs hos Statens tjänstepensionsverk på en blankett som fastställs av verket.

3 § Stödmottagaren ska i ansökan lämna preliminära uppgifter om inkomster som enligt 13 kap. 12 och 13 §§ första stycket lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter påverkar det ekonomiska omställningsstödets belopp. Sådana uppgifter för innevarande kalenderår ska lämnas i samband med ansökan om utbetalning av ekonomiskt omställningsstöd. Preliminära uppgifter för kommande helt kalenderår eller del av kalenderår ska lämnas senast den 15 december året före utbetalningsåret.

Återupptagen utbetalning vid förskjutet ekonomiskt omställningsstöd

4 § Ansökan om att utbetalning av ekonomiskt omställningsstöd ska återupptas, sedan stödmottagaren på nytt lämnat riksdagen enligt 13 kap. 9 § lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter, görs hos Statens tjänstepensionsverk på en blankett som fastställs av verket.

Samordning

5 § Om en före detta riksdagsledamot som också är före detta kommunalt förtroendevald eller före detta förtroendevald i landsting eller region samtidigt har rätt till ekonomiskt omställningsstöd enligt pensionsbestämmelserna för riksdagsledamöter och visstidspension eller ekonomiskt omställningsstöd enligt pensionsbestämmelserna för kommunalt förtroendevalda eller för förtroendevalda i landstinget ska, för att undvika dubbelsamordning, följande gälla:

a)Den huvudman (Riksdagens arvodesnämnd respektive kommun, landsting eller region) där fallet med ekonomiskt omställningsstöd eller pensionsfallet först inträffat utger sin förmån, varvid inkomstsamordning ska ske med sådan annan förmån till vilken rätt föreligger utan beaktande av samordningsbestämmelser (full samordning).

b)Den huvudman där fallet med ekonomiskt omställningsstöd eller pensionsfallet därefter inträffar utger sin förmån, varvid inkomstsamordning ska ske med vad som eventuellt återstår efter ovannämnda samordning (reducerad samordning).

c)Om det finns särskilda skäl kan Riksdagens arvodesnämnd och kommunen, landstinget eller regionen komma överens om en annan turordning vid tillämpningen av samordningsreglerna.

207

2021/22:RS2

BILAGA 1 UTREDNINGENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Vilande utbetalning

6 § Utbetalning av ekonomiskt omställningsstöd kan efter skriftlig anmälan från stödmottagaren förklaras vilande genom beslut av Statens tjänstepensionsverk.

När stödmottagaren på nytt vill få utbetalning av ekonomiskt omställningsstöd ska han eller hon lämna in preliminära inkomstuppgifter enligt 8 § eller årsuppgift enligt 12 §.

Väsentligt ändrade inkomstförhållanden

7 § En stödmottagare är skyldig att lämna uppgift om ändrade inkomstförhållanden snarast och senast en månad efter det att förhållandet som utgör grund för uppgiftsskyldigheten har inträtt.

Slutliga uppgifter

8 § En stödmottagare som har fått utbetalning av ekonomiskt omställningsstöd under ett helt år ska lämna uppgifter om de inkomster som han eller hon har haft under året. Uppgifterna ska lämnas senast den 15 februari året efter utbetalningsåret.

En stödmottagare som har fått utbetalning av ekonomiskt omställningsstöd under en del av ett år ska lämna uppgifter om de inkomster som han eller hon har haft under den del av året som stödmottagaren beviljats ekonomiskt omställningsstöd för. Uppgifterna ska lämnas senast inom en månad från det att rätten till ekonomiskt omställningsstöd upphört att gälla.

Anstånd

9 § Om det finns särskilda skäl får Statens tjänstepensionsverk bevilja anstånd med att lämna in årsuppgift. Ansökan om anstånd görs hos Statens tjänstepensionsverk senast två veckor före de tidpunkter som anges i 8 §.

Återkrav

10 § Beslut om återkrav av ett för högt utbetalat belopp eller ett belopp som jämkats av Riksdagens arvodesnämnd kan fattas såväl i samband med årsavstämningen som vid en senare tidpunkt när kontroll har genomförts eller uppgifter på annat sätt har framkommit.

11 § Ett belopp som ska betalas tillbaka ska i första hand minska kommande utbetalningar av det ekonomiska omställningsstödet. I vilken utsträckning sådana minskningar får göras framgår av reglerna för betalningsanstånd i 14 § förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar. I de fall återbetalning inte ska göras genom att kommande utbetalningar minskas ska stödmottagaren faktureras beloppet.

208

2021/22:RS2

BILAGA 2

Sammanfattning av Ändringar i ersättningslagen (2020/21:URF2)

Vårt uppdrag och utgångspunkterna för uppdraget

Uppdraget

Riksdagsstyrelsen beslutade i september 2019 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över vissa frågor som gäller riksdagsledamöternas rätt till ersättning.

I uppdraget har bl.a. ingått att överväga följande:

•Behovet av författningsändringar med anledning av Pensionsgruppens överenskommelse om en höjd pensionsålder och lagförslagen i regeringens proposition 2018/19:133 En riktålder för höjda pensioner och följsamhet till ett längre liv.

•Regleringen av s.k. förskjutna avgångsförmåner och underlaget för ekonomiskt omställningsstöd till en tidigare talman.

•Regleringen av ledamöternas rätt till traktamente, övernattningsboende i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd och logiersättning.

•Införandet av en ordning som innebär dels att syftet med en enskild utrikes tjänsteresa – att resan ska vara av värde för riksdagsuppdraget – framgår av författning, dels att en vice talman ska kunna avslå en ansökan om att få genomföra en enskild utrikes tjänsteresa om Utrikesdepartementet avråder från att resa till resmålet.

•Regleringen av medföljande resenärer och delat boende vid tjänsteresor

•Införandet av regler om preskription av krav på traktamente och ersättning för resekostnader vid tjänsteresor.

•Införandet av bestämmelser om återkrav av felaktiga utbetalningar av arvode, resekostnadsersättning, traktamente, logiersättning och pension

•Införandet av sanktioner vid överträdelser av regelverket om ledamöternas rätt till ersättning.

•Lämpligheten av nuvarande ordning med hänvisningar i författningstexten till vad som gäller för arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen.

•Införandet av en rätt till arvode för ledamöter och ersättare i den svenska delegationen till den parlamentariska kontrollgruppen för Europol.

210

SAMMANFATTNING AV ÄNDRINGAR I ERSÄTTNINGSLAGEN (2020/21:URF2) BILAGA 2

2021/22:RS2

Vi har även haft i uppdrag att belysa olika tänkbara former av kontroll av kostnadsanspråk, exempelvis genom stickprovskontroller i efterhand. I juni 2020 fick vi också i uppdrag att överväga regleringen av ledamöternas rätt till årskort på tåg.

Det har stått oss fritt att aktualisera och överväga även andra frågeställningar som gäller ledamöternas rätt till ersättning. Vi har under vårt arbete uppmärksammat ett antal sådana frågeställningar.

Utgångspunkterna för vårt arbete

I riksdagsstyrelsens direktiv framhålls att riksdagsledamöternas situation och villkor i flera avseenden skiljer sig åt från vad som i allmänhet gäller på arbetsmarknaden. Ledamöterna är inte anställda av riksdagen utan har ett förtroendeuppdrag som kontinuerligt omprövas av väljarna. De omfattas inte av de författningar som reglerar arbetsmarknaden i fråga om exempelvis anställningsskydd, semester och arbetstid. Arbetsrättsligt kan uppdraget inte heller jämställas med vanligt förekommande uppdragsavtal. Ledamöterna är i tjänst varje dag, året om och har många gånger fått lämna en anställning eller avsluta näringsverksamhet för att kunna utföra sitt uppdrag. Uppdraget utförs ofta på kvällar och helger och innefattar en mängd resor, och många ledamöter lever en stor del av veckan borta från hem och familj.

Vidare understryks vikten av att regleringen av riksdagsledamöternas ekonomiska villkor präglas av en balans mellan olika intressen. Ledamöterna måste ges möjlighet att mot bakgrund av de särskilda krav som uppdraget ställer verka under rimliga villkor. Det är sålunda angeläget att villkoren är utformade på ett sådant sätt att alla oavsett bakgrund och levnadsförhållanden kan utöva uppdraget som riksdagsledamot och samtidigt ha ett normalt familjeliv. Det är viktigt att villkoren inte uppfattas som överdrivet förmånliga eller omotiverat gynnsamma. Om regleringen inte upplevs som rimlig riskerar den att påverka förtroendet för ledamöterna och för riksdagens arbete negativt. Villkoren bör därför ses i ljuset av de villkor som gäller för statligt anställda. Skillnader måste kunna motiveras sakligt och hänföras till riksdagsuppdraget.

Dessa utgångspunkter som anges i direktiven har varit vägledande i vårt arbete. Därutöver har vi vinnlagt oss om att våra förslag och bedömningar ska vara utformade så att endast merkostnader till följd av riksdagsuppdraget ersätts och att det inte lämnas skattepliktiga förmåner.

Ledamöternas rätt till ersättning

Enligt 5 kap. 2 § riksdagsordningen har en ledamot av riksdagen rätt till arvode för sitt uppdrag av allmänna medel. Närmare bestämmelser finns i lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter (ersättningslagen). Begreppet ersättning innefattar i lagen inte bara direkt ekonomisk gottgörelse utan även andra förmåner av ekonomisk natur, exempelvis tillgång till övernattningsbostad. Närmare bestämmelser om rätten till ersättning finns

211

2021/22:RS2	BILAGA 2 SAMMANFATTNING AV ÄNDRINGAR I ERSÄTTNINGSLAGEN (2020/21:URF2)
	också i riksdagsstyrelsens föreskrift och allmänna råd (RFS 2016:5) om
	tillämpningen av ersättningslagen. Det finns även bestämmelser om arvode
	och resekostnadsersättning till vissa befattningshavare i lagen (1989:185) om
	arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ
	(arvodeslagen).

Pensioner och avgångsförmåner

En höjd pensionsålder

Pensionsgruppen träffade i december 2017 en överenskommelse som bl.a. innebär dels en höjning av den lägsta åldern för att kunna ta ut inkomstbaserad ålderspension från 61 år till 62 år 2000, från 62 år till 63 år 2023 och från 63 år till 64 år 2026, dels införandet av en riktålder för pension som alla pensionsrelaterade åldersgränser på sikt ska knytas till.

I våra direktiv understryks att regleringen av ledamöternas pensionssystem så långt som möjligt bör anpassas till kommande ändringar med anledning av Pensionsgruppens överenskommelse och regeringens lagförslag på området. I januari 2020 föreslog vi i delbetänkandet En anpassning av riksdagens pen- sionssystem till en höjd pensionsålder (2019/20:URF1) att den lägsta åldern för att kunna ta ut ålderspension inom riksdagens pensionssystem skulle höjas från 61 år till 62 år den 1 januari 2021. I november 2020 biföll riksdagen lag- förslaget som träder i kraft den 1 januari 2021 (bet. 2020/21:KU7).

Regeringen har ännu inte överlämnat några lagförslag med anledning av Pensionsgruppens överenskommelse som avser 2023 och 2026. Vi kan därför inte redan nu anpassa våra förslag till regeringens förslag på området utan detta måste anstå till dessa lagförslag har överlämnats. Vi ser dock inga hinder mot att riksdagens pensionssystem och system för avgångsförmåner anpassas till dessa delar av överenskommelsen om sådana förslag lämnas.

Avgångsförmåner

Om en tidigare ledamot som har rätt till inkomstgaranti eller ekonomiskt omställningsstöd återinträder i riksdagen som ledamot eller ersättare, ska inkomstgarantin eller det ekonomiska omställningsstödet förskjutas i motsvarande mån. Som påpekas i direktiven är regleringen av de olika avgångsförmånerna, som finns i tillämpningsföreskriften till lagen, inte enhetligt utformad. I praxis har regleringen dessutom ansetts otydlig.

Vårt förslag i denna del innebär att regleringen av förskjutna avgångsförmåner flyttas från tillämpningsföreskriften till ersättningslagen och förtydligas så att det uttryckligen av lagen framgår att rätten till inkomstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd förskjuts om ledamoten återinträder i riksdagen. Dessutom framgår det att det är underlaget vid avgångstillfället som ska ligga till grund för prövningen av rätten till avgångsförmån. Vi föreslår även förtydliganden av regleringen av vad som ska utgöra underlag vid

212

SAMMANFATTNING AV ÄNDRINGAR I ERSÄTTNINGSLAGEN (2020/21:URF2) BILAGA 2

2021/22:RS2

beräkningen av ekonomiskt omställningsstöd till en tidigare talman. Därutöver lägger vi fram förslag till förtydliganden av bestämmelserna om förlängda avgångsförmåner och rätten till avgångsförmån till ledamöter som varit statsråd.

Vi föreslår också ändringar när det gäller handläggningen av ärenden om stödåtgärder för övergång till förvärvsarbete.

Enskilda utrikes tjänsteresor

En ledamots enskilda utrikes tjänsteresor till länder utanför EES-området kräver tillstånd av en vice talman. Andra resor kan en ledamot själv besluta om. Om Utrikesdepartementet avråder från att resa till ett land eller område krävs att ledamoten samråder med gruppledaren före resan. Det krävs dock inte att gruppledaren godkänner resan.

Vi har haft i uppdrag att överväga om syftet med en enskild utrikes tjänsteresa, dvs. att vara av värde för fullgörandet av riksdagsuppdraget, på nytt bör regleras i författning. Vi anser att så bör ske och att regleringen tas in i ersättningslagen.

Vi föreslår vidare att en vice talman ska avslå en begäran om att få genomföra en enskild utrikes tjänsteresa till ett land eller område om Utrikesdepartementet avrått från samtliga resor till resmålet, om det inte finns särskilda skäl som motiverar att resan likväl genomförs.

Vi har under vårt arbete uppmärksammat några andra frågor som gäller enskilda utrikes tjänsteresor. Vi föreslår sålunda att det ska införas en uttrycklig reglering av under vilka förutsättningar en ansökan om att få genomföra en enskild utrikes tjänsteresa – utöver situationer då Utrikesdepartementet avrått från resor till resmålet – ska kunna avslås. Vårt förslag i den delen innebär att en ansökan ska kunna avslås då behörigt samråd inte skett men att det inte längre bör vara möjligt att avslå en ansökan bara på den grunden att ansökan gjorts senare än 14 dagar före avresan.

Vi föreslår också att det införs en möjlighet för Riksdagsförvaltningen att undanta ett visst land eller område från kravet på tillstånd av en vice talman och vi föreslår att riksdagsstyrelsen ska besluta att sådant tillstånd inte ska behövas för att genomföra en enskild utrikes tjänsteresa till Storbritannien. Slutligen föreslår vi att nuvarande regler när det gäller resor efter den 15 april ett valår upphävs och att det förhållandet att en resa ska genomföras sent under ett valår i stället ingår som ett moment i prövningen av om huruvida resan är av värde för fullgörandet av riksdagsuppdraget.

Årskort på tåg

De årskort som i detta sammanhang är aktuella är årskort som tillhandahålls av SJ AB. Årskorten är indelade i olika klasser – Silver, Silver Plus och Guld. Majoriteten av ledamöterna som har årskort på tåg har begärt och fått ett

213

2021/22:RS2	BILAGA 2 SAMMANFATTNING AV ÄNDRINGAR I ERSÄTTNINGSLAGEN (2020/21:URF2)
	årskort i klass Guld. Ett sådant årskort innebär, utöver rätt till obegränsat
	resande i första klass, fria måltider och tillgång till sovvagnskupé.
	Ett årskort på tåg medför en hög grad av flexibilitet för ledamöterna, särskilt
	när det gäller det veckovisa resandet mellan riksdagen och hemorten. Att
	avskaffa möjligheten att få ett årskort på tåg är således enligt vår uppfattning
	inte lämpligt. Ett sådant årskort bör vara av ett sådant slag att det berättigar till
	obegränsat resande i första klass, dock exklusive måltid, och det bör
	tillhandahållas utan särskild prövning av Riksdagsförvaltningen.
	Om en ledamot på grund av avstånd och resmönster dessutom har behov av
	sovvagnskupé för sitt regelbundna resande mellan riksdagen och hemorten ska
	han eller hon kunna tillerkännas ett årskort som inkluderar detta efter särskild
	ansökan hos Riksdagsförvaltningen.
	Resplustillägg innebär ett tillägg till SJ AB:s årskort som berättigar till
	obegränsat resande med läns- och regiontrafik i hela landet. Vi har svårt att se
	att alla ledamöter som har årskort på tåg behöver ett sådant allmänt tillägg och
	att det många gånger i stället skulle räcka med ett kompletterande tillägg i en
	viss eller i vissa regioner. Även Resplustillägg bör således tillhandahållas efter
	särskild prövning av Riksdagsförvaltningen.

Rätten till övernattningsbostad och logiersättning

Vi gör bedömningen att den nuvarande ordningen som innebär att Riksdagsförvaltningen tillhandahåller ledamöter som är bosatta på ett visst avstånd från Riksdagshuset övernattningsboende eller logiersättning i grund och botten är väl avvägd. Det finns dock behov av förtydliganden av regelverket.

Innebörden av vårt förslag är att det i ersättningslagen anges att en ledamot som har sitt tjänsteställe mer än 50 km från riksdagen har rätt till övernattningsbostad eller – under vissa förutsättningar – logiersättning. Begreppet tjänsteställe definieras i lagen som bostaden på den adress där ledamoten är folkbokförd, under förutsättning att bostaden är inrättad för permanent boende för ledamoten och hans eller hennes familj och disponeras av ledamoten. I annat fall är riksdagen ledamotens tjänsteställe.

För att anses som en bostad inrättad för permanent boende ska bostaden ha tillgång till el, vatten, avlopp, värme och liknande nyttigheter som krävs för ett stadigvarande boende året om. Det ska också vara fråga om ett eget, självständigt boende av normal storlek. Det krävs alltså att ledamoten ska disponera minst ett eget rum och ha tillgång till kök, toalett och liknande. Bedömningen ska göras på objektiva grunder och inte utifrån ledamotens egna personliga preferenser. Om ledamotens familj bor tillsammans med ledamoten i Stockholm ska bostaden på folkbokföringsadressen vara av ett sådant slag att hela familjen kan bo permanent i bostaden. Bedömningen ska göras utifrån hur förhållandena såg ut vid tidpunkten för tillträdet av uppdraget i riksdagen. Kravet att ledamoten ska disponera bostaden innebär att han eller hon ska ha obegränsad tillgång till och kunna utnyttja bostaden på grundval av ett

214

SAMMANFATTNING AV ÄNDRINGAR I ERSÄTTNINGSLAGEN (2020/21:URF2) BILAGA 2

2021/22:RS2

äganderätts- eller upplåtelseavtal. En överenskommelse om att vid behov få sova över hos eller låna en säng eller ett rum av föräldrar, släkt och vänner eller liknande tillfälliga arrangemang uppfyller således inte kravet på att ledamoten ska disponera bostaden.

I dag disponerar Riksdagsförvaltningen omkring 270 övernattningsbostäder i centrala Stockholm. Riksdagsförvaltningen kan alltså numera tillgodose behovet av övernattningsbostad inom förvaltningens eget bostadsbestånd till alla ledamöter som behöver det. Nuvarande ordning med en fri valrätt mellan att använda en övernattningsbostad och logiersättning framstår mot den bakgrunden inte längre som ett rationellt och effektivt resursutnyttjande. Vi föreslår därför en ordning som innebär att behovet av övernattningsbostad i första hand ska tillgodoses genom att ledamoten erbjuds kostnadsfritt boende inom Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd och att ledamoten ska ha rätt till logiersättning endast om förvaltningen inte kan ordna en övernattningsbostad eller det annars finns särskilda skäl. Det bör dock införas särskilda övergångsregler som innebär att en ledamot som beviljats logiersättning vid ikraftträdandet kan behålla ersättningen även fortsättningsvis. Logiersättning bör vidare inte kunna lämnas om ledamoten hyr sin bostad av en närstående fysisk eller juridisk person.

En ledamot som har rätt till övernattningsbostad bör kunna avstå från den rätten och i stället vid ett fåtal tillfällen få ersättning för boende på hotell eller liknande i Stockholm.

Sett utifrån syftet med att Riksdagsförvaltningen tillhandahåller övernattningsbostäder åt ledamöterna anser vi att personkretsen som får övernatta där utan tidsbegränsning inskränks till nära anhöriga, dvs. ledamotens närmaste familj. Nära anhöriga bör som tidigare endast få övernatta på egen hand enstaka nätter.

Vi kan inte se att det finns något hinder mot att även andra än nära anhöriga, exempelvis släkt och vänner, övernattar hos ledamoten. Detta bör dock endast få ske vid tillfälliga besök och inte på egen hand.

Medföljande resenärer

Enligt ersättningslagen har endast talmannen, ledamöter och ersättare rätt till ersättning vid en tjänsteresa. Det förekommer dock inte sällan att anhöriga och andra som inte har rätt till ersättning enligt ersättningslagen följer med ledamöter under tjänsteresor. Det finns då en risk för att även medresenärens resekostnader helt eller delvis ersätts av Riksdagsförvaltningen. Dessutom finns det en risk för att Riksdagsförvaltningen lämnar en skattepliktig förmån.

Vi föreslår därför att ledamoten ska vara skyldig att anmäla att han eller hon haft en medresenär som inte har rätt till ersättning enligt ersättningslagen. Vidare föreslår vi förtydliganden när det gäller hur stor del av ersättningen som belöper på ledamoten inte bara vid hotellboende utan även vid annat boende än på hotell. Dessutom föreslår vi att den nuvarande skyldigheten för

215

2021/22:RS2	BILAGA 2 SAMMANFATTNING AV ÄNDRINGAR I ERSÄTTNINGSLAGEN (2020/21:URF2)
	medresenärer att ersätta merkostnader som uppstår på grund av honom eller
	henne i stället ska åläggas ledamoten.

Preskription

Vi föreslår att det tas in bestämmelser i ersättningslagen som innebär att en begäran om ersättning för resekostnader och traktamente ska ges in till Riksdagsförvaltningen senast sex månader efter det att resan avslutades. Därefter preskriberas fordran.

Återkrav

Vi föreslår en generell bestämmelse om återkrav av felaktiga utbetalningar av arvode, resekostnadsersättning, traktamente, logiersättning och pension som motsvarar vad som gäller enligt socialförsäkringsbalken. Återkrav ska således kunna bli aktuellt om ledamoten orsakat den felaktiga utbetalningen, exempelvis genom att lämna felaktiga uppgifter, eller om ledamoten tagit emot utbetalningen och insett eller skäligen borde ha insett att den var felaktig.

Vi föreslår inga ändringar av den nuvarande strikta återbetalningsskyldigheten när det gäller felaktiga utbetalningar av avgångsförmåner.

Sanktioner m.m.

Vi föreslår att en ledamot ska vara ersättningsskyldig för skador och förluster i arbetsrum och för kostnader som uppstår på grund av att ledamoten brister i sin skyldighet att städa sin övernattningsbostad vid utflyttning eller lämnar kvar egendom i bostaden.

Därutöver föreslår vi att den nuvarande skyldigheten att lämna uppgifter på heder och samvete utvidgas till att även avse ärenden om dels rätt till övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd och logiersättning, dels resekostnadsersättning och traktamente.

Arvode till ledamöter i den svenska delegationen i den parlamentariska kontrollgruppen för Europol

Vi föreslår att den svenska delegationen till kontrollgruppen ska ha rätt till sammanträdesarvode på liknande sätt som de svenska delegationerna till Nordiska rådet, Europarådet och den parlamentariska församlingens verksamhet i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Vi ser däremot inte att det i nuläget finns skäl att införa ett års- eller månadsarvode för delegationen.

216

SAMMANFATTNING AV ÄNDRINGAR I ERSÄTTNINGSLAGEN (2020/21:URF2) BILAGA 2

2021/22:RS2

Arvodena till ordföranden, övriga ledamöter och ersättaren för ordföranden i Riksdagens arvodesnämnd

Riksdagens arvodesnämnd är en av de åtta nämnderna under riksdagen. Vi föreslår att arvodet till ordföranden, övriga ledamöter och ersättaren för ordföranden regleras i arvodeslagen. Årsarvodena bestäms som procentandelar av det månatliga talmansarvodet – 63 procent för ordföranden och 25 procent för övriga ledamöter. Sammanträdesarvodet för ersättaren för ordföranden bör bestämmas till 3,3 procent av talmansarvodet.

Hänvisningar till kollektivavtal i ersättningslagen

Vi har kommit fram till att det är såväl lämpligt som möjligt att nu överge metoden att hänvisa till vad som gäller för arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen och i stället ta in motsvarande reglering i ersättningslagen och föreskriften till lagen. Detta gäller bl.a. arvodesavdrag och rätt till ersättning vid föräldraledighet och sjukfrånvaro, liksom rätten till utlandstraktamente, andra tillägg vid utrikes tjänsteresa och måltidsavdrag.

Kontroll

Enligt direktiven ska vi belysa olika former av kontroll av ersättningsanspråk. I direktiven anges som exempel stickprovskontroller i efterhand. Vi har i denna del inte ålagts att komma med förslag utan har uppfattat uppdraget som att det främst handlar om att beskriva och belysa olika aspekter av kontroll men också att redogöra för tänkbara former av kontroll, dvs. att ge uppslag som kan ligga till grund för ett fortsatt arbete inom Riksdagsförvaltningen i syfte att minska risken för felaktiga utbetalningar inom riksdagens ersättningssystem.

Vi har under vårt arbete kunnat konstatera att det redan i dag vidtas en rad åtgärder av Riksdagsförvaltningen, Riksdagens arvodesnämnd och Statens tjänstepensionsverk som syftar till en korrekt tillämpning av ersättningslagen.

Många av de förslag som vi redogjort för i det föregående innebär att regelverket förtydligas och förenklas i en rad avseenden, vilket minskar risken för fel. Nämnas kan våra förslag till ett förtydligat regelverk när det gäller rätten till övernattningsbostad och logiersättning. Av särskild betydelse är då förslaget till definition av begreppet tjänsteställe och förtydligandena i författningskommentaren av den närmare innebörden av begreppet permanentbostad och vad kravet på att disponera en sådan bostad innebär.

Även i andra avseenden gör vi bedömningen att våra förslag innebär att risken för felaktiga utbetalningar minskar. En ledamot som vill utnyttja en övernattningsbostad inom Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd måste först ansöka om det hos Riksdagsförvaltningen och i ansökan lämna närmare

217

2021/22:RS2	BILAGA 2 SAMMANFATTNING AV ÄNDRINGAR I ERSÄTTNINGSLAGEN (2020/21:URF2)
	uppgifter om sina boendeförhållanden på hemorten. En ledamot ska också vara
	skyldig att anmäla till Riksdagsförvaltningen att han eller hon har en
	medresenär under tjänsteresan.
	Uppgifter i dels ansökningar om logiersättning och tillgång till
	övernattningsbostäder, dels reseräkningar och begäran om traktamente ska
	lämnas på heder och samvete. På så sätt understryks vikten av att lämnade
	uppgifter är korrekta och lagföring av oriktiga uppgifter underlättas. Även den
	regel om sex månaders preskription som vi föreslagit för begäran om
	resekostnadsersättning och traktamente kommer att medföra en minskad risk
	för felaktigheter i och med att Riksdagsförvaltningen inte längre behöver
	hantera flera år gamla krav och underlag.
	Slutligen kan nämnas vårt förslag till uttryckliga regler om återkrav av
	felaktiga utbetalningar av arvode, resekostnadsersättning, traktamente,
	logiersättning och pensioner.
	Frågan är då om det finns skäl att överväga ytterligare kontrollåtgärder.
	En viktig aspekt är Riksdagsförvaltningens roll. Riksdagsförvaltningen har
	i dag en utpräglad serviceroll. Enligt vår uppfattning kan det finnas skäl att
	lägga ett än större fokus på förvaltningens myndighetsroll och att förtydliga
	såväl instruktionen för Riksdagsförvaltningen och andra styrdokument så att
	det klart och tydligt framgår att förvaltningen vid sidan av sin serviceroll också
	har en uppgift att vidta kontrollåtgärder på ersättningsområdet och att det däri
	även ingår att följa upp hur ersättningen utnyttjas.
	Därutöver skulle man kunna överväga att införa en särskild kontroll- och
	granskningsfunktion som direkt tar sikte på ledamöterna och deras utnyttjande
	av ersättningssystemet. Funktionen skulle kunna fungera som ett komplement
	till övrig kontroll och granskning som redan utförs inom ramen för den gängse
	handläggningen inom Riksdagsförvaltningen. Kontrollen skulle kunna
	utformas så att ett visst antal ersättningsanspråk och utbetalningar väljs ut
	slumpvis i efterhand och granskas ingående. Alternativt kontrolleras och
	granskas samtliga anspråk på ett visst område under en viss tid, exempelvis
	utnyttjande av hyrbilar eller taxi. En sådan funktion skulle kunna vara placerad
	inom Riksdagsförvaltningen, men utanför ledamotsadministrationen, eller
	utföras av en extern aktör.

Ikraftträdande och övergångsreglering

Vi föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2022.

Äldre föreskrifter bör gälla för ledamöter som före ikraftträdandet har beviljats logiersättning. En sådan ledamot har således rätt till logiersättning enligt tidigare föreskrifter även efter ikraftträdandet.

Vidare bör de nya preskriptionsreglerna när det gäller ersättning för resekostnadsersättning och traktamente tillämpas på tjänsteresor som genomförs efter ikraftträdandet.

218

	INNEHÅLLSFÖRTECKNING		2021/22:RS2
5.20 Bestämmelser i arvodeslagen om arvode till Riksdagens
arvodesnämnd.............................................................................................		90
5.21 Arvode till riksdagens delegation till kontrollgruppen för
Europol.......................................................................................................		92
5.22 Övriga följdändringar m.m. ................................................................		93
5.23 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ......................................		94
6 Konsekvenser av förslagen ........................................................................		95
7 Författningskommentar..............................................................................		97
7.1	Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1108) om ersättning
till riksdagens ledamöter.............................................................................		97
7.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1109) om stöd till
partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen ....................		145
7.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden
m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ..............		146
7.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till
statsråden m.m..........................................................................................		149
7.5	Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) ........	150
7.6	Förslaget till lag om ändring i lagen (2012:883) med instruktion
för Riksdagens arvodesnämnd..................................................................		151
Bilaga 1
Utredningens författningsförslag ................................................................		152
Bilaga 2
Sammanfattning av Ändringar i ersättningslagen (2020/21:URF2)............		210
Bilaga 3
Remissinstanser ..........................................................................................		220

2021/22:RS2	4 BAKGRUND OCH GÄLLANDE RÄTT
	och information. Dessa resurser ska brukas endast med tanke på det
	gemensammas bästa.
	Talmanspresidiet och gruppledarna har det yttersta ansvaret för att upp-
	förandekoden blir vägledande för ledamöterna i den egna partigruppen. Det
	finns inga sanktioner i uppförandekoden.

1	Förslag till riksdagsbeslut ............................................................................		4
2	Lagtext .........................................................................................................		5
	2.1	Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1108) om ersättning till
	riksdagens ledamöter....................................................................................		5
	2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden m.m.
	för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ .........................		32
	2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till
	statsråden m.m............................................................................................		35
	2.4	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) .............	36
	2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (2012:883) med instruktion
	för Riksdagens arvodesnämnd....................................................................		38
	2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1109) om stöd till
	partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen ......................		40
3	Ärendet och dess beredning.......................................................................		41
4	Bakgrund och gällande rätt ........................................................................		42
	4.1	Ledamöternas rätt till ersättning och gällande regelverk ......................	42
	4.2	Lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom
	riksdagen, dess myndigheter och organ......................................................		48
	4.3	Uppförandekoden .................................................................................	49
5	Riksdagsstyrelsens överväganden och förslag ...........................................		51
	5.1	Behov av att ändra och förtydliga regelverket samt några
	grundläggande förutsättningar....................................................................		51

formuleras som rättigheter i regelverket.....................................................		53
5.3	Definitionen av tjänsteställe förtydligas i lag .......................................	55
5.4	Ersättares rätt till ersättning för förlorad semester förtydligas..............	57
5.5	En tydligare reglering av ersättning till ledamöter och därmed
sammanhängande frågor.............................................................................		58
5.6	Enskilda utrikes tjänsteresor.................................................................	61
5.7	Ersättning för tjänsteresor och därmed relaterade frågor......................	64
5.8	Traktamenten och olika tillägg vid tjänsteresor....................................	66
5.9	Införande av preskription för ersättningsanspråk .................................	68
5.10 Rätten till övernattningsbostad och krav på särskilda skäl för
logiersättning införs....................................................................................		69

övernattningsbostad inträder ......................................................................		72
5.12	Utflyttning från en övernattningsbostad för ledamöter som inte
kandiderar i val och införande av en skadeståndsskyldighet ......................		75
5.13	Ledamöternas rätt till arbetsrum och införande av en
skadeståndsskyldighet ................................................................................		76
5.14	Reglering av introduktion till ledamöterna.........................................	77
5.15	Reglering av rätt till försäkringar .......................................................	78
5.16	Vissa förtydliganden rörande avgångsförmåner .................................	79
5.17	En möjlighet att återkräva felaktiga utbetalningar införs....................	83
5.18	Beslut om stödåtgärder och sådana besluts överklagbarhet................	86
5.19	Sanktioner och kontroll ......................................................................	87

2021/22:RS2	7 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR
	förinnan gäller tidigare föreskrifter, dvs. en sexmånadersfrist som endast utgör
	en ordningsföreskrift. I ett sådant fall gäller alltjämt en tioårig preskriptionstid.