Regeringens proposition |
|
2021/22:200 |
|
Hårdare regler för nya nikotinprodukter |
Prop. |
|
2021/22:200 |
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 31 mars 2022
Magdalena Andersson
Anna Ekström (Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till en ny lag om tobaksfria nikotin- produkter. Lagen innehåller bestämmelser om produktanmälan, produkt- krav, försäljning och marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter och syftar till att begränsa de hälsorisker och olägenheter som är förenade med bruk av sådana produkter. Förslagen har utformats för att även omfatta nikotinprodukter som ännu inte har utvecklats. De nya reglerna föreslås huvudsakligen träda i kraft den 1 augusti 2022. Bestämmelserna om produktkrav, märkning med tillhörande straffbestämmelse och informa- tionsinsamlingssystem föreslås dock träda i kraft den 1 januari 2023 och bestämmelserna om produktanmälan och rapporteringsskyldighet den
1januari 2024. Tobaksfria nikotinprodukter som har tillverkats eller över- gått till fri omsättning före den 1 januari 2023 och som inte uppfyller vissa av lagens krav ska under vissa villkor få tillhandahållas på marknaden till och med den 1 juli 2023. En produktanmälan ska göras senast den
1februari 2024 för de produkter som tillhandahållits konsumenter på marknaden före den 1 januari 2024.
Vidare förslås ändringar i lagen om tobak och liknande produkter samt radio- och
avseenden. Det förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2023. |
1 |
Prop. 2021/22:200
2
Innehållsförteckning
2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om
frihet från skatt vid import, m.m. ..................................... |
annat land inom Europeiska unionen ............................... |
2.4Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen
(2006:804) ........................................................................ |
2.5Förslag till lag om ändring i radio- och
(2010:696) ........................................................................ |
2.6Förslag till lag om ändring i lagen (2018:2088) om
5.1Nuvarande marknadsföringsregler i lagen om tobak
och liknande produkter..................................................... |
5.1.1Kommissionens synpunkter på nuvarande marknadsföringsregler och regeringens
svar .................................................................. |
5.1.2Bakgrunden till undantaget för passivt
|
saluhållande..................................................... |
|
5.2Dagens marknadsföringsbegrepp i ljuset
av harmoniseringslagstiftningen....................................... |
||
5.2.4Direktivet om vilseledande och jämförande
|
reklam.............................................................. |
|
5.3Förslag och bedömningar för tydligare
marknadsföringsbestämmelser ......................................... |
5.3.1Särskilda marknadsföringsbestämmelser för tobaksvaror,
påfyllningsbehållare ........................................ |
5.3.2Undantagen för passivt saluhållande tas
bort .................................................................. |
5.3.3Begreppen försäljningsställe och fysiskt
Prop. 2021/22:200 |
||
|
annonser.......................................................... |
|
|
||
|
över................................................................. |
6.3Bakgrunden till den svenska regleringen av
7.1Marknadsföring och försäljning av tobak,
och tobaksfria nikotinprodukter – en översikt.................. |
7.1.1Digitaliserad handel med tobaksvaror, e-
|
||
7.1.3Det finns inte några större skillnader
|
|
|
|
|
|
||
Regleringen av marknadsföring på internet..................... |
|||
|
|||
7.2.2Reklam för
|
||
7.2.5Omfattas snus av direktivens
reklamförbud?................................................. |
7.3Förslag och bedömningar kring marknadsföring och
8.2Ingen tillståndsplikt vid handel med
påfyllningsbehållare ...................................................... |
8.3Anmälan om försäljning till den kommun
|
där näringsidkaren är etablerad...................................... |
|
Omedelbar verkställbarhet av beslut ............................. |
8.5Förbud mot försäljning av
|
märkbar doft eller smak av annat än tobak.................... |
|
Begreppet njutningsmedel ska ersättas.......................... |
3
Prop. 2021/22:200
4
8.7Krav på särskild måttfullhet vid marknadsföring av
försäljningsställen........................................................... |
8.8Det är inte möjligt att införa ett generellt måttfullhetskrav vid marknadsföring av
10.2De nya nikotinprodukternas roll som inkörsport till
|
ett nikotinberoende......................................................... |
||
|
|
||
|
|
||
|
|||
|
|||
|
|||
|
|||
|
|
||
|
|
||
|
|||
10.5Lagens förenlighet med unionsrättsliga och
10.10Hälsovarning och innehållsdeklaration på
11.2Även snusliknande produkter ska omfattas av
14.3Kostnader för staten och kommunerna samt
|
|||
|
|||
|
kommunerna.................................................................. |
||
Konsekvenser för företagen........................................... |
|||
|
|
||
|
|
||
14.5.2Konsekvenser för den fysiska
detaljhandeln................................................. |
14.5.3Konsekvenser för detaljhandeln på
internet.......................................................... |
14.6Sammanfattning av de samhällsekonomiska
konsekvenserna ............................................................. |
14.7Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och
15.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1551) om
frihet från skatt vid import, m.m.................................... |
15.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om
|
|
|
|
annat land inom Europeiska unionen............................. |
|
|
||
|
(2006:804) ..................................................................... |
15.5Förslaget till lag om ändring i radio- och
(2010:696) ..................................................................... |
5
6
1 |
Förslag till riksdagsbeslut |
Prop. 2021/22:200 |
Regeringens förslag:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om tobaksfria nikotin- produkter.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i livsmedels- lagen (2006:804).
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i radio- och tv- lagen (2010:696).
6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
7
Prop. 2021/22:200 2 |
Lagtext |
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1Förslag till lag om tobaksfria nikotinprodukter
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens syfte och innehåll
1 § Denna lag syftar till att begränsa de hälsorisker och olägenheter som är förenade med bruk av tobaksfria nikotinprodukter.
2 § Denna lag innehåller bestämmelser om produktanmälan, produkt- krav, försäljning och marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter.
Uttryck i lagen
3 § I denna lag avses med
1.tobaksfri nikotinprodukt: en produkt utan tobak som innehåller niko- tin för konsumtion,
2.detaljhandel: försäljning till konsumenter,
3.försäljningsställe: ett fysiskt försäljningsställe eller en webbplats för detaljhandel,
4.fysiskt försäljningsställe: en viss lokal eller ett annat avgränsat ut- rymme för detaljhandel.
Förhållandet till andra lagar
4 § Denna lag ska inte tillämpas på
1.produkter som omfattas av lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter,
2.produkter som är klassificerade som narkotika enligt narkotikastraff- lagen (1968:64) eller som hälsofarliga varor enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, eller
3.läkemedel eller medicintekniska produkter som omfattas av läke- medelslagen (2015:315) eller lagen (2021:600) med kompletterande be- stämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter.
Produktanmälan
5 § Tillverkare och importörer ska till Folkhälsomyndigheten anmäla alla tobaksfria nikotinprodukter som de avser att tillhandahålla konsumen- ter på marknaden. En ny anmälan ska lämnas in för varje väsentlig ändring av produkten. Anmälan ska lämnas in senast sex månader innan produkten är avsedd att tillhandahållas konsumenter på marknaden. Anmälan ska även göras när produkten återkallas från marknaden av tillverkaren eller importören.
8
Tobaksfria nikotinprodukter får inte tillhandahållas konsumenter på marknaden om en sådan anmälan inte har gjorts. Detsamma gäller om an-
mälan inte uppfyller de föreskrifter om produktanmälan som har med- delats med stöd av 48 § 1.
Produktkrav
6 § Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter ansvarar för att produkterna uppfyller de krav som följer av föreskrifter om innehåll och utformning som har meddelats med stöd av 48 § 2.
Tobaksfria nikotinprodukter som inte uppfyller kraven får inte till- handahållas konsumenter på marknaden.
Märkning
7 § Förpackningar till tobaksfria nikotinprodukter ska förses med en innehållsdeklaration och en text som upplyser om nikotinets skadeverk- ningar (hälsovarning).
Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter ansvarar för att förpackningarna uppfyller kraven i första stycket.
Om en förpackning inte uppfyller kraven, får produkten inte tillhanda- hållas konsumenter på marknaden. Detsamma gäller om innehållsdeklara- tionen eller hälsovarningen inte uppfyller de föreskrifter om innehåll och utformning som har meddelats med stöd av 48 § 3 och 4.
8 § Märkningen på tobaksfria nikotinprodukter eller på sådana pro- dukters förpackningar får inte
1.antyda att en viss tobaksfri nikotinprodukt är mindre skadlig än andra sådana produkter, eller
2.likna ett livsmedel eller en kosmetisk produkt.
Marknadsföring
9 § Vid marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter till konsumenter ska särskild måttfullhet iakttas. Reklam eller andra marknadsföringsåt- gärder får inte vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobaksfria nikotinprodukter.
Hänvisning till produktens smak får endast göras om det är motiverat av konsumentens behov av produktinformation.
Marknadsföringen får inte riktas särskilt till eller skildra barn eller ung- domar som inte har fyllt 25 år.
10 § En hälsovarning ska på ett tydligt sätt återges vid marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter till konsumenter genom kommersiella annonser i
1.periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryckfri- hetsförordningen är tillämplig,
2.andra tryckta skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig,
eller
3.informationssamhällets tjänster.
Om det finns flera hälsovarningar, ska minst en av dem återges. Vid upprepad annonsering ska de olika hälsovarningarna användas omväx- lande och om möjligt i lika stor omfattning.
Prop. 2021/22:200
9
Prop. 2021/22:200 Första stycket 2 gäller inte marknadsföring inne på fysiska försäljnings- ställen.
11 § Det är förbjudet att marknadsföra tobaksfria nikotinprodukter till konsumenter genom kommersiell reklam i
En leverantör av en videodelningsplattform får inte tillhandahålla sådan reklam som avses i första stycket före, under eller efter användargenere- rade videor eller
12 § Tillverkare, partihandlare och importörer får inte sponsra evene- mang eller verksamheter dit allmänheten har tillträde om sponsringen främjar tobaksfria nikotinprodukter.
Bestämmelser om förbud mot sponsring i tv, radio och på videodelnings- plattformar och produktplacering i tv och på videodelningsplattformar finns i radio och
13 § En marknadsföringsåtgärd som strider mot någon av
Rapporteringsskyldighet
14 § Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter ska varje år till Folkhälsomyndigheten lämna in
1.fullständiga uppgifter om försäljningsvolymer, och
2.uppgifter om preferenserna hos olika konsumentgrupper, inbegripet barn eller ungdomar som inte fyllt 25 år.
Tobaksfria nikotinprodukter får inte tillhandahållas konsumenter på marknaden om den rapporteringsskyldighet som följer av första stycket eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av 48 § 5 inte har upp- fyllts.
Produktkontroll
15 § Tillverkare, importörer och distributörer av tobaksfria nikotinpro- dukter ska upprätta och upprätthålla ett system för att samla in information om alla misstänkta skadliga effekter som dessa produkter har på männi- skors hälsa.
Informationen ska på begäran lämnas till Folkhälsomyndigheten.
16 § Om en tillverkare, importör eller distributör av tobaksfria nikotin- produkter anser, eller har skäl att anta, att en sådan produkt inte är säker eller av god kvalitet eller att den på annat sätt inte är förenlig med denna lag eller anslutande föreskrifter, ska denne omedelbart
1. vidta de korrigerande åtgärder som är nödvändiga för att den berörda produkten ska bli förenlig med denna lag,
10
2. dra tillbaka produkten, eller
3. återkalla produkten.
När en åtgärd enligt första stycket vidtas, ska Folkhälsomyndigheten Prop. 2021/22:200 omedelbart underrättas om produktens brister, vilken åtgärd som vidtagits
och resultaten av åtgärden.
Anmälan om försäljning
17 § En näringsidkare får inte bedriva detaljhandel med tobaksfria niko- tinprodukter utan att först ha gjort en anmälan om försäljningen.
En näringsidkare som har säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige ska göra en anmälan till den kommun där det fysiska försäljningsstället är beläget. Om ett fysiskt försäljningsställe saknas, ska anmälan göras till den kommun där företaget har sitt säte eller, om före- taget saknar säte inom landet, till den kommun där företaget har ett fast driftställe.
Saknar näringsidkaren säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige ska anmälan göras till Folkhälsomyndigheten.
Egenkontroll
18 § Den som bedriver detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter ska utöva egenkontroll över försäljningen och hanteringen i övrigt av tobaksfria nikotinprodukter och se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram.
Till anmälan om försäljning enligt 17 § ska egenkontrollprogrammet och de övriga uppgifter som behövs för kommunens och Folkhälso- myndighetens tillsyn bifogas. Ändrade uppgifter ska utan dröjsmål an- mälas till kommunen respektive Folkhälsomyndigheten.
Ålderskrav
19 § Tobaksfria nikotinprodukter får inte säljas eller på annat sätt lämnas ut i näringsverksamhet till den som inte har fyllt 18 år. Den som lämnar ut en sådan produkt ska förvissa sig om att mottagaren har uppnått den åldern.
Om det finns särskild anledning att anta att produkten är avsedd att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år, får den inte lämnas ut.
På försäljningsställen ska det finnas ett tydligt och klart synbart meddelande med information om förbudet mot att sälja eller lämna ut tobaksfria nikotinprodukter till den som inte har fyllt 18 år.
20 § Tobaksfria nikotinprodukter som säljs till konsumenter ska till- handahållas på ett sådant sätt att det går att kontrollera mottagarens ålder. Detta gäller även när försäljningen sker genom automat eller distans- försäljning eller på liknande sätt.
21 § Tobaksfria nikotinprodukter får föras in i landet endast av den som har fyllt 18 år.
11
Prop. 2021/22:200 Tillsyn
22 § Folkhälsomyndigheten ansvarar för tillsynsvägledning när det gäller kommunens tillsyn enligt 24 § första stycket
Konsumentverket ansvarar för tillsynsvägledning när det gäller kom- munens tillsyn enligt 24 § andra stycket.
23 § Länsstyrelsen utövar tillsyn inom länet enligt 24 och 25 §§. I till- synen ingår att
1.följa kommunernas verksamhet och biträda kommunerna med in- formation och råd, och
2.främja samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter och mellan till- synsmyndigheter och andra.
24 § Kommunen utövar tillsyn på fysiska försäljningsställen över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1.produktanmälan enligt 5 §,
2.produktkrav enligt 6 §,
3.innehållsdeklaration, hälsovarning och märkning enligt 7 och 8 §§,
och
4.rapporteringsskyldighet enligt 14 §.
Kommunen utövar även tillsyn på eller i anslutning till fysiska försälj- ningsställen över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller marknadsföring enligt 9 och 10 §§.
25 § Kommunen och Polismyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1.anmälan om försäljning och egenkontroll enligt 17 och 18 §§ när näringsidkaren har säte eller fast försäljningsställe för näringsverksamhet
iSverige, och
2.ålderskrav enligt 19 och 20 §§.
26 § Folkhälsomyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och an- slutande föreskrifter följs när det gäller
1.produktanmälan, produktkrav, rapporteringsskyldighet och produkt- kontroll enligt 5, 6 och
2.innehållsdeklaration, hälsovarning och märkning enligt 7 och 8 §§, i andra fall än som avses i 24 § första stycket, och
3.anmälan om försäljning och egenkontroll enligt 17 och 18 §§ när näringsidkaren saknar säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige.
27 § Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller marknadsföring enligt
Vid Konsumentverkets tillsyn tillämpas bestämmelserna i marknads- föringslagen (2008:486).
12
Befogenheter
28 § En tillsynsmyndighet som anges i
29 § Vid allvarliga eller upprepade överträdelser av denna lag får kom- munen förbjuda den som bedriver detaljhandel med tobaksfria nikotinpro- dukter att fortsätta försäljningen eller, om förbud får anses vara en alltför ingripande åtgärd, meddela varning. Kommunens beslut gäller omedel- bart, om inte något annat anges i beslutet.
Ett förbud får meddelas för en tid av högst sex månader.
30 § Om Folkhälsomyndigheten konstaterar eller har rimliga skäl att anta att en typ av eller specifika tobaksfria nikotinprodukter kan utgöra en allvarlig risk för människors hälsa, trots att produkten uppfyller kraven i denna lag, får myndigheten förbjuda att produkterna tillhandahålls konsu- menter på marknaden.
Om sådana produkter har tillhandahållits konsumenter på marknaden, får Folkhälsomyndigheten förelägga tillverkaren, importören eller distri- butören av produkterna att dra tillbaka eller återkalla dessa.
31 § Beslut enligt 28 och 30 §§ får förenas med vite. Vitet får inte om- vandlas till fängelse.
Rätt till upplysningar och tillträde
32 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för myndighetens tillsyn enligt denna lag.
33 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har en tillsyns- myndighet rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som berörs av denna lag eller anslutande föreskrifter och får där göra undersökningar och ta prover. För uttagna prover betalas inte ersättning.
34 § Polismyndigheten ska på begäran av en annan tillsynsmyndighet lämna den hjälp som behövs vid tillämpningen av 33 §.
En begäran enligt första stycket får göras endast om
1.det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller
2.det annars finns synnerliga skäl.
Underrättelser
35 § Kommunen och Polismyndigheten ska underrätta varandra om för- hållanden som de i sin verksamhet får kännedom om och som är av betydelse för tillsynen.
En kommun som har fattat beslut i ett ärende enligt denna lag ska skicka en kopia av beslutet till Folkhälsomyndigheten, Polismyndigheten och den länsstyrelse som berörs av beslutet.
Prop. 2021/22:200
13
Prop. 2021/22:200
36 § Kommunen ska underrätta Folkhälsomyndigheten om den i sin verksamhet får kännedom om något som kan ha betydelse för Folkhälso- myndighetens tillsyn.
Kontrollköp
37 § Kommunen får genomföra kontrollköp i syfte att ge underlag för en dialog mellan kommunen och den som lämnar ut tobaksfria nikotinpro- dukter om skyldigheten att förvissa sig om att mottagaren har fyllt 18 år. Vid ett sådant köp får kommunen endast anlita en person som har fyllt 18 år.
Ett kontrollköp får genomföras utan att näringsidkaren underrättas i för- väg om kontrollköpet. Kommunen ska snarast efter ett genomfört kontroll- köp underrätta näringsidkaren om kontrollköpet.
38 § Vad som framkommit genom kontrollköp får inte utgöra grund för kommunen att meddela föreläggande, förbud eller varning enligt 28 eller 29 §.
Tystnadsplikt
39 § Den som har tagit befattning med något ärende enligt denna lag får inte obehörigen röja eller på annat sätt utnyttja vad han eller hon då har fått veta om yrkeshemligheter eller affärsförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Avgifter
40 § En kommun får ta ut avgifter för sin tillsyn av den som bedriver anmälningspliktig försäljning enligt 17 §.
41 § Folkhälsomyndigheten får ta ut avgifter av tillverkare och im- portörer av tobaksfria nikotinprodukter för att ta emot, lagra, hantera, analysera och offentliggöra de uppgifter som enligt 5 § lämnas till myndigheten.
Folkhälsomyndigheten får ta ut avgifter av tillverkare och importörer för att ta emot, lagra, hantera och analysera de uppgifter som enligt 14 § lämnas till myndigheten samt för att offentliggöra att rapporteringsskyl- digheten har uppfyllts.
Folkhälsomyndigheten får ta ut avgifter för sin tillsyn av den som be- driver anmälningspliktig försäljning enligt 17 §.
Överklagande
42 § Beslut enligt denna lag eller anslutande föreskrifter får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
14
Straffbestämmelser och förverkande
43 § Den som uppsåtligen i strid med 7 § tredje stycket tillhandahåller konsumenter tobaksfria nikotinprodukter som inte uppfyller kraven på innehållsdeklaration eller hälsovarning, ska dömas för olovlig hantering av tobaksfria nikotinprodukter till böter eller fängelse i högst sex månader.
Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.
44 § Den som uppsåtligen säljer tobaksfria nikotinprodukter i strid med ett förbud som har meddelats med stöd av 29 §, ska dömas för olovlig försäljning av tobaksfria nikotinprodukter till böter eller fängelse i högst sex månader.
Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.
45 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bedriver detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter i strid med 17 § eller säljer eller lämnar ut tobaksfria nikotinprodukter i strid med 19 § första eller andra stycket, ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.
46 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för den eller de gärningar som om- fattas av föreläggandet eller förbudet.
47 § Tobaksfria nikotinprodukter som varit föremål för brott enligt denna lag eller deras värde samt utbyte av sådant brott ska förklaras för- verkade, om det inte är uppenbart oskäligt.
Bemyndiganden
48 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1.produktanmälan enligt 5 §,
2.produktinnehåll och utformning av tobaksfria nikotinprodukter enligt
6 §,
3.innehållet i och utformningen av en innehållsdeklaration enligt 7 §,
4.hur en hälsovarning ska utformas och återges enligt 7 och 10 §§,
5.fullgörandet av rapporteringsskyldigheten enligt 14 §,
6.systemet för informationssamling enligt 15 §,
7.underrättelseskyldigheten enligt 16 § andra stycket,
8.utformningen av egenkontrollprogram enligt 18 §,
9.genomförandet av kontrollköp enligt 37 §, och
10.storleken på avgifterna enligt 41 §.
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023 i fråga om
2.Tobaksfria nikotinprodukter som har tillverkats eller övergått till fri omsättning före den 1 januari 2023 och som inte uppfyller produktkraven enligt 6 § eller kraven på märkning enligt 7 och 8 §§ får fortsätta att tillhandahållas konsumenter på marknaden efter den 1 januari 2023 om de
Prop. 2021/22:200
15
Prop. 2021/22:200 inte utgör en allvarlig risk för människors hälsa, dock längst till och med den 1 juli 2023.
3.För tobaksfria nikotinprodukter som har tillhandahållits konsumenter på marknaden före den 1 januari 2024 ska en produktanmälan enligt 5 § göras senast den 1 februari 2024.
16
2.2 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) Prop. 2021/22:200 |
|
om frihet från skatt vid import, m.m. |
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
3kap. 3 §1
Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in sprit- drycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 4 § alkohollagen (2010:1622). En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år att föra in varor i landet som enligt lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter utgör tobaks- varor, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare finns i 5 kap. 20 § den lagen.
Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in sprit- drycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 4 § alkohollagen (2010:1622). Bestämmelser om förbud för den som inte fyllt 18 år att föra in varor i landet som enligt lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter utgör tobaks- varor, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare och varor som enligt lagen (2022:000) om tobaks- fria nikotinprodukter utgör tobaks- fria nikotinprodukter finns i 5 kap. 19 respektive 21 § nämnda lagar.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.
1 Senaste lydelse 2021:427. |
17 |
Prop. 2021/22:200 2.3 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) |
|
om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns |
|
mot ett annat land inom Europeiska unionen |
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogen- heter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
3 §1
Lagen är tillämplig endast på följande varor:
1.krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd,
2.narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
3.skjutvapen, ammunition och ljuddämpare som avses i vapenlagen (1996:67) samt sådana vapen och andra föremål som anges i 1 kap. 3 § samma lag,
4.injektionssprutor och kanyler,
5.dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,
6.springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nit- handskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,
7.kulturföremål som avses i 5 kap. kulturmiljölagen (1988:950),
8.hundar och katter för annat ändamål än handel,
9. spritdrycker, vin, starköl och |
9. spritdrycker, vin, starköl och |
||
andra jästa alkoholdrycker, teknisk |
andra jästa alkoholdrycker, teknisk |
||
sprit |
och alkoholhaltiga preparat |
sprit |
och alkoholhaltiga preparat |
enligt alkohollagen (2010:1622), |
enligt |
alkohollagen (2010:1622), |
|
samt tobaksvaror och elektroniska |
tobaksvaror och elektroniska ciga- |
||
cigaretter och påfyllningsbehållare |
retter och påfyllningsbehållare vid |
||
vid |
kontroll av åldersgränsen i |
kontroll av åldersgränsen i 5 kap. |
|
5 kap. 20 § lagen (2018:2088) om |
19 § lagen (2018:2088) om tobak |
||
tobak och liknande produkter, |
och liknande produkter samt to- |
||
|
|
baksfria nikotinprodukter vid kon- |
|
|
|
troll av åldersgränsen i 21 § lagen |
|
(2022:000) om tobaksfria nikotin- produkter,
10.nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
11.andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller fel- aktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda,
18 |
1 Senaste lydelse 2022:136. |
12.barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi,
13.varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
14.varor som ska beskattas enligt lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter,
15.sprängämnesprekursorer enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen och 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekurso- rer,
16.explosiva varor som avses i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.
Prop. 2021/22:200
19
Prop. 2021/22:200 2.4 |
Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen |
|
|||
|
(2006:804) |
|
|
|
|
Härigenom föreskrivs att 3 § livsmedelslagen (2006:804) ska ha följande |
|||||
lydelse. |
|
|
|
|
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
|
||
|
|
3 § |
|
|
|
Lagen gäller alla stadier av |
|||||
tionskedjan för livsmedel. |
|
|
|
|
|
Med livsmedel jämställs i lagen |
|
|
|
|
|
1. vatten, från och med den punkt |
1. vatten, från och med den punkt |
||||
där det tas in i vattenverken till den |
där det tas in i vattenverken till den |
||||
punkt där värdena skall iakttas |
punkt där värdena ska iakttas enligt |
||||
enligt artikel 6 i rådets direktiv |
artikel 6 i rådets direktiv 98/83/EG |
||||
98/83/EG av den 3 november 1998 |
av den 3 november 1998 om |
||||
om |
kvaliteten på dricksvatten, |
kvaliteten |
på dricksvatten, ändrat |
||
ändrat genom Europaparlamentets |
genom Europaparlamentets |
och |
|||
och rådets förordning (EG) nr |
rådets |
förordning |
(EG) |
nr |
|
1882/2003, och |
1882/2003, |
|
|
||
2. snus och tuggtobak. |
2. snus, |
snusliknande |
produkter |
||
|
|
och tuggtobak. |
|
|
|
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
20
2.5 |
Förslag till lag om ändring i radio- och |
|
(2010:696) |
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 §, 7 kap. 2 §, 8 kap. 13 §, 9 a kap. 5 och 12 §§ och 15 kap. 5 och 9 §§ och rubrikerna närmast före 8 kap. 13 § och 15 kap. 5 § radio- och
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
6 kap.
2 §1
Iprogram i
1.alkoholdrycker och tobaksvaror,
2.andra produkter som kommer från företag vars huvudsakliga verk- samhet är att tillverka eller sälja alkoholdrycker eller tobaksvaror,
3.receptbelagda läkemedel och sådan medicinsk behandling som bara är tillgänglig efter ordination,
4.modersmjölksersättning,
5.spelprodukter från ett företag som inte har nödvändig licens enligt spellagen (2018:1138),
6.sådana elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som avses
ilagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och andra pro- dukter som kommer från företag vars huvudsakliga verksamhet är att tillverka eller sälja elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehål- lare, eller
7.alkoholdrycksliknande prepa-
rat enligt alkohollagen (2010:1622).
6.sådana elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som avses
ilagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och andra pro- dukter som kommer från företag vars huvudsakliga verksamhet är att tillverka eller sälja elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehål- lare,
7.alkoholdrycksliknande prepa-
rat enligt alkohollagen (2010:1622), eller
8.tobaksfria nikotinprodukter enligt lagen (2022:000) om tobaks- fria nikotinprodukter.
7kap. 2 §2
Program i
Program i
1.alkoholdrycker eller alkohol- drycksliknande preparat enligt alkohollagen (2010:1622),
1 |
Senaste lydelse 2020:875. |
21 |
2 |
Senaste lydelse 2019:354. |
Prop. 2021/22:200 cigaretter och påfyllningsbehållare som avses i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
2.tobaksvaror eller sådana elektroniska cigaretter och påfyll- ningsbehållare som avses i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, eller
3.tobaksfria nikotinprodukter enligt lagen (2022:000) om tobaks- fria nikotinprodukter.
Bestämmelser om förbud mot re- klam för alkoholdrycker, alkohol- drycksliknande preparat, tobaksva- ror samt elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare finns i 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622) re- spektive i 4 kap.
Bestämmelser om förbud mot re- klam för alkoholdrycker, alkohol- drycksliknande preparat, tobaksva- ror, elektroniska cigaretter och på- fyllningsbehållare samt tobaksfria nikotinprodukter finns i 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622), 4 kap. 1 och 3 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och 11 § lagen (2022:000) om tobaks- fria nikotinprodukter.
9 a kap.
5 §4
En leverantör av en videodelningsplattform får inte ingå eller främja avtal om produktplacering i användargenererade videor och
1. produktplaceringen avser såd- |
1. produktplaceringen avser såd- |
ana varor och tjänster som räknas |
ana varor och tjänster som räknas |
upp i 6 kap. 2 § |
upp i 6 kap. 2 § |
2.videon eller programmet huvudsakligen riktar sig till barn under tolv
år.
12 §5
Bestämmelser om förbud mot marknadsföring finns även i alko- hollagen (2010:1622), lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och till-
skottsnäring, läkemedelslagen (2015:315), spellagen (2018:1138) och lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
Bestämmelser om förbud mot marknadsföring finns även i alko- hollagen (2010:1622), lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och till-
skottsnäring, läkemedelslagen (2015:315), spellagen (2018:1138), lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och lagen
|
3 |
Senaste lydelse 2019:354. |
22 |
4 |
Senaste lydelse 2020:875. |
5 |
Senaste lydelse 2020:875. |
(2022:000) om tobaksfria nikotin- Prop. 2021/22:200 produkter.
15 kap.
Reklam för alkohol och tobak Reklam för alkohol, tobak och nikotinprodukter
5 §6
Bestämmelser om förbud mot re- klam för alkoholdrycker, alkohol- drycksliknande preparat, tobaksva- ror samt elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare finns i 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622) re- spektive i 4 kap.
Bestämmelser om förbud mot re- klam för alkoholdrycker, alkohol- drycksliknande preparat, tobaksva- ror, elektroniska cigaretter och på- fyllningsbehållare samt tobaksfria nikotinprodukter finns i 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622), 4 kap. 1 och 3 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och 11 § lagen (2022:000) om tobaks- fria nikotinprodukter.
9 §7
Program i ljudradiosändning får inte sponsras av någon vars huvud- sakliga verksamhet är att tillverka eller sälja alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat enligt alkohollagen (2010:1622), tobaksvaror eller sådana elektro- niska cigaretter och påfyllningsbe- hållare som avses i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
Program i ljudradiosändning får inte sponsras av någon vars huvud- sakliga verksamhet är att tillverka eller sälja
1.alkoholdrycker eller alkohol- drycksliknande preparat enligt alkohollagen (2010:1622),
2.tobaksvaror eller sådana elek- troniska cigaretter och påfyll- ningsbehållare som avses i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, eller
3.tobaksfria nikotinprodukter enligt lagen (2022:000) om tobaks- fria nikotinprodukter.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.
6 |
Senaste lydelse 2019:354. |
23 |
7 |
Senaste lydelse 2019:354. |
Prop. 2021/22:200 2.6 |
Förslag till lag om ändring i lagen (2018:2088) |
|
om tobak och liknande produkter |
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter
dels att rubriken närmast efter 2 kap. 6 § ska utgå,
dels att nuvarande 5 kap.
14,
dels att rubriken närmast före 8 kap. 4 § ska lyda ”Avgift för produktan- mälan och inrapporterade uppgifter”,
dels att rubrikerna närmast före 5 kap.
dels att det ska införas fem nya paragrafer, 2 kap. 6 a §, 4 kap.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
1 kap.
2 §
Denna lag innehåller bestämmelser om tobak, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare, örtpro- dukter för rökning och om använd- ningen av njutningsmedel som till användningssättet motsvarar rök- ning men som inte innehåller tobak.
Denna lag innehåller bestämmelser om tobak, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare, örtpro- dukter för rökning och om använd- ningen av andra produkter som till användningssättet motsvarar rök- ning men som inte innehåller tobak. Lagen innehåller även bestämmel- ser om nikotinfria vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter.
I lagen finns bestämmelser om
–produktkrav och rapporteringsskyldighet (2 kap.),
–märkning och förpackning (3 kap.),
– marknadsföring (4 kap.), |
– marknadsföring |
av tobaks- |
|
varor, elektroniska |
cigaretter och |
|
påfyllningsbehållare (4 kap.), |
|
–handel (5 kap.),
–rökfria miljöer (6 kap.),
–tillsyn (7 kap.),
–avgifter (8 kap.),
–överklagande (9 kap.),
–straffbestämmelser och förverkande (10 kap.), och
–bemyndiganden (11 kap.).
24
3 §
I denna lag avses med
1.elektronisk cigarett: produkt som kan användas för konsumtion av nikotinånga via ett munstycke, eller beståndsdel av den produkten, inbegripet en patron, en tank och anordningen utan patron eller tank,
2.påfyllningsbehållare: be- hållare som innehåller vätska som innehåller nikotin och som kan an- vändas för att fylla på en elektro- nisk cigarett,
1.elektronisk cigarett: en pro- dukt som kan användas för kon- sumtion av nikotinånga via ett munstycke, eller beståndsdel av den produkten, inbegripet en patron, en tank och anordningen utan patron eller tank,
2.påfyllningsbehållare: en be- hållare som innehåller vätska som innehåller nikotin och som kan an- vändas för att fylla på en elektro- nisk cigarett,
Prop. 2021/22:200
3. örtprodukter för rökning: pro- |
3. örtprodukt för rökning: en pro- |
dukter som är baserade på växter, |
dukt som är baserad på växter, örter |
örter eller frukter som inte inne- |
eller frukter som inte innehåller |
håller tobak och som kan förbrukas |
tobak och som kan förbrukas via |
via förbränning, |
förbränning, |
4.detaljhandel: försäljning till konsumenter,
5.partihandel: annan försäljning än detaljhandel,
6.försäljningsställe: en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel,
6.försäljningsställe: ett fysiskt försäljningsställe eller en webb- plats för detaljhandel,
7.fysiskt försäljningsställe: en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel,
8.sponsring: varje form av offentliga eller privata bidrag till ett evenemang, en verksamhet eller en person med syftet eller den direkta eller indirekta verkan att främja en vara eller produkt,
8. gränsöverskridande distans- |
9. gränsöverskridande distans- |
försäljning: försäljning där, vid tid- |
försäljning: försäljning där, vid tid- |
punkten för beställningen av varan |
punkten för beställningen av varan |
eller produkten, konsumenten finns |
eller produkten, konsumenten finns |
i Sverige och återförsäljningsstället |
i Sverige och återförsäljningsstället |
i ett annat land, eller där återförsälj- |
i ett annat land, eller där återförsälj- |
ningsstället finns i Sverige och kon- |
ningsstället finns i Sverige och kon- |
sumenten i en annan medlemsstat, |
sumenten i en annan medlemsstat, |
och |
|
9. medlemsstat: en stat som är |
10. medlemsstat: en stat som är |
medlem i Europeiska unionen eller |
medlem i Europeiska unionen eller |
en annan stat som omfattas av av- |
en annan stat som omfattas av av- |
talet om Europeiska ekonomiska |
talet om Europeiska ekonomiska |
samarbetsområdet (EES) och som |
samarbetsområdet (EES) och som |
har genomfört bestämmelserna i |
har genomfört bestämmelserna i |
direktiv 2014/40/EU i nationell rätt. |
direktiv 2014/40/EU i nationell rätt. |
25
Prop. 2021/22:200 |
2 kap. |
|
Elektroniska cigaretter och |
|
påfyllningsbehållare |
|
Förbud mot smaksättning |
|
6 a § |
|
Vätskor som är avsedda att kon- |
|
sumeras genom elektroniska ciga- |
|
retter får inte tillhandahållas kon- |
|
sumenter på marknaden om väts- |
|
korna innehåller tillsatser som |
|
leder till en tydligt märkbar doft |
|
eller smak av något annat än tobak. |
4 kap. Marknadsföring |
4 kap. Marknadsföring av |
|
tobaksvaror, elektroniska |
|
cigaretter och |
|
påfyllningsbehållare |
|
1 §1 |
En näringsidkare som marknadsför tobaksvaror till konsumenter får inte använda kommersiella annon- ser i
1.periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryck- frihetsförordningen är tillämplig,
2.
3.andra överföringar eller tek- niska upptagningar på vilka yttran- defrihetsgrundlagen är tillämplig.
Det är förbjudet att marknadsföra tobaksvaror till konsumenter.
Förbudet i första stycket gäller dock inte uppgifter i
1.periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryck- frihetsförordningen är tillämplig, förutom när det är fråga om kommersiella annonser,
2.andra tryckta skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är till- lämplig,
3.
4.andra överföringar eller tek- niska upptagningar på vilka yttran- defrihetsgrundlagen är tillämplig.
2 §
Även annan marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter än som avses i 1 § är förbjuden.
Det gäller dock inte
1.i tryckta skrifter på vilka tryck- frihetsförordningen är tillämplig eller i överföringar eller tekniska
Inne på fysiska försäljnings- ställen är det tillåtet att använda sådana kommersiella meddelanden för tobaksvaror som inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av tobak. Så- dana kommersiella meddelanden
26 |
1 Senaste lydelse 2020:877. |
upptagningar på vilka yttrandefri- hetsgrundlagen är tillämplig,
2.marknadsföring som endast består i att tillhandahålla tobaks- varor för försäljning, eller
3.kommersiella meddelanden inne på försäljningsställen som inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av tobak.
Kommersiella meddelanden en- ligt första stycket 3 ska i den om- fattning det är möjligt placeras så att de inte är synliga från utsidan av försäljningsstället.
ska, i den omfattning det är möjligt, Prop. 2021/22:200 placeras så att de inte är synliga
från utsidan av försäljningsstället.
3 §
En näringsidkare som marknadsför elektroniska cigaretter eller påfyll- ningsbehållare till konsumenter får inte använda kommersiella an- nonser i periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är till- lämplig.
Det är förbjudet att marknadsföra elektroniska cigaretter eller påfyll- ningsbehållare till konsumenter genom kommersiella meddelanden i
1.periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryck- frihetsförordningen är tillämplig,
2.informationssamhällets tjäns- ter, och
3.
Första stycket gäller inte upp- gifter på vilka tryckfrihetsförord- ningen eller yttrandefrihetsgrund- lagen är tillämplig, förutom när det är fråga om kommersiella annon- ser.
4 §2
En näringsidkare får inte mark- nadsföra elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare till kon- sumenter
1.inom informationssamhällets tjänster, eller
2.
Förbudet i första stycket gäller dock inte
1.marknadsföring som endast består i att tillhandahålla elektro-
Inne på fysiska försäljningsställen är det tillåtet att använda sådana kommersiella meddelanden för elektroniska cigaretter och på- fyllningsbehållare som inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av sådana pro- dukter.
2 Senaste lydelse 2020:877. |
27 |
Prop. 2021/22:200 niska cigaretter eller påfyllnings- behållare för försäljning, eller
2.marknadsföring i överföringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig, med undantag för mark- nadsföring genom kommersiella annonser.
|
|
|
8 § |
|
|
|
|
Tillverkare, |
partihandlare |
och |
Sponsring som främjar tobaks- |
||||
importörer av tobaksvaror, elektro- |
varor, elektroniska cigaretter eller |
||||||
niska cigaretter eller påfyllnings- |
påfyllningsbehållare |
är förbjuden |
|||||
behållare får inte sponsra ett |
om den kan antas få gränsöver- |
||||||
evenemang eller en verksamhet dit |
skridande effekter. |
|
|
||||
allmänheten har tillträde eller som |
|
|
|
|
|
||
kan antas |
få gränsöverskridande |
|
|
|
|
|
|
effekt, om sponsringen kan antas |
|
|
|
|
|
||
medföra att avsättningen av to- |
|
|
|
|
|
||
baksvaror, |
elektroniska cigaretter |
|
|
|
|
|
|
eller påfyllningsbehållare främjas. |
|
|
|
|
|
||
Bestämmelser om förbud |
mot |
|
|
|
|
|
|
sponsring av program i radio och |
|
|
|
|
|
||
tv samt om produktplacering i tv |
|
|
|
|
|
||
finns i radio- och |
|
|
|
|
|
||
(2010:696). |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
9 § |
|
|
|
|
|
|
|
Tillverkare, |
partihandlare |
och |
||
|
|
|
importörer får inte sponsra nation- |
||||
|
|
|
ella evenemang eller verksamheter |
||||
|
|
|
dit allmänheten har tillträde om |
||||
|
|
|
sponsringen |
främjar |
tobaksvaror, |
||
|
|
|
elektroniska cigaretter eller påfyll- |
||||
|
|
|
ningsbehållare. |
|
|
|
|
|
|
|
10 § |
|
|
|
|
|
|
|
Bestämmelser |
om |
förbud |
mot |
|
|
|
|
sponsring i radio, tv och på video- |
||||
|
|
|
delningsplattformar samt om pro- |
||||
|
|
|
duktplacering i tv och på videodel- |
||||
|
|
|
ningsplattformar finns i radio- och |
||||
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
Kompletterande bestämmelser om |
||||
|
|
|
marknadsföring |
|
|
||
|
|
|
11 § |
|
|
|
|
|
|
|
Bestämmelserna |
i |
marknadsfö- |
||
|
|
|
ringslagen (2008:486) ska tilläm- |
||||
28
pas på marknadsföring som strider Prop. 2021/22:200 mot någon av
1.Konsumentverkets tillsyn en- ligt 7 kap. 8 §, eller
2.talan som har väckts av en sådan näringsidkare eller samman- slutning som avses i 47 § 2 och 3 marknadsföringslagen.
En marknadsföringsåtgärd som strider mot någon av
3 |
§ första |
stycket |
1 eller |
3 eller |
5 |
§ 2 eller |
3 kan |
medföra |
mark- |
nadsstörningsavgift enligt bestäm- melserna i
5kap. 1 §
Endast den som har tillstånd får bedriva detaljhandel eller partihandel med tobaksvaror.
Tillstånd krävs inte för detalj- eller partihandlare som varken har säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige.
Ett tillstånd kan gälla för viss tid |
Ett tillstånd kan gälla för viss tid |
eller tills vidare. Om den som an- |
eller tills vidare. Om den som an- |
söker om tillstånd avser att bedriva |
söker om tillstånd avser att bedriva |
detaljhandel från ett försäljnings- |
detaljhandel från ett fysiskt försälj- |
ställe, ska tillståndet avse försälj- |
ningsställe, ska tillståndet avse det |
ningsstället. |
stället. |
3§
En ansökan om tillstånd ska vara skriftlig.
Tillstånd för detaljhandel medde- las av den kommun där försälj- ningsstället är beläget. Om försälj- ningsställe saknas meddelas till- stånd av den kommun där det före- tag som vill bedriva sådan handel har sitt säte eller, om företaget saknar säte inom landet, av den kommun där företaget har ett fast driftställe.
Tillstånd för detaljhandel medde- las av den kommun där försälj- ningsstället är beläget. Om ett fysiskt försäljningsställe saknas, meddelas tillstånd av den kommun där det företag som vill bedriva sådan handel har sitt säte eller, om företaget saknar säte inom landet, av den kommun där företaget har ett fast driftställe.
29
Prop. 2021/22:200 Tillstånd för partihandel meddelas av den kommun där det företag som vill bedriva sådan handel har sitt säte eller, om företaget saknar säte inom landet, av den kommun där företaget har ett fast driftställe.
15 §
En näringsidkare som har säte eller fast driftställe för näringsverk- samhet i Sverige får inte bedriva detaljhandel med elektroniska ciga- retter eller påfyllningsbehållare utan att först ha anmält försälj- ningen till den kommun där försälj- ningen ska ske.
14 §
En näringsidkare som har säte eller fast driftställe för näringsverk- samhet i Sverige får inte bedriva detaljhandel med elektroniska ciga- retter eller påfyllningsbehållare utan att först ha gjort en anmälan om försäljningen.
Anmälan ska göras till den kommun där det fysiska försälj- ningsstället är beläget. Om ett fysiskt försäljningsställe saknas, ska anmälan göras till den kommun där företaget har sitt säte eller, om företaget saknar säte inom landet, till den kommun där företaget har ett fast driftställe.
17 §
Den som bedriver försäljning enligt 15 eller 16 § ska utöva egenkontroll över försäljningen och hanteringen i övrigt av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare och se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram.
Till anmälan om försäljning enligt 15 § eller registrering enligt 16 § ska egenkontrollprogrammet och de övriga uppgifter som behövs för kommunens och Folkhälso- myndighetens tillsyn bifogas. Änd- rade uppgifter ska utan dröjsmål anmälas till kommunen respektive Folkhälsomyndigheten.
18 §
Tobaksvaror, elektroniska cigaret- ter och påfyllningsbehållare får inte säljas eller på annat sätt lämnas ut i näringsverksamhet till den som inte har fyllt 18 år. Den som lämnar ut en sådan vara eller produkt ska för- vissa sig om att mottagaren har uppnått nämnda ålder.
30
16 §
Den som bedriver försäljning enligt 14 eller 15 § ska utöva egenkontroll över försäljningen och hanteringen i övrigt av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare och se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram.
Till anmälan om försäljning enligt 14 § eller registrering enligt 15 § ska egenkontrollprogrammet och de övriga uppgifter som behövs för kommunens och Folkhälsomyn- dighetens tillsyn bifogas. Ändrade uppgifter ska utan dröjsmål an- mälas till kommunen respektive Folkhälsomyndigheten.
17 §
Tobaksvaror, elektroniska cigaret- ter och påfyllningsbehållare får inte säljas eller på annat sätt lämnas ut i näringsverksamhet till den som inte har fyllt 18 år. Den som lämnar ut en sådan vara eller produkt ska för- vissa sig om att mottagaren har uppnått den åldern.
Om det finns särskild anledning att anta att varan eller produkten är Prop. 2021/22:200 avsedd att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år, får den inte
lämnas ut. |
|
|
|
|
|
|
På försäljningsställen ska det |
På försäljningsställen ska |
det |
||||
finnas en tydlig och klart synbar |
finnas ett tydligt och klart synbart |
|||||
skylt med information om förbudet |
meddelande med information |
om |
||||
mot att sälja eller lämna ut sådana |
förbudet mot att sälja eller lämna ut |
|||||
varor eller produkter som avses i |
sådana varor eller produkter som |
|||||
första stycket till den som inte har |
avses i första stycket till den som |
|||||
fyllt 18 år. |
|
|
inte har fyllt 18 år. |
|
|
|
19 § |
|
|
18 § |
|
|
|
Tobaksvaror, |
elektroniska |
ciga- |
Tobaksvaror, |
elektroniska |
ciga- |
|
retter och påfyllningsbehållare som |
retter och påfyllningsbehållare som |
|||||
säljs till konsumenter ska tillhanda- |
säljs till konsumenter ska tillhanda- |
|||||
hållas på ett sådant sätt att det går |
hållas på ett sådant sätt att det går |
|||||
att kontrollera |
mottagarens |
ålder. |
att kontrollera |
mottagarens |
ålder. |
|
Detta gäller även när försäljningen |
Detta gäller även när försäljningen |
|||||
sker genom automat, via postorder, |
sker genom automat, distansförsälj- |
|||||
distansförsäljning eller på liknande |
ning eller på liknande sätt. |
|
|
|||
sätt. |
|
|
|
|
|
|
6 kap.
1 §
Med rökning avses vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel
1.rökning av tobak,
2.inhalering efter förångning eller annan upphettning av tobak,
3.användning av elektroniska cigaretter,
4.rökning av örtprodukter för rökning, och
5.användning av njutningsmedel som till användningssättet mot- svarar rökning men som inte inne- håller tobak.
5.användning av andra pro- dukter som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak.
7 kap.
3 §
Kommunen utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
|
|
1. förbudet mot att tillhandahålla |
||
|
|
smaksatta vätskor enligt |
2 kap. |
|
|
|
6 a § på fysiska försäljningsställen, |
||
1. hälsovarningar, |
produkt- |
2. hälsovarningar, |
produkt- |
|
presentation och identitets- och |
presentation och identitets- och |
|||
säkerhetsmärkning enligt 3 kap. 1, |
säkerhetsmärkning enligt 3 kap. 1, |
|||
3, 4 och 7 §§ på försäljningsställen, |
3, 4 och 7 §§ på fysiska försälj- |
|||
|
|
ningsställen, |
|
|
2. tillhandahållande |
av elektro- |
3. tillhandahållande |
av |
elektro- |
niska cigaretter och påfyllningsbe- |
niska cigaretter och påfyllningsbe- |
|||
hållare enligt 2 kap. |
hållare enligt 2 kap. |
|||
3 kap. 2, 5 och 6 §§ på försäljnings- |
3 kap. 2, 5 och 6 §§ på fysiska för- |
|||
ställen, |
|
säljningsställen, |
|
31 |
Prop. 2021/22:200 3. marknadsföring enligt 4 kap. 1, 2 och
4. rökfria miljöer som avses i
6 kap. 2 § och som inte är upplåtna enbart för personal samt lokaler som avses i 6 kap. 3 §.
4.marknadsföring enligt 4 kap. 1, 2 och
5.rökfria miljöer som avses i 6 kap. 2 § och som inte är upplåtna enbart för personal samt lokaler som avses i 6 kap. 3 §.
4 §
Kommunen och Polismyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1. tillhandahållande |
av |
nya |
1. tillhandahållande |
av |
nya |
||||||
tobaksvaror |
enligt |
2 kap. 3 § |
på |
tobaksvaror |
enligt |
2 kap. 3 § |
på |
||||
försäljningsställen, |
|
|
|
fysiska försäljningsställen, |
|
||||||
2. försäljning |
av |
tobaksvaror, i |
2. försäljning |
av |
tobaksvaror, i |
||||||
andra fall än när det gäller gräns- |
andra fall än när det gäller gräns- |
||||||||||
överskridande |
distansförsäljning, |
överskridande |
distansförsäljning, |
||||||||
enligt 5 kap. 1, |
enligt 5 kap. 1, |
||||||||||
3. anmälan |
om |
försäljning |
av |
3. anmälan |
om |
försäljning |
av |
||||
elektroniska cigaretter och påfyll- |
elektroniska cigaretter och påfyll- |
||||||||||
ningsbehållare samt egenkontroll, i |
ningsbehållare samt egenkontroll, i |
||||||||||
andra fall än när det gäller gräns- |
andra fall än när det gäller gräns- |
||||||||||
överskridande |
distansförsäljning, |
överskridande |
distansförsäljning, |
||||||||
enligt 5 kap. 15 och 17 §§, och |
|
enligt 5 kap. 14 och 16 §§, och |
|
||||||||
4. åldersgräns |
enligt |
5 kap. |
18 |
4. åldersgräns |
enligt |
5 kap. |
17 |
||||
och 19 §§. |
|
|
|
|
|
och 18 §§. |
|
|
|
|
|
5 §
Folkhälsomyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1.produktkrav och rapporteringsskyldighet, i andra fall än som avses i 4 §, enligt 2 kap. 1 § första och andra styckena och 2 kap.
2.förbud mot smaksättning, i andra fall än som avses i 3 §, enligt 2 kap. 6 a §,
2. hälsovarningar, |
produktpre- |
3. hälsovarningar, |
produktpre- |
sentation och medföljande inform- |
sentation och medföljande inform- |
||
ation, i andra fall än som avses i |
ation, i andra fall än som avses i |
||
3 §, enligt 3 kap. |
3 §, enligt 3 kap. |
||
3. registrering enligt 5 kap. 5 och |
4. registrering enligt 5 kap. 5 och |
||
16 §§ vid gränsöverskridande di- |
15 §§ vid gränsöverskridande di- |
||
stansförsäljning och |
egenkontroll |
stansförsäljning och |
egenkontroll |
enligt 5 kap. 6, 7 och 17 §§ vid så- |
enligt 5 kap. 6, 7 och 16 §§ vid så- |
||
dan distansförsäljning, och |
dan distansförsäljning, och |
||
4. förbud mot sådan tillverkning |
5. förbud mot sådan tillverkning |
||
eller införsel som avses enligt före- |
eller införsel som avses enligt före- |
||
skrifter meddelade med stöd av |
skrifter meddelade med stöd av |
||
11 kap. 5 §. |
|
11 kap. 5 §. |
|
32
|
|
8 §3 |
Prop. 2021/22:200 |
|
Konsumentverket utövar |
tillsyn |
Konsumentverket |
utövar tillsyn |
|
över att denna lag och anslutande |
över att denna lag och anslutande |
|||
föreskrifter följs när det gäller |
föreskrifter följs när det gäller |
|||
marknadsföring, i andra fall än som |
marknadsföring, i andra fall än som |
|||
avses i 3 § enligt 4 kap. |
avses i 3 §, enligt 4 kap. |
|||
Vid |
Konsumentverkets |
tillsyn |
|
|
tillämpas bestämmelserna i mark- |
|
|
||
nadsföringslagen (2008:486). |
|
|
||
En |
marknadsföringsåtgärd som |
|
|
|
strider mot 3 kap. 3 eller 4 § eller |
|
|
||
4 kap. |
tillämp- |
|
|
|
ningen av 5, 23 och 26 §§ mark- |
|
|
||
nadsföringslagen, anses vara otill- |
|
|
||
börlig mot konsumenter. En mark- |
|
|
||
nadsföringsåtgärd som strider mot |
|
|
||
4 kap. 1 § 2 eller 3, 3 §, 4 § första |
|
|
||
stycket 2 eller 5 § 2 eller 3 kan med- |
|
|
||
föra |
marknadsstörningsavgift |
|
|
|
enligt bestämmelserna i
10 §
En kommun får återkalla ett försäljningstillstånd om
1.tillståndet inte längre utnyttjas,
2.tillståndshavaren inte uppfyller de krav som gällde för tillståndets meddelande,
3. det med tillståndshavarens vet- |
3. det med tillståndshavarens vet- |
skap har förekommit brottslig verk- |
skap har förekommit brottslig verk- |
samhet på försäljningsstället, eller i |
samhet på det fysiska försäljnings- |
anslutning till detta, eller annars |
stället, eller i anslutning till detta, |
inom den tillståndspliktiga verk- |
eller annars inom den tillstånds- |
samheten utan att tillståndshavaren |
pliktiga verksamheten utan att till- |
har ingripit, eller |
ståndshavaren har ingripit, eller |
4.tillståndshavaren har tilldelats varning utan att de förhållanden som föranlett varningen har rättats till.
8 kap.
2 §
En kommun får ta ut avgifter för sin |
En kommun får ta ut avgifter för sin |
|||
tillsyn av den som bedriver till- |
tillsyn av den som bedriver till- |
|||
ståndspliktig försäljning enligt |
ståndspliktig |
försäljning |
enligt |
|
5 kap. 1 § och av den som bedriver |
5 kap. 1 §, av den som bedriver an- |
|||
anmälningspliktig försäljning en- |
mälningspliktig försäljning |
enligt |
||
ligt 5 kap. 15 §. |
5 kap. |
14 § |
och av den som be- |
|
|
driver |
försäljning av nikotinfria |
||
|
vätskor |
som |
är avsedda att kon- |
|
3 Senaste lydelse 2020:344. |
|
|
|
33 |
Prop. 2021/22:200 |
sumeras genom elektroniska ciga- |
|
retter. |
|
5 § |
|
Folkhälsomyndigheten får ta ut av- |
|
gifter av tillverkare och importörer |
|
av tobaksvaror för att ta emot, |
|
lagra, hantera, analysera och of- |
|
fentliggöra de uppgifter som enligt |
|
2 kap. 2 och 6 §§ lämnas till myn- |
|
digheten. |
10 kap.
2 §
Den som uppsåtligen i strid med förbudet i 3 kap. 1 § tredje stycket till- handahåller tobaksvaror som saknar föreskrivna hälsovarningar, ska dömas för olovlig tobakshantering till böter eller fängelse i högst sex månader.
Detsamma gäller den som upp- |
Detsamma gäller den som upp- |
såtligen eller av oaktsamhet säljer |
såtligen eller av oaktsamhet säljer |
eller lämnar ut tobaksvaror i strid |
eller lämnar ut tobaksvaror i strid |
med 5 kap. 18 § första eller andra |
med 5 kap. 17 § första eller andra |
stycket. |
stycket. |
Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.
|
|
4 § |
|
Den som uppsåtligen bryter mot 3 kap. 2 § tredje stycket eller 6 § tredje |
|
|
stycket, eller säljer elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare i strid |
|
|
med ett förbud som har meddelats enligt 7 kap. 13 §, ska dömas till böter |
|
|
eller fängelse i högst sex månader. |
|
|
Detsamma gäller den som upp- |
Detsamma gäller den som upp- |
|
såtligen eller av oaktsamhet bryter |
såtligen eller av oaktsamhet bryter |
|
mot 5 kap. 15 eller 16 §, eller säljer |
mot 5 kap. 14 eller 15 §, eller säljer |
|
eller lämnar ut elektroniska ciga- |
eller lämnar ut elektroniska ciga- |
|
retter eller påfyllningsbehållare i |
retter eller påfyllningsbehållare i |
|
strid med 5 kap. 18 § första eller |
strid med 5 kap. 17 § första eller |
|
andra stycket. |
andra stycket. |
|
Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar. |
|
|
11 kap. |
|
|
|
6 § |
|
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela |
|
|
föreskrifter om |
1. tillsatser enligt 2 kap. 6 a §, |
|
|
|
|
1. hur en anmälan enligt 2 kap. |
2. hur en anmälan enligt 2 kap. |
|
7 § ska vara utformad och vad den |
7 § ska vara utformad och vad den |
|
ska innehålla, |
ska innehålla, |
|
2. produktinnehåll och utform- |
3. produktinnehåll och utform- |
|
ning av elektroniska cigaretter och |
ning av elektroniska cigaretter och |
|
påfyllningsbehållare enligt 2 kap. |
påfyllningsbehållare enligt 2 kap. |
34 |
8 §, |
8 §, |
3.fullgörandet av den rapporte- ringsskyldighet som anges i 2 kap. 9 §,
4.det system för informationsin- samling som anges i 2 kap. 10 § första stycket,
5.underrättelseskyldigheten enligt 2 kap. 11 § andra stycket,
6.vilka uppgifter informations- blad enligt 3 kap. 5 § ska innehålla och hur de ska utformas, och
7.innehållet i och utformningen
av innehållsdeklarationen enligt 3 kap. 6 §.
4. fullgörandet av den rapporte- Prop. 2021/22:200
ringsskyldighet som anges i 2 kap. 9 §,
5. det system för informationsin- samling som anges i 2 kap. 10 § första stycket,
6. underrättelseskyldigheten enligt 2 kap. 11 § andra stycket,
7. vilka uppgifter informations- blad enligt 3 kap. 5 § ska innehålla och hur de ska utformas, och
8. innehållet i och utformningen av innehållsdeklarationen enligt 3 kap. 6 §.
12 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utform- ningen av egenkontrollprogram som anges i 5 kap. 6 och 17 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utform- ningen av egenkontrollprogram som anges i 5 kap. 6 och 16 §§.
13 §
Regeringen får, utöver de krav som |
Regeringen får, utöver de krav som |
följer av 5 kap. 14 §, meddela ytter- |
följer av 5 kap. 13 §, meddela ytter- |
ligare föreskrifter om styckförpack- |
ligare föreskrifter om styckförpack- |
ningar för cigaretter och rulltobak. |
ningar för cigaretter och rulltobak. |
1.Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.
2.Vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter och som har tillverkats eller övergått till fri omsättning före ikraftträ- dandet, får fortsätta att tillhandahållas konsumenter på den svenska mark- naden trots att de innehåller tillsatser som leder till en tydligt märkbar doft eller smak av annat än tobak, dock längst till och med den 1 januari 2023.
35
Prop. 2021/22:200 3 |
Ärendet och dess beredning |
Regeringen beslutade den 6 februari 2020 att ge en särskild utredare i upp- drag att analysera de svenska reglerna om marknadsföring och sponsring av tobak,
I samband med riksdagens behandling av propositionen Ny lag om tobak och liknande produkter (prop. 2017/18:156) tillkännagav riksdagen för regeringen att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag om marknadsföring av tobaksvaror på internet, omnumreringar i lagtexten och eventuella ytterligare följdändringar (bet. 2018/19:SoU3 punkt 4 c, rskr. 2018/19:61). Mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande ingick det i utredningens uppdrag att analysera vilket utrymme det finns att tillåta marknadsföring av dessa produkter på internet och hur en ändamålsenlig reglering bör utformas. Genom förslagen i denna proposition är tillkänna- givandet slutbehandlat.
Utredningen antog namnet Utredningen om översyn av vissa frågor på tobaksområdet och överlämnade i mars 2021 betänkandet Hårdare regler för nya nikotinprodukter (SOU 2021:22). Betänkandet behandlar frågor om bl.a. förbud mot smaksättning av
Folkhälsomyndigheten lämnade i juni 2021 en hemställan till regeringen om ändring av avgiftsnivåerna och avgiftsmodellen för tobaksvaror och elektroniska cigaretter samt påfyllningsbehållare enligt förordningen (2019:223) om tobak och liknande produkter (S2021/04826). I hemställan föreslås justeringar av avgifterna med syftet att de bättre ska motsvara myndighetens faktiska kostnader enligt självkostnadsprincipen. Reglerna för avgiftsuttag föreslås även harmoniseras mellan de olika produkt- kategorierna, för en mer transparent avgiftsmodell. Hemställan finns i bilaga 4. Hemställan har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 5. I denna proposition behandlas betänkandets förslag och Folkhälsomyndighetens hemställan. Regeringen har under hand inhämtat Folkhälsomyndighetens synpunkter på förslagen så som de var utformade i lagrådsremissen. Myndigheten för press, radio och tv har
36
under beredningen fått ta del av förslagen om videodelningsplattformar. Prop. 2021/22:200 Myndigheterna har inte haft några synpunkter på att förslagen införs.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 24 februari 2022 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7.
Regeringen följer Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.3.1, 5.3.3, 10.6, 10.12.2 och 10.20 samt i författningskommen- taren. I förhållande till lagrådsremissen har dessutom vissa mindre språk- liga ändringar gjorts.
4Folkhälsopolitiska mål utifrån kunskap om nikotin
4.1Nuvarande kunskap om nikotin
Tobakens belönande och beroendeframkallande effekter har kopplats till nikotinet, som också är det aktiva ämnet i
Nikotin har en komplex påverkan på människokroppen och är genom sin påverkan på kroppens belöningssystem ett starkt beroendefram- kallande ämne. Abstinenssymtom för personer som t.ex. slutar röka är ett typiskt tecken på fysiskt beroende. Användning av nikotin kan också leda till toleransutveckling för ämnet. Hos en del personer sker utvecklingen av ett nikotinberoende mycket snabbt. Hjärnan hos barn och ungdomar är särskilt känslig för nikotinets beroendeframkallande egenskaper.
När det gäller kopplingen mellan själva nikotinet och risken för cancer hos människor finns i dagsläget inte tillräcklig kunskap från studier på människor som tyder på att nikotinet i sig självt har cancerframkallande egenskaper. Det har dock visats i cellförsök att nikotin aktiverar en rad signalsubstanser i cellerna som är relevanta för att främja cancerutveckling när cancern redan är igångsatt av andra cancerframkallande ämnen. Det finns också djurstudier som visar att nikotin kan främja en redan pågående cancerutveckling.
Nikotinets akuta effekter på
37
Prop. 2021/22:200 Nikotinexponeringens roll när det gäller åderförkalkning och akuta hjärtsjukdomar är mer oklar. Det finns dock forskningsresultat som visar att risken för att dö i hjärtinfarkt kan halveras om man slutar att använda snus. Forskningen tyder också på att själva nikotinet ger en ökad kärlstyv- het vid användning av
4.2Folkhälsopolitiska mål
Det övergripande målet för folkhälsopolitiken är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation (prop. 2002/03:35, bet. 2002/03:SoU7, rskr. 2002/03:145). Arbetet för en god hälsa i befolk- ningen ska ske utifrån regeringens ambition vad gäller jämställdhet mellan kvinnor och män respektive flickor och pojkar.
Vid sidan av det nationella folkhälsomålet styrs tobakspolitiken av Världshälsoorganisationens (WHO) ramkonvention om tobakskontroll som antogs 2003. Konventionen ratificerades av Sverige år 2005, vilket ledde till att den dåvarande tobakslagen (1993:581) skärptes. Ramkonven- tionen innehåller metoder och strategier med vetenskapligt stöd för att minska efterfrågan på och tillgången till tobak. Den ger stöd för att vidta åtgärder för att förebygga och minska alla former av tobaksbruk, nikotin- beroende och passiv rökning. Den svenska tobakspolitiken påverkas också av EU eftersom stora delar av regleringen på området är harmoniserad.
Barnkonventionen, som numera gäller som svensk lag, innehåller också bestämmelser som ska beaktas när förändringar av regelverket på tobaks- området övervägs. Enligt artikel 24 i konventionen har barn rätt till en god hälsa. Vid alla beslut som rör barn ska dessutom barnets bästa komma i första rummet enligt artikel 3. FN:s barnrättskommitté har uttryckt oro över det inflytande som marknadsföring av ohälsosamma produkter och livsstilar har på ungdomars hälsa och utveckling. Barnrättskommittén har därför uppmanat konventionsstaterna att reglera eller förbjuda information om och marknadsföring av ämnen som alkohol och tobak, särskilt när mål- gruppen är barn och ungdomar (CRC/GC/2003 nr 4, punkt 25).
Tobaksrökningen är fortfarande en av de största riskfaktorerna för sjukdom och förtida död som går att förebygga. Det är därför av stor vikt att det preventiva arbetet som syftar till att minska tobaksrökningen fortgår. Problembilden har dock blivit mer komplex.
Tobaksrökningen har successivt minskat, vilket givetvis är mycket positivt ur folkhälsosynpunkt. Samtidigt har det aldrig funnits så många nikotinprodukter på marknaden som nu. Det har skett en snabb utveckling av
38
nikotinberoende. Barn och unga är fortsatt en särskilt skyddsvärd grupp i Prop. 2021/22:200 det folkhälsopolitiska arbetet.
Oavsett vad framtida forskning utvisar om nikotinets farlighet kan det konstateras att alla produkter som innehåller nikotin uppvisar samma beroendeframkallande och belönande egenskaper som sedan lång tid har uppmärksammats hos tobaksvaror. Det är därför viktigt att det folkhälso- politiska arbetet omfattar alla produkter som innehåller nikotin.
5Marknadsföring av tobak,
5.1Nuvarande marknadsföringsregler i lagen om tobak och liknande produkter
Enligt 4 kap. 1 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter får en näringsidkare som marknadsför tobaksvaror till konsumenter inte använda kommersiella annonser i
1.periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryck- frihetsförordningen är tillämplig,
2.
3.andra överföringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrande- frihetsgrundlagen är tillämplig.
Genom 4 kap. 2 § omfattas även annan marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter av marknadsföringsförbudet. Detta gäller dock inte
1.i tryckta skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig eller i överföringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrandefrihetsgrund- lagen är tillämplig,
2.marknadsföring som endast består i att tillhandahålla tobaksvaror för försäljning, eller
3.kommersiella meddelanden inne på försäljningsställen som inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av tobak.
Kommersiella meddelanden enligt punkt 3 ska i den omfattning det är möjligt placeras så att de inte är synliga från utsidan av försäljningsstället.
Enligt 4 kap. 3 § får en näringsidkare vid marknadsföring av elektron- iska cigaretter och påfyllningsbehållare inte använda kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryck- frihetsförordningen är tillämplig.
Enligt 4 kap. 4 § första stycket får en näringsidkare inte marknadsföra elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare till konsumenter
1.inom informationssamhällets tjänster, eller
2.i
Förbudet i första stycket gäller dock inte
1.marknadsföring som endast består i att tillhandahålla elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare för försäljning, eller
2.marknadsföring i överföringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig, med undantag för marknadsföring
genom kommersiella annonser. |
39 |
|
Prop. 2021/22:200 Bestämmelserna innehåller alltså marknadsföringsförbud för tobaks- varor,
5.1.1 Kommissionens synpunkter på nuvarande marknadsföringsregler och regeringens svar
|
I samband med införandet av lagen om tobak och liknande produkter |
|
anmäldes de nya bestämmelserna till Europeiska kommissionen i enlighet |
|
med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 |
|
september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska före- |
|
skrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster |
|
(anmälningsdirektivet). Kommissionen beslutade att anta ett detaljerat |
|
utlåtande. Kommissionen ifrågasatte bl.a. undantagsbestämmelsen i 4 kap. |
|
4 § lagen om tobak och liknande produkter eftersom de ansåg att de |
|
svenska bestämmelserna om marknadsföring av |
|
ningsbehållare strider mot artikel 20.5 a, b och e i Europaparlamentets och |
|
rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av med- |
|
lemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation |
|
och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upp- |
|
hävande av direktiv 2001/37/EG (tobaksproduktdirektivet). |
|
Undantaget i 4 kap. 4 § andra stycket punkten 1 gäller marknadsföring |
|
som endast består i tillhandahållande för försäljning, även kallat passivt |
|
saluhållande eller passiv saluföring. Motsvarande undantag finns för |
|
tobaksvaror i 4 kap. 2 § första stycket 2. |
|
Undantaget i 4 kap. 4 § andra stycket 2 gäller marknadsföring i över- |
|
föringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrandefrihetsgrundlagen är |
|
tillämplig, utom marknadsföring genom kommersiella annonser. Det |
|
kallas i det följande för |
|
för tobaksvaror i 4 kap. 1 § 3. |
|
Kommissionen ansåg att eftersom syftet med marknadsföring är att sälja |
|
en produkt innebär undantaget om saluhållande i den svenska bestäm- |
|
melsen att kommersiella meddelanden vars direkta eller indirekta effekt är |
|
att främja |
|
enligt artikel 20.5 a, b och e i tobaksproduktdirektivet. I den utsträckning |
|
som 4 kap. 4 § andra stycket tillåter marknadsföring av |
|
påfyllningsbehållare inom informationssamhällets tjänster, i pressen och |
|
andra tryckta publikationer, i radio och audiovisuella medier på vilka |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/33/EG av den 26 maj 2003 |
|
om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om |
|
reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror (tobaksreklam- |
|
direktivet) är tillämpligt är bestämmelsen enligt kommissionen inte för- |
|
enlig med direktivet. |
|
Regeringen framhöll i sitt svar att bestämmelsen inte tillåter marknads- |
|
föring av |
|
hällets tjänster, i pressen och andra tryckta publikationer, i radio och |
40 |
audiovisuella medier på vilka tobaksreklamdirektivet är tillämpligt. |
|
Förbud mot marknadsföring av
3 §, som överförs utan ändring från 12 § lagen om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare, får en näringsidkare som marknadsför e- cigaretter eller påfyllningsbehållare till konsumenter inte använda kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig.
Vidare anförde regeringen att det i det svenska marknadsförings- begreppet innefattas även själva saluhållandet av en vara, även om salu- hållandet är rent passivt. Utan det undantag som finns i 4 kap. 4 § andra stycket 1 skulle ett passivt tillhandahållande av
När det gäller
Trots regeringens svar höll kommissionen fast vid sin ståndpunkt.
5.1.2 Bakgrunden till undantaget för passivt saluhållande
För att förstå de överväganden som föranledde utformningen av undan- |
|
tagsbestämmelsen för passivt saluhållande i 4 kap. 4 § första stycket lagen |
|
om tobak och liknande produkter måste man gå tillbaka till marknads- |
|
föringsbegreppet i lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring, även |
|
kallad 1970 års marknadsföringslag. I förarbetena framhölls beträffande |
|
lagens allmänna inriktning att generalklausulen om otillbörlig marknads- |
|
föring borde vara tillämplig på reklamåtgärder och andra handlingar som |
|
företas vid marknadsföring av vara eller tjänst. I begreppet marknadsföring |
|
låg att det skulle vara fråga om åtgärder som syftade till att främja av- |
|
sättning av varor eller tjänster. Hit hörde i första hand framställningar och |
|
andra handlingar som vände sig till allmänheten eller en viss grupp av |
|
intressenter, exempelvis annonser och säljfrämjande åtgärder av allmän in- |
|
riktning. Termen marknadsföring täckte också åtgärder inriktade på enskilda |
|
individer, såsom en försäljares säljargument vid förhandling med en |
|
enskild kund. Däremot omfattades inte framställningar i inköpsverksam- |
|
het. Den från praktisk synpunkt mest betydelsefulla typen av marknads- |
|
föringsåtgärd ansågs vara framställningar i ord, bild etc., framför allt i |
|
form av reklam som riktade sig till en större krets personer (prop. 1970:57 |
41 |
|
Prop. 2021/22:200 s. 64). I specialmotiveringen angavs att regeln inte kunde tas till intäkt för ett förbud mot försäljning av en viss vara på grund av att den är av under-
|
målig kvalitet eller inte uppfyllde vissa säkerhetskrav eller på grund av att |
|
det över huvud taget inte ansågs önskvärt att varor av ifrågavarande slag |
|
bjöds ut på marknaden (samma prop. s. 88). I förarbetena till marknads- |
|
föringslagen (1975:1418), även kallad 1975 års marknadsföringslag, |
|
gjordes tillägget att redan själva saluhållandet, även om det är rent passivt, |
|
borde anses vara en sådan marknadsföringsåtgärd (prop. 1975/76:34 |
|
s. 124). |
|
I förarbetena till marknadsföringslagen (1995:450), 1995 års marknads- |
|
föringslag, gavs marknadsföringsbegreppet en ännu vidare innebörd, så att |
|
det också omfattade åtgärder som syftade till att främja näringsidkarens |
|
tillgång till produkter, främst inköpsreklam (prop. 1994/95:123 s. 164). |
|
Den 6 juli 1998 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv |
|
98/43/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författ- |
|
ningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror (1998 års |
|
tobaksreklamdirektiv). I propositionen Indirekt tobaksreklam m.m. (prop. |
|
1999/2000:111) föreslogs bl.a. att en ny 14 a § skulle införas i dåvarande |
|
tobakslagen (1993:581), där marknadsföring av tobaksvaror till konsu- |
|
menter förbjöds. Förbudet skulle dock inte omfatta saluhållande. Det var |
|
alltså här som ett förslag till undantag för passivt saluhållande introdu- |
|
cerades. Förslaget motiverades med att all marknadsföring inte kunde |
|
förbjudas, utan i vart fall måste själva saluhållandet tillåtas. Regeringen |
|
ansåg att det var lämpligt att utgå från begreppet marknadsföring. Å andra |
|
sidan angavs i författningskommentaren att 14 a § var avsedd att ha samma |
|
innebörd som reklamförbudet i artikel 3, punkterna 1, 4 och 5, och att |
|
definitionerna av tobaksvaror och av reklam skulle ha samma innebörd som |
|
artikel 2.1 2 i direktivet (samma prop. s. 44). |
|
|
|
i oktober 2000 i mål |
|
(EU:C:2000:544). Regeringen återkallade då propositionen. |
|
Den 26 maj 2003 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv |
|
2003/33/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författ- |
|
ningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror (tobaks- |
|
reklamdirektivet). Det svenska genomförandet år 2005 präglades av delvis |
|
andra överväganden än de som gjorts i 1999 års proposition och ledde till |
|
att bestämmelsen om marknadsföring av tobaksvaror fick den lydelse som |
|
fortfarande gäller, innefattande undantaget för passivt saluhållande. Änd- |
|
ringarna genomfördes i 14 § andra stycket i 1993 års tobakslag och har |
|
sedan överförts till 4 kap. 2 § lagen om tobak och liknande produkter. I |
|
författningskommentaren till 14 § i 2005 års proposition förklaras att i |
|
princip all marknadsföring av tobaksvaror förbjuds. Vidare angavs att be- |
|
greppet marknadsföring i tobakslagen har samma innebörd som i 1995 års |
|
marknadsföringslag. Ett skäl för det var att tobakslagen hänvisade till |
|
sanktionsbestämmelser om förbud, vite och marknadsstörningsavgift i |
|
marknadsföringslagen (prop. 2004/05:118 s. 59 och |
|
2005 års proposition alltså från vad som angavs i 1999 års proposition, där |
|
regeringen i stället hänvisade till definitionerna i direktivet. |
|
När tobaksproduktdirektivets bestämmelser om |
|
genomföras angavs i författningskommentaren att begreppet marknads- |
42 |
föring har samma innebörd som i marknadsföringslagen, vilket föranledde |
behov av ett undantag för passivt saluhållande (prop. 2016/17:132 s. 89). Prop. 2021/22:200 Marknadsföringsförbudet för
saluhållande, fick också en utformning som i stort motsvarar bestäm- melsen för tobaksvaror. När reglerna i tobakslagen och lagen om elektron- iska cigaretter och påfyllningsbehållare upphävdes och ersattes av lagen om tobak och liknande produkter anfördes på nytt att med marknadsföring enligt tobakslagen avses samma sak som i 3 § i den nu gällande marknads- föringslagen (2008:486) (prop. 2017/18:156 s. 80 och 83).
5.1.3Bakgrunden till
Tryckfrihetsförordningen, förkortad TF, ger ett grundlagsskydd för yttrandefriheten i böcker, tidningar och andra tryckta skrifter samt tryckta bilder. Yttrandefrihetsgrundlagen, förkortad YGL, innehåller motsvarande bestämmelser för yttrandefriheten i ljudradio, tv och vissa liknande över- föringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar.
Enligt 1 kap. 12 § första punkten TF hindrar inte tryckfrihetsförord- ningen att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot kommersiella annonser vid marknadsföring av alkoholdrycker eller tobaksvaror. Be- stämmelsen tillkom genom en grundlagsändring år 1974.
1 kap. 12 § tredje punkten TF tillkom inför Sveriges
Bestämmelserna avser inte endast totalförbud mot vissa annonser utan ger även möjlighet att t.ex. ställa upp villkor för annonseringen eller andra begränsningar som är mindre långtgående än ett fullständigt förbud.
1 kap. 18 § YGL hänvisar till 1 kap. 12 § TF, vars bestämmelser också gäller i fråga om program och om innehållet i tekniska upptagningar. I 1 kap. 19 § YGL medges förbud mot kommersiell reklam i program eller villkor för sådan reklam.
Begreppet kommersiell annons är snävare än begreppet marknadsföring. Innebörden är att inte all marknadsföring omfattas av de skrivna undan- tagen. Marknadsföring som hamnar utanför dessa skrivna undantag kan dock undantas efter en tolkning av syftet med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Här måste en gränsdragning göras mellan å ena sidan åtgärder av utpräglat kommersiell natur, och å andra sidan nyhets- förmedling och åsiktsbildning i samhället. Redan vid införandet av 1970 års marknadsföringslag betraktades det som etablerat att ingripanden mot reklam i tryckt skrift kunde ske utan stöd i tryckfrihetsförordningen. Uppgifter av rent kommersiell natur, dvs. en näringsidkares affärs- verksamhet eller där tillhandahållna varor och tjänster, ansågs inte åtnjuta skydd enligt tryckfrihetsförordningen.
Marknadsdomstolen påpekade i MD 2007:31 att gränsen för marknads- föringslagens räckvidd såvitt avser internet bestäms enligt samma kriterier som i förhållande till tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrund- lagen. För att ett ingripande enligt marknadsföringslagen ska kunna ske mot marknadsföring på webbplatser krävs därför att marknadsföringen är av utpräglat kommersiell natur, dvs. har vidtagits i kommersiell verksam-
43
Prop. 2021/22:200
44
het och i kommersiellt syfte samt har rent kommersiella förhållanden till föremål. Så är fallet om framställningarna avser näringsidkarens affärs- verksamhet eller däri tillhandahållna produkter, som har ett rent kommers- iellt, vanligtvis avsättningsfrämjande syfte. Ingripanden kan däremot inte ske mot framställningar som är inriktade på att bibringa allmänheten vissa värderingar eller påverka dess beteende i viss riktning.
Ett förbud mot kommersiell annonsering av tobaksvaror i radio och tv infördes år 1991 genom ändring i 2 § lagen (1978:764) med vissa bestäm- melser om marknadsföring av tobaksvaror. Den motsvarade materiellt nu- varande 4 kap. 1 § 2 lagen om tobak och liknande produkter.
Ett förbud mot kommersiell annonsering i periodiska skrifter m.m. för tobaksvaror togs år 1994 in i 12 § i 1993 års tobakslag. Den motsvarade materiellt nuvarande 4 kap. 1 § 1 lagen om tobak och liknande produkter.
Genom ändringar år 2005, när 2003 års tobaksreklamdirektiv genom- fördes, fick bestämmelserna (då 14 § i 1993 års tobakslag) i allt väsentligt sin nuvarande lydelse, enligt vad som i dag stadgas i 4 kap. 1 och 2 §§ lagen om tobak och liknande produkter. Då utökades förbudets tillämpningsområde så att kommersiella annonser förbjöds även i andra överföringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrandefrihetsgrund- lagen är tillämplig. Det innebar en skärpning såtillvida att t.ex. filmer och videogram kom att omfattas av förbudet. Samtidigt tillkom det s.k. YGL- undantaget. Regeringen anförde då följande (prop. 2004/05:118 s. 36):
Regeringen menar att ett undantag som är nödvändigt gäller marknadsföring i tryckta skrifter, överföringar och tekniska upptag- ningar som skyddas av TF respektive YGL. Det grundlagsskyddade området kan inte inskränkas genom ett allmänt förbud mot marknads- föring av tobak. En författare skall, trots förbudet ha rätt att nämna ett cigarettmärke i sin roman. Vidare är det fortfarande tillåtet att visa ett cigarettpaket av visst märke i en film.
I författningskommentaren (samma prop. s. 59) anfördes:
Enligt andra stycket punkten 1 gäller marknadsföringsförbudet inte i tryckta skrifter på vilka TF är tillämplig eller överföringar eller tekniska upptagningar på vilka YGL är tillämplig. Härigenom tillåts marknads- föring som består i positiva framställningar av tobak i s.k. redaktionell text samt utgivning av skrifter som förespråkar en livsstil som inbegriper rökning. Andra exempel som omfattas av undantag 1. är s.k. produkt- placering på film och omnämnande av ett visst cigarettmärke i en roman.
Sedan uttalandet har det införts förbud mot produktplacering av tobaks- varor,
I förslaget till den nu gällande marknadsföringslagen påpekades följande (prop. 2007/08:115 s. 58):
Allmän enighet råder t.ex. om att efterhandsingripanden mot fram- ställningar som är av utpräglad kommersiell natur och har rent
kommersiella syften och som är otillbörliga mot konsumenter och näringsidkare kan göras utanför TF:s ram. Detta innebär alltså att marknadsföringsåtgärder kan bedömas enligt marknadsföringslagen utan hinder av TF. Det anses också möjligt att föreskriva om informationsskyldighet såväl i reklam som i andra meddelanden om kommersiella förhållanden. Vissa typer av åtgärder ter sig emellertid mer tveksamma när man ska bedöma om de är förenliga med TF eller inte. Det gäller generella förbud mot kommersiell reklam för vissa varor, generella förbud mot kommersiell reklam i vissa slags tryckta skrifter eller begränsningar av reklamens volym. För att undanröja sådana tvek- samheter finns det särskilda undantag i TF. Dessa bestämmelser återfinns i 1 kap. 9 § TF (nuvarande 1 kap. 12 § TF).
Det har tydliggjorts när grundlagsfrågorna varit föremål för bredare genomlysningar under de senaste åren att 1 kap. 12 § TF medger ett mer generellt reklamförbud. Mediegrundlagskommittén sammanfattade rätts- läget enligt följande i sitt betänkande (SOU 2016:58 s.
Reklam och annan kommersiell marknadsföring förekommer ofta i tryckta skrifter, vilket innebär att sådan marknadsföring i princip omfattas av TF:s regler. Det har dock bedömts falla utanför TF:s syfte att skydda en näringsidkares ekonomiska intressen. Därför anses exempelvis reklam under vissa förutsättningar ligga utanför det materiella tillämpningsområdet. Enligt praxis gäller detta undantag framställningar som är av utpräglat kommersiell natur, dvs. sådana som vidtagits i kommersiell verksamhet och i kommersiellt syfte samt har rent kommersiella förhållanden till föremål (se Högsta domstolen i bl.a. NJA 1975 s. 589 och 1999 s. 749). En konkret innebörd av undantaget är att TF inte hindrar att marknadsföring kan bedömas och bli föremål för åtgärder enligt marknadsföringslagen (2008:486). Däremot har det an- setts tveksamt om det går att förena TF:s bestämmelser med generella förbud mot kommersiell reklam för vissa varor, generella förbud mot kommersiell reklam i vissa slags tryckta skrifter eller begränsningar av reklamens volym (jfr prop. 2007/08:115 s. 58). För att undanröja sådana tveksamheter finns det särskilda undantag i 1 kap. 9 § TF. I denna bestämmelse anges bl.a. att kommersiella annonser kan förbjudas genom lag i den mån annonsen används vid marknadsföring av alkohol- haltiga drycker eller tobaksvaror (punkt 1 och 2). Vidare anges att kommersiella annonser kan förbjudas genom lag om förbudet har meddelats till skydd för hälsa eller miljö enligt förpliktelse som följer av anslutning till Europeiska gemenskaperna (punkt 3). Bestämmelsen ger alltså möjligheter att genom lag förbjuda kommersiella annonser om förbudet syftar till att skydda människors hälsa enligt föreskrifter i t.ex. ett
Prop. 2021/22:200
45
Prop. 2021/22:200 ”marknadsföring”, vilket förekommer i andra delar av lagstiftningen. Innebörden är att inte all marknadsföring omfattas av de skrivna undantagen i punkt
46
Kravet på att ett yttrande måste falla inom grundlagarnas materiella tillämpningsområde, och inte bara inom det formella tillämpningsområdet, för att åtnjuta skydd, återkommer i propositionen Ändrade mediegrundlagar (prop. 2017/18:49 s.
Grundlagsfrågorna fick ny aktualitet vid genomförandet av tobaksprodukt- direktivets bestämmelser om
5.2Dagens marknadsföringsbegrepp i ljuset av harmoniseringslagstiftningen
Med marknadsföring avses enligt 3 § marknadsföringslagen (2008:486) reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter. Här inbegrips en närings- idkares handlande, underlåtenhet eller någon annan åtgärd eller beteende i övrigt före, under eller efter försäljning eller leverans av produkter till konsumenter eller näringsidkare.
I den utsträckning marknadsföring förekommer som begrepp i bakom- liggande
Bestämmelser om marknadsföring förekommer i lagen om tobak och liknande produkter. Mot bakgrund av att såväl tobakslagstiftningen som marknadsföringslagstiftningen är harmoniserad ska marknadsföringsbe- greppet få sitt innehåll utifrån en direktivkonform tolkning på tobaksområdet. För att förstå marknadsföringsbegreppet i tobakslagstiftningen är det därför avgörande att se vilka begrepp från direktiven som ryms under marknadsföringsbegreppet och hur de har tolkats av
5.2.1Tobaksreklamdirektivet
Genom tobaksreklamdirektivet harmoniseras bestämmelser om reklam för tobaksvaror och främjandet av dessa varor i tidningar och andra tryckta publikationer, i radiosändningar och i informationssamhällets tjänster. Direktivets artiklar
Artikel 2 |
Prop. 2021/22:200 |
Definitioner |
|
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som |
|
här anges: |
|
a)tobaksvaror: alla varor som är avsedda att rökas, snusas, sugas på eller tuggas, om de är tillverkade, även delvis, av tobak.
b)reklam: varje form av kommersiella meddelanden vars syfte eller direkta eller indirekta verkan är att främja en tobaksvara.
c)sponsring: varje form av offentligt eller privat bidrag till ett evenemang, en verksamhet eller en person med syftet eller den direkta eller indirekta verkan att främja en tobaksvara.
d)informationssamhällets tjänster: tjänster enligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter.
Artikel 3
Reklam i tryckta medier och informationssamhällets tjänster
1.Reklam i tidningar och andra tryckta publikationer är bara tillåten i publikationer som endast är avsedda för personer som är yrkesverk- samma inom tobaksbranschen och i publikationer som trycks och ges ut i tredje land, när dessa publikationer inte i första hand är avsedda för gemenskapsmarknaden.
2.Övrig reklam i tidningar och andra tryckta publikationer skall vara förbjuden. Reklam som inte är tillåten i tidningar och andra tryckta publikationer skall inte vara tillåten i informationssamhällets tjänster.
Artikel 4
Radioreklam och sponsring
1.Alla former av radioreklam för tobaksvaror skall vara förbjudna.
2.Radioprogram får inte sponsras av företag vilkas huvudsakliga verk- samhet är tillverkning eller försäljning av tobaksvaror.
Av särskild betydelse är begreppen reklam, informationssamhällets tjänster, kommersiella meddelanden och tryckta publikationer. Dessa begrepp diskuteras nedan med utgångspunkt i sekundärlagstiftning och praxis.
Reklam och tryckta publikationer
47
Prop. 2021/22:200 publikationer. Uttrycket tryckta publikationer kan endast anses omfatta sådana publikationer som tidningar, tidskrifter och magasin, men inte föreningsblad för lokala föreningar, program för kulturevenemang, affischer, telefonkataloger samt olika flyg- och reklamblad (mål
Informationssamhällets tjänster
Informationssamhällets tjänster definieras i artikel 1.1 b i Europa- parlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster, vilket upp- hävde och ersatte direktiv 98/34 enligt följande:
b)tjänst: alla informationssamhällets tjänster, det vill säga tjänster som vanligtvis utförs mot ersättning på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare.
I denna definition avses med
i)på distans: tjänster som tillhandahålls utan att parterna är närvarande samtidigt,
ii)på elektronisk väg: en tjänst som sänds vid utgångspunkten och tas emot vid slutpunkten med hjälp av utrustning för elektronisk behandling (inbegripet digital signalkomprimering) och lagring av uppgifter, och som i sin helhet sänds, befordras och tas emot genom tråd, radio, optiska medel eller andra elektromagnetiska medel,
iii)på individuell begäran av en tjänstemottagare: en tjänst som till- handahålls genom överföring av uppgifter på individuell begäran.
Begreppet informationssamhällets tjänster finns också i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden
48
Kommersiella meddelanden
Begreppet kommersiella meddelanden ingår som en underordnad del av reklambegreppet i tobaksreklamdirektivet (”reklam: varje form av kommersiella meddelanden vars syfte eller direkta eller indirekta verkan är att främja en tobaksvara”). Begreppet har tolkats av
Passivt saluhållande och tobaksreklamdirektivet
Sammanfattningsvis finns det inget som tyder på att tobaksreklam- direktivets förbudsbestämmelser skulle omfatta själva saluförandet. Tvärt- om bygger systematiken i direktivet på att tobaksvaror,
5.2.2Tobaksproduktdirektivet
Tobaksproduktdirektivet antogs 2014. Artikel 20.5 a, b och e har följande lydelse:
5.Medlemsstaterna ska se till att
a)kommersiella meddelanden inom informationssamhällets tjänster, i pressen och andra tryckta publikationer, vars syfte eller direkta eller indirekta effekt är att främja elektroniska cigaretter och påfyllnings- behållare är förbjudna, med undantag för publikationer avsedda ute- slutande för personer som är yrkesverksamma inom handeln med elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare och för publikationer som trycks och publiceras i tredjeländer, när dessa publikationer inte huvudsakligen är avsedda för unionsmarknaden,
Prop. 2021/22:200
49
Prop. 2021/22:200 |
b) kommersiella meddelanden i radion, vars syfte eller direkta eller |
|
indirekta effekt är att främja elektroniska cigaretter och påfyllnings- |
|
behållare, är förbjudna, |
|
e) audiovisuella kommersiella meddelanden på vilka Europaparlamentets |
|
och rådets direktiv 2010/13/EU är tillämpligt är förbjudna för elektron- |
|
iska cigaretter och påfyllningsbehållare. |
|
Liksom i tobaksreklamdirektivet är begreppen informationssamhällets |
|
tjänster, tryckta publikationer och kommersiella meddelanden viktiga för |
|
en förståelse av tobaksproduktdirektivet. Hur innebörden av dessa begrepp |
|
har tolkats i praxis har redovisats ovan. |
|
Punkt e ovan får delvis sitt innehåll genom förbudsbestämmelser i AV- |
|
direktivet. Alla former av audiovisuella kommersiella meddelanden för |
|
cigaretter och andra tobaksvaror, liksom för |
|
behållare är förbjudna enligt artikel 9.1 d i Europaparlamentets och rådets |
|
direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv |
|
2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i |
|
medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av |
|
audiovisuella medietjänster |
|
marknadsförhållanden (ändringsdirektivet). Ändringsdirektivet utökar |
|
även |
|
plattformar (prop. 2019/20:168). Ett audiovisuellt kommersiellt meddel- |
|
ande definieras genom ändringsdirektivet som bilder med eller utan ljud |
|
som är utformade för att direkt eller indirekt marknadsföra varor eller |
|
tjänster tillhandahållna av en fysisk eller juridisk person som bedriver |
|
ekonomisk verksamhet eller för att främja dennes anseende. Sådana bilder |
|
åtföljer eller ingår i ett program eller i en användargenererad video mot |
|
betalning eller liknande ersättning eller i form av egenreklam. Till de olika |
|
formerna av audiovisuella kommersiella meddelanden hör bl.a. |
|
sponsring, teleshopping och produktplacering (artikel 1 h i |
|
genom ändringsdirektivet). |
50
5.2.3 Direktivet om otillbörliga affärsmetoder
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets för- ordning (EG) nr 2006/2004 (direktivet om otillbörliga affärsmetoder) är av central betydelse för en mer allmän förståelse av marknadsförings- lagens marknadsföringsbegrepp. Direktivet är genomfört i svensk rätt genom 2008 års marknadsföringslag och vissa ändringar i andra för- fattningar på det marknadsrättsliga området. Uttrycket affärsmetod är enligt förarbetena till marknadsföringslagen jämställt med begreppet marknadsföring (prop. 2007/08:115 s.
I artikel 2 d i direktivet om otillbörliga affärsmetoder definieras affärs- metoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter som en näringsidkares handling, underlåtenhet, beteende, företrädande eller kommer-
siella meddelande (inklusive reklam och saluföring) i direkt relation till Prop. 2021/22:200 marknadsföring, försäljning eller leverans av en produkt till en konsument.
Direktivet om otillbörliga affärsmetoder kännetecknas enligt praxis från
Genom direktivet om otillbörliga affärsmetoder genomförs, i princip, en fullständig harmonisering på gemenskapsnivå av reglerna om näringsid- kares otillbörliga affärsmetoder gentemot konsumenter. Såsom uttryck- ligen föreskrivs i artikel 4 i direktivet får medlemsstaterna inte vidta åt- gärder som är mer restriktiva än vad som föreskrivs i direktivet, även om detta sker i syfte att säkerställa en högre konsumentskyddsnivå.
Direktivet om otillbörliga affärsmetoder kan dock få stå tillbaka om det finns unionsrättslig speciallagstiftning. I skäl 10 tredje meningen i direktivet anges att direktivet endast tillämpas i den mån det saknas särskild gemenskapslagstiftning beträffande vissa aspekter av otillbörliga affärs- metoder, exempelvis informationskrav och regler för hur informationen ska delges konsumenterna.
5.2.4Direktivet om vilseledande och jämförande reklam
I Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam finns bestäm- melser som skyddar näringsidkare från vilseledande reklam och anger under vilka förutsättningar jämförande reklam är tillåten.
Artikel 2 a i direktivet definierar reklam som varje form av framställning i samband med närings- eller affärsverksamhet, hantverk eller yrkes- utövning för att främja tillhandahållandet av varor eller tjänster, däribland fast egendom, rättigheter och skyldigheter.
Av
domstolen att unionslagstiftarens avsikt varit att genom dessa direktiv
51
Prop. 2021/22:200 skapa en heltäckande ram för varje form av reklamyttring, oavsett om den leder till ett avtal eller inte, i syfte att undvika att sådan reklam leder till skada för såväl konsumenter som näringsidkare och till en snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden (punkt 38).
5.2.5 Humanläkemedelsdirektivet
|
Marknadsföringsbegreppet finns även på läkemedelsområdet i läke- |
|
medelslagen. Där har något uttryckligt undantag för saluhållande inte |
|
gjorts från marknadsföringsförbudet i lagen. |
|
Unionslagstiftning om marknadsföring av läkemedel finns i Europa- |
|
parlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om |
|
upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (humanläke- |
|
medelsdirektivet). Enligt artikel 87.1 i humanläkemedelsdirektivet ska |
|
medlemsstaterna förbjuda varje marknadsföring av läkemedel för vilka ett |
|
godkännande för försäljning enligt gemenskapslagstiftningen inte har |
|
beviljats. Artikel 88.1 i direktivet förbjuder bl.a. reklam riktad till allmän- |
|
heten för receptbelagda läkemedel. Motsvarande förbud saknas ifråga om |
|
receptfria läkemedel, och artikel 89 i direktivet innehåller bestämmelser |
|
om hur läkemedelsreklam som riktas till allmänheten får utformas. |
|
Ovan nämnda bestämmelser om marknadsföring är fullständigt |
|
harmoniserade. Humanläkemedelsdirektivet innehåller särskilda bestäm- |
|
melser om läkemedelsreklam och utgör en specialreglering i förhållande |
|
till de allmänna bestämmelserna om reklam. |
|
Enligt den systematik som kännetecknar humanläkemedelsdirektivet |
|
behöver information om läkemedel inte vara av marknadsföringskaraktär, |
|
tvärtom finns det uttryckliga informationsskyldigheter enligt direktivet. |
|
Vidare görs också i direktivet en tydlig åtskillnad mellan försäljning och |
|
marknadsföring. Det står alltså klart att försäljning av läkemedel är en sak |
|
och marknadsföring en annan. |
|
Innebörden av marknadsförings- och reklambegreppen i humanläke- |
|
medelsdirektivet, liksom skillnaden mellan reklam och ren information, |
|
har tolkats flera gånger av |
|
Information som endast är tillgänglig för dem som söker efter den och |
|
endast består i ett troget återgivande av läkemedelsförpackningen och ett |
|
ordagrant och fullständigt återgivande av bipacksedelns text eller av den |
|
av läkemedelsmyndigheten godkända sammanfattningen av produktens |
|
egenskaper utgör inte reklam. Det är däremot förbjudet att på en webbplats |
|
sprida information om ett läkemedel där tillverkaren har valt ut eller om- |
|
arbetat informationen, vilket endast kan förklaras med ett reklamsyfte (mål |
|
|
|
Det finns ett krav i artikel 87.2 i humanläkemedelsdirektivet att |
|
marknadsföringen av ett läkemedel till alla delar måste överensstämma |
|
med de uppgifter som anges i sammanfattningen av produktens egen- |
|
skaper. |
|
|
|
spridning av information om ett läkemedel kan betraktas som marknads- |
|
föring, även om den utomstående agerar på eget initiativ och, rättsligt och |
|
faktiskt, är helt oberoende av tillverkaren och säljaren av läkemedlet. Av- |
52 |
görande är om spridningen utgör en form av information vid uppsökande |
|
försäljning, lokala reklamkampanjer eller förmånserbjudanden som syftar Prop. 2021/22:200 till att främja förskrivning, leverans, försäljning eller konsumtion av läke-
medel (mål
I 12 kap. 1 § läkemedelslagen finns förbud mot marknadsföring av icke godkända läkemedel, receptbelagda läkemedel och marknadsföring riktad till barn. I enlighet med bestämmelserna i humanläkemedelsdirektivet görs i 1 § tredje stycket ett undantag för kampanjer för vaccination av människor mot infektionssjukdomar. Däremot saknas undantag för passiv saluföring av läkemedel och för marknadsföring i överföringar eller tek- niska upptagningar på vilka yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig mot- svarande undantagen i 4 kap. 2 och 4 §§ lagen om tobak och liknande produkter. Receptbelagda läkemedel får inte marknadsföras, men informa- tion om dem förekommer i en rad publikationer och databaser såsom Nationellt Produktregister för Läkemedel, artikelregistret FASS, medicinska tidskrifter och journalistiska publikationer. Det kan noteras att humanläke- medelsdirektivet gör en tydlig åtskillnad mellan begreppen marknads- föring och information.
5.3Förslag och bedömningar för tydligare marknadsföringsbestämmelser
5.3.1Särskilda marknadsföringsbestämmelser för tobaksvaror,
Regeringens förslag: Bestämmelserna om marknadsföring av tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare ska förtydligas i lagen om tobak och liknande produkter.
Marknadsföringslagen ska tillämpas på marknadsföring som strider mot de särskilda bestämmelserna om marknadsföring av tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.
Regeringens bedömning: Bestämmelserna om marknadsföring av tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare ska förstås genom direktivkonform tolkning av relevanta
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med |
|
regeringens. |
|
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser, däribland Regelrådet, |
|
Sveriges advokatsamfund, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och |
|
Region Dalarna instämmer i alternativt tillstyrker utredningens förslag om |
|
bl.a. en direktivkonform tolkning av relevanta |
|
remissinstanser, däribland Svensk Handel, Företagarna och Haypp |
|
Group, avstyrker dock förslaget med motiveringen att marknadsförings- |
|
begreppet kommer att få delvis olika innebörd i närbesläktade lagar vilket |
|
kan leda till tillämpningsproblem. |
|
Konsumentverket delar utredningens uppfattning om att en enhetlig för- |
|
ståelse och tillämpning av de olika marknadsföringsbegreppen som an- |
|
vänds i tobakslagstiftningen är av grundläggande betydelse och instämmer |
|
i att marknadsföringsbegreppen bör tolkas utifrån relevanta |
|
En fortsatt tydlighet i lagförarbeten är särskilt viktig då begreppen får en |
53 |
|
Prop. 2021/22:200 viss annan betydelse än den nationella tolkningen och definitionen av be- greppen samt för att undvika att regleringen skapar en osäkerhet kring huruvida försäljningen av produkterna fortsatt är tillåten. Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) framför att förslaget att samma begrepp får delvis olika innebörd i närbesläktade lagar kan medföra tillämpningsproblem och att det bör analyseras vidare om det finns alter- nativa lösningar samt överväga möjligheten att införa en definition av marknadsföringsbegreppet i lagen om tobak och liknande produkter. Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen) är tveksam till förslaget då det är svårt att överblicka vilka konsekvenser olika marknadsförings- begrepp kan få och menar att dessa frågor bör göras till föremål för en fördjupad analys där det kan övervägas att utforma bestämmelserna i när- mare anslutning till direktivens begrepp ”reklam” och ”kommersiellt meddelande” alternativt behålla marknadsföringsbegreppet och införa självständiga bestämmelser om att det är tillåtet att tillhandahålla tobaks- varor respektive
|
stämmer med unionsrätten i förhållande till det resultat som ska uppnås. |
|
Skälen för regeringens förslag och bedömning |
|
Reglerna om marknadsföring av tobaksvaror |
|
När det gäller tobaksvaror finns omfattande förbud mot marknadsföring i |
|
lagen om tobak och liknande produkter. Av 4 kap. 1 § framgår att en |
|
näringsidkare som marknadsför tobaksvaror till konsumenter inte får an- |
|
vända kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra jämförbara |
|
skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Näringsidkaren får |
|
inte heller använda kommersiella annonser i |
|
ljudradiosändningar eller i andra tekniska upptagningar på vilka yttrande- |
|
frihetsgrundlagen är tillämplig. Genom 4 kap. 2 § omfattas även annan |
|
marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter av marknadsförings- |
|
förbudet. |
|
Från regeln om att även annan marknadsföring är förbjuden har vissa |
|
undantag gjorts. I 4 kap. 2 § första stycket 1 undantas marknadsföring i |
|
tryckta skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig eller i över- |
|
föringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrandefrihetsgrundlagen är |
|
tillämplig. I 4 kap. 2 § första stycket 2 undantas marknadsföring som endast |
|
består i att tillhandahålla tobaksvaror för försäljning, s.k. passivt saluhåll- |
|
ande. I 4 kap. 2 § första stycket 3 och andra stycket finns bestämmelser om |
|
tillåtna kommersiella meddelanden inne på fysiska försäljningsställen. |
|
Reglerna om marknadsföring av |
|
När det gäller |
|
förbud mot marknadsföring i lagen om tobak och liknande produkter. Av |
|
4 kap. 3 § framgår att en näringsidkare inte får marknadsföra |
54 |
eller påfyllningsbehållare till konsumenter genom kommersiella annonser i |
periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryckfrihetsför- ordningen är tillämplig. Av 4 kap. 4 § framgår att det råder ett förbud för näringsidkare mot att marknadsföra
Problemet med ett generellt marknadsföringsbegrepp som styr marknadsföringen på tobaksområdet
Marknadsföring används i dag närmast som ett svenskt samlingsbegrepp för en rad olika unionsrättsliga begrepp. Av redogörelsen ovan i avsnitt
5.2framgår att begreppet marknadsföring i lagen om tobak och liknande produkter ska få sitt innehåll utifrån vissa begrepp i tobaksreklamdirek- tivet och tobaksproduktdirektivet, samt från
Av avsnitt 5.1.1 framgår att Europeiska kommissionen har synpunkter på Sveriges genomförande av tobaksproduktdirektivet. Kommissionen har framfört att marknadsföring syftar till att sälja den berörda produkten och att undantaget för passivt saluhållande öppnar upp för användandet av kommersiella meddelanden, vars direkta eller indirekta effekt är att främja
Yttrandet gäller endast bestämmelserna om
Marknadsföringen av tobaksvaror,
Prop. 2021/22:200
55
Prop. 2021/22:200 föring i tobaksreklamdirektivet och tobaksproduktdirektivet inte är kopp- lade till ett generellt marknadsföringsbegrepp.
56
Marknadsföringslagen är en generell lagstiftning som omfattar en mängd företeelser och som kompletteras av särskilda marknadsförings- regler för olika områden, t.ex. tobaksområdet. Marknadsföringslagen genomför direktivet om otillbörliga affärsmetoder, men har också fått sin utformning genom nationell rättsutveckling som har pågått under lång tid. Syftet med marknadsföringslagen är att främja konsumenternas och när- ingslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och närings- idkare (se 1 § nämnda lag). Reglerna på tobaksområdet har ett delvis annat syfte, att åstadkomma ett skydd för folkhälsan. Det gäller även bestäm- melserna om marknadsföring i lagen om tobak och liknande produkter. Att göra en generell koppling mellan marknadsföringsbegreppet i marknads- föringslagen och marknadsföringsbegreppet som avser tobaksvaror, e- cigaretter och påfyllningsbehållare riskerar mot denna bakgrund att leda till oklarheter. Det kan också ifrågasättas om en sådan generell koppling är förenlig med principen om lex specialis eftersom den kan sägas leda till att mer specifika bestämmelser om tobak,
Sammanfattningsvis har konsekvensen av att marknadsföringsbegreppet på tobaksområdet kopplats till det mer allmänna marknadsförings- begreppet i marknadsföringslagen lett till en situation där Sveriges genom- förande av tobaksproduktdirektivet ifrågasätts. Det beror på att den marknadsföring som avses i tobakreklamdirektivet och tobaksprodukt- direktivet tar sikte på kommersiella meddelanden vars syfte eller direkta eller indirekta effekt är att främja produkten. Ett rent passivt saluhållande är inte marknadsföring enligt dessa direktiv. Bestämmelserna om passivt saluhållande och kopplingen till det svenska marknadsföringsbegreppet leder därmed till oklarheter.
Hur kan den uppkomna situationen lösas?
Begreppet marknadsföring förekommer inte i de centrala bestämmelserna i tobaksreklamdirektivet och tobaksproduktdirektivet. De begrepp som i stället används är reklam och kommersiellt meddelande. En lösning på problemet med användandet av marknadsföringsbegreppet skulle kunna vara att begreppet marknadsföring helt utmönstras ur lagen om tobak och liknande produkter. Det skulle i så fall kunna ersättas av begreppen reklam och kommersiellt meddelande.
Marknadsföring är dock ett vedertaget begrepp i svensk rätt och används i många lagar som reglerar situationer där näringsidkare säljer produkter till konsumenter. För att bibehålla en konsekvent och sammanhållen reglering framstår det inte som ändamålsenligt att ersätta begreppet på tobaks- området.
En annan lösning är att behålla marknadsföringsbegreppet i lagen om tobak och liknande produkter, men åstadkomma en ordning där det tydligt framgår att begreppet får sitt innehåll från i första hand tobaksreklam- direktivet, tobaksproduktdirektivet och annan mer specifik reglering som
Regeringen har även, som efterfrågas av Patent- och marknadsdom- Prop. 2021/22:200 stolen, övervägt att införa en definition av marknadsföringsbegreppet i
lagen om tobak och liknande produkter som kopplar marknadsförings- begreppet till direktivets definitioner av reklam, kommersiella meddelan- den och informationssamhällets tjänster. Marknadsföringsbegreppet på tobaksområdet påverkas dock av olika begrepp i flera
Kopplingen till det generella marknadsföringsbegreppet bryts
Bestämmelserna om marknadsföring i lagen om tobak och liknande produkter utgör särskilda regler om marknadsföring av tobaksvaror, e- cigaretter och påfyllningsbehållare. Regeringen föreslår att det klargörs genom att rubriken i 4 kap. ändras till ”Marknadsföring av tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare”. Bestämmelserna om marknadsföring i 4 kap. blir därmed bestämmelser om marknadsföring som avser nyss nämnda produkter.
Det marknadsföringsbegrepp som styr hur näringsidkare får marknadsföra tobaksvaror,
Vad blir resultatet?
Tobaksområdet är harmoniserat. Rättstillämparen ska därför redan i dag tolka lagen om tobak och liknande produkter på ett direktivkonformt sätt med beaktande av principen om lex specialis. I den mån svenska för- arbeten strider mot hur ett visst begrepp används i tobaksreklamdirektivet eller tobaksproduktdirektivet ska begreppen förstås utifrån direktiven.
Genom att bryta kopplingen till det allmänna marknadsföringsbegreppet kommer lagtext och förarbeten att stämma bättre överens med
57
Prop. 2021/22:200
58
Förhållandet till marknadsföringslagen
Förslaget påverkar endast marknadsföringen av tobaksvaror,
Även när det gäller marknadsföring av tobaksvaror,
Som några remissinstanser påpekar, däribland Patent- och marknads- domstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen samt Företagarna, kan det inte uteslutas att det förhållandet att marknadsföringsbegreppet får delvis olika innebörd i olika lagar medför vissa svårigheter vid tillämp- ningen. Regeringen anser dock att risken för sådana svårigheter inte bör överdrivas. Mot bakgrund av de överväganden som görs ovan bedömer regeringen att den angivna lösningen, även med beaktande av risken för eventuella svårigheter vid tillämpningen, är den mest ändamålsenliga. Detta utifrån både de
I 7 kap. 8 § tredje stycket lagen om tobak och liknande produkter anges att vissa marknadsföringsåtgärder ska anses vara otillbörliga mot konsu- menter och att vissa marknadsföringsåtgärder kan medföra marknads- störningsavgift. Bestämmelsen, som har placerats i en paragraf om Konsumentverkets tillsyn, omfattar regler som kan åberopas inte bara av tillsynsmyndigheten, utan även av en annan berörd näringsidkare eller vissa sammanslutningar (se 47 § 2 och 3 marknadsföringslagen). Be- stämmelserna bör därför flyttas till kapitlet om marknadsföring.
5.3.2 |
Undantagen för passivt saluhållande tas bort |
Prop. 2021/22:200 |
Regeringens förslag: Undantagen för marknadsföring som endast består i att tillhandahålla tobaksvaror,
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig är positiva till förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I 4 kap. 2 § första stycket 2 och 4 § andra stycket 1 lagen om tobak och liknande produkter finns bestämmelser som undantar marknadsföring av tobaksvaror,
Som framgått är lagstiftningen om marknadsföring av tobak och liknande produkter harmoniserad genom bestämmelser i tobaksreklam- direktivet, tobaksproduktdirektivet och
Genomgången av praxis från
Vidare talar de tolkningar som
Ovan föreslås att marknadsföringen av tobaksvaror,
59
Prop. 2021/22:200 att passivt saluhållande inte längre omfattas av det marknadsförings- begrepp som gäller för tobaksvaror,
5.3.3Begreppen försäljningsställe och fysiskt försäljningsställe definieras
Regeringens förslag: Den befintliga definitionen av begreppet försälj- ningsställe ska ersättas med definitionen ”ett fysiskt försäljningsställe eller en webbplats för detaljhandel”. Det nya begreppet fysiskt försälj- ningsställe ska definieras som ”en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel”.
Uttrycket försäljningsställe ska bytas ut mot fysiskt försäljningsställe i de fall inte någon materiell förändring är avsedd.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Konsumentverket, som är den enda remissinstans som yttrat sig över förslaget, är positivt till förslaget om definition av fysiskt försäljningsställe och framför att det undanröjer den osäkerhet kring vem som har tillsyn över marknadsföring av tobaksvaror på webb- platser som har uppkommit i praxis.
|
Skälen för regeringens förslag |
|
Nuvarande reglering och praxis kring försäljningsställe |
|
I 1 kap. 3 § 6 lagen om tobak och liknande produkter definieras försälj- |
|
ningsställe som en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detalj- |
|
handel. Av förarbetena till den nämnda lagen framgår att begreppet försälj- |
|
ningsställe inte är definierat i något tobaksrättsligt sammanhang och att |
|
några uttalanden om tolkningen av begreppet inte heller finns i förarbetena |
|
till den äldre tobakslagen (prop. 2017/18:156 s. |
|
kommentaren till 1 kap. 3 § 6 framgår att det som avses med definitionen |
|
är fysiska försäljningsställen för detaljhandel, t.ex. omfattas inte webb- |
|
sidor och inte heller lokaler eller utrymmen där det bedrivs partihandel |
|
(samma prop. s. 174). |
|
I Konsumentverkets allmänna råd för marknadsföring av tobaksvaror till |
|
konsumenter (KOVFS 2019:3) framgår att de anser att definitionen av |
|
försäljningsställe som en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för |
|
detaljhandel ska tolkas som att det är fysiska försäljningsställen som avses. |
|
Det innebär att webbsidor enligt Konsumentverkets allmänna råd inte ut- |
|
gör ett försäljningsställe. |
|
I en dom från Patent- och marknadsdomstolen (PMT |
|
nadsföring av tobaksvaror i en webbutik samt via |
|
domstolen ansett att en webbplats faller under definitionen av ett försälj- |
|
ningsställe. Domstolen konstaterade att det inte entydigt framgår av orda- |
60 |
lydelsen i vare sig 4 kap. 2 § första stycket 3 eller 1 kap. 3 § 6 lagen om |
|
tobak och liknande produkter att försäljningsställe endast avser fysiska Prop. 2021/22:200 butiker. Enligt domstolen utesluter inte den språkliga utformningen av
1 kap. 3 § 6 att en webbutik skulle kunna omfattas av definitionen. Av den lagstiftningsprocess som ledde fram till lagen om tobak och liknande produkter framgår att regeringen föreslog att möjligheten att marknadsföra tobaksvaror på internet genom kommersiella meddelanden skulle tas bort, men att socialutskottet inte ställde sig bakom regeringens förslag i den delen. I stället föreslog utskottet att 4 kap. 2 § skulle ges samma innehåll som 14 § i den tidigare tobakslagen vilket riksdagen valde att bifalla (2018/19:SoU3 s. 21 och 35). Domstolen framförde vidare att den av riks- dagen åsyftade regleringen framstår som svårförenlig med vad som uttalas i författningskommentaren till 1 kap. 3 § 6, dvs. att försäljningsställe avser en fysisk lokal. I avsaknad av en tydlig lagbestämmelse liksom precisa och entydiga uttalanden i lagmotiven kom domstolen fram till att digitala försäljningsställen inte är exkluderade från undantaget i 4 kap. 2 § första stycket 3 om kommersiella meddelanden inne på försäljningsställen.
Tydligare definitioner av försäljningsställen
Det har alltså kommit att råda en osäkerhet kring huruvida en webbplats för detaljhandel med tobaksvaror ska anses utgöra ett försäljningsställe eller inte. Regeringen anser att de begränsande marknadsföringsreglerna som ska gälla på tobaksområdet ska vara så teknikneutrala som möjligt. I avsnitt 7.3.3 föreslås att kravet på att det ska finnas en tydlig och klart synbar skylt om åldersgräns på fysiska försäljningsställen ska göras mer teknikneutralt genom att ändras till ett krav om ett tydligt och klart synbart meddelande och utvidgas till att även omfatta webbplatser för detalj- handel. Det kan dock i vissa fall finnas behov av att ange om en reglering gäller specifikt för fysiska försäljningsställen eller om den gäller även för webbplatser. Det är fallet t.ex. avseende vem som har tillsynsansvaret på de olika försäljningsställena.
För att undanröja den osäkerhet som råder föreslår regeringen att försäljningsställe bör definieras som ett fysiskt försäljningsställe eller en webbplats för detaljhandel. Som Lagrådet framhåller ska en webbplats för detaljhandel innefatta alla digitala försäljningsmiljöer, oavsett vilken teknisk lösning som används vid försäljningen. Det förtydligas även i författningskommentaren. Det bör dessutom införas ett nytt begrepp, fysiskt försäljningsställe, som definieras som en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel. I det begreppet omfattas således inte webbplatser. Inget av begreppen omfattar partihandel. Lagen bör justeras så att det nya begreppet används när endast fysiska försäljningsställen avses.
Genom de föreslagna ändringarna får det gamla begreppet försäljnings- ställe en ny mer teknikneutral betydelse och omfattar både fysiska för- säljningsställen och webbplatser där det bedrivs detaljhandel. Dessutom ges möjlighet att förtydliga i lagen vilka bestämmelser som gäller specifikt för fysiska försäljningsställen.
Som en följd av den ändrade begreppsanvändningen görs följdändringar i lagen. De innebär att det gamla begreppet försäljningsställe byts ut mot fysiskt försäljningsställe i de fall inte någon materiell förändring är avsedd.
61
Prop. 2021/22:200 5.3.4 |
Regeringens bedömning: Undantaget för marknadsföring av elektron- iska cigaretter och påfyllningsbehållare i överföringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig, med undantag för marknadsföring genom kommersiella annonser, är förenligt med tobaksproduktdirektivet.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdom- stolen), som är den enda remissinstans som uttalat sig över förslaget, har inga invändningar när det gäller bedömningen av
Skälen för regeringens bedömning
Marknadsföringsförbudet och
Av 4 kap. 3 § lagen om tobak och liknande produkter framgår att en näringsidkare inte får marknadsföra
Genom 4 kap. 3 och 4 §§ genomförs bestämmelserna om marknads- föring i artikel 20.5 a, b och e. Artikel 20.5 a innebär att medlemsstaterna ska förbjuda kommersiella meddelanden inom informationssamhällets tjänster, i pressen och andra tryckta publikationer, vars syfte eller direkta eller indirekta effekt är att främja
62
Förhållandet mellan tobaksproduktdirektivet och YGL
Det kan konstateras att kommersiell annons är ett centralt begrepp i 4 kap. 3 och 4 §§, medan kommersiellt meddelande är det centrala begreppet i artikel 20.5 a, b och e. Det har lett till att Europeiska kommissionen har ifrågasatt Sveriges genomförande av direktivbestämmelserna. Kommis- sionen anser att skillnaden riskerar att öppna upp för marknadsföring av e- cigaretter och påfyllningsbehållare som inte är tillåten enligt direktiv- bestämmelserna. Sverige har bemött kommissionens synpunkter genom att hänvisa till att kommersiella meddelanden, som inte kan anses vara kommersiella annonser, måste vara tillåtna i grundlagsskyddade medier i Sverige och att det inte kan anses strida mot direktivet. För en närmare beskrivning av kommissionens synpunkter, se avsnitt 5.1.1.
I
I detta sammanhang bör också skäl 59 i tobaksproduktdirektivet upp- märksammas. Enligt det ska skyldigheten att respektera de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättig- heterna (2012/C 326/02) inte förändras genom direktivet. I artikel 11 i unionens stadga ges var och en rätt till yttrandefrihet. Den innefattar åsikts- frihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Dessutom ska mediernas frihet och mångfald beaktas. Bestämmelserna om mark- nadsföring i tobaksproduktdirektivet får alltså inte inskränka yttrandefri- heten.
Det innebär att Sverige får undanta företeelser som omfattas av den grundlagsskyddade yttrandefriheten, men att undantaget inte får vara vidare än det grundlagsskyddade området.
Genom yttrandefrihetsgrundlagen är var och en gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt att offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst när det sker i ljudradio, tv och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar (1 kap. 1 § YGL). Normhierarkiskt står yttrandefrihetsgrundlagen över vanlig lag, vilket innebär att det endast är möjligt att inskränka den grundlagsskyddade yttrandefriheten om det finns ett utrymme för det i grundlag.
Genom 1 kap. 12 § 3 tryckfrihetsförordningen, förkortad TF, är det möjligt att i vanlig lag meddela förbud mot kommersiella annonser som
Prop. 2021/22:200
63
Prop. 2021/22:200
64
har meddelats till skydd för hälsa eller miljö enligt en förpliktelse som följer av medlemskapet i Europeiska unionen. I 1 kap. 12 § 4 TF medges att det meddelas sådana föreskrifter när det gäller införande och utform- ning av varningstext, innehållsdeklaration eller annan liknande produkt- information, om syftet är skydd för hälsa eller miljö eller konsumentskydd. I 1 kap. 18 § YGL stadgas att det som sägs om kommersiella annonser och produktinformation i 1 kap. 12 § TF också ska gälla i fråga om program och om innehållet i tekniska upptagningar.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att utrymmet för att inskränka yttrandefriheten på tobaksområdet när det gäller program och tekniska upptagningar är begränsat till sådana företeelser som utgör kommersiella annonser.
Bakgrunden till begreppet kommersiell annons
Begreppet kommersiell annons har en lång tradition inom tryck- och yttrandefriheten. Redan på
Ändringen i tryckfrihetsförordningen på
I och med den omfattande digitaliseringen i nutid har reklam i tryckta tidningar blivit mindre intressant ur marknadsföringssynpunkt. Numera förekommer marknadsföring på internet i en mängd kanaler som inte har formen av en tidning med redaktionell text och annonser. Möjligheten att inskränka tryckfriheten, som ursprungligen endast skulle avse alkohol- och tobaksreklam, har dessutom utvidgats till att avse en rad andra förete- elser, däribland
Kommersiella meddelanden
Begreppet kommersiella meddelanden används i
Den traditionella reklamen fångas upp av förbudet i lagen om tobak och liknande produkter mot kommersiella annonser i periodiska skrifter eller
andra jämförbara skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Så långt kan det konstateras att begreppen har samma innebörd. Fråga kan ställas om vad som gäller för annonser i redaktionell form. Ett exempel kan vara att en dagstidning ger ut en annonsbilaga eller en annonstidning för
Av förarbetena till 1 kap. 12 § TF (prop. 1973:123 s. 10) framgår att bestämmelsen inte är avsedd att inskränka journalistiken. Gränsen bör dras så snävt att endast meddelanden som har rent kommersiell karaktär faller utanför tryckfrihetsförordningen. Reportage från vinprovningar och restauranger omfattas inte. Det ska vara fråga om annonser som syftar till avsättning av varor eller tjänster.
Massmedieutredningen uttalade att med annons menas ”sådan annons eller därmed jämställt meddelande som syftar till att främja avsättning av vara eller tjänst och som avser näringsidkares affärsverksamhet eller där tillhandahållen vara eller tjänst”. I förarbetena till ändringarna i tryck- frihetsförordningen framfördes att utanför tillämpningsområdet faller annonser vars ändamål är att vinna anslutning till en idé eller till religiösa, politiska eller andra ideella sammanslutningar, dvs. att redaktionell text är tryggad av tryckfrihetsförordningen. Vidare framfördes att enligt grund- reglerna för reklam står klart att man ska kunna skilja mellan annons och annan tidningstext. Avgörande bör vara om själva publiceringen av reklamen skett i näringsidkarens intresse (samma prop. s.
I detta sammanhang ska det även nämnas att det i svensk rätt finns en uttrycklig regel om reklamidentifiering i 9 § marknadsföringslagen. Det innebär att dold reklam inte är tillåten.
Vid genomförandet av direktivet om otillbörliga affärsmetoder angavs i prop. 2007/08:115 s. 82 att principen om reklamidentifiering kommer till uttryck i ett flertal av direktivets bestämmelser, bl.a. artikel 7.2. Reklam som döljs som redaktionell text (utan att det framgår att det är fråga om annonsinnehåll) innebär en överträdelse av marknadsföringslagen.
Bestämmelserna om periodiska och jämförbara skrifter i tobaksprodukt- direktivet är genomförda på ett fullgott sätt
I 4 kap. 3 § lagen om tobak och liknande produkter finns ett förbud för näringsidkare att marknadsföra
Prop. 2021/22:200
65
Prop. 2021/22:200 De aktuella bestämmelserna infördes i lagen (2017:425) om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare och fördes över oförändrade till lagen om tobak och liknande produkter (prop. 2017/18:156 s. 188). Av för- fattningskommentarerna till bestämmelserna i den upphävda lagen fram- går att uttrycket andra jämförbara skrifter tar sikte på ordningen för skriftens utgivning, vilket medför att annonsförbudet även är tillämpligt på tidningar och tidskrifter som kommer ut mer sällan än fyra gånger per år. Förbudet mot kommersiella annonser i den aktuella bestämmelsen om- fattar däremot inte affischer, reklambroschyrer, folders, etiketter, förpack- nings- och emballagetryck, prislistor och liknande tryckalster (prop. 2016/17:132 s. 90).
Som framförts ovan har
Utredningen anför att skillnaden mellan en annons och ett meddelande i detta sammanhang inte är så stor. Begreppet kommersiell annons får enligt utredningen snarast förstås som ett begrepp som används för att avgränsa det område som åtnjuter ett grundlagsskydd. Samtidigt är det inte möjligt att utforma meddelanden med rent kommersiella syften som redaktionell text. Sådana meddelanden faller utanför tryckfrihetsförordningens materiella tillämpningsområde och skyddas inte av tryckfrihetsförord- ningen. Dessutom finns som ovan nämnts en uttrycklig regel om reklam- identifiering i 9 § marknadsföringslagen, vilken innebär att reklam som döljs som redaktionell text kan vara att anse som otillbörlig enligt mark- nadsföringslagen.
Sammantaget konstaterar utredningen att begreppen kommersiellt med- delande och kommersiell annons har tillkommit i olika sammanhang. Det förra begreppet har tillkommit inom ramen för EU och uttolkas av EU- domstolen. Det senare har tillkommit långt före
Mot bakgrund av det som anförs ovan bedömer regeringen att Sverige genom bestämmelserna om förbud mot kommersiella annonser i period- iska skrifter eller andra jämförbara skrifter i 4 kap. 3 § lagen om tobak och liknande produkter, tillsammans med kravet på reklamidentifiering i 9 § marknadsföringslagen, har genomfört bestämmelsen i 20.5 a i tobaks- produktdirektivet på ett fullgott sätt.
66
Bestämmelserna om informationssamhällets tjänster är genomförda på ett fullgott sätt
Kommissionen har även anmärkt på Sveriges genomförande av bestäm- melsen i artikel 20.5 a i tobaksproduktdirektivet om förbud mot kommers- iella meddelanden i informationssamhällets tjänster. Den är genomförd genom 4 kap. 4 § första stycket 1 lagen om tobak och liknande produkter. Anledningen till att genomförandet ifrågasätts är att det generella förbudet inte omfattar marknadsföring i överföringar eller tekniska upptagningar som inte utgörs av kommersiella annonser, se 4 kap. 4 § andra stycket 2.
I avsnitt 5.2.1 redogörs för innebörden av begreppet informations- samhällets tjänster. Detta begrepp förekommer både i det s.k. anmälnings- direktivet och det s.k.
Ovan beskrivs att Massmedieutredningen föreslog en definition av begreppet kommersiell annons enligt vilken begreppet skulle omfatta ”annonser eller andra jämställda meddelanden”. En sådan definition infördes inte, men lagstiftaren tog inte heller avstånd ifrån att även andra meddelanden som inte har formen av en annons i exempelvis en tidning ska kunna falla utanför grundlagsskyddet.
Webbutiker är ett exempel på informationssamhällets tjänster. Ett av de mest betydelsefulla exemplen på marknadsföring som regleras genom direktivbestämmelsen om kommersiella meddelanden är reklam för e- cigaretter och påfyllningsbehållare på internet. Utredningen konstaterar att webbsidor normalt sett inte omfattas av skydd enligt yttrandefrihetsgrund- lagen, men enligt reglerna om databaser i 1 kap.
Prop. 2021/22:200
67
Prop. 2021/22:200 Öppningen för marknadsföring i tekniska upptagningar på vilka yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig i 4 kap. 4 § andra stycket 2 gäller inte kommersiella annonser. De kommersiella meddelanden som inte om- fattas av yttrandefriheten ska i princip alltid betraktas som kommersiella annonser. Mot bakgrund av att direktivbestämmelsen inte får inskränka yttrandefriheten får den svenska regleringen anses överensstämma med bestämmelsen i artikel 20.5 a om förbud mot kommersiella meddelanden i informationssamhällets tjänster.
68
Hittills har bestämmelserna om marknadsföring i lagen om tobak och liknande produkter tolkats utifrån det allmänna marknadsföringsbegreppet i marknadsföringslagen. I avsnitt 5.3.1 föreslås att marknadsförings- begreppet i stället ska förstås utifrån en direktivkonform tolkning, i det här fallet främst tobaksproduktdirektivet. Enligt artikel 20.5 a i tobaks- produktdirektivet ska sådana kommersiella meddelanden vars syfte eller direkta eller indirekta effekt är att främja
Rent kommersiella meddelanden omfattas inte av yttrandefrihetsgrund- lagens materiella tillämpningsområde. Samtidigt kan det finnas meddel- anden som faller inom yttrandefrihetsgrundlagens materiella tillämpnings- område, men som indirekt kan främja
I och med att bestämmelserna i tobaksproduktdirektivet inte ska in- skränka den grundläggande yttrandefriheten får Sverige undanta sådana uppgifter som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen från marknadsför- ingsförbudet inom informationssamhällets tjänster. Genom att använda begreppet kommersiell annons, som är ett väletablerat begrepp inom tryck- och yttrandefrihetsområdet i Sverige, åstadkoms en avgränsning som gör att endast sådant som faller in under skyddet för yttrandefriheten i yttrandefrihetsgrundlagen undantas.
Sammantaget bedömer regeringen att förbudet i artikel 20.5 a i tobaks- produktdirektivet mot att använda kommersiella meddelanden i informa- tionssamhällets tjänster har genomförts i enlighet med direktivet. De svenska reglerna medger inte ett större utrymme för kommersiella med- delanden än vad som avsetts i direktivet. Några ytterligare författnings- ändringar bedöms därför inte behövas.
I artikel 20.5 b i tobaksproduktdirektivet finns en bestämmelse om att kommersiella meddelanden i radion, vars syfte eller direkta eller indirekta effekt är att främja
ringsdirektivet och prop. 2019/20:168). En videodelningsplattform är även en tjänst inom informationssamhällets tjänster enligt
Övriga bestämmelser i artikel 20.5 b och e i tobaksproduktdirektivet har genomförts genom 4 kap. 4 § första stycket 2 som förbjuder marknads- föring av
Här kan det föras ett resonemang som motsvarar det som förs ovan när det gäller informationssamhällets tjänster. Bestämmelserna i artikel 20.5 b och e i tobaksproduktdirektivet ska inte inskränka den grundlagsskyddade yttrandefriheten.
5.3.5Bestämmelserna om marknadsföring ses över
Regeringens förslag: Bestämmelserna om förbud mot marknadsföring av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare ska utgå från begrep- pet kommersiellt meddelande i stället för begreppet kommersiell annons.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdom-
stolen), som är den enda remissinstans som uttalat sig över förslaget, framför att det skulle underlätta tillämpningen om det i författnings- kommentarerna utvecklades hur begreppen kommersiella meddelanden och kommersiella annonser förhåller sig till varandra.
Skälen för regeringens förslag |
|
Den nuvarande regleringen av marknadsföring av tobaksvaror |
|
I 4 kap. 1 § finns ett förbud mot användning av kommersiella annonser i |
|
vissa specificerade medier. Det rör sig om periodiska skrifter eller jämför- |
|
bara skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Dessutom om- |
|
fattar förbudet |
|
överföringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrandefrihetsgrundlagen |
|
är tillämplig. |
|
Genom 4 kap. 2 § utvidgas marknadsföringsförbudet för tobaksvaror. |
|
Utvidgningen gör att även annan marknadsföring än kommersiella |
|
annonser i de medier som omfattas av 1 § är förbjuden. Denna utvidgning |
|
av marknadsföringsförbudet är generell och omfattar all marknadsföring |
69 |
|
Prop. 2021/22:200
70
av tobaksvaror till konsumenter som inte är grundlagsskyddad, med två undantag: undantaget för passivt saluhållande och undantaget för särskilt måttfulla kommersiella meddelanden inne på fysiska försäljningsställen. I avsnitt 5.3.2 föreslås att undantaget för passivt saluhållande tas bort.
När den numera upphävda tobakslagen (1993:581) antogs utgick marknadsföringsbestämmelserna från ett rekvisit om särskild måttfullhet vid tobaksreklam (prop. 1992/93:185 s. 4). Det generella förbudet mot tobaksreklam infördes i och med att Sverige anslöt sig till Världshälso- organisationens (WHO) ramkonvention om tobakskontroll. I förarbetena till ändringarna i tobakslagen framgår att syftet var att skapa en svensk reglering som gick så långt som tryckfrihetsförordningen och yttrandefri- hetsgrundlagen tillåter. Lösningen blev ett generellt förbud mot kommers- iella annonser och en utvidgning av förbudets tillämpningsområde till att omfatta alla överföringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrandefri- hetsgrundlagen är tillämplig (prop. 2004/05:118 s.
Reglerna som avser marknadsföring av tobaksvaror ändras redaktionellt
Utgångspunkten nu är densamma som vid Sveriges tillträde till WHO:s ramkonvention – att marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter ska vara förbjuden, med undantag för det område som skyddas av tryckfrihets- förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Den nuvarande regleringen av marknadsföringen med en första paragraf som reglerar marknadsföring i vissa medier, som sedan kompletteras med en andra paragraf som innehåller ett generellt förbud är inte helt tydlig. Det kan ge intrycket av att regleringen tillåter mer än vad den egentligen gör.
Mot bakgrund av ovanstående finns ett behov av en redaktionell översyn av regleringen av marknadsföring av tobaksvaror. Den bör utgå från en generell förbudsbestämmelse som kompletteras med dels undantag för det område som skyddas av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets- grundlagen, dels ett undantag för kommersiella meddelanden som upp- fyller kraven på särskild måttfullhet inne på fysiska försäljningsställen. Genom att samla bestämmelserna i en paragraf blir regleringen mer lättillgänglig och överskådlig. Ändringarna är endast redaktionella och författningstekniska. Någon ändring i sak är inte avsedd.
Marknadsföringsförbudet för
I avsnitt 5.1 finns en utförlig redogörelse för 4 kap. 3 och 4 §§ som reglerar marknadsföringen av
Marknadsföringen av
I 4 kap. 3 och 4 §§ lagen om tobak och liknande produkter används i stället begreppet kommersiell annons. Skillnaden mellan begreppet annons och meddelande är i detta sammanhang inte så stor. Begreppet kommersiell annons får snarast förstås som ett begrepp som i lagen om tobak och liknande produkter används för att avgränsa det område som åtnjuter ett grundlags- skydd. Samtidigt är det enligt svensk rätt inte möjligt att utforma med- delanden med rent kommersiella syften som redaktionell text. Sådana meddelanden skyddas nämligen inte av tryckfrihetsförordningen. Dessutom finns i 9 § marknadsföringslagen en uttrycklig regel som innebär att reklam som döljs som redaktionell text kan innebära en överträdelse av marknads- föringslagen. Trots att det är fråga om två olika begrepp har inte några företeelser kunnat identifieras som är otillåtna kommersiella meddelanden, men som inte ryms inom begreppet kommersiell annons. Tobaksprodukt- direktivet är dock utgångspunkten för den svenska regleringen av marknads- föring av
Det kan noteras att begreppet kommersiellt meddelande också används i en mer allmän betydelse. I förarbetena till införandet av 4 kap. 2 § första stycket 3 och andra stycket lagen om tobak och liknande produkter anges t.ex. varulistor och prislistor för tobaksvaror som sådana kommersiella meddelanden som är tillåtna i fysiska butiker (prop. 2004/05:118 s. 59). Bestämmelserna om förbud mot kommersiella meddelanden vid mark- nadsföring av
Reglerna som avser marknadsföring av
Bestämmelserna om marknadsföring av
Prop. 2021/22:200
71
Prop. 2021/22:200 |
6 |
Sponsring av tobaksvaror |
|
|
och |
|
6.1 |
Den unionsrättsliga regleringen av sponsring |
|
Reglerna om sponsring som äger rum i flera medlemsstater eller som på |
|
|
något annat sätt har gränsöverskridande verkan eller effekt är harmoni- |
|
|
serade genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/33/EG av den |
|
|
26 maj 2003 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författ- |
|
|
ningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror (tobaks- |
|
|
reklamdirektivet) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU |
|
|
av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra |
|
|
författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror |
|
|
och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG |
|
|
(tobaksproduktdirektivet). |
|
|
Artikel 2 c i tobaksreklamdirektivet har följande lydelse: |
|
|
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som |
|
|
här anges: |
|
|
c) sponsring: varje form av offentligt eller privat bidrag till ett evene- |
|
|
mang, en verksamhet eller en person med syftet eller den direkta eller |
|
|
indirekta verkan att främja en tobaksvara. |
|
|
Artikel 5 i tobaksreklamdirektivet har följande lydelse: |
|
|
Sponsring av evenemang |
|
|
1. Sponsring av evenemang och verksamhet som berör eller äger rum i |
|
|
flera medlemsstater eller på något annat sätt har gränsöverskridande |
|
|
verkan skall vara förbjuden. |
|
|
2. All gratisutdelning av tobaksvaror i samband med sponsring av |
|
|
sådana evenemang som avses i punkt 1 vars syfte eller direkta eller |
|
|
indirekta verkan är att främja sådana produkter skall vara förbjuden. |
|
|
Artikel 20.5 d i tobaksproduktdirektivet har följande lydelse: |
|
|
Medlemsstaterna ska se till att |
|
|
d) alla former av offentliga eller privata bidrag till något evenemang, |
|
|
någon verksamhet eller enskild person, som har som syfte eller direkt |
|
|
eller indirekt effekt att främja elektroniska cigaretter och påfyllnings- |
|
|
behållare och involverar eller äger rum i flera medlemsstater eller på |
|
|
annat sätt har gränsöverskridande effekter, är förbjudna. |
|
|
Någon praxis från |
|
|
tobaksreklamdirektivet och artikel 20.5 d i tobaksproduktdirektivet närmare |
|
|
utvecklas med avseende på de frågor som är aktuella har inte kunnat |
|
|
identifieras. |
|
|
Utifrån |
ordalydelsen i de unionsrättsliga bestämmelserna kan det |
72 |
konstateras att det rör sig om två bestämmelser med i stort sett samma |
|
lydelse, där sponsring innefattar alla former av offentliga eller privata Prop. 2021/22:200 bidrag till ett evenemang, en verksamhet eller en person med syftet eller
den direkta eller indirekta verkan att främja en tobaksvara eller
Uttrycket ”offentligt eller privat bidrag” överensstämmer med andra språkversioner av direktivet. Det kan jämföras med artikel 1 k i Europa- parlamentets och rådets direktiv (EU) 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster), det s.k. AV- direktivet, i den lydelse det getts genom ändringsdirektivet som inleds: ”sponsring: varje bidrag som ges av offentliga eller privata företag eller fysiska personer …”.
6.2Den svenska regleringen av sponsring
Enligt 4 kap. 8 § första stycket lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter får tillverkare, partihandlare och importörer av tobaksvaror, e- cigaretter eller påfyllningsbehållare inte sponsra ett evenemang eller en verksamhet dit allmänheten har tillträde eller som kan antas få gränsöver- skridande effekt, om sponsringen kan antas medföra att avsättningen av tobaksvaror,
I paragrafens andra stycke påminns om att bestämmelser om förbud mot sponsring av program i radio och tv samt om produktplacering i tv finns i radio- och
I samband med införandet av lagen om tobak och liknande produkter anmäldes de nya bestämmelserna till Europeiska kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska före- skrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (anmälningsdirektivet). Kommissionen beslutade att anta ett detaljerat utlåtande. Kommissionen framförde att bestämmelsen i första stycket är oförenlig med artikel 5 i tobaksreklamdirektivet och artikel 20.5 d i tobaksproduktdirektivet. Med utgångspunkt i ordalydelsen i de nämna artiklarna framförde kommissionen tre invändningar:
–För det första att sponsring inte är definierat i den svenska lagtexten med följden att det inte är klart om termen har samma tillämpnings- område som i direktiven.
–För det andra att i strid mot artikel 20.5 d i tobaksproduktdirektivet och artikel 5 i tobaksreklamdirektivet gäller inte förbudet i 4 kap. 8 § första stycket för enskilda personer.
–För det tredje att förbudet mot sponsring i 4 kap. 8 § första stycket begränsas till tillverkare, partihandlare och importörer vilket i sin tur begränsar tillämpningsområdet i förhållande till artikel 5 i tobaks- reklamdirektivet och artikel 20.5 d i tobaksproduktdirektivet, i vilka ett allmänt förbud fastställs mot alla former av berörda offentliga eller privata bidrag.
73
Prop. 2021/22:200 6.3 |
Bakgrunden till den svenska regleringen av |
|
sponsring |
Sponsringsförbudet i den dåvarande tobakslagen (1993:581) infördes 2005 i samband med Sveriges tillträde till Världshälsoorganisationens (WHO) ramkonvention om tobakskontroll. I förarbetena till bestämmelsen framgår att sponsringsförbudet ska omfatta dels evenemang och verksam- heter som berör eller äger rum i flera medlemsstater, dels evenemang dit allmänheten har tillträde. Vidare ska sponsringsförbudet omfatta tobaks- industrin såsom begreppet ska förstås enligt WHO:s ramkonvention, dvs. tillverkare, partihandlare och importörer av tobaksvaror. En anledning till denna begränsning var att regeringen ansåg att det varken var meningsfullt eller önskvärt att förbjuda att en lokal handlare ger ett bidrag till ortens idrotts- eller ungdomsverksamhet. En sådan handlare säljer oftast inte endast tobak, utan även andra produkter i exempelvis en livsmedelsbutik (prop. 2004/05:118 s. 40).
I förarbetena till bestämmelsen om förbud mot sponsring av tobaksvaror framgår också att den grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheten var en orsak till att bestämmelserna om förbud mot sponsring har utformats på ett annat och mindre generellt sätt än i tobaksreklamdirektivet. Ett mer generellt förbud kunde dessutom göra att även annan sponsring än spons- ring av tobaksmärken, t.ex. olika former av företagsrelaterad sponsring, skulle bli otillåten. Regeringen valde därför att begränsa regeln till att gälla sponsring som kan anses medföra att avsättningen av en tobaksvara främjas (samma prop. s.
Sponsringsförbudet för
Bestämmelserna om förbud mot sponsring av tobaksvaror respektive e- cigaretter och påfyllningsbehållare har förts samman och placerats i 4 kap. 8 § första stycket lagen om tobak och liknande produkter. Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar de tidigare bestämmelserna.
74
6.4En definition av och förbud mot sponsring införs
Regeringens förslag: Sponsring ska definieras i lagen om tobak och liknande produkter. Definitionen ska omfatta varje form av offentliga eller privata bidrag till ett evenemang, en verksamhet eller en person med syftet eller den direkta eller indirekta verkan att främja en tobaks- vara, en elektronisk cigarett eller en påfyllningsbehållare.
Sponsring som främjar tobaksvaror, elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare ska vara förbjuden om den kan antas få gränsöver- skridande effekter. Tillverkare, partihandlare och importörer ska inte heller få sponsra nationella evenemang eller verksamheter dit allmän- heten har tillträde om sponsringen främjar tobaksvaror, elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens, men utredningen har inte föreslagit att ”varje form av” ska ingå i definitionen av sponsring.
Remissinstanserna: Konsumentverket ser positivt på förslaget att införa en definition av sponsring i lagen om tobak och liknande produkter. Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) välkomnar utred- ningens förslag om att införa en definition, men anser att det på motsvar- ande sätt som i artikel 2 c i tobaksreklamdirektivet kan klargöras att sponsring omfattar varje form av offentligt eller privat bidrag. Sveriges advokatsamfund instämmer i betänkandets analys, bedömning och förslag angående sponsring av tobaksvaror och
Skälen för regeringens förslag
Regleringen av sponsring med gränsöverskridande effekt är harmoniserad
Både artikel 5 i tobaksreklamdirektivet och artikel 20.5 d i tobaksprodukt- direktivet förbjuder sponsring som äger rum i flera medlemsstater eller som på något annat sätt har gränsöverskridande verkan eller effekt. När det gäller sponsring på rent nationell nivå kan av skälen till direktiven uttryck- ligen och motsatsvis läsas att sådan sponsring inte regleras i direktiven (se skäl 5 i tobaksreklamdirektivet och skäl 43 i tobaksproduktdirektivet).
Medlemsstaterna är alltså skyldiga att införa bestämmelser om spons- ring som äger rum i flera medlemsstater eller som på något annat sätt har gränsöverskridande verkan eller effekt och medlemsstaterna är i princip förhindrade att införa egna regler på detta område. Medlemsstaterna har däremot möjlighet att införa nationella regler om sponsring som inte har gränsöverskridande verkan eller effekt.
Genomförandet i lagen om tobak och liknande produkter
I 4 kap. 8 § lagen om tobak och liknande produkter finns ett förbud mot sponsring som omfattar tillverkare, partihandlare och importörer av
Prop. 2021/22:200
75
Prop. 2021/22:200 tobaksvaror,
Förbudet mot sponsring har inte begränsats till evenemang eller verk- samheter med gränsöverskridande effekt. Därmed omfattar sponsrings- förbudet även inhemsk sponsring. Samtidigt valde Sverige att begränsa reglerna om sponsring till att omfatta tillverkare, partihandlare och importörer samt att sponsringen måste kunna antas medföra en ökad om- sättning av varorna. Några uttryckliga bestämmelser om sponsring till personer infördes inte heller, trots att bidrag till en person omfattas av sponsringsbegreppet enligt artikel 2 c i tobaksreklamdirektivet och artikel 20.5 d i tobaksproduktdirektivet.
En definition av sponsring ska införas
Artikel 2 c i tobaksreklamdirektivet innehåller en definition av sponsring som överensstämmer med hur begreppet används i tobaksprodukt- direktivet. I 1 kap. 3 § lagen om tobak och liknande finns definitioner av begrepp som används i lagen. Det är lämpligt att en definition som mot- svarar artikel 2 c i tobaksreklamdirektivet förs in i 1 kap. 3 § lagen om tobak och liknande produkter. Genom att definiera sponsring i lagen om tobak och liknande produkter på ett sätt som överensstämmer med hur begreppet används i direktiven tydliggörs att bestämmelserna om gräns- överskridande sponsring även omfattar sponsring av fysiska personer.
Patent- och marknadsdomstolen anser att det på motsvarande sätt som i artikel 2 c i tobaksreklamdirektivet bör klargöras att sponsring omfattar varje form av offentligt eller privat bidrag.
Även om definitionen som utredning föreslår inte begränsas till någon speciell form av offentliga eller privata bidrag bör tobaksreklamdirektivet och tobaksproduktdirektivet följas så långt som möjligt. ”Varje form av” ska därför läggas till framför offentliga och privata bidrag för att inga skillnader i ordalydelsen mellan den svenska och
Regleringen av inhemsk sponsring ska inte ändras
Det svenska genomförandet av artiklarna 2 c och 5 i tobaksreklam- direktivet och artikel 20.5 d i tobaksproduktdirektivet har lett till oklar- heter kring vad som gäller i fråga om sponsring av tobaksvaror, e- cigaretter och påfyllningsbehållare. Det finns flera tänkbara lösningar på detta problem. 4 kap. 8 § lagen om tobak och liknande produkter kan justeras så att både inhemsk sponsring och gränsöverskridande sponsring regleras på ett sätt som motsvarar direktivbestämmelserna. Fördelen med en sådan lösning är att regleringen blir enhetlig och följer den föreslagna definitionen. Samtidigt skulle det vara att gå längre än vad Sverige behöver. Bakgrunden till den svenska regleringen är bl.a. att det bedömdes olämpligt att införa ett mer generellt förbud mot sponsring. En av anled- ningarna till det var att lokala handlare ska ha möjlighet att lämna bidrag
76
till ortens idrotts- eller ungdomsverksamhet. Denna form av sponsring torde i normala fall sakna gränsöverskridande inslag.
De bestämmelser som avser inhemsk sponsring bedöms vara ändamåls- enliga med de begränsningar som har införts och fungerar väl i ett nation- ellt perspektiv. Regeringen gör ingen annan bedömning än när bestäm- melserna infördes. Den nuvarande regleringen om inhemsk sponsring bör därför behållas. Det innebär att förbudet mot inhemsk sponsring begränsas i förhållande till den definition av sponsring som föreslås, på så sätt att detaljhandlare och bidrag till en person inte omfattas av förbudet.
Däremot ska bestämmelsen också justeras på så sätt att begränsningen om att sponsringen kan antas medföra en ökad omsättning av varorna tas bort, på motsvarande sätt som görs för den gränsöverskridande spons- ringen nedan. Det räcker att sponsringen har till syfte eller den direkta eller indirekta verkan att främja tobaksvaror,
Göteborgs kommun framför i detta sammanhang att det bör förtydligas att med verksamhet dit allmänheten har tillträde också ska förstås närings- verksamheter såsom butiker. Bakgrunden är att de uppmärksammat en omfattande handel med så kallade marknadsföringsplatser, där tobaks- bolag tecknar avtal med enskilda butiker eller butikskedjor som innebär att de betalar butiken för att marknadsföra deras tobaksvaror.
Begreppet verksamhet definieras inte i tobaksproduktdirektivet. Av tidigare förarbeten kring sponsringsförbudet framgår att med verksamhet avses i detta sammanhang fortlöpande aktiviteter, t.ex. driften av idrotts- anläggningar, ungdomsgårdar, museer och teatrar (prop. 2004/05:118 s.
I andra sammanhang kan butiker utgöra en plats dit allmänheten har tillträde. Av exemplen i äldre förarbeten framgår dock inte att avsikten har varit att butiker ska anses vara sådan verksamhet som omfattas av sponsringsförbudet. Regeringen gör ingen annan bedömning nu. Givetvis ska bidrag i form av reklammaterial etc. som visas upp i butikerna följa marknadsföringsreglerna för tobak,
Förbudet mot gränsöverskridande sponsring ska justeras så att det överensstämmer med de båda
När det gäller gränsöverskridande sponsring är bestämmelserna harmoni- serade och det saknas utrymme att reglera sådan sponsring på annat sätt än vad som medges av bestämmelserna i tobaksreklamdirektivet och tobaks- produktdirektivet. Det bör därför införas en särskild bestämmelse om förbud mot gränsöverskridande sponsring som innebär att förbudet anpassas till
Bestämmelsen ska omfatta sponsring av fysiska personer. Det innebär att den nya bestämmelsen om gränsöverskridande sponsring kommer ett
Prop. 2021/22:200
77
Prop. 2021/22:200 förbjuda sponsring av såväl ett evenemang och en verksamhet som en fysisk person. Vidare ska begränsningen av tillämpningsområdet i förhåll- ande till tillverkare, partihandlare och importörer tas bort för att nå över- ensstämmelse med den harmoniserade
Förslaget innebär inte att butiker som främst förknippas med andra produkter än tobaksvaror,
Slutligen tas även begränsningen om att sponsringen måste kunna antas medföra en ökad omsättning av varorna bort. I stället ska begränsningen i enlighet med
De nya bestämmelserna är förenliga med tryck- och yttrandefriheten
Ett förbud mot gränsöverskridande sponsring får inte inskränka den svenska tryck- eller yttrandefriheten på ett otillåtet sätt. Tryckfrihets- förordningen ger ett grundlagsskydd för yttrandefriheten i böcker, tid- ningar och andra tryckta skrifter samt tryckta bilder. Yttrandefrihetsgrund- lagen innehåller motsvarande bestämmelser för yttrandefriheten i ljud- radio, tv och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upp- tagningar.
En reglering av sponsring innebär närmast en reglering av en handling, nämligen att lämna någon form av bidrag till ett evenemang, en verksam- het eller en person. Det kan givetvis finnas andra åtgärder som en närings- idkare kan vilja vidta för att visa att sponsringen har skett, t.ex. att tryckt reklam sätts upp vid ett evenemang, men det är något annat än själva sponsringen. Sådana företeelser kan dessutom oftast hanteras genom bestämmelserna om marknadsföring som finns i lagen om tobak och liknande produkter.
78
Av förarbetena till bestämmelserna om sponsring i lagen om tobak och liknande produkter framgår att de evenemang och verksamheter som
regleras typiskt sett inte omfattas av tryckfrihetsförordningen eller Prop. 2021/22:200 yttrandefrihetsgrundlagen, men att det inte går att i förväg ange gränsen
för bestämmelsernas omfattning. Denna fråga får i stället överlämnas till rättstillämpningen (prop. 2004/05:118 s. 60 och prop. 2016/17:132 s. 90).
I och med att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen normhierarkiskt står över lagen om tobak och liknande produkter så kan bestämmelserna om sponsring inte anses inskränka det område som skyddas av dessa grundlagar. Förslagen bedöms därför vara förenliga med den grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheten.
I detta sammanhang ska också noteras att
I artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättig- heterna (2012/C 326/02) ges var och en rätt till yttrandefrihet. Den inne- fattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighetsinblandning och oberoende av territoriella gränser. Dessutom ska mediernas frihet och mångfald beaktas. Bestäm- melserna om sponsring i tobaksreklamdirektivet och tobaksprodukt- direktivet anses därför inte medföra någon skyldighet att förbjuda sådant som omfattas av grundläggande regler om tryck- och yttrandefrihet.
7Marknadsföring och försäljning på internet
Regeringen lämnade förslag till reglering av marknadsföring av tobaksvaror i propositionen Ny lag om tobak och liknande produkter (prop. 2017/18:156). I fysiska butiker föreslog regeringen att det skulle införas ett förbud mot kommersiella meddelanden med undantag för upp- visandet av tobaksförpackningen och varu- och prislistor. Vidare föreslogs att kravet på att den tillåtna marknadsföringen inte får vara uppsökande, påträngande eller uppmana till bruk av tobak skulle behållas. När det gäller internet föreslog regeringen ett förbud mot marknadsföring av tobaks- varor, med undantag för
79
Prop. 2021/22:200
80
7.1Marknadsföring och försäljning av tobak,
7.1.1Digitaliserad handel med tobaksvaror,
Handeln på internet har växt med närmare 20 procent per år mellan 2004 och 2017 enligt Konsumentverkets underlagsrapport 2020:3, Vår omvärld 2019. En konsekvens av det är att handeln har blivit mer globaliserad. I och med att köpen inte görs på ett fysiskt försäljningsställe kan köpen göras från företag som befinner sig utomlands. Det gäller även tobaksvaror, e- cigaretter och tobaksfritt snus.
Det är vanligt att tobak,
Vanligtvis levereras de varor som köps genom postförsändelse. Det finns dock även exempel på andra försäljningssätt. Exempelvis finns det webbplatser som mer liknar nattöppna kiosker med hemleverans. Det finns också traditionella livsmedelsbutiker som säljer tobaksvaror och tobaks- fritt snus med hemleverans genom sina webbplatser.
7.1.2Nya möjligheter att nå ut med reklam
Den ökade digitaliserade handeln ger nya möjligheter att skräddarsy och nå ut med reklam. Med hjälp av artificiell intelligens och algoritmer kan konsumenternas beteenden fångas upp och förutsägas. Genom profilering kan företagen skräddarsy marknadsföring och personliga erbjudanden till specifika personer.
Sociala medier är numera en integrerad del i företagens marknadsföring och det är mer effektivt att bygga sitt varumärke i sociala medier än att försöka styra trafik till företagets webbplats på andra sätt. Marknadsföring genom s.k. influencers är också ett effektivt sätt att nå ut till potentiella kunder (Konsumentverkets underlagsrapport 2020:3, Vår omvärld 2019,
s.24).
I och med den digitalisering som skett har det alltså blivit möjligt för
företag att förutse våra beteenden och nå ut med reklam på ett sätt som inte var möjligt tidigare. I betänkandet Ett reklamlandskap i förändring – konsumentskydd och tillsyn i en digitaliserad värld (SOU 2018:1) dras slutsatsen att framför allt de digitala marknadsföringskanalerna är problematiska ur ett konsumentperspektiv och det pekas på problem som är förknippade med personaliserad och dold reklam. Det lyfts särskilt att det kan få konsekvenser för sårbara konsumenter. Det är t.ex. möjligt att tänka att företag kan rikta reklam till personer som profileras som nikotin- beroende och som vill sluta använda sådana produkter. Personaliserad och dold reklam finns dock inom hela konsumentområdet och gäller såväl handel som sker genom webbutiker som handel som sker genom fysiska butiker.
Även om de digitala kanalerna lett till en stor utveckling av mark- Prop. 2021/22:200 nadsföringen så påverkas såväl handeln på fysiska försäljningsställen som
på webbplatser. Exempelvis kan en konsument som går in i en fysisk butik påverkas av traditionell reklam, men senare välja att köpa varan genom en webbplats till ett lägre pris. En konsument kan också nås av marknads- föring genom t.ex. en influencer och sedan köpa varan i en fysisk butik eller bli rekommenderad en vara av en bekant som har köpt den efter en påverkan genom personaliserad reklam på internet.
Den tekniska utvecklingen har påverkat konsumenterna i hög utsträck- ning – både vad gäller handel som sker genom internet och handel som sker genom en fysisk butik.
7.1.3Det finns inte några större skillnader mellan marknadsföring och försäljning i fysisk butik och webbutik
Det finns några skillnader mellan försäljning genom en webbutik och försäljning i en fysisk butik som kan vara värda att notera. Själva leve- ransen av produkten vid handel på internet kan göra att det uppstår frågor om åldersverifiering som inte finns på samma sätt vid handel i en fysisk butik. En annan skillnad är att webbutiker ofta innehåller funktioner som gör det möjligt för konsumenter att kommentera och betygssätta produkter, vilket kan få en marknadsföringseffekt. Slutligen verkar webb- sidor som säljer tobaksvaror,
Trots dessa skillnader kan det konstateras att det inte finns några tydliga gränser mellan försäljningen som sker genom en webbutik och försälj- ningen i en fysisk butik. Utformningen av förpackningarna i kombination med smaksättningen av produkten är förmodligen det som skapar störst efterfrågan – oavsett om produkten säljs på internet eller i en fysisk butik. Genom logotyper, färger och bilder på förpackningarna går det att skapa ett varumärke som attraherar en viss målgrupp. Förpackningarnas utform- ning kan således få en stor roll ur marknadsföringssynpunkt. Det framstår mot denna bakgrund inte som meningsfullt att försöka upprätthålla gränsen mellan den marknadsföring och försäljning som sker på internet och den som sker i fysiska butiker.
7.2Regleringen av marknadsföring på internet
7.2.1 Tobaksreklam på internet
Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/33/EG av den 26 maj |
|
2003 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar |
|
om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror (tobaksreklam- |
|
direktivet) harmoniseras bestämmelser om reklam för tobaksvaror i bl.a. |
81 |
|
Prop. 2021/22:200
82
informationssamhällets tjänster. Direktivets artiklar
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
a)tobaksvaror: alla varor som är avsedda att rökas, snusas, sugas på eller tuggas, om de är tillverkade, även delvis, av tobak.
b)reklam: varje form av kommersiella meddelanden vars syfte eller direkta eller indirekta verkan är att främja en tobaksvara.
d)informationssamhällets tjänster: tjänster enligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter.
Artikel 3
Reklam i tryckta medier och informationssamhällets tjänster
1.Reklam i tidningar och andra tryckta publikationer är bara tillåten i publikationer som endast är avsedda för personer som är yrkes- verksamma inom tobaksbranschen och i publikationer som trycks och ges ut i tredje land, när dessa publikationer inte i första hand är avsedda för gemenskapsmarknaden.
Övrig reklam i tidningar och andra tryckta publikationer skall vara förbjuden.
2.Reklam som inte är tillåten i tidningar och andra tryckta publikationer skall inte vara tillåten i informationssamhällets tjänster
Bestämmelsen i artikel 3 innebär som huvudregel ett totalförbud för tobaksreklam, utom i branschtidningar och publikationer avsedda för marknader utanför EU.
De undantag som finns från förbudet mot tobaksreklam avser, som fram- går direkt av ordalydelsen i artikel 3, reklam i publikationer riktade till branschfolk och publikationer riktade till marknader utanför EU. Enligt
ovan nämnda avgörande från
Av särskild betydelse för en förståelse av förbudet mot tobaksreklam på internet är begreppen reklam, informationssamhällets tjänster och kommersiella meddelanden. Dessa begrepp har redan diskuterats i av- snitt 5. I det följande diskuteras begreppen med avseende på just reklam på internet.
Vad som utgör informationssamhällets tjänster har varit föremål för prövning ett flertal gånger av
Begreppet kommersiella meddelanden ingår som en underordnad del av reklambegreppet i tobaksreklamdirektivet (”reklam: varje form av kom- mersiella meddelanden vars syfte eller direkta eller indirekta verkan är att främja en tobaksvara”). Begreppet har tolkats av
Det står alltså klart att reklam på internet för tobaksvaror ska vara förbjuden i medlemsstaterna enligt artikel 3 i tobaksreklamdirektivet.
Av avgörandet i mål
Den slutsats som kan dras analogt av avgörandet är att en webbplats där tobaksvaror säljs inte kan anses förbjuden i sig. Förbudsregleringen avser reklam för själva tobaksvarorna. Detta är också helt i linje med att med- lemsstaterna har ett eget utrymme att lagstifta om förbud mot gränsöver-
Prop. 2021/22:200
83
Prop. 2021/22:200 skridande distansförsäljning av tobaksvaror enligt artikel 18 i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om till- närmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om till- verkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter (tobaksproduktdirektivet).
Iavgörandet ovan utvecklade
7.2.2 Reklam för
Medlemsstaterna ska förbjuda reklam för
Medlemsstaterna ska se till att:
a) kommersiella meddelanden inom informationssamhällets tjänster, i pressen och andra tryckta publikationer, vars syfte eller direkta eller indirekta effekt är att främja elektroniska cigaretter och påfyllnings- behållare är förbjudna, med undantag för publikationer avsedda uteslutande för personer som är yrkesverksamma inom handeln med elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare och för publikationer som trycks och publiceras i tredjeländer, när dessa publikationer inte huvudsakligen är avsedda för unionsmarknaden,
Genom bestämmelsen förbjuds alltså kommersiella meddelanden för
|
Begreppet ”kommersiella meddelanden” definieras inte i tobaks- |
|
produktdirektivet, men innebörden har uttolkats i andra sammanhang och |
|
har då ansetts omfatta inte bara traditionell reklam, utan även andra former |
84 |
av reklam och tillhandahållande av information som är avsedda att |
|
attrahera nya kunder (mål C 119/09 Société fiduciaire nationale Prop. 2021/22:200 d’expertise comptable, EU:C:2011:208, punkt 33). Som tidigare redo-
gjorts för kan reklam online enligt
Det står alltså klart att reklam på internet för
Enligt
117)förbjuder däremot inte artikel 20.5 i tobaksproduktdirektivet försälj- ning av
7.2.3
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden
Enligt
Artikel 3.1 i
inom elektronisk handel
85
Prop. 2021/22:200 punkterna
Som huvudregel innebär artikel 3 i
I
Bestämmelsen i 3 § innebär att svensk marknadsföringslagstiftning som huvudregel inte ska tillämpas när tjänsteleverantören är etablerad i en annan
Det finns dock ett undantag i 3 § såtillvida att en domstol eller annan myndighet med stöd av lag får vidta en åtgärd som begränsar den fria rörligheten för en sådan tjänst, om det är nödvändigt för att skydda allmän ordning och säkerhet, folkhälsan eller konsumenter. Undantaget i 3 § speglar huvuddragen i
Om utländska företag riktar sig till svenska konsumenter med reklam på internet, kan det alltså i undantagsfall bli fråga om att tillämpa svensk marknadsföringsrätt, t.ex. för att skydda folkhälsan.
För företag som är etablerade i Sverige kan tillämpning av lagstiftningen
ien annan
Bestämmelsen i 5 §
7.2.4 Effektlandsprincipen
|
Effektlandsprincipen innebär att de svenska marknadsföringsreglerna kan |
|
tillämpas på marknadsföring som huvudsakligen får anses riktad mot den |
|
svenska marknaden. Om så är fallet får avgöras efter en helhetsbedömning |
|
i det enskilda fallet. Principen är inte lagfäst utan härleds från förarbets- |
|
uttalanden och praxis (prop. 1970:57 s. |
|
prop. 2009/10:125 s. 90 och MD 2015:7). Förhållandet mellan effekt- |
|
landsprincipen och ursprungslandsprincipen i |
|
anses helt klarlagt. |
|
Högsta domstolen diskuterade effektlandsprincipen i NJA 2008 s. 1135 |
|
och bedömde att det står klart att det territoriella tillämpningsområdet |
86 |
utvidgades genom |
|
företags olovliga handel online med läkemedel riktat till konsumenter Prop. 2021/22:200 utanför Sverige. Svensk domstol ansågs behörig att utan åtalsförordnande
döma över i Sverige bedriven internetbaserad läkemedelshandel, även i de delar gärningar företagits utanför riket. Läkemedelshandeln har ansetts utgöra brott enligt svensk lag trots att den enbart har riktats mot konsu- menter utanför Sverige.
7.2.5Omfattas snus av direktivens reklamförbud?
Artiklarna 1 c och 17 i tobaksproduktdirektivet förbjuder försäljning av tobaksvaror för användning i munnen i EU, men Sverige har medgetts ett undantag från förbudet. Förbudet går tillbaka till ett tidigare direktiv och
Tobaksvaror definieras enligt artikel 2 a i tobaksreklamdirektivet som alla varor som är avsedda att rökas, snusas, sugas på eller tuggas om de är tillverkade, även delvis, av tobak. Snus är därmed en tobaksvara. Det undantag som Sverige har från förbudet att sälja snus inom EU återspeglas inte i tobaksreklamdirektivet när det gäller tobaksreklam. Snus omfattas således av förbuden mot tobaksreklam.
7.3Förslag och bedömningar kring marknadsföring och försäljning på internet
7.3.1Förbud mot tobaksreklam i webbutiker
Regeringens bedömning: Det saknas möjlighet att på webbplatser tillåta kommersiella meddelanden vars syfte eller direkta eller indirekta verkan är att främja en tobaksvara. Det bör därför inte införas ytterligare bestämmelser om kommersiella meddelanden på webbplatser.
Konsumenternas behov av information om produkterna kan tillgodo- ses på annat sätt än genom reklam.
Produktförpackningar som inte främjar tobaksprodukten får visas på webbplatser.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens. |
|
Remissinstanserna: En övervägande del av de remissinstanser som har |
|
yttrat sig, däribland Emab, Företagarna och Svensk Handel, är tveksamma |
|
till bedömningen eftersom de anser att ett förbud mot tobaksreklam i web- |
|
butiker snedvrider konkurrensen mellan |
|
Konsumentverket anser att förbudet för kommersiella meddelanden i |
|
informationssamhällets tjänster enligt artikel 3 i tobaksreklamdirektivet |
|
innebär att det inte finns något utrymme att tillåta kommersiella meddel- |
|
anden för tobaksvaror i informationssamhällets tjänster. Vilka åtgärder |
|
som i praktiken ryms i en passiv saluhållning får lämnas till rättstillämp- |
|
ningen att avgöra, men huruvida sådan information ska anses innefatta |
87 |
Prop. 2021/22:200 bilder på saluförda produkter bör framgå av lagmotiven samt överens- stämma med vad som gäller för försäljning av
|
än genom reklam. |
|
Skälen för regeringens bedömning |
|
Möjligheten att använda kommersiella meddelanden i fysiska butiker |
|
I 4 kap. 2 § första stycket 3 lagen om tobak och liknande produkter finns |
|
en bestämmelse som möjliggör kommersiella meddelanden inne på för- |
|
säljningsställen, så länge de inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar |
|
till bruk av tobak. I andra stycket samma paragraf framgår att med- |
|
delandena, i den omfattning det är möjligt, ska placeras så att de inte är |
|
synliga från utsidan av försäljningsstället. Med försäljningsställe avses en |
|
viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel, se 1 kap. 3 § |
|
6 lagen om tobak och liknande produkter. Av förarbetena framgår att |
|
webbsidor inte omfattas av begreppet försäljningsställe (prop. 2017/18:156 |
|
s. 174). |
|
Möjligheterna att marknadsföra tobaksvaror är kraftigt begränsade |
|
genom bl.a. bestämmelserna i 4 kap. 1 och 2 §§ lagen om tobak och |
|
liknande produkter. Möjligheten att använda kommersiella meddelanden |
|
inne på försäljningsställen infördes när Sverige tillträdde Världshälso- |
|
organisationens (WHO) ramkonvention om tobakskontroll. Av förarbetena |
|
i propositionen Tobakskontroll – genomförande av WHO:s ramkonven- |
|
tion om tobakskontroll m.m. (prop. 2004/05:118) framgår att skälen till att |
|
undantaget infördes var att det utifrån tobaksköparens synpunkt kan finnas |
|
en informativ funktion med kommersiella meddelanden inne på försälj- |
|
ningsställen. Det ansågs vidare rimligt att inte helt hindra en varumärkes- |
|
havare från att utnyttja varumärket. Samtidigt kan kunder som inte har för |
|
avsikt att köpa tobak träffas av de kommersiella meddelandena. Meddel- |
|
andena behöver därför vara utformade på ett måttfullt sätt. Undantaget för |
|
kommersiella meddelanden inne på försäljningsställen bör dock tolkas |
|
restriktivt, eftersom huvudregeln är att reklam och marknadsföring av |
|
tobaksvaror till konsumenter inte alls är tillåten (prop. 2004/05:118 s. 36). |
|
När det gäller vilken information som tillåts genom undantaget anges |
|
vidare i förarbetena att neutral information om att man säljer tobaksvaror |
|
måste godtas, liksom varulistor, prislistor och liknande. Det medges där- |
|
med en möjlighet att lämna kommersiella meddelanden eller märkningar |
|
som endast fyller funktionen att göra det möjligt för konsumenter att skilja |
|
mellan olika tobaksvaror. Det kan vara fråga om en återhållsam expo- |
|
nering av varumärken som endast fyller en särskiljande funktion på det |
88 |
ställe i butiken där varorna saluförs. Det kan vidare gälla symboler för olika |
|
varor på en tobaksvaruautomat. Ytterligare ett skäl som nämns i för- arbetena är konsumenternas rätt till god prisinformation (samma prop.
s.37).
I författningskommentaren utvecklas att reklamskyltar av måttfull
karaktär och diskreta logotyper på exempelvis kyldiskar för snusförpack- ningar tillåts. Det anges också att de kommersiella meddelandena endast bör förekomma på den plats där tobaksvarorna säljs. Annars torde meddel- andena ses som uppsökande (samma prop. s. 59).
Det saknas utrymme att införa en möjlighet att tillåta måttfulla kommer- siella meddelanden på internet för tobaksvaror
Kommersiella meddelanden kan fylla en informativ funktion, såväl i en fysisk butik som i en webbutik. Konsumenter som handlar tobaksvaror från en webbsida har samma behov som konsumenter i en fysisk butik av att kunna särskilja produkterna från varandra, få tillgång till god pris- information m.m. Det kan också finnas ett behov för näringsidkaren att använda varumärken även på internet. Till detta kommer att utvecklingen av handeln på internet har ökat kraftigt. Denna form av handel kommer med all sannolikhet att vara mycket betydelsefull även i framtiden.
Av genomgången av unionsrättslig lagstiftning och praxis ovan framgår att Sverige enligt
Bestämmelserna i 4 kap. 1 och 2 §§ lagen om tobak och liknande produkter genomför bestämmelser i tobaksreklamdirektivet. Av artikel 3 i direktivet framgår att reklam i informationssamhällets tjänster i princip är förbjuden. Det hindrar därmed Sverige från att tillåta reklam inom informationssamhällets tjänster, vilket innefattar internet inklusive web- butiker. De enda undantag som medges är de som avser branschpress och publikationer som trycks och ges ut utanför EU. Med reklam avses enligt artikel 2 b i tobaksreklamdirektivet varje form av kommersiella meddel- anden vars syfte eller direkta eller indirekta verkan är att främja en tobaks- vara.
Tobaksreklamdirektivet medger alltså inte att Sverige inför en regel om marknadsföring ens genom särskilt måttfulla kommersiella meddelanden vid handel på internet. Det saknas därmed utrymme för att utvidga regeln till att även avse handel i webbutiker.
Det finns ett visst utrymme för att exponera tobaksvaror på internet
Som konstaterats ovan ska bestämmelserna om marknadsföring av tobaksvaror få sitt innehåll från i första hand tobaksreklamdirektivet, tobaksproduktdirektivet och annan mer specifik unionsrättslig reglering som
Prop. 2021/22:200
89
Prop. 2021/22:200 finns alltså ett utrymme för näringsidkare att använda kommersiella meddelanden som inte främjar tobaksvaran.
Frågan är vilket utrymme möjligheten att använda kommersiella meddelanden som inte främjar tobaksprodukten ger. Undantaget för kommersiella meddelanden i fysiska butiker tillåter enligt förarbetena i vart fall neutral information om att man säljer tobaksvaror, varulistor, pris- listor och liknande. Vidare tillåts en återhållsam exponering av varumärket som endast fyller en särskiljande funktion (prop. 2004/05:118 s. 37).
Den bedömning som tidigare har gjorts för fysiska butiker bör även gälla för webbutiker. Det innebära att kommersiella meddelanden på en webb- plats i vart fall ska tillåta neutral information om att man säljer tobaks- varor, varulistor, prislistor och liknande. En återhållsam exponering som endast fyller en särskiljande funktion kan också tillåtas, så länge den inte leder till att tobaksprodukten främjas.
Samtidigt ska det betonas att utrymmet att tillåta kommersiella meddel- anden på internet som ges genom den direktivkonforma tolkningen är mindre än det som medges på fysiska försäljningsställen genom undan- taget i 4 kap. 2 § första stycket 3 lagen om tobak och liknande produkter.
Konsumenternas behov får tillgodoses på annat sätt än genom reklam
Sammantaget kan konsumenternas behov av att veta vilka varor som säljs i webbutiken, vad de kostar samt annan saklig och neutral information om produkterna uppfyllas genom det utrymme som ges för näringsidkare att använda kommersiella meddelanden som inte främjar tobaksvaran. Vidare tillåts en återhållsam exponering av produkterna, så länge exponeringen endast har som funktion att göra det möjligt för konsumenterna att särskilja produkterna från varandra. Däri kan t.ex. uppvisandet av en bild på produktens förpackning rymmas. Detta förutsätter att den ifrågavarande åtgärden inte främjar produkten i fråga.
Var den exakta gränsen går mellan å ena sidan saklig och neutral information och å andra sidan otillåtna kommersiella meddelanden är inte möjligt att ange. Det får bli en fråga för rättstillämpningen. Det gäller även gränsen för vad som ska anses vara tillåten exponering av varumärken genom t.ex. produktbilder. Bedömningen kan bli strängare när en närings- idkare tillhandahåller information utan att den efterfrågas av konsumenten, jämfört med när en konsument aktivt söker efter informationen.
I avsnitt 7.1.3 framgår att den marknadsföring som sker genom att visa upp produktens förpackning kan få en stor reklameffekt, särskilt i kombi- nation med exempelvis utformningen av logotyper och smakpåståenden. Frågan om huruvida marknadsföringen av en viss produkt är tillåten får därmed avgöras genom en sammantagen bedömning av marknadsför- ingens effekter, där det sätt genom vilket produkten exponeras i web- butiken kan vara en av flera faktorer som behöver beaktas.
Marknadsföringsåtgärder som består i att endast återge produktens för- packning kan alltså leda till att det blir fråga om otillåtna kommersiella meddelanden, t.ex. om en tobaksvaras förpackning har en associations- skapande eller mer utstuderad exponering av bilder eller slogans. Sam- tidigt finns det utrymme för att visa upp produktförpackningar i web- butiker, så länge det sker på ett sätt som inte främjar tobaksprodukten.
90
7.3.2Förbud mot reklam för
Regeringens bedömning: Det saknas möjlighet att på webbplatser tillåta kommersiella meddelanden vars syfte eller direkta eller indirekta verkan är att främja en
Konsumenternas behov av information om produkterna kan tillgodo- ses på annat sätt än genom reklam.
Produktförpackningar som inte främjar
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Det råder delade meningar bland de remiss- instanser som har uttalat sig. Cancerfonden tillstyrker utredningens bedömning om förbud mot reklam för
Skälen för regeringens bedömning
Möjligheten att använda kommersiella meddelanden i fysiska butiker
I 4 kap. 2 § första stycket 3 lagen om tobak och liknande produkter finns en bestämmelse som möjliggör kommersiella meddelanden som avser tobak inne på fysiska försäljningsställen, så länge de inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk. Något motsvarande undantag finns inte för
Det saknas utrymme att införa en möjlighet att tillåta måttfulla kommer- siella meddelanden på internet för
De svenska marknadsföringsbestämmelserna som avser
Prop. 2021/22:200
91
Prop. 2021/22:200 fyllningsbehållare. Det hindrar därmed Sverige från att tillåta kommers- iella meddelanden inom informationssamhällets tjänster, vilket innefattar internet inklusive webbutiker. De enda undantag som medges är de som avser branschpress och publikationer som trycks och ges ut utanför EU. Det motsvarar vad som gäller för tobaksvaror, se avsnittet ovan. Det saknas alltså utrymme att tillåta kommersiella meddelanden på internet som syftar till, eller får som direkt eller indirekt effekt, att
Det finns ett visst utrymme för att exponera
Ett resonemang om utrymmet för att exponera produkter på internet motsvarande det som förs för tobaksvaror ovan kan föras även för e- cigaretter och påfyllningsbehållare. Även här kan konsumenternas behov av saklig och neutral information om produkterna uppfyllas genom att marknadsföringsbegreppet får sitt innehåll från i första hand tobaks- produktdirektivet, tobaksreklamdirektivet och annan mer specifik regler- ing som
Eftersom det inte finns utrymme att tillåta kommersiella meddelanden som främjar
Även i fråga om
92
7.3.3Förslag och bedömningar i anslutning till kravet på ålderskontroll
Regeringens förslag: Kravet på att det ska finnas en tydlig och klart synbar skylt på fysiska försäljningsställen med information om förbudet mot att sälja eller lämna ut tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare till den som inte har fyllt 18 år ska ändras till ett krav om ett tydligt och klart synbart meddelande med sådan information och utvidgas till att även omfatta webbplatser för detaljhandel.
Regeringens bedömning: Kravet på att tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare ska säljas på ett sätt som gör att det går att kontrollera mottagarens ålder gäller även vid försäljning genom internet.
Kommunen bör inte ges befogenhet att genomföra kontrollköp på internet med fingerade personnummer.
Folkhälsomyndigheten kan genom befintligt bemyndigande att före- skriva om egenkontrollprogram meddela närmare föreskrifter om ålderskontrollen.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen har även föreslagit att det ska införas ett nytt bemyndigande för Folkhälsomyndigheten att meddela närmare före- skrifter om ålderskrav.
Remissinstanserna: Folkhälsomyndigheten är positiv till att få bemyndigande att föreskriva om ålderskontrollen men ser en problematik med utformningen av bestämmelsen. Göteborgs kommun instämmer i att kravet på ålderskontroll ska gälla med samma styrka vid distansförsäljning och framför att ansvarsfrågan vid leveranser måste klargöras. Region Dalarna och British American Tobacco Sweden AB anser att de begränsande marknadsföringsregler som ska gälla på tobaksområdet ska vara så teknikneutrala som möjligt. Svensk Handel och Svensk dagligvaru- handel lyfter fram att det är oklart vad som gäller vid marknadsföring som visas på digitala skärmar. En digital skärm är en informationskanal som fyller samma principiella funktion som till exempel en skylt och ett kommersiellt meddelande kan inte per automatik anses påträngande, uppsökande eller uppmanande bara för att det visas på en digital skärm. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) instämmer i att ålderskontroll ska omfatta webbplatser för detaljhandel och att de begränsande marknads- föringsregler som ska gälla på tobaksområdet ska vara så teknikneutrala som möjligt. Vårdförbundet framför att det är viktigt med åldersgräns för inköp av produkterna, att detta gäller oavsett om inköpen görs på en fysisk plats eller via webbsidor samt att kontroll och uppföljning av detta är angeläget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Reglerna om mottagarens ålder
Av 5 kap. 18 § lagen om tobak och liknande produkter framgår att tobaks- varor,
Prop. 2021/22:200
93
Prop. 2021/22:200 anledning att anta att varan eller produkten är avsedd att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år, får den inte lämnas ut. På försäljningsställen ska det finnas en tydlig och klart synbar skylt om förbudet att lämna ut produkterna till den som inte fyllt 18 år. Med försäljningsställe avses en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel, se 1 kap. 3 § 6.
Av 5 kap. 19 § framgår att tobaksvaror,
Reglerna om ålderskontroll bör kompletteras av myndighetsföreskrifter och uttrycket postorder tas bort
Barn och unga är en särskilt sårbar grupp som förtjänar ett starkt skydd. Det har att göra med att denna grupp är särskilt känslig för nikotinets beroendeframkallande egenskaper och riskerar att drabbas av skador i större utsträckning jämfört med vuxna. Reglerna som säkerställer att ålders- kravet kan uppfyllas är därför några av de viktigaste i lagen om tobak och liknande produkter.
Det finns ett generellt krav på att näringsidkare som säljer tobaksvaror,
Även om det är något svårare att kontrollera mottagarens ålder i en web- butik är ålderskravet en så viktig del av den svenska tobaksregleringen att det inte finns anledning att sänka kraven för handel som sker genom internet. De näringsidkare som säljer tobaksvaror,
Göteborgs kommun framför att ansvarsfrågan vid leveranser till följd av distansförsäljning måste klargöras och att det är alltför stora och komplexa frågor för att de ska kunna hanteras inom ramen för en myndighets- föreskrift. Kommunen bedömer att det i lagen måste klargöras om en säljare kan bli föremål för administrativ sanktion för något ett ombud gjort, om ett ombud kan bli föremål för straffrättsliga åtgärder och om samma krav på egenkontroll ska gälla vid försäljning som sker via ombud.
94
Regeringen är medveten om de svårigheter och den komplexitet som följer av att krav på ålderskontroll även gäller vid handel som sker genom internet. Folkhälsomyndigheten har emellertid ställt sig positiv till att meddela föreskrifter om detta. Motsvarande föreskrifter om egenkontroll har utfärdats av Läkemedelsverket avseende egenkontroll vid försäljning
av receptfria läkemedel. Där framgår bl.a. att egenkontrollprogrammet ska innehålla en instruktion för hur bestämmelserna om åldersgräns vid köp av receptfria läkemedel ska följas och att en verksamhetsutövare som anlitar underleverantör har ansvar för att underleverantören utför upp- draget i enlighet med gällande bestämmelser på området (17 och 18 §§ LVFS 2009:20). Regeringen anser därför att det i dagsläget saknas anled- ning att utgå från att dessa frågor inte kan hanteras genom myndighets- föreskrifter.
Uppräkningen i 5 kap. 19 § som innehåller försäljning genom postorder har blivit omodern. Uppräkningen omfattar redan distansförsäljning och försäljning på liknande sätt, i vilket försäljning genom postorder får sägas ingå. Det saknas därför behov av att uttryckligen ange försäljning genom postorder.
Folkhälsomyndigheten bör utfärda föreskrifter om hur mottagarens ålder ska kontrolleras
Folkhälsomyndigheten framför att de är positiva till att meddela närmare föreskrifter om ålderskontrollen, men att de ser en problematik med den av utredningen föreslagna utformningen av bestämmelsen. Genom att ge myndigheten bemyndigande att föreskriva om hur mottagarens ålder ska kontrolleras förskjuts ansvaret för att säkerställa mottagarens ålder till myndigheten. De tekniska lösningarna för att säkerställa vem som utför ett köp är många, utvecklas snabbt och är knutna till specifika aktörer. Det riskerar därför att bli en snedvriden konkurrens om föreskrifterna ska styra vilka tekniska lösningar som ska godtas. Problematiken kring ålders- kontrollen består inte främst av vilken teknisk lösning som används utan att rutinen för ålderskontroll är otydlig när det gäller vem som tar emot en beställd vara. Myndigheten bedömer att bemyndigandet att föreskriva om egenkontrollprogram är tillräckligt för att de ska kunna vägleda om hur mottagarens ålder kan kontrolleras och hur verksamheten kan anpassas för en fullgod kontroll.
Vid försäljning genom fysiska butiker kontrolleras åldern normalt sett genom uppvisande av giltig legitimation. Vid försäljning på internet kan ålderskontrollen åtminstone delvis behöva ske genom olika tekniska lös- ningar och andra åtgärder. Då kan frågor om vilka tekniska lösningar och åtgärder som uppfyller kraven på ålderskontroll i 5 kap. 18 och 19 §§ uppstå.
Som Folkhälsomyndigheten påpekar bör det inte främst vara valet av teknisk lösning för ålderskontroll som avgör om en fullgod ålderskontroll utförs. Det viktiga är att ålderskontrollen är ändamålsenlig och säkerställer att tobaksvaror,
Prop. 2021/22:200
95
Prop. 2021/22:200 föreskriva om kraven på ålderskontrollen genom bemyndigandet om egen- kontroll. Det behövs därför inte något särskilt bemyndigande om ålders- kontrollen. Regeringen vill dock poängtera att det är viktigt att reglerna som säkerställer att ålderskravet kan uppfyllas tydliggörs genom före- skrifter så att barn och unga kan skyddas från dessa produkter.
Det saknas skäl att ge kommunen befogenhet att genomföra köp på internet med fingerade personnummer
Tillsynsmyndigheterna har i 7 kap. ett flertal befogenheter som kan användas för att se till att ålderskravet följs. Kommunen har bl.a. möjlighet att med stöd av 7 kap. 22 § genomföra kontrollköp för att få underlag till att föra en dialog med den som lämnar ut tobaksvaror,
Kommunernas befogenhet att genomföra kontrollköp finns i 7 kap. 22 § lagen om tobak och liknande produkter. Den omfattar även detaljhandel som sker genom internet.
Befogenheten att genomföra kontrollköp infördes 2014 för tobak, folköl och receptfria läkemedel. Av förarbetena (prop. 2013/14:56) framgår att en utgångspunkt för all myndighetsverksamhet är att den ska bedrivas i enlig- het med lagarna och att myndighetsutövning ska bedrivas i öppna och för medborgarna iakttagbara former. Vissa former av myndighetsutövning behöver dock innefatta dolda moment för att kunna vara effektiv. Kontroll- köpet är en sådan form av myndighetsutövning. De dolda inslagen ska dock begränsas i så hög utsträckning som möjligt. Frågan blir därför hur långt kommunens befogenhet egentligen sträcker sig, om det t.ex. är möjligt att använda oriktiga personuppgifter för att beställa en vara för att kontrollera om en näringsidkare kontrollerar åldern på mottagaren av varan.
96
Av 5 § Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om kontrollköp av folköl och tobaksvaror (FoHMFS 2015:1) framgår att kontrollköpet ska genomföras utan att kontrollköparen lämnar felaktiga eller vilseledande uppgifter eller utövar andra påtryckningar vid köpet. Det ligger i linje med att myndighetsutövning ska ske i öppna och för med- borgarna iakttagbara former. För att det ska vara möjligt att uppge oriktiga personuppgifter skulle det krävas ett uttryckligt lagstöd, vilket saknas i dag. Det är alltså inte möjligt att använda oriktiga personuppgifter för att beställa en vara i en webbutik. Frågan är om det bör införas en sådan möjlighet.
Det har nyligen införts en befogenhet för bl.a. Konsumentombuds- mannen att köpa produkter under dold identitet om det är nödvändigt för tillsynen av marknadsföringslagen, se 44 a § nyss nämnda lag. Av för- arbetena (prop. 2019/20:120 s. 61) framgår följande. Köp i butik leder vanligen inte till några praktiska svårigheter när det gäller att dölja syftet med köpet eller att skydda anonymiteten hos den som gör själva köpet. Det omvända gäller vid köp på internet. Då är det ofta nödvändigt att köparen uppger både namn och adress för att betalning och leverans ska kunna ske. I många fall är det nödvändigt att köparen legitimerar sig för att kunna hämta ut en vara och ibland är försäljningen organiserad så att en beställ-
ning kräver att personnummer anges. För att köp ska kunna ske dolt måste myndigheten i sådana fall uppge oriktiga personuppgifter.
Det kan konstateras att när det gäller testköp enligt marknadsföringslagen framgår det uttryckligen av lagtexten att köpen får ske under dold identitet. Tjänstemän vid myndigheten får uppge ett påhittat namn och andra neutrala kontaktuppgifter. Det gäller dock inte fingerade personnummer. Denna möjlighet har hittills framför allt varit förbehållen Polismyndig- heten och Försvarsmaktens underrättelseverksamhet. Regeringen ansåg i ovan nämnd proposition (samma prop. s. 62) att den restriktiva hållning som finns i Sverige när det gäller att verka under annan identitet gjorde att det varken framstod som rimligt eller lämpligt att konstruera ett system där myndigheter får tillgång till fingerade personuppgifter för att genomföra testköp.
Mot bakgrund av ålderskravet är det troligt att de flesta webbutiker kräver personnummer innan varorna skickas till mottagaren. För att tjänstemännen inte ska behöva använda sina privata personnummer skulle det behövas ett system med fingerade personnummer som myndigheten kan använda för att det ska vara möjligt att genomföra en beställning. Det kan därmed i och för sig sägas finnas ett behov av att använda fingerade personnummer för att undersöka om näringsidkare kontrollerar mottag- arens ålder vid handel på internet. Med hänsyn till den restriktiva hållning som finns i svensk rätt anser regeringen dock att det inte framstår som lämpligt att i detta sammanhang föreslå att kommunerna ska få tillgång till fingerade personnummer.
Utan en möjlighet att använda fingerade personnummer torde det sällan vara möjligt att använda andra oriktiga personuppgifter, såsom exempelvis namn och adress, för att genomföra en beställning. Det saknas därmed skäl att utvidga kommunens möjligheter till att använda andra oriktiga person- uppgifter.
I detta sammanhang kan det noteras att regeringen har argumenterat för att det vid testköp på miljöområdet i och för sig inte kan krävas av enskilda myndighetsanställda att de ska utföra myndighetsutövning genom att använda sina egna personuppgifter, men att det inte heller finns något som hindrar att så sker (prop. 2019/20:137 s. 62). I propositionen Anpassningar till EU:s marknadskontrollförordning (prop. 2020/21:189) föreslogs att en marknadskontrollmyndighet ska ha befogenhet att införskaffa varuprover under dold identitet om det är nödvändigt för att uppnå syftet med kontrollen. Det konstaterades att det inte finns någon lagstadgad möjlighet för marknads- kontrollmyndigheter att använda fingerade personnummer för att införskaffa varuprover och att det inte fanns tillräckligt underlag att införa någon sådan möjlighet (samma prop. s.
Det ska finnas ett tydligt och klart synbart meddelande
Kravet på att det ska finnas en tydlig och klart synbar skylt på försäljnings- stället om förbudet att lämna ut tobaksvaror,
Prop. 2021/22:200
97
Prop. 2021/22:200 (prop. 2004/05:118 s. 22). Detta krav gjordes dock inte teknikneutralt, utan omfattar endast fysiska butiker.
Försäljningen av tobaksvaror,
Regeringen anser därför att kravet på att det ska finnas en tydlig och klart synbar skylt på fysiska försäljningsställen bör ändras till ett krav om ett tydligt och klart synbart meddelande på försäljningsställena. I avsnitt
5.3.3föreslås definitioner av begreppen försäljningsställe och fysiskt försäljningsställe. Att orden skylt ändras till meddelande och fysiskt för- säljningsställe till försäljningsställe innebär att bestämmelsen anpassas och görs teknikneutral så att den omfattar såväl fysiska butiker som webb- butiker.
8Riskerna med
8.1Riskerna med
8.1.1Vad är en
På
Elektronisk cigarett: en produkt som kan användas för konsumtion av nikotinånga via ett munstycke, eller beståndsdel av den produkten, inbegripet patron, en tank och anordningen utan patron eller tank. Elektroniska cigaretter kan vara avsedda för att användas endast en gång eller vara påfyllningsbara med hjälp av en påfyllningsbehållare och en tank, eller laddningsbara med engångspatroner.
Påfyllningsbehållare: en behållare som innehåller vätska som innehåller nikotin och som kan användas för att fylla på en elektronisk cigarett.
Definitionerna ligger till grund för de svenska reglerna om
Vid användning av
98
innehåller i normala fall organiska lösningsmedel, nikotin, smakämnen och Prop. 2021/22:200 andra tillsatser. De lösningsmedel som ofta används är glycerol och propy-
lenglykol, men även andra ämnen förekommer.
8.1.2Nuvarande kunskapsnivå om riskerna
Den
Ångorna som skapas av
jämfört med de risker som tobaksrök medför. Det saknas dock tillräcklig
99
Prop. 2021/22:200 forskning för att kvantifiera risknivåerna och det är därmed inte möjligt att jämföra
8.1.3Särskilt om riskerna för barn och unga
Barn och unga är särskilt känsliga för skador av nikotin. Europeiska kommissionen konstaterar i ovan nämnda rapport att nikotinet kan orsaka permanenta förändringar i hur signalsystemet fungerar i hjärnan hos ung- domar, vilket potentiellt kan få allvarliga konsekvenser när det gäller beroende, kognition och känsloreglering. Det är också tydligt att ungdomar uppskattar att det är fråga om en ny produkt medan vuxna använder e- cigaretter för att de vill sluta röka. Smaksättningen av
Användningen av
Unga har alltså visat sig vara öppna för att använda andra nikotin- produkter än cigaretter, däribland
100
Vuxna rökare, särskilt män, föredrar framför allt tobakssmaker men även Prop. 2021/22:200 mentol och fruktsmaker kan attrahera denna grupp.
Det är inget nytt att industrier som tillverkar produkter för mänsklig konsumtion använder olika sorters smaksättning för att attrahera använd- are, särskilt då sötare smaker. Det har t.ex. förekommit att alkoholindustrin har utvecklat olika söta drycker som har varit attraktiva för ungdomar. Söta lukter, särskilt de som associeras med frukt, kan göra produkter med alkohol mer välsmakande. På liknande sätt används söta smaktillsatser för att få nikotinprodukten att bli mer välsmakande.
De flesta vuxna som röker har påbörjat rökningen innan de fyllt 18 år. Det innebär att rökningen har påbörjats under en tid då preferensen för söta smaker fortfarande är väldigt hög. Vanligtvis upplever den som provar att röka tobak för första gången illamående, hosta eller yrsel. Om det är möjligt att maskera den naturliga skarpheten i tobakssmaken, så kan denna upplevelse bli mindre negativ. Tobak smakar närmast bittert, vilket är den smak som är minst uppskattad hos alla ålderskategorier.
8.1.4
Sammantaget kan det sägas att
8.2Ingen tillståndsplikt vid handel med
Regeringens bedömning: Det bör inte införas en tillståndsplikt vid handel med
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: I motsats till utredningens bedömning ser en majoritet av remissinstanserna, däribland ett flertal kommuner, Euro- brands Distribution AB och Riksförbundet Visir, ett behov av att införa tillståndsplikt vid handel med
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att anmälningsplikt för partihandel med
101
Prop. 2021/22:200 Skälen för regeringens bedömning
Nuvarande krav på anmälan av handel med
Det finns i dag ett krav på att en näringsidkare inte får bedriva detaljhandel med
Det saknas tillräckliga skäl för att införa ett tillståndskrav för e- cigaretter
När tillståndsplikten för detalj- och partihandel med tobaksvaror infördes var ett avgörande skäl att motverka illegal handel av tobaksvaror. Den illegala handeln bedömdes som problematisk av flera skäl, såsom minskade skatteintäkter, ökade inkomster för kriminella aktörer samt osund konkurrens mellan hederliga och ohederliga handlare. I och med att varorna säljs utan punktskatt undermineras ett av regeringens mest effekt- iva verktyg i det tobaksförebyggande arbetet och varorna blir mer över- komliga, inte minst för barn och ungdomar. Den illegala försäljningen bedömdes därför som ett hot mot de folkhälsopolitiska målen. Regeringen ansåg att det var ändamålsenligt att införa en tillståndsreglering som inne- fattar en möjlighet att på förhand pröva näringsidkarens lämplighet och vandel samt en möjlighet att senare återkalla tillståndet. Därigenom kan de illegala och oseriösa inslagen i detaljhandeln begränsas. Möjligheten att återkalla tillståndet ger dessutom tillståndsmyndigheterna tillgång till en mer ingripande sanktion som kan få en viktig preventiv effekt (prop. 2017/18:156 s.
De främsta nackdelarna med tillståndsplikten som lyftes fram var den ökade administrationen och de ökade kostnaderna som en sådan skulle innebära för tillsynsmyndigheterna, i vart fall i ett initialt skede. En annan nackdel som nämndes var att det finns en risk för att tillsynsmyndigheterna får mindre tid för faktisk tillsyn (samma prop. s.
Flera remissinstanser efterfrågar ett krav på tillstånd för försäljning även för
102
Det finns skäl som talar för att införa ett krav på tillstånd vid handel med
försäljning. Det är därför svårt att avgöra om införandet av en tillstånds- Prop. 2021/22:200 plikt skulle medföra någon påtaglig förbättring.
I detta sammanhang bör det också beaktas att
Anmälningsplikten gäller för detaljhandeln. Det finns för tillfället inte skäl att utvidga den till att även gälla partihandeln, såsom Länsstyrelsen i Stockholms län framfört. Även regleringen av partihandlarens roll kan dock behöva ses över beroende på utvecklingen av marknaden.
8.3 |
Anmälan om försäljning till den kommun |
|
|
där näringsidkaren är etablerad |
|
|
|
|
Regeringens förslag: Näringsidkare ska göra en anmälan om försäljning |
|
|
av |
|
|
försäljningsstället är beläget. Om ett fysiskt försäljningsställe saknas, ska |
|
|
anmälan göras till den kommun där företaget har sitt säte eller, om före- |
|
|
taget saknar säte inom landet, till den kommun där företaget har ett fast |
|
|
driftställe. |
|
|
|
|
|
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. |
|
|
Remissinstanserna: Folkhälsomyndigheten tillstyrker förslaget, men |
|
|
anser att det bör göras ett tillägg i lag eller förordning med en skyldighet |
|
|
för kommunerna att underrätta Folkhälsomyndigheten om vilka närings- |
|
|
idkare som anmält försäljning via webbplats för att underlätta myndig- |
|
|
hetens kunskap om vilka detaljhandlare den ska utöva tillsyn över. |
|
|
Sveriges Kommuner och Regioner instämmer i att näringsidkaren ska |
|
|
anmäla försäljning av |
|
|
kommun där näringsidkaren är etablerad. |
|
|
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande 5 kap. 15 § lagen om |
|
|
tobak och liknande produkter måste en näringsidkare som har säte eller |
|
|
fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige anmäla detaljhandel med e- |
|
|
cigaretter och påfyllningsbehållare till den kommun där försäljningen ska |
|
|
ske. |
|
|
Det har framkommit att näringsidkare som bedriver detaljhandel med e- |
|
|
cigaretter och påfyllningsbehållare gör en anmälan om försäljning till små |
|
|
kommuner med begränsade resurser att bedriva tillsyn, trots att större delen |
|
|
av försäljningen sker till konsumenter i storstadsregionerna. Detta problem |
|
|
finns vid handel på internet. Det finns därför anledning att se över om |
|
|
ordningen med anmälan bör ändras på något sätt. |
|
|
När det gäller försäljningstillstånd för detaljhandel med tobaksvaror kan |
|
|
det konstateras att det enligt 5 kap. 3 § andra stycket är kommunen där |
103 |
|
Prop. 2021/22:200 försäljningsstället är beläget som ska meddela sådant tillstånd. Om försälj- ningsställe saknas, meddelas tillstånd av den kommun där det företag som vill bedriva detaljhandel har sitt säte eller, om företaget saknar säte inom landet, av den kommun där företaget har ett fast driftställe.
Kommunen har i första hand ett ansvar för tillsyn vid de fysiska försäljningsställena, se 7 kap. 3 och 4 §§ lagen om tobak och liknande produkter. Enligt regeringens mening är det därför lämpligt att anmälan om försäljning av
För att förhindra att företag som bedriver detaljhandel med
Det finns för närvarande inte beredningsunderlag för att införa en skyldighet för kommunerna att underrätta Folkhälsomyndigheten om vilka näringsidkare som anmält försäljning via webbplats. Regeringen håller dock med Folkhälsomyndigheten om att en sådan ordning skulle kunna underlätta deras tillsyn. Regeringen kan därför behöva återkomma i denna fråga.
|
8.4 |
Omedelbar verkställbarhet av beslut |
|
|
|
|
Regeringens bedömning: Folkhälsomyndighetens beslut om att för- |
|
|
bjuda, dra tillbaka eller återkalla elektroniska cigaretter och på- |
|
|
fyllningsbehållare bör inte gälla omedelbart. |
|
|
|
|
|
Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens. |
|
|
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig om förslaget. |
|
|
Skälen för regeringens bedömning: Det förekommer en omfattande |
|
|
försäljning av |
|
|
vara svårt för tillsynsmyndigheterna att få vetskap om och kontrollera |
|
|
dessa varor, vilket även gör det svårt att förutse vilka produkter som kan |
|
|
hamna på marknaden och vilka krav som behöver ställas för att upprätt- |
|
|
hålla ett högt skydd för konsumenterna. I 7 kap. 14 § lagen om tobak och |
|
|
liknande produkter finns därför en bestämmelse som gör det möjligt för |
|
|
Folkhälsomyndigheten att ingripa mot produkter som, trots att de uppfyller |
|
|
kraven i lagen, kan utgöra en allvarlig risk för människors hälsa. Den ger |
|
|
Folkhälsomyndigheten en möjlighet att förbjuda att produkten tillhanda- |
|
|
hålls konsumenter på marknaden och att förelägga tillverkaren, importören |
|
104 |
eller distributören att dra tillbaka eller återkalla produkten. Besluten kan |
|
|
|
|
avse såväl vissa typer av produkter som vissa specifika produkter. Dessa beslut gäller dock inte omedelbart.
Utredningen föreslår att Folkhälsomyndighetens beslut om
I 35 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om verk- ställighet av förvaltningsmyndigheters beslut. Enligt huvudregeln i första stycket får beslut som kan överklagas inom en viss tid verkställas när överklagandetiden har gått ut, om beslutet inte har överklagats. Tredje stycket innebär en möjlighet för myndigheten att verkställa beslut omedelbart om ett väsentligt allmänt eller enskilt intresse kräver det. Myndigheten ska i så fall först noga överväga om det finns skäl att avvakta med att verkställa beslutet på grund av att beslutet medför mycket ingripande verkningar för någon enskild, att verkställigheten inte kan åter- gå om ett överklagande av beslutet leder till att det upphävs eller någon annan omständighet.
Av förarbetena till bestämmelsen i förvaltningslagen framgår att syftet med att låta verkställighet ske först efter laga kraft är att skydda enskilda när verkställigheten kan riskera att urholka rätten att överklaga beslutet. Reglerna om omedelbar verkställighet bör i första hand ta sikte på sådana situationer där det finns ett angeläget allmänt eller enskilt intresse som kräver omedelbar verkställighet, t.ex. upprätthållande av allmän ordning och säkerhet samt avvärjande av omedelbar fara för andras liv eller hälsa. Myndigheten ska i så fall bedöma att skyddet av intresset verkligen kräver att beslutet verkställs omedelbart. Det måste med andra ord finnas en viss fara för att en försening leder till beaktansvärda skadeverkningar i dessa fall. Om ett visst beslut medför mycket ingripande verkningar för någon enskild, kan det finnas skäl att avvakta med verkställigheten till dess att överklagandetiden har gått ut. Bedömningen bör, liksom i andra samman- hang, göras med beaktande av bl.a. den allmänna proportionalitets- principen (prop. 2016/17:180 s.
En förutsättning för besluten som Folkhälsomyndigheten kommer att fatta med stöd av den aktuella bestämmelsen är att myndigheten har konstaterat, eller har rimliga skäl att anta, att produkterna utgör en allvarlig risk för människors hälsa. Om en produkt är förenad med sådana risker, är det givetvis av stor betydelse att myndighetens beslut om förbud, tillbaka- dragande eller återkallelse kan verkställas utan att laga kraft behöver inväntas. Med utgångspunkt i de uttalanden som görs i förarbetena till förvaltningslagen anser regeringen att det i de situationer då förut- sättningarna för Folkhälsomyndigheten att besluta om förbud, tillbaka- dragande och återkallelse är uppfyllda i många fall också bör finnas ett stöd för tillämpning av 35 § förvaltningslagen med hänvisning till folk- hälsan som ett viktigt allmänt intresse. Även om en omedelbar verkställig- het kan leda till ingripande verkningar för den näringsidkare som beslutet
Prop. 2021/22:200
105
Prop. 2021/22:200 riktar sig mot, är intresset av att skydda konsumenternas hälsa många gånger så starkt att näringsidkarens intresse – efter en proportionalitets- bedömning – måste stå tillbaka. Redan mot den bakgrunden kan det ifråga- sättas om det, som utredningen föreslår, finns behov av en ny bestämmelse om omedelbar verkställighet i lagen om tobak och liknande produkter. Som regeringen konstaterade i förarbetena till den lagen bör det samtidigt framhållas att det på tobaksområdet inte lika ofta som på t.ex. alkohol- området finns behov i det enskilda fallet av att förelägganden eller förbud ska gälla omedelbart (jfr prop. 2017/18:156 s. 133). Vid en samlad bedöm- ning anser regeringen alltjämt att den möjlighet som finns att tillämpa 35
106
§förvaltningslagen och på den grunden förordna att beslut ska verkställas omedelbart är tillräcklig för de aktuella fallen.
8.5Förbud mot försäljning av
Regeringens förslag: Tillämpningsområdet för lagen om tobak och liknande produkter ska utvidgas till att omfatta nikotinfria vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter.
Vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter ska inte få tillhandahållas konsumenter på marknaden om vätskorna innehåller tillsatser som leder till en tydligt märkbar doft eller smak av något annat än tobak.
Kommunen ska utöva tillsyn över att bestämmelserna följs på fysiska försäljningsställen, medan Folkhälsomyndigheten ska utöva tillsyn över att förbudet mot smaksättning följs i andra fall än på fysiska försäljningsställen.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om tillsatser.
Kommunen ska få möjlighet att ta ut avgifter för sin tillsyn av den som bedriver försäljning av nikotinfria vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens, men utredningen har använt begreppet smaktillsatser i stället för tillsatser.
Remissinstanserna: Drygt hälften av de remissinstanser som uttalar sig, däribland Cancerfonden, Tobaksfakta samt flera kommuner, länsstyrelser och regioner, ser positivt på införandet av ett förbud mot försäljning av e- vätska med en tydlig märkbar doft eller smak av annat än tobak. De remiss- instanser som är positiva till förslaget framhåller bl.a. att det är av särskild vikt att minska attraktiviteten för dessa produkter hos barn, unga och personer som inte tidigare använt nikotin för att bromsa det ökade använd- andet av
Knappt hälften av remissinstanserna, däribland Eurobrands Distribution Prop. 2021/22:200 AB, Livsmedelsföretagen och Svenska tobaksleverantörsföreningen, är
emot förslaget om förbud mot smaksättning av
Folkhälsomyndigheten tillstyrker förslaget om förbud mot smaksättning |
|
av |
|
dofttillsatser och att myndigheten ska bemyndigas att föreskriva vilka till- |
|
satser som ska vara förbjudna. Vidare bör begreppet ”smaktillsatser” er- |
|
sättas med ”tillsatser”. Kemikalieinspektionen stöder förslaget men anser |
|
att det bör utvidgas till andra tobaksfria nikotinprodukter då det finns en |
|
risk för att ett barn stoppar produkten i munnen och drabbas av akut förgift- |
|
ning om en nikotinprodukt doftar eller smakar gott. |
|
Skälen för regeringens förslag |
|
Regleringen av smak i tobaksproduktdirektivet |
|
Av artikel 7.1 i tobaksproduktdirektivet framgår att medlemsländerna ska |
|
förbjuda att tobaksvaror med karakteristisk smak släpps ut på marknaden. |
|
Med karakteristisk smak avses enligt artikel 2.25 en tydligt märkbar doft |
|
eller smak av annat än tobak, till följd av en tillsats eller kombination av |
|
tillsatser, som kan inkludera men som inte begränsas till frukt, kryddor, |
|
örter, alkohol, karamell, mentol eller vanilj och som är märkbar före eller |
|
under användningen av en tobaksvara. Förbudet har genomförts i Sverige |
|
bl.a. genom 2 kap. 1 § första stycket lagen om tobak och liknande |
|
produkter som innebär att det inte är tillåtet att tillhandahålla cigaretter och |
|
rulltobak med karakteristisk smak till konsumenter på marknaden. |
|
När det gäller |
|
sättningen genom tobaksproduktdirektivet. I stället lämnas det till med- |
|
lemsstaterna att bestämma om smaksättningen av dessa produkter. I |
|
direktivets inledning anges att det skulle kunna vara till nytta för medlems- |
|
staterna att tillåta utsläppandet av smaksatta produkter på marknaden, men |
|
att dessa produkters potentiella attraktionskraft för ungdomar och icke- |
|
rökare bör uppmärksammas (se skäl 47 i tobaksproduktdirektivet). |
|
Finland har sedan en tid förbjudit försäljning av vätska med karakter- |
|
istiska dofter och smaker för användning i |
107 |
|
Prop. 2021/22:200 både vätska som innehåller nikotin och vätska som inte innehåller nikotin, se 24 § 2 och 25 § i den finska tobakslagen (549/2016). Av de finska för- arbetena (den finska regeringens proposition till riksdagen med förslag till tobakslag och till vissa lagar som har samband med den, RP 15/2016 rd) framgår att syftet med att förbjuda karakteristiska dofter och smaker i vätskor som används i
Det ska införas ett förbud mot att sälja
Av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysnings (CAN) nationella skolundersökning om ungas erfarenheter av bl.a. tobak syntes fram till och med åren
Det är angeläget att utvecklingen med en ökad användning av
108
Smaksättningen tillsätts i den vätska som konsumeras genom
som är avsedd att konsumeras genom
Utredningen har föreslagit att det bör införas ett förbud mot att sälja e- vätskor med smaktillsatser som leder till en tydligt märkbar doft eller smak av annat än tobak. Folkhälsomyndigheten anser att det är olämpligt att använda begreppet ”smaktillsatser” och att det generella begreppet ”till- satser” bör användas i stället. Exempelvis kan andra tillsatser än just smak- tillsatser utgöra en smakförstärkare.
För att inte tillsatser som kan leda till en förstärkning av smaker, trots att de i sig inte utgör smaktillsatser, ska falla utanför regleringen föreslår regeringen att det ska införas ett förbud mot att sälja
Vilka tillsatser omfattas av förbudet?
Förbudet omfattar de tillsatser, eller kombinationer av tillsatser, som påverkar smaken på ett sådant sätt att produkterna blir intressanta för andra målgrupper än rökare. Användningen av sådana ingredienser som behövs för att kunna tillverka vätska för konsumtion genom
Nikotinet är en beståndsdel som används framför allt för dess påverkan på det centrala nervsystemet. Det innebär att nikotinet inte ska betraktas som en tillsats som påverkar smaken, utan som en tillsats som används främst för dess funktion.
Vid sidan av nikotinet innehåller vätskor som är avsedda att konsumeras genom
För att avgöra vilka ämnen som ska betraktas som tillsatser som ger e- vätskan en tydligt märkbar doft eller smak av annat än tobak bör i första hand den smak- eller doftpåverkan som ämnet har beaktas. Om ämnet, eller kombinationen av ämnen, leder till en tydligt märkbar doft- eller smakpåverkan bör det betraktas som en sådan tillsats. Bedömningen blir dock svårare om tillsatsen används både för att påverka produktens smak eller doft och dess funktion. Avgörande blir då ämnets huvudsakliga användningsområde och om det finns alternativa tillsatser som fyller samma funktion utan att påverka produktens smak. Endast det faktum att tillverkaren hävdar att tillsatsen används för dess funktion är inte till- räckligt för att undanta tillsatsen från förbudet.
För att avgöra vilket huvudsakligt användningsområde som en tillsats har kan det finnas anledning att jämföra med vilka tillsatser som typiskt sett används i
Prop. 2021/22:200
109
Prop. 2021/22:200 smaksättning av livsmedel, talar det starkt för att tillsatsen ska betraktas som en tillsats som påverkar smaken. Det kan också finnas skäl att beakta vad tillverkare hittills har angett om olika tillsatser när de anmält produkt- erna till Folkhälsomyndigheten.
När det har konstaterats att en eller flera tillsatser har använts för att påverka smaken behöver det bedömas om tillsatserna leder till en tydligt märkbar smak eller doft av annat än tobak. Om så är fallet innebär det att vätskan är förbjuden och inte får tillhandahållas konsumenter på mark- naden.
Folkhälsomyndigheten avstyrker förslaget om bedömning av smak eller dofttillsatser då det är en mycket komplicerad bedömning och ett in- effektivt sätt att reglera smaksättningen. Folkhälsomyndigheten föreslår i stället att alla tillsatser som avger doft eller smak av annat än tobak för- bjuds.
Målsättningen med regeringens förslag är att det inte ska få säljas e- vätskor som doftar eller smakar annat än tobak. Ett totalförbud mot till- satser som har en smak eller doft är dock inte möjligt, då vissa av dessa tillsatser även kan ha en annan funktion. Avgörande blir då, som framgår ovan, tillsatsens huvudsakliga användningsområde. Dessutom bör det vara tillåtet med en vätska som smakar tobak för att
Folkhälsomyndigheten avstyrker också förslaget om att myndigheten ska bemyndigas att föreskriva vilka tillsatser som ska vara förbjudna. Regeringen håller med om att det är mycket svårt att peka ut exakt vilka tillsatser som ska vara förbjudna. En lista av sådant slag kan aldrig bli full- ständig. För att tillverkare och importörer ska ha möjlighet att avgöra vilka produkter som är tillåtna på marknaden kan det dock behövas föreskrifter om de tillsatser som leder till en tydligt märkbar doft eller smak av annat än tobak och hur bedömningen av smak eller doftpåverkan ska göras. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter om tillsatser.
110
Tillsynen på tobaksområdet över fysiska försäljningsställen sköts van- ligen av kommunen. Regeringen anser att detta bör gälla även i fråga om smaksättning av vätska som är avsedd att konsumeras genom
Förbudet mot smak ska även omfatta nikotinfria vätskor
Lagen om tobak och liknande produkter omfattar i dag
Det är vanligt att smakämnen respektive den nikotinhaltiga vätskan säljs separat. Smakämnen kan t.ex. säljas i behållare med plats för att tillsätta nikotinhaltig vätska, s.k. shortfills. Den nikotinfria vätskan som innehåller smakämnen omfattas inte av begreppet påfyllningsbehållare och regleras därigenom inte av bestämmelserna om påfyllningsbehållare. De nikotin- fria vätskorna omfattas därmed inte av tobaksproduktdirektivet. Samtidigt framgår det av skäl 47 i tobaksproduktdirektivet att medlemsländerna får anta regler om smaksättning av produkterna. När bestämmelserna om e- cigaretter och påfyllningsbehållare infördes i svensk rätt så framförde ett flertal remissinstanser att även
Regeringen anser inte att det är meningsfullt att anta regler om smak- sättning om dessa inte också omfattar nikotinfria vätskor som är avsedda att konsumeras genom
De föreslagna reglerna medför ett förbud mot att tillhandahålla vissa smaksatta vätskor för konsumtion genom
Folkhälsomyndigheten har framfört att det bör införas en definition av begreppet nikotinfri vätska.
I 1 kap. 3 § lagen om tobak och liknande produkter definieras bl.a. begreppen elektronisk cigarett och påfyllningsbehållare. Det finns ingen definition av vätskan som sådan, vare sig den innehåller nikotin eller inte. Då förbudet mot smaksättning föreslås omfatta all vätska som är avsedd att konsumeras genom
Vidare framför Folkhälsomyndigheten att det bör läggas till en straff- bestämmelse gällande förbud att tillhandahålla smaksatta
Kommunen ska utöva tillsyn över att bestämmelserna följs på fysiska försäljningsställen, medan Folkhälsomyndigheten ska utöva tillsyn i övrigt över att förbudet mot smaksättning följs. Kommunen har enligt 8 kap. 2 § lagen om tobak och liknande produkter rätt att ta ut avgifter för sin tillsyn över den som bedriver anmälningspliktig försäljning enligt 5 kap. 15 § (nya 14 §). Det innebär att kommunen får ta ut avgifter för tillsynen över vätskor med nikotin som säljs i påfyllningsbehållare. Kommunen bör även få möjlighet att finansiera sin tillsyn över den som bedriver försäljning av nikotinfria vätskor som är avsedda att konsumeras genom
Prop. 2021/22:200
111
Prop. 2021/22:200 8.6 |
Begreppet njutningsmedel ska ersättas |
Regeringens förslag: Njutningsmedel som till användningssättet mot- svarar rökning ska benämnas ”andra produkter som till användnings- sättet motsvarar rökning”.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I och med de förändringar som föreslås i lagen om tobak och liknande produkter finns det skäl att se över begreppsanvändningen i stort när det gäller olika produkter.
I 6 kap. 1 § 5 lagen om tobak och liknande produkter framgår att vid tillämpningen av bestämmelserna om rökfria miljöer omfattas även njutningsmedel som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak. Tobaksrökningen riskerar att leda till sjukdom och en förtida död. Det är därför olyckligt att använda begreppet njutnings- medel för produkter som associeras med tobaksrökning. Regeringen anser därför att produkter som tidigare benämnts njutningsmedel som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak i stället ska benämnas andra produkter som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak. Det innebär att begreppet njutningsmedel ersätts i lagen.
|
8.7 |
Krav på särskild måttfullhet vid |
|
|
marknadsföring av |
|
|
påfyllningsbehållare på fysiska |
|
|
försäljningsställen |
|
|
|
|
Regeringens förslag: Kommersiella meddelanden för elektroniska |
|
|
cigaretter och påfyllningsbehållare inne på fysiska försäljningsställen |
|
|
ska inte få vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av |
|
|
sådana produkter. |
|
|
Kommunen ska utöva tillsyn över att bestämmelserna om kommer- |
|
|
siella meddelanden för elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare |
|
|
på fysiska försäljningsställen följs. |
|
|
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. |
|
|
Remissinstanserna: Konsumentverket och Uppsala kommun, som är de |
|
|
enda remissinstanser som uttalat sig, är positiva till förslaget. |
|
|
Skälen för regeringens förslag |
|
|
Regleringen av marknadsföring på fysiska försäljningsställen |
|
|
Reglerna om marknadsföring av tobaksvaror är restriktiva. I 4 kap. 1 § |
|
|
lagen om tobak och liknande produkter finns ett förbud mot användning |
|
|
av kommersiella annonser för tobaksvaror i vissa specificerade medier. |
|
112 |
Detta |
förbud utvidgas genom 4 kap. 2 § till att omfatta även annan |
|
|
|
marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter än den som avses i 4 kap. 1 §. I 4 kap. 2 § finns dock ett undantag för sådana kommersiella med- delanden inne på försäljningsställen som inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av tobak. De ska i den omfattning det är möjligt placeras så att de inte är synliga från utsidan av försäljningsstället.
Bestämmelserna om marknadsföring av
Behovet av att reglera marknadsföringen på fysiska försäljningsställen
Som framgått ovan saknas särskilda regler som begränsar den marknads- föring av
Som framgått ovan är
Även om förbudet mot smaksättning kan antas minska den attraktions- kraft som
Prop. 2021/22:200
113
Prop. 2021/22:200 nikotinberoende. Mot denna bakgrund bör det ställas måttfullhetskrav på den marknadsföring av
Av folkhälsoskäl är det motiverat att förhindra att
Kommersiella meddelanden består typiskt sett av reklam som faller utanför tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens mater- iella tillämpningsområden. En näringsidkares rent kommersiella intressen skyddas i princip inte av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets- grundlagen. Näringsidkare kan därför få tåla vissa inskränkningar i dennes kommersiella intressen när det är motiverat utifrån starka samhälls- intressen, t.ex. folkhälsan. Tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihets- grundlagen hindrar därmed inte att krav på särskild måttfullhet införs vid marknadsföring av
Kravet på måttfullhet kan däremot anses innebära en begränsning av yttrandefriheten i 2 kap. regeringsformen, förkortad RF. En sådan be- gränsning får enligt 2 kap. 20 och 23 §§ RF göras genom lag för att till- godose vissa angivna ändamål. Annars får begränsningar av yttrandefri- heten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Av regleringen följer dock att friheten att yttra sig i näringsverksamhet får begränsas.
Den föreslagna begränsningen motiveras av ändamålet att skydda människor, särskilt barn och unga, från nikotinets beroendeframkallande egenskaper och på så sätt skydda folkhälsan. Det är fråga om ett godtagbart ändamål i ett demokratiskt samhälle, och begränsningen går inte utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till detta ändamål (2 kap. 21 § RF). Förslaget bedöms därför vara förenligt med regeringsformens bestäm- melser om yttrandefrihet. Även enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- heterna (Europakonventionen), som gäller som lag i Sverige, finns en rätt till yttrandefrihet i artikel 10. Enligt artikel 10.2 i Europakonventionen får begränsningar i yttrandefriheten göras om de är nödvändiga bl.a. med hänsyn till skydd för hälsa eller moral. Av samma skäl som redogörs för ovan avseende förenligheten med regeringsformen bedöms förslaget vara förenligt med bestämmelsen om yttrandefrihet i Europakonventionen.
På tobaksområdet är det kommunerna som ansvarar för tillsynen på fysiska försäljningsställen, vilket bl.a. beror på att kommunerna har bäst lokalkännedom. Regeringen anser därför att kommunerna bör få ansvar för tillsynen över att bestämmelserna om kommersiella meddelanden för e- cigaretter och påfyllningsbehållare på fysiska försäljningsställen följs.
114
Vad innebär kravet på särskild måttfullhet vid marknadsföring på fysiska |
Prop. 2021/22:200 |
försäljningsställen? |
|
Kraven på särskild måttfullhet införs för att skydda folkhälsan och för att förhindra att barn och unga börjar använda nikotin. Reglerna bör därför tolkas restriktivt. Det rör sig dessutom om samma reglering som redan i dag gäller för tobaksvaror. De förarbetsuttalanden som gjordes i samband med att reglerna som avser tobaksvaror infördes är därmed aktuella även här.
Av förarbetena (prop. 2004/05:118 s.
I och med att samma reglering föreslås för
8.8Det är inte möjligt att införa ett generellt måttfullhetskrav vid marknadsföring av e- cigaretter och påfyllningsbehållare
Regeringens bedömning: Det bör inte införas ett krav på måttfullhet vid marknadsföring av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som ska gälla i alla medier. Det finns inte något behov av ytterligare begränsningar av marknadsföringen av
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Konsumentverket anser att det kan finnas ett utrymme för att införa ett generellt måttfullhetskrav vid marknadsföring av
115
Prop. 2021/22:200 kan därför bli att marknadsföring utomhus ökar i samband med att marknadsföring på fysiska försäljningsställen begränsas. Riksförbundet
|
Visir anser att alla tobaks- och nikotinprodukter bör vara reglerade på |
|
samma sätt för att skydda barn och ungdomar. |
|
Skälen för regeringens bedömning: Medlemsstaternas möjligheter att |
|
reglera marknadsföringen av |
|
tobaksproduktdirektivet. Artikel 20.5 a, b och e i tobaksproduktdirektivet |
|
föreskriver hur medlemsstaterna ska reglera marknadsföring i informa- |
|
tionssamhällets tjänster, i pressen och andra tryckta publikationer, i radion |
|
och genom audiovisuella kommersiella meddelanden. Direktivets bestäm- |
|
melser om marknadsföring är genomförda i svensk rätt. Med de justeringar |
|
som framgår i avsnitt 5.3 anser regeringen att direktivbestämmelserna är |
|
korrekt genomförda. Tobaksproduktdirektivet harmoniserar dock inte in- |
|
hemska försäljningsarrangemang, se skäl 48 i direktivet. Det är mot denna |
|
bakgrund som regeringen i avsnittet ovan föreslår att det ska införas ett |
|
krav på särskild måttfullhet vid marknadsföring på fysiska försäljnings- |
|
ställen. Frågan är om det finns behov av ytterligare reglering av marknads- |
|
föringen av |
|
I 4 kap. 3 och 4 §§ lagen om tobak och liknande produkter finns regler |
|
om förbud mot marknadsföring i periodiska skrifter eller andra jämförbara |
|
skrifter, informationssamhällets tjänster, radio- och tv och vid marknads- |
|
föring i överföringar eller tekniska upptagningar. Dessa regler följer av |
|
tobaksproduktdirektivet. Det innebär i princip att det inte är möjligt att |
|
införa några marknadsföringsregler i dessa medier som avviker från vad |
|
som följer av direktivet, om det inte kan motiveras av att det är fråga om |
|
inhemska försäljningsarrangemang. I så fall krävs det dessutom att det går |
|
att påvisa ett tydligt behov av reglering. |
|
När det gäller marknadsföring genom tryckta skrifter finns det i dag |
|
endast ett förbud som avser periodiska eller andra jämförbara skrifter. Det |
|
innebär att det är tillåtet att marknadsföra |
|
behållare genom andra tryckta skrifter. Till exempel är det tillåtet att |
|
använda reklamaffischer utomhus för sådana produkter, vilket inte är till- |
|
åtet när det gäller tobaksvaror, jämför med 4 kap. 2 § 1 lagen om tobak |
|
och liknande produkter. |
|
I och med att regleringen av marknadsföring i ett flertal medier är |
|
direktivstyrd bedömer regeringen att det saknas möjlighet att på ett |
|
generellt sätt reglera marknadsföring av |
|
behållare. En sådan reglering skulle riskera att hamna i konflikt med |
|
tobaksproduktdirektivet genom att felaktigt förmedla intrycket att mark- |
|
nadsföring av |
|
det i själva verket råder marknadsföringsförbud. Undantagen i 4 kap. 4 § |
|
lagen om tobak och liknande produkter har gett upphov till en sådan tolk- |
|
ningsproblematik, se avsnitt 5.1.1. |
|
Det skulle i och för sig gå att införa regler för vissa specifika medier för |
|
vilka det saknas direktivbestämmelser, om det på ett klart sätt går att |
|
avgränsa dessa regler så att det avser inhemska försäljningsarrangemang. |
|
Det borde alltså vara möjligt att reglera utomhusreklam för |
|
och påfyllningsbehållare utan att komma i konflikt med tobaksprodukt- |
|
direktivet. Det förutsätter dock en tydlig problembeskrivning. Det har inte |
|
framkommit att det i dag finns ett problem med marknadsföring av e- |
116 |
cigaretter och påfyllningsbehållare i andra tryckta skrifter än i periodiska |
skrifter eller andra jämförbara skrifter. Det har t.ex. inte framkommit att Prop. 2021/22:200 reklamaffischer används i någon nämnvärd utsträckning i den offentliga
miljön. Med hänsyn till detta anser regeringen att det saknas skäl att föreslå ytterligare begränsningar av marknadsföringen av
9Ändrat avgiftsuttag för tobak,
Regeringens förslag: Det ska införas en bestämmelse som förtydligar att Folkhälsomyndigheten får ta ut avgifter av tillverkare och importörer av tobaksvaror för att ta emot, lagra, hantera, analysera och offent- liggöra de uppgifter om ingredienser, utsläpp, marknadsundersök- ningar, konsumentgruppers preferenser och försäljningsvolymer som lämnas till myndigheten.
Hemställans förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens, men i hemställan föreslås inte någon ändring i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
Remissinstanserna: Drygt hälften av de remissinstanser som svarat tillstyrker alternativt anger att de inte har några synpunkter på förslagen.
Kommerskollegium bedömer att förslagen inte behöver anmälas enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 om ett informa- tionsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande före- skrifter för informationssamhällets tjänster (anmälningsdirektivet) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden (tjänstedirektivet). Regelrådet anser att konsekvens- utredningen inte uppfyller kraven då det finns brister i redovisning av om förslagen har koppling till
Skälen för regeringens förslag
Nuvarande avgifter för tobaksvaror
Folkhälsomyndigheten får enligt 8 kap. 3 § lagen om tobak och liknande produkter ta ut avgifter för sin tillsyn över att tillverkare och importörer av tobaksvaror uppfyller sina skyldigheter avseende produktkrav och rappor- teringsskyldighet enligt 2 kap. 1, 2 och 6 §§ samma lag. Enligt 11 kap. 17 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- dela ytterligare föreskrifter om avgifterna. Avgiftsnivåerna regleras i
117
Prop. 2021/22:200 7 kap. 2 och 3 §§ förordningen (2019:223) om tobak och liknande produk- ter.
Enligt 7 kap. 2 § förordningen om tobak och liknande produkter ska till- verkare och importörer av tobaksvaror eller örtprodukter för rökning som lämnar uppgifter om ingredienser i dessa produkter till Folkhälsomyndig- heten för varje märke och typ betala en avgift till Folkhälsomyndigheten om
1. 21 200 kr avseende cigaretter,
2. 17 200 kr avseende rulltobak,
3. 13 200 kr avseende tobak för användning i munnen, och
4. 13 600 kr avseende tobaksvaror som inte omfattas av
Enligt 7 kap. 3 § samma förordning uppgår den årliga avgiften för rapport- ering av marknadsföringskostnader till
1. 23 000 kr avseende cigaretter,
2. 21 500 kr avseende rulltobak,
3. 900 kr avseende tobak för användning i munnen, och
4. 2 700 kr avseende tobaksvaror som inte omfattas av
Nuvarande avgifter för
Folkhälsomyndigheten får enligt 8 kap. 4 § lagen om tobak och liknande produkter ta ut avgifter av tillverkare och importörer av
Enligt 7 kap. 5 § förordningen om tobak och liknande produkter ska till- verkare och importörer av
Enligt 7 kap. 6 § samma förordning uppgår avgiften för en anmälan om en väsentlig ändring av en produkt till 2 500 kr för varje märke och typ.
Enligt 7 kap. 7 § ska avgifterna för
Folkhälsomyndigheten ska enligt 7 kap. 9 § varje år se över och, vid behov, senast den 1 september till regeringen (Socialdepartementet) före-
|
slå ändringar av de avgifter som avses i 5 och 6 §§. |
|
Behovet av enhetlig reglering av olika produktkategorier |
|
Som framgår ovan finns det skillnader i nuvarande utformning av reglerna |
|
om avgifter för tobaksvaror respektive |
|
are. Skillnaderna har delvis sin grund i vilka möjligheter till avgiftsuttag |
|
som ges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 |
|
april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författ- |
118 |
ningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och |
relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (tobaks- produktdirektivet) avseende de olika produktkategorierna.
Rätten att ta ut avgifter över bestämmelserna om
Möjligheten att ta ut avgifter över bestämmelserna om tobaksvaror är större än för
När det gäller tobaksvaror har i det 8 kap. 3 § lagen om tobak och liknande produkter däremot endast angetts att avgift får tas ut av tillverkare och importörer för tillsynen över kraven om produktkrav och rapport- eringsskyldighet. Av förarbetena till den aktuella regleringen framgår dock att avsikten med bestämmelsen var att Folkhälsomyndigheten skulle kunna ta ut avgifter för att täcka kostnader för verifikationen av utsläpp- smätningar och för att ta emot, lagra, hantera, analysera och offentliggöra uppgifter om ingredienser, utsläpp, analyser, marknadsundersökningar och försäljningsvolymer som lämnas in till myndigheten. Avgifter skulle även kunna tas ut för att täcka kostnader för sakkunnigbedömning av de rapporter som ges in enligt den utökade rapporteringsskyldigheten för vissa tillsatser i cigaretter och rulltobak. Dessutom skulle Folkhälso- myndigheten kunna ta ut en avgift för tillsynen av vad som utgör en karakteristisk smak och vilka ingredienser som ska förbjudas (prop. 2015/16:82 s.
Folkhälsomyndigheten anser att nuvarande bestämmelser inte speglar deras avgiftsfinansierade verksamhet och påpekar att bestämmelserna bör förtydligas och harmoniseras i förhållande till
Regeringen håller med om att bestämmelsen om Folkhälsomyndig- hetens rätt att ta ut avgifter för tobaksvaror är otydlig. Bestämmelsens begränsning till tillsyn överensstämmer inte med avsikten när den in- fördes. Mot bakgrund av de harmoniserade reglerna i tobaksprodukt- direktivet och uttalandena i förarbeten bör därför bestämmelserna om Folkhälsomyndighetens rätt till avgiftsuttag förtydligas. Det ska därför, utöver nuvarande bestämmelse, införas en ny paragraf som innehåller bestämmelser om att Folkhälsomyndigheten får ta ut avgift för att ta emot, lagra, hantera, analysera och offentliggöra uppgifter om ingredienser, utsläpp, marknadsundersökningar, studier av konsumentgruppers prefe- renser och försäljningsvolymer som lämnas till myndigheten.
Närmare föreskrifter som behövs om hur betalning ska ske kan meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utifrån regeringens rätt att meddela verkställighetsföreskrifter. Till exempel kan
Prop. 2021/22:200
119
Prop. 2021/22:200 föreskrifter behövas om när betalningen ska ske och vad som sker i de fall en tillverkare eller importör inte betalar avgifterna. Vidare kan det behövas regler om uppföljning och översyn av avgifterna motsvarande dagens reglering avseende
Ändrade avgiftsnivåer
Av hemställan om ändring av avgiftsnivåerna för tobaksvaror samt e- cigaretter och påfyllningsbehållare framgår att myndigheten vid utgången av år 2020 hade ett ackumulerat överskott från avgifterna på ca 12,7 miljoner kronor. Överskottet härrör från avgifterna för tobak, medan verksamheten för
Folkhälsomyndigheten påtalar att avgiftsuttagen inte speglar deras faktiska kostnader i dag. Myndigheten har utvecklat ett
I hemställan föreslås därför att avgifterna för tobaksvaror,
Utgångspunkten för avgiftsnivåerna är att myndigheten ska ges full kostnadstäckning och att avgifterna ska återspegla de faktiska kostnader som myndigheten har. Genom bemyndigandet i 11 kap. 17 § får rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer se till att dessa nivåer anpassas efter Folkhälsomyndighetens kostnader. Regeringen kan därför behöva återkomma i förordning för att meddela föreskrifter om nivån på avgifterna.
120
10 |
Regleringen av tobaksfria |
Prop. 2021/22:200 |
|
nikotinprodukter |
|
10.1Utvecklingen av nya nikotinprodukter
10.1.1Ökning av nya nikotinprodukter
Tobaksbrukets skadliga inverkan på folkhälsan har varit känd under en lång tid och många begränsande åtgärder har införts för att minska tobaks- bruket. Sveriges ansträngningar inom det tobakspreventiva arbetet har fått effekt. Av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysnings (CAN) rapport Tobaksvanor i Sverige
Samtidigt finns det uppgifter om att försäljningen av tobaksfria nikotin- produkter ökar. Som redogörs för i det följande riskerar den ökade använd- ningen av nya nikotinprodukter att leda till ett ökat nikotinberoende, vilket i sin tur kan leda till en negativ utveckling för folkhälsan.
10.1.2Det tobaksfria snuset
Det tobaksfria snuset lanserades 2016 och är den vanligast förekommande produkten bland de tobaksfria nikotinprodukterna. Det marknadsförs som vitt snus som inte missfärgar tänderna under benämningar som ”all white” eller ”all white portions” för att särskilja produkten från torrare varianter av portionssnus som innehåller tobak. Ett annat namn för denna produkt- kategori är nikotinportioner.
Lanseringen av produkten var framgångsrik och i en beskrivning anger tillverkaren att marknaden för tobaksfritt snus har vuxit från 13 miljoner dosor 2018 till 60 miljoner dosor 2019, varav strax över 42 miljoner dosor såldes i Skandinavien. Dessa siffror avser endast en av flera stora till- verkare av tobaksfritt snus. En annan stor återförsäljare av snus på internet beskriver utvecklingen under 2019 som att försäljningen av tobaksfritt snus exploderade. Försäljningen av denna produktkategori tredubblades och det tobaksfria snuset utgjorde vid årets slut 14 procent av allt deras sålda snus.
Tobaksfritt snus förekommer i en mängd olika smaker och styrkor och säljs genom ett flertal webbplatser som riktar sig mot svenska konsu- menter. Trots att det är en relativt ny produkt finns det likheter med vissa nikotinläkemedel som har funnits en längre tid och som regleras under läkemedelslagstiftningen.
Tillgången till tobaksfritt snus är stor. Det säljs både i butik av de flesta stora matvarukedjorna och på internet genom webbplatser som speciali- serat sig på nya tobaksfria nikotinprodukter. Det säljs också på webb- platser som saluför både tobaksvaror och tobaksfria nikotinprodukter. Det finns en stor variation av tobaksfritt snus på marknaden. En av de största näthandlarna av tobaksfritt snus har åtminstone ett
121
Prop. 2021/22:200 I och med att produkten inte innehåller tobak är möjligheterna att styra produktens smak betydligt större jämfört med vanligt snus. Det innebär att produkterna kan utvecklas och marknadsföras mot målgrupper som inte attraheras av de egenskaper som finns hos traditionella tobaksvaror. Såväl namnen på produkterna som designen av logotyper och förpackningar visar att de som utvecklar denna typ av produkter lägger ner mycket tid på att skapa positiva associationer och som kan attrahera olika målgrupper. De flesta tobaksfria nikotinprodukter säljs i förpackningar som har formen av en snusdosa, men det finns också produkter som har en mer neutral förpackning som påminner om en pastillask.
Det tobaksfria snuset har ofta smaker av mint, frukt, bär eller godis, men möjligheten att kombinera olika smaksättningar är stor och ökar möjlig- heterna att rikta in sig mot nya målgrupper.
Intresseorganisationen A Non Smoking Generation har uppmärksammat att flera stora tillverkare av tobaksfritt snus använder sig av reklam- kampanjer på sociala medier med s.k. influencers. Det kan röra sig om artister och andra personer som är kända bland ungdomar som poserar med dosor på ett sätt som ger intryck av att influencern själv använder produkten. I en del fall har marknadsföringen utformats på ett sätt som tydligt riktar sig mot yngre. Som exempel kan nämnas en ung kvinna som poserar bredvid en skateboard. Det finns också exempel på hur stora till- verkare av tobaksfritt snus erbjuder sig att kostnadsfritt skicka en dosa av deras produkt till den som registrerar sig och svarar på tre korta frågor.
Nikotinkoncentrationen hos tobaksfritt snus varierar kraftigt, från cirka
3 mg/g till 50 mg/g. Som jämförelse kan nämnas att några vanliga snus- sorter som innehåller tobak har en nikotinkoncentration på omkring 8 mg/g. En av de starkaste nikotinkoncentrationerna hos produkter som består av tobak ligger på omkring 45 mg/g, det vill säga något under koncentrationen hos det starkaste tobaksfria snuset.
10.1.3Framtida utveckling av tobaksfria nikotinprodukter
Utvecklingen av tobaksfritt snus har skett i en snabb takt och aktörer i branschen ser en potential att expandera försäljningen. Det är svårt att dra några säkra slutsatser om framtiden men mycket talar för en ökad försälj- ning av tobaksfritt snus.
Den framtida utvecklingen av andra tobaksfria produkter är svårare att förutse, men det finns läkemedelsföretag som går från att tillverka nikotin- läkemedel till att utveckla tobaksfria nikotinprodukter utanför läkemedels- området. Bland nikotinläkemedlen finns inhalatorer, munspray, tuggum- min och olika former av tabletter. Det är inte osannolikt att sådana produkter i framtiden kan dyka upp även utanför läkemedelsområdet.
|
10.2 |
De nya nikotinprodukternas roll som inkörsport |
|
|
till ett nikotinberoende |
|
CAN:s senaste nationella skolundersökning om ungas erfarenheter av bl.a. |
|
122 |
tobak visar att snusningen har ökat bland skolelever under de senaste åren. |
|
I 2021 års undersökning ställdes för första gången frågor om tobaksfritt nikotinsnus, s.k. vitt snus. I nian uppgav 19 procent av flickorna och 17 procent av pojkarna att de någon gång provat vitt snus. I gymnasiet var det 37 procent av flickorna och 31 procent av pojkarna som hade provat vitt snus. Tvärtemot vad som gäller för traditionellt snus var det vanligare med vitt snus bland flickor. Det är dock fortfarande betydligt vanligare att snusa bland pojkar. En förhållandevis stor grupp uppgav att de varken hade rökt, snusat traditionellt snus eller använt
Mätningen av allmänhetens attityder till tobak som företaget Novus gör på uppdrag av intresseorganisationen A Non Smoking Generation har visat att användningen av tobaksfritt snus har ökat bland ungdomar. År 2019 var det 7 procent av ungdomarna i ålderskategorin
Det är enligt regeringens mening mycket allvarligt att användningen av nikotinprodukter ökar bland barn och ungdomar. Nikotinets beroende- framkallande egenskaper är särskilt starka hos barn och unga. Barn och unga använder i mycket liten omfattning produkterna för rökavvänjning. Det finns också tecken på att användare av nya nikotinprodukter inte stannar vid att använda produkten i fråga. Det finns t.ex. studier som talar för att sannolikheten att börja röka vanliga cigaretter är betydligt större för den som använt
Tobaksfritt snus smaksätts med smaker som t.ex. mint, frukt, bär eller godis. Frukt- och godissmaker kan attrahera användare som t.ex. inte skulle ha provat tobakssnus. Efter en tids användning utvecklas en tolerans mot de negativa effekterna av nikotin, såsom illamående och yrsel. När det gäller smaksättningen påverkar den även hur vi uppfattar riskerna med att använda produkterna. När det gäller
Sammanfattningsvis finns det en risk att den ökade försäljningen av tobaksfria nikotinprodukter leder till ett ökat nikotinberoende, vilket i sin tur kan leda till en ökad användning av andra nikotinprodukter inklusive tobaksvaror.
Prop. 2021/22:200
123
Prop. 2021/22:200 10.3 |
Nuvarande reglering av tobaksfria |
|
nikotinprodukter |
10.3.1 Det finns inget särskilt regelverk för tobaksfria nikotinprodukter
Tobaksfria nikotinprodukter är produkter utan tobak men som innehåller nikotin. Nikotin är den substans som främst identifierats som den aktiva och beroendeframkallande substansen i produkter som innehåller tobak. Tobaksprodukter kan alltså kategoriseras som en form av nikotin- produkter. Dessa produkter regleras dock redan av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presenta- tion och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upp- hävande av direktiv 2001/37/EG (tobaksproduktdirektivet) och av lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
I dagsläget finns det inget särskilt regelverk avseende en stor del av de tobaksfria nikotinprodukterna på marknaden. Möjligheten att marknads- föra och smaksätta dessa produkter är därför stor. Som framgår ovan har utvecklingen av dessa produkter skett i snabb takt och försäljningen ökar.
10.3.2 EU:s direktiv om allmän produktsäkerhet
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december |
|
2001 om allmän produktsäkerhet innehåller bestämmelser som syftar till |
|
att säkerställa att de produkter som släpps ut på marknaden är säkra och |
|
ska tillämpas på produkter som är avsedda för konsumenter som tillhanda- |
|
hålls i kommersiell verksamhet (artiklarna 1 och 2 a). Det innebär att |
|
direktivet omfattar tobaksfria nikotinprodukter som säljs till konsumenter. |
|
EU:s direktiv om allmän produktsäkerhet har i huvudsak två syften, dels |
|
att förbättra funktionen hos den inre marknaden genom att undanröja |
|
handelshinder, dels att säkerställa en hög skyddsnivå för konsumenternas |
|
hälsa och säkerhet (se skäl |
|
att det är mycket svårt att anta gemenskapslagstiftning för varje produkt |
|
som existerar eller som kan komma att utvecklas. Det behövs därför ett |
|
omfattande regelverk av övergripande karaktär som kan täppa igen luckor |
|
och komplettera speciallagstiftningen för de olika produkterna (se skäl 5 i |
|
ingressen). |
|
Det är i första hand medlemsstaternas uppgift att vidta åtgärder mot |
|
farliga produkter inom det egna territoriet, men det måste ske i överens- |
|
stämmelse med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- |
|
fördraget). Om medlemsstaterna har olika sätt att hantera risker hos vissa |
|
produkter kan det medföra oacceptabla variationer i konsumentskyddet |
|
och innebära ett hinder för handeln inom gemenskapen (skäl 29 och 30). |
|
EU:s direktiv om allmän produktsäkerhet syftar till att säkerställa att de |
|
produkter som släpps ut på marknaden är säkra (artikel 1.1). Bestäm- |
124 |
melserna i direktivet är subsidiära. De ska endast tillämpas om det saknas |
|
specifika bestämmelser om säkerheten hos de berörda produkterna i Prop. 2021/22:200 gemenskapslagstiftning med samma syfte. Direktivet fyller också ut när
det finns aspekter, risker eller riskkategorier som inte omfattas av säker- hetskraven i de specifika bestämmelserna (artikel 1).
Tillverkare får bara släppa ut säkra produkter på marknaden. Om det saknas gemenskapsbestämmelser om säkerheten hos en produkt, ska den betraktas som säker om den uppfyller de specifika reglerna i den nationella lagstiftningen i den medlemsstat på vars territorium den saluförs. Det förutsätter att de nationella reglerna är upprättade i överensstämmelse med
Artikel 3 i direktivet innehåller bestämmelser som styr hur säkerhets- bedömningen ska göras. Direktivet innehåller även andra bestämmelser om skyldigheter för tillverkare och distributörer (artikel 5) och bestäm- melser om skyldigheter och befogenheter för medlemsstaterna (artiklarna
10.3.3Produktsäkerhetslagen
Produktsäkerhetslagen (2004:451) syftar till att säkerställa att varor och tjänster som tillhandahålls konsumenter inte orsakar skada på person. Genom bestämmelserna om varor genomförs EU:s direktiv om allmän produktsäkerhet. När det gäller de tobaksfria nikotinprodukterna är det endast bestämmelserna om varor som är aktuella.
Produktsäkerhetslagens bestämmelser om säkra varor ska enligt 4 § första stycket inte tillämpas när det gäller risker som omfattas av särskilda säkerhetskrav i någon annan författning eller i en
Produktsäkerhetslagen innehåller ett allmänt säkerhetskrav som innebär att varor som tillhandahålls av näringsidkare ska vara säkra. En vara är säker i produktsäkerhetslagens mening, om den vid normal eller rimligen förutsägbar användning och livslängd inte för med sig någon risk för människors hälsa och säkerhet eller bara en låg risk. Risken måste vara godtagbar med beaktande av hur varan eller tjänsten används och ska vara förenlig med en hög skyddsnivå när det gäller människors hälsa och säker-
het. Om en vara inte motsvarar dessa krav, är den att anse som farlig. Vid
125
Prop. 2021/22:200 bedömningen av om en risk hos en vara ska anses vara godtagbar finns vissa kriterier som det ska tas särskild hänsyn till. Däribland finns egen- skaper, utförande, säkerhetsinformation, inverkan på andra varor samt risker för vissa konsumentgrupper, särskilt barn och äldre. Se
Harmoniserade standarder fyller en avgörande funktion vid bedöm- ningen av om en vara är säker. I den mån en vara uppfyller en standard som det hänvisas till i Europeiska unionens officiella tidning ska den enligt 11 § anses säker i fråga om sådana risker som omfattas av standarden. När sådana standarder saknas ska enligt 12 § särskilt följande beaktas vid säkerhetsbedömningen: andra svenska standarder, rekommendationer från kommissionen, god sed för produktsäkerhet i den berörda branschen, den aktuella vetenskapliga och tekniska kunskapsnivån och den skyddsnivå som konsumenterna rimligen kan förvänta sig.
Produktsäkerhetslagen innehåller bestämmelser om näringsidkares skyldigheter att lämna säkerhets- och varningsinformation, att återkalla vara, att vidta skadeförebyggande åtgärder och att samarbeta med andra näringsidkare och tillsynsmyndigheten samt att underrätta tillsynsmyndig- heten om en vara som denne tillhandahåller eller har tillhandahållit har visat sig vara farlig. Se
Tillsynsmyndigheterna har möjlighet att meddela förelägganden och förbud som ska förenas med vite om det inte av särskilda skäl är obehöv- ligt. Se
Den näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot vissa skyldigheter enlig produktsäkerhetslagen ska enligt 37 § första stycket åläggas att betala en sanktionsavgift.
Beslut om förelägganden eller förbud kan enligt 44 § överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
10.3.4Allmänna regler om marknadsföring
När det gäller utrymmet för att marknadsföra tobaksvaror är det kraftigt begränsat genom bestämmelserna i 4 kap. 1 och 2 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter. Någon motsvarande reglering finns inte för tobaksfria nikotinprodukter, men däremot finns det allmänna regler om marknadsföring.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets för- ordning (EG) nr 2006/2004 (direktivet om otillbörliga affärsmetoder) syftar till att bidra till att den inre marknaden fungerar korrekt och till att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå genom att tillnärma medlems- staternas lagar och andra författningar avseende otillbörliga affärsmetoder som skadar konsumenternas ekonomiska intressen (artikel 1). Direktivet syftar till en fullständig harmonisering av bestämmelserna om konsument- ers skydd mot otillbörliga affärsmetoder m.m. inom hela EU. Direktivet ska fungera som ett allmänt ramverk. Finns det gemenskapsbestämmelser
126
som reglerar vissa specifika aspekter av otillbörliga affärsmetoder har Prop. 2021/22:200 dessa företräde framför direktivets bestämmelser.
Marknadsföringslagen (2008:486) genomför direktivet om otillbörliga affärsmetoder. Lagen har en generell räckvidd och kompletteras med särskild reglering av marknadsföring av vissa produkter samt använd- ningen av vissa försäljningssätt och medier. Den täcker hela marknadens utbud och efterfrågan av produkter och omfattar alla former av medier. Enligt 1 § tillämpas marknadsföringslagen när näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet. Av 3 § framgår att med marknadsföring avses reklam och andra åtgärder i närings- verksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter. Marknadsföringsbegreppet sträcker sig från tiden före köpet till tiden efter leverans av produkten.
Ett centralt begrepp i marknadsföringslagen är otillbörlig marknads- föring. En näringsidkare vars marknadsföring är otillbörlig får enligt 23 § förbjudas att fortsätta med marknadsföringen eller någon annan liknande åtgärd. Förbud och ålägganden ska enligt 26 § förenas med vite om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Den näringsidkare som bryter mot vissa angivna bestämmelser i marknadsföringslagen kan även åläggas att betala en marknadsstörningsavgift eller skadestånd.
Talan om förbud eller föreläggande får enligt 47 § väckas av Konsumentombudsmannen, en näringsidkare som berörs av marknads- föringen eller en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare. Av 1 kap. 4 § 3 lagen (2016:188) om patent- och marknadsdom- stolar följer att talan ska väckas vid Patent- och marknadsdomstolen.
Av 5 § marknadsföringslagen framgår att marknadsföring ska stämma överens med god marknadsföringssed. Om den inte gör det, är den enligt 6 § att anse som otillbörlig om den i märkbar mån påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut. Det är inte heller tillåtet att använda sig av aggressiva affärsmetoder eller vilse- ledande marknadsföring.
Marknadsföring som är vilseledande är otillbörlig om den inte uppfyller vissa angivna krav enligt 8 §. Översiktligt kan det sägas att dold reklam, felaktiga påståenden och vilseledande framställningar är förbjudna, se 9, 10 och
Konsumentverket är förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor och har ansvar för att utöva tillsyn och annan kontroll över att marknadsför- ingslagen följs.
10.3.5Reach- och
De tobaksfria nikotinprodukterna är produkter som innehåller kemiska tillsatser i form av nikotin, men som även kan innehålla smakämnen och andra ämnen. Ett centralt regelverk på kemikalieområdet är Europa- parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemi- kalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets
direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG,
127
Prop. 2021/22:200 |
93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG |
|
med |
|
människors hälsa och miljön samt att ämnen fritt kan cirkulera på den inre |
|
marknaden. Förordningen är omfattande och är tillämplig på i stort sett |
|
alla kemikalier som finns på marknaden. I artikel 2 i förordningen finns |
|
det undantag för viss användning. Tobaksfria nikotinprodukter faller inte |
|
in under något av undantagen, vilket innebär att bestämmelserna i Reach- |
|
förordningen gäller fullt ut för de ämnen som ingår i produkterna. |
|
Registrering av ämnen utgör grunden i |
|
tillverkar eller importerar ett ämne i vissa kvantiteter är skyldig att |
|
registrera ämnet hos den europeiska kemikaliemyndigheten Echa. I |
|
registreringsanmälan redovisar tillverkaren eller importören information |
|
om ämnet. Anmälningarna utvärderas av Echa. Tillstånd krävs för att få |
|
använda ämnen med särskilt farliga egenskaper eller släppa ut sådana |
|
ämnen på marknaden. Ett ämne, en blandning eller en vara kan även bli |
|
föremål för begränsningar. En begränsning som är relevant i detta |
|
sammanhang är förbudet mot försäljning till konsumenter av ämnen eller |
|
blandningar som är klassificerade som cancerframkallande, foster- |
|
skadande eller skadliga för arvsmassan (könscellmutagena) i enlighet med |
|
kriterierna i |
|
att tobaksfria nikotinprodukter som säljs till konsument inte får innehålla |
|
ämnen som omfattas av förbudet i en koncentration som medför att |
|
blandningen som sådan klassificeras som cancerframkallande, foster- |
|
skadande eller skadlig för arvsmassan. I praktiken handlar detta om att |
|
sådana ämnen inte får tillsättas avsiktligt. |
|
Närbesläktad med |
|
rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om |
|
klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, |
|
ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt |
|
ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 |
|
förkortning av förordningens engelska namn, Classification, Labelling and |
|
Packaging of substances and mixtures. Syftet med |
|
att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön. |
|
Vidare ska förordningen säkerställa fri rörlighet för ämnen och |
|
blandningar. Förordningen harmoniserar kriterier för klassificering och |
|
märkning av ämnen och blandningar. Vidare innehåller den en skyldighet |
|
för leverantörer att klassificera och märka ämnen och blandningar i enlig- |
|
het med kriterierna. |
|
blandningar oavsett användningsområde, med undantag för ämnen och |
|
blandningar som används i läkemedel, veterinärläkemedel, kosmetiska |
|
produkter, medicintekniska produkter, livsmedel och foder. |
|
Ett grundläggande krav i |
|
importörer som släpper ut ett ämne eller en blandning på marknaden ska |
|
klassificera ämnet eller blandningen utifrån dess farliga egenskaper. |
|
Klassificeringen förutsätter att tillverkaren eller importören utvärderar all |
|
tillgänglig information om ämnet eller blandningen utifrån de klassifice- |
|
ringskriterier som anges i förordningen. Kriterierna i |
|
baseras på det globala harmoniserade systemet för klassificering och |
|
märkning som antogs av FN 2002 (GHS). Klassificeringen avser fysi- |
|
kaliska faror (t.ex. brandfarlighet och explosivitet), hälsofaror (t.ex. akut |
128 |
toxiskt, allergiframkallande, cancerframkallande) och miljöfaror. Det |
finns detaljerade regler för hur klassificeringen av ämnen ska gå till och hur blandningar som innehåller farliga ämnen ska klassificeras. Det är tillverkarna och importörerna av ämnena och blandningarna som själva ska se till att klassificering sker, s.k. självklassificering. För vissa farliga ämnen kan emellertid beslut om klassificering fattas på
Nikotin har en harmoniserad klassificering som akut toxisk i kategori 2 och som giftigt för vattenlevande organismer i kategori 2 enligt CLP- förordningen. Det innebär att förpackningar till produkter som innehåller nikotin som sådant eller blandningar som innehåller nikotin i en viss halt ska märkas med bl.a. en dödskallesymbol och frasen ”Dödligt vid för- täring”. Kravet gäller även förpackningar som innehåller tobaksfria nikotinprodukter.
Reach- och
Förslagen om märkning av tobaksfria nikotinprodukter i avsnitten 10.10 och 10.11 motiveras av syftet att skydda folkhälsan och enskilda människors hälsa, då särskilt från nikotinets beroendeskapande egen- skaper. Reach- och
Prop. 2021/22:200
129
Prop. 2021/22:200 10.3.6 Nationella bestämmelser om särskilt farliga kemiska produkter
I förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer finns bestämmelser om tillstånd för privat hantering och yrkes- mässig överlåtelse av kemiska produkter som anses vara särskilt farliga. Till kategorin särskilt farliga kemiska produkter hör bl.a. ämnen och blandningar som är klassificerade som akut toxiska i kategori 1, 2 och 3 enligt
Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Tillstånd till privat hanter- ing får endast ges till den som har fyllt 18 år och som behöver produkterna för ett konstnärligt, tekniskt, vetenskapligt eller liknande ändamål. Till- ståndskraven gäller inte vid yrkesmässig överlåtelse från den som har rätt att driva detaljhandel med läkemedel till konsument. Tillståndskraven gäller inte heller produkter som omfattas av livsmedelslagen, lagen om foder och animaliska biprodukter eller läkemedelslagen.
Klassificeringskriterierna i
10.3.7
Världshandelsorganisationen (WTO) är den internationella organisation som har hand om regler för internationell handel. WTO fungerar även som ett förhandlingsforum om gemensamma regler i syfte att underlätta handel mellan organisationens 164 medlemsländer. Organisationen administrerar också ett tvistlösningssystem som är gemensamt för de olika avtalen. WTO:s övergripande mål är att, genom ömsesidigt gynnsamma handels- arrangemang, bidra till ökad levnadsstandard, full sysselsättning och effektivt resursutnyttjande i enlighet med principen om en hållbar utveck- ling.
130
Sverige är medlem i WTO både i sin egen rätt och i egenskap av EU- medlem då även EU, som enda tullunion, är medlem i WTO. Genom avtalet om upprättande av världshandelsorganisationen har både Sverige och EU bundit sig att följa
Principen om
WTO:s allmänna tull- och handelsavtal (General Agreement on Tariffs and Trade,
regleras i artikel III och innebär att importerade och inhemska varor ska Prop. 2021/22:200 behandlas lika. Såväl direkt som indirekt diskriminering av importerande
varor är otillåten.
En medlem i WTO får göra undantag från ovan nämnda principer. Det kan exempelvis gälla då en medlem inför en handelshindrande åtgärd som är nödvändig för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa. Artikel XX i
WTO:s avtal om tekniska handelshinder (Agreement on Technical Barriers to Trade,
Medlemmar är enligt artikel 2.9.2 i
10.4 |
En ny lag om tobaksfria nikotinprodukter ska |
|
|
införas |
|
|
|
|
Regeringens förslag: Det ska införas en ny lag som omfattar tobaksfria |
|
|
produkter som innehåller nikotin för konsumtion. Syftet med lagen är |
|
|
att begränsa de hälsorisker och olägenheter som är förenade med bruk |
|
|
av tobaksfria nikotinprodukter. |
|
|
Lagen ska innehålla bestämmelser om produktanmälan, produktkrav, |
|
|
försäljning och marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter. |
|
|
|
|
|
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens, |
|
|
men utredningen har inte uttryckt syftet med lagen. |
|
|
Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna, |
|
|
däribland Folkhälsomyndigheten, British American Tobacco Sweden AB, |
|
|
Haypp Group, Konsumentverket och Livsmedelsverket, ser positivt på att |
|
|
tobaksfria nikotinprodukter regleras. Flera remissinstanser anser dock att |
|
|
den föreslagna regleringen av tobaksfria nikotinprodukter bör tas in i lagen |
|
|
om tobak och liknande produkter i stället för i en egen lag. Folkhälso- |
|
|
myndigheten tillstyrker en ny lag med regler för tobaksfria |
|
|
nikotinprodukter men anser att syftet med lagstiftningen bör framgå. |
|
|
Lärare mot tobak framför att namnet på lagen är missvisande då produkt- |
|
|
erna är ett resultat av bearbetning av tobak och således inte tobaksfria. |
131 |
|
Prop. 2021/22:200 Länsstyrelsen i Örebro län anser att det kan ifrågasättas om produkter som innehåller nikotin som har sitt ursprung från tobak kan betraktas som
|
tobaksfria. |
|
Några remissinstanser, däribland Företagarna och Svensk Handel, av- |
|
styrker förslagen i sin helhet med hänvisning till att en ny |
|
som beaktar riksdagens tillkännagivande om det övergripande målet för |
|
tobak och nikotin bör vara antagen innan nya lagförslag behandlas. |
|
Skälen för regeringens förslag: Hälsoriskerna med bruk av tobak är |
|
välkända sedan länge och det har tagits många initiativ för att begränsa |
|
skadorna som tobaken orsakar, både nationellt och internationellt. |
|
Världshälsoorganisationens (WHO) ramkonvention om tobakskontroll |
|
antogs 2003 och ratificerades av Sverige 2005. Konventionen syftar bl.a. |
|
till att motverka tobaksindustrins ansträngningar att värva nya rökare, ofta |
|
kvinnor och ungdomar. På |
|
bl.a. Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU om tillnärmning |
|
av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, |
|
presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och |
|
om upphävande av direktiv 2001/37/EG (tobaksproduktdirektivet) samt |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/33/EG av den 26 maj 2003 |
|
om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om |
|
reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror (tobaksreklamdirek- |
|
tivet). |
|
Tobaksproduktdirektivet har genomförts i Sverige genom lagen |
|
(2018:2088) om tobak och liknande produkter, vilken kompletteras av |
|
förordningen (2019:223) om tobak och liknande produkter. Lagen inne- |
|
håller omfattande krav i fråga om bl.a. produkternas innehåll, märkning av |
|
produkterna och om uppgiftsskyldighet. För att få bedriva handel med |
|
tobaksvaror krävs i normala fall tillstånd och den som inte följer tobaks- |
|
lagens krav kan drabbas av flera olika påföljder. |
|
På läkemedelsområdet har det sedan tidigare funnits portionsförpackat |
|
nikotin för användning i munnen, även kallat munhålepulver. Dessa |
|
produkter omfattas av krav i bl.a. läkemedelslagen (2015:315). Numera |
|
säljs dock liknande produkter utanför läkemedelsområdet och de omfattas |
|
därför inte av läkemedelslagens krav. Produkterna marknadsförs inte som |
|
läkemedel utan som ett tobaksfritt alternativ till snus. |
|
I och med att de nya nikotinprodukterna inte innehåller tobak omfattas |
|
de inte heller av reglerna om tobak och liknande produkter, utan endast av |
|
allmänna regler om produktsäkerhet, kemikalier och marknadsföring. Det |
|
är regler som gäller vid försäljning av en mängd olika konsument- |
|
produkter, t.ex. leksaker, skaljackor och hygienprodukter. Reglerna inne- |
|
håller inga krav på åldersgräns vid försäljning och medger en omfattande |
|
marknadsföring av dessa produkter. Den nuvarande ordningen gör det |
|
alltså möjligt att utveckla nya nikotinprodukter som har samma belönande |
|
och beroendeframkallande egenskaper som tobak, men som endast om- |
|
fattas av vissa generella regler för konsumentprodukter i stort. Ur ett |
|
folkhälsoperspektiv anser regeringen att det är mycket olyckligt. |
|
Som Lärare mot tobak och Länsstyrelsen i Örebro län påpekar kan det |
|
ifrågasättas om produkter som innehåller nikotin som utvunnits från tobak |
|
kan betraktas som tobaksfria. Regeringen anser dock att med tobaks- |
|
produktdirektivets definition av tobak som utgångspunkt kan produkter |
132 |
som innehåller nikotin kategoriseras som tobaksfria för en enhetlig |
begreppsanvändning, även om nikotinet har sitt ursprung i tobaksväxter. Se vidare överväganden i avsnitt 10.6.
Som framgår av redogörelsen ovan har det skett en snabb utveckling av nya tobaksfria nikotinprodukter. Det tobaksfria snuset finns numera att köpa i de flesta större matvarubutiker och på internet finns ett stort antal produkter att välja mellan. Tobaksfritt snus har inte sällan frukt- eller godissmaker och marknadsförs på ett sätt som tilltalar ungdomar. I och med att produkterna inte smakar tobak kan de lättare användas av någon som inte är van vid att använda tobak. Det finns dessutom tecken på att användningen av dessa produkter ökar i ålderskategorin
Då all konsumtion av nikotin är förknippad med risker anser regeringen att det finns ett stort behov av att införa en lag som omfattar produkter som innehåller nikotin för konsumtion, oavsett vilken form produkten har eller på vilket sätt nikotinet tillförs människokroppen. Syftet med lagen föreslås vara att begränsa de hälsorisker och olägenheter som är förenade med bruk av tobaksfria nikotinprodukter. Lagen ska därför innehålla de över- gripande krav som ska få ställas på de tobaksfria nikotinprodukterna för att skydda människor från de tobaksfria nikotinprodukternas skadliga och beroendeframkallande egenskaper och på så sätt skydda folkhälsan. Förslagen till reglering kan även motverka att nya grupper utvecklar ett nikotinberoende.
Flera remissinstanser har framfört att den föreslagna regleringen av tobaksfria nikotinprodukter bör tas in i lagen om tobak och liknande produkter i stället för i en egen lag. T.ex. framför Göta hovrätt att då regleringen av tobaksfria nikotinprodukter har likheter med lagstiftningen som berör tobaksvaror samt då reglerna om t.ex. hälsovarning och inne- hållsdeklaration fyller väsentligen samma syfte skulle en inkludering av regleringen av tobaksfria nikotinprodukter i lagen om tobak och liknande produkter underlätta tillämpningen.
Regeringen kan hålla med om att reglerna även skulle passa i lagen om tobak och liknande produkter. Den lagen är dock redan relativt omfattande och då vissa av de föreslagna regleringarna för tobaksfria nikotinprodukter skiljer sig från övriga produkter, t.ex. vad gäller marknadsförings- regleringen, finns det skäl att inte tynga den lagen med ytterligare bestäm- melser. Dessutom är de produkter som nu regleras inte harmoniserade genom
Prop. 2021/22:200
133
Prop. 2021/22:200 synpunkt är det motiverat att följa utvecklingen av dessa produkter. I takt med att kunskapsläget blir bättre kan behovet av att införa nya begräns- ande regler behöva ses över. Även av det skälet finns det fördelar med att hålla reglerna separerade i en särskild lag.
Några remissinstanser, däribland Företagarna och Svensk Handel, framför att regeringen först bör ta fram en ny strategi avseende
|
10.5 |
Lagens förenlighet med unionsrättsliga och |
|
|
internationella regelverk |
|
|
|
|
Regeringens bedömning: De unionsrättsliga och internationella regel- |
|
|
verken hindrar inte Sverige från att införa en sådan reglering av tobaks- |
|
|
fria nikotinprodukter som behövs för att skydda människor från de |
|
|
tobaksfria nikotinprodukternas skadliga och beroendeframkallande |
|
|
egenskaper och på så sätt skydda folkhälsan. |
|
|
|
|
|
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med rege- |
|
|
ringens, men utredningen har inte gjort någon bedömning av förslagens |
|
|
förenlighet med WTO:s regelverk. |
|
|
Remissinstanserna: Kemikalieinspektionen framför att utrymmet att |
|
|
införa nationella begränsningar är mycket begränsat enligt Reach- |
|
|
förordningen och saknar en grundlig analys av gränsdragningen mellan |
|
|
den föreslagna lagstiftningen om tobaksfria nikotinprodukter, den |
|
|
gällande tobakslagstiftningen och kemikalielagstiftningen. Skruf snus AB |
|
|
efterlyser en analys av om förpackningar för nikotinportioner också ska |
|
|
märkas i enlighet med |
|
|
osv. Kommerskollegium är positivt till att en utförlig |
|
|
ning av förslagen har gjorts, dock saknar myndigheten en bedömning av |
|
|
förslagens förenlighet med WTO:s regelverk, t.ex. General Agreement on |
|
|
Tariffs and Trade |
|
|
Trade |
|
|
Skälen för regeringens bedömning |
|
|
Reach- och |
|
|
||
|
miljön från farorna med kemikalier. Regeringens förslag utgår från folk- |
|
134 |
hälsoaspekter och syftar till att skydda konsumenter, framför allt barn och |
|
|
|
|
unga, från nikotinets beroendeskapande egenskaper. I förlängningen syftar Prop. 2021/22:200 förslagen till att minska nikotinberoendet i samhället, vilket påverkar
konsumtionen av både tobaksvaror och tobaksfria nikotinprodukter. Syftet med förslagen är därför av annat slag än de syften som avgör Reach- förordningens tillämpningsområde.
Regeringen bedömer sammanfattningsvis att Reach- och
Skruf snus AB efterlyser en analys av om förpackningar för nikotin- portioner också ska märkas i enlighet med
Som framgår av avsnitt 10.3.7 reglerar Världshandelsorganisationens (WTO) allmänna tull- och handelsavtal (General Agreement on Tariffs and Trade,
Den allmänna undantagsregeln förtydligas genom WTO:s avtal om tekniska handelshinder (Agreement on Technical Barriers to Trade, TBT- avtalet) som syftar till att hitta en balans mellan staters rätt att reglera och undvika onödiga handelshinder.
De föreslagna reglerna om tobaksfria nikotinprodukter har till syfte att skydda folkhälsan och enskilda människors hälsa. Reglerna om t.ex. produktkrav och märkning gäller oavsett om det är frågan om importerade eller inhemska varor. Även kravet på anmälan om försäljning gäller lika oavsett från vilket land som handeln sker. Åldersgränsen tillämpas lika vid försäljning inom landet som vid in- och utförsel och innebär inget import- förbud. Kraven är därmed
135
Prop. 2021/22:200 10.6 |
Uttryck i lagen |
|
|
|
|
|
Regeringens förslag: Begreppen tobaksfria nikotinprodukter, detalj- |
|
|
handel, försäljningsställe och fysiskt försäljningsställe ska definieras i |
|
|
lagen. |
|
|
Med tobaksfria nikotinprodukter ska avses produkter utan tobak som |
|
|
innehåller nikotin för konsumtion. |
|
|
Med detaljhandel ska avses försäljning till konsumenter. |
|
|
Med försäljningsställe ska avses ett fysiskt försäljningsställe eller en |
|
|
webbplats för detaljhandel. |
|
|
Med fysiskt försäljningsställe ska avses en viss lokal eller ett annat |
|
|
avgränsat utrymme för detaljhandel. |
|
|
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens, |
|
|
men utredningen har föreslagit att sponsring ska definieras i lagen. |
|
|
Remissinstanserna: Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdom- |
|
|
stolen) anser att det på motsvarande sätt som i artikel 2 c i tobaksreklam- |
|
|
direktivet kan klargöras att sponsring omfattar varje form av offentligt |
|
|
eller privat bidrag. Folkhälsomyndigheten anser att det även bör införas en |
|
|
definition av importör. |
|
|
Skälen för regeringens förslag: Den nya lagen ska omfatta tobaksfria |
|
|
nikotinprodukter. Nikotin tillverkas vanligen av tobak. Det kan därför |
|
|
ifrågasättas om produkter som innehåller nikotin som utvunnits från tobak |
|
|
kan betraktas som tobaksfria. För att uppnå en enhetlig begreppsanvänd- |
|
|
ning finns det dock anledning att utgå ifrån tobaksproduktdirektivets |
|
|
definition av tobak. Enligt direktivet är tobak definierat som ”blad och |
|
|
andra naturliga, bearbetade eller obearbetade delar av tobaksväxter |
|
|
inklusive expanderad och rekonstituerad tobak” (artikel 2.1). Tobaks- |
|
|
produktdirektivets definition utgår alltså ifrån att det ska vara fråga om |
|
|
blad och andra naturliga delar av tobaksväxter. Med denna definition som |
|
|
utgångspunkt kan produkter som innehåller nikotin kategoriseras som |
|
|
tobaksfria även om nikotinet har sitt ursprung i tobaksväxter. Det förut- |
|
|
sätter givetvis att nikotinet har skiljts från tobaksväxten med en metod som |
|
|
gör att inga blad eller andra växtdelar finns kvar. |
|
|
Nikotinet i tobaksfria nikotinprodukter förekommer i olika former. Även |
|
|
om formen kan ha viss betydelse för hur ämnet tas upp i kroppen avses |
|
|
med nikotin både nikotin i dess grundform och som nikotinsalter. |
|
|
Nikotinet ska vara avsett att konsumeras. Produkter som innehåller |
|
|
nikotin och som är avsedda för andra ändamål än konsumtion ska inte om- |
|
|
fattas av denna lag och räknas därför inte till de tobaksfria nikotinprodukt- |
|
|
erna. Som exempel på produkter som inte omfattas kan nämnas kemiskt |
|
|
närbesläktade bekämpningsmedel inom jordbruket (s.k. neonikotinoider). |
|
|
Sammanfattningsvis avses alltså med tobaksfria nikotinprodukter |
|
|
produkter utan tobak som innehåller nikotin för konsumtion. |
|
|
Detaljhandel definieras i lagen om tobak och liknande produkter som |
|
|
försäljning till konsumenter. Begreppet ska ha samma betydelse i denna |
|
|
lag. |
|
|
Enligt 1 kap. 3 § 6 lagen om tobak och liknande produkter avses med |
|
|
försäljningsställe en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för |
|
136 |
detaljhandel. Av förarbetena framgår att webbplatser inte omfattas av |
|
|
|
|
begreppet försäljningsställe (prop. 2017/18:156 s. 174). Som framgår i Prop. 2021/22:200 avsnitt 5.3.3 har det dock kommit att råda en osäkerhet kring huruvida en
webbplats för detaljhandel med tobaksvaror ska anses utgöra ett försälj- ningsställe eller inte. Därför föreslås att begreppet försäljningsställe ska göras teknikneutralt och utvidgas till att även omfatta webbplatser för detaljhandel. Som en följd av ändringen av innebörden av försäljnings- ställe föreslås dessutom att det ska införas ett nytt begrepp, fysiskt försäljningsställe.
Försäljningsställe föreslås definieras som ”ett fysiskt försäljningsställe eller en webbplats för detaljhandel”. Som Lagrådet framhåller ska en webbplats för detaljhandel innefatta alla digitala försäljningsmiljöer. Det förtydligas även i författningskommentaren. Fysiskt försäljningsställe föreslås definieras som ”en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel”. Begreppen ska ha samma innebörd i den nu föreslagna lagen om tobaksfria nikotinprodukter som de föreslås få genom ändringen i lagen om tobak och liknande produkter.
I avsnitt 6.4 föreslås att sponsring ska definieras i lagen om tobak och liknande produkter. Definitionen ska omfatta varje form av offentliga eller privata bidrag till ett evenemang, en verksamhet eller en person med syftet eller den direkta eller indirekta verkan att främja en tobaksvara, en e- cigarett eller en påfyllningsbehållare. Bestämmelsen motsvarar artikel 2 c och 20.5 d i tobaksreklamdirektivet respektive tobaksproduktdirektivet. Utredningen har föreslagit att en motsvarande definition ska införas i den nya lagen om tobaksfria nikotinprodukter.
Den föreslagna definitionen av sponsring i lagen om tobak och liknande produkter införs för att överensstämma med den harmoniserade
10.7Lagens förhållande till andra lagar
Regeringens förslag: Lagen ska inte omfatta produkter som omfattas av lagen om tobak och liknande produkter. Lagen ska inte heller omfatta produkter som enligt annan lagstiftning är klassificerade som läkemedel, medicintekniska produkter, narkotika eller hälsofarliga varor.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens, men utredningen har också föreslagit att det ska tas in en upplysnings- bestämmelse om att produktsäkerhetslagen innehåller bestämmelser som syftar till att säkerställa att varor som tillhandahålls konsumenter inte orsakar skada på person.
137
Prop. 2021/22:200 Remissinstanserna: Folkhälsomyndigheten tillstyrker reglerna om undantag från lagens tillämpningsområde men anser att det bör förtydligas att örtprodukter för rökning som innehåller nikotin ska regleras enligt den nya lagen om tobaksfria nikotinprodukter. Kemikalieinspektionen saknar en närmare analys av hur den föreslagna lagstiftningen, den befintliga tobakslagstiftningen och kemikalielagstiftningen förhåller sig till varandra. Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) bedömer att gränsdragningsproblem kan uppstå mellan tillämpningsområdet för förslaget till lagen om tobaksfria nikotinprodukter och lagen om tobak och liknande produkter.
Skälen för regeringens förslag
Produkter som omfattas av annan reglering ska undantas från lagens tillämpningsområde
Vissa produkter som skulle kunna omfattas av förslaget till ny lag om tobaksfria nikotinprodukter omfattas redan i dag av annan reglering. Det rör sig t.ex. om läkemedel för rökavvänjning vilka faller inom lagstiftningen på läkemedelsområdet. För att det ska vara tydligt vilken lagstiftning som reglerar olika produkter och för att undvika tillämpnings- problem anser regeringen att nedanstående produkter bör undantas från den nya lagens tillämpningsområde.
Läkemedel
Med läkemedel avses enligt 2 kap. 1 § läkemedelslagen varje substans eller kombination av substanser som tillhandahålls med uppgift om att den har egenskaper för att förebygga eller behandla sjukdom hos människor eller djur (läkemedel genom presentation). Vidare avses substanser som kan användas på eller tillföras människor eller djur i syfte att återställa, korri- gera eller modifiera fysiologiska funktioner genom farmakologisk, immunologisk eller metabolisk verkan eller för att ställa diagnos (läke- medel genom funktion).
Högsta förvaltningsdomstolen har genom rättsfallet HFD 2016 ref. 9 fastställt att
Medicintekniska produkter
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om
138
upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG innehåller till- sammans med lagen (2021:600) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter bestämmelser som om- fattar ett mycket brett område av produkter som är avsedda att användas inom hälso- och sjukvård. Produkter som enligt tillverkarens uppgift ska användas för att kunna tillgodogöra sig en substans som är klassificerad som ett läkemedel utgör en medicinteknisk produkt. Det skulle exempelvis kunna handla om en inhalator eller sprayflaska som är avsedd för att användaren ska kunna tillgodogöra sig en tobaksfri nikotinprodukt som klassificeras som ett läkemedel. Som en följd av att det föreslås ett undan- tag för produkter som omfattas av läkemedelslagstiftningen bör det också föreslås ett undantag för produkter som utgör medicintekniska produkter.
Narkotika och hälsofarliga varor
Med en tobaksfri nikotinprodukt avses en produkt utan tobak som inne- håller nikotin för konsumtion. Denna definition utesluter inte att produkten även kan innehålla ämnen som omfattas av narkotikastrafflagen (1968:64) eller lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Det finns exempel på att
Produkter som omfattas av narkotikastrafflagen eller lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor omfattas redan av en ändamålsenlig reglering. Sådana produkter bör därför undantas från den nya lagens tillämpnings- område.
Produkter som omfattas av lagen om tobak och liknande produkter
Av artikel 2 i tobaksproduktdirektivet framgår att tobaksvaror är produkter som kan förbrukas och som helt eller delvis består av tobak, även genetiskt modifierad sådan. Av samma artikel framgår att
Tobaksvaror omfattas inte av den föreslagna lagens tillämpnings- område. Övriga produkter som omfattas av lagen om tobak och liknande produkter kan däremot utgöra tobaksfria nikotinprodukter. I och med att de redan omfattas av lagstiftningen på tobaksområdet bör de dock undan- tas från den föreslagna lagens tillämpningsområde.
Folkhälsomyndigheten har påpekat att det bör förtydligas att ört- produkter för rökning som innehåller nikotin bör regleras enligt den nya lagen om tobaksfria nikotinprodukter. Dessa produkter omfattas i dag av lagen om tobak och liknande produkter, men produkterna har fri smak-
Prop. 2021/22:200
139
Prop. 2021/22:200 sättning och är undantagna från ett flertal bestämmelser. Till exempel är de undantagna från åldersgränsen, förbud mot innehåll av vissa tillsatser och omfattas heller inte av någon anmälningsplikt för försäljning.
Ett viktigt syfte med den nu föreslagna lagen är att täppa till de luckor i tidigare reglering som lett till att vissa tobaksfria produkter som innehåller nikotin inte omfattas av skyddslagstiftningen på tobaksområdet. För att uppnå det syftet måste det tydligt framgå hur örtprodukter för rökning som innehåller nikotin och andra tobaksfria produkter som till användnings- sättet motsvarar rökning ska regleras. Då dessa produkter sedan tidigare omfattas av lagen om tobak och liknande produkter anser regeringen att de även fortsättningsvis ska omfattas av den lagstiftningen. Det kan dock finnas skäl för regeringen att återkomma i frågan om vilka krav som bör ställas på örtprodukter för rökning.
Patent- och marknadsdomstolen framför att gränsdragningsproblem kan uppstå mellan tillämpningsområdet för lagen om tobaksfria nikotin- produkter och lagen om tobak och liknande produkter, beroende på om produkten till användningssättet motsvarar rökning eller inte. Problem kan uppstå mellan lagarnas tillämpningsområde exempelvis i samband med att nya typer av tobaksfria nikotinprodukter kommer ut på marknaden.
Om det vid tillämpningen av den nya lagen visar sig finnas gräns- dragningssvårigheter mellan de två lagarnas tillämpningsområden vad gäller produkter som till användningssättet motsvarar rökning, kan det enligt regeringens mening finnas anledning att återkomma i frågan. Även vad gäller örtprodukter för rökning finns det anledning att följa utveck- lingen för att få underlag till eventuell skärpt reglering av denna produkt- kategori.
Kemikalielagstiftningen
Det saknas enligt Kemikalieinspektionen en närmare analys av hur den föreslagna lagstiftningen, den befintliga tobakslagstiftningen och kemikalielagstiftningen förhåller sig till varandra.
140
De tobaksfria nikotinprodukterna är produkter som innehåller kemiskt tillsatt nikotin och andra ämnen, t.ex. smakämnen. Det har därför gjorts överväganden kring vad reglerna på kemikalieområdet i form av Reach- och
Regeringen bedömer i avsnitt 10.5 att varken Reach- eller CLP- förordningen hindrar Sverige från att införa regler om sådant som anmäl- ningsplikt, uppgiftsskyldighet, produktkrav, skyldighet att informera konsumenterna om risker med produkterna, skyldighet att ange produkt- innehåll, ålderskrav, marknadsföring, tillsyn av tobaksfria nikotin- produkter och straffansvar så länge kraven motiveras av att skydda människor från nikotinets beroendeskapande egenskaper. Inte heller WTO:s regelverk bedöms hindra införandet av sådana regler, se avsnitt 10.5.
Både
produkter som innehåller nikotin. Vissa regler överlappar varandra, exempelvis krav på produktanmälan, informationskrav och regler kring förpackningens utformning vad gäller nikotinvätskor för användning i e- cigaretter. Den som hanterar dessa produkter måste därmed uppfylla krav på bl.a. anmälan och rapportering både till Folkhälsomyndigheten och till Kemikalieinspektionen.
Då syftet med den nya lagen åtminstone delvis vad gäller skyddet för folkhälsan är ett annat än syftet med kemikalielagstiftningen bedömer regeringen att det är motiverat att införa bestämmelserna.
Produktsäkerhetslagen
Produktsäkerhetslagen (2004:451) innehåller bestämmelser som syftar till att säkerställa att varor som tillhandahålls konsumenter inte orsakar skada på person. Produktsäkerhetslagen kompletterar den nu föreslagna lagen om nikotinprodukter.
Utredningen har föreslagit att det bör tas in en upplysning i den nya lagen om att bestämmelser även finns i produktsäkerhetslagen. Som fram- går ovan finns det dock bestämmelser även på t.ex. kemikalieområdet som kompletterar förslagen i den nya lagen om tobaksfria nikotinprodukter. De kompletterande regleringarna tillämpas i de fall nu föreslagen special- lagstiftning inte fullt ut reglerar de aktuella produkterna. Till skillnad från utredningen anser regeringen därför att det inte bör tas in en upplysning i den nya lagen om att bestämmelser om produktsäkerhet finns i produkt- säkerhetslagen.
10.8 |
Produktanmälan |
|
|
|
|
Regeringens förslag: Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotin- |
|
|
produkter ska göra en anmälan till Folkhälsomyndigheten av alla |
|
|
sådana produkter som de avser att tillhandahålla konsumenter på mark- |
|
|
naden. |
|
|
Anmälan ska lämnas in senast sex månader innan produkten är |
|
|
avsedd att tillhandahållas konsumenter på marknaden. En ny anmälan |
|
|
ska lämnas in för varje väsentlig ändring av produkten. En anmälan ska |
|
|
även göras när produkten återkallas från marknaden. |
|
|
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få |
|
|
meddela närmare föreskrifter om produktanmälan. |
|
|
Tobaksfria nikotinprodukter ska inte få tillhandahållas konsumenter |
|
|
på marknaden om anmälan saknas eller om anmälan inte uppfyller de |
|
|
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. |
|
|
|
|
|
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. |
|
|
Remissinstanserna: Folkhälsomyndigheten är positiv till att det införs |
|
|
krav på produktanmälan för tobaksfria nikotinprodukter och att myndig- |
|
|
heten ska offentliggöra uppgifterna, men framför att endast de uppgifter |
|
|
som är relevanta för regelefterlevnad och upplysning om produktens inne- |
|
|
håll gentemot konsumenter bör omfattas av anmälningsskyldigheten. |
141 |
|
Prop. 2021/22:200 Vidare anser de att en bestämmelse motsvarande 13 kap. 1 § alkohollagen (2010:1622) ska införas i den nya lagen för att det ska bli tydligt att Folkhälsomyndigheten har det rättsliga stödet att föra register över anmälningarna och ta emot anmälningarna elektroniskt. Länsstyrelsen i Stockholms län och några kommuner vill att det införs krav på att detaljhandlare kontrollerar produktanmälan hos Folkhälsomyndigheten. Skruf Snus AB och Swedish Match avstyrker att anmälan ska lämnas sex månader innan produkten är avsedd att tillhandahållas konsumenter på marknaden och anser att åtta veckor är en mer ändamålsenlig tidsfrist för produktanmälan.
Skälen för regeringens förslag
Krav på anmälan av produkter
Av 2 kap. 3 och 7 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter framgår att tobaksvaror,
Utvecklingen av nya tobaksfria nikotinprodukter har skett i en snabb takt och med stor sannolikhet kommer denna utveckling att fortsätta. Nikotin är starkt beroendeframkallande. Användningen av tobaksfria nikotin- produkter kan därför vara förenad med risker. Det finns därför ett behov av att införa ett förfarande som gör det möjligt att överblicka vilka produkter som utvecklas och säljs till konsumenter på marknaden.
Genom att låta tobaksfria nikotinprodukter omfattas av ett krav på an- mälan till Folkhälsomyndigheten skapas en enhetlig ordning för anmälan av alla nikotinprodukter. Det ger dessutom Folkhälsomyndigheten, som är den centrala myndigheten på folkhälsoområdet, en helhetsbild av utveck- lingen på området. Det bör därför införas en skyldighet för tillverkare och importörer att göra en anmälan till Folkhälsomyndigheten av alla tobaks- fria nikotinprodukter som de avser att tillhandahålla konsumenter.
Som Folkhälsomyndigheten påpekar bör de få ta emot anmälningar elektroniskt och föra register över produktanmälningarna. Det kan uppnås genom en bestämmelse i förordning. Motsvarande och liknande bestäm- melser finns för tobaksvaror samt
142
Skruf Snus AB och Swedish Match har framfört att produktanmälan bör lämnas åtta veckor innan produkten släpps ut på marknaden. Som skäl anges att för tobaksvaror gäller den kortare perioden på åtta veckor och att tobaksfria nikotininnehållande produkter är relativt okomplicerade jämfört med
Enligt nuvarande regler ska tillverkare och importörer lämna uppgifter till Folkhälsomyndigheten om ingredienser och utsläpp från tobaksvaror senast åtta veckor innan en tobaksvara tillhandahålls konsumenter på
marknaden. Vad gäller nya tobaksvaror och
konsumenter på marknaden, se 2 kap. 3 och 7 §§ lagen om tobak och liknande produkter och Folkhälsomyndighetens föreskrifter
Då regeringens förslag till ny reglering omfattar produkter som är |
|
relativt nya på marknaden och nikotinprodukter som kan komma att lan- |
|
seras i framtiden bedömer regeringen att produktanmälan bör lämnas sex |
|
månader innan produkten är avsedd att tillhandahållas konsumenter på |
|
marknaden. Det ger Folkhälsomyndigheten tillräckligt med tid att hantera |
|
anmälningarna innan nya produkter släpps ut på marknaden, på mot- |
|
svarande sätt som redan gäller för nya tobaksvaror och |
|
väsentlig ändring av produkten bör föranleda en ny anmälan. Produkter |
|
som inte har anmälts eller som har föregåtts av en ofullständig anmälan |
|
ska inte få släppas ut på marknaden. |
|
Utformningen av produktanmälan |
|
Anmälan ska innehålla de uppgifter som behövs för att Folkhälso- |
|
myndigheten ska kunna övervaka utvecklingen av de tobaksfria nikotin- |
|
produkterna och för att myndigheten ska kunna bedöma riskerna med de |
|
olika produkterna och om det behöver vidtas några åtgärder. |
|
Anmälans närmare utformning och innehåll regleras lämpligast i före- |
|
skrifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska |
|
därför bemyndigas att meddela föreskrifter om detaljerna kring hur |
|
anmälan ska vara utformad och vad den ska innehålla. Genom |
|
bemyndigandet kan föreskrifter meddelas om att inte både tillverkare och |
|
importörer behöver anmäla samma produkt och att anmälan ska ske på en |
|
webbplats. |
|
Länsstyrelsen i Stockholms län och några kommuner anser att det bör |
|
införas ett krav på att detaljhandlare kontrollerar produktanmälan hos |
|
Folkhälsomyndigheten. Något sådant krav uppställs inte i lagen om tobak |
|
och liknande produkter och det finns inte heller anledning att ställa upp ett |
|
sådant krav i denna lag. Reglerna om att en produkt inte får tillhandahållas |
|
konsumenter när en anmälan saknas får anses vara tillräckliga för att |
|
skydda konsumenterna. |
|
Offentliggörande av uppgifter i produktanmälan |
|
Av 2 kap. 8 § förordningen om tobak och liknande produkter framgår att |
|
Folkhälsomyndigheten på en webbplats ska offentliggöra de uppgifter som |
|
har lämnats till myndigheten genom kravet på att anmäla |
|
påfyllningsbehållare enligt 2 kap. 7 § lagen om tobak och liknande |
|
produkter. Uppgifter som utgör affärshemligheter ska inte offentliggöras. |
|
Utredningen har föreslagit att det på motsvarande sätt i förordning ska |
|
regleras att Folkhälsomyndigheten även ska offentliggöra uppgifter om to- |
|
baksfria nikotinprodukter som har lämnats i en produktanmälan. Bestäm- |
|
melsen om att offentliggöra uppgifter har sitt ursprung i tobaksprodukt- |
|
direktivet. Tobaksproduktdirektivet ställer inte upp några krav på offent- |
|
liggörande av uppgifter i fråga om tobaksfria nikotinprodukter. Samtidigt |
|
kan det finnas ett behov av att allmänheten får del av uppgifter om de pro- |
|
dukter som har anmälts och därmed tillhandahålls konsumenter på mark- |
143 |
|
Prop. 2021/22:200 naden. Konsumenter kan sägas ha ett berättigat intresse av information om de produkter som tillhandahålls. Uppgifter om produkterna som har an- mälts kan också vara värdefulla för andra tillsynsmyndigheter, t.ex. kommunerna. Genom att offentliggöra uppgifter om de produkter som har anmälts ges såväl allmänheten som andra tillsynsmyndigheter möjlighet att på ett enkelt sätt kontrollera om en produkt får tillhandahållas konsu- menter på marknaden. Det kan därför finnas anledning för regeringen att i förordning återkomma kring frågan om bestämmelser om offentliggörande av uppgifter som lämnas i produktanmälan.
Med tanke på att en produktanmälan kan innehålla känsliga uppgifter har utredningen föreslagit att det i förordning ska framgå att en tillverkare eller importör som lämnar in produktanmälan ska ange om den anser att några uppgifter utgör företagshemligheter eller annars är konfidentiella. Folkhälsomyndigheten avstyrker det förslaget och framför att erfarenheter avseende tillämpning av motsvarande regler för tobaksvaror och
Utredningens förslag utgår från att det underlättar myndighetens hanter- ing vid en begäran om utlämnande att den som lämnar uppgiften anger om den anser att någon av uppgifterna ska sekretessbeläggas. Av Folkhälso- myndighetens remissvar framgår dock att liknande reglering avseende andra produkter inte fyllt sitt syfte. Regeringen anser inte att det är meningsfullt att införa en reglering som redan på förhand inte bedöms upp- fylla sitt syfte.
Utgångspunkten är att de uppgifter som lämnas i en produktanmälan ska vara offentliga. Det kan därför finnas skäl att inte tynga anmälan med upp- gifter som inte är relevanta för regelefterlevnaden av bestämmelsen eller fyller någon upplysande funktion om produkten för konsumenten. På så sätt behöver inte anmälan omfatta onödiga uppgifter som kan utgöra företagshemligheter och därmed behöva skyddas av sekretess. Det skapar en förutsägbarhet för företagen samtidigt som det underlättar myndig- hetens administration kring tillgängliggörande av uppgifter. Vilka upp- gifter som är relevanta kan, med ny kunskap om produkterna och produkt- utvecklingen, variera över tid. Det kan regleras genom kompletterande föreskrifter i enlighet med förslaget ovan att regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om produktanmälan. Folkhälsomyndigheten har fortfarande ansvaret att värdera uppgifterna i en anmälan och se till att de uppgifter som utgör företagshemligheter eller annars är konfidentiella skyddas.
144
10.9 |
Produktkrav |
Prop. 2021/22:200 |
Regeringens förslag: Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotin- produkter ska ansvara för att produkterna uppfyller vissa krav på innehåll och utformning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om produktinnehåll och utformning av tobaksfria nikotinprodukter.
Tobaksfria nikotinprodukter som inte uppfyller föreskrivna krav ska inte få tillhandahållas konsumenter på marknaden.
Regeringens bedömning: Det bör inte uppställas ett krav på att nikotin ska avges på en jämn nivå vid användning av tobaksfria nikotin- produkter.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår även att det i förordning ska regleras att tobaksfria nikotinprodukter ska avge nikotindoser på en jämn nivå under normala användningsförhållanden.
Remissinstanserna: Folkhälsomyndigheten tillstyrker att det uppställs produktkrav men anser att regleringen bör förtydligas. Myndigheten avstyrker dock förslaget att nikotindoser ska avges på en jämn nivå på grund av tillämpningssvårigheter. British American Tobacco Sweden AB tillstyrker de föreslagna produktkraven men motsätter sig förslaget om att nikotindoser ska avges på en jämn nivå. Inga andra remissinstanser har yttrat sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Behovet av att reglera innehåll och utformning
Tobaksproduktdirektivet innehåller vissa bestämmelser om innehåll och utformning av tobaksvaror,
Användningen av tobaksfria nikotinprodukter är förenad med risker och det finns anledning att se till att dessa risker inte ökar. Det finns därför behov av att införa vissa regler om produktinnehåll och utformning även för de tobaksfria nikotinprodukterna. Dessa krav kan behöva justeras, t.ex. i och med att kunskaperna om dessa nya produkter ökar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om innehåll och utformning även i fråga om de tobaksfria nikotinprodukterna.
Produktkraven för tobak och
Tobaksproduktdirektivet innehåller krav på förbud mot vissa tillsatser i tobaksvaror och
145
Prop. 2021/22:200 hetens föreskrifter. Genom bestämmelserna förbjuds bl.a. tillsatser i form av
146
–vitaminer eller andra tillsatser som ger intryck av att produkten innebär en hälsofördel eller minskade hälsorisker,
–koffein, taurin eller andra tillsatser eller stimulerande ämnen som är förknippade med energi och vitalitet, och
–tillsatser som är cancerframkallande, mutagena eller reproduktions- toxiska i oförbränd form.
Tobaksproduktdirektivet innehåller dessutom ytterligare krav avseende e- cigaretter som genomförs genom förordningen om tobak och liknande produkter. Endast ingredienser med hög renhet får användas vid fram- ställningen av vätska som innehåller nikotin. Andra ingredienser än de som redovisas när produkten anmäls får endast förekomma upp till detektionsgränsen om det tekniskt sett inte går att undvika dessa spår i tillverkningen (11 §). Det får inte användas andra ingredienser än nikotin som kan utgöra en risk för människors hälsa (12 §). Slutligen finns ett krav på att
Samma produktkrav bör i stort gälla för tobaksfria nikotinprodukter
Kraven som ställs på tobaksvaror och
Tobaksfritt snus är exempelvis en tobaksfri nikotinprodukt som används på samma sätt som snus som består av tobak. Det finns också paralleller mellan
Motiven till att förbjuda de aktuella tillsatserna i tobak och
Som konstaterats ovan i avsnitt 10.3.5 omfattas tobaksfria nikotin- produkter av regleringen i
fattas av andra begränsningar i
Utredningen har även föreslagit att det på förordningsnivå ska införas ett krav på att nikotin ska avges på en jämn nivå i fråga om tobaksfria nikotinprodukter. Folkhälsomyndigheten avstyrker förslaget med hänvis- ning till att tillämpningssvårigheter kan uppstå eftersom produkterna kan se väldigt olika ut. British American Tobacco AB motsätter sig kravet då det inte är möjligt att applicera på tobaksfria nikotinportioner då de, precis som traditionellt snus, avger en avtagande dos nikotin under användnings- tiden.
Regeringen konstaterar att utredningens förslag att nikotin ska avges på en jämn nivå bygger på motsvarande krav för
Folkhälsomyndigheten anser att regleringen av produktkraven bör för- tydligas för att det dels ska bli tydligt för tillverkare och importörer vad som gäller, dels ska bli möjligt att utöva en effektiv tillsyn över denna bestämmelse. Därtill bör det enligt myndigheten förtydligas ifall dessa ämnen är förbjudna oavsett nivå i produkten eller om de får finnas upp till en viss gräns. Det bör även i förordningen införas ett förbud mot andra tillsatser än nikotin som ökar toxiciteten och de beroendeframkallande egenskaperna i produkterna.
Som Folkhälsomyndigheten påpekar kan tillämpningssvårigheter uppstå vid de bedömningar som blir nödvändiga att göra utifrån de föreslagna produktkraven. Kraven utgår från de regler som redan gäller avseende tobak och
Prop. 2021/22:200
147
Prop. 2021/22:200 10.10 Hälsovarning och innehållsdeklaration på produktförpackningarna
Regeringens förslag: Förpackningar till tobaksfria nikotinprodukter ska förses med en innehållsdeklaration och en text som upplyser om nikotinets skadeverkningar (hälsovarning).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur en hälsovarning ska utformas och om inne- hållet i och utformningen av en innehållsdeklaration.
Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter ansvarar för att förpackningarna uppfyller föreskrivna krav om hälsovarning och innehållsdeklaration.
Om en förpackning inte uppfyller föreskrivna krav om hälsovarning och innehållsdeklaration, får den tobaksfria nikotinprodukten inte tillhandahållas konsumenter på marknaden.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till utredningens förslag om hälsovarning och innehållsdeklaration på produktförpackningarna. Flera remissinstanser ser däremot behov av justeringar.
Folkhälsomyndigheten tillstyrker delar av förslaget och är positiv till att förpackningar ska förses med hälsovarningar men menar att det bör förtydligas att hälsovarningen ska vara på svenska, att tobaksfria nikotin- produkter endast får saluföras i förpackningar som är försedda med hälso- varningar, att det bör finnas ett förbud mot hänvisning till smak, doft och tillsatser i innehållsdeklarationen samt att myndigheten bör få föreskrifts- rätten att reglera hälsovarningens utformning. Konsumentverket anser att det kan vara ändamålsenligt att föreskriftsrätten tilldelas Folkhälso- myndigheten, då Folkhälsomyndigheten har föreskriftsrätt för hälso- varningar på produktförpackningar för tobaksvaror,
148
säljs i små förpackningar och det är viktigt att hälsovarningen finns på den |
Prop. 2021/22:200 |
yta som är mest synlig. |
|
Flera remissinstanser, däribland Folkhälsomyndigheten, Göteborgs |
|
kommun och ett flertal länsstyrelser, anser att tobaksfria nikotinprodukter |
|
enbart bör få tillhandahållas i styckförpackningar om minst 20 portioner. |
|
Skälen för regeringens förslag |
|
Informationsskyldighet och tryckfrihet |
|
En förpackning som är försedd med tryckt text ska betraktas som tryckt |
|
skrift enligt tryckfrihetsförordningen, förkortad TF. Det innebär att en |
|
bestämmelse som påbjuder att förpackningen ska förses med en viss text |
|
kan hamna i konflikt med förbudet mot censur och andra hindrande |
|
åtgärder i 1 kap. 8 § TF. |
|
Av de förarbetsuttalanden som gjordes när det infördes krav på texter |
|
som informerar om skadeverkningar vid marknadsföring på alkohol- |
|
området framgår att bestämmelser som påbjuder att en skrift ska ha ett |
|
visst innehåll i princip torde komma i konflikt med förbudet mot hindrande |
|
åtgärder i tryckfrihetsförordningen (prop. 2003/04:161 s. |
|
svarande kan antas gälla i fråga om tobaksfria nikotinprodukter. |
|
Bestämmelsen om hälsovarning för |
|
elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare och har därefter flyttats |
|
över till lagen om tobak och liknande produkter utan materiella ändringar. |
|
I förarbetena framgår att bestämmelser om hälsovarningar kan strida mot |
|
bestämmelsen mot hindrande åtgärder i tryckfrihetsförordningen, men att |
|
ett påbud om text med ett visst innehåll tolereras ur tryckfrihetsrättslig |
|
synpunkt om det rör sig om texter som inte uttryckligen är av |
|
åsiktspåverkande eller opinionsbildande karaktär. Det har i tidigare |
|
lagstiftningssammanhang uttalats att det finns ett visst utrymme att i vanlig |
|
lag föreskriva om att en skrift ska förses med varningstexter. Påbuden om |
|
att förse en förpackning med varningstext eller innehållsförteckning |
|
behövde dock uppfylla vissa krav på saklighet (prop. 2016/17:132 s. 37– |
|
38, prop. 1975/76:49 s. |
|
2001/02:162 s. |
|
Numera finns ett undantag för bestämmelser som innebär krav på att |
|
införa och på ett visst sätt utforma varningstext, innehållsdeklaration eller |
|
annan liknande produktinformation i 1 kap. 12 § 4 TF. Undantaget tydlig- |
|
gör att bestämmelserna om tryckfrihet inte hindrar att sådana bestäm- |
|
melser införs i vanlig lag, om syftet är skydd för hälsa, miljö eller |
|
konsumentskydd. Bakgrunden till att undantaget i tryckfrihetsförord- |
|
ningen infördes var bl.a. utvecklingen på tobaks- och läkemedelsområdet. |
|
Bestämmelsen klargör utrymmet för att meddela bestämmelser om bl.a. |
|
varningstext och innehållsdeklaration, men innebär inte att kravet på |
|
saklighet helt överges när det gäller informationens innehåll. Kraven får |
|
inte innebära att näringsidkarens möjligheter att förse förpackningen med |
|
egen text beskärs i alltför hög utsträckning (prop. 2017/18:49 s. |
|
Exempel på krav om hälsovarningar på tobaksområdet |
|
I 3 kap. 1 och 2 §§ lagen om tobak och liknande produkter finns bestäm- |
|
melser om att förpackningar till tobaksvaror och |
149 |
Prop. 2021/22:200
150
med hälsovarningar. Det är tillverkarna och importörerna som ska se till att förpackningarna uppfyller kraven om hälsovarningar. Om en förpack- ning inte uppfyller kraven ska produkten inte få tillhandahållas konsu- menter på marknaden. 11 kap. 7 § innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur hälsovarningarna ska utformas. 3 kap. 1 och 9 §§ förordningen om tobak och liknande produkter innehåller närmare bestäm- melser om hur hälsovarningarna ska utformas. Av 3 kap. 9 § framgår att hälsovarningar i fråga om
Bestämmelser om de hälsovarningar som gäller för rökfria tobaksvaror i form av t.ex. snus finns i 4 kap.
Krav på hälsovarning ska införas för tobaksfria nikotinprodukter
Av redogörelsen ovan framgår att det finns ett visst utrymme att i vanlig lag föreskriva att en skrift ska förses med varningstexter. När det gäller påbud om att förse en förpackning med varningstext måste texten ges ett konkret innehåll med upplysningar om vilka risker bruket medför. Det ska således vara fråga om saklig information som bygger på aktuell kunskap inom området.
I dag är det tobaksfria snuset den vanligaste tobaksfria nikotinprodukten. Det är fråga om en produkt som till användningssättet liknar snus. Samtidigt är det tobaksfria snuset en produkt som även liknar
Hälsovarningens innehåll och utformning
Som framgår ovan är nikotin ett mycket beroendeframkallande ämne som kan ge upphov till abstinenssymtom för den som efter en viss tid slutar att använda nikotinprodukter. Hälsovarningarna bör utformas på ett sakligt och informativt sätt utifrån vad vi känner till om riskerna med nikotin. Hälsovarningarna bör heller inte i onödan hindra näringsidkarnas möjlig- heter att marknadsföra sina produkter.
Det bedöms motiverat att utforma hälsovarningarna på ett liknande sätt som hälsovarningarna på förpackningar till
produkter. Det rör sig om text som inte är av åsiktspåverkande eller opinionsbildande karaktär och kravet införs till skydd för hälsa. Kravet på saklighet kan också anses uppfyllas med den föreslagna texten. Det finns därmed inte några hinder enligt tryckfrihetsförordningen att utforma hälsovarningen på det föreslagna sättet.
Det kan finnas anledning att i framtiden införa nya hälsovarningar, t.ex. mot bakgrund av ny kunskap om nikotinets egenskaper. Det bedöms därför lämpligt att reglera utformningen och placeringen av hälsovarningar i förordning eller genom myndighetsföreskrifter. Om nya hälsovarningar införs, bör hälsovarningarna användas omväxlande och i lika stor om- fattning. Produkter som inte uppfyller föreskrifterna om krav på hälso- varning ska inte få tillhandahållas konsumenter på marknaden. Som Folkhälsomyndigheten och Konsumentverket påpekar bör denna före- skriftsrätt ges till Folkhälsomyndigheten. Det är Folkhälsomyndigheten som har bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om hälsovarningar när det gäller tobaksvaror,
Folkhälsomyndigheten anser vidare att tobaksfria nikotinprodukter endast ska få saluföras i förpackningar som är försedda med hälso- varningar. Även Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det bör införas ett sådant krav.
Kravet på att en hälsovarning ska återges är kopplat till förpackningen. Tobaksfria nikotinprodukter ska inte få tillhandahållas konsumenter om förpackningen till dessa inte har en föreskriven hälsovarning. Tanken är inte att det ska vara möjligt att kringgå kravet på märkning genom att ta bort förpackningen och sälja produkter styckvis utan förpackning. Tobaks- fria nikotinprodukter är av ett sådant slag att de förutsätts säljas i någon form av förpackning. Skulle detta krav ändå kringgås får regeringen komma tillbaka till frågan och se över bestämmelsen.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det även bör införas ett krav på att förpackningar som saknar hälsovarning inte får tillhandahållas detalj- handlare, motsvarande bestämmelsen för tobaksvaror i 3 kap. 1 § lagen om tobak och liknande produkter.
Förbudet mot att tillhandahålla en förpackning till en tobaksvara som saknar hälsovarning utvidgades till att omfatta detaljhandlare när lagen om tobak och liknande produkter infördes. Samtidigt infördes tillståndsplikt för partihandel och ytterligare krav på den som bedriver partihandel med tobaksvaror. Regeringen har inte föreslagit motsvarande krav på parti- handel med tobaksfria nikotinprodukter. Det saknas därför skäl att utvidga förbudet så att förpackningar som saknar hälsovarningar inte får tillhanda- hållas detaljhandlare.
Det ska införas ett krav på innehållsdeklaration för tobaksfria nikotin- produkter
Av 3 kap. 6 § lagen om tobak och liknande produkter framgår att förpack- ningar till
Prop. 2021/22:200
151
Prop. 2021/22:200 inte förpackningen uppfyller föreskrivna krav, ska produkten inte få tillhandahållas konsumenter på marknaden. 11 kap. 6 § 7 innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer att meddela föreskrifter om innehållet i och utformningen av inne- hållsdeklarationen. Av 3 kap. 12 § förordningen om tobak och liknande produkter framgår att en innehållsdeklaration ska innehålla
1.en förteckning över alla ingredienser som ingår i produkten i fallande viktordning,
2.uppgift om innehåll av nikotin i produkten och fördelningen per dos,
3.satsnumret, och
4.en rekommendation om att förvara produkten utom räckhåll för barn.
|
Bestämmelsen om innehållsdeklaration för |
|
lagen om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare till lagen om |
|
tobak och liknande produkter utan materiella ändringar. I förarbetena till |
|
den upphävda lagen gjordes bedömningen att bestämmelsen uppfyller |
|
kraven på saklighet och därmed inte överskrider de gränser som tryck- |
|
frihetsförordningen uppställer. |
|
Även konsumenter av tobaksfria nikotinprodukter ska på ett enkelt sätt |
|
kunna få en uppfattning om vad produkten de köper innehåller. Ett |
|
motsvarande krav på innehållsdeklaration ska därför gälla för tobaksfria |
|
nikotinprodukter. |
|
Regeringen instämmer i Livsmedelsverkets bedömning att det ur ett |
|
konsumentperspektiv är bra med en förteckning som redovisar alla |
|
ingredienser som ingår i de tobaksfria nikotinprodukterna. Det är dock |
|
viktigt att beakta den problematik som Livsmedelsverket beskriver kring |
|
att Europeiska kommissionen tidigare ansett att ett förslag till föreskrifter |
|
avseende ingrediensförteckning och märkning av snus och tuggtobak |
|
kunde ge intryck av att produkterna var livsmedel. Som framgår nedan i |
|
avsnitt 10.11 får märkningen av tobaksfria nikotinprodukter inte likna ett |
|
livsmedel. Förslaget utgår från de bestämmelser om innehållsdeklaration |
|
som redan gäller för |
|
sådant sätt att de liknar livsmedel. Regeringen bedömer mot den bak- |
|
grunden att motsvarande krav på innehållsdeklaration kan ställas på |
|
tobaksfria nikotinprodukter utan att ge intryck av att produkterna är livs- |
|
medel. Att motsvarande krav inte ställs på snus, vilket efterfrågas av |
|
Swedish Match, bedöms inte utgöra ett hinder för att med regleringen för |
|
|
|
nikotinprodukter. |
|
Folkhälsomyndigheten anser att det vore lämpligt att införa ett förbud |
|
mot hänvisning till smak, doft och tillsatser och att det därför är olämpligt |
|
att förse förpackningar till tobaksfria nikotinprodukter med en innehålls- |
|
deklaration som hänvisar till smak, doft och tillsatser. Då regeringen inte |
|
föreslår ett förbud mot hänvisning till smak, doft och tillsatser finns det |
|
heller inte skäl att införa begränsningar avseende detta i innehålls- |
|
deklarationen. Det bör dock i sammanhanget upprepas att regeringen före- |
|
slår att märkningen av tobaksfria nikotinprodukter inte får likna ett livs- |
|
medel, vilket påverkar hur hänvisning till smak, doft och tillsatser kan |
|
göras. Se vidare avsnitt 10.11. |
|
Sammantaget bedömer regeringen att bestämmelser om innehålls- |
152 |
deklaration som motsvarar de som redan gäller för |
påfyllningsbehållare bör införas även för de tobaksfria nikotinprodukt- Prop. 2021/22:200 erna. Det är fråga om saklig information och bestämmelserna fråntar inte
i onödan näringsidkarens möjligheter att förse förpackningen med egen text. Produkter som inte uppfyller föreskrifterna om krav på innehålls- deklaration ska inte få tillhandahållas konsumenter på marknaden.
Det kan i detta sammanhang vara värt att notera att viss produkt- presentation kan träffas av de allmänna reglerna om marknadsföring som finns i marknadsföringslagen. En produktpresentation som ger en felaktig uppfattning om varans egenskaper, hälsoeffekter, risker eller utsläpp kan vara otillåten redan genom nyss nämnda lag.
10.11 |
Övriga krav på märkning |
|
|
|
|
Regeringens förslag: Märkningen på tobaksfria nikotinprodukter eller |
|
|
på sådana produkters förpackningar ska inte få antyda att en viss |
|
|
tobaksfri nikotinprodukt är mindre skadlig än andra sådana produkter |
|
|
eller likna ett livsmedel eller en kosmetisk produkt. |
|
|
|
|
|
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. |
|
|
Remissinstanserna: Folkhälsomyndigheten tillstyrker förslaget men |
|
|
vill att förbudet utökas och förtydligas. Gävle kommun påpekar att det |
|
|
behöver tydliggöras vad som avses med att produkterna inte får likna ett |
|
|
livsmedel samtidigt som de enligt annan reglering ska jämställas med livs- |
|
|
medel. De efterfrågar även föreskrifter om hur märkningen ska se ut och |
|
|
att kraven på märkning bör vara så sammanhållna som möjligt gällande |
|
|
alla tobaks- och nikotinprodukter. Huddinge kommun anför att det bör |
|
|
införas en möjlighet för kommunen att omhänderta felaktigt märkta |
|
|
produkter. Ett flertal remissinstanser, däribland A non smoking generation |
|
|
och Tobaksfakta, har även framfört att det bör införas krav på neutrala |
|
|
reklamfria förpackningar. |
|
|
Skälen för regeringens förslag: För såväl tobaksvaror som |
|
|
gäller enligt 3 kap. 3 § första stycket 1 respektive 4 § 1 lagen om tobak och |
|
|
liknande produkter att märkningen inte får antyda att en viss produkt är |
|
|
mindre skadlig än andra sådana produkter. Av 3 kap. 3 § första stycket 3 |
|
|
och 4 § 3 samma lag framgår också att dessa produkter inte får märkas så |
|
|
att de liknar ett livsmedel eller en kosmetisk produkt. |
|
|
Krav på märkning av förpackningar omfattas av bestämmelsen om hind- |
|
|
rande åtgärder i 1 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen (se avsnitt 10.10). |
|
|
Bestämmelserna om märkning av |
|
|
elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare till lagen om tobak och |
|
|
liknande produkter utan materiella ändringar. I förarbetena till den upp- |
|
|
hävda lagen gjordes bedömningen att det, på samma sätt som det har |
|
|
ansetts möjligt att begränsa användandet av texter på tobaksförpackningar, |
|
|
ska vara möjligt att begränsa de texter som får användas vid märkning av |
|
|
|
||
88). |
|
|
De tobaksfria nikotinprodukterna är förhållandevis nya på marknaden |
|
|
och kunskaperna om riskerna med att använda dem är i dagsläget begräns- |
|
|
ade. En försiktighet vid användande av påståenden som antyder att vissa |
153 |
|
|
|
|
Prop. 2021/22:200 produkter är mindre farliga än andra är därför påkallad. Samtliga tobaks- fria nikotinprodukter innehåller nikotin som är ett mycket beroendefram-
|
kallande ämne. För att motverka att olika tobaksfria nikotinprodukter jäm- |
|
förs med varandra på ett sätt som ger sken av att produkterna är mindre |
|
farliga än vad de egentligen är bör det införas ett förbud mot att genom |
|
märkning antyda att en viss tobaksfri nikotinprodukt är mindre farlig än |
|
andra sådana produkter. Ett sådant krav gäller redan för produkter på |
|
tobaksområdet. Det har dessutom bedömts förenligt med kraven på tryck- |
|
frihetens område. |
|
Vad gäller Folkhälsomyndighetens synpunkt att det inte heller bör vara |
|
tillåtet att jämföra tobaksfria nikotinprodukter med tobaksvaror kan |
|
konstateras att regleringen av tobaksvaror och |
|
det inte är tillåtet att jämföra produkter inom den aktuella produkt- |
|
kategorin. Regeringen saknar underlag att nu föreslå en utvidgning som |
|
innebär att tobaksfria nikotinprodukter inte heller får jämföras med tobak |
|
som utgör en annan produktkategori. |
|
För att undvika förgiftningar och besvär som kan uppstå genom oavsikt- |
|
lig användning av en produkt som innehåller nikotin behövs bestämmelser |
|
som motverkar att förpackningarna märks på ett sätt som gör att den |
|
tobaksfria nikotinprodukten blir förväxlingsbar med livsmedel eller |
|
kosmetiska produkter. Det bör därför införas krav på att tobaksfria nikotin- |
|
produkter inte får märkas på ett sätt som gör att en sådan förväxlingsrisk |
|
uppstår. Sådana krav gäller redan för övriga produkter på tobaksområdet. |
|
Även dessa krav bedöms vara förenliga med kraven som följer av tryckfri- |
|
hetsförordningen. |
|
Enligt Folkhälsomyndigheten bör bestämmelsen kompletteras med |
|
regler om ansvar och förbud liknande dem i andra och tredje stycket i |
|
regleringen om hälsovarningar. |
|
Bestämmelsen kompletterar kraven på innehållsdeklaration och hälso- |
|
varning. Redan av bestämmelsens ordalydelse framgår att tobaksfria |
|
nikotinprodukter inte får antyda att en viss produkt är mindre skadlig än |
|
en annan eller likna ett livsmedel eller kosmetisk produkt. Kommunen ska |
|
utöva tillsyn över bestämmelsen på försäljningsstället och Folkhälso- |
|
myndigheten i andra fall än på försäljningsstället. På samma sätt som vid |
|
tillsynen över bestämmelserna om innehållsdeklaration och hälsovarning |
|
får tillsynsmyndigheterna i sin tillsynsverksamhet meddela de förelägg- |
|
anden och förbud som behövs för att denna lag och anslutande föreskrifter |
|
ska följas. Bestämmelsen är utformad på motsvarande sätt för tobaksvaror |
|
samt |
|
produkter. De krav som ställs kring bestämmelsen får anses vara tillräck- |
|
liga för att bestämmelsen ska följas. Några tillägg i paragrafen om ansvar |
|
och förbud motsvarande de som finns i bestämmelsen om innehålls- |
|
deklaration och hälsovarning bedöms därför inte behövas. |
|
Huddinge kommun anser att det bör införas en möjlighet för kommunen |
|
att omhänderta felaktigt märkta tobaksfria nikotinprodukter och att mot- |
|
svarande möjlighet även ska införas för tobak. |
|
Det var tidigare möjligt för en tillsynsmyndighet att besluta att en |
|
tobaksvara skulle tas om hand, vilket kunde aktualiseras exempelvis om |
|
en näringsidkare tillhandahöll felaktigt märkta tobaksvaror till försäljning |
|
till konsumenter. Möjligheten att omhänderta tobaksvaror togs dock bort i |
154 |
samband med införandet av lagen om tobak och liknande produkter. |
Skälen för det var att möjligheten till omhändertagande användes i mycket Prop. 2021/22:200 begränsad utsträckning och att många kommuner ansåg att bestämmelsen
var svårtillämpad. Gränsdragningen mellan vad som utgjorde ett om- händertagande och ett beslag var svår att göra i praktiken, vilket ibland kunde innebära att kommunen i sin tillsyn beslagtog tobak utan att ha laglig möjlighet till det. Regeringen bedömde därför att det saknades skäl att behålla den tidigare omhändertagandebestämmelsen (prop. 2017/18:156 s.
Ett flertal remissinstanser har framfört att det bör införas krav på neutrala reklamfria förpackningar. Frågan om neutrala tobaksförpack- ningar har tidigare varit föremål för utredning. Det har då bedömts att ett införande av sådana förpackningar inte är förenligt med tryckfrihetsför- ordningen. Frågan om neutrala förpackningar ingick inte i utredningens uppdrag och det saknas anledning för regeringen att nu göra en annan bedömning i frågan om dess förenlighet med grundlag.
10.12Marknadsföring
10.12.1 Krav vid marknadsföring
Regeringens förslag: Vid marknadsföring av tobaksfria nikotin- produkter till konsumenter ska särskild måttfullhet iakttas. Reklam eller andra marknadsföringsåtgärder ska inte få vara påträngande, upp- sökande eller uppmana till bruk av tobaksfria nikotinprodukter.
Hänvisning till produktens smak ska endast få göras om det är motiverat av konsumentens behov av produktinformation.
Marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter ska inte få rikta sig särskilt till eller skildra barn eller ungdomar som inte har fyllt 25 år.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas ett förbud mot smaksättning av tobaksfria nikotinprodukter.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Cancerfonden, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Konsumentverket, ser positivt på att marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter regleras.
Gävle kommun,
155
Prop. 2021/22:200 TU Medier i Sverige delar slutsatsen att det saknas bestämmelser i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som möjliggör marknadsföringsförbud för tobaksfria nikotinprodukter, att innebörden får lämnas till rättstillämpningen och de etiska systemen inom marknads- föringsområdet samt att det måste vara tillåtet att tala om produktens smak.
Några remissinstanser, däribland British American Tobacco AB, Svensk Bensinhandel och Swedish Match, påpekar att förslaget är otydligt när det gäller krav på särskild måttfullhet, hänvisning till produktens smak samt åldersgränsen och att detta kan medföra gränsdragningsproblem för vad som är tillåtet. Skruf Snus AB avstyrker förslaget till förbud mot ovid- kommande hänvisningar till smak.
Ett flertal remissinstanser, däribland flera länsstyrelser, Tobaksfakta, Stockholms kommun och Svensk Dagligvaruhandel, anser att det ska in- föras ett förbud mot smaksättning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Behovet av att reglera marknadsföringen av tobaksfria nikotinprodukter
Det har skett en snabb ökning av försäljningen av tobaksfritt snus och mycket tyder på att marknaden för denna produktkategori har potential att fortsätta att expandera.
För att motverka den negativa utveckling som de tobaksfria nikotin- produkterna riskerar att leda till finns det enligt regeringens mening anledning att överväga att införa begränsningar av hur dessa produkter ska få marknadsföras.
Tidigare krav på särskild måttfullhet för alkohol och tobak
Historiskt sett finns paralleller mellan tobaks- och alkoholområdet. I den tidigare tobakslagen (1993:581) fanns ett krav på särskild måttfullhet som motsvarar det som gäller på alkoholområdet. Reglerna om särskild mått- fullhet vid marknadsföring av tobaksvaror och alkoholdrycker infördes i slutet av
s.
Även om öppningen i tryckfrihetsförordningen möjliggjorde en mer
långtgående reglering stannade lagstiftaren vid att den skärpta regleringen av marknadsföringen av alkohol och tobak skulle utgå från en grundregel om särskild måttfullhet. Syftet var att säkerställa att marknadsföringen inte skulle medverka till att vidmakthålla eller öka konsumtionen av alkohol- och tobaksvaror och inte heller bidra till en positiv inställning till bruket av dessa varor (samma prop. s. 28). Numera regleras tobaksområdet genom tobaksreklamdirektivet och tobaksproduktdirektivet som har inne- burit att det allmänna kravet på särskild måttfullhet har bytts ut mot bestämmelser om marknadsföringsförbud för tobaksvaror.
156
Nuvarande reglering av marknadsföring på tobaksområdet
Regleringen av marknadsföringen på tobaksområdet är restriktiv. I 4 kap. 1 § lagen om tobak och liknande produkter finns ett förbud mot använd- ning av kommersiella annonser för tobaksvaror i vissa specificerade medier. Det rör sig om periodiska skrifter eller jämförbara skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Dessutom omfattar förbudet tv- sändningar,
I 4 kap. 2 § lagen om tobak och liknande produkter finns en utvidgning av marknadsföringsförbudet för tobaksvaror. Genom bestämmelsen för- bjuds även annan marknadsföring än den som sker genom kommersiella annonser i de medier som omfattas av 1 §. Denna utvidgning av marknads- föringsförbudet är generell och omfattar i nuvarande reglering all marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter som inte är grundlags- skyddad, med två undantag:
–undantaget för s.k. passivt saluhållande och
–undantaget för särskilt måttfulla kommersiella meddelanden inne på fysiska försäljningsställen.
Reglerna om marknadsföring av
5.3.2att undantaget för passivt saluhållande av tobaksvaror,
Regleringen av marknadsföring på alkoholområdet
På alkoholområdet gäller fortfarande ett generellt krav på att särskild mått- fullhet ska iakttas enligt 7 kap. 1 § alkohollagen (2010:1622). Det innebär att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av alkohol. Dessutom finns ett krav att marknadsföringen inte får rikta sig till eller skildra barn eller ungdomar som inte har fyllt 25 år. Av 7 kap. 3 § framgår att alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat inte får marknadsföras genom kommers- iella annonser i
Prop. 2021/22:200
157
Prop. 2021/22:200 om möjligt i lika stor omfattning. Regeringen får meddela föreskrifter om
vilka texter som ska återges och hur de ska utformas.
Begränsat utrymme i grundlagarna för att ingripa mot marknadsföring
Genom 1 kap. 1 § andra stycket TF är var och en tillförsäkrad en frihet att i tryckt skrift uttrycka tankar, åsikter och känslor samt att offentliggöra allmänna handlingar och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst. 1 kap. 1 § första stycket YGL ger enskilda en motsvarande frihet att ut- trycka sig även i ljudradio, tv och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar. Grundlagsskyddet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen innebär i princip att inskränkningar inte får göras genom lag om inte det medges i dessa regelverk.
Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen skyddar dock inte alla yttranden inom de medier som omfattas av grundlagarnas s.k. formella tillämpningsområde. I propositionen Ändrade mediegrundlagar (prop. 2017/18:49) beskrivs de båda grundlagarnas tillämpningsområden på följande sätt. För att grundlagarna ska vara tillämpliga krävs att yttrandet faller inom grundlagarnas materiella tillämpningsområde. Detta bestäms av innebörden av och syftet med tryck- och yttrandefriheten enligt 1 kap. 1 § TF och 1 kap. 1 § YGL. Där anges att grundlagarna tillförsäkrar medborgarna rätt att i de skyddade medierna offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst till säkrande av ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och, enligt yttrandefrihetsgrundlagen, ett fritt konstnärligt skapande. Formuler- ingen av tryck- och yttrandefrihetens innebörd och syfte innebär att inte all användning av de grundlagsskyddade medierna omfattas av grundlag- arnas bestämmelser (samma prop. s.
Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen hindrar alltså i princip inte att lagstiftaren ingriper mot sådana yttranden som faller utanför de båda lagarnas materiella tillämpningsområden. Samtidigt har lagstiftaren ansett att det finns behov av bestämmelser som gör det möjligt att införa förbud mot kommersiella annonser vid viss marknadsföring. Av 1 kap. 12 § första punkten TF framgår att det är tillåtet att förbjuda kommersiella annonser vid marknadsföring av alkoholdrycker eller tobaksvaror genom vanlig lag. På samma sätt är det enligt samma lagrum tredje punkten möjligt att införa förbud mot kommersiella annonser som har meddelats till skydd för hälsa eller miljö enligt en förpliktelse som följer
158
Det kan konstateras att det saknas bestämmelser i tryckfrihetsförord- ningen som öppnar upp för möjligheten att införa förbud mot kommers- iella annonser vid marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter. Reglerna om tobaksfria nikotinprodukter föreslås inte heller som en följd av
att införa mer långtgående regleringar av marknadsföringen av dessa produkter i form av t.ex. olika former av marknadsföringsförbud. Av tidigare förarbetsuttalanden framgår dessutom att inskränkningar i form av t.ex. totalförbud mot reklam kan bedömas som oförenliga med den grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheten.
Såsom Patent- och marknadsdomstolen framför kan gränsdragnings- problem uppstå då marknadsföringsbegreppet får delvis olika innebörd i den nya lagen och lagen om tobak och liknande produkter. Mot bakgrund av vad som redogjorts för ovan saknas dock möjlighet att införa ett generellt förbud mot marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter motsvarande marknadsföringsförbudet för tobaksvaror.
Reklam består dock typiskt sett av kommersiella meddelanden som i hög utsträckning faller utanför tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets- grundlagens materiella tillämpningsområden. En näringsidkares rent kommersiella intressen skyddas i princip inte av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Näringsidkare kan därför få tåla vissa inskränkningar i dennes kommersiella intressen när det är motiverat uti- från starka samhällsintressen, t.ex. folkhälsan. Tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen hindrar därmed inte att krav på särskild måttfullhet införs vid marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter.
Ett generellt krav på särskild måttfullhet kan dock behöva kompletteras med regler som begränsar vissa aspekter hos marknadsföringen, särskilt sådant som gör att marknadsföringen blir mer tilltalande för barn och unga samt gör att riskerna med produkterna kan framstå som mindre än de i själva verket är. Det kan därför behöva införas begränsningar i marknads- föringen i förhållande till ålder och smaksättning. Sådana begränsningar innebär inte heller att något generellt marknadsföringsförbud införs. Det får därmed anses vara förenligt med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att införa även sådana regler i vanlig lag.
Det bör påpekas att reglerna om marknadsföring inte inskränker det område som tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen syftar till att skydda. Journalister har t.ex. alltjämt möjlighet att skriva om tobaks- fria nikotinprodukters smak och om hur produkterna kan tilltala yngre.
Det ska införas ett generellt krav på särskild måttfullhet vid marknads- föring av tobaksfria nikotinprodukter
Som beskrivs ovan innebär tobaksfria nikotinprodukter en rad olika risker. Utvecklingen med en ökad användning av tobaksfria nikotinprodukter är problematisk ur ett folkhälsoperspektiv. Dessa produkter kan smaksättas på ett annat sätt än tobaksvaror och kan marknadsföras mot nya mål- grupper, vilket kan förklara varför marknaden för tobaksfritt snus har ökat kraftigt de senaste åren, se avsnitt 10.1. Tobaksfria nikotinprodukter kan initiera ett bruk av nikotin som i förlängningen även kan komma att innefatta tobaksvaror.
Ur folkhälsosynpunkt är det eftersträvansvärt att den snabba utveck- lingen av tobaksfritt snus bromsas. Regeringen anser därför att möjlig- heterna att marknadsföra dessa produkter mot nya användare behöver begränsas. Marknadsföring av alkoholdrycker, som också är problem- atiska ur folkhälsosynpunkt, omfattas av ett generellt krav på särskild måttfullhet. Syftet med kravet på särskild måttfullhet är att säkerställa att
Prop. 2021/22:200
159
Prop. 2021/22:200 marknadsföringen inte medverkar till att vidmakthålla eller öka konsum- tionen eller bidrar till en positiv inställning till bruket av varorna. Det är motiverat att införa ett motsvarande krav på särskild måttfullhet för de tobaksfria nikotinprodukterna. Som ovan nämnts bedöms ett generellt krav på särskild måttfullhet inte inskränka det område som tryckfrihetsförord- ningen och yttrandefrihetsgrundlagen syftar till att skydda. Journalister har t.ex. alltjämt möjlighet att skriva om tobaksfria nikotinprodukters smak och om hur produkterna kan tilltala yngre.
Det föreslagna kravet på måttfullhet kan dock anses vara en inskränk- ning i yttrandefriheten i 2 kap. regeringsformen. Av regeringsformen följer dock att friheten att yttra sig i näringsverksamhet får begränsas. Inskränkningen sker för ett godtagbart ändamål, nämligen att skydda människor från de tobaksfria nikotinprodukternas skadliga och beroende- framkallande egenskaper och på så sätt skydda folkhälsan. Förslaget bör även i övrigt anses som godtagbart eftersom inskränkningen inte går längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Regeringen bedömer därför sammanfattningsvis att förslaget är förenligt med regeringsformens bestämmelser om yttrandefrihet. Förslaget bedöms även av samma skäl vara förenligt med den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europa- konventionen), som i artikel 10 ställer upp ett krav på yttrandefrihet.
Som ett tillägg till kravet på särskild måttfullhet vid marknadsföring av tobaksvaror inne på fysiska försäljningsställen finns i 4 kap. 2 § andra stycket lagen om tobak och liknande produkter även ett krav på att kommersiella meddelanden inte får placeras så att de är synliga från utsidan av försäljningsstället. Det härrör från förbudet mot tobaksreklam i tobaksreklamdirektivet. Eftersom tobaksreklamdirektivet inte gäller för tobaksfria nikotinprodukter kan samma krav på placering inte ställas för tobaksfria nikotinprodukter när de marknadsförs på fysiska försäljnings- ställen.
Ett flertal remissinstanser, däribland A Non Smoking Generation, Region Västernorrland, Riksförbundet Visir och Tobaksfakta, har framfört att det bör införas krav på exponeringsförbud och neutrala reklamfria förpack- ningar. Frågan om exponeringsförbud har tidigare varit föremål för ut- redning, men som framgår av propositionen Ny lag om tobak och liknande produkter (prop. 2017/18:156 s.
Även frågan om neutrala tobaksförpackningar har tidigare varit föremål för utredning. Det har då bedömts att ett införande av sådana förpackningar inte är förenligt med tryckfrihetsförordningen. Frågan om neutrala för- packningar ingick inte i utredningens uppdrag och det saknas anledning för regeringen att nu göra en annan bedömning i frågan om dess förenlig- het med grundlag.
160
Innebörden av kravet på särskild måttfullhet
När det gäller innebörden av ett krav på särskild måttfullhet kan viss ledning hämtas från förarbetsuttalanden som gjordes i samband med att reglerna om särskild måttfullhet för alkohol- och tobak infördes på 1970- talet. I prop. 1977/78:178 s. 36 och 37 angavs att kravet på särskild mått- fullhet innebar att kommersiella budskap bör begränsas till relevanta fakta rörande varan och dess egenskaper, presenterade i så saklig form som möjligt och utan ovidkommande inslag. Reklamen bör bildmässigt in- skränkas till att visa själva varan och vad som på ett naturligt sätt kan sägas hänga samman med denna. I förarbetena på alkoholområdet framgår att konsumenter i och för sig måste få tillgång till relevant produkt- information, men att ett krav på särskild måttfullhet innebär ett krav på stark begränsning och en stark återhållsamhet både när det gäller reklam- ens spridningsvägar och innehåll samt när det gäller andra marknads- föringsmetoder (prop. 1998/99:134 s. 117).
I 7 kap. 1 § alkohollagen anges uttryckligen att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får vara påträngande, uppsökande eller upp- mana till bruk. Motsvarande ska gälla för tobaksfria nikotinprodukter. Det generella måttfullhetskrav som föreslås för tobaksfria nikotinprodukter motsvarar alltså det som redan i dag gäller för alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat. Det gör också att vägledning kan hämtas från hur detta krav har tolkats på alkoholområdet, både i förarbeten och praxis.
Av förarbetsuttalanden från alkoholområdet följer att kravet på särskild måttfullhet gäller val av reklammedel, reklamens innehåll och utformning samt särskilda marknadsföringsmetoder. Bildmässigt bör reklamen in- skränkas till att visa själva varan och vad som på ett naturligt sätt hänger samman med den, exempelvis förpackningen och vissa tillbehör. Också budskapets utförlighet, typografi och layout ska bedömas i belysning av kravet på särskild måttfullhet. Nya kunskaper om de hälsorisker som är förenade med bruk av alkohol och ändrade värderingar i samhället kan behöva beaktas (prop. 1998/99:134 s. 117 och prop. 1977/78:178 s. 49).
På motsvarande sätt kan tolkningen av det särskilda måttfullhets- rekvisitet som omfattar tobaksfria nikotinprodukter behöva justeras över tid, t.ex. på grund av nya kunskaper om nikotinets egenskaper.
Flera remissinstanser påpekar att det behövs ytterligare vägledning kring hur begreppet särskild måttfullhet ska bedömas. Som ovan angetts ska kravet på måttfullhet motsvara det tidigare kravet i tobakslagen och det nuvarande kravet i alkohollagen. Det innebär att saklig information rörande varan och dess egenskaper är tillåten. Reklamen bör bildmässigt inskränkas till att visa själva varan och vad som på ett naturligt sätt kan sägas hänga samman med denna. Reklamen ska alltså vara starkt återhåll- sam både vad gäller spridningsvägar och dess innehåll. Det är inte möjligt att närmare precisera kravet på måttfullhet, utan det får överlämnas till rättstillämpningen att klargöra vilken marknadsföring som är förenlig med kravet på särskild måttfullhet. Vid bedömningen bör stor vikt läggas vid syftet med kravet, nämligen att marknadsföringen inte ska medverka till att vidmakthålla eller öka konsumtionen av dessa produkter eller att de ska bidra till en positiv inställning till bruk av produkter som innehåller nikotin för konsumtion.
Prop. 2021/22:200
161
Prop. 2021/22:200
162
Förbud mot ovidkommande hänvisningar till smak i stället för smak- förbud
Ett generellt krav på särskild måttfullhet vid marknadsföringen av tobaks- fria nikotinprodukter är nödvändigt för att skydda folkhälsan. Även med ett sådant krav kommer dock regleringen av marknadsföringen av dessa produkter att vara mer tillåtande jämfört med regleringen av tobaksvaror som omfattas av marknadsföringsförbud, och mer tillåtande än vad som gäller för
När det gäller
De tobaksfria nikotinprodukterna är en annan sorts produkt än de som består av tobak. En särskilt framträdande egenskap är smaksättningen som kan attrahera målgrupper som inte är intresserade av tobaksvaror samt barn och ungdomar. Ur folkhälsosynpunkt är det därför angeläget att möjlig- heterna att marknadsföra produkterna mot nya målgrupper begränsas.
Reglering som avser smak är inte något nytt på tobaksområdet. Det är t.ex. förbjudet med karakteristisk smak på cigaretter och rulltobak enligt 2 kap. 1 § första stycket lagen om tobak och liknande produkter. Ett sätt att komma ifrån problematiken med att smaksättningen gör produkterna mer attraktiva är att förbjuda smaksättning även av tobaksfria nikotin- produkter. Flera remissinstanser anser också att det ska införas ett smak- förbud av alla tobaks- och nikotinprodukter för att skydda barn och unga.
Utgångspunkten är att en vara som lagligen saluförs i en medlemsstat också ska få säljas i övriga medlemsstater. Mot bakgrund av de tobaksfria nikotinprodukternas karaktär skulle ett förbud mot smaksättning i praktiken innebära ett förbud mot försäljning av de på marknaden befintliga produkterna. Ett sådant förbud bedöms därför vara handels- hindrande.
Nu aktuella förslag innebär att specifik reglering av tobaksfria nikotin- produkter införs för första gången. Innan effekterna av dessa regleringar kan ses kan ett förbud mot smaksättning av dessa produkter anses vara en allt för ingripande åtgärd. Samtidigt är det problematiskt att smaksätt- ningen av nya nikotinprodukter gör dessa produkter mer attraktiva för unga. Regeringen kommer därför att följa utvecklingen och kan behöva återkomma i frågan om reglering av smaksättningen av tobaksfria nikotin- produkter.
En mindre ingripande åtgärd är i stället att införa ett förbud mot att hänvisa till produktens smak vid marknadsföringen. En sådan begränsning innebär inte att något generellt marknadsföringsförbud införs och får där- för anses vara förenligt med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets- grundlagen. Förbudet måste dock begränsas. Det generella kravet om sär- skild måttfullhet vid marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter ska
inte hindra att de som använder produkten kan få del av saklig information om produkten. Syftet med att begränsa användningen av hänvisningar till smak vid marknadsföringen är inte att begränsa möjligheterna att nå ut med värdefull konsumentinformation, utan att hindra näringsidkarna från att skapa onödig uppmärksamhet kring produkten. Produktens smaksätt- ning är information som är värdefull för konsumenten. Det bör därför vara tillåtet att på ett sakligt sätt ange vad produkten har för smak. I och med de särskilda risker som följer med smaksättningen av dessa produkter bör dock möjligheterna att använda smaksättningen i marknadsföringen begränsas till sådant som kan motiveras utifrån konsumentens behov av produktinformation. Även om begränsningen mot att hänvisa till produkt- ens smak vid marknadsföringen är förenlig med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, innebär kravet en inskränkning av yttrande- och informationsfriheten i 2 kap. regeringsformen. Av regerings- formen följer dock att friheten att yttra sig i näringsverksamhet får begränsas. Inskränkningen sker för ett godtagbart ändamål, nämligen att skydda människor från de tobaksfria nikotinprodukternas skadliga och beroendeframkallande egenskaper och på så sätt skydda folkhälsan.
Den föreslagna inskränkningen går inte utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Förslaget bedöms därför vara förenligt med regeringsformens bestämmelser om yttrande- och informationsfrihet. Av samma skäl bedöms kravet även vara förenligt med Europakonventionens bestämmelse om yttrande- och informationsfrihet i artikel 10.
Flera remissinstanser anser att förslaget att begränsa användningen av hänvisningar till smak vid marknadsföringen bör förtydligas för att und- vika tillämpningssvårigheter. Regeringen håller med om att det inled- ningsvis kan råda viss osäkerhet kring vad som utgör saklig information, men att det kan klargöras genom rättspraxis. Endast nödvändig produkt- information ska vara tillåten, vilket innebär att både innehållet och utform- ningen ska begränsas till det absolut nödvändiga. Den närmare gränsdrag- ningen för vilken marknadsföring som ska vara tillåten får dock klargöras i rättstillämpningen.
Marknadsföringen får inte rikta sig till barn
De tobaksfria nikotinprodukterna är nya produkter som kan vara tilltalande för barn och unga och det finns uppgifter om att användningen av tobaks- fritt snus ökar i denna åldersgrupp. Barn och unga är en särskilt skyddsvärd grupp och målet är att förhindra alla former av nikotinanvändning i denna grupp.
I avsnitt 10.16 föreslås att det ska införas ålderskrav vid försäljning av tobaksfria nikotinprodukter. Ålderskraven innebär bl.a. att produkterna inte får säljas eller lämnas ut till personer som inte har fyllt 18 år och att de inte heller får lämnas ut om det finns särskild anledning att anta att de kommer att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år.
Nikotinprodukter ska inte konsumeras av barn och unga. Samtidigt finns exempel på att dessa produkter marknadsförs på ett sätt som tilltalar yngre, se avsnitt 10.1.2. Om inte marknadsföringen regleras, finns det risk att dessa produkter ökar i popularitet i dessa åldersgrupper och att ålders- gränsen kringgås genom exempelvis langning. Regeringen anser därför att
Prop. 2021/22:200
163
Prop. 2021/22:200 det bör införas ett krav på att de tobaksfria nikotinprodukterna inte ska få marknadsföras särskilt mot unga.
I 7 kap. 1 § andra stycket alkohollagen finns en bestämmelse om att marknadsföring inte får rikta sig särskilt till eller skildra barn eller ung- domar som inte har fyllt 25 år. Av förarbetsuttalanden framgår att bak- grunden till gränsen på 25 år bl.a. var att konsumtionen av alkohol var högst i ålderskategorin
Frågan blir då vilken åldersgräns som bör gälla vid marknadsföringen av tobaksfria nikotinprodukter. Unga personer som är 18 år och strax över kan vara särskilt sårbara för marknadsföring av tobaksfria nikotin- produkter. Marknadsföring som riktar in sig mot yngre riskerar att leda till att personer som annars inte skulle ha påbörjat ett nikotinbruk utvecklar ett starkt nikotinberoende. På samma sätt som när det gäller alkohol är det troligt att användningen av nikotin kan grundläggas ända upp till 25 års ålder. Av folkhälsoskäl är det därför motiverat att införa samma gräns vid marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter som vid marknadsföring av alkohol. Ytterligare ett skäl till att dra åldersgränsen högre vid marknadsföring jämfört med vid försäljning är svårigheterna att avgöra målgruppen för enskilda marknadsföringsåtgärder. Genom att gränsen för marknadsföring är något högre undviks att tolkningssvårigheter medför ett sämre skydd för personer under 18 år. Av samma skäl som framförts för att marknadsföring inte ska få rikta sig särskilt till personer under 25 år bör det inte heller vara tillåtet att i marknadsföring skildra personer som inte har uppnått den åldern.
Förslaget innebär att tobaksfria nikotinprodukter inte får marknadsföras på ett sätt som särskilt tilltalar personer under 25 år. Flera remissinstanser framför att det kan bli svårt att tolka och tillämpa förslaget. Viss väg- ledning kring hur bedömningen ska göras kan hämtas från alkohol- området. I förarbetena till reglerna om marknadsföring av alkoholdrycker (prop. 2003/04:161 s. 36) finns uttalanden om att användningen av bok- stäver, motiv, färger och stilarter som förknippas med ungdomskulturen särskilt ska beaktas. Var den exakta gränsen för otillåten marknadsföring går måste dock lämnas över till rättstillämpningen att avgöra. Vid bedöm- ningen vill regeringen betona att det särskilt bör beaktas att det är fråga om en skyddslagstiftning samt att barn och unga är en särskilt skyddsvärd grupp.
164
10.12.2Förbud mot kommersiell reklam i tv, radio och på videodelningsplattformar
Regeringens förslag: Det ska vara förbjudet att marknadsföra tobaks- fria nikotinprodukter till konsumenter genom kommersiell reklam i tv- sändningar,
Det ska införas upplysningsbestämmelser i radio- och
En marknadsföringsåtgärd som strider mot förbudet mot kommersiell reklam i tv, radio eller på videodelningsplattformar ska kunna medföra att en marknadsstörningsavgift enligt marknadsföringslagen kan tas ut.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen har föreslagit ett förbud mot reklam i radio och tv i sänd- ningar som omfattas av radio- och
Remissinstanserna: Konsumentverket ställer sig positivt till förslaget under förutsättning att det finns utrymme i grundlagen att införa ett förbud mot kommersiell reklam i radio och tv. Myndigheten för press, radio och tv tillstyrker förslaget om förbud mot kommersiell reklam i radio och tv. Region Västernorrland anser att det är bra att förbud mot kommersiell reklam i radio- och tv för tobaksfria nikotinprodukter föreslås men även sociala medier, allmänna sammankomster som festivaler och konserter med flera bör omfattas av förbudet.
TU Medier i Sverige anser att det är tveksamt om ett reklamförbud kan införas utan uttryckligt stöd i yttrandefrihetsgrundlagen. Bauer Media Group avstyrker förslaget och motsätter sig ytterligare inskränkningar av den kommersiella yttrandefriheten, då utgångspunkten i stället bör vara att marknadsföring ska tillåtas för samtliga produkter som har fått tillåtelse att säljas.
Skälen för regeringens förslag
Utrymmet för att införa förbud mot radio- och
Som framgått i avsnittet ovan ger 1 kap. 12 § TF lagstiftaren möjlighet att i vissa angivna fall införa förbud mot kommersiella annonser genom vanlig lag. Det gäller alkoholdrycker och tobaksvaror samt förbud som har meddelats till skydd för hälsa eller miljö enligt en förpliktelse som följer av medlemskapet i EU. Dessa bestämmelser om kommersiella annonser
Prop. 2021/22:200
165
Prop. 2021/22:200 tillämpas även i fråga om program och innehållet i tekniska upptagningar enligt 1 kap. 18 § YGL. Det är genom 1 kap. 12 § TF som förbuden mot
|
kommersiella annonser har införts i 4 kap. lagen (2018:2088) om tobak |
|
och liknande produkter. |
|
Friheten att yttra sig i ljudradio, tv och vissa liknande överföringar |
|
regleras inte genom tryckfrihetsförordningen, utan genom yttrandefrihets- |
|
grundlagen. I 1 kap. 1 § första stycket YGL framgår att enskilda har en |
|
frihet att uttrycka sig i ljudradio, tv och vissa liknande överföringar, offent- |
|
liga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar |
|
och andra tekniska upptagningar. Enligt 1 kap. 3 § YGL gäller grundlags- |
|
skyddet i yttrandefrihetsgrundlagen både för traditionella radio- och tv- |
|
sändningar och för s.k. webbsändningar. Förutom webbsändningar kan |
|
även andra publiceringar på internet omfattas av grundlagsskydd genom |
|
den s.k. databasregeln i 1 kap. 4 § YGL. Regler i lag som begränsar grund- |
|
lagsskyddet kräver uttryckligt stöd i yttrandefrihetsgrundlagen. |
|
Undantaget i 1 kap. 18 § YGL omfattar program och innehållet i |
|
tekniska upptagningar. Denna paragraf ger dock inte någon möjlighet att |
|
ingripa mot marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter eftersom |
|
produkterna inte innehåller tobak eller regleras på |
|
även en öppning i 1 kap. 19 § första stycket YGL som medger att det i |
|
vanlig lag får meddelas föreskrifter om förbud mot kommersiell reklam i |
|
program eller om villkor för sådan reklam. |
|
Undantagen i 1 kap. 18 § och 19 § första stycket YGL omfattar program. |
|
Med program avses i yttrandefrihetsgrundlagen innehållet i ljudradio, tv |
|
eller andra sådana överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp |
|
av elektromagnetiska vågor (nedan kallat liknande överföringar) samt |
|
innehållet i offentliga uppspelningar ur en databas, se 1 kap. 2 § YGL. |
|
Definitionen av program i 1 kap. 2 § YGL innehåller inga begränsningar |
|
till vissa delar av innehållet i en radio- eller |
|
med program avses i yttrandefrihetsgrundlagen både det som i dagligt tal |
|
avses med program och de avbrott för reklam som förekommer mellan |
|
dessa program. |
|
Av ordalydelsen i 1 kap. 19 § första stycket YGL framgår alltså inte |
|
annat än att det finns ett utrymme för att införa ett generellt förbud mot |
|
kommersiell reklam i radio och tv. Det kan dessutom konstateras att det |
|
har införts förbud mot marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter |
|
genom kommersiella annonser i |
|
sändningar (4 kap. 1 § 2 lagen om tobak och liknande produkter). Grunden |
|
för detta marknadsföringsförbud är 1 kap. 18 § YGL som, i likhet med |
|
1 kap. 19 § första stycket YGL, omfattar program. Detta marknads- |
|
föringsförbud omfattar dessutom hela sändningen, inte enbart det som i |
|
dagligt tal kallas för program. |
|
I propositionen En moderniserad radio- och |
|
123) framgår att förbudet mot kommersiell reklam av tobaksvaror, e- |
|
cigaretter och påfyllningsbehållare även omfattar videodelningsplatt- |
|
formar. Något förenklat är en videodelningsplattform en tjänst där audio- |
|
visuellt innehåll, dvs. rörlig bild med eller utan ljud, laddas upp av använd- |
|
are av tjänsten och tillhandahålls allmänheten (samma prop. s. 104). För |
|
att det ska vara fråga om en videodelningsplattform enligt Europaparla- |
|
mentets och rådets direktiv (EU) 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om |
166 |
samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar |
och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medie- tjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster), här kallat AV- direktivet, krävs att det på plattformen tillhandahålls audiovisuellt innehåll som leverantören av plattformen saknar redaktionellt ansvar för. Det inne- bär att en leverantör av en videodelningsplattform inte har någon kontroll över valet av program eller videor som finns på plattformen. Det leve- rantören styr över är i stället enbart hur innehållet organiseras. En grund- läggande förutsättning för grundlagsskydd enligt yttrandefrihetsgrund- lagens databasregel är att innehållet på databasen kan ändras endast av den som driver verksamheten (1 kap. 4 § YGL). Den som tillhandahåller en databas ska således ensam råda över det innehåll som tillhandahålls där. Detta har ansetts vara en förutsättning för att utgivaren ensam ska kunna ansvara för det som publiceras (prop. 2017/18:49 s. 127). Eftersom en leverantör av en videodelningsplattform saknar redaktionellt ansvar och därmed inte har den faktiska kontrollen över valet av program på platt- formen, kan leverantören inte heller ensam råda över detta innehåll i enlighet med yttrandefrihetsgrundlagens krav. Videodelningsplattformar av detta slag har därför bedömts inte omfattas av det område yttrande- frihetsgrundlagen har att skydda (prop. 2019/20:168 s.
Även om en plattform av detta slag inte kan anses omfattas av yttrande- frihetsgrundlagen, kan det finnas innehåll på plattformen som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen. Regeringen har dock bedömt att det är möjligt att ställa upp krav på videodelningsplattformar även om det kan finnas innehåll på plattformen som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen. Däre- mot bör de krav som ställs på en plattform inte vara mer långtgående än de bestämmelser som redan i dag gäller för
Bakgrunden till att undantaget för kommersiell reklam infördes
Av förarbetena till 1 kap. 19 § första stycket YGL framgår följande. Censur får inte förekomma, varken beträffande reklam eller i fråga om meddelanden med något annat innehåll. I vissa andra avseenden anses tryckfrihetsförordningen inte lägga hinder i vägen för lagstiftning som syftar till att reglera reklam. Så har en marknadsrättslig lagstiftning till skydd för konsumenterna kunnat växa fram utan att tryckfrihetsförord- ningen har behövt ändras (prop. 1986/87:151 s.
I förarbetsuttalandena anges att möjligheten till att införa begränsande lagstiftning bör nämnas direkt i lagtexten och inte bara framgå av en tolkning av grundlagen med hänsyn till dess syfte. Det beror på att medgivandet till lagstiftning gäller förbud mot reklam såväl som reglering av dess villkor (prop. 1986/87:151 s. 53 och prop. 1990/91:64 s. 113).
I8 kap. radio- och
Spelområdet är ett exempel på ett område som varken uttryckligen finns angivet i 1 kap. 12 § TF eller som regleras med stöd av regler på
Prop. 2021/22:200
167
Prop. 2021/22:200 I 15 kap. 6 § spellagen (2018:1138) finns ett förbud mot reklam för spel i
168
Det ska införas förbud mot kommersiell reklam i radio och tv samt för en leverantör av en videodelningsplattform
Enligt 4 kap. 1 § 2 och 4 § första stycket 2 lagen om tobak och liknande produkter är det förbjudet att marknadsföra tobaksvaror och
Utredningen har föreslagit att förbudet mot kommersiell reklam för tobaksfria nikotinprodukter i radio och tv ska kopplas till radio- och tv- lagen. Eftersom radio- och
Den 1 december 2020 trädde vissa ändringar i radio- och
gälla även för plattformsleverantörer. När det gällde lagen om tobak och liknande produkter bedömdes att förbuden i 4 kap.
Utredningen har inte berört frågan om videodelningsplattformar. Samtidigt har utredningen föreslagit att samma regler som nu gäller för tobaksvaror,
Sammantaget anser regeringen att det ska införas ett förbud mot kommersiell reklam för tobaksfria nikotinprodukter i ljudradiosändningar,
Förbudet mot reklam av tobaksfria nikotinprodukter i radio och tv har, som redovisats ovan, stöd i bestämmelsen i 1 kap. 19 § YGL. Motsvarande förbud som träffar videodelningsplattformar kan införas utan hinder av yttrandefrihetsgrundlagen eftersom sådana plattformar inte omfattas av den grundlagen. Förbuden kan dock anses innebära en begränsning av den grundlagsskyddade yttrandefriheten i 2 kap. regeringsformen. Av regeringsformen följer att friheten att yttra sig i näringsverksamhet får begränsas. Begränsningen motiveras av ett godtagbart ändamål, nämligen att skydda människor från de tobaksfria nikotinprodukternas skadliga och beroendeframkallande egenskaper och på så sätt skydda folkhälsan. Förslagen går inte utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett begränsningen. Förslagen bedöms därför vara förenliga med regeringsformens bestämmelser om yttrande- och informa- tionsfrihet. Av samma skäl bedöms kraven också vara en godtagbar inskränkning enligt bestämmelsen om informations- och yttrandefrihet i Europakonventionens artikel 10.
Radio- och
Vid överträdelse av motsvarande bestämmelser som avser tobaksvaror,
Prop. 2021/22:200
169
Prop. 2021/22:200 nu föreslås. I lagrådsremissen föreslogs även vissa följdändringar i 29 § andra stycket marknadsföringslagen. Till följd av förslagen i propositionen Ett moderniserat konsumentskydd (prop. 2021/22:174) som innebär att uppräkningen i andra stycket tas bort kan dock lagrådsremissens lagförslag i denna del utgå.
10.12.3 Förbud mot sponsring och produktplacering
Regeringens förslag: Tillverkare, partihandlare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter ska inte få sponsra ett evenemang eller verksamheter dit allmänheten har tillträde om sponsringen främjar tobaksfria nikotinprodukter.
Det ska inte få förekomma produktplacering av tobaksfria nikotin- produkter i program i
Det ska inte få förekomma sponsring av program i
Det ska införas en upplysningsbestämmelse i lagen om tobak och liknande produkter om att det finns förbud mot sponsring och produktplacering på videodelningsplattformar i radio- och
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen har inte föreslagit att förbudet mot sponsring och produkt- placering ska omfatta videodelningsplattformar. Utredningen har inte heller föreslagit att det i lagen om tobak och liknande produkter samt lagen om tobaksfria nikotinprodukter ska upplysas om att det finns bestäm- melser om sponsring och produktplacering på videodelningsplattformar i radio- och
Remissinstanserna: Konsumentverket ser positivt på utredningens förslag att införa ett förbud mot sponsring och mot produktplacering av tobaksfria nikotinprodukter då förslagen dels bör anses innebära ett ökat skydd för folkhälsan, dels bidrar till en enhetlig reglering av tobaksfria nikotinprodukter i relation till andra närliggande produkter. Myndigheten för press, radio och tv delar bedömning att förslagen är förenliga med AV- direktivet, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen och tillstyrker förslaget.
170
Skälen för regeringens förslag
Det ska införas regler om sponsring av tobaksfria nikotinprodukter
I 4 kap. 8 § lagen om tobak och liknande produkter finns förbud mot sponsring som omfattar tillverkare, partihandlare och importörer av tobaksvaror,
När reglerna om sponsring i fråga om tobaksvaror infördes angavs det i förarbetena att syftet med att införa ett förbud mot sponsring var att mot- verka att människor inleder eller fortsätter ett tobaksbruk, vilket ansågs ligga väl i linje med såväl WHO:s ramkonvention om tobakskontroll som tobaksreklamdirektivet (prop. 2004/05:118 s. 40).
För att skydda folkhälsan och de positiva effekter som har uppnåtts efter många års tobakspreventivt arbete ska marknadsföringsreglerna för tobaksfria nikotinprodukter kompletteras med regler om sponsrings- förbud.
Det har inte framkommit annat än att de nuvarande reglerna om sponsring avseende tobaksvaror,
En reglering av sponsring innebär närmast en reglering av en handling, nämligen att lämna någon form av bidrag till ett evenemang eller en verk- samhet. Det är inte företeelser som i sig omfattas av tryckfrihetsförord- ningen eller yttrandefrihetsgrundlagen och avsikten är inte heller att bestämmelserna om sponsring ska komma i konflikt med dessa grund- lagar. Förslagen inskränker därför inte det område som tryckfrihetsförord- ningen och yttrandefrihetsgrundlagen syftar till att skydda.
Det ska införas regler om förbud mot produktplacering och sponsring i tv och radio samt för en leverantör av en videodelningsplattform
I7 kap. radio- och
Prop. 2021/22:200
171
Prop. 2021/22:200 förbud mot sponsring från den vars huvudsakliga verksamhet består i att tillverka eller sälja alkoholdrycker, alkoholdrycksliknande preparat, tobaksvaror,
I 6 kap. radio- och
1 § framgår att produktplacering inte får förekomma i nyhets- och samhällsprogram, program om konsumentfrågor, religiösa program eller program som huvudsakligen riktar sig till barn under 12 år. I 6 kap. 2 § finns ett generellt förbud mot produktplacering i program i
För att motverka att människor hamnar i ett nikotinberoende är det motiverat att införa samma regler om produktplacering och sponsring för tobaksfria nikotinprodukter som gäller i fråga om tobaksvaror och e- cigaretter. Det leder också till en enhetlig reglering av olika produkter som innehåller nikotin för konsumtion.
Som redogjorts för ovan har utredningen inte berört frågan om video- delningsplattformar. Samtidigt har utredningen föreslagit att samma regler som nu gäller för tobaksvaror,
Det ska därmed införas ett generellt förbud mot sponsring av program i
172
Det ska införas upplysningsbestämmelser
Radio- och
produktplacering i tv. Någon motsvarande upplysning om att det i radio- och
Bestämmelserna om sponsring och produktplacering i tv, radio och på videodelningsplattformar är förenliga med
På
När reglerna om
I förarbetena till reglerna, propositionen Genomförande av tobaks- produktdirektivets bestämmelser om
Prop. 2021/22:200
173
Prop. 2021/22:200 I samma förarbeten (samma prop. s.
Motsvarande resonemang kan föras i fråga om sponsring i radio och tv och produktplacering i tv av tobaksfria nikotinprodukter. Sådana regler kan alltså införas med stöd av 1 kap. 19 § andra stycket YGL, med beaktande av definitionen av produktplacering i 3 kap. 1 § 14 radio- och
När det gäller videodelningsplattformar är en grundläggande förut- sättning för grundlagsskydd enligt yttrandefrihetsgrundlagen att innehållet på databasen kan ändras endast av den som driver verksamheten (1 kap. 4 § YGL). Vid införandet av förbud mot reklam, sponsring och produkt- placering för leverantörer av videodelningsplattformar framfördes att eftersom en leverantör av en videodelningsplattform saknar redaktionellt ansvar och därmed inte har den faktiska kontrollen över valet av program på plattformen, kan leverantören inte heller ensam råda över detta innehåll i enlighet med yttrandefrihetsgrundlagens krav (prop. 2019/20:168 s. 109– 110). Videodelningsplattformar av detta slag bedömdes därför inte om- fattas av det område yttrandefrihetsgrundlagen har att skydda. Vidare anfördes att även om kraven är förenliga med yttrandefrihetsgrundlagen kan kraven anses vara en begränsning av yttrandefriheten i regerings- formen. Kraven ansågs dock motiveras av ett godtagbart ändamål, bl.a. att skydda minderåriga från skadligt innehåll och upprätthålla grundläggande konsumentskyddsregler på plattformarna. Kraven ansågs inte heller gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som föranlett dem. Samma skäl gäller för de nu föreslagna förbuden mot sponsring och produktplacering av tobaksfria nikotinprodukter som föreslås gälla för leverantörer av videodelningsplattformar.
174
10.12.4Krav på att återge en hälsovarning vid marknadsföring i vissa medier
Regeringens förslag: En hälsovarning ska på ett tydligt sätt återges vid marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter till konsumenter genom kommersiella annonser i
1.periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig,
2.andra tryckta skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig, eller
3.informationssamhällets tjänster.
Om det finns flera hälsovarningar ska minst en av dem återges. Vid upprepad annonsering ska de olika hälsovarningarna användas omväxlande och om möjligt i lika stor omfattning
Kravet på att återge en hälsovarning ska inte gälla kommersiella annonser i andra tryckta skrifter inne på fysiska försäljningsställen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur en hälsovarning ska återges vid marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Konsumentverket och Folkhälsomyndigheten anser att föreskriftsrätten om hälsovarningens utformning bör tilldelas Folkhälsomyndigheten. Myndigheten för press, radio och tv tillstyrker utredningens förslag. TU Medier i Sverige ifrågasätter kravet på varnings- text vid marknadsföring i skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är till- ämplig, men då det är praxis ifrågasätter de inte att motsvarande krav också ställs vid marknadsföring i informationssamhällets tjänster.
Skälen för regeringens förslag
Kravet på informationstext vid marknadsföring på alkoholområdet
På alkoholområdet finns ett krav på att det ska anges en informationstext vid marknadsföring av alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat till konsumenter genom kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter. Regeringen får meddela före- skrifter om vilka texter som ska återges och hur de ska utformas (7 kap.
7§ alkohollagen).
Bakgrunden till dessa bestämmelser var bl.a. att det från samhällets sida
läggs ner mycket stora resurser på att informera om alkoholens skadlighet och att informationstexten i sig kan ge en signal om att alkohol inte är oskadligt. Vidare kan informationstexten, åtminstone delvis, motverka marknadsföringens som regel odelat positiva bild av alkoholdrycken i fråga. Mot bakgrund av att alkoholdrycker är skadliga produkter och att skadeverkningarna är så stora i såväl samhället som för den enskilde och omgivningen ansåg regeringen att det behövdes en balans mellan reklam- ens budskap och den information som rimligen bör komma konsumenterna till del. Det kan ske genom att de som gör reklam för produkterna åläggs att samtidigt informera om riskerna med produkterna (prop. 2003/04:161 s. 50).
Prop. 2021/22:200
175
Prop. 2021/22:200
176
Det ska införas ett krav på att återge en hälsovarning vid marknads- föring av tobaksfria nikotinprodukter
Nikotin är ett mycket beroendeframkallande ämne. Samhället har under en lång tid lagt ner stora resurser för att motverka skador av nikotin, även om arbetet tidigare främst handlat om tobaksvaror. De tobaksfria nikotin- produkterna riskerar dock att leda till ett ökat nikotinberoende och en ökad konsumtion av produkter som innehåller nikotin.
Information om riskerna med att använda nikotin kan spridas på olika sätt. Det kan t.ex. ske genom informationskampanjer från myndigheter eller olika intresseorganisationer som helt eller delvis finansieras genom skattemedel. Nackdelen med sådana kampanjer är att de inte alltid når de målgrupper som träffas av marknadsföringsåtgärderna. Det kan också ifrågasättas om det är rimligt att använda samhällets resurser för att mot- verka de risker som är förknippade med en viss produkt, utan att lägga åtminstone en del av bördan på den som tillhandahåller produkten i fråga på marknaden.
Mot bakgrund av ovanstående är det rimligt att införa en skyldighet för den som marknadsför tobaksfria nikotinprodukter att samtidigt informera om riskerna med att använda nikotin. Kravet möjliggör att konsumenterna nås av information om de negativa egenskaper som är förknippade med produkten och skapar en mer nyanserad bild av de tobaksfria nikotin- produkterna än vad marknadsföringsåtgärder typiskt sett leder till.
Regeringen föreslår i avsnitt 10.10 att det ska införas ett krav på att återge en hälsovarning på produktens förpackning. Som framgår i avsnitt 7.1.3 har utformningen av förpackningarna en stor roll ur marknadsförings- synpunkt. Genom logotyper, färger och bilder på förpackningarna går det att skapa ett varumärke som attraherar en viss målgrupp. När det gäller nya nikotinprodukter är det tydligt att kombinationen mellan smakpåståenden på förpackningen och förpackningens utformning kan skapa en stark marknadsföringseffekt. Annonser för tobaksfritt snus anspelar ofta i hög grad på produkternas smaker. Förpackningarna till tobaksfritt snus är ofta färgglada samt försedda med stilrena logotyper och bilder som ofta anknyter till smakpåståenden om produkten. Utformningen av produktförpack- ningen kan därför ses som en del av marknadsföringen.
Vid vissa marknadsföringsåtgärder kan syftet med kravet på hälso- varning anses vara uppfyllt redan genom att en produktförpackning med en hälsovarning visas upp. I andra fall är det motiverat att ställa krav på att en hälsovarning återges även på annat sätt, t.ex. när produktförpackningen endast visas upp flyktigt. Samtidigt finns det marknadsföringsåtgärder som inte innebär ett uppvisande av produktens förpackning. För att konsu- menten ska nås av information om riskerna med att använda produkten och för att skapa en mer nyanserad bild av de tobaksfria nikotinprodukterna är det motiverat att införa krav på att återge hälsovarningarna även vid annan marknadsföring. Det ska därför införas ett krav på att en hälsovarning ska återges på ett tydligt sätt vid marknadsföring av tobaksfria nikotin- produkter till konsumenter, oavsett om marknadsföringsåtgärden i fråga består i ett uppvisande av en produktförpackning eller inte. Att ett sådant krav är förenligt med tryckfrihetsförordningen framgår av bedömningen i avsnitt 10.10. Kravet är motiverat till skydd för folkhälsan. Genom att
innehållet ska vara likalydande på förpackningen som vid annan mark- Prop. 2021/22:200 nadsföring undviks att kravet blir onödigt betungande för näringsidkaren.
I avsnitt 10.10 framgår vidare att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska bemyndigas att meddela föreskrifter om hur en hälsovarning ska utformas. I samma avsnitt görs bedömningen att Folk- hälsomyndigheten är bäst lämpad att meddela föreskrifter om hälso- varningar, såsom Konsumentverket och Folkhälsomyndigheten påpekar. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska även bemyndigas att meddela föreskrifter om hur hälsovarningen ska återges vid marknadsföring. På samma skäl som framförs i ovan nämnt avsnitt bör Folkhälsomyndigheten också vara den myndighet som är bäst lämpad att meddela föreskrifter om hur hälsovarningen ska återges vid marknads- föring.
Kravet ska gälla periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter, andra tryckta skrifter och informationssamhällets tjänster
Tobaksfria nikotinprodukter marknadsförs ofta med att de inte innehåller tobak. Det kan ge intryck av att riskerna med produkterna är mindre än de egentligen är. Det är därför angeläget att en tydlig hälsovarning återges vid marknadsföringen av dessa produkter.
Kravet på att återge en tydlig hälsovarning ska gälla i de medier där reklam för tobaksfria nikotinprodukter kan tänkas förekomma. Det innebär att kravet ska gälla vid marknadsföring i periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Det kan t.ex. röra sig om reklam i tidskrifter. Kravet ska dock inte begränsas till enbart periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter, utan ska gälla generellt för tryckta skrifter. Det innebär att t.ex. tryckta reklamskyltar omfattas av kravet på att återge hälsovarning. Det finns dock inget motsvarande krav för snus. Om kravet skulle gälla utan undantag skulle i så fall tobaksfritt snus behandlas hårdare än vanligt snus vid marknads- föring på fysiska försäljningsställen. Regeringen anser därför att kravet på att återge en hälsovarning inte ska gälla andra tryckta skrifter vid marknadsföring på fysiska försäljningsställen. Genom detta undantag behandlas tobaksfritt snus och vanligt snus på ett likartat sätt i fysiska butiksmiljöer. Hälsovarningen framkommer ändå på produktförpackning- arna som konsumenten får del av vid ett eventuellt köp. Undantaget ska dock inte avse periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter eftersom sådana får en spridning som sträcker sig utanför det fysiska försäljnings- stället.
Tobaksfritt snus marknadsförs även genom sociala medier. Kravet på att återge en hälsovarning ska därför omfatta informationssamhällets tjänster. En stor del av marknadsföringen i informationssamhällets tjänster sker också i anslutning till webbutiker. Möjligheten att använda kommersiella meddelanden för tobaksvaror är dock kraftigt begränsade när de före- kommer i informationssamhällets tjänster, se avsnitt 7.3.1. Det innebär att tobaksfritt snus inte kommer att behandlas hårdare i webbutiker jämfört med vanligt snus. Det saknas därför anledning att göra undantag från kravet att ange hälsovarning vid försäljning på internet.
177
Prop. 2021/22:200 10.12.5 Vissa regelbrott ska anses utgöra otillbörlig
marknadsföring
Regeringens förslag: Marknadsföringsåtgärder som strider mot bestämmelserna om marknadsföring och sponsring av tobaksfria niko- tinprodukter ska anses vara otillbörliga mot konsumenter. Detsamma gäller marknadsföringsåtgärder som bryter mot reglerna om att märk- ning av produkterna inte får antyda att en viss produkt är mindre farlig eller som liknar ett livsmedel eller en kosmetisk produkt.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Marknadsföringslagen syftar enligt 1 § bl.a. till att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter. Marknadsföringslagen innehåller regler om god marknadsföringssed, att näringsidkare får förbjudas att fortsätta med en otillbörlig marknads- föringsåtgärd eller någon annan liknande åtgärd och att ett sådant förbud ska förenas med vite om det inte av särskilda skäl är obehövligt, se 5, 23 och 26 §§.
När det gäller överträdelser av vissa bestämmelser om marknadsföring i annan lagstiftning har det införts regler som gör att marknadsförings- åtgärderna ska anses vara otillbörliga vid tillämpningen av dessa bestäm- melser. Sådana regler har införts genom lagen om tobak och liknande produkter. Av 7 kap. 8 § nyss nämnda lag framgår att marknadsförings- åtgärder ska anses vara otillbörliga mot konsumenter om de strider mot reglerna om att märkning inte får antyda att en viss vara eller produkt är mindre skadlig än andra sådana varor eller produkter eller likna ett livs- medel eller en kosmetisk produkt. Detsamma gäller marknadsförings- åtgärder som strider mot reglerna om marknadsföring och sponsring i 4 kap. lagen om tobak och liknande produkter. Vid tillämpningen av ovan nämnda lagrum i marknadsföringslagen kan alltså rättstillämparen utgå ifrån att marknadsföringsåtgärderna är otillbörliga.
I avsnitt 10.12 lämnas förslag om marknadsföring och sponsring av tobaksfria nikotinprodukter. I avsnitt 10.10 lämnas förslag om märkning. Det införs alltså motsvarande regler om marknadsföring, sponsring och märkning även för tobaksfria nikotinprodukter. Regeringen ser inga skäl till att marknadsföringsåtgärder som strider mot dessa bestämmelser ska bedömas annorlunda. Marknadsföringsåtgärder som strider mot dessa bestämmelser bör alltså anses vara otillbörliga vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen.
178
10.13 Rapporteringsskyldighet |
Prop. 2021/22:200 |
Regeringens förslag: Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotin- produkter ska varje år till Folkhälsomyndigheten lämna in fullständiga uppgifter om försäljningsvolymer och uppgifter om preferenserna hos olika konsumentgrupper, inbegripet barn eller ungdomar som inte fyllt 25 år.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få med- dela föreskrifter om fullgörandet av rapporteringsskyldigheten.
Tobaksfria nikotinprodukter ska inte få tillhandahållas konsumenter på marknaden om rapporteringsskyldigheten inte är uppfylld.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Nuvarande rapporteringsskyldighet på tobaksområdet
När det gäller tobaksvaror,
När det gäller tobaksvaror ska tillverkare, partihandlare och importörer lämna uppgifter om kostnader för reklam, annan marknadsföring och sponsring till Folkhälsomyndigheten (2 kap. 5 §). Tillverkare och import- örer ska varje år till Folkhälsomyndigheten lämna in marknadsundersök- ningar, studier, rapporter om försäljningsvolymer och i förekommande fall sådana sammanfattningar av marknadsundersökningar som utförs i sam- band med lanseringen av nya tobaksvaror (2 kap. 6 § första stycket).
När det gäller
9 § första stycket att tillverkare och importörer varje år till Folkhälso- myndigheten ska lämna in
–fullständiga uppgifter om försäljningsvolym, uppdelade på varumärke och produktsort,
–uppgifter om preferenserna hos olika konsumentgrupper, inbegripet unga människor,
–uppgifter om det sätt på vilket produkterna säljs, och
–sammanfattningar av och kommentarer till eventuella marknadsunder- sökningar om sådana uppgifter som anges ovan med en översättning till engelska.
För såväl tobaksvaror som
Uppgiftsskyldigheten följer i huvudsak av artikel 5.6 och artikel 20.7 i tobaksproduktdirektivet. Av skäl 44 i ingressen framgår att skälen till upp- giftsskyldigheten när det gäller
179
Prop. 2021/22:200 införts för att kommissionen och medlemsstaterna behöver omfattande information om marknadsutvecklingen vad gäller dessa produkter.
180
Det ska införas en liknande rapporteringsskyldighet för tobaksfria nikotinprodukter
De belönande och beroendeframkallande effekterna av tobak har kopplats till nikotinet, som också är det aktiva ämnet i
På samma sätt som när det gäller tobaksvaror,
Uppgifter om försäljningsvolymer behövs bl.a. för att övervaka om någon produkt plötsligt skulle börja användas i allt högre omfattning. Uppgiftsskyldigheten bör också utformas så att det är möjligt att avgöra hur produkterna används bland grupper av konsumenter som är särskilt viktiga att skydda. Unga är särskilt känsliga för nikotinets skadliga egen- skaper och en ökad användning i denna grupp riskerar att öka nikotin- beroende i stort. En annan grupp som är angelägen att följa är kvinnor som befinner sig i en ålder där sannolikheten för en graviditet är stor. Det är också värdefullt att få kunskap om i vilken utsträckning tobaksfria nikotin- produkter används av personer som inte tidigare använt produkter som innehåller nikotin.
Sammantaget anser regeringen att tillverkare och importörer bör åläggas att lämna in fullständiga uppgifter om försäljningsvolymer och om prefe- renser hos olika konsumentgrupper, inbegripet barn eller ungdomar som inte fyllt 25 år. För att kunna följa utvecklingen av marknaden för dessa produkter bör rapporteringsskyldigheten omfatta även andra konsument- grupper. Det finns därför anledning att låta regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter om fullgörandet av rapport- eringsskyldigheten. Genom bemyndigandet kan dessutom de närmare detaljerna om hur rapporteringsskyldigheten ska fullgöras regleras. T.ex. kan föreskrivas när rapporteringen senast ska ske, likt för tobaksvaror, e- cigaretter och påfyllningsbehållare.
För att ge Folkhälsomyndigheten det underlag som behövs för att följa utvecklingen av de tobaksfria nikotinprodukterna ska uppgiftsskyldig- heten inte begränsas till uppgifter som blivit tillgängliga under det senaste året. Tillverkare och importörer ska därför lämna in samtliga uppgifter som de har tillgängliga och som omfattas av uppgiftsskyldigheten vid det första rapporteringstillfället efter att lagen har trätt i kraft. Därefter behöver sådana uppgifter som redan har rapporterats inte rapporteras på nytt.
Uppgifterna är nödvändiga för att det ska vara möjligt att följa hur de tobaksfria nikotinprodukterna påverkar folkhälsan. På samma sätt som när
det gäller tobaksvaror,
skyldigheten är uppfylld.
En del uppgifter kan utgöra affärshemligheter och kan därmed behöva skyddas. I viken utsträckning uppgifter ska lämnas ut följer bl.a. av regler- ingen om handlingars offentlighet och sekretess. I avsnitt 10.22 lämnas förslag om införande av nya sekretessregler för tobaksfria nikotin- produkter.
Offentliggörande av att rapporteringsskyldigheten uppfyllts
Enligt 2 kap. 16 § förordningen om tobak och liknande produkter ska Folkhälsomyndigheten tillgängliggöra uppgifter om bl.a. försäljnings- volymer och preferenser hos olika konsumentgrupper till andra medlems- länder och kommissionen. Dessutom ska Folkhälsomyndigheten offentlig- göra när en tillverkare eller importör har fullgjort rapporteringsskyldig- heten i fråga om dessa uppgifter.
Bestämmelserna om att offentliggöra uppgifter har sitt ursprung i tobaksproduktdirektivet. Tobaksproduktdirektivet ställer inte upp några krav på offentliggörande av uppgifter i fråga om tobaksfria nikotin- produkter. Uppgifterna om försäljningsvolymer och preferenser hos olika konsumentgrupper behövs framför allt i Folkhälsomyndighetens verksam- het. I och med att produkterna inte får tillhandahållas konsumenter på marknaden om inte rapporteringsskyldigheten fullgjorts kan det dock finnas behov för allmänheten och andra myndigheter att veta om rapporteringsskyldigheten har uppfyllts för en viss produkt.
Det kan därför vara lämpligt att i förordning föreskriva att det ska offentliggöras när en tillverkare eller importör har fullgjort sin årliga rapporteringsskyldighet i fråga om försäljningsvolymer och preferenser hos olika konsumentgrupper. Regeringen kan därmed ha anledning att återkomma i denna fråga. Däremot finns inget behov av att offentliggöra de rapporterade uppgifterna i sig.
181
Prop. 2021/22:200 10.14 Produktkontroll
Regeringens förslag: Tillverkare, importörer och distributörer ska upprätta och upprätthålla ett system för att samla in information om alla misstänkta skadliga effekter som de tobaksfria nikotinprodukterna har på människors hälsa. Informationen ska på begäran lämnas till Folkhälsomyndigheten.
Om en tillverkare, importör eller distributör av tobaksfria nikotin- produkter anser, eller har skäl att anta, att en sådan produkt inte är säker eller av god kvalitet eller att den på annat sätt inte är förenlig med denna lag eller anslutande föreskrifter, ska denne
1.vidta de korrigerande åtgärder som är nödvändiga för att den berörda produkten ska bli förenlig med denna lag,
2.dra tillbaka produkten, eller
3.återkalla produkten.
Folkhälsomyndigheten ska i så fall omedelbart underrättas om pro- duktens brister, vilken åtgärd som vidtagits och resultaten av åtgärden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela närmare föreskrifter om systemet för informationsinsamling och om underrättelseskyldigheten.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen har bedömt att det inte bör införas ett särskilt system för att samla in information om alla misstänkta skadliga effekter som de tobaksfria nikotinprodukterna har på människors hälsa.
Remissinstanserna: Folkhälsomyndigheten tillstyrker förslaget om informationsinsamling, men anser att det även bör införas krav för tillverkare, importörer och distributörer av tobaksfria nikotinprodukter att samla in information om alla misstänkta skadliga effekter dessa produkter har på människors hälsa.
Skälen för regeringens förslag
Nuvarande krav på produktkontroll inom tobaksområdet
När det gäller
Enligt 2 kap. 11 § samma lag ska en tillverkare, importör eller distri- butör av
1.vidta de korrigerande åtgärder som är nödvändiga för att den berörda produkten ska bli förenlig med denna lag,
2.dra tillbaka produkten, eller
3.återkalla produkten.
182
Enligt samma paragraf gäller att när en åtgärd vidtas ska Folkhälso- myndigheten omedelbart underrättas om produkternas brister, vilka åtgärder som har vidtagits och resultaten av åtgärden.
Reglerna om system för att samla in information om misstänkta skadliga effekter och om åtgärder mot bristfälliga produkter som tillverkare, importörer eller distributörer ska vidta följer av artikel 20.9 i tobaks- produktdirektivet.
Krav om åtgärder och information till Folkhälsomyndigheten ska införas även för tobaksfria nikotinprodukter
Nikotin är ett mycket beroendeframkallande ämne. Produkter som inne- håller detta ämne har samma beroendeframkallande och belönande egen- skaper som tobaksvaror. Den lag om tobaksfria nikotinprodukter som föreslås syftar till att skydda folkhälsan. Farliga produkter, produkter av undermålig kvalitet och produkter som inte uppfyller dessa krav ska inte få finnas på marknaden. Det är givetvis de aktörer som bidrar till att dessa produkter hamnar på marknaden som har det främsta ansvaret för att se till att produkterna uppfyller kraven. Dessa aktörer har dessutom en möjlighet att upptäcka brister i produkterna innan ansvariga myndigheter och har då möjlighet att vidta korrigerande åtgärder, dra tillbaka produkter från marknaden eller återkalla dem. Eftersom det kan vara fråga om produkter som medför risker är det viktigt att åtgärder vidtas omedelbart och att myndigheterna underrättas snabbt.
Det ska därför införas krav som motsvarar dem som gäller för e- cigaretter och påfyllningsbehållare i fråga om åtgärder för tillverkare, importörer och distributörer som anser, eller har skäl att anta, att en produkt är bristfällig. Med tillverkare, importör och distributör avses samma sak som i lagen om tobak och liknande produkter. Begreppen till- verkare och importör framgår av artikel 2.37 och 2.39 i tobaksprodukt- direktivet. Begreppet distributör definieras inte i tobaksproduktdirektivet, men bör tolkas som i unionsrätten och på samma sätt som när det gäller e- cigaretter och påfyllningsbehållare.
Det ska även införas en motsvarande skyldighet att omedelbart under- rätta Folkhälsomyndigheten om produktens brister, vilken åtgärd som har vidtagits och resultaten av åtgärden. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska ges möjlighet att meddela närmare föreskrifter om underrättelseskyldigheten.
Skyldigheten att vidta åtgärder och underrätta Folkhälsomyndigheten fritar inte aktören från sådan skyldighet att vidta åtgärder eller kontakta myndigheter som följer av annan lagstiftning.
Det ska införas ett system för insamling av information
Som framgått ovan finns krav på att upprätta och upprätthålla ett system för att samla in information om alla misstänkta skadliga effekter som e- cigaretter och påfyllningsbehållare har på människors hälsa. Detta system har införts mot bakgrund av krav på
Krav på att upprätta och upprätthålla särskilda system innebär en ökad administration. Sådana krav bör endast införas om det framkommit skäl
Prop. 2021/22:200
183
Prop. 2021/22:200 för det. När det gäller tobaksfria nikotinprodukter föreslås även krav på egenkontroll, se avsnitt 10.15.
Folkhälsomyndigheten anser att det bör införas krav för tillverkare, importörer och distributörer av tobaksfria nikotinprodukter att samla in information om alla misstänkta skadliga effekter dessa produkter har på människors hälsa. Det skulle i så fall motsvara kravet på informations- insamling för
Regeringen instämmer i Folkhälsomyndighetens bedömning att det kan finnas behov av motsvarande krav på informationsinsamling avseende tobaksfria nikotinprodukter som de krav som gäller för
Utformningen av systemet för informationsinsamling kan regleras närmare i förordning eller myndighetsföreskrifter.
184
10.15Anmälan om försäljning och krav på egenkontroll
Regeringens förslag: En näringsidkare ska inte få bedriva detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter utan att först ha gjort en anmälan om försäljningen.
En näringsidkare som har säte eller fast driftställe för närings- verksamhet i Sverige ska göra en anmälan till den kommun där det fysiska försäljningsstället är beläget. Om ett fysiskt försäljningsställe saknas ska anmälan göras till den kommun där företaget har sitt säte eller, om företaget saknar säte inom landet, till den kommun där företaget har ett fast driftställe. En näringsidkare som saknar säte eller fast driftsställe för näringsverksamhet i Sverige ska göra sin anmälan till Folkhälsomyndigheten.
Den som bedriver detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter ska utöva egenkontroll över försäljningen och hanteringen i övrigt av tobaksfria nikotinprodukter och se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram. Egenkontrollprogrammet och övriga uppgifter som behövs för kommunens och Folkhälsomyndighetens tillsyn ska bifogas anmälan om försäljning. Ändrade uppgifter ska utan dröjsmål anmälas till kommunen respektive Folkhälsomyndigheten.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få med- dela ytterligare föreskrifter om utformningen av egenkontrollprogram.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag, men i förhållande till utredningens förslag har det förtydligats att en näringsidkare som saknar säte eller fast driftställe för närings- verksamhet i Sverige ska anmäla sin försäljning till Folkhälsomyndig- heten.
Remissinstanserna: Folkhälsomyndigheten tillstyrker i stort förslaget men anser att ett tillståndskrav kan leda till mer kontrollerad försäljning och därmed ett bättre skydd för barn och unga mot att utveckla ett nikotin- beroende. Vidare anser myndigheten att det bör införas en bestämmelse om vem som ansvarar för försäljningen för detaljhandlare som varken har säte eller fast driftställe i Sverige. Länsstyrelsen i Stockholms län till- styrker att det införs en anmälningsplikt för tobaksfria nikotinprodukter och framför att det vore att gå för långt att kräva tillståndsplikt. Övriga länsstyrelser som yttrat sig, flera kommuner, Riksförbundet Visir och Svensk Dagligvaruhandel anser att tillståndsplikt bör införas. Helsing- borgs kommun, Huddinge kommun och Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det bör införas ett krav på att egenkontrollprogram finns till- gängligt på försäljningsstället för att underlätta tillsynen. Länsstyrelsen i Stockholms län framför också att det ska framgå att ingen del av egenkontrollen kan överlåtas. Uppsala kommun och Svensk Dagligvaruhandel anser att det bör räcka med ett egenkontrollprogram för samtliga produkter. Göteborgs kommun och Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det bör införas en bestämmelse om att försäljningen inte får påbörjas innan kommunen bekräftat att den mottagit anmälan för att undvika en situation där handlare anmäler försäljningen precis innan den ska påbörjas. Emab framför att olika kommuner tillämpar reglerna för
Prop. 2021/22:200
185
Prop. 2021/22:200 tillstånd för tobaksförsäljning på olika sätt vilket snedvrider konkurrensen och försvårar för butiker.
Skälen för regeringens förslag
Nuvarande krav kring försäljning och egenkontroll på tobaksområdet
För tobaksvaror gäller enligt 5 kap. 1 § första stycket lagen om tobak och liknande produkter ett krav på tillstånd för att få bedriva detaljhandel eller partihandel. För
Krav på egenkontroll och ansvar för att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram gäller både vid försäljning av tobaksvaror och vid försäljning av
Tillsynen över tobaksfria nikotinprodukter ska ske på ett sätt som mot- svarar den tillsyn som utövas på tobaksområdet i dag
För att den reglering av tobaksfria nikotinprodukter som nu föreslås ska få genomslag i praktiken behöver en tillsynsordning inrättas. Kommunerna har redan i dag en uppbyggd tillsynsorganisation som omfattar kontroll av detaljhandel med tobak, folköl och vissa receptfria läkemedel. Det finns uppenbara effektivitetsvinster med att använda den organisation och kompetens som redan finns upparbetad i landets kommuner. Tillsynen över fysiska försäljningsställen måste dessutom oftast ske på den plats där försäljningsstället är beläget. Det innebär att kommunerna har en närhet till tillsynsobjekten och en kunskap om de lokala förhållandena som behövs för att en effektiv tillsyn ska kunna ske. På tobaksområdet har kommunen därför fått ansvar för tillsynen inom kommunen, delvis till- sammans med Polismyndigheten. Länsstyrelsen utövar tillsyn inom länet. Därutöver har Folkhälsomyndigheten och Konsumentverket ett ansvar för tillsyn i vissa fall samt tillsynsvägledning. Även granskningsnämnden för radio och tv har ansvar för tillsyn i vissa fall på tobaksområdet. Tillsynen över tobaksfria nikotinprodukter bör motsvara nuvarande tillsyn på tobaksområdet.
Krav på anmälan eller krav på tillstånd för detaljhandel?
Det kan finnas flera anledningar till att införa krav på anmälan om försälj- ning av produkter till konsumenter, men en av de främsta anledningarna är att underlätta myndigheternas möjligheter att bedriva tillsyn. Genom att införa ett krav på att den som avser att bedriva handel ska anmäla försälj- ningen och inkomma med uppgifter om verksamheten får myndigheten tillgång till de uppgifter som behövs för att kunna utöva tillsyn. Det gör
186
det möjligt att rikta tillsynsinsatserna mot näringsidkare som kan miss- tänkas bryta mot gällande regelverk. Utan ett krav på anmälan blir myndig- heten i stället tvungen att aktivt söka efter regelbrott eller förlita sig på anmälningar.
Ett sätt att ytterligare stärka möjligheterna att bedriva tillsyn är att införa krav på tillstånd. De skäl som kan vara aktuella för att införa tillståndsplikt framgår av avsnitt 8.2, men i korthet kan sägas att fördelen med att införa ett krav på tillstånd är att det ger tillsynsmyndigheterna möjlighet att på förhand pröva näringsidkares lämplighet och vandel samt en möjlighet att senare återkalla tillståndet. Ett krav på tillstånd innebär alltså en hårdare kontroll. Det måste vara fråga om missförhållanden som når upp till en viss nivå för att det ska vara motiverat att införa ett tillståndskrav. Skälen för att det infördes tillståndskrav vid försäljning av tobaksvaror var t.ex. att det fanns en illegal handel med tobaksvaror som gjorde att staten gick miste om skatteintäkter, att kriminella aktörer profiterade på hanteringen och att konkurrensen blev osund mellan hederliga och ohederliga handlare (prop. 2017/18:156 s. 56 och 57).
Flera remissinstanser anser att det bör införas ett krav på tillstånd vid försäljning av tobaksfria nikotinprodukter. Ett flertal kommuner och läns- styrelser beskriver att det i de flesta fallen är samma butiker som säljer både tobaksvaror och tobaksfria nikotinprodukter. Det skulle i de fallen minska administrationen för både kommunen och detaljhandlaren om till- ståndet att sälja tobaksvaror även omfattar tobaksfria nikotinprodukter. Flera kommuner och länsstyrelser framför vidare risken att aktörer som bedömts olämpliga att sälja tobak, antingen vid en tillståndsansökan eller efter indragning av tillstånd till följd av misskötsamhet, i stället kan ställa om sin verksamhet till försäljning av tobaksfria nikotinprodukter. Det riskerar att gynna oseriösa aktörer och underminera skyddet för barn och unga. Regeringen har förståelse för dessa farhågor, men bedömer att i de fall en kommun finner att en aktör inte uppfyller villkoren för att sälja tobak bör tillsynsmyndigheten kunna ha extra uppsikt över om näringsidkaren uppfyller sina skyldigheter vid en eventuell anmälan om försäljning av tobaksfria nikotinprodukter.
Produkter som innehåller nikotin har samma beroendeframkallande och belönande egenskaper som tobaksvaror. Det är alltså fråga om produkter som medför risker, både på individ- och folkhälsonivå. Som framgår i avsnitt 10.1 har det skett en snabb utveckling av nya tobaksfria nikotin- produkter. Det finns dessutom tecken på att användningen av dessa produkter ökar bland barn och unga. Barn och unga är särskilt sårbara för nikotinets beroendeframkallande egenskaper och riskerar att drabbas av skador i större utsträckning jämfört med vuxna. Denna grupp behöver därför skyddas särskilt. Det innebär att det finns ett behov av kontroll av marknaden och att tillsynsmyndigheterna bör ges goda möjligheter att följa försäljningen av produkterna och ingripa vid regelbrott.
När det gäller tobaksfria nikotinprodukter finns det i dagsläget inget särskilt regelverk. Det finns inte heller någon myndighet som har ett samlat ansvar för dessa produkter. Det saknas därför i hög utsträckning uppgifter om försäljningen av dessa produkter och det är inte möjligt att på förhand bedöma i vilken mån näringsidkarna kommer att följa de regler som nu föreslås. Inte heller finns uppgifter om illegal handel. Mot denna bakgrund anser regeringen att det för tillfället saknas tillräckliga skäl för att införa
Prop. 2021/22:200
187
Prop. 2021/22:200 en tillståndsplikt. Regeringen bedömer att ett krav på anmälan för detalj- handel med tobaksfria nikotinprodukter är en tillräcklig åtgärd för att upp- nå en kontroll på marknaden och ge tillsynsmyndigheterna möjlighet att följa försäljningen. För att bibehålla ett högt skydd av folkhälsan är det dock av stor betydelse att barn och unga hindras från att utveckla ett nikotinberoende. Utvecklingen avseende dessa produkter bör därför följas noggrant och det kan finnas skäl att på nytt överväga om en tillståndsplikt bör införas.
Göteborgs kommun och Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det bör införas en bestämmelse om att försäljningen inte får påbörjas innan kommunen bekräftat att den mottagit anmälan, för att undvika en situation där handlare anmäler försäljningen precis innan den ska påbörjas. Det finns i dag inget krav på att anmälan om försäljning av
I avsnitt 8.3 föreslås att en ordning som motsvarar den som gäller vid ansökan om tillstånd för handel med tobaksvaror införs vid anmälan om detaljhandel med
Folkhälsomyndigheten anser att det för tobaksfria nikotinprodukter bör införas en motsvarande bestämmelse som för
Utredningen har inte fört något resonemang kring gränsöverskridande försäljning. En sådan handlare saknar ofta säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i landet. Det innebär att något krav på anmälan eller registrering av sådan försäljning inte finns enligt den av utredningen före- slagna lagen. Utredningen har dock inte heller i sina skäl framfört att sådan försäljning inte ska omfattas av anmälningsförfarandet för detaljhandel. Utredningen har i stället riktat in sitt resonemang på hur anmälan om försäljning regleras på olika områden, även utanför tobaksområdet, samt att tillsynsmyndigheterna bör ges goda möjligheter att följa försäljningen av tobaksfria nikotinprodukter och ingripa vid regelbrott. Utredningen konstaterar att det därmed bör införas ett krav på anmälan vid försäljning.
Enligt 5 kap. 5 och 16 §§ lagen om tobak och liknande produkter ska gränsöverskridande distansförsäljning av tobaksvaror respektive e- cigaretter och påfyllningsbehållare registreras hos Folkhälsomyndigheten. Folkhälsomyndigheten ska i sin tur ansvara för registreringen och egen- kontrollen av dessa produkter. Kravet på registrering vid distans- försäljning följer av tobaksproduktdirektivet. Innan direktivet införlivades i svensk rätt fanns det i 12 c § dåvarande tobakslagen (1993:581) ett
188
allmänt krav på att en näringsidkare inte fick tillhandahålla tobaksvaror för försäljning till konsumenter utan att först ha anmält försäljningen.
Utredningen har uttalat att den främsta anledningen till bestämmelsen om anmälan av försäljning är att underlätta myndigheternas möjligheter att bedriva tillsyn. För att uppnå en sådan kontroll på marknaden har före- slagits ett krav på anmälan för detaljhandel. I dessa skrivningar görs inga undantag för gränsöverskridande försäljning. Avsikten torde därför vara att all försäljning ska omfattas av kravet om anmälan. Utredningen har därefter fokuserat på till vem en anmälan ska göras när en näringsidkare har säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige. Resone- manget i denna fråga följer av att handlare som bedriver försäljning på internet har försökt kringgå kravet om en ändamålsenlig tillsyn genom att anmäla försäljningen till en liten kommun med begränsade resurser att bedriva tillsyn. Däremot har utredningen inte, som också Folkhälso- myndigheten påpekar, angett vem anmälan ska ske till om en närings- idkare saknar säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige.
För att det inte ska föreligga några oklarheter kring vad som gäller vid anmälan om försäljning av tobaksfria nikotinprodukter bör bestämmelsen tydliggöras i jämförelse med utredningens förslag. Bestämmelsen bör inledas med ett klargörande av att alla näringsidkare som vill bedriva försäljning av tobaksfria nikotinprodukter ska anmäla sin försäljning. Det innebär att alla aktörer som vill sälja produkterna i Sverige behandlas lika. Därefter ska fastställas till vem anmälan ska ske. För näringsidkare som har säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige ska, som ovan nämnts, samma ordning gälla som för tobaksvaror och som föreslås för e- cigaretter. Näringsidkare som saknar säte eller fast driftställe för närings- verksamhet i Sverige ska i stället anmäla sin försäljning av tobaksfria nikotinprodukter till Folkhälsomyndigheten. En sådan ordning liknar Folkhälsomyndighetens ansvar för registrering av gränsöverskridande distansförsäljning av tobaksvaror och
Det ska införas skyldighet att utöva egenkontroll
Krav på egenkontroll är ett sätt att effektivisera myndigheternas tillsyn. Sådana krav finns, förutom på tobaksområdet, även vid försäljning av folköl och vid försäljning av vissa läkemedel, se 5 kap. 5 § fjärde stycket alkohollagen och 16 § 1 lagen om handel med vissa receptfria läkemedel. I normala fall innebär egenkontrollen att näringsidkaren ska se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram.
Sedan tidigare finns det krav på egenkontroll vid försäljning av tobak samt
Prop. 2021/22:200
189
Prop. 2021/22:200 även bör införas ett krav på egenkontroll vid försäljning och hantering i övrigt av tobaksfria nikotinprodukter.
190
För att myndigheterna ska ges möjlighet att bedriva en effektiv tillsyn bör egenkontrollprogrammet och övriga uppgifter som behövs för till- synen bifogas anmälan om försäljning. Om förhållandena ändras bör det utan dröjsmål anmälas. Folkhälsomyndigheten kan få del av uppgifterna hos kommunen genom den underrättelseskyldighet som föreslås i 36 §.
Flera remissinstanser har framfört att för en effektiv tillsyn bör egenkontrollprogrammet även förvaras på det fysiska försäljningsstället. Av 32 § i förslaget till ny lag framgår att den som bedriver detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter har en skyldighet att på begäran lämna de upplysningar som behövs för att myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn. Förslaget motsvarar sedan lång tid gällande ordning på tobaksområdet. Skyldigheten att lämna uppgifter har i äldre förarbeten motiverats med att för att kunna upprätthålla en effektiv tillsyn måste tillsynsmyndigheterna ha rätt till upplysningar och handlingar m.m. som behövs för tillsynen (prop. 1992/93:185 s. 43). Handlaren ska förvara handlingar så att de lätt kan göras tillgängliga för kommunen vid förfrågan. Det finns inte anledning att utöver detta lägga till ett krav på att egenkontrollprogrammet ska förvaras på det fysiska försäljningsstället.
Länsstyrelsen i Stockholms län framför att det finns en problematik med att näringsidkare som bedriver försäljning genom en automat uppställd t.ex. på ett serveringsställe vill överlåta egenkontrollen avseende ålders- kontroll och langning till serveringsställets personal.
För att egenkontrollen ska kunna utgöra ett bra stöd vid tillsynen bör regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges möjlighet att meddela ytterligare föreskrifter om hur egenkontrollprogrammet ska utformas. Regeringen bedömer att det är lämpligt att i föreskrifter ge väg- ledning kring den närmare utformningen av egenkontrollprogrammet när en näringsidkare säljer flera kategorier av tobaks- och nikotinprodukter och om hur näringsidkarens ansvar för egenkontrollen kan uppfyllas vid t.ex. försäljning genom en automat.
Inget förvaringsförbud
Ett antal remissinstanser, däribland Malmö kommun, Länsstyrelsen i Jämtlands län och Göteborgs kommun, framför att det bör införas ett förvaringsförbud motsvarande förvaringsförbudet i 3 kap. 2 § alkohol- lagen för tobak,
Frågan om förvaringsförbud har inte varit föremål för den utredning som ligger till grund för regeringens nu aktuella förslag. För att kunna bedöma om och i så fall på vilket sätt frågan bör regleras behöver regeringen därför ytterligare beredningsunderlag. Regeringen anser att det kan finnas anled- ning att återkomma i frågan om förvaringsförbud.
10.16 Ålderskrav |
Prop. 2021/22:200 |
Regeringens förslag: Tobaksfria nikotinprodukter ska inte få säljas eller på annat sätt lämnas ut i näringsverksamhet till den som inte har fyllt 18 år. Den som lämnar ut sådana produkter ska förvissa sig om att mottagaren har uppnått denna ålder.
Om det finns särskild anledning att anta att en tobaksfri nikotin- produkt är avsedd att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år, ska produkten inte få lämnas ut.
På varje försäljningsställe för tobaksfria nikotinprodukter ska det finnas ett tydligt och klart synbart meddelande med information om förbudet mot att sälja eller lämna ut sådana produkter till den som inte har fyllt 18 år.
Tobaksfria nikotinprodukter som säljs till konsumenter ska tillhanda- hållas på ett sådant sätt att det går att kontrollera mottagarens ålder. Det gäller även när försäljningen sker genom automat eller distansförsälj- ning eller på annat liknande sätt.
Samma åldersgräns som vid köp ska gälla när tobaksfria nikotin- produkter förs in i landet.
Tullverket ska ha rätt att utöva kontroll av åldersgränsen när tobaks- fria nikotinprodukter förs in i landet.
Det ska i lagen om frihet från skatt vid import m.m. upplysas om att det finns ett förbud i lagen om tobaksfria nikotinprodukter om att den som är under 18 år inte får föra in tobaksfria nikotinprodukter i landet.
Regeringens bedömning: Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela närmare föreskrifter om ålderskrav.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen har även föreslagit att det ska införas ett nytt bemyndigande för Folkhälsomyndigheten att meddela närmare föreskrifter om ålderskravet. Utredningen har inte föreslagit att det ska införas en upplysningsbestämmelse i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som särskilt uttalat sig om ålderskraven är alla positiva till att det införs en åldersgräns för tobaksfria nikotinprodukter. Arbetsmiljöverket betonar arbetsgivarens ansvar att ordna arbetet så att risken för våld eller hot om våld förebyggs samt vikten av att informera om regeln om kontrollköp. Folkhälsomyndigheten är positiv till att meddela närmare föreskrifter om ålderskontroll men anser att bemyndigandet att föreskriva om egenkontrollprogram är tillräckligt. Lärare mot tobak och Riksförbundet Visir anser att åldersgränsen bör vara 20 år.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Produkterna ska inte få lämnas ut till den som är under 18 år
Tobaksfria nikotinprodukter innehåller nikotin som är ett starkt beroende- framkallande ämne. Barn och unga är mer känsliga än vuxna för nikotinets beroendeframkallande egenskaper och mycket tyder också på att det har
191
Prop. 2021/22:200 skett en ökning av användningen av tobaksfritt snus bland ungdomar. Denna utveckling riskerar att leda till ett ökat nikotinberoende vilket i sin tur kan leda till en ökad användning av andra produkter som innehåller nikotin, inklusive tobak.
Barn och unga är en särskilt skyddsvärd grupp och har en särskild plats i det tobakspreventiva arbetet. När det gäller denna grupp bör målet vara att förhindra alla former av nikotinanvändning. Genom att förhindra att barn och unga börjar använda produkter som innehåller nikotin kan dess- utom bruket av nikotin bland befolkningen som helhet på sikt minska, vilket kan leda till positiva effekter för folkhälsan. För att skydda barn och unga bör det därför införas regler om ålderskrav som motsvarar de som gäller för tobaksvaror och
Lärare mot tobak och Riksförbundet Visir anser att åldersgränsen bör vara 20 år för att inte ungdomar under 18 år ska se äldre studenter i gymnasieskolan som använder de tobaksfria nikotinprodukterna.
Vid detaljhandel med tobaksvaror och
Vid detaljhandel med tobaksvaror och
Reglerna om ålderskrav bör kompletteras av myndighetsföreskrifter
I avsnitt 7.3.3 föreslår regeringen att Folkhälsomyndigheten bör få meddela föreskrifter om skyldigheten att kontrollera mottagarens ålder vid detaljhandel med tobaksvaror och
I och med reglerna om ålderskrav för tobaksfria nikotinprodukter införs ett generellt krav på att näringsidkare som säljer tobaksfria nikotin- produkter till konsumenter ska se till att verksamheten är ordnad på ett sådant sätt att det går att kontrollera mottagarens ålder. I en fysisk butik kan köparens ålder normalt sett kontrolleras genom uppvisande av giltig legitimation. Vid försäljning på internet blir det något svårare att kontroll- era mottagarens ålder och andra lösningar får användas. Det finns t.ex. elektroniska tjänster för legitimering.
Åldersgränsen är en viktig del i den föreslagna regleringen för att för- hindra att barn och unga får tillgång till tobaksfria nikotinprodukter. Det är därför viktigt att näringsidkaren har ett ansvar för att verksamheten utformas på ett sådant sätt att det går att kontrollera mottagarens ålder. I
192
18 § föreslås krav på egenkontroll. Det innebär att den som bedriver detalj- handel med tobaksfria nikotinprodukter är skyldig att se till att försälj-
ningen uppfyller lagens krav, däribland ålderskraven, och att ett egen- kontrollprogram upprättas för det. Av 48 § 8 framgår att de närmare kraven på egenkontrollprogram föreslås regleras genom myndighetsföre- skrifter, se avsnitt 10.15.
För att säkerställa att ålderskraven uppfylls och att kontrollen kan ske på ett lämpligt sätt bör reglerna tydliggöras genom föreskrifter om hur mottagarens ålder ska kontrolleras och verksamheten ska anpassas. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela närmare föreskrifter om ålderskrav med stöd av bemyndigandet i 48 § 8 om utformningen av egenkontrollprogram.
Såsom Folkhälsomyndigheten har påpekat bör det inte främst vara valet av teknisk lösning för ålderskontroll som avgör om en fullgod ålders- kontroll utförs. Det viktiga är att ålderskontrollen är ändamålsenlig och säkerställer att tobaksfria nikotinprodukter inte lämnas ut till den som inte har fyllt 18 år.
Det ska finnas ett tydligt och klart synligt meddelande
I fråga om tobaksvaror och
Reglerna om att det ska finnas en tydlig och klart synbar skylt har till- kommit för att stärka ålderkontrollen och att förhindra att minderåriga kommer över tobaksvaror och
Införsel av tobaksfria nikotinprodukter
Syftet med att införa en åldersgräns vid detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter är att hindra att barn och unga får tillgång till produkterna. För att uppnå detta syfte bör samma åldersgräns tillämpas vid införsel i landet av sådana varor. Tullverkets befogenheter enligt 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen bör också utvidgas till att omfatta även tobaksfria nikotinprodukter.
I 3 kap. 3 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. finns en upplysningsbestämmelse om att det i 5 kap. 20 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter finns en bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år att föra in varor i landet som enligt den lagen utgör tobaks- varor,
Prop. 2021/22:200
193
Prop. 2021/22:200 10.17 |
Tillsyn |
|
|
|
|
|
Regeringens förslag: Kommunen ska utöva tillsyn på fysiska |
|
|
försäljningsställen över kraven på produktanmälan, produktkrav, inne- |
|
|
hållsdeklaration, hälsovarning, övrig märkning och rapporterings- |
|
|
skyldighet. Kommunen ska även utöva tillsyn på eller i anslutning till |
|
|
fysiska försäljningsställen över kraven på marknadsföring. |
|
|
Kommunen och Polismyndigheten ska utöva tillsyn över att närings- |
|
|
idkare som har säte eller fast driftsställe för näringsverksamhet i |
|
|
Sverige uppfyller kraven på anmälan om försäljning och egenkontroll, |
|
|
samt över bestämmelserna om ålderskrav. |
|
|
Länsstyrelserna ska utöva tillsyn inom länet över de områden som |
|
|
omfattas av kommunens och Polismyndighetens tillsyn. Länsstyrelsen |
|
|
ska följa kommunernas verksamhet och biträda dem med information |
|
|
och råd samt främja samarbetet mellan olika tillsynsmyndigheter och |
|
|
mellan tillsynsmyndigheter och andra. |
|
|
Folkhälsomyndigheten ska utöva tillsyn på andra ställen än fysiska |
|
|
försäljningsställen över kraven på produktanmälan, produktkrav, |
|
|
rapporteringsskyldighet, produktkontroll, innehållsdeklaration, hälso- |
|
|
varning och övrig märkning. Folkhälsomyndigheten ska även utöva |
|
|
tillsyn över kraven på anmälan om försäljning och egenkontroll när en |
|
|
näringsidkare saknar säte eller fast driftsställe för näringsverksamhet i |
|
|
Sverige. |
|
|
Konsumentverket ska utöva tillsyn på andra ställen än på eller i an- |
|
|
slutning till fysiska försäljningsställen över kraven på marknadsföring. |
|
|
Vid Konsumentverkets tillsyn ska bestämmelserna i marknadsförings- |
|
|
lagen tillämpas. |
|
|
Folkhälsomyndigheten och Konsumentverket ska ansvara för till- |
|
|
synsvägledning när det gäller kommunens och Polismyndighetens till- |
|
|
syn i fråga om de områden som Folkhälsomyndigheten och Konsument- |
|
|
verket har tillsynsansvar över. |
|
|
Granskningsnämnden för radio och tv ska utöva tillsyn över förbuden |
|
|
mot sponsring och produktplacering i tv, radio och på videodelnings- |
|
|
plattformar. |
|
|
|
|
|
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. |
|
|
Utredningen har inte föreslagit att kommunen ska utöva tillsyn över |
|
|
rapportering av försäljningsvolymer. Utredningen har inte heller föreslagit |
|
|
att Folkhälsomyndigheten ska utöva tillsyn över system för informations- |
|
|
insamling samt anmälan om försäljning och egenkontroll när en närings- |
|
|
idkare saknar säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige. Inte |
|
|
heller har utredningen lämnat något förslag på hur tillsynen över bestäm- |
|
|
melserna om sponsring och produktplacering i radio- och |
|
|
regleras. |
|
|
Remissinstanserna: Folkhälsomyndigheten tillstyrker i stora delar |
|
|
förslagen om tillsynsansvar, men anser att kommunen bör ges tillsyns- |
|
|
ansvar på fysiska försäljningsställen över förslaget till lagens 14 § om |
|
|
rapporteringsskyldighet avseende försäljningsvolymer. Göteborgs |
|
|
kommun anser att frågan om tillsyn vid distansförsäljning från en privat |
|
194 |
bostad bör regleras. Malmö kommun och Södertälje kommun är positiva |
|
|
|
|
till utredningens förslag om kommunernas tillsyn. Konsumentverket anser Prop. 2021/22:200 att förslaget om deras tillsynsansvar är ändamålsenligt då det motsvarar
den tillsynsordning som i dag gäller för marknadsföring av tobaksvaror. Ett flertal länsstyrelser anser att deras tillsynsuppdrag bör ses över. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) tillstyrker att reglerna om den kommunala tillsynen utformas med nuvarande bestämmelser som förebild men lyfter fram att avgiftsfrågan vad gäller tillsyn behöver ses över.
Skälen för regeringens förslag
Kommunens, Polismyndighetens och länsstyrelsens tillsyn
Enligt 7 kap. 3 § lagen om tobak och liknande produkter har kommunen ansvar för att lagen och anslutande föreskrifter följs på fysiska försälj- ningsställen när det gäller bl.a.
–hälsovarningar och märkning (första punkten),
–produktanmälan, produktinnehåll, utformning av produkterna och rapportering av försäljningsvolymer (andra punkten), och
–marknadsföring när det gäller marknadsföringsåtgärder på eller i anslutning till försäljningsstället (tredje punkten).
Med försäljningsställe avses en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel, se 1 kap. 3 § 6. Nedan benämns det som fysiskt försäljningsställe.
Enligt 7 kap. 4 § lagen om tobak och liknande produkter har kommunen och Polismyndigheten ett delat tillsynsansvar för bl.a. anmälan om försälj- ning, egenkontroll och åldersgräns (tredje och fjärde punkten). Denna del av tillsynen är inte begränsad till fysiska försäljningsställen.
Av 7 kap. 2 § lagen om tobak och liknande produkter framgår att läns- styrelsen utövar tillsyn inom länet över de områden som kommunen och Polismyndigheten ska utöva tillsyn över enligt 7 kap. 3 och 4 §§. I till- synen ingår att följa kommunernas verksamhet och biträda kommunerna med information och råd, att främja samarbete mellan olika tillsyns- myndigheter samt att främja samarbete mellan tillsynsmyndigheter och andra.
Regeringen anser att tillsynen på fysiska försäljningsställen ska ske på i huvudsak motsvarande sätt när det gäller tobaksfria nikotinprodukter. Det innebär att det är kommunen som ska ha huvudansvaret för att sköta till- synen på de fysiska försäljningsställena när det gäller bestämmelserna om produktanmälan, produktkrav, innehållsdeklaration, hälsovarning, märk- ning och rapporteringsskyldighet. Dessutom ska kommunen utöva tillsyn över bestämmelserna om marknadsföring när det gäller marknadsförings- åtgärder på eller i anslutning till försäljningsstället.
Utredningen har föreslagit att tillverkare och importörer ska rapportera om försäljningsvolymer och preferenserna hos olika konsumentgrupper och att Folkhälsomyndigheten ska utöva tillsyn över bestämmelsen. Regeringen anser, precis som Folkhälsomyndigheten påpekar, att kommunen ska ansvara för tillsynen på fysiska försäljningsställen över att tobaksfria nikotinprodukter inte tillhandahålls utan att rapporterings- skyldigheten är uppfylld. Kommunen har i dag motsvarande tillsynsansvar
195
Prop. 2021/22:200
196
avseende
När det gäller tillsynen över att försäljningen av produkterna har anmälts, att egenkontroll utövas och att bestämmelserna om ålderskontroll uppfylls har kommunen och Polismyndigheten ett delat ansvar. I avsnitt
10.15föreslås att en näringsidkare som saknar säte eller fast driftsställe för näringsverksamhet i Sverige ska göra sin anmälan till Folkhälsomyndig- heten. Kommunen och Polismyndighetens tillsyn när det gäller anmälan om försäljning och egenkontroll ska därför endast omfatta näringsidkare med säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige.
Även länsstyrelsens tillsyn bör ske på ett motsvarande sätt när det gäller de tobaksfria nikotinprodukterna. Det innebär att länsstyrelsen ska utöva tillsyn inom länet över de områden som kommunen eller Polismyndig- heten ska utöva tillsyn över. Tillsynen bör omfatta att följa kommunernas verksamhet, bistå kommunerna med information och råd, att främja sam- arbete mellan olika tillsynsmyndigheter samt att främja samarbete mellan tillsynsmyndigheter och andra.
Några remissinstanser har beskrivit att det saknas reglering av hur tillsyn får ske vid distansförsäljning av tobaksvaror och
Konsumentverket ska utöva tillsyn över marknadsföringen
Av 7 kap. 8 § första stycket lagen om tobak och liknande produkter fram- går att det är Konsumentverket som utövar tillsyn över att reglerna om marknadsföring i lagen om tobak och liknande produkter och anslutande föreskrifter följs i andra fall än när kommunen utövar tillsyn över dessa regler. Som framgår ovan har kommunen ansvar för tillsyn över marknads- föringsåtgärder på eller i anslutning till det fysiska försäljningsstället. Det innebär att Konsumentverket är den myndighet som har ansvar för till- synen över den marknadsföring som inte sker i anslutning till en fysisk butik. Konsumentverket har dock ansvar för att ge kommunen tillsyns- vägledning i fråga om kommunens tillsyn över marknadsföringsåtgärd- erna, se 7 kap. 1 § tredje stycket.
Konsumentverket är den myndighet som har huvudansvar för tillsynen över marknadsföring. Konsumentverket ska därför också vara den myndighet som ska ha ansvaret för att utöva tillsyn över att reglerna om marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter följs, förutom när det gäller marknadsföringsåtgärder på eller i anslutning till det fysiska försälj- ningsstället. Även när det gäller de tobaksfria nikotinprodukterna ska Konsumentverket ha ansvar för att bistå kommunerna med tillsyns- vägledning när det gäller marknadsföringsåtgärder på eller i anslutning till det fysiska försäljningsstället. Det bör därför införas en bestämmelse som tydliggör att marknadsföringslagen tillämpas vid Konsumentverkets till- syn.
Folkhälsomyndigheten ska utöva tillsyn över produkterna och närings- idkare som saknar säte eller fast driftsställe i Sverige
Av 7 kap. 5 § lagen om tobak och liknande produkter framgår att Folkhälsomyndigheten utövar tillsyn över att lagen och anslutande före-
skrifter följs i andra fall än när kommunen eller Polismyndigheten utövar tillsyn över dessa regler. Som framgått ovan har kommunen och Polis- myndigheten tillsynsansvar över vissa regler när det gäller fysiska försäljningsställen, medan tillsynen avseende andra regler inte är begränsad till fysiska försäljningsställen. I Folkhälsomyndighetens till- synsansvar ingår bl.a. reglerna om
–produktkrav, produktanmälan, rapporteringsskyldighet och produkt- kontroll (första punkten), och
–hälsovarningar, innehållsdeklaration och märkning (andra punkten).
Folkhälsomyndigheten har även ansvar för att ge tillsynsvägledning i fråga om kommunens och Polismyndighetens tillsyn.
Folkhälsomyndigheten bör ha motsvarande tillsynsansvar i fråga om de tobaksfria nikotinprodukterna som myndigheten har enligt lagen om tobak och liknande produkter. Till skillnad från utredningen föreslår regeringen ett krav på att tillverkare, importörer och distributörer ska ha ett särskilt system för att samla in information om alla misstänkta skadliga effekter som de tobaksfria nikotinprodukterna har på människors hälsa. Informa- tionen ska på begäran lämnas till Folkhälsomyndigheten. Folkhälso- myndigheten ska därför, på samma sätt som för
Granskningsnämnden för radio och tv ska utöva tillsyn över bestämmel- serna om produktplacering och sponsring i radio- och
Enligt 16 kap. 2 § radio- och
Granskningsnämnden för radio och tv har i dag ansvaret för tillsynen över bestämmelserna i 6 kap. 2 §, 7 kap. 2 §, 9 a kap. 5 och 7 §§ och 15 kap. 9 § radio- och
Bestämmelserna om sponsring och produktplacering utvidgas nu till att även omfatta tobaksfria nikotinprodukter i dessa medier. Gransknings- nämnden för radio och tv kommer därför också ha ansvaret för att utöva
Prop. 2021/22:200
197
Prop. 2021/22:200 tillsyn över att reglerna om sponsring och produktplacering av tobaksfria nikotinprodukter i tv, radio och på videodelningsplattformar följs.
|
10.18 |
Tillsynsmyndigheternas befogenheter att |
|
|
ingripa |
|
|
|
|
Regeringens förslag: Folkhälsomyndigheten, kommunen och |
|
|
Polismyndigheten ska i sin tillsynsverksamhet få meddela de |
|
|
förelägganden eller förbud som behövs för att reglerna om tobaksfria |
|
|
nikotinprodukter ska följas. |
|
|
Vid allvarliga eller upprepade överträdelser ska kommunen få |
|
|
förbjuda den som bedriver detaljhandel med tobaksfria nikotin- |
|
|
produkter att fortsätta försäljningen. Om ett förbud får anses vara en |
|
|
alltför ingripande åtgärd, ska kommunen i stället få meddela en varning. |
|
|
Kommunens beslut om förbud ska gälla omedelbart, om inte något |
|
|
annat anges i beslutet och få meddelas för en tid av högst sex månader. |
|
|
Folkhälsomyndigheten ska kunna förbjuda att tobaksfria nikotin- |
|
|
produkter tillhandahålls konsumenter på marknaden om det kan |
|
|
konstateras eller om det finns rimliga skäl att anta att en typ av eller |
|
|
specifika tobaksfria nikotinprodukter kan utgöra en allvarlig risk för |
|
|
människors hälsa trots att produkten uppfyller reglerna om tobaksfria |
|
|
nikotinprodukter. Om sådana produkter har tillhandahållits kon- |
|
|
sumenter på marknaden, ska myndigheten få förelägga tillverkaren, |
|
|
importören eller distributören av produkten eller produkterna att dra |
|
|
tillbaka eller återkalla dessa. |
|
|
Beslut om föreläggande eller förbud som meddelas i tillsyns- |
|
|
myndigheternas tillsynsverksamhet och beslut enligt reglerna som ger |
|
|
Folkhälsomyndigheten en särskild möjlighet att förbjuda tobaksfria |
|
|
nikotinprodukter ska få förenas med vite. Vitet ska inte få omvandlas |
|
|
till fängelse. |
|
|
Granskningsnämnden för radio och tv ska ha samma befogenheter vid |
|
|
sin tillsyn över förbuden mot sponsring och produktplacering av tobaks- |
|
|
fria nikotinprodukter i radio- och |
|
|
tobaksområdet för sådana förbud enligt den lagen. |
|
|
|
|
|
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. |
|
|
Utredningen har föreslagit att Folkhälsomyndighetens beslut om att för- |
|
|
bjuda tobaksfria nikotinprodukter ska gälla omedelbart samt att även |
|
|
länsstyrelsen ska få meddela föreläggande och förbud i sin tillsyns- |
|
|
verksamhet. Utredningen har inte lämnat något förslag om gransknings- |
|
|
nämnden för radio och tv:s befogenheter vid tillsyn. |
|
|
Remissinstanserna: Gävle kommun och Huddinge kommun anser att |
|
|
försäljningsförbud vid upprepad eller allvarlig försummelse ska kunna |
|
|
meddelas i tolv månader, motsvarande reglerna som gäller för |
|
|
försäljningsförbud av folköl. Huddinge kommun anser vidare att antalet |
|
|
myndigheter som ges befogenheter att meddela förelägganden och förbud |
|
|
riktade till näringsidkare bör minskas. Länsstyrelsen i Stockholms län, |
|
|
Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län och |
|
198 |
Länsstyrelsen i Örebro län anser att det måste förtydligas mot vem läns- |
|
styrelserna ska kunna meddela förelägganden och förbud med eller utan |
Prop. 2021/22:200 |
vite, alternativt ska den möjligheten tas bort för länsstyrelserna. |
|
Länsstyrelsen i Västra Götalands län har ingen invändning men belyser |
|
att olika produktkategorier fått olika regler avseende om kommunens |
|
sanktionsbeslut ska gälla omedelbart. Skruf Snus AB och Sveriges |
|
Advokatsamfund avstyrker förslaget att kommunala beslut ska gälla |
|
omedelbart. |
|
Skälen för regeringens förslag |
|
Tillsynsmyndigheternas befogenheter vid tillsynen på tobaksområdet |
|
I lagen om tobak och liknande produkter har tillsynsmyndigheterna getts |
|
möjlighet att i sin tillsynsverksamhet meddela de förelägganden eller |
|
förbud som behövs för att lagen och anslutande föreskrifter ska följas. |
|
Besluten får förenas med vite, se 7 kap. 9 och 12 §§. |
|
När det gäller |
|
förbjuda den som bedriver detaljhandel att fortsätta försäljningen. Om för- |
|
bud får anses vara en alltför ingripande åtgärd, ska kommunen i stället få |
|
meddela en varning. Kommunens beslut gäller omedelbart om inte något |
|
annat anges i beslutet och förbudet får meddelas för en tid av högst sex |
|
månader, se 7 kap. 13 § lagen om tobak och liknande produkter. |
|
Folkhälsomyndigheten har getts en särskild möjlighet att förbjuda att e- |
|
cigaretter och påfyllningsbehållare tillhandahålls konsumenter på mark- |
|
naden. Denna möjlighet omfattar situationen då myndigheten konstaterar |
|
eller har rimliga skäl att anta att en typ av eller specifika |
|
påfyllningsbehållare kan utgöra en allvarlig risk för människors hälsa trots |
|
att produkten uppfyller kraven i lagen. Om sådana produkter redan har |
|
tillhandahållits konsumenter på marknaden, får Folkhälsomyndigheten |
|
förelägga tillverkaren, importören eller distributören av produkterna att |
|
dra tillbaka eller återkalla dessa, se 7 kap. 14 § första stycket lagen om |
|
tobak och liknande produkter. Sådana beslut får enligt 7 kap. 15 § förenas |
|
med vite. |
|
I 7 kap. 8 § andra stycket lagen om tobak och liknande produkter finns |
|
en upplysning om att bestämmelserna i marknadsföringslagen tillämpas |
|
vid Konsumentverkets tillsyn. |
|
Tillsynsmyndigheterna befogenheter vid tillsynen över de tobaksfria |
|
nikotinprodukterna |
|
En förutsättning för att tillsynsmyndigheterna ska ha möjlighet att utöva |
|
en effektiv tillsyn är att de har de befogenheter som krävs. Även om tillsyn |
|
kan ske på mindre ingripande sätt, t.ex. genom dialoger och frivilliga |
|
rättelser, är det viktigt att myndigheterna har möjlighet att ingripa vid brott |
|
mot reglerna som gäller för tobaksfria nikotinprodukter. Det kan dessutom |
|
ge en avskräckande effekt och motverka att oseriösa näringsidkare skaffar |
|
sig konkurrensfördelar genom att bryta mot regelverket. De tobaksfria |
|
nikotinprodukterna innehåller dessutom nikotin, som är förknippat med |
|
många av riskerna som följer av användning av tobaksvaror, |
|
och påfyllningsbehållare. Det är därför motiverat att myndigheterna har |
|
samma befogenheter vid tillsynen av de tobaksfria nikotinprodukterna |
|
som vid tillsyn som sker enligt lagen om tobak och liknande produkter. |
199 |
Prop. 2021/22:200 Det skapar dessutom mindre administration för tillsynsmyndigheterna och skapar större förutsebarhet för näringsidkarna. Tillsynsmyndigheterna bör därför i sin tillsynsverksamhet ha möjlighet att meddela de förelägganden och förbud som behövs för att reglerna om tobaksfria nikotinprodukter ska följas. För att dessa beslut ska få genomslag bör myndigheterna ha möjlig- het att förena dem med vite.
200
Flera länsstyrelser påpekar att deras tillsynsuppdrag bör ses över och att det bör förtydligas mot vem länsstyrelserna ska kunna meddela förelägg- anden och förbud. Huddinge kommun anser att antalet myndigheter som ges befogenheter att meddela förelägganden och förbud riktade till näringsidkare bör minskas.
Enligt 23 § i nu föreslagen lag ska länsstyrelsen utöva tillsyn inom länet genom att följa kommunernas verksamhet och biträda kommunerna med information och råd, främja samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter samt mellan tillsynsmyndigheter och andra. Länsstyrelserna utövar inte tillsyn över näringsidkare och verksamhetsutövare. Det är kommunen till- sammans med Polismyndigheten som utövar den tillsynen och i vissa fall även Folkhälsomyndigheten. Länsstyrelsen ska därför inte i sin till- synsverksamhet få meddela förelägganden eller förbud.
Kommunens befogenheter vid allvarliga eller upprepade överträdelser
Kommunen ska ges möjlighet att meddela förbud mot detaljhandel till konsument vid allvarliga eller upprepade överträdelser. Om det är för ingripande, bör kommunen i stället ges möjlighet att meddela varning. Dessa beslut ska som huvudregel gälla omedelbart och får meddelas för en tid om högst sex månader.
Några kommuner föreslår att kommunerna ska kunna förbjuda försälj- ningen av tobaksfria nikotinprodukter upp till tolv månader. Det motsvarar i så fall vad som gäller för att meddela förbud att sälja folköl enligt alkohollagen.
Enligt motsvarande bestämmelse för
Skruf Snus AB avstyrker förslaget att kommunala beslut ska gälla omedelbart med hänvisning till Kammarrätten i Stockholms dom i mål
oproportionerligt. På försäljningsställen förekommer marknadsföring som tagits fram av tillverkare liksom marknadsföring som tagits fram eller skapats i detaljhandeln och som byts ut regelbundet. Det är inte rimligt att detaljhandeln får ett ansvar för marknadsföring som tagits fram av en tillverkare, vilket blir konsekvensen av ett försäljningsförbud. Ytterst innebär förslaget att det grundlagsskyddade utrymme som finns för marknadsföring på försäljningsställe minskas genom att detaljhandeln tvingas begränsa marknadsföringen på ett längre gående sätt än vad lagen stadgar, för att inte riskera att få ett omedelbart gällande försäljningsförbud mot sin verksamhet. Inget hindrar en tillsynsmyndighet från att besluta om försäljningsförbud som gäller omedelbart vid en allvarlig överträdelse.
Regeringens förslag att kommunens beslut som huvudregel ska gälla omedelbart utgår från motsvarande reglering avseende
Sveriges Advokatsamfund invänder mot att detaljhandeln genom reglerna om försäljningsförbud får ett orimligt ansvar för marknadsföring som tagits fram av en tillverkare.
Regeringen föreslår att den som bedriver detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter får ett ansvar att utöva egenkontroll över försäljningen, se avsnitt 10.15. Motsvarande krav på egenkontroll gäller vid försäljning av tobaksvaror,
Prop. 2021/22:200
201
Prop. 2021/22:200
202
Folkhälsomyndighetens befogenheter vid allvarlig risk för människors hälsa
Det kan finnas produkter som, trots att de uppfyller reglerna i den före- slagna lagen om tobaksfria nikotinprodukter, kan utgöra en allvarlig risk för människors hälsa. Folkhälsomyndigheten bör därför ges en särskild möjlighet att ingripa om myndigheten konstaterar eller har rimliga skäl att anta att sådana risker finns i fråga om vissa tobaksfria nikotinprodukter. Folkhälsomyndigheten bör också ges möjlighet att förelägga tillverkare, importörer eller distributörer att dra tillbaka eller återkalla produkterna. För att dessa beslut ska få genomslag bör de få förenas med vite.
I 35 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om verkställig- het av förvaltningsmyndigheters beslut. Enligt huvudregeln i första stycket får beslut som kan överklagas inom en viss tid verkställas när över- klagandetiden har gått ut, om beslutet inte har överklagats. Tredje stycket innebär en möjlighet för myndigheten att verkställa beslut omedelbart om ett väsentligt allmänt eller enskilt intresse kräver det. Myndigheten ska i så fall först noga överväga om det finns skäl att avvakta med att verkställa beslutet på grund av att beslutet medför mycket ingripande verkningar för någon enskild, att verkställigheten inte kan återgå om ett överklagande av beslutet leder till att det upphävs, eller någon annan omständighet.
Motsvarande bestämmelse för
Konsumentverkets befogenheter vid tillsyn
Regeringen föreslår i avsnitt 10.12.5 att marknadsföringsåtgärder som strider mot bestämmelserna om marknadsföring och sponsring av tobaks- fria nikotinprodukter ska anses vara otillbörliga mot konsumenter enligt marknadsföringslagen. Det innebär att Konsumentverket får möjlighet att använda de befogenheter som ges i marknadsföringslagen för att komma till rätta med sådan marknadsföring.
Granskningsnämnden för radio och tv:s befogenheter vid tillsyn
Granskningsnämnden för radio och tv föreslås, på samma sätt som för tobaksvaror,
5§ radio- och
17kap. 7 § när och till vem avgiften ska betalas. Frågor om påförande av
särskild avgift prövas enligt 19 kap. 4 § av Förvaltningsrätten i Stockholm Prop. 2021/22:200 på ansökan av granskningsnämnden.
Samma regler om tillsynsbefogenheter och sanktioner som gäller enligt radio- och
10.19 |
Rätt till upplysningar och tillträde |
|
|
|
|
|
|
Regeringens förslag: En tillsynsmyndighet ska ha rätt att på begäran |
|
|
|
få de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs |
|
|
|
för myndighetens tillsyn. |
|
|
|
Tillsynsmyndigheten ska ha rätt att få tillträde till områden, lokaler |
|
|
|
och andra utrymmen. Myndigheten ska också få göra undersökningar |
|
|
|
och ta prover. För uttagna prover ska inte ersättning betalas. |
|
|
|
Polismyndigheten ska på begäran av en annan tillsynsmyndighet |
|
|
|
lämna den hjälp som behövs. Begäran får göras endast om det på grund |
|
|
|
av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras |
|
|
|
utan att en polismans särskilda befogenheter behöver tillgripas eller om |
|
|
|
det annars finns synnerliga skäl. |
|
|
|
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. |
|
||
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig om förslaget. |
|
||
Skälen för regeringens förslag: I avsnittet ovan föreslås att lagen om |
|
||
tobak och liknande produkter ska vara förlaga i fråga om tillsynsmyndig- |
|
||
heternas möjligheter att ingripa mot tobaksfria nikotinprodukter som inte |
|
||
uppfyller kraven. Det är därför rimligt att tillsynsmyndigheterna ges |
|
||
samma möjligheter även när det gäller övriga befogenheter. |
|
||
Av 7 kap. 17 § lagen om tobak och liknande produkter framgår att |
|
||
tillsynsmyndigheterna har rätt att på begäran få de upplysningar, hand- |
|
||
lingar, varuprover och liknande som behövs för myndighetens tillsyn |
|
||
enligt lagen. |
|
||
Av 7 kap. 18 § samma lag framgår vidare att tillsynsmyndigheterna har |
|
||
rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen om det behövs |
|
||
för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter. Tillsynsmyndig- |
|
||
heten får dessutom göra undersökningar och ta prover. Det betalas inte |
|
||
ersättning för dessa. Av 7 kap. 19 § framgår att en tillsynsmyndighet får |
|
||
begära att Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs om det på |
|
||
grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras |
|
||
utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen |
|
||
(1984:387) behöver tillgripas eller det annars finns synnerliga skäl. |
|
||
De produkter som det nu är fråga om innehåller nikotin, på samma sätt |
|
||
som tobaksvaror, |
|
||
om produkter som innebär risker, både på individnivå och på folkhälso- |
|
||
nivå. Det ska därför inte vara möjligt att kringgå regelverket genom att inte |
|
||
hörsamma myndigheters begäran om upplysningar, handlingar, varu- |
|
||
prover och liknande. Inte heller ska det vara möjligt att neka myndig- |
|
||
heterna tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen eller hindra |
203 |
||
|
|
|
|
Prop. 2021/22:200 myndigheterna från att ta prover eller utföra egna undersökningar. Som en sista utväg ska det vara möjligt för en myndighet att vända sig till Polismyndigheten för att tillsynsåtgärden ska kunna genomföras. Utan dessa befogenheter finns risk för att oseriösa näringsidkare kan kringgå reglerna, vilket kan leda till att lagens positiva effekter kan utebli. Mot denna bakgrund bör motsvarande befogenheter som gäller enligt lagen om tobak och liknande produkter införas även för de tobaksfria nikotin- produkterna.
10.20Underrättelseskyldighet mellan myndigheterna
Regeringens förslag: Kommunen och Polismyndigheten ska under- rätta varandra om förhållanden som de i sin verksamhet får kännedom om och som är av betydelse för tillsynen.
En kommun som har fattat beslut i ett ärende ska skicka en kopia av beslutet till Folkhälsomyndigheten, Polismyndigheten och den läns- styrelse som berörs av beslutet.
Kommunen ska underrätta Folkhälsomyndigheten om den i sin verk- samhet får kännedom om något som kan ha betydelse för Folkhälso- myndighetens tillsyn.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig föreslår en utökad skyldighet att underrätta andra berörda parter inom tillsynen. Folkhälsomyndigheten tillstyrker förslaget men anser att det bör finnas en skyldighet för kommunen att underrätta Folkhälsomyndigheten om mot- tagna anmälningar om försäljning via en webbplats för detaljhandel samt när dessa företag inte längre saluför produkter via sin webbplats. Huddinge kommun anser att länsstyrelsen och Polismyndigheten i de fall de har rätt att fatta beslut om förelägganden och förbud som rör objekt där kommunen har ett tillsynsansvar ska skicka sina beslut till berörd kommun. Vidare ska kommunens beslut som rör marknadsföring meddelas Konsumentverket. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att även Polismyndigheten och Folkhälsomyndigheten bör bli skyldiga att underrätta den kommun som berörs av beslutet. Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att Folkhälsomyndigheten bör få motsvarande skyldighet att underrätta kommunen eftersom kommunerna och Folkhälsomyndigheten föreslås få ett gemensamt tillsynsansvar för distanshandel med tobaksfria nikotin- produkter. Flera länsstyrelser och kommuner anser att det ska införas en sekretessbrytande bestämmelse som möjliggör för kommunen att på eget initiativ inhämta yttranden från Polismyndigheten, Tullverket och Skatte- verket.
Skälen för regeringens förslag: Av 7 kap. 20 § lagen om tobak och liknande produkter framgår att kommunen och Polismyndigheten ska underrätta varandra om förhållanden som är av betydelse för tillsynen. En kommun som har fattat beslut i ett ärende ska skicka en kopia av beslutet till Folkhälsomyndigheten, Polismyndigheten och den länsstyrelse som berörs av beslutet. Av 7 kap. 21 § framgår också att kommunen ska under-
204
rätta Folkhälsomyndigheten om den i sin verksamhet får kännedom om något som kan ha betydelse för Folkhälsomyndighetens tillsyn.
Kommunen föreslås få ett stort ansvar över att reglerna om tobaksfria nikotinprodukter följs på det fysiska försäljningsstället och en del av tillsynsansvaret är delat mellan kommunen och Polismyndigheten, se avsnitt 10.17. När två myndigheter har ett delat tillsynsansvar är det nöd- vändigt att det finns förutsättningar för ett gott samarbete, vilket i sin tur förutsätter att myndigheterna underrättar varandra om förhållanden som är av betydelse för tillsynen.
Mot bakgrund av ovanstående ska det införas bestämmelser om att kommunen och Polismyndigheten ska underrätta varandra om förhåll- anden som de i sin verksamhet får kännedom om och som är av betydelse för tillsynen. Bestämmelsen, som utformas enlig Lagrådets förslag, inne- bär att det uttryckligen i lagtexten ska framgå att endast uppgifter som myndigheterna får kännedom om i sin verksamhet ska ingå i underrättelse- skyldigheten.
Den tillsynsordning som föreslås involverar, förutom kommunen och Polismyndigheten, även Folkhälsomyndigheten, länsstyrelsen och Konsumentverket. Konsumentverkets tillsyn är dock avgränsad till bestämmelserna om marknadsföring. Behovet av att införa bestämmelser om underrättelseskyldighet i förhållande till Konsumentverket bedöms därmed vara mindre än i förhållande till övriga myndigheter. Polismyndig- heten, Folkhälsomyndigheten och länsstyrelsen har däremot behov av att få del av de beslut som kommunerna fattar för att kunna utföra sina uppgifter på ett fullgott sätt. Det ska därför enligt regeringens mening införas en skyldighet för kommunen att skicka en kopia av besluten till Folkhälsomyndigheten, Polismyndigheten och den länsstyrelse som berörs av det.
Skälen för att kommunen ålagts en särskild underrättelseskyldighet i förhållande till Folkhälsomyndigheten är bl.a. att den behövs för att Folkhälsomyndigheten ska få möjlighet att på ett strukturerat sätt följa utvecklingen och analysera förhållanden, särskilt med tanke på att Folk- hälsomyndigheten har ansvar för att ge länsstyrelser och kommuner vägledning. Det är endast fråga om uppgifter som kommunen har till- gängliga på grund av hanteringen av en anmälan om försäljning eller i sin egen tillsynsverksamhet och som inte behöver efterforskas särskilt.
Motsvarande skäl gäller enligt regeringens mening för tobaksfria nikotinprodukter. Det ska därför införas en motsvarande underrättelse- skyldighet för kommunen i förhållande till Folkhälsomyndigheten även i fråga om tobaksfria nikotinprodukter.
Folkhälsomyndigheten tillstyrker förslaget men anser att kommunen ska underrätta Folkhälsomyndigheten om mottagna anmälningar om försälj- ning via en webbplats, med tanke på att Folkhälsomyndigheten enligt förslaget ska ha tillsyn över webbplatser för detaljhandel. Myndigheten menar att de behöver få kännedom om vilka sådana företag som anmält denna typ av försäljning till kommunen för sin tillsyn.
Flera remissinstanser efterfrågar en utökad informationsskyldighet mellan de olika tillsynsmyndigheterna. Det förs även fram att det finns ett behov av sekretessbrytande bestämmelser mellan olika myndigheter.
Regeringens förslag till reglering av underrättelser mellan de olika tillsynsmyndigheterna utgår från motsvarande reglering i tobakslagstift-
Prop. 2021/22:200
205
Prop. 2021/22:200 ningen. Eftersom förslagen till tillsynsorganisation avseende tobaksfria nikotinprodukter också utgår från tidigare reglering avseende tobak, e- cigaretter och påfyllningsbehållare framstår det som naturligt att behovet av underrättelser mellan myndigheterna är detsamma. Regeringen saknar dessutom beredningsunderlag att i dagsläget föreslå förändringar i under- rättelseskyldigheten. De bestämmelser om underrättelseskyldighet som föreslås ovan får sekretessbrytande effekt. Det intrång i näringsidkarens eller den enskildes integritet som sådana bestämmelser skulle kunna inne- bära måste ställas mot behovet av en välfungerande och effektiv tillsyn av bestämmelserna i den nya lagen. Mot bakgrund av det anser regeringen att bestämmelsen är proportionerlig i förhållande till intrånget.
Frågor om den hantering av personuppgifter som bl.a. förslagen om underrättelseskyldighet kan ge upphov till behandlas i avsnitt 10.26. I avsnitt 10.22 behandlas frågor om allmänna handlingar och sekretess.
10.21 Kontrollköp
Regeringens förslag: Kommunen ska ges möjlighet att genomföra kontrollköp i syfte att ge underlag för en dialog mellan kommunen och den som lämnar ut tobaksfria nikotinprodukter om skyldigheten att förvissa sig om att mottagaren har fyllt 18 år. Vid kontrollköp ska kommunen endast få anlita en person som har fyllt 18 år.
Ett kontrollköp ska få genomföras utan att näringsidkaren underrättas i förväg om kontrollköpet. Kommunen ska snarast efter ett genomfört kontrollköp underrätta näringsidkaren om kontrollköpet.
Vad som framkommit genom kontrollköp ska inte få utgöra grund för att meddela föreläggande, förbud eller varning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om kontrollköp.
|
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. |
|
Remissinstanserna: Helsingborgs kommun och Huddinge kommun |
|
anser att kommunen bör få möjlighet att meddela sanktioner mot en |
|
handlare som inte har en fungerande ålderskontroll. |
|
Skälen för regeringens förslag: Av 7 kap. 22 § lagen om tobak och |
|
liknande produkter framgår att kommunen har möjlighet att använda |
|
kontrollköp i syfte att ge underlag för en dialog mellan kommunen och den |
|
som lämnar ut tobaksvaror, |
|
skyldigheten att förvissa sig om att mottagaren har fyllt 18 år. Kommunen |
|
får endast anlita någon som har fyllt 18 år vid ett sådant köp. Kontrollköpet |
|
får genomföras utan att näringsidkaren underrättas i förväg om kontroll- |
|
köpet, men kommunen ska snarast efter ett genomfört kontrollköp under- |
|
rätta näringsidkaren om det. Av 7 kap. 23 § framgår att vad som fram- |
|
kommit genom kontrollköp inte får utgöra grund för kommunen att med- |
|
dela föreläggande, förbud, återkallelse eller varning. |
|
Befogenheten att genomföra kontrollköp infördes år 2014 för tobak, |
|
folköl och receptfria läkemedel. Av propositionen Kontrollköp – ålders- |
|
kontroll vid försäljning av folköl, tobak och receptfria läkemedel (prop. |
206 |
2013/14:56 s. |
|
stärka tillsynen av att näringsidkaren förvissar sig om att kunden har upp- nått föreskriven ålder. Syftet är att få till stånd en dialog mellan kommunens representant och näringsidkaren. I denna dialog kan kommunen förvissa sig om att näringsidkaren har förstått regelverket på området och utveckla skälen till att det finns en åldersgräns. Vidare kan kommunen informera om riskerna med att inte begära t.ex. legitimation. Det kan i förlängningen leda till att produkten säljs eller lämnas ut till någon som är under 18 år. Näringsidkaren kan ta upp eventuella problem med att uppfylla förvissandekravet samt dela med sig av sina erfarenheter på området.
Av ovan angivna proposition framgår vidare att en utgångspunkt för all myndighetsverksamhet är att den ska bedrivas i enlighet med lagarna och att myndighetsutövning ska bedrivas i öppna och för medborgarna iakttag- bara former. Vissa former av myndighetsutövning behöver dock innefatta dolda moment för att kunna vara effektiva. Allmänna principer vid myndighetsutövning måste beaktas, däribland ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Enligt ändamålsprincipen får ett ingripande mot en enskild vidtas bara i det syfte som har motiverat den lagstiftning som ligger till grund för ingripandet. Behovsprincipen betyder att en åtgärd bara får vidtas om det finns ett påtagligt behov och om det bedöms att det inte är möjligt att nå det avsedda resultatet med andra mindre ingripande åtgärder. Proportionalitetsprincipen kräver slutligen att den som beslutar om en åtgärd i varje enskilt fall prövar om åtgärden uppväger det intrång eller det men som åtgärden innebär för den enskilde.
När det gäller bedömningen av hur integritetskränkande ett kontrollköp kan vara beaktades bl.a. att den som drabbas av det är näringsidkare och att kontrollen ska ske i verksamhetslokaler och inte i någons hem eller bostad. Vidare beaktades att den som genomför kontrollköpet uppträder som vilken kund som helst och inte lämnar felaktiga eller vilseledande uppgifter. I förarbetena framhölls särskilt att frågan om tillsyn av ålders- gränserna var central för tillgänglighetsbegränsningen som är en av utgångspunkterna för den svenska alkohol- och tobakspolitiken. Det fram- hölls även att integritetsaspekterna måste vägas mot behovet av effektiva kontroll- och tillsynsverktyg och mot vikten för folkhälsan av en effektiv tillgänglighetsbegränsning av bl.a. tobak. Dessutom saknades egentliga verksamma alternativ för tillsyn över detaljhandeln.
Ovan nämnda skäl gäller även i fråga om tobaksfria nikotinprodukter. Som framgått ovan är åtgärder som baseras på ålder en central utgångs- punkt för att begränsa tillgängligheten till dessa produkter. Med hänsyn till att det är fråga om regler som syftar till att skydda folkhälsan, framför allt barn och unga, och att det saknas egentliga alternativ vid tillsyn av detalj- handeln anser regeringen att en möjlighet till kontrollköp motsvarande den som finns i lagen om tobak och liknande produkter ska införas även för tobaksfria nikotinprodukter. Bestämmelserna i den nya lagen ska utformas på samma sätt och innehålla samma begränsningar som de som gäller vid kontrollköp enligt lagen om tobak och liknande produkter.
Folkhälsomyndigheten får enligt 8 kap. 15 § förordningen om tobak och liknande produkter meddela föreskrifter om genomförandet av kontrollköp enligt lagen om tobak och liknande produkter. Det är lämpligt att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även bemynd-
Prop. 2021/22:200
207
Prop. 2021/22:200 igas att meddela föreskrifter om hur kommuner ska genomföra kontrollköp av tobaksfria nikotinprodukter.
I avsnitt 7.3.3 gör regeringen bedömningen att det saknas möjlighet att ge kommunen befogenhet att genomföra kontrollköp av tobaksvaror, e- cigaretter och påfyllningsbehållare på internet med oriktiga person- uppgifter, med hänsyn till den restriktiva hållning till att använda fingerade personnummer som finns i svensk rätt. Det saknas därmed anledning att föreslå något sådant i fråga om tobaksfria nikotinprodukter.
Helsingborgs kommun och Huddinge kommun anser att kommunen bör få möjlighet att meddela sanktioner mot en handlare som inte har en fungerande ålderskontroll.
Som framgår av den föreslagna bestämmelsen är syftet med kontrollköp att kommunen ska få underlag för en dialog med den som lämnar ut tobaks- fria nikotinprodukter om skyldigheten att förvissa sig om att mottagaren har fyllt 18 år. Av tidigare förarbeten framgår att när motsvarande bestäm- melse infördes avseende tobak,
|
10.22 |
Sekretess och tystnadsplikt |
|
|
|
|
Regeringens förslag: Information om yrkeshemligheter eller |
|
|
affärsförhållanden som förekommer i ett tillsynsärende ska inte |
|
|
obehörigen få röjas eller på annat sätt utnyttjas. Det ska införas en |
|
|
upplysningsbestämmelse om att bestämmelserna i offentlighets- och |
|
|
sekretesslagen tillämpas i det allmännas verksamhet. |
|
|
|
|
|
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. |
|
|
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i |
|
|
Norrbottens län, Länsstyrelsen i Örebro län, Piteå kommun, Stockholms |
|
|
kommun och Trelleborgs kommun anser att det ska införas en sekretess- |
|
|
brytande bestämmelse som möjliggör för kommunen att på eget initiativ |
|
|
inhämta yttranden från Polismyndigheten, Tullverket och Skatteverket. |
|
|
Skälen för regeringens förslag: För statliga myndigheters tillsyn enligt |
|
|
lagen om tobak och liknande produkter gäller sekretess för uppgift om en |
|
|
enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forsknings- |
|
|
resultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs. |
|
|
Vidare gäller sekretess för uppgift om andra ekonomiska eller personliga |
|
208 |
förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande |
|
|
|
|
förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet. Prop. 2021/22:200 Sekretessen gäller inte för uppgifter som ska offentliggöras enligt 2 kap. 1
och 8 §§ förordningen (2019:223) om tobak och liknande produkter. Sekretesskyddet gäller i högst 20 år, se 30 kap. 23 § offentlighets och sekretesslagen (2009:400) samt 9 § och bilagan till offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641).
Den tillsyn som föreslås för tobaksfria nikotinprodukter motsvarar i allt väsentligt tillsynen som gäller enligt lagen om tobak och liknande produkter. Ett liknande sekretesskydd bör därför gälla för dessa produkter. Det kan uppnås genom ett tillägg i bilagan till offentlighets- och sekretess- förordningen. Det kan därför finnas anledning för regeringen att åter- komma i frågan om förordningsändringar för de nya produkterna.
För den kommunala tillsynen gäller redan enligt nuvarande bestäm- melser sekretess för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs, och för uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för sådan tillsyns- eller stödverksamhet, se 30 kap. 27 § första stycket offentlighets- och sekretess- lagen. Sekretessen för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhåll- anden, uppfinningar eller forskningsresultat gäller inte för uppgift i tillsynsverksamhet som bedrivs av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet, om intresset av allmän kännedom om förhållande som rör människors hälsa, miljön eller redligheten i handeln eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut, se 30 kap. 27 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen. Även i fråga om tobaksfria nikotinprodukter ska sekretes- skyddet gälla i högst 20 år, jfr 30 kap. 27 § tredje stycket nyss nämnda lag.
Det kan dock finnas personer som inte omfattas av offentlighets- och sekretesslagen, t.ex. privaträttsliga subjekt som bistår myndigheterna med analyser. För att inte yrkeshemligheter eller affärsförhållanden obehörigen ska kunna röjas eller utnyttjas bör en bestämmelse om tystnadsplikt införas på samma sätt som i 7 kap. 24 § lagen om tobak och liknande produkter.
En sådan bestämmelse är motiverad utifrån skyddet för enskildas ekonomiska förhållanden. Förslaget kan inte anses gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett förslaget och sträcker sig inte heller så långt att det kan anses utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Förslaget bedöms sammanfattningsvis vara förenligt med regeringsformens och Europakonventionens bestämmelser om yttrandefrihet.
209
Prop. 2021/22:200 10.23 Avgifter
Regeringens förslag: Kommunen ska få ta ut avgifter för sin tillsyn över den som bedriver anmälningspliktig försäljning av tobaksfria nikotinprodukter.
Folkhälsomyndigheten ska få ta ut avgifter av tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter för att ta emot, lagra, hantera, analysera och offentliggöra de uppgifter som lämnas genom kravet på att göra en produktanmälan.
Folkhälsomyndigheten ska få ta ut avgifter av tillverkare och importörer för att ta emot, lagra, hantera och analysera de uppgifter som lämnas genom kravet på att rapportera uppgifter om försäljningsvolym och preferenser hos olika konsumentgrupper till myndigheten samt för att offentliggöra att rapporteringsskyldigheten har uppfyllts.
Folkhälsomyndigheten ska även få ta ut avgifter för sin tillsyn över den som bedriver anmälningspliktig försäljning av tobaksfria nikotin- produkter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om storleken på de avgifter som Folkhälsomyndig- heten ska få ta ut.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag, men utredningen har inte föreslagit att Folkhälsomyndigheten ska få ta ut avgifter för att hantera uppgifter som lämnas vid rapportering av försäljningsvolym.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Emab, Folkhälso- myndigheten, Svensk Bensinhandel och Svensk Dagligvaruhandel, ser behov av förtydligande kring vad myndigheterna får ta ut avgift för och hur dessa ska beräknas. Länsstyrelsen i Stockholms län anser det kan bli kostsamt och en administrativ börda för näringsidkaren att betala tillsyns- avgifter både till kommunen och Folkhälsomyndigheten, varför de föreslår att Folkhälsomyndighetens möjlighet att ta ut avgift av den enskilde detalj- handlaren tas bort. Malmö kommun instämmer i förslaget att kommunen ska få ta ut avgifter för sin tillsyn över den som bedriver anmälningspliktig försäljning av tobaksfria nikotinprodukter. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) anser att beskrivningen av hur kommunerna kan finans- iera det nytillkommande tillsynsuppdraget är bristfällig, då det är svårt att beräkna avgifter och tillsätta resurser om det inte är tydligt beskrivet på vilket sätt det ska göras och vad som förväntas täckas. Vägledande myndigheter bör därför få i uppdrag att göra en risk- och resursbedömning som kommunerna kan använda sig av. Trelleborgs kommun anser att tillståndskostnader för kommunen bör ligga på 10 000 kr och att den årliga tillsynsavgiften på omkring 2 000 kr, utifrån kommunens självkostnads- princip.
210
Skälen för regeringens förslag
Kommunen ska få ta ut avgifter
Kommunen har enligt 8 kap. 2 § lagen om tobak och liknande produkter rätt att ta ut avgifter för sin tillsyn över den som bedriver anmälningspliktig försäljning av
I avsnitt 10.17 lämnas förslag som innebär att kommunen får i uppgift att utöva tillsyn över tobaksfria nikotinprodukter. Det innebär att kommunen får ett tillsynsansvar som liknar det tillsynsansvar som kommunen redan i dag har enligt lagen om tobak och liknande produkter. Tillsynen är motiverad eftersom produkter som innehåller nikotin innebär risker på såväl individ- som folkhälsonivå. Tillsynen säkerställer också att oseriösa näringsidkare inte skaffar sig fördelar genom att bryta mot reglerna. Reglerna innebär därmed att näringsidkarna ges möjlighet att verka på lika villkor. Regeringen anser att det är motiverat att det är de som omfattas av tillsynen som finansierar densamma. Kommunen ska därför ges rätt att ta ut avgifter för att finansiera tillsynen över dem som bedriver anmälningspliktig försäljning av tobaksfria nikotinprodukter. Genom att ta ut en tillsynsavgift kan kommunen få kostnadstäckning för en effektiv tillsyn över att den föreslagna lagen om tobaksfria nikotinprodukter följs.
Precis som för avgifter enligt lagen om tobak och liknande produkter ankommer det på kommunen att fastställa avgiftsnivåerna för tillsynen över tobaksfria nikotinprodukter. Avgiftsnivåerna ska fastställas i enlighet med de allmänna krav om självkostnadsprincipen som finns beträffande kommunala taxor (jfr RÅ 1986 ref. 30). Avgifterna ska alltså spegla kommunens faktiska kostnader för det tillsynsuppdrag som kommunen ges över tobaksfria nikotinprodukter. Då avgifterna ska täcka kommunens faktiska kostnader är det inte möjligt för regeringen att närmare ange vilka avgifter som ska tas ut.
Folkhälsomyndigheten ska få ta ut avgifter
Folkhälsomyndigheten har enligt 8 kap. 4 § lagen om tobak och liknande produkter rätt att ta ut avgifter från tillverkare och importörer av e- cigaretter eller påfyllningsbehållare för att ta emot, lagra, hantera och analysera de uppgifter som lämnas genom produktanmälan.
I avsnitt 10.8 föreslås att tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter ska göra en anmälan till Folkhälsomyndigheten om alla sådana produkter som de avser att tillhandahålla konsumenter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska bemyndigas att meddela föreskrifter om hur produktanmälan ska vara utformad och vad den ska innehålla. I anslutning till detta framförs att regeringen kan behöva återkomma med förordningsbestämmelser om offentliggörande av upp- gifter som har lämnats i en produktanmälan.
Folkhälsomyndigheten tillstyrker förslaget att myndigheten ska få ta ut avgifter men anser att det behöver förtydligas att avgifterna ska kunna täcka de kostnader myndigheten har för offentliggörande av innehållet i anmälda produkter.
De föreslagna reglerna om produktanmälan innebär en ökad administra- tion för Folkhälsomyndigheten. Folkhälsomyndigheten kommer bl.a. att
Prop. 2021/22:200
211
Prop. 2021/22:200 behöva utveckla en databas för att hantera anmälningarna och det kommer att behövas personal som för in uppgifterna och håller dem uppdaterade.
|
Därtill kan myndigheten behöva lägga resurser på att analysera inkomna |
|
uppgifter och offentliggöra dem. Dessa regler är motiverade av de risker |
|
som produkterna för med sig och ger näringsidkarna möjlighet att verka |
|
på lika villkor. Regeringen anser därför att Folkhälsomyndighetens |
|
kostnader för produktanmälan ska täckas genom anmälningsavgifter som |
|
får tas ut av myndigheten. Det framgår av den föreslagna bestämmelsen |
|
att myndigheten ska hantera de uppgifter som lämnas i en produktanmälan. |
|
Inom ramen för denna hantering kan det komma att ingå att myndigheten |
|
ska offentliggöra anmälda produkter. För tydlighetens skull ska det av |
|
bestämmelsen därför uttryckligen framgå att anmälningsavgiften även ska |
|
täcka myndighetens kostnad för eventuellt arbete med att offentliggöra |
|
uppgifter. |
|
Närmare föreskrifter som behövs om hur betalning ska ske kan meddelas |
|
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utifrån |
|
regeringens rätt att meddela verkställighetsföreskrifter. Till exempel kan |
|
föreskrifter behövas om när betalningen ska ske och vad som händer om |
|
anmälan inte betalas inom viss tid. |
|
I avsnitt 10.17 föreslås att Folkhälsomyndigheten ska utöva tillsyn på |
|
andra ställen än fysiska försäljningsställen över att reglerna om produkt- |
|
anmälan, produktkrav, rapporteringsskyldighet och produktkontroll följs. |
|
Vidare ska myndigheten utöva tillsyn över reglerna om hälsovarningar, |
|
innehållsdeklarationer och märkning. I Folkhälsomyndighetens tillsyns- |
|
ansvar ingår även att myndigheten ska ge kommunen och Polismyndig- |
|
heten tillsynsvägledning i fråga om de områden som Folkhälsomyndig- |
|
heten har tillsynsansvar över. I lagen om tobak och liknande produkter |
|
saknas möjlighet för Folkhälsomyndigheten att ta ut en avgift för tillsyn |
|
över bestämmelserna om |
|
inneburit att de kostnader som myndigheterna har i dessa delar får |
|
finansieras med allmänna medel. Skälet till detta är att rätten att ta ut |
|
avgifter regleras genom artikel 20.2 tredje stycket i tobaksprodukt- |
|
direktivet, vilken inte ger utrymme för att ta ut en avgift för tillsynen över |
|
dessa produkter. |
|
När det gäller de tobaksfria nikotinprodukterna finns inga harmoni- |
|
serade regler som begränsar vilka kostnader hos myndigheterna som får |
|
finansieras genom avgifter. Regeringen anser att utgångspunkten ska vara |
|
att den som säljer varor som är förknippade med olika risker ska stå för |
|
kostnaderna för den tillsyn som behövs med anledning av detta. Mot denna |
|
bakgrund ska utgångspunkten vara att Folkhälsomyndigheten ska ges |
|
möjlighet till full kostnadstäckning för de kostnader som myndigheten har |
|
för att utöva en effektiv tillsyn. Det kan ske genom att myndigheten ges |
|
möjlighet att ta ut avgifter för sin tillsyn över den som bedriver anmäl- |
|
ningspliktig försäljning av tobaksfria nikotinprodukter. |
|
Folkhälsomyndigheten anser att det bör förtydligas att avgifterna ska |
|
kunna täcka de kostnader myndigheten har för sin tillsyn över detalj- |
|
handlare vid handel på försäljningsställen som inte är fysiska försäljnings- |
|
ställen. Vidare bör rätten att ta ut en avgift av tillverkare och importörer |
|
för den årliga rapporteringen förtydligas. |
|
Som framgår ovan anser regeringen att den som säljer varor som är |
212 |
förknippade med olika risker ska stå för kostnaderna för nödvändig tillsyn. |
Folkhälsomyndigheten ges därför genom regleringen möjlighet till full Prop. 2021/22:200 kostnadstäckning för de kostnader som myndigheten har för att utöva en
effektiv tillsyn. Bestämmelsen som föreslås i 41 § är inte begränsad till ett fysiskt försäljningsställe. Den gäller både tillsynen av detaljhandlare som bedriver handel med tobaksfria nikotinprodukter på fysiska försäljnings- ställen och tillsynen av detaljhandlare som bedriver handel på en webb- plats.
I 14 § föreslås att tillverkare och importörer av tobaksfria nikotin- produkter ska lämna in uppgifter om försäljningsvolymer och preferenserna hos olika konsumentgrupper till Folkhälsomyndigheten. Vidare framgår att tobaksfria nikotinprodukter inte får tillhandahållas konsumenter om rapporteringsskyldigheten inte har uppfyllts. Tillsynen över bestämmelsen föreslås ske av kommunen på det fysiska försäljnings- stället och av Folkhälsomyndigheten i andra fall än på det fysiska försäljningsstället.
Som ovan nämnts ska Folkhälsomyndigheten ges möjlighet till full kostnadstäckning för de kostnader som myndigheten har för att utöva en effektiv tillsyn. Det är därför rimligt att Folkhälsomyndigheten utöver rätten att ta ut avgifter för tillsynen över rapporteringsskyldigheten i 14 § får ta ut avgifter för att ta emot, lagra, hantera och analysera de uppgifter som lämnas till myndigheten. En sådan bestämmelse ska därför införas. Det kan även komma att bli aktuellt att offentliggöra när rapporteringsskyldigheten är uppfylld. Ett sådant arbete bör inte bli allt för resurskrävande, men för att full kostnadstäckning ska kunna uppnås ska avgifterna även få omfatta eventuella kostnader för att offentliggöra att rapporteringsskyldigheten om försäljningsvolym har uppfyllts.
Storleken på Folkhälsomyndighetens avgifter
Utgångspunkten för avgiftsnivåerna är att myndigheten ska ges kostnadstäckning för en effektiv tillsyn och att avgifterna ska återspegla de kostnader som myndigheten har. Myndighetens kostnader kan dock variera över tid. Det är t.ex. troligt att Folkhälsomyndigheten kommer att ha väsentligt högre kostnader den första tiden eftersom myndigheten behöver inrätta ett system för produktanmälan och anpassa sin tillsyns- verksamhet. Kostnaderna för tillsynen kan också vara beroende av faktorer utanför myndigheten. Det är därmed inte möjligt att på förhand avgöra vilken nivå som avgifterna ska ligga på för att Folkhälsomyndigheten ska uppnå full kostnadstäckning. Det finns därför skäl att låta regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om nivån på avgifterna.
Avgifterna ska återspegla de kostnader som myndigheten har. Det an- kommer på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att se till att dessa nivåer anpassas efter Folkhälsomyndighetens kostnader.
10.24 |
Överklagande |
|
|
|
|
Regeringens förslag: Beslut enligt den nya lagen eller anslutande före- |
|
|
skrifter ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. |
|
|
Det ska krävas prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. |
213 |
|
|
|
|
Prop. 2021/22:200
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Den föreslagna lagen om tobaksfria nikotinprodukter innehåller möjligheter för kommunerna, Polismyndig- heten och Folkhälsomyndigheten att meddela förelägganden och förbud, se avsnitt 10.18. Sådana beslut medför vanligtvis betydande rättsverk- ningar för enskilda. Den föreslagna lagen ger även myndigheterna möjlig- het att fatta en rad andra beslut som kan påverka enskilda. Folkhälso- myndigheten föreslås t.ex. få möjlighet att fatta beslut om nedsättning av avgifter, se ovanstående avsnitt. En tillsynsmyndighet föreslås också kunna fatta beslut om att begära in upplysningar, handlingar, varuprover och liknande, se avsnitt 10.19. Sådana beslut påverkar också enskilda.
Det finns inga begränsningar av rätten att överklaga beslut enligt lagen om tobak och liknande produkter eller anslutande föreskrifter i bestäm- melserna om överklagande i 9 kap. 1 § i samma lag. I förarbetena till bestämmelsen framgår att regeringen bedömde att det var svårt att i den nya lagen räkna upp alla beslut som kan överklagas. Det är dessutom vanligt att överklagandebestämmelser i specialförfattning saknar en uttömmande uppräkning av överklagbara beslut och att de i stället är utformade så att det anges allmänt t.ex. att ”beslut enligt denna lag” får överklagas. Det innebär dock inte att alla tänkbara beslut enligt lagen görs överklagbara. Frågan om vilka beslut som ska anses vara överklagbara får ytterst avgöras i rättstillämpningen, som i varje enskilt fall får avgöra frågan med ledning av allmänna förvaltningsrättsliga principer.
Motsvarande resonemang kan tillämpas i fråga om tobaksfria nikotin- produkter. Det saknas därför anledning att föra in bestämmelser som begränsar möjligheten att överklaga beslut som fattas enligt den föreslagna lagen eller anslutande föreskrifter. Vilka beslut som är överklagbara får avgöras i rättstillämpningen med stöd av de allmänna förvaltningsrättsliga principer som kommer till uttryck i 41 § förvaltningslagen (2017:900).
Det kan dock även finnas andra bestämmelser som påverkar överklag- barheten. T.ex. innehåller 30 § myndighetsförordningen (2007:515) bestämmelser om att en myndighets beslut om meddelande av föreskrifter efter ett normgivningsbemyndigande inte får överklagas. Konsument- verkets beslut, liksom överklagande av dessa, regleras i marknadsförings- lagen.
10.25Straffansvar och förverkande
Regeringens förslag: Den som uppsåtligen tillhandahåller konsumenter tobaksfria nikotinprodukter som inte uppfyller kraven på hälsovarning eller innehållsdeklaration eller säljer tobaksfria nikotin- produkter i strid mot ett meddelat försäljningsförbud ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Detsamma ska gälla den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot kraven om att anmäla försäljningen eller säljer eller lämnar ut tobaksfria nikotinprodukter i strid mot bestämmelserna om ålderskrav.
214
Om gärningen är ringa ska den inte medföra straffansvar.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud ska inte kunna dömas till ansvar enligt den nya lagen för den eller de gärningar som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Tobaksfria nikotinprodukter som har varit föremål för brott enligt den nya lagen eller deras värde samt utbyte av sådant brott ska kunna förklaras förverkade om det inte är uppenbart oskäligt.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Åklagarmyndigheten tillstyrker förslagen men efterfrågar bl.a. vägledning kring hur förverkandebestämmelsen ska tillämpas i de fall någon fälls till ansvar för att bedriva detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter utan att ha anmält försäljningen.
Huddinge kommun, Skellefteå kommun, Lärare mot tobak och Riks- förbundet Visir framför att det för både tobak och nikotinprodukter bör införas ett förbud mot langning liknande det för alkohol.
Skälen för regeringens förslag
Det behöver införas bestämmelser om straffansvar
Det finns ett flertal bestämmelser om straffansvar vid olovlig försäljning av tobaksvaror,
På tobaksområdet finns alltså redan i dag straffansvar som omfattar vissa centrala bestämmelser. På folkhälsoområdet kan uppmärksammas att även 11 kap. alkohollagen innehåller ett flertal straffbestämmelser. Reglerna om hälsovarning och innehållsdeklaration fyller väsentligen samma syfte när det gäller tobaksfria nikotinprodukter som när det gäller
Mot bakgrund av ovanstående ska det införas bestämmelser om straffansvar även i fråga om tobaksfria nikotinprodukter. Straffbestäm- melserna ska omfatta kraven om hälsovarning och innehållsdeklaration, överträdelser av försäljningsförbud och krav på anmälan av försäljning samt försäljning eller utlämning av tobaksfria nikotinprodukter i strid med bestämmelserna om ålderskrav. Några avgörande skillnader finns inte mellan regleringen av
Prop. 2021/22:200
215
Prop. 2021/22:200 samma sätt och de ska förses med samma straffskala. Inte heller när det gäller de tobaksfria nikotinprodukterna ska ringa fall leda till straffansvar. Då ålderskravet är centralt för att skydda barn och unga ska utrymmet för att bedöma en gärning som ringa vid försäljning av tobaksfria nikotin- produkter till en person som inte har fyllt 18 år vara mycket begränsat. Den som överträder ett vitesföreläggande ska inte därutöver kunna dömas till ansvar för den gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Flera remissinstanser anser att det för både tobak och nikotinprodukter även bör införas ett förbud mot langning med utgångspunkt i motsvarande bestämmelse i alkohollagen.
Regeringen har inte beredningsunderlag för att i detta lagstiftnings- ärende föreslå straffbestämmelser vid så kallad langning av tobak eller tobaksfria nikotinprodukter till en minderårig person mellan privat- personer. Då det är av stor vikt att barn inte ges tillgång till dessa produkter i strid med det föreslagna ålderskravet är behovet av förbud mot langning en fråga som bör följas.
Det ska införas en möjlighet till förverkande
Av 10 kap. 7 § lagen om tobak och liknande produkter framgår att tobaks- varor,
Genom att införa särskilda bestämmelser om förverkande av tobaksfria nikotinprodukter kan gärningsmannen hindras från att göra vinning på brott mot den föreslagna lagen. Vidare kan fortsatt brottslighet motverkas. Det bör därför införas en möjlighet att förverka tobaksfria nikotin- produkter som har varit föremål för brott enligt den föreslagna lagen eller deras värde samt utbyte av sådant brott, om det inte är uppenbart oskäligt. Möjligheten att förverka föreslås även finnas när det är fråga om ett ringa brott för vilket ansvar inte ska utdömas. Presumtionen ska alltså vara att förverkande ska ske, men åtgärden får underlåtas om det finns starka skäl som talar mot ett förverkande.
216
Åklagarmyndigheten efterfrågar vägledning kring hur förverkande- bestämmelsen ska tillämpas i de fall någon fälls till ansvar för att bedriva detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter utan att ha anmält försälj- ningen. Frågan är om samtliga tobaksfria nikotinprodukter som är till försäljning kan förverkas vid en sådan överträdelse. Vid tillämpningen av motsvarande straffbestämmelse avseende tobak har åklagare funnit det oklart om enbart den tobak som faktiskt sålts kan förverkas eller om all tobak som är till försäljning kan förverkas.
Möjligheten till ekonomisk vinning är en drivkraft bakom många brott. Det är viktigt att den som begår ett brott inte bara lagförs, utan dessutom berövas möjligheten att skörda vinsterna av sin brottslighet. Regler om förverkande är därför ett viktigt instrument i den brottsbekämpande verksamheten (jfr. prop. 2007/08:68 s. 36 och 48 samt prop. 2015/16:155 s. 11).
I 43 § den nya lagen föreslås att det bl.a. ska vara straffbart att bedriva Prop. 2021/22:200 detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter utan att uppfylla kraven på
anmälan om försäljning. Tobaksfria nikotinprodukter som varit föremål för ett sådant brott föreslås kunna förverkas. Straffbestämmelsen är inte begränsad till att någon faktisk försäljning skett, utan redan tillhanda- hållandet av de tobaksfria nikotinprodukterna är straffbart när kraven på anmälan om försäljning inte är uppfyllda. Inte heller ska förverkandet begränsas till vad som sålts. Det innebär att även produkter som ännu inte sålts av detaljhandlaren kan förverkas så länge gärningsmannen kan dömas för den aktuella brottsligheten.
Det kan finns skäl att förverka alla tobaksfria nikotinprodukter som är till försäljning om produkterna kan befaras ge möjlighet för den enskilde att fortsätta sin brottsliga verksamhet och därigenom fortsätta skörda vinster av sin brottslighet. De närmare avvägningarna i detta hänseende får göras utifrån omständigheterna i det enskilda ärendet och med beaktande av rekvisitet att förverkande får ske om det inte är uppenbart oskäligt. Det får ankomma på rättstillämpningen att närmare utveckla denna praxis.
Åklagarmyndigheten framför slutligen att den nya lagen saknar en bestämmelse motsvarande den för ansvar för olovlig införsel och utförsel av tobaksvaror,
Regler om olovlig införsel och utförsel av tobaksfria nikotinprodukter har inte analyserats av utredningen och det finns därför inte berednings- underlag i detta lagstiftningsärende för att införa sådana regler. Eftersom dessa produkter fram till nu har varit oreglerade i Sverige och även är oreglerade i många andra länder är det svårt att förutse vilka krav som bör ställas i en sådan reglering. Det kan därför finnas anledning att återkomma i frågan om olovlig införsel och utförsel när bestämmelserna varit på plats under en tid och en utvärdering av regelefterlevnaden kan göras.
10.26 |
Behandling av personuppgifter |
|
|
|
|
Regeringens bedömning: EU:s dataskyddsförordning, lagen med |
|
|
kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och |
|
|
förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskydds- |
|
|
förordning utgör tillräcklig reglering för den personuppgiftsbehandling |
|
|
som kan komma att ske vid tillsynen av tobaksfria nikotinprodukter. |
|
|
Det behöver således inte införas någon ytterligare reglering om denna |
|
|
behandling. |
|
|
|
|
|
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens. |
|
|
Remissinstanserna: Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) har inga syn- |
|
|
punkter. Övriga remissinstanser har inte yttrat sig över bedömningen. |
|
|
Skälen för regeringens bedömning: Kommunen, Polismyndigheten, |
|
|
Folkhälsomyndigheten, länsstyrelsen och Konsumentverket måste ha lag- |
|
|
ligt stöd för behandlingen av sådana personuppgifter som förekommer i |
|
|
deras tillsynsverksamhet. Bestämmelser om behandling av personupp- |
217 |
|
|
|
|
Prop. 2021/22:200 gifter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behand-
|
ling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om |
|
upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här |
|
benämnd EU:s dataskyddsförordning, lagen (2018:218) med komplette- |
|
rande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och förordningen |
|
(2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförord- |
|
ning. |
|
Enligt EU:s dataskyddsförordning är behandlingen av personuppgifter |
|
laglig bl.a. om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig |
|
förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige (artikel 6.1 c) eller om |
|
behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse |
|
eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning |
|
(artikel 6.1 e). Den grund för behandlingen som avses i artikel 6.1 c och e |
|
ska enligt artikel 6.3 fastställas i enlighet med unionsrätten eller en |
|
medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas |
|
av. Syftet med behandlingen ska fastställas i den rättsliga grunden eller, i |
|
fråga om behandling enligt artikel 6.1 e, vara nödvändig för att utföra en |
|
uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges |
|
myndighetsutövning (artikel 6.3 andra stycket). Unionsrätten eller den |
|
nationella rätten ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara |
|
proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. |
|
Utöver att laglig behandling av personuppgifter endast kan ske om |
|
behandlingen är förenlig med något av de villkor som uppställs i artikel 6, |
|
måste all behandling även uppfylla förordningens principer enligt artikel |
|
5. Exempelvis ska uppgifterna behandlas på ett korrekt och öppet sätt i |
|
förhållande till den registrerade samt samlas in för särskilda, uttryckligt |
|
angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som |
|
är oförenligt med dessa ändamål. |
|
Kommunen, Polismyndigheten, Folkhälsomyndigheten, länsstyrelsen |
|
och Konsumentverket kommer att behöva behandla personuppgifter i sin |
|
tillsynsplanering och när myndigheterna dokumenterar de insatser som har |
|
gjorts. Därutöver kommer personuppgifter att behöva behandlas i de fall |
|
myndigheterna väljer att fatta beslut om föreläggande eller förbud, både |
|
vad gäller sammanställning av underlag från tillsynen för att motivera |
|
beslutet samt vid kommunikation med berörda parter. Personuppgifter |
|
kommer också att behandlas vid överklagande till domstol och vid ansökan |
|
om utdömande av vite. Dessa myndigheter kommer alltså att behöva |
|
behandla personuppgifterna i någon form av register eller ärende- |
|
hanteringssystem. |
|
De uppgifter som kan bli aktuella att behandla är sådana som identifierar |
|
den som är föremål för tillsynen, t.ex. personnummer, organisations- |
|
nummer, namn och kontaktuppgifter. Det kommer inte finnas behov av att |
|
behandla sådana särskilda kategorier av personuppgifter som enligt |
|
huvudregeln i artikel 9 i dataskyddsförordningen är förbjudna att behandla, |
|
t.ex. personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska |
|
åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller uppgifter om hälsa. Inte |
|
heller finns behov av att behandla uppgifter om t.ex. fällande domar i brott- |
|
mål eller förekomst i misstankeregister. |
|
Den behandling av personuppgifter som behöver ske i tillsynsverksam- |
218 |
heten hos kommunen, Polismyndigheten, Folkhälsomyndigheten, läns- |
styrelsen och Konsumentverket bedöms vara nödvändig för att dessa Prop. 2021/22:200 aktörer ska kunna fullfölja sina uppgifter enligt den föreslagna lagen.
Behandlingen är därmed nödvändig för att de ska kunna fullgöra en rättslig förpliktelse enligt artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Behandlingen är också nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse och som ett led i myndighetsutövningen enligt artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen. Den rättsliga grunden är fastslagen genom
Enligt artikel 87 i EU:s dataskyddsförordning får medlemsstaterna närmare bestämma på vilka särskilda villkor bl.a. ett nationellt identi- fikationsnummer får behandlas. I 3 kap. 10 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning anges att personnummer och samordningsnummer får behandlas utan samtycke endast när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl. Regeringen bedömer att skälen till att det införs en reglering av tobaksfria nikotinprodukter klart motiverar att kommunen, Polismyndigheten, Folkhälsomyndigheten, läns- styrelsen och Konsumentverket behandlar uppgifter om personnummer eller samordningsnummer i sådan verksamhet som omfattas av den före- slagna lagen.
Den föreslagna lagen syftar till att skydda människor från de tobaksfria nikotinprodukternas skadliga och beroendeframkallande egenskaper och på så sätt skydda folkhälsan. Det bedöms inte finnas någon mindre ingripande åtgärd än att utöva tillsyn för att upprätthålla skyldigheterna enligt den nya lagen, vilket kräver personuppgiftsbehandling. Vikten av en effektiv tillsyn innebär att det bedöms saknas möjligheter att behandla personuppgifterna på ett mindre ingripande sätt, t.ex. genom avidenti- fiering eller begränsade lagringsmöjligheter. Det kan i detta sammanhang noteras att nämnden i sin tillsyn inte kommer att behöva behandla några andra personuppgifter än sådana som redan får behandlas inom ramen för den tillsynsverksamhet som utövas på tobaksområdet eller enligt alkohol- lagen och livsmedelslagen. Den nu föreslagna regleringen bedöms därför vara proportionerlig. Mot den bakgrunden bedöms det inte krävas ytter- ligare reglering av den personuppgiftsbehandling som följer av förslaget.
11Tobaksfria produkter jämställs med livsmedel
Regeringen lämnar ovan ett antal förslag till regleringar som rör de tobaksfria nikotinprodukterna. När det gäller de tobaks- och nikotinfria produkterna finns inte samma tydliga behov av reglering. Vissa tobaks- och nikotinfria produkter används dock på ett sätt som motsvarar snus genom att stoppas i munnen. Detsamma gäller tobaksfritt snus med nikotin. Det finns därför skäl att överväga om tobaks- och nikotinfria produkter samt tobaksfria nikotinprodukter, som används på ett sätt som motsvarar snus, bör omfattas av de krav som ställs på snus och tuggtobak på livsmedelsområdet.
219
Prop. 2021/22:200 11.1 |
Snus och tuggtobak jämställs med livsmedel |
Snus och tuggtobak har sedan lång tid omfattats av reglerna om livsmedel. Snus och tuggtobak omfattades av livsmedelsbegreppet i den tidigare livsmedelslagen (1971:511). I och med vissa förändringar på
Av 3 § andra stycket 2 livsmedelslagen (2006:804) framgår att snus och tuggtobak jämställs med livsmedel i nyss nämnda lag. Bakgrunden till att snus och tuggtobak omfattas av de krav som följer av livsmedelslagen är att åtskilliga moment i produktionen av snus eller tuggtobak medför risker som kan jämföras med de risker som finns vid livsmedelsberedning. Det gäller främst mikrobiologiska risker genom kontaminering. Dessutom ansågs det varken ur konsumentupplysningssynpunkt eller av andra skäl finnas anledning att ställa lägre krav på innehållsmärkningen av snus och tuggtobak jämfört med de krav som ställs på andra produkter som omfattas av livsmedelslagstiftningen. Ett annat skäl till att jämställa snus och tuggtobak med livsmedel var den kompetens som redan fanns upparbetad hos vissa av tillsynsmyndigheterna i fråga om tillverkningshygien, användning av aromämnen eller tillsatser m.m. Det ansågs därmed finnas starka skäl att låta snus och tuggtobak omfattas av livsmedelslagens bestämmelser. Med stöd av bemyndigandena i livsmedelslagen kan dessutom regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om bl.a. hantering, hygien och gränsvärden för främmande ämnen.
Den offentliga kontrollen på livsmedelsområdet kan utövas av Livs- medelsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommun- erna i enlighet med vad regeringen bestämmer. En kommuns uppgift ska enligt 11 § livsmedelslagen fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö och hälsoskyddsområdet. Enligt 23 § 8 livsmedelsförordningen (2006:813) är det en sådan kommunal nämnd som har att pröva frågor om godkännande av livsmedelsanläggningar eller att registrera livsmedelsanläggningar när det gäller snus och tuggtobak.
Kontrollen på livsmedelsområdet finansieras främst genom avgifter. Reglerna om sådana avgifter finns i förordningen (2021:176) om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter.
11.2Även snusliknande produkter ska omfattas av livsmedelslagstiftningen
Regeringens förslag: Snusliknande produkter ska jämställas med livsmedel i livsmedelslagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag, men utredningen har föreslagit att produkterna ska benämnas
220snussubstitut.
Remissinstanserna: Livsmedelsverket, Region Västernorrland, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), Swedish Match och Uppsala kommun tillstyrker föreslaget. Livsmedels- företagen anser att det är klokt att Livsmedelsverket blir tillsynsmyndighet för nikotinportioner och att kraven vad gäller hygien, ingredienser och gränsvärden för snus bör vara samma för nikotinportioner.
Anon smoking generation, Cancerfonden, Lärare mot tobak, Psyko- loger mot Tobak, Sveriges läkarförbund, Tobaksfakta, Yrkesföreningar mot tobak och Vårdförbundet avstyrker förslaget då de anser att snus inte är livsmedel och därmed inte bör betraktas som det.
JTI Sweden AB och Svenska tobaksleverantörsföreningen anser att begreppet snussubstitut är en missvisande beskrivning då varken tobaks- fria nikotinportioner eller tobaks- och nikotinfria portioner nödvändigtvis används som substitut för snus.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått ovan har snus och tuggtobak sedan länge omfattats av livsmedelslagstiftningen. Produkterna jämställs enligt 3 § andra stycket 2 livsmedelslagen med livsmedel. När det gäller tobaksfritt snus har Livsmedelsverket i ett ställningstagande från 2019 (dnr 2019/00929) bedömt att sådana produkter inte ska anses utgöra livsmedel. Livsmedelsverkets bedömning gäller oavsett om produkten innehåller nikotin eller inte. Ställningstagandet bygger på att livsmedel i allmänhet är ämnen, ingredienser, råvaror, tillsatser och näringsämnen som intas genom magtarmkanalen. Bedömningen av om en produkt är avsedd att förtäras av människor får göras från fall till fall utifrån objektiva kriterier, vilket innefattar hur produkten presenteras och uppfattas av en välinformerad konsument samt hur den vanligtvis konsumeras. Livs- medelsverket ansåg också att det fanns anledning att beakta om produkten är avsedd att sväljas eller spottas ut igen och om produktens verksamma ämnen tas upp av munnens slemhinnor eller genom magtarmkanalen. Livsmedelsverkets bedömning utgick från att produkten är avsedd att läggas under läppen och spottas ut igen och att det huvudsakliga upptaget av produktens ämnen, t.ex. nikotin, sker genom munnens slemhinnor. Att användaren ofrivilligt sväljer ner en del ämnen som går ner i matsmält- ningssystemet påverkade inte Livsmedelsverkets bedömning. Livsmedels- verkets bedömning gällde dessutom oavsett om produkten innehåller nikotin eller inte.
Frågan är om det finns skäl att jämställa tobaksfritt snus med livsmedel för att åstadkomma en mer enhetlig ordning.
Snus som består av tobak är i likhet med tobaksfritt snus avsett att spottas ut igen. Även när det gäller dessa produkter kan det huvudsakliga upptaget av ämnen antas ske genom slemhinnorna i munnen. Av Livsmedelsverkets ställningstagande framgår inte att det ur livsmedels- synpunkt skulle finnas någon avgörande skillnad mellan snus som består av tobak och tobaksfritt snus. Snus som består av tobak och tuggtobak har inkluderats i regelverket för livsmedel, se ovanstående avsnitt. Det innebär bl.a. att det ställs upp krav på godkännande och registrering av anlägg- ningarna för tillverkning av snus och tuggtobak.
De skäl som angavs för att jämställa snus och tuggtobak med livsmedel var bl.a. mikrobiologiska risker till följd av kontaminering. Dessutom möjliggör det föreskrifter om bl.a. hantering, hygien och gränsvärden för främmande ämnen. Det ansågs inte heller ur konsumentupplysnings-
Prop. 2021/22:200
221
Prop. 2021/22:200 synpunkt eller av andra skäl finnas anledning att ställa lägre krav på inne- hållsmärkningen. Ytterligare skäl var att det redan finns en upparbetad
|
kompetens hos vissa tillsynsmyndigheter i fråga om tillverkningshygien, |
|
användning av aromämnen eller tillsatser m.m. (prop. 2005/06:128 s. 194– |
|
195). |
|
Tobaksfritt snus stoppas i munnen och utsöndrar ämnen som tas upp av |
|
kroppen genom såväl slemhinnorna i munnen som genom magtarm- |
|
kanalen. Följderna av en kontaminering eller av användningen av farliga |
|
aromämnen eller tillsatser kan rimligen orsaka lika stor skada hos |
|
användaren av dessa produkter som hos den som använder tobakssnus. Det |
|
gäller oavsett om produkten innehåller nikotin eller inte. Enligt |
|
regeringens mening saknas det därför anledning att ur hälsosynpunkt ställa |
|
lägre krav på dessa produkter jämfört med snus som består av tobak. |
|
Konsumenter bör dessutom ha rätt till samma information om dessa |
|
produkter. I och med att det är fråga om likartade produkter kan dessutom |
|
vissa likheter finnas i tillverkningsprocessen och användningen av smak- |
|
ämnen m.m. Det finns därför goda skäl att använda sig av den kompetens |
|
som redan i dag finns hos de myndigheter som sköter livsmedelskontrollen |
|
av snus och tuggtobak. |
|
Sammantaget anser regeringen att tobaksfritt snus, både med och utan |
|
nikotin, ska jämställas med livsmedel och därmed omfattas av livsmedels- |
|
regleringen. |
|
Det är här fråga om produkter som till användningssättet motsvarar snus. |
|
Utredningen har föreslagit att produkterna ska benämnas snussubstitut. |
|
Några remissinstanser anser att begreppet snussubstitut är missvisande. |
|
Även om produkterna inte enbart används som ett substitut för snus med |
|
tobak kan en samlad benämning av dessa produkter underlätta. För att inte |
|
ge sken av att produkterna endast används som en ersättning för tobaks- |
|
snus anser regeringen att de, utifrån sin utformning och användningssätt, |
|
ska benämnas snusliknande produkter. |
|
Avsikten är inte att jämställa alla produkter som innehåller ämnen som |
|
tas upp genom slemhinnorna i munnen med livsmedel. Det finns t.ex. |
|
nikotinläkemedel i form av portionspåsar med nikotin. Läkemedel har ett |
|
annat användningsområde jämfört med snus och utgör därmed inte snus- |
|
liknande produkter. För närmare om gränsdragningen mot andra |
|
produkter, se författningskommentaren till 4 § lagen om tobaksfria |
|
nikotinprodukter. |
|
Enligt 23 § 8 livsmedelsförordningen (2006:813) är det kommunala |
|
nämnder som är behörig myndighet att pröva frågor om godkännande eller |
|
registrering av anläggningar för tillverkning av snus eller tuggtobak. Det |
|
är rimligt att den kompetens som finns upparbetad hos nämnderna används |
|
även vid kontroll av anläggningar för tillverkning av snusliknande |
|
produkter. Vid anläggningar i vissa kommuner kan det dessutom ske till- |
|
verkning av både snus och snusliknande produkter. Kontrollen vid dessa |
|
anläggningar kan enligt regeringens mening organiseras på ett liknande |
|
sätt. Det kan uppnås genom ett tillägg i livsmedelsförordningen. |
|
Regeringen kan därför ha anledning att återkomma i den frågan. |
|
Kontrollen på livsmedelsområdet finansieras främst genom avgifter. I |
|
förordningen (2021:176) om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel |
|
och vissa jordbruksprodukter finns det bestämmelser om avgiftsskyldig- |
222 |
het. Av 4 § framgår att kontrollmyndighetens kostnader för kontroll av den |
som bedriver verksamhet enligt livsmedelslagen ska täckas av avgifter. Prop. 2021/22:200 Däri ingår verksamhet i form av en anläggning för tillverkning av snus
eller tuggtobak. Avgiften ska enligt 6 § fastställas av den behöriga myndigheten eller kontrollmyndigheten. Om myndigheten är en kommun ska avgiften fastställas av den kommunala nämnd som utför kontrollen på grundval av en taxa som kommunfullmäktige bestämmer. Enligt 7 § ska kontrollmyndigheten debitera avgiften efter det att kontrollen har utförts.
Avgift får också enligt 8 § tas ut för att täcka kostnader för offentlig kontroll som utförs efter klagomål och som är nödvändig för att undersöka den påstådda bristen. Möjligheten att ta ut en sådan avgift omfattar snus och tuggtobak. Dessutom får avgift enligt 9 § i vissa fall tas ut för offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som blivit nödvändig efter det att bristande efterlevnad påvisats. Denna avgift får tas ut för kontroll av anläggningar för tillverkning av snus eller tuggtobak.
Den som ansöker om godkännande eller anmäler registrering av en anläggning för att tillverka snus eller tuggtobak ska också betala en avgift som ska täcka kommunens kostnader för prövning eller registrering enligt
11 §. Av det följer att en kommun är skyldig att ta ut en avgift för att täcka kostnaderna för kommunens prövning av ansökan om godkännande eller för kommunens registrering.
Förordningen om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter anger också hur avgifterna ska beräknas och ger kontrollmyndigheten möjlighet att i vissa fall besluta om att avgiften ska minskas, se
Det är lämpligt att kostnaderna för kontrollen av snusliknande produkter finansieras på samma sätt som kontrollen av snus och tuggtobak. Det kan uppnås genom tillägg i förordningen om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter så att reglerna för snus och tuggtobak även omfattar snusliknande produkter. Det kan därför finnas anledning för regeringen att återkomma i frågan om förordningsändringar för snusliknande produkter.
12Förslagens påverkan på den fria rörligheten och anmälningsplikt till Europeiska kommissionen
Regeringens bedömning: Förslagen är förenliga med EU:s regler om fri rörlighet för varor och tjänster och
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Kommerskollegium bedömer att flera av förslagen riskerar att ha handelshindrande konsekvenser och inverka negativt på den fria rörligheten på EU:s inre marknad, men ser positivt på den utförliga
223
Prop. 2021/22:200 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (anmälnings- direktivet) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden (tjänstedirektivet).
Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) anser att en rad åtgärder som föreslås är betungande i ett näringslivsperspektiv och innebär inskränkningar i den fria rörligheten, men med utgångsläget att nikotin är ett potentiellt farligt ämne saknas anledning att i ett
Skälen för regeringens bedömning
Förslagens påverkan på den fria rörligheten
Kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan ska enligt artikel 34 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Alla åtgärder som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, kan utgöra ett hinder för handeln inom gemenskapen ska enligt
Regeringens förslag innebär flera inskränkningar i den fria rörligheten av tobaksfria nikotinprodukter,
Den nya lagen om tobaksfria nikotinprodukter innebär inskränkningar i den fria rörligheten avseende de tobaksfria nikotinprodukterna. T.ex. införs det en skyldighet att anmäla tobaksfria nikotinprodukter, regler om åldersgräns och ålderskontroll i detaljhandeln och en skyldighet att anmäla detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter.
Även förslag gällande
Även förslaget att snusliknande produkter ska jämställas med livsmedel innebär en inskränkning i den fria rörligheten bl.a. genom att det ställs upp krav på godkännande och registrering av anläggningarna för tillverkning av sådana produkter.
För att de föreslagna reglerna ska få genomslag i praktiken behöver myndigheterna kunna utöva tillsyn. Denna tillsyn är avgiftsfinansierad och
224
även förslagen om avgifter kan innebära en inskränkning av den fria rörligheten.
Förslagen är
Nationella åtgärder som kan hindra utövandet av
–de ska tillämpas på ett
–de ska motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset,
–de ska vara ägnade att säkerställa förverkligandet av den målsättning som eftersträvas genom dem, och
–de ska inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå denna målsättning.
De åtgärder som föreslås för tobaksfria nikotinprodukter, tobaksvaror, e- cigaretter, påfyllningsbehållare, nikotinfria vätskor som är avsedda att konsumeras genom
Åtgärderna för samtliga produkter motiveras av hänsyn till skydd för människors hälsa eller liv, alltså av tvingande hänsyn till allmänintresset. Det är Sverige som medlemsstat som har att, med beaktande av de krav som är förenade med den fria rörligheten, bestämma på vilken nivå man vill säkerställa skyddet för människors hälsa och liv.
Tobaksfria nikotinprodukter innehåller nikotin för konsumtion. Produkterna uppvisar därmed likheter med såväl tobaksvaror som e- cigaretter. Riskerna med konsumtion av tobaksfria nikotinprodukter har gemensamma drag med riskerna med användning av tobak och
Förslagen till ändringar i lagen om tobak och liknande produkter syftar till att minska tillgängligheten till tobak,
Ett smakförbud för
När det gäller snusliknande produkter så bedöms riskerna med en kontaminering i tillverkningsprocessen likna de risker som gäller i fråga om snus som består av tobak. De åtgärder som blir en följd av att jämställa
Prop. 2021/22:200
225
Prop. 2021/22:200 dessa produkter med livsmedel behövs alltså för att skydda människors hälsa.
Förslagen om tobaksfria nikotinprodukter bedöms vara proportionerliga
Den reglering av tobaksfria nikotinprodukter som föreslås innebär krav på anmälan av produkterna, produktkrav, regler för försäljning och regler för marknadsföring. Förslagen speglar i huvudsak vad som gäller för tobaks- varor och
När det gäller marknadsföring är förslagen inte lika långtgående som förbuden mot reklam för tobaksvaror och
Ingen av åtgärderna bedöms gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målsättningen att skydda folkhälsan. Regleringen är anpassad för att skydda konsumenterna, utan att för den skull innefatta onödigt långt- gående förbud eller begränsningar.
Anmälnings- och rapporteringskraven är nödvändiga för att Folkhälso- myndigheten, kommunerna och andra myndigheter ska kunna utöva kontroll. Åtgärderna är dessutom mindre inskränkande än andra alternativ, t.ex. alternativet att införa ett tillståndskrav.
Kraven på åldersgräns och ålderskontroll är nödvändiga för att skydda barn och unga. Det är fråga om produkter vars egenskaper uppvisar stora likheter med tobaksvaror,
Enligt 5 kap. 20 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter får tobaksvaror,
226
Produktkraven för tobaksfria nikotinprodukter är nödvändiga. Det saknas alternativa åtgärder och produktkraven är utformade så att de inte går utöver vad som krävs för att uppnå angivna mål. Kraven föreslås
regleras genom föreskrifter med utgångspunkt från de krav som redan gäller på tobaksområdet. Kraven är nödvändiga för att förhindra att produkterna innehåller farliga ämnen eller framställs som hälsosamma.
Kraven på hälsovarning och innehållsdeklaration motiveras av att produkterna innehåller nikotin och är nödvändiga för att skydda konsu- menterna.
Märkningskraven motsvarar vissa av de krav som gäller för
Det kommer fortfarande att vara möjligt att marknadsföra tobaksfria nikotinprodukter, men marknadsföringen regleras i flera avseenden. Det införs förbud mot kommersiell reklam i ljudradiosändningar, tv- sändningar eller
Även övriga förslag bedöms vara proportionerliga
Det finns stöd i unionsrätten för förslaget till förbud mot smaksättning av vätska som är avsedd att konsumeras genom
Måttfullhetskravet vid marknadsföring av
Förslaget om att det ska införas ett tydligt och klart synbart meddelande om åldersgränsen på försäljningsställen för tobaksvaror,
När det gäller förslaget att snusliknande produkter ska omfattas av livs- medelsregleringen kan konstateras att samma skäl föranleder detta förslag
Prop. 2021/22:200
227
Prop. 2021/22:200 som de skäl som tidigare har motiverat att snus och tuggtobak ska omfattas av livsmedelsregler. De behövs för att säkra tillverkningsprocessen och därigenom skydda hälsan hos konsumenterna. En motsvarande effekt kan inte uppnås på något mindre ingripande sätt. Även detta förslag får därmed anses uppfylla kraven på proportionalitet.
Samtliga förslag om avgifter behövs för att säkerställa en effektiv tillsyn och regelefterlevnad. I och med att utgångspunkten är att avgifterna ska återspegla myndigheternas faktiska kostnader för tillsyn går de inte längre än vad som är nödvändigt. Även förslagen om avgifter får därmed anses vara proportionerliga.
Avslutande bedömning om förenligheten med reglerna om fri rörlighet
De regler som regeringen föreslår är sammantaget
Informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter
Det har sedan länge funnits ett informationssystem som syftar till att motverka handelshinder orsakade av tekniska föreskrifter på det icke- harmoniserade området. Bestämmelserna finns numera i anmälnings- direktivet. Direktivet är genomfört i Sverige bl.a. genom förordningen (1994:2029) om tekniska regler. Av 20 § förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet följer att Regeringskansliet ska anmäla förslag till författningar i enlighet med informationsförfaranden som följer av Sveriges medlemskap i EU eller av andra internationella överens- kommelser.
Av 2 § första stycket förordningen om tekniska regler framgår att med teknisk föreskrift avses
a.föreskrifter eller andra bestämmelser som utgörs av eller hänvisar till tekniska specifikationer eller andra krav och som är rättsligt eller faktiskt tvingande vid saluföring eller användning av en vara,
b.föreskrifter om informationssamhällets tjänster som är rättsligt eller faktiskt tvingande vid tillhandahållande, etablering eller användande av sådana tjänster,
c.föreskrifter som förbjuder tillverkning, import, saluföring eller användning av en vara.
Med teknisk specifikation avses specifikationer intagna i ett dokument och som fastställer de egenskaper som krävs av en vara, t.ex. kvalitetsnivåer, prestanda, säkerhet eller dimensioner, inbegripet krav på varan som avser varubeteckning, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning eller etikettering och förfaranden för bedömning av överensstämmelse. Som tekniska specifikationer räknas också krav på processer och tillverkningsmetoder.
Av 3 § förordningen om tekniska regler framgår att när en myndighet utarbetar en teknisk regel ska den se till att regeln utformas så att den
228
1.inte hindrar handeln med andra länder mer än vad som behövs för att tillgodose syftet med regeln, och
2.säkerställer att sådana varor eller informationssamhällets tjänster som uppfyller likvärdiga krav enligt regler som gäller i något annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Turkiet när det gäller industriellt utformade produkter, inte hindras tillträde till den svenska marknaden.
Av förordningen framgår att nya tekniska föreskrifter ska anmälas till Europeiska kommissionen. Utebliven anmälan betyder att föreskriften är ogiltig. Författningar som syftar till att uppfylla gemenskapsrätten behöver dock inte anmälas.
När en anmälan görs påbörjas i regel en frysningstid om tre månader under vilken den tekniska föreskriften inte får antas. Kommissionen och medlemsstaterna har möjlighet att lämna synpunkter på förslagen. Det kan i vissa fall göra att frysningstiden förlängs.
Kommerskollegium bedömer att förslaget till ny lag om tobaksfria nikotinprodukter innehåller flera anmälningspliktiga tekniska föreskrifter och rekommenderar att lagen anmäls i sin helhet enligt anmälnings- direktivet. Vidare bedömer de att förslagen till ändringar i radio- och tv- lagen (2010:696) samt i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, i den mån de inte endast syftar till att efterleva en begäran i t.ex. ett detaljerat utlåtande om att undanröja ett handelshinder, innehåller tekniska föreskrifter och rekommenderar att ändringarna anmäls enligt anmälningsdirektivet.
Regeringen instämmer i Kommerskollegiums bedömning att förslagen enligt ovan innehåller rättsligt bindande och tvingande krav för den som vill saluföra tobaksfria nikotinprodukter, tobaksvaror,
Anmälan enligt tjänstedirektivet
Vid sidan av anmälningsdirektivet måste tjänstedirektivet beaktas. Tjänstedirektivet syftar till att fastställa bestämmelser som ska underlätta utövandet av etableringsfriheten för tjänsteleverantörer och den fria rörligheten för tjänster. Tjänsteleverantörer ska kunna fullgöra vissa för- faranden och formaliteter samt få information genom gemensamma kontaktpunkter i medlemsstaterna. Om medlemsstaterna t.ex. har krav på tillstånd eller användande av viss utrustning för att få utöva vissa tjänster, får kraven inte vara diskriminerande. Kraven måste även kunna motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset och det eftersträvade målet ska inte kunna uppnås med en mindre begränsande åtgärd. Det är med andra ord samma krav som har redogjorts för ovan i fråga om den fria rörligheten
Prop. 2021/22:200
229
Prop. 2021/22:200 för varor. Förslagen uppfyller kraven även när det gäller den fria rörligheten för tjänster.
Även tjänstedirektivet innehåller ett anmälningsförfarande. I artiklarna
15.7och 39.5 andra stycket i tjänstedirektivet finns bestämmelser om en skyldighet att anmäla författningsförslag och krav till kommissionen när dessa faller inom direktivets tillämpningsområde och omfattas av anmälningsplikt. Denna skyldighet syftar till att säkerställa att medlems- staters nya eller förändrade krav i lag eller annan författning, för att bedriva tjänsteverksamhet, är förenliga med direktivets bestämmelser.
Kommerskollegium bedömer att ett flertal förslag om bl.a. anmälnings- plikt, egenkontroll, marknadsföring, sponsring och avgifter kan anses utgöra krav på tjänsteverksamhet. Regeringen instämmer i Kommers- kollegiums bedömning och ett flertal bestämmelser som innebär krav på tjänsteverksamhet ska därför anmälas till kommissionen enligt tjänste- direktivet.
Anmälan enligt
Under avsnitt 10.5 görs bedömningen att de föreslagna kraven vid handel med tobaksfria nikotinprodukter är
13Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Den nya lagen ska huvudsakligen träda i kraft den 1 augusti 2022. Bestämmelserna om produktkrav, märkning med tillhörande straffbestämmelse, hälsovarning vid marknadsföring och informationsinsamlingssystem ska dock träda i kraft den 1 januari 2023 och bestämmelserna om produktanmälan och rapporteringsskyldighet den 1 januari 2024.
Tobaksfria nikotinprodukter som har tillverkats eller övergått till fri omsättning före den 1 januari 2023 och som inte uppfyller produktkraven eller kraven på märkning enligt den nya lagen, ska få fortsätta att tillhandahållas konsumenter på marknaden efter den 1 januari 2023 om de inte utgör en allvarlig risk för människors hälsa, dock längst till och med den 1 juli 2023.
230
För tobaksfria nikotinprodukter som har tillhandahållits konsumenter på marknaden före den 1 januari 2024 ska en produktanmälan göras senast den 1 februari 2024.
Ändringarna i lagen om tobak och liknande produkter ska träda i kraft den 1 augusti 2022.
Vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter och som har tillverkats eller övergått till fri omsättning före den 1 augusti 2022 ska få fortsätta att tillhandahållas konsumenter på den svenska marknaden trots att de innehåller tillsatser som leder till en tydligt märkbar doft eller smak av annat än tobak, dock längst till och med den 1 januari 2023.
Ändringarna i livsmedelslagen ska träda i kraft den 1 januari 2023. Övriga lagändringar ska träda i kraft den 1 augusti 2022.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utred- ningen föreslår att den nya lagen ska träda i kraft den 1 juli 2022, men att produktanmälan ska göras senast den 1 juli 2023. Utredningen har inte föreslagit någon övergångsbestämmelse avseende kraven om att förpack- ningar till tobaksfria nikotinprodukter ska förses med en hälsovarning och en innehållsdeklaration. Utredningen föreslår vidare att ändringar i lagen om tobak och liknande produkter samt övriga förslag till ändringar i lagar ska träda i kraft den 1 juli 2022.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrat sig, däribland Folkhälsomyndigheten och Länsstyrelsen i Stockholms län, är positiva men anser att övergångsbestämmelserna i vissa delar bör justeras. Folkhälsomyndigheten anser bl.a. att det behövs tid för att ta fram före- skrifter och få
Skälen för regeringens förslag
Den nya lagens ikraftträdande
I dagsläget saknas särskilda regler om tobaksfria nikotinprodukter. För- slagen i den nya lagen innebär att krav ska få ställas på dessa produkter för att skydda människor från de tobaksfria nikotinprodukternas skadliga och beroendeframkallande egenskaper. På så sätt skyddas även folkhälsan.
Prop. 2021/22:200
231
Prop. 2021/22:200 Barn och unga är en särskilt skyddsvärd grupp i det folkhälsopolitiska arbetet. Nikotinets beroendeframkallande egenskaper är särskilt starka hos barn och unga. Regeringen föreslår därför att produkterna inte ska få säljas till minderåriga. Vidare föreslås begränsningar i marknadsföringen av tobaksfria nikotinprodukter som innebär att marknadsföringen inte får rikta sig till barn och ungdomar under 25 år. Mot denna bakgrund är det angeläget att den nya lagen träder i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till den fortsatta lagstiftningsprocessen bedömer regeringen att förslagen tidigast kan träda i kraft den 1 augusti 2022. Den nya lagen ska därför huvudsakligen träda i kraft vid denna tidpunkt.
232
För att tillgodose såväl näringsidkares som myndigheters berättigade behov av tid för nödvändiga omställnings- och anpassningsåtgärder är det dock motiverat att ge ytterligare tid för införandet av vissa förslag. Bestämmelserna om produktkrav och märkning kräver att omfattande föreskrifter finns på plats innan bestämmelserna kan tillämpas fullt ut. För att sådana föreskrifter ska hinna tas fram och för att ge berörda närings- idkare möjlighet att anpassa sig till de nya kraven behöver dessa bestäm- melser träda i kraft vid en senare tidpunkt. Regeringen föreslår därför att bestämmelserna om produktkrav, märkning i form av såväl innehålls- deklaration och hälsovarning som övrig märkning samt hälsovarning vid marknadsföring ska träda i kraft den 1 januari 2023. Till förslaget om märkning finns en straffbestämmelse som innebär att den som uppsåtligen säljer tobaksfria nikotinprodukter som inte uppfyller kraven om hälso- varning och innehållsdeklaration, ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Även den straffbestämmelsen ska träda i kraft vid samma tidpunkt.
Regeringen föreslår även att det ska införas ett krav på att tillverkare, importörer och distributörer ska ha ett särskilt system för att samla in information om alla misstänkta skadliga effekter som de tobaksfria nikotinprodukterna har på människors hälsa. För att näringsidkarna ska ha möjlighet att inrätta ett sådant informationsinsamlingssystem föreslås att även den bestämmelsen ska träda i kraft den 1 januari 2023.
För att Folkhälsomyndigheten ska kunna ta emot och hantera de upp- gifter som ska lämnas vid produktanmälan av de tobaksfria nikotin- produkterna och vid rapportering av försäljningsvolymer och konsument- grupper behövs nya tekniska lösningar i form av ett
Det finns behov av övergångsbestämmelser
Den nya lagen innebär att det införs ett förbud mot att tillhandahålla tobaksfria nikotinprodukter på marknaden som inte uppfyller lagens krav på produkterna eller kraven på märkning (se
produkter som redan finns på marknaden även om de inte uppfyller kraven enligt den nya lagen. Regeringen föreslår därför att det införs en övergångsbestämmelse till den nya lagen som innebär att tobaksfria nikotinprodukter som har tillverkats eller övergått i fri omsättning före den 1 januari 2023 får fortsätta att tillhandahållas på marknaden även om produkterna inte uppfyller produktkraven eller kraven på märkning, dock längst till och med den 1 juli 2023. En förutsättning ska dock vara att produkterna inte utgör en allvarlig risk för människors hälsa.
Enligt 5 § i den nya lagen ska tillverkare och importörer anmäla tobaksfria nikotinprodukter till Folkhälsomyndigheten senast sex månader innan de avser att tillhandahålla produkten till konsumenter på marknaden. Bestämmelsen finns för att Folkhälsomyndigheten ska kunna utöva tillsyn över produkterna. Det är därför nödvändigt att även en produkt som redan finns på marknaden vid lagens ikraftträdande anmäls till Folkhälso- myndigheten. Som framgår ovan behövs en teknisk lösning för att Folkhälsomyndigheten ska kunna ta emot och hantera de uppgifter som ska lämnas vid produktanmälan av de tobaksfria nikotinprodukterna, varför kravet på produktanmälan föreslås träda i kraft den 1 januari 2024. Tillverkare och importörer kan behöva viss tid för anmälan av befintliga produkter när den tekniska lösningen finns på plats. För tobaksfria nikotinprodukter som har tillhandahållits konsumenter på marknaden före den 1 januari 2023 ska därför en produktanmälan göras senast den 1 februari 2024.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser i övriga lagar
Förslagen till ändringar i radio- och
Förslagen till ändringar i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter innehåller bl.a. förslag om smaksättning av vätskor som är avsedda att konsumeras genom
När det gäller förslaget om att jämställa snusliknande produkter med livsmedel har inte regeringen uppmärksammat att det finns några allvarligare missförhållanden som gör att dessa bestämmelser behöver
Prop. 2021/22:200
233
Prop. 2021/22:200 träda i kraft med någon särskild skyndsamhet. Förslagen innebär bl.a. krav om godkännande av anläggningar för tillverkning av sådana produkter. De kommunala nämnder som har i uppgift att godkänna anläggningarna kan behöva göra vissa anpassningar i sin verksamhet och det behöver finnas utrymme för att genomföra de åtgärder som förslagen om snusliknande produkter innebär. Dessutom kan Livsmedelsverket behöva göra vissa anpassningar i sin verksamhet för att hantera tillsynen över snusliknande produkter och ta fram de föreskrifter som behövs. Myndigheterna och näringsidkarna behöver alltså viss tid på sig att förbereda sig inför att de nya reglerna börjar tillämpas. Mot denna bakgrund ska förslagen om ändringar i livsmedelslagen (2006:804) träda i kraft den 1 januari 2023.
14 Konsekvenser
14.1 Problembeskrivning och målsättning
|
Det har sedan lång tid pågått ett preventivt arbete på tobaksområdet, såväl |
|
i Sverige som internationellt. Detta arbete har haft positiva effekter särskilt |
|
när det gäller rökning och för folkhälsan. Samtidigt har det under senare |
|
år skett en snabb utveckling av nya nikotinprodukter. I takt med att färre |
|
personer använder traditionella tobaksvaror har tillverkare i allt högre |
|
utsträckning gått över till nikotinprodukter som inte innehåller tobak. |
|
Dessa nya produkter marknadsförs ofta som tobaksfria, vilket kan ge |
|
intrycket att de är mindre skadliga än de egentligen är. Produkterna inne- |
|
håller nikotin och har därmed samma beroendeframkallande och belön- |
|
ande egenskaper som tobak. De kan även smaksättas och marknadsföras |
|
på ett sätt som kan attrahera målgrupper som inte är intresserade av att |
|
använda tobaksvaror. Reglerna för nya nikotinprodukter är dessutom mer |
|
tillåtande. Det finns t.ex. inga regler om smaksättning av vätska för |
|
konsumtion genom |
|
karakteristisk smak för cigaretter och rulltobak. Tobaksfria nikotin- |
|
produkter, såsom tobaksfritt snus, omfattas inte av några särskilda regler. |
|
Den nuvarande situationen riskerar att leda till ett ökat nikotinberoende |
|
i befolkningen som helhet och att de positiva effekter som många års |
|
tobakspreventivt arbete har medfört motverkas. Nikotin är dessutom |
|
skadligt för hälsan, särskilt för barn och unga. Det är mot denna bakgrund |
|
särskilt problematiskt att |
|
marknadsförs på ett sätt som tilltalar barn och unga. Det finns också tecken |
|
på en ökad användning av dessa produkter bland barn och unga. |
|
Både förslaget om att införa en åldersgräns vid handel med tobaksfria |
|
nikotinprodukter och förslaget om att begränsa möjligheterna att |
|
marknadsföra dessa produkter syftar till att förhindra att barn och unga |
|
påbörjar ett bruk av nikotin. När det gäller |
|
förbud mot tillsatser som leder till en tydligt märkbar doft eller smak av |
|
annat än tobak, vilket ska minska dessa produkters attraktivitet hos barn |
|
och unga. |
|
Förslagen syftar framför allt till att bromsa den ökade användningen av |
234 |
nya nikotinprodukter, särskilt bland yngre och personer som inte tidigare |
|
använt nikotin. Förslagen om tobaksfria nikotinprodukter utformas så att Prop. 2021/22:200 de även omfattar produkter med nikotin för konsumtion som ännu inte har
utvecklats. Genom förslagen förhindras att de positiva effekterna av många års preventivt arbete motverkas. Förslagen syftar också till att införa ett regelverk som i stort motsvarar vad som gäller på övriga tobaks- området. Det innehåller även andra regler som behövs ur konsument- skyddssynpunkt. Förslaget om att jämställa snusliknande produkter med livsmedel behövs också för att förhindra negativa hälsoeffekter som kan bli en följd av kontaminering av dessa produkter.
14.2Vilka berörs av förslagen?
Regeringens förslag får konsekvenser för statliga myndigheter och kommuner samt enskilda företag och personer. De statliga myndigheter som berörs är Folkhälsomyndigheten, Konsumentverket, Livsmedels- verket, Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, myndigheten för press, radio och tv, domstolarna samt länsstyrelsen. Företag som berörs är tillverkare, importörer och detaljhandlare av tobaksfria nikotin- produkter samt av
14.3Kostnader för staten och kommunerna samt effekterna på den kommunala självstyrelsen
Regeringens bedömning: Folkhälsomyndigheten beräknas få initiala kostnader om 5 000 000 kronor för utveckling av
Den löpande tillsynen av de tobaksfria nikotinprodukterna beräknas ta 1,5 årsarbetskrafter i anspråk hos Folkhälsomyndigheten, vilket motsvarar ungefär 1 500 000 kronor per år.
Tillsynen över förbudet mot smaksättning av vätska som är avsedd att konsumeras genom elektroniska cigaretter beräknas löpande ta 0,25 årsarbetskrafter i anspråk hos Folkhälsomyndigheten. Det motsvarar en kostnad om 250 000 kr per år.
Konsumentverkets arbete med de tobaksfria nikotinprodukterna beräknas löpande ta omkring 0,25 årsarbetskrafter i anspråk. Det motsvarar kostnader om 250 000 kronor per år.
Livsmedelsverket beräknas få initiala kostnader om 820 000 kronor med anledning av förslaget om att snusliknande produkter ska jäm- ställas med livsmedel.
Övriga kostnader bedöms rymmas inom de statliga myndigheternas befintliga ramar.
235
Prop. 2021/22:200
236
Effekterna på den kommunala självstyrelsen av förslagen till ny reglering av tobaksvaror, elektroniska cigaretter, påfyllningsbehållare, tobaksfria nikotinprodukter och snusliknande produkter får anses vara begränsade och proportionerliga.
Utredningens bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens men utredningen har beräknat de initiala kostnaderna lägre.
Remissinstanserna: Folkhälsomyndigheten anser att kostnaderna som krävs för att genomföra förslagen har underskattats och att de initiala engångskostnaderna blir 5 000 000 kronor för utveckling av
Skälen för regeringens bedömning
Folkhälsomyndigheten
För att upplysa om de nya reglerna kommer informationsinsatser behövas med syfte att förbättra medvetenheten och kunskapen om regelverket för att det ska förstås och följas. Detta kommer att kräva riktade informationsinsatser till flera olika aktörer, så som producenter och importörer men också kommuner, Polismyndigheten och detaljhandeln. Med hänsyn till tidigare uppskattningar av Folkhälsomyndighetens kostnader när myndighetens tillsynsansvar har utökats bedömer regeringen att kostnaderna består i en mindre initial engångssumma (cirka 300 000 kronor) men att den löpande kostnaden är den stora faktorn i sammanhanget (cirka 600 000 kronor årligen). De initiala kostnaderna kan omfatta uppbyggnad av webbutbildning till främst miljöinspektörer, övriga informationsinsatser, arbete med myndighetens föreskrifter och utveckling av exempelvis anmälningsblanketter. Den löpande kostnaden kan avse förstärkning med juridisk kompetens motsvarande 0,5 årsarbetskrafter och kostnader för proaktivt arbete motsvarande 0,25 årsarbetskrafter.
För de tobaksfria nikotinprodukterna tillkommer även kostnader för uppbyggnad av ett rapporteringssystem för produktanmälan. För e- cigaretter används den
nikotinprodukter inte omfattas av någon
Folkhälsomyndigheten får som tillsynsmyndighet ansvar för att krav på märkning av förpackningar följer riktlinjerna och att reglerna om inne- hållsförteckning följs. Folkhälsomyndigheten får också befogenheter att bl.a. begära in upplysningar, handlingar, varuprover och liknande. Till detta kommer också branschvägledning och andra kontakter med branschen kring de nya reglerna. Som jämförelse så kräver den löpande tillsynen, vägledningen till kommuner, rapporteringen och marknads- kontrollen av
80 procent av en årsarbetskraft går i dag åt till tillsynsarbete, enligt uppgift från Folkhälsomyndigheten. Det är rimligt att anta att tobaksfria nikotinprodukter inte kommer överstiga dessa kostnader, framför allt med tanke på att antalet produkter är betydligt färre jämfört med
Tillsynsarbetet för
Regeringen bedömer att dessa problem inte existerar i samma utsträck- ning när det gäller tobaksfria nikotinprodukter. Det kan dock inte uteslutas att det i framtiden dyker upp mindre seriösa aktörer som ser möjligheter i att starta produktion av tobaksfria nikotinprodukter, framför allt givet den stora produkt- och marknadsutveckling som har skett under de senaste åren. Kostnaden för tillsynsansvaret för Folkhälsomyndigheten kan därför komma att stiga över tid. Sammantaget ser regeringen att uppskattningsvis
Prop. 2021/22:200
237
Prop. 2021/22:200 1,5 årsarbetskrafter kan behövas för att Folkhälsomyndigheten ska kunna hantera sitt utvidgade uppdrag i fråga om de tobaksfria nikotin-
|
produkterna. |
|
Den tillsyn och marknadskontroll som i dag sker av |
|
relativt omfattande och motsvarar omkring 80 procent av en heltidstjänst |
|
på Folkhälsomyndigheten vilket, enligt uppgift från Folkhälsomyndig- |
|
heten, inte finansieras av avgifterna för produktanmälan. De senaste två |
|
åren har omkring tusen |
|
myndigheten. Vid tillsyn av tio svenska tillverkare och importörer av |
|
vätskor som är avsedda att konsumeras genom |
|
företagen frivillig rättelse. Resterande företag fick beslut om förbud eller |
|
föreläggande, där ett företag rättade till påtalade brister och tre över- |
|
klagade. Enligt uppgift från Folkhälsomyndigheten kan det bli relativt |
|
utdragna rättsliga processer som kan pågå i allt från fyra månader till två |
|
år. |
|
Förslaget om att vätska som är avsedd att konsumeras genom e- |
|
cigaretter inte ska få innehålla tillsatser som leder till en tydligt märkbar |
|
smak eller doft av annat än tobak innebär en ökad belastning för Folkhälso- |
|
myndigheten, särskilt under en övergångsperiod. Förslaget innebär också |
|
att myndigheten får ett tillsynsansvar över vätskor som inte innehåller |
|
nikotin vilket de inte har i dag. I dagsläget finns dessutom en mängd olika |
|
produkter med tillsatser som leder till en tydligt märkbar smak eller doft |
|
av annat än tobak. Efter att förslaget har trätt i kraft kommer en stor del av |
|
dessa att bli förbjudna. Under en övergångsperiod kommer därmed |
|
Folkhälsomyndigheten att behöva arbeta med att sprida information och |
|
utöva tillsyn över att reglerna följs. Det finns också en risk för att oseriösa |
|
näringsidkare kommer att försöka kringgå regelverket. Tillsynsarbetet kan |
|
dessutom komma att försvåras av att en del näringsidkare kan befinna sig |
|
utanför EU. Regeringen bedömer sammantaget att förslagen om |
|
smaksättning av vätskor som är avsedda att konsumeras genom e- |
|
cigaretter kan innebära att Folkhälsomyndigheten behöver utöka sin verk- |
|
samhet med omkring 0,25 årsarbetskrafter. |
|
De initiala kostnaderna för Folkhälsomyndigheten beräknas bli omkring |
|
5 000 000 kronor, vilket motsvarar ungefär |
|
utveckla den databas som behövs för anmälningarna av de tobaksfria |
|
nikotinprodukterna. Kostnader för att ta fram föreskrifter, utveckla nya |
|
anmälningsblanketter samt ta fram riktade informationsinsatser och rikt- |
|
linjer för ansökningsförfarandet bedöms uppgå till 5 000 000 kronor per år |
|
under en initial period om tre år, vilket motsvarar fem årsarbetskrafter. |
|
Den löpande kostnaden på 1,5 årsarbetskrafter för tobaksfria nikotin- |
|
produkter beräknas motsvara 1 500 000 kronor per år. Det omfattar bland |
|
annat myndighetens arbete med produktanmälan, tillsynsarbete och väg- |
|
ledning. Den löpande kostnaden baseras på myndighetens nuvarande |
|
kostnader för |
|
nikotinprodukter bör vara något enklare att genomföra. |
|
Myndighetens löpande kostnad på 0,25 årsarbetskrafter för tillsynen |
|
över vätskor som är avsedda att konsumeras genom |
|
motsvara ungefär 250 000 kronor per år. Myndigheten utövar redan tillsyn |
|
över |
|
tobaksområdet. De initiala kostnaderna bedöms därmed i sammanhanget |
238 |
vara försumbara. |
Konsumentverket
Konsumentverket har redan i dag det generella tillsynsansvaret för mark- nadsföringen på tobaksområdet. Förslagen avseende marknadsföringen av tobaksfria nikotinprodukter som sker på annan plats än fysiska försälj- ningsställen kommer dock att medföra ytterligare arbete för myndigheten. Här behöver Konsumentverket beakta det nya kravet på särskild måttfull- het. Därutöver kommer Konsumentverket att behöva ansvara för tillsyns- vägledning för kommunens tillsyn när det gäller marknadsföringsåtgärder på eller i anslutning till det fysiska försäljningsstället när det gäller de tobaksfria nikotinprodukterna.
Inledningsvis kommer Konsumentverket behöva ta fram information som rör marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter, på motsvarande sätt som de har information om alkohol, tobak och
Förslagen om särskild måttfullhet på fysiska försäljningsställen kan medföra att Konsumentverket behöver se över tillsynsvägledningen i för- hållande till kommunerna. Dessa och övriga förslag om marknadsföring av tobaksvaror,
Livsmedelsverket
Enligt regeringens förslag får Livsmedelsverket ansvar för att utöva tillsyn över snusliknande produkter. Det innefattar både produkter som innehåller nikotin och produkter som inte innehåller nikotin. Vad gäller tillsynen av anläggningar för tillverkning av snus sker dock ingen operativ tillsyn av Livsmedelsverket. Denna utförs i stället av den kommunala kontroll- myndigheten. Detsamma kommer att gälla för snusliknande produkter.
Det sker ingen tillsyn av produkterna i konsumentled. Utifrån ett livs- medelsperspektiv framstår snus, och med största sannolikhet också tobaks- fria snusliknande produkter, vara förenade med förhållandevis låga risker. Tillverkningen hos de stora snusproducenterna sker enligt uppgift typiskt sett i slutna system. Produkten värmebehandlas också under hög tempera- tur vilket gör att riskerna med ohygienisk hantering minskar. Sammantaget
Prop. 2021/22:200
239
Prop. 2021/22:200 finns det väldigt få fall där det faktiskt förekommit ohygienisk produktion inom den traditionella snusproduktionen. Troligen gäller motsvarande för snusliknande produkter. Tillverkningen hos mindre producenter av snus- liknande produkter torde ske på liknande sätt som hos de större produ- centerna.
Enligt uppgifter från Livsmedelsverket om vilka kostnader myndigheten har för sitt arbete på tobaksområdet framgår att myndighetens arbete består i att peka på behov av lag- eller förordningsändringar samt i att ta fram och revidera föreskrifter. Till detta tillkommer revidering av vägledningar och beräkning av årlig kontrollavgift. Livsmedelsverket behöver också besvara frågor från kontrollmyndigheterna, andra medlemsstater samt från företag, advokatbyråer, branschorganisationer, media, privatpersoner och utländska intressenter.
Utifrån Livsmedelsverkets beskrivning bedömer regeringen att myndig- hetens initiala kostnader för att ta fram föreskrifter, genomföra informa- tionsinsatser och stötta kontrollmyndigheterna kommer att uppgå till cirka 820 000 kronor.
Den operativa tillsynen sköts inte av Livsmedelsverket, utan av den kommunala kontrollmyndigheten. När den inledande fasen är över bedöms därför Livsmedelsverkets kostnader för arbete med snusliknande produkter bli begränsade. I och med att det är troligt att det ofta finns ett samband mellan produktion av tobakssnus och snusliknande produkter samt att myndighetens nuvarande kompetens i fråga om snus i hög grad kommer att kunna användas även för snusliknande produkter bedömer regeringen att Livsmedelsverkets kostnader avseende löpande arbete får anses rymmas inom myndighetens befintliga ramar.
Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten
Polismyndigheten ska tillsammans med kommunerna utöva tillsyn avse- ende anmälan om försäljning och åldersgränsen på de fysiska försäljnings- ställena. Polismyndigheten kan dessutom i vissa fall behöva hjälpa andra tillsynsmyndigheter att få tillgång till lokaler m.m. Regeringens förslag innebär att Polismyndighetens arbete kommer att omfatta även tobaksfria nikotinprodukter, men det rör sig troligen om förhållandevis få tillsyns- besök som i många fall antagligen kommer att avse både tobaksvaror och tobaksfria nikotinprodukter. Kostnaderna för Polismyndighetens tillsyn och arbete med att hjälpa andra myndigheter bedöms därmed rymmas inom myndighetens befintliga ramar.
Förslagen om tobaksfria nikotinprodukter innehåller straffbestämmelser och bestämmelser om förverkande. Det innebär att förslagen kan leda till arbete med lagföring hos såväl Polismyndigheten som hos Åklagar- myndigheten. Förslagen motsvarar dock vad som redan gäller på övriga tobaksområdet och det är inte troligt att de kommer att leda till annat än ett mycket begränsat antal ärenden per år. Kostnaderna för Polismyndig- heten och Åklagarmyndigheten bedöms därför rymmas inom myndig- heternas befintliga ramar.
240
Tullverket
Förslaget om att Tullverket ska ges befogenheter att kontrollera ålders- gränsen vid införsel i landet av tobaksfria nikotinprodukter bedöms rymmas inom myndighetens befintliga ramar.
Myndigheten för press, radio och tv
Granskningsnämnden för radio och tv är ett självständigt beslutsorgan inom Myndigheten för press, radio och tv. Granskningsnämnden har ansvaret för tillsynen över bestämmelser i radio- och
Domstolarna
Beslut enligt den föreslagna lagen om tobaksfria nikotinprodukter eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Vid överklagande till kammarrätt krävs pröv- ningstillstånd. Som Domstolsverket påpekat är den förväntade ökningen av mål till de allmänna förvaltningsdomstolarna svårbedömd. Regeringen bedömer att fler beslut troligtvis kommer att överklagas i ett inledande skede, men att det på sikt inte kan antas bli fråga om mer än ett begränsat antal mål per år.
Redan i dag kan marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter ge upp- hov till mål enligt marknadsföringslagen i patent- och marknadsdomstol- arna. Enligt förslagen tillkommer nu bestämmelser av karaktären special- lagstiftning för marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter. Det kan innebära fler och mer komplexa mål i patent- och marknadsdomstolarna. Förslagen är dock i linje med det befintliga regelverket på tobaksområdet och totalt kan det inte antas bli fråga om mer än ett fåtal mål per år.
Det föreslås också straffbestämmelser och bestämmelser om förverk- ande såvitt avser de tobaksfria nikotinprodukterna. Det är fråga om bestämmelser som motsvarar vad som redan gäller på övriga tobaks- området och kan inte antas leda till annat än ett mycket begränsat antal mål per år hos de allmänna domstolarna.
Sammantaget kan förslagen inte antas leda till annat än ett begränsat antal mål per år till domstolarna. Kostnaderna bedöms därmed rymmas inom befintliga ramar.
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen har ansvar för att följa kommunernas verksamhet och biträda kommunerna med information och råd. Dessutom ska länsstyrelsen främja samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter samt mellan tillsyns- myndigheter och andra.
Regeringens förslag innebär att länsstyrelsens ansvar utökas till att även omfatta tobaksfria nikotinprodukter. Länsstyrelsen har redan en upp-
Prop. 2021/22:200
241
Prop. 2021/22:200 arbetad kompetens och ett nätverk som kan användas även för dessa produkter. De ökade kostnader som förlagen kan medföra bedöms därmed rymmas inom befintliga ramar.
Kommunerna och den kommunala självstyrelsen
Kommunerna har det huvudsakliga ansvaret för att reglerna på tobaks- området följs vid de fysiska försäljningsställena. Ibland utövas tillsynen tillsammans med Polismyndigheten. Det är också kommunerna som tar emot anmälan om försäljning. I och med förslagen om tobaksfria nikotin- produkter utökas kommunernas ansvar till att omfatta även tobaksfria nikotinprodukter.
Förslaget om att vätska som är avsedd att konsumeras genom e- cigaretter inte ska få innehålla tillsatser som leder till en tydligt märkbar smak eller doft av annat än tobak kommer att leda till arbete för kommun- erna, eftersom det är kommunerna som sköter tillsynen över dessa regler vid de fysiska försäljningsställena. Förslagen innebär också att kommun- erna får ett tillsynsansvar över vätskor som inte innehåller nikotin, vilket de inte har i dag. Dessutom kommer kommunerna att behöva underrätta Folkhälsomyndigheten om sådant som är av betydelse för Folkhälso- myndighetens tillsyn. Förslaget om att jämställa snusliknande produkter med livsmedel innebär att de kommunala nämnderna kommer att få ett ansvar för att kontrollera anläggningarna för tillverkning av sådana produkter.
Sammantaget innebär förslagen nya åligganden för kommunerna, vilket är en inskränkning i den kommunala självstyrelsen. Även länsstyrelsens utökade ansvar för att följa kommunernas verksamhet och biträda kommunerna med information och råd avseende tillsynen av de tobaksfria nikotinprodukterna innebär en inskränkning i den kommunala själv- styrelsen. Det är dock fråga om uppgifter som i allt väsentligt motsvarar sådana uppgifter som kommunerna redan har att sköta inom tobaks- området. Det finns alltså uppenbara praktiska och ekonomiska fördelar med att använda kommunernas tillsynsorganisation. Kostnaderna föreslås dessutom finansieras genom avgiftsuttag. Det är alltså inte fråga om kostnader som ska finansieras av kommunerna. Dessutom går förslagen inte längre än nödvändigt med hänsyn till ändamålet som har föranlett förslagen, att skydda folkhälsan. Sammantaget får förslagens effekter på den kommunala självstyrelsen anses vara begränsade och proportionerliga utifrån ändamålet med förslagen och fördelarna med att låta kommunen sköta de nya uppgifterna.
|
14.4 |
Finansiering av kostnaderna för staten och |
|
|
kommunerna |
|
|
|
|
Regeringens förslag: Folkhälsomyndighetens initiala kostnader för att |
|
|
utveckla en databas och för föreskrifter m.m. kan finansieras genom en |
|
|
tillfällig anslagsökning. Denna anslagsökning sker genom att medel |
|
|
från utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, anslaget |
|
|
2:5 Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak samt spel |
|
242 |
tillförs |
Folkhälsomyndighetens förvaltningsanslag i samband med |
budgetpropositionen för 2023. Folkhälsomyndighetens löpande kostnader med anledning av förslagen om de tobaksfria nikotin- produkterna kan finansieras genom avgifter. Myndighetens kostnader med anledning av förslagen om smaksättning av vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter kan finansieras genom avgiften för produktanmälan. I den mån ytterligare kostnader tillkommer får de finansieras genom medel som finns inom myndighetens befintliga ramar.
Konsumentverkets löpande kostnader för tillsynen över marknads- föringen av de tobaksfria nikotinprodukterna kan finansieras genom en anslagsökning om 250 000 kronor per år, vilket motsvarar 0,25 årsarbetskrafter. Denna anslagsökning sker genom att medel från utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, anslaget 2:5 Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak samt spel tillförs Konsumentverkets förvaltningsanslag i samband med budgetproposi- tionen för 2023.
Livsmedelsverkets initiala kostnader om 820 000 kronor med anledning av förslaget om att jämställa snusliknande produkter med livsmedel kan finansieras genom en tillfällig anslagsökning. Denna anslagsökning sker genom att medel från utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, anslaget 2:5 Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak samt spel tillförs Livsmedelsverkets förvaltningsanslag i samband med budgetpropositionen för 2023.
Kommunernas ökade kostnader kan finansieras genom avgiftsuttag.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag, men utredningen har bedömt att Folkhälsomyndig- hetens ökade kostnader för föreskrifter m.m. de första tre åren kan finansieras genom avgiftsuttag.
Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), som är den enda remissinstans som uttalat sig, anser att konsekvensbeskrivningen för kommunernas finansiering av det nytillkommande tillsynsuppdraget är bristfälligt då det inte framgår på vilket sätt avgifter ska beräknas och vad som förväntas täckas.
Skälen för regeringens förslag: Folkhälsomyndighetens löpande kostnader för arbetet med de tobaksfria nikotinprodukterna föreslås finansieras dels med en anmälningsavgift, dels med avgifter som ska tas ut av tillverkarna och importörerna. För att inte avgifterna ska bli orimligt höga i det inledande skedet anser regeringen att kostnaderna för att utveckla databasen bör finansieras genom en tillfällig anslagsökning till myndigheten. Övriga initiala kostnader för föreskrifter m.m. de första tre åren bör även de finansieras genom en tillfällig anslagsökning. Kostnad- erna för 2022 ska beräknas med halvårseffekt och belasta utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, anslaget 2:5 Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak samt spel. Regeringen beräknar där- efter att täcka kostnaderna genom att föra över medel till Folkhälso- myndighetens förvaltningsanslag från utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, anslaget 2:5 Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak samt spel i samband med budgetpropositionen för 2023. Folkhälsomyndighetens löpande kostnader för 1,5 årsarbets-
Prop. 2021/22:200
243
Prop. 2021/22:200 krafter motsvarande 1 500 000 kronor bör däremot kunna finansieras
|
genom avgifterna. |
|
När det gäller Folkhälsomyndighetens arbete med anledning av förslaget |
|
om att förbjuda tillsatser som leder till en tydligt märkbar smak eller doft |
|
av annat än tobak i vätskor som är avsedda att konsumeras genom e- |
|
cigaretter kan konstateras att påfyllningsbehållare med vätska som inne- |
|
håller nikotin ska anmälas enligt 2 kap. 7 § lagen (2018:2088) om tobak |
|
och liknande produkter. Om en sådan produkt inte har anmälts får den inte |
|
tillhandahållas konsumenter på den svenska marknaden. Folkhälso- |
|
myndigheten har enligt 8 kap. 4 § samma lag möjlighet att ta ut avgifter |
|
av tillverkare och importörer för att ta emot, lagra, hantera och analysera |
|
uppgifter som lämnas till myndigheten genom produktanmälan. En del av |
|
tillsynen över att förbudet mot tillsatser som leder till en tydligt märkbar |
|
smak eller doft av annat än tobak följs kan ske genom att produktanmälan |
|
kommer att innehålla uppgifter om tillsatser. Marknaden för vätskor som |
|
inte innehåller nikotin kommer därtill troligen att krympa väsentligt. |
|
Sammantaget bedömer regeringen att de kostnader som Folkhälso- |
|
myndigheten får med anledning av förslagen om smaksättning av vätskor |
|
som är avsedda att konsumeras genom |
|
täckas av avgiftsuttaget för att ta emot, lagra, hantera och analysera upp- |
|
gifterna som lämnas i produktanmälan. Det innebär att kostnaderna för |
|
0,25 årsarbetskrafter, motsvarande 250 000 kronor, får finansieras genom |
|
avgiften för produktanmälan. I den mån ytterligare kostnader tillkommer |
|
får de finansieras genom medel som finns inom myndighetens befintliga |
|
ramar. |
|
Konsumentverket har i dag inte möjlighet att ta ut avgifter för tillsynen |
|
över marknadsföringen på tobaksområdet. Det är i och för sig en rimlig |
|
utgångspunkt att näringsidkare på tobaksområdet själva står för de |
|
kostnader som kontrollen av deras produkter medför. I och med att |
|
Konsumentverket i dag saknar möjlighet att ta ut avgifter och att de |
|
administrativa kostnaderna för att hantera inkomna medel skulle bli alltför |
|
stora får myndighetens löpande kostnader finansieras genom ett ökat |
|
anslag om 250 000 kronor årligen, vilket motsvarar 0,25 årsarbetskrafter. |
|
Kostnaden för 2022 ska beräknas med halvårseffekt och belasta utgifts- |
|
område 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, anslaget 2:5 Åtgärder |
|
avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak samt spel. Regeringen |
|
beräknar därefter att täcka kostnaderna genom att föra över medel till |
|
Konsumentverkets förvaltningsanslag från utgiftsområde 9 Hälsovård, |
|
sjukvård och social omsorg, anslaget 2:5 Åtgärder avseende alkohol, |
|
narkotika, dopning, tobak samt spel i samband med budgetpropositionen |
|
för 2023. |
|
Möjligheterna att ta ut avgifter enligt förordningen (2021:176) om |
|
avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter |
|
omfattar kontrollmyndigheten, dvs. en kommunal nämnd. Livsmedels- |
|
verkets initiala kostnader om 820 000 kronor för det arbete som krävs med |
|
anledning av förslaget om att jämställa snusliknande produkter med livs- |
|
medel får därför finansieras genom en tillfällig anslagsökning. Kostnaden |
|
för 2022 ska beräknas med halvårseffekt och belasta utgiftsområde 9 |
|
Hälsovård, sjukvård och social omsorg, anslaget 2:5 Åtgärder avseende |
|
alkohol, narkotika, dopning, tobak samt spel. Regeringen beräknar där- |
244 |
efter att täcka kostnaderna genom att föra över medel till Livsmedels- |
verkets förvaltningsanslag från utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och Prop. 2021/22:200 social omsorg, anslaget 2:5 Åtgärder avseende alkohol, narkotika,
dopning, tobak samt spel i samband med budgetpropositionen för 2023. Kommunerna föreslås få möjlighet att ta ut avgifter för sin tillsyn över
de tobaksfria nikotinprodukterna. Kommunen har dessutom möjlighet att ta ut avgifter för sin tillsyn över anmälningspliktig försäljning av påfyll- ningsbehållare som innehåller vätska med nikotin. Även förslaget om sär- skild måttfullhet på fysiska försäljningsställen i fråga om
14.5Konsekvenser för företagen
14.5.1Konsekvenser för tillverkare, importörer och detaljhandlare
Utredningens förslag påverkar tillverkare, importörer och detaljhandlare av tobaksfria nikotinprodukter, en produktkategori som i dagsläget främst består av tobaksfritt snus. Vidare påverkar förslagen tillverkare, import- örer och detaljhandlare av
Beskrivningen av marknaden för tobaksfritt snus |
|
Uppgifter om marknaden för tobaksfritt snus är behäftade med osäkerhet. |
|
Eftersom det inte finns någon särskild reglering av tobaksfria nikotin- |
|
produkter sedan tidigare finns det ingen skyldighet att inkomma med |
|
uppgifter till myndigheterna. När det gäller branschstatistik finns inga |
|
särskilda branschkoder för tobaksfria nikotinprodukter. Vid undersök- |
|
ningar av tobaksvanor går det inte att utläsa vilka siffror som avser snus |
|
som består av tobak respektive tobaksfritt snus. |
|
Uppskattningsvis beräknas |
|
till svenska konsumenter. Försäljning genom gränshandel till Norge, |
|
Finland och Danmark sker i ungefär samma storleksordning. |
|
I en artikel från Dagens Industri den 1 februari 2019, Tobaksfritt snus |
|
visar stor potential, bedömdes marknaden i Sverige och Norge motsvara |
|
nära 20 miljoner dosor år 2018 och att tillväxten motsvarar en fördubbling |
245 |
|
Prop. 2021/22:200 jämfört med år 2017. Marknadsandelen för tobaksfritt snus bedömdes i samma artikel motsvara ungefär 2 procent av den svenska snusmarknaden
|
år 2018. |
|
Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysnings (CAN) |
|
rapport Tobaksvanor i Sverige |
|
konsumtionen till 275 miljoner dosor år 2017 och 301 miljoner dosor år |
|
2018. År 2019 beräknades snuskonsumtionen till 306 miljoner dosor. |
|
Dessa uppskattningar baseras bland annat på uppgifter om beskattad |
|
försäljning av snus och därmed ingår inte tobaksfritt snus. För 2019 finns |
|
uppgifter om att tobaksfritt snus skulle motsvara 6 procent av den svenska |
|
snusmarknaden, vilket då skulle motsvara ungefär 19 miljoner dosor. Om |
|
uppgifterna om marknadsandelarna för tidigare år från Dagens Industri |
|
stämmer (se ovan), skulle det innebära att antalet sålda dosor på den |
|
svenska marknaden skulle ha varit cirka sex miljoner år 2018 och under |
|
tre miljoner år 2017. |
|
Ett annat sätt att härleda storleken på marknaden är att studera intäkter |
|
från nikotinskatten som infördes den 1 juli 2018. Nikotinskatten omfattar |
|
olika typer av nikotinprodukter och betalas antingen baserat på volym för |
|
|
|
den totala nikotinskatten, både för |
|
produkter, kan ge en viss vägledning kring hur utvecklingen har sett ut för |
|
tobaksfritt snus, med hänsyn taget till att andelen av befolkningen som |
|
använde |
|
procent. Ökningen av nikotinskatten borde därmed stämma väl överens |
|
med hur försäljningen av det tobaksfria snuset ökat. |
|
Enligt uppgifter från Skatteverket var den inbetalda nikotinskatten 10,1 |
|
miljoner kronor andra halvåret 2018. Det första halvåret 2019 hade den |
|
ökat till 32,2 miljoner och andra halvåret 2019 hade den ökat ytterligare |
|
till 49,9 miljoner kronor. Första halvåret 2020 låg den inbetalda nikotin- |
|
skatten på 55,5 miljoner. Detta motsvarar alltså en ökning på 150 procent |
|
under ett år (andra halvåret 2019 till första halvåret 2020 jämfört med |
|
andra halvåret 2018 till första halvåret 2019). Uppgifterna om nikotin- |
|
skatten är i linje med den beskrivna utvecklingen ovan, med en ökning av |
|
det tobaksfria snusets andel av den svenska snusmarknaden från 2 procent |
|
år 2018 till 6 procent år 2019. Utvecklingen hittills under 2020 är också i |
|
linje med tidigare bedömningar om marknadsutvecklingen, vilket |
|
bedömdes motsvara en ökning på |
|
2019. Det skulle kunna innebära att det tobaksfria snuset skulle utgöra |
|
ungefär 8 procent av den svenska snusmarknaden år 2020. Omräknat i kilo |
|
torde dock marknadsandelen vara lägre eftersom en dosa med tobaksfritt |
|
snus i snitt väger mindre än övrigt snus som säljs. |
|
Det är svårt att avgöra om den ökade marknaden för tobaksfritt snus |
|
medfört att snuskonsumtionen har blivit högre eller om fler börjat snusa |
|
tobaksfritt snus i stället för snus med tobak. Det finns flera olika omvärlds- |
|
faktorer som påverkar utvecklingen. På totalnivå går det inte att hitta något |
|
tydligt trendbrott som styrker att tobaksfritt snus skulle haft en stor |
|
påverkan på den totala konsumtionen av snus. Snusförsäljningen i antalet |
|
dosor ökade redan innan det tobaksfria snuset introducerades på mark- |
|
naden och beräknat antal kilo snus som sålts har legat på en ganska stabil |
|
nivå. År 2019 såldes ungefär |
246 |
svenska konsumenter och år 2020 bedömdes det kunna öka med |
miljoner dosor. Det finns ingen offentlig statistik på hur många tillverkare Prop. 2021/22:200 och importörer det finns. Vid utredningens kontroll av webbutiker identi-
fierades omkring 17 producenter av tobaksfritt snus. Antalet är dock troligtvis högre eftersom det inte finns heltäckande statistik på området. Många av företagen, framför allt de små, är svenska. Några företag utgör tillsammans en förhållandevis stor andel av den svenska marknaden. De mindre och nystartade företagen är oftast inriktade på just tobaksfritt snus, medan de större företagen även har verksamhet som består av tobaks- produktion. Ungefär 12 av de 17 producenterna som nämns ovan är för- hållandevis små företag och många av dessa är även nystartade. Av de mindre företagen är det hälften som enbart verkar producera tobaksfritt snus. Det är framför allt dessa små företag, inriktade på enbart tobaksfritt snus, som är förhållandevis nystartade.
Beskrivning av marknaden för
Vad gäller
Folkhälsomyndigheten för också statistik kring antalet uppgiftslämnare och aktiva
Förslagens påverkan på försäljningen av tobaksfritt snus
Som beskrivits ovan har försäljningen av tobaksfritt snus ökat kraftigt under åren
247
Prop. 2021/22:200 löpande administration och tillsynsavgifter även därefter. Under en period kan företagen även behöva ändra utformningen på produkterna för att upp- fylla de krav som ställs. Det innebär inte bara kostnader för företagen utan försvårar även för nya företag att etablera sig på marknaden, vilket beskrivs mer detaljerat längre ner. De övergångsbestämmelser som före- slås mildrar dock effekterna.
Den stora påverkan på försäljningen väntas bero på förslaget om särskild måttfullhet i marknadsföring av produkterna. Med särskild måttfullhet avses bland annat att marknadsföringen inte får vara uppsökande, påträng- ande eller uppmana till bruk. Måttfullheten gäller all typ av marknads- föring, till exempel produkternas utformning (inklusive förpackningar och etiketter) och hur den kommuniceras. Det innebär att marknadsföringen bör inrikta sig på att lämna relevant information om varan på ett sakligt sätt. Kravet kan också utesluta vissa säljmetoder, t.ex. rabatter och extra- priser samt utdelning av presenter eller gåvor. Det innebär dock inte ett marknadsföringsförbud på motsvarande sätt som för tobak.
Begränsningarna i marknadsföringen påverkar tillverkarna, import- örerna och den som säljer produkterna i fysisk butik eller genom en web- butik. Här beskrivs påverkan på försäljningen i sin helhet, med särskilt fokus på tillverkare och importörer.
Alla tillverkare och importörer kommer att påverkas av förslagen. All marknadsföring genomförs i syfte att främja avsättningen av den produkt som avses. Regler som begränsar marknadsföringen får därmed konse- kvenser, direkt eller indirekt, för försäljningen. Hur mycket företaget på- verkas i praktiken beror på hur olika producenter marknadsför sina produkter i dag. Vissa producenter har ingått branschöverenskommelser om bl.a. marknadsföringen, där det nämns att marknadsföringen ska vara måttfull. Även vissa detaljhandlare har standarder för hur produkterna får marknadsföras i dag. Baserat på mer översiktliga kontroller av hur produkterna marknadsförs på försäljningsställen och i olika medier kan det konstateras att marknadsföringen för olika produkter varierar. Det avser både hur dessa produkter marknadsförs i olika medier och utformningen av produkterna. Det är svårt att avgöra om branschöverenskommelser som anger att marknadsföringen bör vara måttfull faktiskt följs i praktiken. Oavsett detta innebär kravet på särskild måttfullhet att marknadsföringen begränsas betydligt jämfört med hur produkterna marknadsförs i dag.
Det är svårt att avgöra hur stor negativ påverkan förslagen kommer att få på försäljningen. Hittills har produkterna ökat sin marknadsandel i snabb takt. Konsekvensen av förslagen kommer troligtvis bli att öknings- takten minskar. Att den totala försäljningen av produkterna skulle minska som följd av kravet på särskild måttfullhet anses dock som mindre troligt. Det kommer även fortsättningsvis att vara möjligt att ge relevant informa- tion om produkterna. Det saknas uppgift om i vilken mån tobaksfritt snus utgör ett substitut till tobakssnus eller annan tobak. Troligtvis har det tobaksfria snusets framväxt skett både genom att vissa bytt från tobaks- produkter till dessa och genom att vissa börjat snusa som inte skulle ha gjort det annars. Eftersom det är en relativt ny produkt på marknaden kommer den troligtvis att kunna ta marknadsandelar från tobakssnuset i framtiden, men i mindre omfattning jämfört med tidigare. Detta baseras på ett antagande om att tobaksfritt snus till viss del utgör ett substitut för
248
tobakssnus. Möjligheten att rekrytera nya snuskonsumenter kommer dock Prop. 2021/22:200 att begränsas.
Förslagens konkurrenspåverkan
Förslagen som rör tobaksfria nikotinprodukter, för närvarande i huvudsak tobaksfritt snus, kommer att påverka konkurrensen på olika sätt. De kommer i huvudsak innebära att mindre, framför allt nystartade företag, kommer få svårare att etablera sig på marknaden. Det beror bl.a. på att möjligheten att marknadsföra nya produkter begränsas eftersom mark- nadsföringen ska vara särskilt måttfull. Det kommer också att innebära att mer etablerade företag och produkter, med större marknadsandelar, kommer att få en fördel som följd av förslaget. Till detta tillkommer övriga krav på bland annat produktanmälan och fler regler som ska efterföljas. Det medför ökade administrativa krav för nya producenter som vill etablera sig på marknaden.
Till viss del kommer förslagen att leda till mer likvärdig konkurrens jämfört med i dag. En del, framför allt större, företag har branschöverens- kommelser som bl.a. reglerar marknadsföring och märkning av produkt- erna. Det finns dock säljare och tillverkare som marknadsför sina produkter på sätt som inte kan betraktas som måttfullt, och därmed inte heller som särskilt måttfullt. Med regeringens förslag kommer konkurren- sen, framför allt med avseende på hur produkterna marknadsförs, bli mer likvärdig som en följd av att marknadsföringen blir mer begränsad. Detta kan leda till en jämnare spelplan, framför allt då oseriösa aktörer hamnar i blickfånget för den ökade tillsynen.
I vilken omfattning tobaksfritt snus utgör ett substitut, och därmed konkurrens till, tobakssnuset är oklart. Givet antagandet att tobaksfritt snus till viss del utgör ett substitut kommer förslagen leda till att det blir en mer likvärdig konkurrens, dvs. en jämnare spelplan, mellan dessa produkter och tobakssnus. Marknadsföringen av tobakssnus kommer fortsättningsvis vara mer begränsad jämfört med marknadsföringen av tobaksfritt snus, dock inte lika mycket som tidigare. Beskattningen av tobak är dessutom högre än skatten för nikotinprodukter.
Förslagens påverkan på små företag
Mindre företag kommer generellt att påverkas mer negativt av regeringens förslag än större företag. Efter utredningens kontroll av några webbutiker uppskattades ungefär 12 av 17 tillverkare av tobaksfritt snus vara mindre företag. Av dessa är det hälften som enbart producerar tobaksfritt snus, vilket i huvudsak avser nystartade företag. Det är framför allt mindre företag som är inriktade på tobaksfritt snus som kommer att påverkas mest negativt av förslagen. Mindre företag har generellt sett mindre kapacitet att hantera den administrativa börda som förslagen innebär. Små företag inriktade på enbart tobaksfritt snus har även mindre, eller rentav inga, rutiner för denna administration jämfört med företag som även producerar tobaksvaror.
Enligt regeringens förslag görs en ändring i livsmedelslagen så att reglerna på livsmedelsområdet även omfattar snusliknande produkter, vilket inkluderar både tobaksfritt snus och tobaks- och nikotinfritt snus.
249
Prop. 2021/22:200 De kostnader som kan väntas uppstå i samband med kontroll av anlägg- ningar som Livsmedelsverket ansvarar för uppskattas vara små i samman-
|
hanget. Vanlig snustillverkning ses som en lågriskprodukt ur ett livs- |
|
medelsperspektiv. Regeringen bedömer utifrån Livsmedelsverkets risk- |
|
klassningsmodell att den årliga kostnaden för tillsyn av anläggningarna |
|
blir relativt små för de minsta tillverkarna, omkring 3 |
|
För de större tillverkarna av tobaksfria nikotinprodukter beräknas avgiften |
|
ligga på omkring 15 |
|
över tid, då dessa kräver mindre kontroll. Det ska dock nämnas att denna |
|
siffra inte tar hänsyn till kostnaden för uppföljning av eventuella av- |
|
vikelser eller klagomål. Den kommunala kontrollmyndigheten ska täcka |
|
sina kostnader i samband med exempelvis återbesök om bristande efter- |
|
levnad hos samma företag upptäckts under en offentlig kontroll. Det kan |
|
innebära att små företag med dålig regelefterlevnad kan få ytterligare |
|
kostnader. Kostnader för anmälningsavgiften för ny livsmedelsproduktion |
|
varierar inom landet och uppgår till alltifrån 1 000 kronor till nästan 3 000 |
|
kronor. Generellt ser dock regeringen inte denna kostnad som särskilt |
|
betungande. Däremot kan de krav som ställs på verksamheten och |
|
administrationen påverka kostnaderna för de mindre företagen. Rege- |
|
ringen gör antagandet att de flesta små producenter har livsmedels- |
|
godkända produktionsanläggningar och anpassade lokaler för verksam- |
|
heten. Det regelverk som omgärdar livsmedelsproduktion kan dock upp- |
|
levas svårt för de minsta företagen. Den branschvägledning som kommer |
|
finnas tillgänglig via Livsmedelsverket bör dock hjälpa företagen att |
|
hantera dessa frågeställningar. Den största kostnadsposten som kan väntas |
|
uppkomma är omställning av anläggningarna ifall de inte uppfyller kraven |
|
kring ändamålsenlighet och livsmedelshygien. Denna kostnad är svår- |
|
skattad, men som nämnts tidigare så bör tobaksfria nikotinprodukter vara |
|
en lågriskprodukt och det bör även gälla tobaks- och nikotinfria produkter. |
|
Detta bör innebära mindre kostnader i samband med anläggningskon- |
|
trollen. |
|
I de fall förslagen innebär att produkternas förpackningar kan behöva |
|
göras om för att uppfylla kraven på märkning, innehållsförteckning och |
|
särskild måttfullhet, kommer det att innebära större omkostnader för små |
|
företag i relation till deras omsättning och ekonomiska resultat. Det |
|
kommer även att bli svårare för små företag med små marknadsandelar att |
|
etablera sig på marknaden, i huvudsak till följd av kravet på särskild mått- |
|
fullhet i marknadsföringen. De små företagen är ofta nystartade och är där- |
|
med fortfarande i en fas med förhållandevis höga omkostnader som ibland |
|
är högre än intäkterna. Det kan inte uteslutas att regeringens förslag kan |
|
medföra en ökad risk för att vissa nystartade mindre företag går i konkurs. |
|
Det som också kommer att påverka om små producenter fortfarande kan |
|
bedriva sin verksamhet, trots nya krav, är kundernas intresse och efter- |
|
frågan. Exempelvis kännetecknas marknaden för tobakssnus i huvudsak |
|
av några enstaka aktörer, men även inom denna marknad finns mindre |
|
företag som är aktiva. Av de mindre företagen som producerar tobaksfritt |
|
snus, som beskrivits ovan, producerade hälften även tobakssnus. Som |
|
tidigare nämnts är avgifterna och skatterna mer omfattande och marknads- |
|
föringen mer begränsad för tobaksvaror jämfört med regeringens förslag |
|
för tobaksfria nikotinprodukter. Det talar för att det även fortsättningsvis |
250 |
kan finnas förutsättningar för mindre företag att fortsatt producera tobaks- |
fritt snus, men det beror mycket på om efterfrågan av dessa produkter förändras.
Regeringen anser att inga särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning. De föreslagna avgifterna för produktanmälan bedöms för övrigt ha liten kostnadspåverkan.
Övriga ekonomiska konsekvenser för tobaksfria nikotinprodukter
Som framgår av regeringens förslag ska importörer och tillverkare göra en produktanmälan och anmäla väsentliga ändringar av produkterna till Folkhälsomyndigheten. Regeringen bedömer att flera importörer och producenter kan sakna erfarenhet av denna process. Den kostnad som uppstår kan därför komma att upplevas som mer betungande för framför allt små företag. Av de producenter och importörer som redan tillhanda- håller tobaksvaror bör dock den administrativa bördan inte vara särskilt betungande. Utifrån den bedömning regeringen gjort berörs omkring 12 små producenter (se ovan). Tidsåtgången för företagen och kostnaden för en produktanmälan är svårskattad. Av de uppgifter som efterfrågas är det endast den toxikologiska informationen som är en tydlig kostnadspost för företagen utöver nedlagd arbetstid. I sammanhanget bör också påpekas att det finns små snusproducenter som hanterar samma krav som skulle uppstå för tobaksfria nikotinprodukter. Som jämförelse kostar en enklare toxiko- logisk rapport av
Avgifterna för produktanmälan som avser att täcka Folkhälsomyndig- hetens kostnader för tillsyn bedöms inte påverka små företag i någon större utsträckning.
Den av regeringen föreslagna märkningen av produkter förefaller inte skapa större kostnader för de små producenterna. Den självreglering som redan skett genom exempelvis branschöverenskommelser kan dessutom antas ha inneburit att vissa av regeringens förslag redan har uppfyllts.
Uppgifter som en företeckning av ingredienser, nikotinhalt och hälso- varning finns i dag redan på flertalet tobaksfria nikotinprodukter. Kost- naden för att förändra produktförpackningen i detta sammanhang bör anses som relativt liten även för små företag, speciellt då producenter får stöd från myndigheterna när det gäller utformningen.
Förslaget om rapporteringskrav avseende försäljningsvolymer och preferenser hos olika kundgrupper för tobaksfria nikotinprodukter är samma som inom tobaksområdet. Försäljningsvolymer är uppgifter som tillverkare och importörer utan större kostnader bör kunna tillhandahålla. Regeringens förslag vad gäller preferenser är riktade mot redan exister- ande marknadsundersökningar och studier av enskilda konsumentgruppers preferenser som exempelvis framkommit i samband med lanseringen av nya produkter eller liknande. Det finns alltså inget krav på att tillverkare och importörer ska utföra specifika marknadsundersökningar för att upp- fylla rapporteringsskyldigheten. Det gör att kostnaderna för företagen i sammanhanget får anses bli små.
Regeringens förslag om ändrade produktkrav för tobaksfria nikotin- produkter följer de existerande produktkraven på tobaksområdet.
Prop. 2021/22:200
251
Prop. 2021/22:200
252
Regeringen har svårt att se att dessa produktkrav skulle vara särskilt betungande för företagen eller att de skulle vara konkurrenshämmande.
Ekonomiska konsekvenser för tillverkare av
Regeringen föreslår att det införs krav på särskild måttfullhet vid mark- nadsföring av
Det saknas uppgift om hur stor andel av
Antalet svenska producenter av
Förslaget om att förbjuda tillsatser som leder till en tydligt märkbar doft eller smak av annat än tobak kommer antagligen att leda till större konse- kvenser för tillverkare och importörer. Förslaget avser all vätska som är avsedd att konsumeras genom
Vätska som innehåller nikotin omfattas av reglerna om
försäljningsvolym rapporteras enligt 2 kap. 9 §. Företrädare för Folkhälso- myndigheten har dock till utredningen påpekat brister i anmälningarna och rapporteringen. Regeringen bedömer att bristerna är så pass stora att det inte är möjligt att dra några säkra slutsatser om marknaden för de s.k. e- vätskorna med stöd av de uppgifter som lämnas till Folkhälsomyndig- heten.
Den som säljer
För att få en uppfattning om effekterna av den föreslagna regleringen kan det finnas anledning att försöka uppskatta hur stor del av
Med hänsyn till ovanstående är det troligt att reglerna kommer att på- verka tillverkare och importörer av vätska som är avsedd att konsumeras genom
Exakt hur marknaden kommer att påverkas av de föreslagna kraven kring smaksättning är svårt att förutse. En del konsumenter kommer troligen att gå över till tillåtna vätskor eller till tobaksfria nikotinprodukter som fortfarande får smaksättas med andra smaker än tobak. Ytterligare några kommer troligen att sluta att använda produkter med nikotin. Det finns också en risk att det kommer att ske ett inflöde av vätskor med otillåtna dofter och smaker från andra
Regeringen anser sammantaget att förslagen om att begränsa möjlig- heterna att smaksätta vätska som är avsedd att konsumeras genom e-
Prop. 2021/22:200
253
Prop. 2021/22:200 cigaretter kommer att få en negativ påverkan på tillverkare och importörer, särskilt mindre näringsidkare. Dessa effekter kan dock mer än väl moti- veras genom att förslagen skyddar människor från nikotinets skadliga och beroendeframkallande egenskaper och på så sätt skyddas folkhälsan samt att produkterna, oavsett om de innehåller nikotin eller inte, blir mindre attraktiva för barn och unga.
14.5.2 Konsekvenser för den fysiska detaljhandeln
Ekonomiska konsekvenser för detaljhandeln med tobaksfria nikotinprodukter
|
Regeringen föreslår att marknadsföringen av tobaksfria nikotinprodukter |
|
ska vara särskilt måttfull. Vidare föreslås att kommersiella meddelanden |
|
inne på fysiska försäljningsställen inte får vara påträngande, uppsökande |
|
eller uppmana till bruk av tobaksfria nikotinprodukter. Den fysiska detalj- |
|
handeln kommer i huvudsak påverkas genom ökade avgifter och ökad |
|
administration, men även genom en viss påverkan på försäljning och |
|
intäktsbortfall. |
|
Vid en kostnadsbedömning av ett enskilt tillståndsärende kan väg- |
|
ledning hämtas från kommunernas hantering av |
|
för kommunens och Folkhälsomyndighetens tillsyn föreslås finansieras |
|
genom avgifter. Det är den faktiska kostnaden som ska ligga till grund för |
|
avgifterna. Avgifterna skiljer sig åt, där mindre kommuner och glesbygder |
|
ofta har lägre avgifter. Företrädare för Folkhälsomyndigheten har till |
|
utredningen uppgett att en avgift i storleksordningen 10 000 kronor skulle |
|
kunna vara rimlig. När det gäller konsekvenserna kan dock konstateras att |
|
det exakta antalet försäljningsställen är svårt att uppskatta då ingen exakt |
|
statistik finns tillgänglig. Nästan 10 000 försäljningsställen var anmälda |
|
för försäljning av tobaksvaror 2018. |
|
Fysiska butiker som säljer tobaksfria nikotinprodukter säljer i regel även |
|
tobakssnus. Det är möjligt att det kan förekomma butiker som enbart säljer |
|
tobaksfria nikotinprodukter, men det bör i sådana fall enbart röra sig om |
|
någon enstaka butik. De fysiska butikerna har därmed redan anpassade |
|
rutiner i enlighet med den lagstiftning som finns för tobak. De föreslagna |
|
kraven om ålderskontroll och egenkontroll bör därmed ha liten påverkan |
|
på den fysiska detaljhandeln. Till en början kommer de att innebära att |
|
butikerna behöver anmäla försäljning av tobaksfria nikotinprodukter samt |
|
uppdatera befintliga rutiner med hänsyn till regeringens förslag. Kost- |
|
naden för detta uppskattas vara förhållandevis liten och motsvara omkring |
|
en arbetsdag för att skicka in anmälan om försäljning inklusive egen- |
|
kontrollprogram. Till detta tillkommer en ökad tillsyns- eller försäljnings- |
|
avgift för dessa produkter. Regeringen uppskattar denna avgift till ungefär |
|
2 000 kronor per år baserat på tillsynsavgiften för |
|
kan både bli lägre och högre i olika kommuner. |
|
Det förekommer leverantörsfinansierade aktiviteter som ger handeln |
|
intäkter. Omfattningen av dessa är dock väldigt svår att uppskatta. Det |
|
saknas även uppgifter om innehållet i dessa aktiviteter. Det skulle kunna |
|
avse finansiering av kylar eller annan marknadsföring av produkterna. Av |
|
remissvar från Göteborgs kommun framgår att det även förekommer |
254 |
handel med s.k. marknadsföringsplatser, där tobaksbolag tecknar avtal |
|
med enskilda butiker eller butikskedjor som innebär att de betalar butiken för att marknadsföra deras tobaksvaror. Sådana aktiviteter kan innehålla inslag som inte kan betraktas som särskilt måttfulla. Regeringens förslag om marknadsföring kommer i de fallen innebära en minskad intäkt för handeln. Hur stor denna intäktsminskning blir, eller hur många butiker som berörs, beror på förekomsten i dag av marknadsföring som inte kan anses särskilt måttfull. Den kan därför inte beräknas.
De fysiska försäljningsställen som säljer tobaksfria nikotinprodukter kan omfatta allt från små tobaksaffärer till större varuhus och stormark- nader. Regeringens förslag kommer i huvudsak påverka de mindre detalj- handlarna som är mer specialiserade på tobaksliknande produkter, utifrån antagandet att dessa mest troligt kan ha en mer riktad marknadsföring för tobaksfria nikotinprodukter. År 2018 fanns det exempelvis knappt 1 000 företag registrerade som tobaksaffärer, vilka nästan uteslutande avsåg mindre företag. Det genomsnittliga antalet anställda var 1,5 per företag. Kunskapen om hur butikerna marknadsför dessa produkter är dock begränsad.
Tobaksfria nikotinprodukter säljs i var annat fall bakom kassan med motsvarande exponering som cigaretter och annars framför kassan i snus- kylar på de fysiska försäljningsställena. Produkternas placering i butikerna kommer därmed troligtvis inte behöva ändras i någon större omfattning till följd av regeringens förslag. Marknadsföringen av produkterna i butikerna kan behöva anpassas till kravet på särskild måttfullhet och till att kommersiella meddelanden inte får vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk.
Hur försäljningen av dessa produkter kommer påverkas beskrivs i huvudsak under avsnittet som rör konsekvenser för tillverkare och importörer. Konsekvenserna för butikerna kan bli att den hittills snabbt stigande försäljningen av tobaksfria nikotinprodukter stannar av något. En minskad försäljning av dessa produkter är mindre trolig eftersom det är en förhållandevis ny produkt på marknaden som ökat sin marknadsandel och beräknas öka ytterligare. Möjligheten att marknadsföra dessa produkter kommer att begränsas, men kommer fortfarande inte vara lika begränsad som marknadsföringen av tobak.
Ekonomiska konsekvenser för detaljhandeln med
Det finns i dag inga särskilda regler för hur
Med särskild måttfullhet avses bland annat att marknadsföringen inte får vara uppsökande, påträngande eller uppmana till bruk. Måttfullheten gäller all typ av marknadsföring, t.ex. produkternas utformning (inklusive förpackningar och etiketter), placering av marknadsföringen och hur den kommuniceras. Det innebär att marknadsföring som i normala fall är tillåten på fysiska försäljningsställen är neutral information om att e-
Prop. 2021/22:200
255
Prop. 2021/22:200 cigaretter och påfyllningsbehållare säljs samt varulistor, prislistor och lik- nande. Det ska också finnas möjlighet till återhållsam exponering av varumärken som endast fyller en särskiljande funktion på det ställe i butiken där produkterna saluförs. Kravet utesluter även vissa säljmetoder, t.ex. rabatter och extrapriser samt utdelning av presenter eller gåvor.
Förslaget om att förbjuda tillsatser i vätskor som är avsedda att konsumeras genom
Förslaget om förbud mot vissa tillsatser som påverkar doft och smak förväntas leda till att en stor andel av de vätskor som säljs i dag blir för- bjudna. Det gäller såväl vätskor med nikotin som vätskor utan nikotin. Regeringen uppskattar att det kommer att påverka detaljhandeln med dessa produkter negativt, särskilt mindre näringsidkare som har mindre margi- naler och svårare att bära kostnaderna som förslaget innebär. Det kan också konstateras att kostnaderna för tillsyn föreslås finansieras genom avgifter. Dessa effekter kan dock mer än väl motiveras genom att förslagen skyddar människor från nikotinets skadliga och beroendeframkallande egenskaper, skyddar folkhälsan samt gör produkterna, oavsett om de inne- håller nikotin eller inte, mindre attraktiva för barn och unga.
14.5.3 Konsekvenser för detaljhandeln på internet
Ekonomiska konsekvenser för detaljhandeln med tobaksfria nikotinprodukter på internet
|
Det saknas en komplett bild av antalet företag som säljer tobaksfria |
|
nikotinprodukter på internet. Det är inte möjligt att genom befintlig |
|
branschstatistik utläsa antalet företag som säljer tobaksvaror på internet. |
|
Någon särskild branschstatistik för tobaksfria nikotinprodukter finns inte |
|
heller. Webbutiker som säljer tobakssnus säljer oftast även tobaksfritt |
|
snus. Det förekommer även webbutiker som enbart riktar in sig på tobaks- |
|
fritt snus. Det kan avse webbutiker där tillverkare säljer sina egna |
|
produkter, men även webbutiker som säljer produkter från olika till- |
256 |
verkare. På marknaden finns i huvudsak några större återförsäljare. |
|
Enligt regeringens förslag måste webbutiker, liksom fysiska försälj- ningsställen, kontrollera att produkterna inte säljs och lämnas ut till personer under 18 år. Förslaget om införandet av en åldersgräns bör ha begränsad påverkan på handeln på internet eftersom många tillverkare och detaljhandlare redan har egna överenskommelser som reglerar ålders- gränsen. På samma sätt som fysiska försäljningsställen kommer web- butiker att behöva anmäla försäljning av tobaksfria nikotinprodukter och betala tillsynsavgifter. Kravet på att ha ett meddelande om åldersgränsen vid försäljning på internet bedöms inte innebära några större kostnader för företagen.
Webbutiker som även säljer tobakssnus eller andra tobaksprodukter kommer påverkas i mindre omfattning av förslagen. Det beror på att dessa butiker redan har rutiner för bland annat egenkontrollprogram. Dessa butiker kommer behöva anmäla försäljning av tobaksfria nikotinprodukter och betala en årlig tillsynsavgift på uppskattningsvis runt 2 000 kronor, men den kan variera bl.a. beroende på till vilken kommun butiken ska anmäla försäljningen. Det tillkommer även administration för att göra anmälan och ta fram ett egenkontrollprogram. Dessa butiker kommer också att behöva göra vissa mindre anpassningar för att uppfylla kravet på att ha ett meddelande om åldersgränsen.
Webbutiker inriktade på enbart tobaksfria nikotinprodukter kommer dock att påverkas i större omfattning av regeringens förslag. För det första är det i dag inte nödvändigt för dessa butiker att ha egenkontrollprogram och de saknar troligtvis en del av de rutiner som kommer att krävas. De initiala kostnaderna kommer därmed att bli högre för dessa butiker för att de ska få fortsätta sälja tobaksfria nikotinprodukter på internet. Till detta tillkommer att dessa butiker ofta drivs av mindre företag med lägre om- sättning, vilket medför att de ökade kostnaderna för administration och avgifter blir mer kännbara. Hur många av webbutikerna som är speciali- serade på tobaksfria nikotinprodukter är oklart, men tycks vara ett fåtal.
Alla detaljhandlare kommer att påverkas av kravet på särskild måttfull- het i marknadsföringen. Hur mycket beror dock på hur produkterna salu- förs i dag. Vissa försäljningsställen har enklare listor över produkterna, medan andra saluför produkterna med större annonser och banners. Inne- hållet i annonserna kan också variera. Variationer i hur produkterna salu- förs finns både mellan större webbutiker som även säljer tobak och mellan mindre butiker som enbart säljer tobaksfria nikotinprodukter.
Webbutiker som även säljer tobakssnus kommer behöva anpassa mark- nadsföringen av de tobaksfria nikotinprodukterna till de nya kraven, vilket kan medföra att den ökande försäljningen av dessa produkter kommer att avta. Det behöver inte nödvändigtvis innebära att försäljningen minskar, snarare att dessa produkter får en sämre förutsättning jämfört med i dag att fortsätta öka sin försäljning. En längre analys av de tobaksfria nikotin- produkternas marknadsutveckling och förslagens påverkan på försälj- ningen finns i avsnitt 14.5.1.
Prop. 2021/22:200
257
Prop. 2021/22:200 Ekonomiska konsekvenser för detaljhandlare av
Webbutiker som säljer
Som beskrivits i avsnitten ovan förväntas förslaget om att förbjuda vätskor som är avsedda att konsumeras genom
Ekonomiska konsekvenser för detaljhandlare med tobaksvaror på internet
Regeringen föreslår att webbutiker som säljer tobaksvaror ska ha ett klart och tydligt meddelande om den åldersgräns som gäller vid försäljningen. Förslaget bör ha en liten påverkan på handeln på internet eftersom de flesta webbutiker redan har sådana meddelanden. I de fall sådana meddelanden saknas bör det inte innebära någon större kostnad att införa detta.
14.6Sammanfattning av de samhällsekonomiska konsekvenserna
Regeringens förslag kommer både att medföra nyttor och kostnader för samhället som helhet. Kostnaderna utgörs i huvudsak av ökade kostnader för myndigheterna och för företagen. Nyttorna avser i huvudsak en för- väntat bättre folkhälsa samt skydd för barn och unga.
De utökade kostnaderna för Folkhälsomyndigheten och kommunerna finansieras i huvudsak genom avgifter. Andra myndigheter med tillsyns- eller tillsynsvägledande uppdrag som inte kan finansieras med avgifter, exempelvis länsstyrelsen och Konsumentverket, påverkas i mindre omfatt- ning av regeringens förslag. Producenterna av tobaksfria nikotinprodukter påverkas genom ökade avgifter och ökad administration. Kostnaderna för detta bedöms väsentligen som små. Försäljningen av tobaksfria nikotin- produkter bör inte fortsätta att öka i samma omfattning som tidigare, fram- för allt till följd av kravet på särskild måttfullhet i marknadsföringen. Att försäljningen skulle minska är mindre troligt eftersom det är en relativt ny produkt på marknaden som hittills har haft en stark tillväxt. Små företag bedöms påverkas särskilt av förslagen, bl.a. till följd av de administrativa kostnaderna och minskad möjlighet att marknadsföra produkterna. Konkurrensen påverkas i viss omfattning och innebär bl.a. att konkur- rensen mellan tobaksfritt snus och tobakssnus blir mer likvärdig, även om tobaksfria nikotinprodukter trots nya striktare krav inte kommer att vara lika hårt reglerade som tobakssnuset. Den fysiska detaljhandeln, både mindre och större butiker, påverkas i mindre omfattning av förslagen. Det
258
kommer innebära viss ökad kostnad för administration och tillsynsavgifter Prop. 2021/22:200 samt i vissa fall anpassning av hur produkterna saluförs på fysiska för- säljningsställen. Den ökade kostnaden bedöms dock som liten, vilket bland
annat beror på att butiker som säljer tobaksfria nikotinprodukter i huvud- sak även säljer tobaksvaror.
Förslaget om att begränsa smaksättningen av vätskor som är avsedda att konsumeras genom
Sammanfattningsvis innebär förslagen ökade kostnader för företagen, men i huvudsak bedöms de ökade kostnaderna som små. Förslagen bedöms även medföra att försäljningen av de tobaksfria nikotin- produkterna inte kommer öka i samma takt som tidigare. Det är negativt för företagen som tillverkar tobaksfria nikotinprodukter, framför allt för mindre nystartade företag som försöker öka sin försäljning. Marknaden för vätskor som är avsedda att konsumeras genom
14.7Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män
När det gäller förslagen som avser tobaksfria nikotinprodukter, särskilt förslagen om att begränsa marknadsföringen, är det troligt att den snabba ökningen av försäljningen av framför allt tobaksfritt snus kommer att avta.
Snus som består av tobak har sedan länge varit den vanligaste tobaks- produkten bland män, men på senare tid har snuset börjat utgöra en större andel av tobaksanvändningen också bland kvinnor. Andelen kvinnor som snusar har ökat under samma tid som marknaden för tobaksfritt snus har ökat kraftigt. Även om det inte går att verifiera är det troligt att en del av det tobaksfria snuset används av kvinnor och att den kraftiga ökningen av försäljningen av tobaksfritt snus har bidragit till att kvinnor använder snus i högre utsträckning. Som framgått saknas tillförlitliga uppgifter som specifikt avser tobaksfritt snus. Det är därför inte möjligt att med någon säkerhet avgöra hur många kvinnor respektive män som använder tobaks- fritt snus. Det tobaksfria snuset har dock egenskaper som gör att det kan marknadsföras mot nya målgrupper, t.ex. kvinnor. Om dessa produkter inte skulle regleras finns därför en risk för att de kan bidra till att fler kvinnor börjar snusa. Förslagen är därmed gynnsamma för kvinnors hälsa, särskilt om man ser till en utveckling över flera år.
När det gäller förslagen om
259
Prop. 2021/22:200 doft av annat än tobak får störst påverkan. Förslaget kan väntas leda till en minskning av användningen av
Andelen män som använder
Förslagen kan därmed sammantaget antas vara gynnsamma för både kvinnors och mäns hälsa. Mer omedelbart är förslagen sannolikt mer gynn- samma för mäns hälsa jämfört med kvinnors. Vilken grupps hälsa som gynnas mest i längden är svårt att göra sig en uppfattning om i avsaknad av tillförlitliga uppgifter om genusfördelningen för användare av tobaks- fritt snus. Regeringen ser inte att det finns några alternativ som kan antas vara mer positiva utifrån ett jämställdhetsperspektiv. I och med att det är fråga om produkter som har potential att nå nya målgrupper finns också en risk för att produkterna, om inga nya regler infördes, kan bidra till att fler kvinnor påbörjar ett bruk av nikotin.
14.8Konsekvenser för barn och unga
Som beskrivits ovan förväntas förslagen om de tobaksfria nikotin- produkterna bromsa den snabba ökningen av marknaden för tobaksfritt snus som har skett under de senaste åren. Förslagen om tobaksfria nikotin- produkter innehåller en åldersgräns på 18 år vid försäljning. Vidare inne- håller de begränsningar av marknadsföringen av dessa produkter. Mark- nadsföringen ska inte få riktas till eller skildra personer under 25 år och möjligheterna till marknadsföring utifrån produktens smaksättning begränsas.
Det finns tecken på att det har skett en kraftig ökning av användningen av tobaksfritt snus i ålderskategorin
Genom att införa ålderskrav och införa de begränsningar av marknads- föringen som anges ovan bedöms förslagen bidra till att förhindra att barn och unga börjar använda tobaksfria nikotinprodukter.
260
Det är framför allt smaksättningen som kan attrahera barn och unga. Det Prop. 2021/22:200 är bl.a. mot denna bakgrund som regeringen föreslår ett förbud mot e-
vätskor med tillsatser som leder till en märkbar doft eller smak av annat än tobak. Genom att smaksättningen av dessa produkter begränsas kraftigt bör produkterna bli betydligt mindre attraktiva för barn och unga.
Regeringen har tagit särskild hänsyn till barns och ungas hälsa och ut- veckling. Förslagen om tobaksfria nikotinprodukter och
14.9Alternativa lösningar
Regleringen av tobaksfria nikotinprodukter motsvarar i hög grad vad som gäller för tobaksvaror och
Begränsningen av smaksättning av
Regeringen har valt att inte föreslå en tillståndsplikt vid försäljning av
Förslagen om att jämställa snusliknande produkter med livsmedel bedöms nödvändiga för att förhindra riskerna för t.ex. kontaminering. Sammantaget har regeringen övervägt alternativ som är mindre in- skränkande i den mån det har funnits utrymme för det. För att uppnå en tillräcklig nivå på folkhälsan, samt för att skydda barn och ungas hälsa, bedöms det dock saknas egentliga alternativ till de förslag som lämnas.
15 Författningskommentar
15.1 Förslaget till lag om tobaksfria nikotinprodukter
Lagens syfte och innehåll |
|
1 § Denna lag syftar till att begränsa de hälsorisker och olägenheter som är |
|
förenade med bruk av tobaksfria nikotinprodukter. |
261 |
Prop. 2021/22:200
I paragrafen anges lagens syfte.
Lagen gäller för tobaksfria nikotinprodukter. Vad som avses med tobaksfria nikotinprodukter framgår av bestämmelsen i 3 § 1, se kommen- taren till den bestämmelsen.
Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
2 § Denna lag innehåller bestämmelser om produktanmälan, produktkrav, försäljning och marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter.
I paragrafen anges lagens innehåll. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
Uttryck i lagen
3 § I denna lag avses med
1.tobaksfri nikotinprodukt: en produkt utan tobak som innehåller nikotin för konsumtion,
2.detaljhandel: försäljning till konsumenter,
3.försäljningsställe: ett fysiskt försäljningsställe eller en webbplats för detalj- handel,
4.fysiskt försäljningsställe: en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel.
I paragrafen definieras vissa uttryck som används i lagen.
I punkt 1 anges vad som avses med tobaksfri nikotinprodukt. Produkten får inte innehålla tobak. Med tobak avses blad och andra naturliga, bearbetade eller obearbetade delar av tobaksväxter. Produkten ska däremot innehålla nikotin. Med nikotin avses nikotinhaltiga alkaloider. Innebörden av begreppen tobak och nikotin har sin motsvarighet i artikel 2 första respektive nittonde punkten tobaksproduktdirektivet. Nikotinet ska vara avsett att konsumeras. Nikotinhaltiga produkter som inte är avsedda för konsumtion omfattas inte av lagen.
Punkt 2 innehåller en definition av detaljhandel och motsvarar
1 kap. 3 § 4 lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter. Med detaljhandel avses försäljning till konsumenter. Verksamhet som endast inbegriper anskaffning och innehav utgör inte detaljhandel.
Punkt 3 och 4 innehåller definitioner av försäljningsställe respektive fysiskt försäljningsställe och motsvarar förslagen i 1 kap. 3 § 6 och 7 lagen om tobak och liknande produkter. Med försäljningsställe avses både ett fysiskt försäljningsställe och en webbplats där det bedrivs detaljhandel. En webbplats innefattar alla digitala försäljningsmiljöer. Med fysiskt försälj- ningsställe avses en fysisk plats i form av en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme där det bedrivs detaljhandel.
Övervägandena finns i avsnitt 10.6.
Förhållandet till andra lagar
4 § Denna lag ska inte tillämpas på
1.produkter som omfattas av lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter,
262
2. produkter som är klassificerade som narkotika enligt narkotikastrafflagen |
Prop. 2021/22:200 |
(1968:64) eller som hälsofarliga varor enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa |
|
hälsofarliga varor, eller |
|
3.läkemedel eller medicintekniska produkter som omfattas av läkemedelslagen (2015:315) eller lagen (2021:600) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens förhållande till annan lagstiftning.
Enligt punkt 1 undantas produkter som omfattas av lagen om tobak och liknande produkter från lagens tillämpningsområde. Produkter som innehåller tobak omfattas inte av lagens tillämpningsområde, vilket följer av 1 § och 3 § 1. Den nu aktuella bestämmelsen innebär att lagen inte heller ska tillämpas på produkter utan tobak som omfattas av lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
I punkt 2 undantas produkter som är klassificerade som narkotika enligt narkotikastrafflagen (1968:64) eller som hälsofarliga varor enligt lagen (1992:42) om förbud mot hälsofarliga varor från lagens tillämpnings- område.
I punkt 3 undantas läkemedel eller medicintekniska produkter som omfattas av läkemedelslagen (2015:315) eller lagen (2021:600) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter från lagens tillämpningsområde. Det innebär att produkter som har godkänts som läkemedel och som säljs i enlighet med kraven som gäller för läkemedel undantas från lagens tillämpningsområde. Det kan förekomma att en och samma produkt säljs både som ett läkemedel och som en tobaksfri nikotinprodukt. I så fall undantas de exemplar av produkten som säljs som läkemedel från lagens tillämpningsområde, medan de exemplar som säljs på annat sätt kan omfattas av lagens tillämpningsområde.
Övervägandena finns i avsnitt 10.7.
Produktanmälan
5 § Tillverkare och importörer ska till Folkhälsomyndigheten anmäla alla tobaksfria nikotinprodukter som de avser att tillhandahålla konsumenter på marknaden. En ny anmälan ska lämnas in för varje väsentlig ändring av produkten. Anmälan ska lämnas in senast sex månader innan produkten är avsedd att tillhandahållas konsumenter på marknaden. Anmälan ska även göras när produkten återkallas från marknaden av tillverkaren eller importören.
Tobaksfria nikotinprodukter får inte tillhandahållas konsumenter på marknaden om en sådan anmälan inte har gjorts. Detsamma gäller om anmälan inte uppfyller de föreskrifter om produktanmälan som har meddelats med stöd av 48 § 1.
Paragrafen innehåller bestämmelser om produktanmälan.
Av första stycket framgår att det är tillverkare och importörer som ska anmäla alla tobaksfria nikotinprodukterna till Folkhälsomyndigheten. Skyldigheten omfattar alla tobaksfria nikotinprodukter som avses att tillhandahållas konsumenter på marknaden. Anmälan är en förutsättning för att Folkhälsomyndigheten ska kunna utöva tillsyn över produkterna. De närmare kraven på produktanmälan meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer med stöd av 48 § 1.
263
Prop. 2021/22:200 Första stycket innehåller också en skyldighet att vid väsentliga ändringar av en produkt göra en ny anmälan till Folkhälsomyndigheten. Vad som utgör en väsentlig ändring får avgöras i det enskilda fallet. Att innehållet i eller sammansättningen av en tobaksfri nikotinprodukt ändras på ett sådant sätt att det påverkar de uppgifter som lämnats i den ursprungliga produktanmälan talar för att en väsentlig ändring av produkten gjorts. En anmälan ska även göras när en produkt återkallas från marknaden av tillverkaren eller importören. Skyldigheten att anmäla ändringar av produkten eller när produkten återkallas från marknaden omfattar, på samma sätt som vid en anmälan av en ny produkt, både tillverkaren och importören.
Anmälan av en ny produkt eller en ändring av en produkt ska göras senast sex månader innan produkten är avsedd att tillhandahållas konsumenter på marknaden. En anmälan om att en produkt återkallats från marknaden ska göras i samband med återkallandet.
Andra stycket innehåller ett förbud mot att tillhandahålla tobaksfria nikotinprodukter till konsumenter om inte produkten har anmälts på föreskrivet sätt. Förbudet mot att tillhandahålla produkterna är inte begränsat till vissa aktörer, utan omfattar såväl tillverkare och importörer som detaljhandlare.
Tillsynen över kravet på produktanmälan regleras i 24 § 1, 26 § 1, 22 § första stycket och 23 §. För närmare detaljer om tillsynen, se kommen- tarerna till de paragraferna.
Övervägandena finns i avsnitt 10.8.
Produktkrav
6 § Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter ansvarar för att produkterna uppfyller de krav som följer av föreskrifter om innehåll och utformning som har meddelats med stöd av 48 § 2.
Tobaksfria nikotinprodukter som inte uppfyller kraven får inte tillhandahållas konsumenter på marknaden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om produktkrav.
Av paragrafens första stycke framgår att de tobaksfria nikotinprodukt- erna ska uppfylla vissa krav på innehåll och utformning som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 48 § 2. Det är tillverkaren och importören som är ansvarig för att tobaks- fria nikotinprodukter uppfyller de krav som föreskrivs om produkternas innehåll och utformning.
I andra stycket finns ett förbud mot att tillhandahålla konsumenter tobaksfria nikotinprodukter som inte uppfyller föreskrivna krav om inne- håll och utformning. Förbudet mot att tillhandahålla produkterna är inte begränsat till vissa aktörer, utan omfattar såväl tillverkare och importörer som detaljhandlare.
Tillsynen över produktkraven regleras i 24 § 2, 26 § 1, 22 § första stycket och 23 §. För närmare detaljer om tillsynen, se kommentarerna till de paragraferna.
Övervägandena finns i avsnitt 10.9.
264
Märkning |
Prop. 2021/22:200 |
7 § Förpackningar till tobaksfria nikotinprodukter ska förses med en innehållsdeklaration och en text som upplyser om nikotinets skadeverkningar (hälsovarning).
Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter ansvarar för att förpackningarna uppfyller kraven i första stycket.
Om en förpackning inte uppfyller kraven, får produkten inte tillhandahållas konsumenter på marknaden. Detsamma gäller om innehållsdeklarationen eller hälsovarningen inte uppfyller de föreskrifter om innehåll och utformning som har meddelats med stöd av 48 § 3 och 4.
Paragrafen innehåller tillsammans med 8 § bestämmelser om märkning. Av första stycket framgår att produktförpackningen ska förses med en
innehållsdeklaration och en hälsovarning. Med hälsovarning menas en text som informerar om nikotinets skadeverkningar. Kraven på utformningen av innehållsdeklarationen och hälsovarningen meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer med stöd av 48 § 3 och 4.
Av andra stycket framgår att det, på samma sätt som när det gäller pro- duktkraven, är tillverkaren och importören som ansvarar för att förpack- ningar till tobaksfria nikotinprodukter förses med en innehållsdeklaration och en hälsovarning.
I tredje stycket finns ett förbud mot att tillhandahålla konsumenter tobaksfria nikotinprodukter som inte uppfyller föreskrivna krav om inne- hållsdeklaration och hälsovarning. Förbudet mot att tillhandahålla pro- dukterna är inte begränsat till vissa aktörer, utan omfattar såväl tillverkare och importörer som detaljhandlare. Förbudet är förenat med straffansvar enligt 43 §.
Tillsynen över kraven på innehållsdeklaration och hälsovarning regleras i 24 § 3, 26 § 2, 22 § första stycket och 23 §. För närmare detaljer om till- synen, se kommentarerna till de paragraferna.
Övervägandena finns i avsnitt 10.10.
8 § Märkningen på tobaksfria nikotinprodukter eller på sådana produkters för- packningar får inte
1.antyda att en viss tobaksfri nikotinprodukt är mindre skadlig än andra sådana produkter, eller
2.likna ett livsmedel eller en kosmetisk produkt.
Paragrafen innehåller tillsammans med 7 § bestämmelser om märkning. Punkt 1 innehåller ett förbud mot att utforma märkningen på produkter
eller förpackningar till tobaksfria nikotinprodukter på ett sätt som antyder att en viss tobaksfri nikotinprodukt är mindre skadlig än en annan sådan tobaksfri nikotinprodukt.
Punkt 2 innehåller ett förbud mot att utforma märkningen på produkter eller förpackningar till tobaksfria nikotinprodukter på ett sådant sätt att produkterna liknar ett livsmedel eller en kosmetisk produkt.
Med förpackningar avses både styck- och ytterförpackningar. Tillsynen över kravet på märkning regleras i 24 § 3, 26 § 2, 22 § första
stycket och 23 §. För närmare detaljer om tillsynen, se kommentarerna till de paragraferna.
Övervägandena finns i avsnitt 10.11.
265
Prop. 2021/22:200 Marknadsföring
9 § Vid marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter till konsumenter ska särskild måttfullhet iakttas. Reklam eller andra marknadsföringsåtgärder får inte vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobaksfria nikotin- produkter.
Hänvisning till produktens smak får endast göras om det är motiverat av konsumentens behov av produktinformation.
Marknadsföringen får inte riktas särskilt till eller skildra barn eller ungdomar som inte har fyllt 25 år.
Paragrafen innehåller tillsammans med 10 § de övergripande krav som gäller vid all marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter.
I första stycket finns ett generellt krav på särskild måttfullhet vid mark- nadsföring som gäller oavsett i vilka medier reklam eller marknads- föringsåtgärd förekommer. Med marknadsföring avses enligt 3 § mark- nadsföringslagen (2008:486) reklam och andra åtgärder i näringsverksam- het som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter. Begreppet marknadsföring i denna lag ska ha samma innebörd som i mark- nadsföringslagen. Det innebär att bestämmelsen reglerar åtgärder i nä- ringsverksamhet, dvs. sådant som typiskt sett faller utanför tryckfrihets- förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde. Reg- lerna om marknadsföring inskränker alltså inte det område som skyddas av dessa grundlagar.
Första stycket innehåller även ett förtydligande om att kravet på särskild måttfullhet innebär att reklam eller andra marknadsföringsåtgärder inte får vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobaksfria nikotinprodukter.
En liknande bestämmelse om måttfullhet vid marknadsföring finns för tobaksvaror när det gäller marknadsföring på fysiska försäljningsställen i nuvarande 4 kap. 2 § (som föreslås flyttas till 4 kap. 1 §) lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter. Vad som sägs i förarbetena till den bestämmelsen om återhållsam exponering av varumärken, reklam- skyltar av måttfull karaktär, diskreta logotyper på exempelvis kyldiskar för snusförpackningar och om kommersiella meddelanden i butiker som säljer andra varor, såsom livsmedel, kan även tjäna som vägledning vid tillämp- ning av denna paragraf (prop. 2004/05:118 s. 59).
Av andra stycket framgår att hänvisning till produktens smak endast får ske om det är motiverat av konsumentens behov av produktinformation. En näringsidkare får lämna sakliga upplysningar om smaksättning som riktar sig till konsumenter av tobaksfria nikotinprodukter. Däremot får näringsidkaren inte använda reklam eller marknadsföringsåtgärder som skapar onödig uppmärksamhet kring en produkt och som därigenom riskerar att dra till sig nya konsumenter. Förbudet mot att hänvisa till smak om det inte är motiverat av konsumentens behov av produktinformation får betydelse för hur exempelvis produktförpackningar kan utformas, men är inte begränsat till vissa former av reklam eller marknadsföringsåtgärder. Det gäller alltså all information, såväl skriftlig som muntlig, som en näringsidkare lämnar konsumenter.
I tredje stycket finns förbud dels mot att rikta marknadsföring särskilt till barn eller ungdomar, dels mot att skildra barn eller ungdomar. Med
266
barn avses personer som inte fyllt 18 år och med ungdomar avses personer Prop. 2021/22:200 som har fyllt 18 år men inte fyllt 25 år.
Tillsynen över bestämmelserna om marknadsföring i paragrafen regleras i 24 § andra stycket, 27 §, 22 § andra stycket och 23 §. För närmare detaljer om tillsynen, se kommentarerna till de paragraferna.
Övervägandena finns i avsnitt 10.12.1.
10 § En hälsovarning ska på ett tydligt sätt återges vid marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter till konsumenter genom kommersiella annonser i
1.periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryckfrihets- förordningen är tillämplig,
2.andra tryckta skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig, eller
3.informationssamhällets tjänster.
Om det finns flera hälsovarningar, ska minst en av dem återges. Vid upprepad annonsering ska de olika hälsovarningarna användas omväxlande och om möjligt i lika stor omfattning.
Första stycket 2 gäller inte marknadsföring inne på fysiska försäljningsställen.
Paragrafen innehåller tillsammans med 9 § de övergripande krav som |
|
gäller vid all marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter. |
|
I första stycket finns ett krav på att det vid marknadsföring av tobaksfria |
|
nikotinprodukter till konsumenter på ett tydligt sätt ska återges en |
|
hälsovarning. Av 7 § framgår att med hälsovarning menas en text som |
|
informerar om nikotinets skadeverkningar och att hälsovarningens exakta |
|
utformning får meddelas av regeringen eller den myndighet som |
|
regeringen bestämmer med stöd av bemyndigandet i 48 § 4. Kravet gäller |
|
inte marknadsföring som riktar sig till exempelvis återförsäljare. |
|
Enligt punkt 1 gäller kravet på att återge en hälsovarning vid marknads- |
|
föring genom kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra |
|
jämförbara skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Med |
|
kommersiella annonser avses samma sak som i 1 kap. 12 § tryckfrihets- |
|
förordningen. Av förarbetena till den bestämmelsen framgår att med |
|
annons menas ett av annonsören betalt meddelande. Annonsen ska vidare |
|
syfta till försäljning av tobaksfria nikotinprodukter. Att den är |
|
kommersiell i annat hänseende är inte tillräckligt (prop. 1973:123 s. 46– |
|
47). |
|
Av punkt 2 och 3 framgår att kravet på hälsovarning vid marknadsföring |
|
genom kommersiella annonser även gäller andra tryckta skrifter på vilka |
|
tryckfrihetsförordningen är tillämplig och i informationssamhällets |
|
tjänster. Med informationssamhällets tjänster avses samma sak som i |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 |
|
september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska |
|
föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets |
|
tjänster. |
|
I 7 § första stycket finns ett krav på att en hälsovarning ska finnas på |
|
produktförpackningen. Redan genom att en produktförpackning med en |
|
hälsovarning visas upp kan syftet med kravet på hälsovarning vid |
|
marknadsföring i vissa fall vara uppfyllt. I andra fall behöver en |
|
hälsovarning återges även på annat sätt, t.ex. när produktförpackningen |
|
endast visas upp flyktigt eller inte alls. Förutsatt att hälsovarningen återges |
|
på ett tillräckligt tydligt sätt ska den inte behöva återges mer än en gång |
|
under en och samma reklam- eller marknadsföringsåtgärd. |
267 |
Prop. 2021/22:200 I andra stycket finns bestämmelser om vad som gäller när det finns mer än en hälsovarning.
Tredje stycket innehåller ett undantag för andra tryckta skrifter än periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter när de används inne på fysiska försäljningsställen. Undantaget innebär att kravet på hälsovarning inte gäller för exempelvis reklamskyltar inne i fysiska butiker.
Tillsynen över bestämmelserna om hälsovarning regleras i 24 § andra stycket, 27 §, 22 § andra stycket och 23 §. För närmare detaljer om tillsynen, se kommentarerna till de paragraferna.
Övervägandena finns i avsnitt 10.12.4.
11 § Det är förbjudet att marknadsföra tobaksfria nikotinprodukter till konsu- menter genom kommersiell reklam i
En leverantör av en videodelningsplattform får inte tillhandahålla sådan reklam som avses i första stycket före, under eller efter användargenererade videor eller
Paragrafen innehåller bestämmelser om marknadsföring i
I första stycket förbjuds reklam i radio och tv. Bestämmelsen meddelas med stöd av 1 kap. 19 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Be- greppet kommersiell reklam har samma innebörd som i den bestämmelsen. Begreppen
Förbudsbestämmelsen är utformad på samma sätt som motsvarande bestämmelser för tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllnings- behållare i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter. Förbudet omfattar inte
Enligt andra stycket förbjuds en leverantör av en videodelningsplattform att tillhandahålla reklam före, under eller efter användargenererade videor och
Förbuden kan sanktioneras med en marknadsstörningsavgift, se 13 §. Tillsynen över bestämmelsen om marknadsföring regleras i 27 §. För
närmare detaljer om tillsynen, se kommentaren till den paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 10.12.2.
12 § Tillverkare, partihandlare och importörer får inte sponsra evenemang eller verksamheter dit allmänheten har tillträde om sponsringen främjar tobaksfria nikotinprodukter.
Bestämmelser om förbud mot sponsring i tv, radio och på videodelnings- plattformar och produktplacering i tv och på videodelningsplattformar finns i radio och
268
Paragrafen innehåller en bestämmelse om förbud mot sponsring och Prop. 2021/22:200 upplysningar om att det finns bestämmelser om förbud mot sponsring och produktplacering i radio- och
I första stycket finns ett förbud mot sponsring av evenemang och verksamheter dit allmänheten har tillträde. Bestämmelsen omfattar varje form av offentliga och privata bidrag. När det gäller begreppen evenemang och verksamhet avses detsamma som i bestämmelserna om sponsring av tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter (prop. 2004/05:118 s. 60–
61 samt prop. 2016/17:132 s.
Förbudet omfattar tillverkare, partihandlare och importörer. Den som är detaljhandlare har därmed möjlighet att sponsra exempelvis ett lokalt idrottslag.
Sponsringen ska därutöver främja tobaksfria nikotinprodukter för att vara förbjuden. Det innebär att åtgärden ska syfta till eller ha den direkta eller indirekta verkan att främja en produkt.
Andra stycket innehåller upplysning om att det finns bestämmelser i radio- och
Tillsynen över bestämmelsen om sponsring regleras i 27 §. För närmare detaljer om tillsynen, se kommentaren till den paragrafen.
Övervägandena finns i avsnitt 10.12.3.
13 § En marknadsföringsåtgärd som strider mot någon av
Paragrafen innehåller bestämmelser om otillbörlig marknadsföring och om marknadsstörningsavgift.
Av första meningen framgår att bestämmelserna om otillbörlig mark- nadsföring i marknadsföringslagen (2008:486) ska tillämpas på åtgärder som strider mot någon av
Övervägandena finns i avsnitt 10.12.5.
269
Prop. 2021/22:200 Rapporteringsskyldighet
14 § Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter ska varje år till Folkhälsomyndigheten lämna in
1.fullständiga uppgifter om försäljningsvolymer, och
2.uppgifter om preferenserna hos olika konsumentgrupper, inbegripet barn eller ungdomar som inte fyllt 25 år.
Tobaksfria nikotinprodukter får inte tillhandahållas konsumenter på marknaden om den rapporteringsskyldighet som följer av första stycket eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av 48 § 5 inte har uppfyllts.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rapporteringsskyldighet.
Första stycket innehåller en skyldighet för tillverkare och importörer att lämna in fullständiga uppgifter om försäljningsvolymer och uppgifter om preferenserna hos olika konsumentgrupper, inbegripet unga människor. Rapporteringen ska göras till Folkhälsomyndigheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av 48 § 5 meddela ytterligare föreskrifter om hur fullgörandet av rapporteringsskyldigheten ska gå till. Det innebär till exempel att uppgiftsskyldigheten kan komma att omfatta fler konsumentgrupper än unga människor.
Skyldigheten att lämna in uppgifter om försäljningsvolymer och konsu- mentgrupper är inte begränsad till de uppgifter som blivit tillgängliga under det närmast föregående året. Vid det första rapporteringstillfället efter bestämmelsens ikraftträdande den 1 januari 2024 är tillverkare och importörer skyldiga att lämna in samtliga uppgifter som de har tillgängliga och som omfattas av uppgiftsskyldigheten. Därefter behöver sådana uppgifter som redan har rapporterats inte rapporteras på nytt.
I andra stycket finns ett förbud mot att tillhandahålla konsumenter tobaksfria nikotinprodukter när den föreskrivna rapporteringsskyldigheten inte är uppfylld. Förbudet mot att tillhandahålla produkterna är inte be- gränsat till vissa aktörer, utan omfattar såväl tillverkare och importörer som detaljhandlare.
Tillsynen över rapporteringsskyldigheten regleras i 24 § 4, 26 § 1, 22 § första stycket och 23 §. För närmare detaljer om tillsynen, se kommenta- rerna till de paragraferna.
Övervägandena finns i avsnitt 10.13.
Produktkontroll
15 § Tillverkare, importörer och distributörer av tobaksfria nikotinprodukter ska upprätta och upprätthålla ett system för att samla in information om alla misstänkta skadliga effekter som dessa produkter har på människors hälsa.
|
Informationen ska på begäran lämnas till Folkhälsomyndigheten. |
|
Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på informationsinsamling. |
|
Enligt första stycket ska tillverkare, importörer och distributörer av |
|
tobaksfria nikotinprodukter upprätta och upprätthålla ett system för att |
|
samla in information om alla misstänkta skadliga effekter som sådana |
|
produkter har på människors hälsa. Regeringen eller den myndighet som |
|
regeringen bestämmer får genom ett bemyndigande i 48 § 6 meddela |
|
ytterligare föreskrifter om systemet för informationsinsamling. |
|
Begreppet distributör är vidare än begreppet partihandlare. Med |
270 |
distributör avses varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan utöver |
|
tillverkaren och importören som tillhandahåller en produkt på marknaden. Prop. 2021/22:200 Distributör är alltså ett samlingsbegrepp för t.ex. grossister, återförsäljare
och detaljhandlare. Den som köper in en tobaksfri nikotinprodukt från ett företag, antingen i Sverige eller inom EU, i syfte att sälja den vidare till konsumenter eller andra företag är att betrakta som en distributör. Det gäller oavsett om försäljningen sker direkt från ett lager, i butik, i varuhus eller via internet.
Av andra stycket framgår att den insamlade informationen på begäran ska lämnas ut till Folkhälsomyndigheten. Därutöver följer av bestäm- melsen i 16 § andra stycket att tillverkare, importörer och distributörer av tobaksfria nikotinprodukter i vissa fall är skyldiga att underrätta Folk- hälsomyndigheten om misstänkta produktbrister.
Tillsynen över informationsinsamlingen regleras i 26 § 1. För närmare detaljer om tillsynen, se kommentaren till den paragrafen.
Övervägandena finns i avsnitt 10.14.
16 § Om en tillverkare, importör eller distributör av tobaksfria nikotinprodukter anser, eller har skäl att anta, att en sådan produkt inte är säker eller av god kvalitet eller att den på annat sätt inte är förenlig med denna lag eller anslutande föreskrifter, ska denne omedelbart
1.vidta de korrigerande åtgärder som är nödvändiga för att den berörda produkten ska bli förenlig med denna lag,
2.dra tillbaka produkten, eller
3.återkalla produkten.
När en åtgärd enligt första stycket vidtas, ska Folkhälsomyndigheten omedelbart underrättas om produktens brister, vilken åtgärd som vidtagits och resultaten av åtgärden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder vid brister i en produkt. Tillverkare, importörer och distributörer av tobaksfria nikotinprodukter ska vidta vissa åtgärder om en vara inte är säker, av god kvalitet eller på annat sätt inte är förenlig med lagen eller anslutande föreskrifter. Anslutande föreskrifter omfattar såväl föreskrifter som har meddelats med direkt eller indirekt stöd av lagen som föreskrifter som har meddelats med stöd av restkompetensen eller rätten att meddela verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Med distributör avses varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan utöver tillverkaren och importören som tillhandahåller en produkt på marknaden. Distributör är alltså ett samlings-
begrepp för t.ex. grossister, återförsäljare och detaljhandlare.
Av första stycket framgår att skyldigheten inträder redan när det finns tillräckliga indikationer på att produkten är bristfällig. Det behöver alltså inte vara klarlagt att så är fallet. Skyldigheten inträffar omedelbart och omfattar korrigerande åtgärder, tillbakadragande och återkallelse. Med tillbakadragande avses varje åtgärd i syfte att förhindra att en produkt i leveranskedjan tillhandahålls på marknaden. Med återkallelse avses varje åtgärd för att dra tillbaka en produkt som redan har tillhandahållits slutanvändaren. I vissa fall kan det bli aktuellt att både dra tillbaka och återkalla en viss typ av produkt beroende på vart i leveranskedjan produkt- erna befinner sig. De praktiska verkningarna blir då desamma.
Om en åtgärd enligt första stycket vidtas ska Folkhälsomyndigheten enligt andra stycket omedelbart underrättas. Tillverkaren, importören eller
271
Prop. 2021/22:200 distributören ska lämna uppgifter om produktens brister, vilken åtgärd som har vidtagits och resultaten av åtgärden.
Att rapportering har skett till Folkhälsomyndigheten innebär inte att tillverkaren, importören eller distributören kan bortse från skyldigheter som följer av annan lagstiftning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av 48 § 7 meddela ytterligare före- skrifter om underrättelseskyldigheten.
Tillsynen över rapporteringsskyldigheten regleras i 26 § 1. För närmare detaljer om tillsynen, se kommentaren till den paragrafen.
Övervägandena finns i avsnitt 10.14.
Anmälan om försäljning
17 § En näringsidkare får inte bedriva detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter utan att först ha gjort en anmälan om försäljningen.
En näringsidkare som har säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige ska göra en anmälan till den kommun där det fysiska försäljningsstället är beläget. Om ett fysiskt försäljningsställe saknas, ska anmälan göras till den kommun där företaget har sitt säte eller, om företaget saknar säte inom landet, till den kommun där företaget har ett fast driftställe.
Saknar näringsidkaren säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige ska anmälan göras till Folkhälsomyndigheten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälan om försäljning.
Av första stycket framgår att detaljhandel av tobaksfria nikotinprodukter inte får bedrivas utan att näringsidkaren först har gjort en anmälan om försäljning. Kravet på anmälan är förenat med straffansvar enligt 45 § första stycket.
I andra stycket anges att anmälan av en näringsidkare som har säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige ska göras till en viss kommun. Med uttrycket fast driftställe för näringsverksamhet avses samma sak som i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229), dvs. en stadigvarande plats för affärsverksamhet varifrån verksamheten helt eller delvis bedrivs, alternativt att någon som är verksam för en närings- verksamhet i Sverige har fått och regelmässigt använder fullmakt att ingå avtal för verksamhetens innehavare.
Anmälan ska ske i varje kommun där näringsidkarens fysiska försälj- ningsställe är beläget. Med fysiskt försäljningsställe avses enligt 3 § 4 en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel. Närings- idkare som saknar fysiskt försäljningsställe, och som t.ex. sköter försälj- ningen genom internet, ska anmäla försäljningen till den kommun där företaget har sitt säte eller, om företaget saknar säte inom landet, till den kommun där företaget har ett fast driftställe.
I tredje stycket anges att en näringsidkare som varken har säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige ska göra sin anmälan till Folk- hälsomyndigheten.
Ytterligare krav på anmälan finns i 18 §.
Tillsynen över anmälningskravet regleras i 25 § 1, 26 § 3, 22 § första stycket och 23 §.
Övervägandena finns i avsnitt 10.15.
272
Egenkontroll |
Prop. 2021/22:200 |
18 § Den som bedriver detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter ska utöva egenkontroll över försäljningen och hanteringen i övrigt av tobaksfria nikotinprodukter och se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram.
Till anmälan om försäljning enligt 17 § ska egenkontrollprogrammet och de övriga uppgifter som behövs för kommunens och Folkhälsomyndighetens tillsyn bifogas. Ändrade uppgifter ska utan dröjsmål anmälas till kommunen respektive Folkhälsomyndigheten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om egenkontroll.
Av första stycket framgår att den som bedriver anmälningspliktig detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter är skyldig att utöva egen- kontroll över att försäljningen uppfyller lagens krav, däribland ålders- kraven. Skyldigheten innebär också ett krav på att se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram. Programmet får utformas utifrån verksamhetens omfattning och art. Normalt krävs mer detaljerade program för större verksamheter.
I andra stycket finns ett krav på att egenkontrollprogrammet och övriga uppgifter som behövs för kommunens och Folkhälsomyndighetens tillsyn ska bifogas anmälan om försäljning enligt 17 §. Andra stycket innehåller också ett krav på anmälan utan dröjsmål av ändrade uppgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av 48 § 8 meddela föreskrifter om utformningen av egenkontrollprogram.
Tillsynen över egenkontrollen regleras i 25 § 1, 26 § 3, 22 § första stycket och 23 §.
Övervägandena finns i avsnitt 10.15.
Ålderskrav
19 § Tobaksfria nikotinprodukter får inte säljas eller på annat sätt lämnas ut i näringsverksamhet till den som inte har fyllt 18 år. Den som lämnar ut en sådan produkt ska förvissa sig om att mottagaren har uppnått den åldern.
Om det finns särskild anledning att anta att produkten är avsedd att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år, får den inte lämnas ut.
På försäljningsställen ska det finnas ett tydligt och klart synbart meddelande med information om förbudet mot att sälja eller lämna ut tobaksfria nikotinprodukter till den som inte har fyllt 18 år.
Paragrafen innehåller bestämmelser om åldersgräns och ålderskrav vid försäljning.
I första stycket finns ett förbud mot att i näringsverksamhet lämna ut tobaksfria nikotinprodukter till personer under 18 år. Den som lämnar ut sådana produkter är skyldig att förvissa sig om att mottagaren har fyllt 18 år. Skyldigheten innebär att om det vid försäljning föreligger tveksamhet beträffande en kunds ålder så måste säljaren kräva att kunden visar att denne har fyllt 18 år genom uppvisande av en giltig legitimation eller på annat likvärdigt sätt. Om kunden inte kan visa att denne har uppnått en ålder av 18 år får produkten inte säljas eller lämnas ut.
Andra stycket innebär ett förbud mot att sälja eller på annat sätt lämna ut tobaksfria nikotinprodukter vid misstänkt langning till en underårig person.
273
Prop. 2021/22:200 Förbudsbestämmelserna kompletteras av en bestämmelse i tredje stycket om att det ska finnas ett tydligt och klart synbart meddelande på försäljningsstället med information om förbudet mot att sälja eller lämna ut tobaksfria nikotinprodukter till den som inte har fyllt 18 år. Med försäljningsställe avses såväl fysiska försäljningsställen som webbplatser för detaljhandel, se 3 § 3. Kravet gäller alltså både i fysiska och digitala försäljningsmiljöer.
Förbuden i första och andra styckena omfattas av straffansvar enligt 45 § första stycket.
Tillsynen över ålderskraven regleras i 25 § 2, 22 § första stycket och
23§. För närmare detaljer om tillsynen, se kommentarerna till de paragraf- erna.
Övervägandena finns i avsnitt 10.16.
20 § Tobaksfria nikotinprodukter som säljs till konsumenter ska tillhandahållas på ett sådant sätt att det går att kontrollera mottagarens ålder. Detta gäller även när försäljningen sker genom automat eller distansförsäljning eller på liknande sätt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ålderskontroll vid försäljning. De tobaksfria nikotinprodukterna ska tillhandahållas på ett sådant sätt
att det går att kontrollera mottagarens ålder. Bestämmelsen är ett tillägg till förvissandekravet i 19 § första stycket. Genom tillägget ställs krav på att försäljningen ska ske på ett sådant sätt att det går att kontrollera mottagarens ålder genom uppvisande av giltig legitimation eller på ett annat likvärdigt sätt. Närmare detaljer om skyldigheten att kontrollera mottagarens ålder vid detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter meddelas i föreskrifter om egenkontroll av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer med stöd av 48 § 8.
Kravet gäller all försäljning. Uppräkningen i paragrafen är endast en exemplifiering. Det innebär att kravet omfattar såväl försäljning som sker i en fysisk butik som försäljning som sker genom en webbutik. Det är den näringsidkare som säljer den tobaksfria nikotinprodukten som ansvarar för att mottagarens ålder kontrolleras på ett tillfredsställande sätt.
Kontrollen ska ske i förhållande till mottagaren. Med försäljningen avses hela distributionskedjan till mottagaren, oavsett om ett annat företag ombesörjer transporten. Det innebär att den näringsidkare som säljer den tobaksfria nikotinprodukten ansvarar för kontrollen av att mottagaren har fyllt 18 år även när utlämnandet sker genom ett annat företag som denne har anlitat.
Om försäljningen sker genom automat måste det säkerställas att underåriga inte kan köpa tobaksfria nikotinprodukter. Det kan exempelvis ske genom att butikspersonal håller automaten under uppsikt. Det är inte möjligt att ange hur kontrollen ska ske vid alla tänkbara försäljningssätt. Det får i stället lämnas till rättstillämpningen att avgöra när en näringsidkare har organiserat en verksamhet på ett sådant sätt att det går att kontrollera mottagarens ålder på ett tillfredsställande sätt.
Tillsynen över kravet på att kontrollera åldern regleras i 25 § 2, 22 § första stycket och 23 §. För närmare detaljer om tillsynen, se kommentar- erna till de paragraferna.
Övervägandena finns i avsnitt 10.16
274
21 § Tobaksfria nikotinprodukter får föras in i landet endast av den som har fyllt |
Prop. 2021/22:200 |
18 år. |
|
Paragrafen innehåller en bestämmelse om införselförbud. Införselförbudet innebär att underåriga inte får föra in tobaksfria nikotin-
produkter i landet. Paragrafen kompletterar ålderskraven vid försäljning i 19 och 20 §§. Tullverket har enligt 3 § 9 lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen rätt att utöva kontroll av åldersgränsen vid införsel av tobaksfria nikotinprodukter.
Övervägandena finns i avsnitt 10.16.
Tillsyn
22 § Folkhälsomyndigheten ansvarar för tillsynsvägledning när det gäller kommunens tillsyn enligt 24 § första stycket
Konsumentverket ansvarar för tillsynsvägledning när det gäller kommunens tillsyn enligt 24 § andra stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsvägledning.
I 26 och 27 §§ regleras i vilka fall Folkhälsomyndigheten och Konsumentverket har ett tillsynsansvar mot verksamheter. Folkhälso- myndigheten och Konsumentverket ansvarar för tillsynsvägledningen när det gäller kommunens och Polismyndighetens tillsyn på de områden där Folkhälsomyndigheten och Konsumentverket också har ett tillsynsansvar. Med tillsynsvägledning avses detsamma som i 7 kap. 1 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter. Det innebär att myndighet- erna har till uppgift att utvärdera, följa upp och samordna tillsynsverksam- heten samt ge stöd och råd till andra tillsynsorgan (se prop. 2017/18:156
s.207).
Av första stycket framgår att Folkhälsomyndigheten ansvarar för till-
synsvägledning när det gäller kommunens tillsyn enligt 24 § över bestäm- melserna om produktanmälan, produktkrav, innehållsdeklaration, hälso- varning, märkning, och rapporteringsskyldighet. Det framgår även att Folkhälsomyndigheten ansvarar för tillsynsvägledning över kommunens och Polismyndighetens tillsyn över bestämmelserna om anmälan om för- säljning, egenkontroll och åldersgräns.
Konsumentverkets ansvar för tillsynsvägledning framgår av andra stycket. Myndigheten har ansvar för tillsynsvägledning över kommunens tillsyn när det gäller bestämmelserna om marknadsföring på eller i anslutning till fysiska försäljningsställen.
Övervägandena finns i avsnitt 10.17.
23 § Länsstyrelsen utövar tillsyn inom länet enligt 24 och 25 §§. I tillsynen ingår att
1.följa kommunernas verksamhet och biträda kommunerna med information och råd, och
2.främja samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter och mellan tillsynsmyn- digheter och andra.
Paragrafen innehåller bestämmelser om länsstyrelsens tillsyn.
275
Prop. 2021/22:200 Länsstyrelsen ska utöva tillsyn inom länet över de områden som kommunen och Polismyndigheten ska utöva tillsyn över enligt 24 och 25 §§.
I punkt 1 och 2 preciseras vad som ingår i länsstyrelsens tillsynsansvar. Länsstyrelsen ska följa kommunernas verksamhet och biträda dessa med information och råd. Länsstyrelsen ska vidare främja samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter och mellan tillsynsmyndigheter och andra. Här avses dels samarbete mellan den nämnd i en kommun som ansvarar för tillsynen av tobaksfria nikotinprodukter och andra nämnder i samma kommun som har ansvaret för tillsynen av samma företag (t.ex. tobakstill- synen eller alkoholtillsynen), dels nämnder i olika kommuner som ansva- rar för tillsynen av tobaksfria nikotinprodukter. Vidare ska länsstyrelsen främja samarbete mellan tillsynsmyndigheter och andra samhällsorgani- sationer.
Övervägandena finns i avsnitt 10.17.
24 § Kommunen utövar tillsyn på fysiska försäljningsställen över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1.produktanmälan enligt 5 §,
2.produktkrav enligt 6 §,
3.innehållsdeklaration, hälsovarning och märkning enligt 7 och 8 §§, och
4.rapporteringsskyldighet enligt 14 §.
Kommunen utövar även tillsyn på eller i anslutning till fysiska försäljnings- ställen över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller marknadsföring enligt 9 och 10 §§.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kommunens tillsyn på fysiska försäljningsställen.
Kommunen har ansvar för tillsynen på fysiska försäljningsställen avseende bestämmelserna om produktanmälan, produktkrav, innehålls- deklaration, hälsovarning, märkning och rapporteringsskyldighet i denna lag och anslutande föreskrifter. Kommunen har även ansvar för tillsynen på eller i anslutning till fysiska försäljningsställen över bestämmelserna om marknadsföring i denna lag och anslutande föreskrifter.
Anslutande föreskrifter omfattar såväl föreskrifter som har meddelats med direkt eller indirekt stöd av lagen som föreskrifter som har meddelats med stöd av restkompetensen eller rätten att meddela verkställighets- föreskrifter enligt 8 kap. 7 § regeringsformen.
Bestämmelser om ytterligare tillsyn som kommunen ska utöva tillsam- mans med Polismyndigheten finns i 25 §.
Övervägandena finns i avsnitt 10.17.
25 § Kommunen och Polismyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1.anmälan om försäljning och egenkontroll enligt 17 och 18 §§ när närings- idkaren har säte eller fast försäljningsställe för näringsverksamhet i Sverige, och
2.ålderskrav enligt 19 och 20 §§.
|
Paragrafen innehåller bestämmelser om kommunens och Polismyndig- |
|
hetens tillsyn. |
|
Kommunen och Polismyndigheten har ett delat tillsynsansvar över att |
276 |
försäljningen av produkterna har anmälts, egenkontroll utövas och bestäm- |
|
melserna om ålderskontroll uppfylls. Denna del av tillsynen är inte be- gränsad till fysiska försäljningsställen.
Kommunens och Polismyndighetens tillsynsansvar över anmälan om försäljning och egenkontroll omfattar inte näringsidkare som saknar säte eller fast driftställe i Sverige. I de fallen utövar Folkhälsomyndigheten tillsyn eftersom myndigheten ska ta emot anmälan från en sådan närings- idkare, se 17 § tredje stycket och 26 § 3.
Anslutande föreskrifter omfattar såväl föreskrifter som har meddelats med direkt eller indirekt stöd av lagen som föreskrifter som har meddelats med stöd av restkompetensen eller rätten att meddela verkställighets- föreskrifter enligt 8 kap. 7 § regeringsformen.
Övervägandena finns i avsnitt 10.17.
26 § Folkhälsomyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1.produktanmälan, produktkrav, rapporteringsskyldighet och produktkontroll enligt 5, 6 och
2.innehållsdeklaration, hälsovarning och märkning enligt 7 och 8 §§, i andra fall än som avses i 24 § första stycket, och
3.anmälan om försäljning och egenkontroll enligt 17 och 18 §§ när närings- idkaren saknar säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Folkhälsomyndighetens tillsyn. Av paragrafen framgår att Folkhälsomyndigheten ska utöva tillsyn över
att lagen och anslutande föreskrifter följs i andra fall än när kommunen eller Polismyndigheten utövar tillsyn över dessa regler. Med anslutande föreskrifter avses såväl föreskrifter som har meddelats med direkt eller indirekt stöd av lagen, som föreskrifter som har meddelats med stöd av restkompetensen eller rätten att meddela verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 7 § regeringsformen.
Enligt punkt 1 har Folkhälsomyndigheten tillsynsansvar över reglerna om produktanmälan, produktkrav och rapporteringsskyldighet när tillsynen inte sker på ett fysiskt försäljningsställe. Dessutom har myndigheten tillsynsansvar över reglerna om produktkontroll. I begreppet produktkontroll ingår såväl kravet på insamlingssystem som åtgärder vid produkters brister.
Av punkt 2 framgår att Folkhälsomyndigheten har tillsynsansvar över hälsovarningar, innehållsdeklaration och märkning när tillsynen inte sker på ett fysiskt försäljningsställe.
Enligt punkt 3 har Folkhälsomyndigheten tillsynsansvar över kravet på anmälan om försäljning och egenkontroll i de fall en näringsidkare saknar säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige.
Folkhälsomyndighetens ansvar för tillsynsvägledning framgår av 22 § första stycket.
Övervägandena finns i avsnitt 10.17.
27 § Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller marknadsföring enligt
Vid Konsumentverkets tillsyn tillämpas bestämmelserna i marknadsförings- lagen (2008:486).
Prop. 2021/22:200
277
Prop. 2021/22:200 Paragrafen innehåller bestämmelser om Konsumentverkets tillsyn.
Av första stycket framgår att Konsumentverket utövar tillsyn över att reglerna om marknadsföring i lagen och anslutande föreskrifter följs i andra fall än när kommunen utövar tillsyn över dessa regler. Det innebär att Konsumentverket har tillsynsansvar för den marknadsföring som inte sker i eller i anslutning till en fysisk butik.
Sponsring är marknadsföring, jfr definitionen av marknadsföring i 3 § marknadsföringslagen (2008:486). Bestämmelserna om sponsring om- fattas därför av Konsumentverkets tillsyn.
Anslutande föreskrifter omfattar såväl föreskrifter som har meddelats med direkt eller indirekt stöd av lagen som föreskrifter som har meddelats med stöd av restkompetensen eller rätten att meddela verkställighets- föreskrifter enligt 8 kap. 7 § regeringsformen.
Av andra stycket framgår att bestämmelserna i marknadsföringslagen ska tillämpas vid Konsumentverkets tillsyn.
Konsumentverkets ansvar för tillsynsvägledning framgår av 22 § andra stycket.
Övervägandena finns i avsnitt 10.17.
Befogenheter
28 § En tillsynsmyndighet som anges i
Paragrafen innehåller bestämmelser om förelägganden och förbud.
En kommun, Polismyndigheten och Folkhälsomyndigheten får meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att lagen och anslutande föreskrifter ska följas. Anslutande föreskrifter omfattar såväl föreskrifter som har meddelats med direkt eller indirekt stöd av lagen som föreskrifter som har meddelats med stöd av restkompetensen eller rätten att meddela verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 7 § regeringsformen.
Av 31 § framgår att föreläggandena och förbuden får förenas med vite. Besluten får enligt 42 § första stycket överklagas till allmän förvalt-
ningsdomstol.
Övervägandena finns i avsnitt 10.18.
29 § Vid allvarliga eller upprepade överträdelser av denna lag får kommunen förbjuda den som bedriver detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter att fortsätta försäljningen eller, om förbud får anses vara en alltför ingripande åtgärd, meddela varning. Kommunens beslut gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.
|
Ett förbud får meddelas för en tid av högst sex månader. |
|
Paragrafen innehåller bestämmelser om försäljningsförbud och varning. |
|
Av första stycket framgår att kommunen har möjlighet att meddela |
|
beslut om försäljningsförbud eller varning mot den som bedriver |
|
detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter. Sådana beslut är förbehållet |
|
allvarliga eller upprepade överträdelser. Varning ska meddelas om ett |
|
försäljningsförbud får anses vara en alltför ingripande åtgärd. Kommunen |
|
ska alltså göra en bedömning av åtgärdens proportionalitet, se även 5 § |
278 |
tredje stycket förvaltningslagen (2017:900). Det framgår också att |
kommunens beslut ska gälla omedelbart om inte något annat anges i Prop. 2021/22:200 beslutet.
Ett beslut om försäljningsförbud ska gälla för viss tid. Även denna tids- gräns omfattas av myndighetens proportionalitetsbedömning. Enligt andra stycket får förbudet inte meddelas för längre tid än sex månader.
Överträdelser av försäljningsförbud är belagt med straffansvar enligt 44 § första stycket. Kommunens beslut får enligt 42 § första stycket över- klagas till allmän förvaltningsdomstol.
Övervägandena finns i avsnitt 10.18.
30 § Om Folkhälsomyndigheten konstaterar eller har rimliga skäl att anta att en typ av eller specifika tobaksfria nikotinprodukter kan utgöra en allvarlig risk för människors hälsa, trots att produkten uppfyller kraven i denna lag, får myndigheten förbjuda att produkterna tillhandahålls konsumenter på marknaden.
Om sådana produkter har tillhandahållits konsumenter på marknaden, får Folkhälsomyndigheten förelägga tillverkaren, importören eller distributören av produkterna att dra tillbaka eller återkalla dessa.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Folkhälsomyndighetens möjlighet att förbjuda tobaksfria nikotinprodukter trots att de uppfyller de krav som anges i lagen.
Av första stycket framgår att Folkhälsomyndigheten har möjlighet att meddela förbud när myndigheten konstaterar, eller har rimliga skäl att anta, att tobaksfria nikotinprodukter kan utgöra en allvarlig risk för människors hälsa. Förbuden får omfatta en produkttyp eller en specifik produkt.
I andra stycket ges Folkhälsomyndigheten också rätt att förelägga tillverkaren, importören eller distributören av produkten att dra tillbaka eller återkalla dessa. Med distributör avses varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan utöver tillverkaren och importören som tillhanda- håller en produkt på marknaden. Distributör är alltså ett samlingsbegrepp för t.ex. grossister, återförsäljare och detaljhandlare.
Med tillbakadragande avses varje åtgärd i syfte att förhindra att en produkt i leveranskedjan tillhandahålls på marknaden. Med återkallelse avses varje åtgärd för att dra tillbaka en produkt som redan har tillhandahållits slutanvändaren. I vissa fall kan det bli aktuellt att både dra tillbaka och återkalla en viss typ av produkt beroende på vart i leverans- kedjan produkterna befinner sig. De praktiska verkningarna blir då desamma.
Folkhälsomyndighetens beslut får enligt 42 § första stycket överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Övervägandena finns i avsnitt 10.18.
31 § Beslut enligt 28 och 30 §§ får förenas med vite. Vitet får inte omvandlas till fängelse.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vite.
Tillsynsmyndigheterna får förena sina beslut om föreläggande eller förbud enligt 28 och 30 §§ med vite. Vitet får inte förvandlas till fängelse.
Närmare bestämmelser om viten finns i lagen (1985:206) om viten. Av den lagens 6 § framgår att frågor om utdömande av viten prövas av
279
Prop. 2021/22:200 förvaltningsrätt på ansökan av den myndighet som har utfärdat vitesföre- läggandet.
Övervägandena finns i avsnitt 10.18.
Rätt till upplysningar och tillträde
32 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för myndighetens tillsyn enligt denna lag.
Paragrafen innehåller bestämmelser som ger tillsynsmyndigheterna rätt att få de upplysningar, handlingar, varuprover och annat liknande material som behövs för att myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn.
Övervägandena finns i avsnitt 10.19.
33 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som berörs av denna lag eller anslutande föreskrifter och får där göra undersökningar och ta prover. För uttagna prover betalas inte ersättning.
Paragrafen innehåller bestämmelser som ger en tillsynsmyndighet rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen för att där göra undersökningar och ta prover.
Paragrafen kompletterar rätten att få upplysningar, handlingar och liknande enligt 32 §. Ersättning betalas inte för uttagna prover.
Övervägandena finns i avsnitt 10.19.
34 § Polismyndigheten ska på begäran av en annan tillsynsmyndighet lämna den hjälp som behövs vid tillämpningen av 33 §.
En begäran enligt första stycket får göras endast om
1.det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller
2.det annars finns synnerliga skäl.
Paragrafen innehåller bestämmelser om handräckning.
Av första stycket framgår att tillsynsmyndigheterna har rätt att begära handräckning av Polismyndigheten. Begäran om handräckning får göras om det behövs för att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen enligt 33 §.
I andra stycket anges de förutsättningar som måste vara uppfyllda för att tillsynsmyndigheten ska få begära handräckning. Begäran får enligt punkt 1 göras endast om det kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1983:387) behöver tillgripas eller enligt punkt 2 om det annars finns synnerliga skäl.
Övervägandena finns i avsnitt 10.19.
Underrättelser
|
35 § Kommunen och Polismyndigheten ska underrätta varandra om förhållanden |
|
som de i sin verksamhet får kännedom om och som är av betydelse för tillsynen. |
|
En kommun som har fattat beslut i ett ärende enligt denna lag ska skicka en |
|
kopia av beslutet till Folkhälsomyndigheten, Polismyndigheten och den läns- |
280 |
styrelse som berörs av beslutet. |
|
Prop. 2021/22:200
Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelseskyldighet mellan myndigheter. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.
Enligt första stycket ska kommunen och Polismyndigheten underrätta varandra om sådant de får kännedom om i sin verksamhet och som har betydelse för tillsynen.
Av andra stycket framgår att en kommun som har fattat ett beslut i ett ärende enligt denna lag är skyldig att skicka en kopia av beslutet till Folkhälsomyndigheten, Polismyndigheten och den länsstyrelse som berörs av beslutet.
En ytterligare bestämmelse om underrättelseskyldighet mellan myndig- heter finns i 36 §.
Övervägandena finns i avsnitt 10.20.
36 § Kommunen ska underrätta Folkhälsomyndigheten om den i sin verksamhet får kännedom om något som kan ha betydelse för Folkhälsomyndighetens tillsyn.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kommunens underrättelseskyldig- het mot Folkhälsomyndigheten.
Kommunen är skyldig att underrätta Folkhälsomyndigheten om sådant som den får kännedom om i sin verksamhet och som kan ha betydelse för Folkhälsomyndighetens tillsyn. Det är endast fråga om uppgifter som kommunen har tillgängliga på grund av sin egen verksamhet. Någon särskild efterforskning av uppgifter ska således inte göras.
Ytterligare bestämmelser om underrättelseskyldighet mellan myndig- heter finns i 35 §.
Övervägandena finns i avsnitt 10.20.
Kontrollköp
37 § Kommunen får genomföra kontrollköp i syfte att ge underlag för en dialog mellan kommunen och den som lämnar ut tobaksfria nikotinprodukter om skyldigheten att förvissa sig om att mottagaren har fyllt 18 år. Vid ett sådant köp får kommunen endast anlita en person som har fyllt 18 år.
Ett kontrollköp får genomföras utan att näringsidkaren underrättas i förväg om kontrollköpet. Kommunen ska snarast efter ett genomfört kontrollköp underrätta näringsidkaren om kontrollköpet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kontrollköp.
Av första stycket framgår att kommunen får göra kontrollköp för att undersöka om näringsidkaren förvissar sig om att mottagaren har fyllt 18 år. Syftet med kontrollköpet är att ge underlag för ett efterföljande samtal mellan kommunens representant och näringsidkaren om skyldigheten att förvissa sig om att mottagaren har fyllt 18 år och vikten av att fullgöra denna skyldighet. Den som anlitas för att utföra kontrollköpet ska vara en person som har fyllt 18 år och därmed har uppnått föreskriven ålder. Det innebär att det inte kan bli fråga om någon brottsprovokation.
Enligt andra stycket får kontrollköp genomföras utan att näringsidkaren underrättas i förväg om kontrollköpet. Bestämmelsen ger alltså kommunen rätt att genomföra kontrollköpet dolt för den näringsidkare som åtgärden utförs hos och för den som faktiskt har att hantera köpet.
281
Prop. 2021/22:200 Snarast efter ett genomfört kontrollköp ska kommunen underrätta näringsidkaren om kontrollköpet. I kontrollköpet ingår att kommunen gör en individuell uppföljning med den som åtgärden riktas mot.
Bestämmelser om näringsidkarens skyldighet att kontrollera motta- garens ålder finns i 19 § första och andra styckena och 20 §.
Övervägande finns i avsnitt 10.21.
38 § Vad som framkommit genom kontrollköp får inte utgöra grund för kommunen att meddela föreläggande, förbud eller varning enligt 28 eller 29 §.
Paragrafen innehåller en begränsning av möjligheterna att rikta admi- nistrativa sanktioner mot näringsidkaren vid kontrollköp.
En kommun får inte meddela föreläggande, förbud eller varning mot en näringsidkare som vid ett kontrollköp enligt 37 § inte förvissar sig om mot- tagarens ålder.
Övervägandena finns i avsnitt 10.21.
Tystnadsplikt
39 § Den som har tagit befattning med något ärende enligt denna lag får inte obehörigen röja eller på annat sätt utnyttja vad han eller hon då har fått veta om yrkeshemligheter eller affärsförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt.
I första stycket finns ett förbud mot att obehörigen röja eller på annat sätt utnyttja information om yrkeshemligheter eller affärsförhållanden som förekommer i ett tillsynsärende enligt lagen. Förbudet riktar sig mot de personer som inte omfattas av sekretesslagstiftning, t.ex. privaträttsliga subjekt som biträder med vissa analyser.
Andra stycket innehåller en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är tillämplig i det allmännas verksamhet.
Övervägandena finns i avsnitt 10.22.
Avgifter
40 § En kommun får ta ut avgifter för sin tillsyn av den som bedriver anmälningspliktig försäljning enligt 17 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kommunens rätt att ta ut avgifter. Av paragrafen framgår att en kommun har rätt att ta ut avgifter för sin tillsyn av den som bedriver anmälningspliktig försäljning av tobaksfria nikotinprodukter. Storleken på avgifterna bestämmer varje kommun själv. Av 2 kap. 6 § kommunallagen (2017:725) framgår att kommunen inte får ta ut högre avgifter än som motsvarar kostnaderna för de tjänster eller
nyttigheter som den tillhandahåller, den s.k. självkostnadsprincipen. Kommunens beslut om att ta ut en avgift får enligt 42 § första stycket
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Övervägandena finns i avsnitt 10.23.
282
41 § Folkhälsomyndigheten får ta ut avgifter av tillverkare och importörer av |
Prop. 2021/22:200 |
tobaksfria nikotinprodukter för att ta emot, lagra, hantera, analysera och |
|
offentliggöra de uppgifter som enligt 5 § lämnas till myndigheten. |
|
Folkhälsomyndigheten får ta ut avgifter av tillverkare och importörer för att ta |
|
emot, lagra, hantera och analysera de uppgifter som enligt 14 § lämnas till |
|
myndigheten samt för att offentliggöra att rapporteringsskyldigheten har uppfyllts. |
|
Folkhälsomyndigheten får ta ut avgifter för sin tillsyn av den som bedriver |
|
anmälningspliktig försäljning enligt 17 §. |
|
Paragrafen innehåller bestämmelser om Folkhälsomyndighetens rätt att ta ut avgifter.
Av första stycket framgår att Folkhälsomyndigheten får ta ut avgifter för att ta emot, lagra, hantera, analysera och offentliggöra de uppgifter som ges in i samband med anmälningar enligt 5 §. Det innefattar nyanmälan, ändringsanmälan och anmälan om att en produkt återkallats. Avgifterna får tas ut av tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter. För närmare detaljer om anmälan, se kommentaren till den paragrafen.
Av andra stycket framgår att Folkhälsomyndigheten får ta ut avgifter för att ta emot, lagra, hantera och analysera de uppgifter om försäljnings- volymer och preferenser hos olika konsumentgrupper som enligt 14 § lämnas in till myndigheten. Dessutom får avgifterna omfatta offentlig- görandet av att rapporteringsskyldigheten har skett. Avgifterna får tas ut av tillverkare och importörer.
Av tredje stycket framgår att Folkhälsomyndigheten får ta ut avgifter för sin tillsyn av detaljhandeln med tobaksfria nikotinprodukter. Avgifterna får tas ut av dem som är skyldiga att anmäla försäljningen enligt 17 §. För närmare detaljer om skyldigheten att anmäla försäljning, se kommentaren till den paragrafen.
Nivån på avgifterna får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer genom bemyndigandet i 48 § 10. Även närmare föreskrifter om avgifterna kan meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer genom verkställighetsföreskrifter.
Folkhälsomyndighetens beslut om att ta ut en avgift får enligt 42 § första stycket överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Övervägandena finns i avsnitt 10.23.
Överklagande
42 § Beslut enligt denna lag eller anslutande föreskrifter får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande.
I första stycket finns inte några begränsningar av rätten att överklaga beslut enligt lagen. Det innebär dock inte att alla tänkbara beslut enligt lagen görs överklagbara. Frågan om vilka beslut som ska anses vara överklagbara eller inte får ytterst avgöras i rättstillämpningen med ledning av allmänna förvaltningsrättsliga principer.
En kommun, Polismyndigheten eller Folkhälsomyndigheten får inom ramen för sin tillsynsverksamhet fatta beslut om administrativa sanktioner i form av förelägganden eller förbud. Sådana beslut medför vanligtvis
283
Prop. 2021/22:200 betydande rättsverkningar för enskilda och får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Kommunerna och Folkhälsomyndigheten får också ta ut avgifter för sin tillsyn. Sådana avgiftsbeslut kan överklagas. Vidare fattar kommunerna beslut om försäljningsförbud. Sådana beslut är också överklagbara.
Länsstyrelsernas tillsyn är inriktad mot kommunernas verksamhet och ofta fattar länsstyrelserna tillsynsbeslut där kritik kan uttalas mot kommunen. Frågan om ett sådant beslut är överklagbart får avgöras i rättstillämpningen.
Polisiära beslut som omfattas i samband med att Polismyndigheten utövar tillsyn kan inte överklagas särskilt enligt lagen om tobaksfria nikotinprodukter. Beslut om förverkande enligt 47 § överklagas enligt allmänna straffprocessuella regler.
Beslut av kommunalfullmäktige om grunderna för en kommuns rätt att ta ut avgifter för tillsyn får överklagas i den ordning som gäller för laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725).
Vid Konsumentverkets tillsyn tillämpas enligt 27 § andra stycket marknadsföringslagen (2008:486). Konsumentverket beslut om före- lägganden och vite i fråga om marknadsföring av tobaksfria nikotin- produkter överklagas enligt 51 § marknadsföringslagen till Patent- och marknadsdomstolen.
Anslutande föreskrifter omfattar såväl föreskrifter som har meddelats med direkt eller indirekt stöd av lagen som föreskrifter som har meddelats med stöd av restkompetensen eller rätten att meddela verkställighets- föreskrifter enligt 8 kap. 7 § regeringsformen.
Överklaganden enligt bestämmelsen i första stycket ska göras till allmän förvaltningsdomstol.
Enligt andra stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
Övervägandena finns i avsnitt 10.24.
Straffbestämmelser och förverkande
43 § Den som uppsåtligen i strid med 7 § tredje stycket tillhandahåller konsumenter tobaksfria nikotinprodukter som inte uppfyller kraven på innehålls- deklaration eller hälsovarning, ska dömas för olovlig hantering av tobaksfria nikotinprodukter till böter eller fängelse i högst sex månader.
Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om straffansvar.
Av bestämmelsen framgår att det är straffbart att tillhandahålla kon- sumenter tobaksfria nikotinprodukter som saknar en innehållsdeklaration eller en hälsovarning. Detsamma gäller om innehållsdeklarationen eller hälsovarningen inte uppfyller de krav som ställs på innehållsdeklarationen eller hälsovarningen enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 48 § 3 och 4. Endast uppsåtligt brott är straffbelagt. Det innebär att den som tillhandahåller den tobaksfria nikotinprodukten ska ha förstått att märkning saknas eller inte uppfyller föreskrivna krav (insiktsuppsåt) eller att han eller hon insåg risken för detta och därtill var likgiltig inför det förhållandet (likgiltighetsuppsåt), jfr NJA 2019 s. 721.
Straffskalan för brottet är böter eller fängelse i högst sex månader.
284
Av andra stycket framgår att en gärning som är att anse som ringa inte |
Prop. 2021/22:200 |
ska medföra straffansvar. |
|
Övervägandena finns i avsnitt 10.25. |
|
44 § Den som uppsåtligen säljer tobaksfria nikotinprodukter i strid med ett |
|
förbud som har meddelats med stöd av 29 §, ska dömas för olovlig försäljning av |
|
tobaksfria nikotinprodukter till böter eller fängelse i högst sex månader. |
|
Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar. |
|
Paragrafen innehåller en bestämmelse om straffansvar. |
|
Av bestämmelsen framgår att det är straffbart att sälja tobaksfria |
|
nikotinprodukter i strid mot ett försäljningsförbud som har meddelats av |
|
en kommun enligt 29 §. Endast uppsåtligt brott är straffbart. Det innebär |
|
att den som säljer tobaksfria nikotinprodukter ska ha förstått att det före- |
|
ligger ett försäljningsförbud eller att han eller hon insåg risken för detta |
|
och därtill var likgiltig inför det förhållandet. |
|
Straffskalan för brottet är böter eller fängelse i högst sex månader. |
|
Av andra stycket framgår att en gärning som är att anse som ringa inte |
|
ska medföra straffansvar. |
|
Övervägandena finns i avsnitt 10.25. |
|
45 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bedriver detaljhandel med |
|
tobaksfria nikotinprodukter i strid med 17 § eller säljer eller lämnar ut tobaksfria |
|
nikotinprodukter i strid med 19 § första eller andra stycket, ska dömas till böter |
|
eller fängelse i högst sex månader. |
|
Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar. |
|
Paragrafen innehåller bestämmelser om straffansvar. |
|
Bestämmelsen straffbelägger två gärningar. Det är straffbelagt att |
|
bedriva detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter utan att uppfylla |
|
kraven på anmälan om försäljning i 17 §. Det är även straffbelagt att sälja |
|
eller lämna ut sådana produkter till någon i strid mot ålderskravet som |
|
finns i 19 § första och andra styckena. Såväl uppsåtliga som oaktsamma |
|
gärningar är straffbelagda. Att inte ha skickat in egenkontrollprogrammet |
|
eller de övriga uppgifter som behövs för kommunens eller Folkhälso- |
|
myndighetens tillsyn omfattas inte av straffansvaret. |
|
Straffskalan för brotten är böter eller fängelse i högst sex månader. |
|
Av andra stycket framgår att en gärning som är att anse som ringa inte |
|
ska medföra straffansvar. När det gäller utrymmet för att bedöma en |
|
gärning som består i försäljning av tobaksfria nikotinprodukter till en |
|
person som inte har fyllt 18 år som ringa är utrymmet mycket begränsat |
|
eftersom ålderskravet är centralt för regleringen av tobaksfria nikotinpro- |
|
dukter. Försäljning i strid mot kravet på anmälan kan undantagsvis |
|
bedömas som ringa om det t.ex. rör sig om enstaka produkter och det inte |
|
föreligger några omständigheter som talar i skärpande riktning. |
|
Övervägandena finns i avsnitt 10.25. |
|
46 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud ska inte |
|
dömas till ansvar enligt denna lag för den eller de gärningar som omfattas av |
|
föreläggandet eller förbudet. |
|
Paragrafen innehåller en begränsning i straffansvaret. |
285 |
Prop. 2021/22:200 Av bestämmelsen framgår att den som överträder ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud som meddelats med stöd av 31 § inte därutöver ska kunna dömas till ansvar för den gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Paragrafen ger uttryck för principen om att en och samma gärning inte kan bli föremål för dubbla prövningar eller sanktioner (ne bis in idem). Principen gäller under alla förhållanden.
Övervägandena finns i avsnitt 10.25.
47 § Tobaksfria nikotinprodukter som varit föremål för brott enligt denna lag eller deras värde samt utbyte av sådant brott ska förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om förverkande.
Tobaksfria nikotinprodukter som har varit föremål för brott enligt 43– 45 §§ eller produkternas värde samt utbytet av brottet ska förverkas. Straffbestämmelsen begränsar inte förverkandet till vad som sålts, utan även produkter som är till försäljning men som ännu inte har sålts omfattas av bestämmelsen. Avgörande för om förverkande får ske är alltså om produkterna har varit föremål för brott. Förverkande ska dock inte ske om det är uppenbart oskäligt.
Ett förverkande förutsätter att den gärning som har begåtts är ett brott enligt de principer som 1 kap. 1 § brottsbalken ger uttryck för. Det är dock inte nödvändigt att gärningen har lett till lagföring. Ett förverkande kan därmed ske även om gärningsmannen t.ex. inte har uppnått straffbar- hetsåldern (jfr. 36 kap. 13 § brottsbalken). Utbyte av brott ska förstås på samma sätt som i brottsbalken.
Ett förverkande ska inte ske om det är uppenbart oskäligt. Om ett förverkande framstår som alltför betungande mot bakgrund av brottet eller om ett förverkande annars är påfallande oskäligt bör förverkandet kunna underlåtas eller jämkas till att avse endast en del av ett varuparti eller dess värde. Förverkande bör dock inte underlåtas eller jämkas om det rör sig om tobaksfria nikotinprodukter som har sådana brister att det skulle krävas omfattande rättelseåtgärder för att produkterna ska bli förenliga med föreskrivna krav. Konsumentskyddsintresset väger i sådana fall tyngre än skyddet mot alltför betungande förverkanden.
Övervägandena finns i avsnitt 10.25.
Bemyndiganden
48 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1.produktanmälan enligt 5 §,
2.produktinnehåll och utformning av tobaksfria nikotinprodukter enligt 6 §,
3.innehållet i och utformningen av en innehållsdeklaration enligt 7 §,
4.hur en hälsovarning ska utformas och återges enligt 7 och 10 §§,
5.fullgörandet av rapporteringsskyldigheten enligt 14 §,
6.systemet för informationssamling enligt 15 §,
7.underrättelseskyldigheten enligt 16 § andra stycket,
8.utformningen av egenkontrollprogram enligt 18 §,
9.genomförandet av kontrollköp enligt 37 §, och
10.storleken på avgifterna enligt 41 §.
286
Paragrafen innehåller bestämmelser om bemyndiganden. |
Prop. 2021/22:200 |
Enligt bestämmelsen får regeringen eller den myndighet regeringen |
|
bestämmer meddela föreskrifter som ansluter till vissa i lagen angivna |
|
bestämmelser. |
|
Övervägandena finns i avsnitt 10.8, 10.9, 10.10, 10.12.4, 10.13, 10.14, |
|
10.15, 10.21 och 10.23. |
|
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023 i fråga om
2.Tobaksfria nikotinprodukter som har tillverkats eller övergått till fri omsättning före den 1 januari 2023 och som inte uppfyller produktkraven enligt 6 § eller kraven på märkning enligt 7 och 8 §§ får fortsätta att tillhandahållas konsumenter på marknaden efter den 1 januari 2023 om de inte utgör en allvarlig risk för människors hälsa, dock längst till och med den 1 juli 2023.
3.För tobaksfria nikotinprodukter som har tillhandahållits konsumenter på marknaden före den 1 januari 2024 ska en produktanmälan enligt 5 § göras senast den 1 februari 2024.
Den nya lagen om tobaksfria nikotinprodukter ska enligt punkt 1 träda i kraft den 1 augusti 2022.
Särskilda datum för ikraftträdande gäller dock för bestämmelserna om produktanmälan, produktkrav, märkning, rapporteringsskyldighet och in- formationsinsamlingssystem.
Bestämmelserna om innehåll och utformning av tobaksfria nikotin- produkter enligt 6 §, innehållsdeklaration, hälsovarning och övrig märk- ning på förpackningarna enligt 7 och 8 §§, hälsovarning vid marknads- föring enligt 10 § och informationsinsamlingssystem enligt 15 § ska träda i kraft den 1 januari 2023. Detsamma ska gälla straffbestämmelsen i 43 § som innebär att den som i strid med 7 § säljer tobaksfria nikotinprodukter utan att uppfylla kraven om hälsovarning och innehållsdeklaration ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Bestämmelserna om att tobaksfria nikotinprodukter ska anmälas innan produkterna tillhandahålls konsumenter på marknaden enligt 5 § och skyldigheten att rapportera försäljningsvolymer m.m. enligt 14 §§ ska träda i kraft den 1 januari 2024.
Av punkt 2 framgår att tobaksfria nikotinprodukter som har tillverkats eller övergått till fri omsättning före den 1 januari 2023 får fortsätta att tillhandahållas konsumenter på marknaden efter den 1 januari 2023 trots att produkterna inte uppfyller produktkraven eller kraven på märkning, dock längst till och med den 1 juli 2023.
Av punkt 3 framgår att en produktanmälan för en tobaksfri nikotin- produkt som redan tillhandahållits konsumenter på marknaden innan be- stämmelsen har trätt i kraft ska göras senast den 1 februari 2024.
Övervägandena finns i avsnitt 13.
287
Prop. 2021/22:200
288
15.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.
3 kap.
3 § Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 4 § alkohollagen (2010:1622). Bestämmelser om förbud för den som inte fyllt 18 år att föra in varor i landet som enligt lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter utgör tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare och varor som enligt lagen (2022:000) om tobaksfria nikotinprodukter utgör tobaksfria nikotinprodukter finns i 5 kap. 19 respektive 21 § nämnda lagar.
Paragrafen innehåller en upplysningsbestämmelse.
Genom ändringen i andra meningen införs en upplysning om att det i lagen (2022:000) om tobaksfria nikotinprodukter finns ett förbud för personer som inte fyllt 18 år att föra in tobaksfria nikotinprodukter i landet. I övrigt görs en ändring av paragrafhänvisningen till lagen om tobak och liknande produkter (2018:2088) som en följd av att nuvarande 5 kap. 14– 21 §§ betecknas 5 kap.
Övervägandena finns i avsnitt 10.16.
15.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen
3 § Lagen är tillämplig endast på följande varor:
1.krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användnings- områden och av tekniskt bistånd,
2.narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
3.skjutvapen, ammunition och ljuddämpare som avses i vapenlagen (1996:67) samt sådana vapen och andra föremål som anges i 1 kap. 3 § samma lag,
4.injektionssprutor och kanyler,
5.dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopnings- medel,
6.springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,
7.kulturföremål som avses i 5 kap. kulturmiljölagen (1988:950),
8.hundar och katter för annat ändamål än handel,
9.spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt alkohollagen (2010:1622), tobaksvaror och elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare vid kontroll av åldersgränsen i 5 kap. 19 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter samt tobaksfria nikotinprodukter vid kontroll av åldersgränsen i 21 § lagen (2022:000) om tobaksfria nikotinprodukter,
10.nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
11.andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att
medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga dokument |
Prop. 2021/22:200 |
saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda, |
|
12.barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi,
13.varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
14.varor som ska beskattas enligt lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter,
15.sprängämnesprekursorer enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen och 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer,
16.explosiva varor som avses i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.
Paragrafen innehåller en uppräkning av de varor som omfattas av Tullverkets befogenheter vid införsel eller utförsel över Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.
Genom tillägget i punkt 9 omfattas tobaksfria nikotinprodukter enligt lagen (2022:000) om tobaksfria nikotinprodukter av Tullverkets befogen- heter enligt lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Enligt 21 § lagen om tobaksfria nikotinprodukter får tobaksfria nikotinprodukter föras in i landet endast av den som har fyllt 18 år. Tillägget avser alltså endast införsel.
I samma punkt 9 görs även en ändring av paragrafhänvisningen till lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter. Detta görs som en följd av att nuvarande 5 kap.
Övervägandena finns i avsnitt 10.16.
15.4Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)
3 § Lagen gäller alla stadier av
Med livsmedel jämställs i lagen
1.vatten, från och med den punkt där det tas in i vattenverken till den punkt där värdena ska iakttas enligt artikel 6 i rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten, ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003,
2.snus, snusliknande produkter och tuggtobak.
Paragrafen innehåller ett andra stycke med en uppräkning av sådant som jämställs med livsmedel.
Genom ett tillägg i andra stycket punkt 2 jämställs snusliknande produkter med livsmedel. Det innebär att även sådana produkter omfattas av kraven som gäller för livsmedel enligt denna lag och anslutande före- skrifter.
Med snusliknande produkter avses såväl tobaksfria nikotinprodukter som tobaks- och nikotinfria produkter. Avgörande för om en produkt är en snusliknande produkt är att produkten används på ett sätt som motsvarar
289
Prop. 2021/22:200 snus som består av tobak. Snus används vanligtvis genom att produkten placeras i munnen, innanför läpparna men utanför tandraderna. Produktens beståndsdelar tas huvudsakligen upp i munnen, även om en del av dem hamnar i mag- och tarmkanalen. Produkter som används på detta sätt, används på ett sätt som motsvarar snus.
Med tobaksfria nikotinprodukter avses sådana produkter som omfattas av lagen (2022:000) om tobaksfria nikotinprodukter. Enligt 3 § samma lag undantas produkter som är klassificerade som narkotika enligt narkotika- strafflagen (1968:64) eller som hälsofarliga varor enligt lagen (1999:42) om förbud mot hälsofarliga varor samt produkter som utgör läkemedel eller medicintekniska produkter enligt läkemedelslagen (2015:315) eller lagen (2021:600) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter. Tobaksfria nikotinprodukter som omfattas av dessa undantag är alltså inte snusliknande produkter. Inte heller är en tobaks- och nikotinfri produkt som utgör narkotika, en hälsofarlig vara, ett läkemedel eller en medicinteknisk produkt enligt ovan nämnda lagar en snusliknande produkt.
Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
15.5Förslaget till lag om ändring i radio- och tv- lagen (2010:696)
6 kap.
2 § I program i
1.alkoholdrycker och tobaksvaror,
2.andra produkter som kommer från företag vars huvudsakliga verksamhet är att tillverka eller sälja alkoholdrycker eller tobaksvaror,
3.receptbelagda läkemedel och sådan medicinsk behandling som bara är tillgänglig efter ordination,
4.modersmjölksersättning,
5.spelprodukter från ett företag som inte har nödvändig licens enligt spellagen (2018:1138),
6.sådana elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som avses i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och andra produkter som kommer från företag vars huvudsakliga verksamhet är att tillverka eller sälja elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare,
7.alkoholdrycksliknande preparat enligt alkohollagen (2010:1622), eller
8.tobaksfria nikotinprodukter enligt lagen (2022:000) om tobaksfria nikotin- produkter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud mot produktplacering i tv. Genom införandet av en ny punkt 8 i paragrafen förbjuds produkt- placering av tobaksfria nikotinprodukter i
Tillsynen över bestämmelsen regleras i 16 kap. 2 §. Övervägandena finns i avsnitt 10.12.3.
290
7 kap. |
Prop. 2021/22:200 |
2 § Program i
1.alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat enligt alkohollagen (2010:1622),
2.tobaksvaror eller sådana elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som avses i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, eller
3.tobaksfria nikotinprodukter enligt lagen (2022:000) om tobaksfria nikotin- produkter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud mot sponsring av program i tv.
Genom införandet av en ny punkt 3 förbjuds sponsring av program i tv av någon vars huvudsakliga verksamhet är att tillverka eller sälja tobaks- fria nikotinprodukter enligt lagen (2022:000) om tobaksfria nikotin- produkter.
Övriga ändringar är redaktionella.
Tillsynen över bestämmelsen regleras i 16 kap. 2 §. Övervägandena finns i avsnitt 10.12.3.
8 kap.
Reklam för alkohol, tobak och nikotinprodukter
13 § Bestämmelser om förbud mot reklam för alkoholdrycker, alkoholdrycks- liknande preparat, tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare samt tobaksfria nikotinprodukter finns i 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622), 4 kap. 1 och 3 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och 11 § lagen (2022:000) om tobaksfria nikotinprodukter.
Paragrafen innehåller upplysningar om att det finns bestämmelser om förbud mot reklam i vissa andra lagar.
Genom ändringen införs en upplysning om att det finns förbud mot reklam för tobaksfria nikotinprodukter i lagen (2022:000) om tobaksfria nikotinprodukter.
Övervägandena finns i avsnitt 10.12.2.
9 a kap.
5 § En leverantör av en videodelningsplattform får inte ingå eller främja avtal om produktplacering i användargenererade videor och
1.produktplaceringen avser sådana varor och tjänster som räknas upp i 6 kap. 2 §
2.videon eller programmet huvudsakligen riktar sig till barn under tolv år.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud mot produktplacering på |
|
videodelningsplattformar. |
|
Ändringen i punkt 1 innebär att det införs ett förbud för en leverantör av |
|
en videodelningsplattform att ingå eller främja avtal om produktplacering |
|
av tobaksfria nikotinprodukter i användargenererade videor eller tv- |
|
program på plattformen. |
|
Tillsynen över bestämmelsen regleras i 16 kap. 2 §. |
291 |
|
Prop. 2021/22:200 Övervägandena finns i avsnitt 10.12.3.
12 § Bestämmelser om förbud mot marknadsföring finns även i alkohollagen (2010:1622), lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och tillskottsnäring, läkemedelslagen (2015:315), spellagen (2018:1138), lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och lagen (2022:000) om tobaksfria nikotinprodukter.
Paragrafen innehåller upplysningar om att det finns bestämmelser om förbud mot marknadsföring i vissa andra lagar.
Genom ändringen införs en upplysning om att det finns förbud mot marknadsföring i lagen (2022:000) om tobaksfria nikotinprodukter.
Övervägandena finns i avsnitt 10.12.2.
15 kap.
Reklam för alkohol, tobak och nikotinprodukter
5 § Bestämmelser om förbud mot reklam för alkoholdrycker, alkoholdrycks- liknande preparat, tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare samt tobaksfria nikotinprodukter finns i 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622), 4 kap. 1 och 3 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och 11 § lagen (2022:000) om tobaksfria nikotinprodukter.
Paragrafen innehåller upplysningar om att det finns bestämmelser om förbud mot reklam i vissa andra lagar.
Genom ändringen införs en upplysning om att det finns förbud mot reklam i lagen (2022:000) om tobaksfria nikotinprodukter.
Övervägandena finns i avsnitt 10.12.2.
9 § Program i ljudradiosändning får inte sponsras av någon vars huvudsakliga verksamhet är att tillverka eller sälja
1.alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat enligt alkohollagen (2010:1622),
2.tobaksvaror eller sådana elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som avses i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, eller
3.tobaksfria nikotinprodukter enligt lagen (2022:000) om tobaksfria nikotin- produkter.
Paragrafen innehåller förbud mot sponsring av program i ljudradio- sändning.
Genom införandet av en ny punkt 3 förbjuds sponsring av program i radio av någon vars huvudsakliga verksamhet är att tillverka eller sälja tobaksfria nikotinprodukter enligt lagen (2022:000) om tobaksfria nikotin- produkter.
Övriga ändringar är redaktionella.
Tillsynen över bestämmelsen regleras i 16 kap. 2 §. Övervägandena finns i avsnitt 10.12.3.
292
15.6 |
Förslaget till lag om ändring i lagen |
Prop. 2021/22:200 |
|
(2018:2088) om tobak och liknande produkter |
|
1kap.
2§ Denna lag innehåller bestämmelser om tobak, elektroniska cigaretter och
påfyllningsbehållare, örtprodukter för rökning och om användningen av andra produkter som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak. Lagen innehåller även bestämmelser om nikotinfria vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter.
I lagen finns bestämmelser om
–produktkrav och rapporteringsskyldighet (2 kap.),
–märkning och förpackning (3 kap.),
–marknadsföring av tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllnings- behållare (4 kap.),
–handel (5 kap.),
–rökfria miljöer (6 kap.),
–tillsyn (7 kap.),
–avgifter (8 kap.),
–överklagande (9 kap.),
–straffbestämmelser och förverkande (10 kap.), och
–bemyndiganden (11 kap.).
Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens innehåll.
I första stycket byts begreppet njutningsmedel ut mot begreppet andra produkter. Ändringen är endast språklig, se även kommentaren till 6 kap. 1 §. Vidare införs en upplysning om att lagen innehåller bestämmelser om nikotinfria vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter. Förbud mot smaksättning av vätskor som är avsedda att konsu- meras genom elektroniska cigaretter finns i 2 kap. 6 a §.
Ändringen i andra stycket innebär ett förtydligande om att bestämmel- serna om marknadsföring i 4 kap. endast omfattar tobaksvaror, elektro- niska cigaretter och påfyllningsbehållare. Ändringen är endast redaktion- ell. Rubriken till 4 kap. ändras på motsvarande sätt.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1 och 8.6.
3 § I denna lag avses med
1.elektronisk cigarett: en produkt som kan användas för konsumtion av nikotinånga via ett munstycke, eller beståndsdel av den produkten, inbegripet en patron, en tank och anordningen utan patron eller tank,
2.påfyllningsbehållare: en behållare som innehåller vätska som innehåller nikotin och som kan användas för att fylla på en elektronisk cigarett,
3.örtprodukt för rökning: en produkt som är baserad på växter, örter eller frukter som inte innehåller tobak och som kan förbrukas via förbränning,
4.detaljhandel: försäljning till konsumenter,
5.partihandel: annan försäljning än detaljhandel,
6.försäljningsställe: ett fysiskt försäljningsställe eller en webbplats för detaljhandel,
7.fysiskt försäljningsställe: en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel,
8.sponsring: varje form av offentliga eller privata bidrag till ett evenemang, en verksamhet eller en person med syftet eller den direkta eller indirekta verkan att främja en vara eller produkt,
293
Prop. 2021/22:200 9. gränsöverskridande distansförsäljning: försäljning där, vid tidpunkten för beställningen av varan eller produkten, konsumenten finns i Sverige och
återförsäljningsstället i ett annat land, eller där återförsäljningsstället finns i Sverige och konsumenten i en annan medlemsstat,
10.medlemsstat: en stat som är medlem i Europeiska unionen eller en annan stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som har genomfört bestämmelserna i direktiv 2014/40/EU i nationell rätt.
Paragrafen innehåller definitioner av vissa uttryck som används i lagen. Genom ändringarna i punkt 6 och införandet av en ny punkt 7 ersätts
begreppet försäljningsställe med begreppet fysiskt försäljningsställe. Det nya begreppet omfattar en fysisk plats i form av en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme där det bedrivs detaljhandel. Det äldre begreppet försäljningsställe får i stället en ny mer teknikneutral betydelse och omfattar såväl ett fysiskt försäljningsställe som en webbplats där det bedrivs detaljhandel. En webbplats innefattar alla digitala försäljnings- miljöer.
Ändringen i punkt 8 innebär att en ny definition av sponsring införs. Definitionen utgår från artikel 2 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/33/EG av den 26 maj 2003 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror och artikel 20.5 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG. Med sponsring avses varje form av offentliga eller privata bidrag till ett evenemang, en verksamhet eller en person med syftet att främja en tobaksvara, elektronisk cigarett eller påfyllningsbehållare.
Punkt 9 och 10 numreras om som en följd av införandet av en ny punkt
7.
Övriga ändringar är redaktionella. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.3 och 6.4.
2 kap.
Elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare
Förbud mot smaksättning
6 a § Vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter får inte tillhandahållas konsumenter på marknaden om vätskorna innehåller tillsatser som leder till en tydligt märkbar doft eller smak av något annat än tobak.
Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om förbud mot smak- sättning.
Bestämmelsen innebär ett förbud mot att tillhandahålla vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter om de innehåller tillsatser som leder till en tydligt märkbar doft eller smak av annat än tobak.
Förbudet omfattar både vätskor som innehåller nikotin och nikotinfria vätskor. I 1 kap. 2 § första stycket som innehåller bestämmelser om lagens innehåll finns en upplysning om att lagen också innehåller bestämmelser
294
om nikotinfria vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter.
Vätskorna ska vara avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter. Vad en vätska är avsedd för ska avgöras utifrån objektiva kriterier, såsom t.ex. det sammanhang i vilket produkten tillhandahålls och vad som uppges i samband med överlåtelsen av produkten, såväl muntligt som i skrift. Om det utifrån dessa kriterier framgår att vätskan typiskt sett konsumeras genom elektroniska cigaretter så är det fråga om en vätska som är avsedd att konsumeras genom elektroniska cigaretter. Vid be- dömningen ska inte alltför stor betydelse tillmätas vad den som tillhanda- håller vätskan anger om produktens användningsområde. Det ankommer på rättstillämparen att genom en helhetsbedömning avgöra om en vätska är avsedd att konsumeras genom elektroniska cigaretter.
Begreppet tillsatser omfattar både tillsatser som används för dess smak och andra tillsatser som leder till att vätskan får en tydligt märkbar doft eller smak av annat än tobak, t.ex. smakförstärkare. Om vätskorna innehåller sådana tillsatser får de inte tillhandahållas konsumenter på marknaden.
Användning av tillsatser som behövs för sin funktion omfattas inte av förbudet. Om tillsatsen används både för att påverka produktens smak eller doft och för dess funktion ska ämnets huvudsakliga användningsområde och om det finns alternativa tillsatser som fyller samma funktion utan att påverka produktens smak vara avgörande för om tillsatsen är förbjuden eller inte.
Inte heller omfattas tillsatser som leder till en doft eller smak av tobak av förbudet. Med tobak avses blad och andra naturliga, bearbetade eller obearbetade delar av tobaksväxter, jfr artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presenta- tion och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upp- hävande av direktiv 2001/37/EG (tobaksproduktdirektivet).
När det har konstaterats att en eller flera tillsatser har använts för att påverka smaken ska det bedömas om tillsatserna leder till en tydligt märkbar smak eller doft av annat än tobak. Om så är fallet är vätskan förbjuden och får inte tillhandahållas konsumenter på marknaden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av 11 kap. 6 § 1 meddela föreskrifter om tillsatser som leder till en tydligt märkbar doft eller smak av annat än tobak. I föreskrifter kan det bl.a. regleras hur bedömningen av smak eller doftpåverkan ska göras.
Förbudet liknar till viss del förbudet mot karakteristisk smak för cigaretter och rulltobak som finns i 2 kap. 1 § första stycket. Vägledning kan därför hämtas från artikel 2.25 i tobaksproduktdirektivet. Av den artikeln framgår att med karakteristisk smak avses en tydligt märkbar doft eller smak av annat än tobak, till följd av en tillsats eller kombination av tillsatser, som kan inkludera men som inte begränsas till frukt, kryddor, örter, alkohol, karamell, mentol eller vanilj och som är märkbar före eller under användningen av en tobaksvara.
Kommunen utövar tillsyn över att bestämmelserna följs på fysiska försäljningsställen, medan Folkhälsomyndigheten utövar tillsyn i övrigt över att förbudet mot smaksättning efterlevs, se 7 kap. 3 § 1 respektive 7 kap. 5 § 2. Kommunen och Folkhälsomyndigheten får meddela de
Prop. 2021/22:200
295
Prop. 2021/22:200 förelägganden eller förbud som behövs för att bestämmelserna om förbud mot smaksättning och anslutande föreskrifter ska följas, se 7 kap. 12 §. Vid allvarliga eller upprepade överträdelser av förbudet får kommunen meddela försäljningsförbud eller varning enligt 7 kap. 13 §.
Övervägandena finns i avsnitt 8.5.
4 kap. Marknadsföring av tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare
1 § Det är förbjudet att marknadsföra tobaksvaror till konsumenter. Förbudet i första stycket gäller dock inte uppgifter i
1.periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryckfrihetsför- ordningen är tillämplig, förutom när det är fråga om kommersiella annonser,
2.andra tryckta skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig,
3.
4. andra överföringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrandefrihets- grundlagen är tillämplig.
|
Paragrafen innehåller bestämmelser om marknadsföringsförbud för |
|
tobaksvaror. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. |
|
Ändringarna innebär att bestämmelserna om marknadsföringsförbud för |
|
tobaksvaror och undantag från förbudet förs över från nuvarande 4 kap. |
|
2 §, med ett undantag som framgår av kommentaren till den paragrafen. |
|
Förbudet omfattar marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter. |
|
Utgångspunkten är att marknadsföring av tobaksvaror ska vara förbjuden, |
|
med undantag för det område som skyddas av tryckfrihetsförordningen |
|
och yttrandefrihetsgrundlagen. Bestämmelserna om marknadsföring av |
|
tobaksvaror motsvarar de krav som följer av artiklarna 3 och 4 i Europa- |
|
parlamentets och rådets direktiv 2003/33/EG av den 26 maj 2003 om |
|
tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam |
|
för och sponsring till förmån för tobaksvaror (tobaksreklamdirektivet) och |
|
artikel 9.1 d i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2010/13/EU av |
|
den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i |
|
medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av |
|
audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster), det |
|
s.k. |
|
tionens ramkonvention om tobakskontroll. Regleringen i den sektors- |
|
specifika unionsrätten är inte kopplad till ett generellt marknadsförings- |
|
begrepp. Det centrala uttrycket i unionsrätten är kommersiella meddel- |
|
anden vars syfte eller direkta eller indirekta effekt är att främja en tobaks- |
|
vara. Bestämmelserna om marknadsföring av tobaksvaror ska därför utgå |
|
från detta begrepp som ska förstås utifrån en direktivkonform tolkning. I |
|
första hand ska denna tolkning ske utifrån tobaksreklamdirektivet och |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 |
|
om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om |
|
tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade |
|
produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (tobaksprodukt- |
|
direktivet). Även |
|
på |
296 |
melser kan även ledning behöva hämtas i mer allmänna regelverk såsom |
|
t.ex. Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj Prop. 2021/22:200 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gent-
emot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förord- ning (EG) nr 2006/2004 (direktivet om otillbörliga affärsmetoder). Det innebär att marknadsföringsbegreppet som gäller för tobaksvaror inte längre kommer att följa det marknadsföringsbegrepp som gäller enligt marknadsföringslagen. Bestämmelserna i marknadsföringslagen (2008:486) ska dock fortfarande tillämpas vid överträdelser av marknads- föringsbestämmelser enligt lagen, se 11 §.
Första stycket innehåller ett generellt förbud mot att marknadsföra tobaksvaror till konsumenter.
I andra stycket finns undantag från det generella marknadsförings- förbudet. Undantagen omfattar uppgifter i olika medier.
Av samma stycke framgår att kommersiella annonser inte omfattas av undantagen i punkt 1 och 3. Det innebär att kommersiella annonser i sådana fall alltid är förbjudna enligt första stycket. Förbudet mot kommersiella annonser har meddelats med stöd av 1 kap. 12 § tryckfri- hetsförordningen och 1 kap. 18 § yttrandefrihetsgrundlagen. Begreppet kommersiell annons har samma innebörd som i de bestämmelserna.
Undantaget i punkt 1 innebär att förbudet mot marknadsföring inte gäller uppgifter i periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Kommersiella annonser i dessa medier är dock alltid förbjudna.
Undantaget i punkt 2 innebär att förbudet inte gäller uppgifter i andra tryckta skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig.
Undantaget i punkt 3 innebär att förbudet inte gäller uppgifter i tv- sändningar,
Undantaget i punkt 4 innebär att förbudet inte gäller uppgifter i andra överföringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrandefrihetsgrund- lagen är tillämplig.
Den tidigare bestämmelsen om att marknadsföring som endast består i att tillhandahålla tobaksvaror för försäljning, s.k. passivt saluhållande, har tagits bort eftersom marknadsföringsbegreppet får sitt innehåll från direktivkonform tolkning. Passivt saluhållande utgör därmed inte mark- nadsföring och det saknas därför behov av att undanta passivt saluhållande från marknadsföringsförbuden.
Övriga ändringar är redaktionella. Tidigare förarbeten är därmed allt- jämt aktuella i dessa delar, se prop. 2019/20:168 s. 223 och prop. 2017/18:156 s.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1, 5.3.2 och 5.3.5.
2 § Inne på fysiska försäljningsställen är det tillåtet att använda sådana kommersiella meddelanden för tobaksvaror som inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av tobak. Sådana kommersiella meddelanden ska, i den omfattning det är möjligt, placeras så att de inte är synliga från utsidan av försäljningsstället.
297
Prop. 2021/22:200 Paragrafen innehåller bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror på fysiska försäljningsställen.
De tidigare bestämmelserna i paragrafen som reglerade förbud mot marknadsföring och undantag från förbudet har med vissa ändringar förts över till 4 kap. 1 §, se kommentaren till den bestämmelsen. Ändringarna innebär att paragrafen nu endast reglerar vilken marknadsföring av tobaks- varor som är tillåten inne på fysiska försäljningsställen. Bestämmelsen innebär ett undantag från marknadsföringsförbudet i 1 §. Någon ändring från vad som tidigare gällt avseende exponering på fysiska försäljnings- ställen avses inte. Återhållen exponering av tobaksförpackningar som gör det möjligt för kunden att skilja mellan olika varumärken tillåts, liksom varulistor och prislistor. Bestämmelsen ändras på så sätt att försäljnings- ställe byts ut mot fysiskt försäljningsställe. Med fysiskt försäljningsställe avses inte webbplatser och inte heller lokaler eller utrymmen där det bedrivs partihandel, se kommentaren till 1 kap. 3 §.
Övriga ändringar är redaktionella.
Förarbetena till bestämmelserna om marknadsföring vid försäljnings- ställen finns i prop. 2004/05:118 s.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.5.
3 § Det är förbjudet att marknadsföra elektroniska cigaretter eller påfyllnings- behållare till konsumenter genom kommersiella meddelanden i
1.periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryckfrihets- förordningen är tillämplig,
2.informationssamhällets tjänster, och
3.
Första stycket gäller inte uppgifter på vilka tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig, förutom när det är fråga om kommersiella annonser.
Paragrafen innehåller bestämmelser om marknadsföringsförbud för elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.
Ändringarna innebär att bestämmelserna om marknadsföringsförbud förs över från 4 §. Marknadsföringsförbudet gäller vissa angivna medier och omfattar marknadsföring till konsumenter. Bestämmelserna om mark- nadsföring av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare motsvarar de krav som följer av artikel 20.5 a, b och e i tobaksproduktdirektivet. Marknadsföringen i den sektorsspecifika unionsrättsliga regleringen är dock inte kopplad till ett generellt marknadsföringsbegrepp. Det centrala uttrycket i unionsrätten är kommersiella meddelanden vars syfte eller direkta eller indirekta effekt är att främja elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare. Bestämmelserna om marknadsföring av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare ska därför utgå från detta begrepp som ska förstås utifrån en direktivkonform tolkning. I första hand ska denna tolkning ske utifrån tobaksreklamdirektivet och tobaksproduktdirektivet, men även andra sektorsspecifika bestämmelser på
298
I första stycket införs begreppet kommersiellt meddelande. Marknads- föringsförbudet utgår därför från detta begrepp i stället för begreppet kommersiell annons. Ändringen till kommersiellt meddelande innebär att lydelsen i tobaksproduktdirektivet följs. Någon skillnad i bestämmelsens tillämpningsområde är inte avsedd.
Första stycket innehåller även en uppräkning av de olika medier som omfattas av marknadsföringsförbudet. Uppräkningen motsvarar tidigare bestämmelser som reglerade vilka medier som omfattades av marknads- föringsförbudet för elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare. Bestämmelsen om att marknadsföring som endast består i att tillhandahålla elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare för försäljning, s.k. passivt saluhållande, har dock tagits bort. Detta eftersom marknads- föringsbegreppet får sitt innehåll genom direktivkonform tolkning. Passivt saluhållande utgör därmed inte marknadsföring och det saknas därför behov av att undanta passivt saluhållande från marknadsföringsförbuden.
Andra stycket innebär att marknadsföringsförbudet i första stycket inte gäller uppgifter på vilka tryckfrihetsförordningen (TF) eller yttrande- frihetsgrundlagen (YGL) är tillämplig, om det inte är fråga om kommers- iella annonser. Om det är fråga om kommersiella annonser så gäller inte undantaget i andra stycket. Det är därmed förbjudet att använda kommers- iella annonser i de medier som framgår av uppräkningen i första stycket.
Förbudet mot kommersiella annonser har meddelats med stöd av 1 kap. 12 § 3 TF och 1 kap. 18 § YGL. Enligt de bestämmelserna är det tillåtet med förbud mot kommersiella annonser, trots att annonserna kan omfattas av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, om förbudet har meddelats till skydd för hälsa eller miljö enligt en förpliktelse som följer av medlemskapet i Europeiska unionen. Kommersiella annonser har samma innebörd som i de nämnda bestämmelserna i tryckfrihetsförord- ningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Förutom införandet av begreppet kommersiellt meddelande och att bestämmelsen om passivt saluhållande tas bort är ändringarna för- fattningstekniska och redaktionella.
Förarbeten finns i prop. 2019/20:168 s.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1, 5.3.2, 5.3.4 och 5.3.5.
4 § Inne på fysiska försäljningsställen är det tillåtet att använda sådana kommersiella meddelanden för elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av sådana produkter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kommersiella meddelanden för elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare på fysiska försäljnings- ställen.
Genom bestämmelsen införs en reglering av marknadsföring av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare på fysiska försäljnings- ställen. Med fysiskt försäljningsställe avses en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel, se kommentaren till 1 kap. 3 §. I och med att utomhusreklam för elektroniska cigaretter och påfyllnings- behållare inte är förbjuden innehåller bestämmelsen, till skillnad från för
Prop. 2021/22:200
299
Prop. 2021/22:200 vad som gäller för tobaksvaror, inga krav på att synligheten från utsidan ska begränsas.
Kommersiella meddelanden på fysiska försäljningsställen är tillåtna om de inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare. Bedömningen av om ett kommersiellt meddelande kan anses strida mot bestämmelsens krav ska utgå ifrån hur en genomsnittlig besökare av ett fysiskt försäljningsställe för elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare typiskt sett kan antas uppfatta meddelandet.
Återhållen exponering av varumärken som gör det möjligt för kunden att skilja mellan olika varumärken eller som består av varu- och prislistor är exempel på sådant som i normala fall är tillåtet. Utanför förbudets tillämpningsområde faller även reklamskyltar av måttfull karaktär och dis- kreta logotyper. I en affär som saluför andra varor eller produkter än så- dana som omfattas av lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter
–t.ex. en livsmedelsaffär – så bör skyltar med kommersiella meddelanden om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare endast förekomma på den plats där de säljs (jfr prop. 2004/05:118 s. 59).
Enligt 7 kap. 3 § 3 är det kommunen som utövar tillsyn över att bestäm- melserna följs.
Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
8 § Sponsring som främjar tobaksvaror, elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare är förbjuden om den kan antas få gränsöverskridande effekter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sponsring med gränsöver- skridande effekt.
Ändringarna innebär att det införs ett förbud mot sponsring med gränsöverskridande effekt som motsvarar de krav som följer av artikel 2 c och 5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/33/EG av den 26 maj 2003 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror (tobaksreklam- direktivet) och artikel 20.5 d Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (tobaksproduktdirektivet). Begreppet sponsring ska förstås genom en direktivkonform tolkning.
Förbudet avser sponsring som främjar tobaksvaror, elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare. Av definitionen av begreppet sponsring i 1 kap. 3 § 8 framgår att förbudet omfattar varje form av såväl offentliga som privata bidrag till ett evenemang. Föremål för åtgärden ska vara ett evenemang, en verksamhet eller en person och åtgärden ska syfta till eller ha den direkta eller indirekta verkan att främja en tobaksvara, en elektronisk cigarett eller en påfyllningsbehållare. Om dessa förutsättningar är uppfyllda innebär åtgärden sponsring som är förbjuden om den kan antas få gränsöverskridande effekt. Om den inte kan antas få gränsöverskridande effekt kan åtgärden ändå vara förbjuden enligt 9 § som reglerar s.k. inhemsk sponsring.
300
Konsumentverket är den myndighet som enligt 7 kap. 8 § ansvarar för tillsynen över att sponsringsförbudet följs.
Övervägandena finns i avsnitt 6.4.
9 § Tillverkare, partihandlare och importörer får inte sponsra nationella evenemang eller verksamheter dit allmänheten har tillträde om sponsringen främjar tobaksvaror, elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare.
Paragrafen, som är ny, innehåller ett förbud mot inhemsk sponsring. Bestämmelsen motsvarar de bestämmelser om sponsring som finns i
nuvarande 8 § första stycket, förutom att kravet på att sponsringen ska antas medföra en ökad omsättning av produkterna har tagits bort.
Förbudet innebär att sponsring av nationella evenemang eller verk- samheter dit allmänheten har tillträde inte är tillåtet om sponsringen främjar tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare. Begreppet sponsring definieras i 1 kap. 3 § 8. Med sponsring avses varje form av offentliga eller privata bidrag till ett evenemang, en verksamhet eller en person med syftet att främja en tobaksvara, elektronisk cigarett eller påfyllningsbehållare.
Bestämmelsen begränsas i förhållande till definitionen i 1 kap. 3 § 8 på så sätt att den endast omfattar tillverkare, partihandlare och importörer. En detaljhandlare omfattas därmed inte av förbudet och har möjlighet att lämna bidrag till t.ex. ortens idrotts- eller ungdomsverksamhet. Vidare begränsas bestämmelsen i förhållande till definitionen på så sätt att sponsring av en person inte omfattas.
Förbudet mot inhemsk sponsring är subsidiärt till förbudet mot sponsring med gränsöverskridande effekt i 8 §. Om sponsringen av ett evenemang eller en verksamhet kan antas få gränsöverskridande effekt så ska i stället 8 § tillämpas.
De tidigare förarbetena i prop. 2004/05:118 s.
Övervägandena finns i avsnitt 6.4.
10 § Bestämmelser om förbud mot sponsring i radio, tv och på videodelnings- plattformar samt om produktplacering i tv och på videodelningsplattformar finns i radio- och
Paragrafen, som i nuvarande lydelse betecknas 8 § andra stycket, inne- håller upplysningar om att det finns bestämmelser om förbud mot sponsring och produktplacering i radio- och
I paragrafen görs en ändring som innebär att det även upplyses om att det finns bestämmelser om förbud mot sponsring och produktplacering av tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare för leveran- törer av videodelningsplattformar.
Övriga ändringar är redaktionella. Övervägandena finns i avsnitt 6.4 och 10.12.3.
Prop. 2021/22:200
301
Prop. 2021/22:200 Kompletterande bestämmelser om marknadsföring
11 § Bestämmelserna i marknadsföringslagen (2008:486) ska tillämpas på marknadsföring som strider mot någon av
1.Konsumentverkets tillsyn enligt 7 kap. 8 §, eller
2.talan som har väckts av en sådan näringsidkare eller sammanslutning som avses i 47 § 2 och 3 marknadsföringslagen.
En marknadsföringsåtgärd som strider mot någon av
4 § ska, vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen, anses vara otillbörlig mot konsumenter. En marknadsföringsåtgärd som strider mot 1 § första stycket och som vidtas i ett medium som avses i andra stycket 3 eller 4, eller strider mot 3 § första stycket 1 eller 3 eller 5 § 2 eller 3 kan medföra marknadsstörnings- avgift enligt bestämmelserna i
Paragrafen, som delvis är ny, innehåller bestämmelser om lagens för- hållande till marknadsföringslagen (2008:486).
Av första stycket framgår att marknadsföringslagen ska tillämpas på marknadsföring som strider mot bestämmelserna i
Bestämmelserna i 4 kap. styrs av ett särskilt marknadsföringsbegrepp som ska förstås genom direktivkonform tolkning, se kommentaren till 4 kap. 1 §. Bedömningen av om en åtgärd är förbjuden ska alltså göras utifrån detta marknadsföringsbegrepp och inte det allmänna marknads- föringsbegreppet i marknadsföringslagen.
Punkt 1 innebär att bestämmelserna i marknadsföringslagen alltjämt ska vara tillämpliga på marknadsföring som vid Konsumentverkets tillsyn strider mot någon av bestämmelserna i
Punkt 2 innebär att bestämmelserna i marknadsföringslagen ska tillämpas på marknadsföring som strider mot någon av bestämmelserna i
Bestämmelserna i andra stycket förs över från 7 kap. 8 § tredje stycket. Hänvisningarna har ändrats som en följd av de ändringar som har gjorts i 4 kap.
Bestämmelsen om otillbörlig marknadsföring har samma tillämpnings- område som tidigare, förutom att den numera även inkluderar en bestäm- melse om kommersiella meddelanden på fysiska försäljningsställen för elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.
Bestämmelsen om marknadsstörningsavgift har samma tillämpnings- område som tidigare.
302
Förarbeten till bestämmelserna i andra stycket finns i prop. 2017/18:156 Prop. 2021/22:200 s.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1.
5 kap.
1 § Endast den som har tillstånd får bedriva detaljhandel eller partihandel med tobaksvaror.
Tillstånd krävs inte för detalj- eller partihandlare som varken har säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige.
Ett tillstånd kan gälla för viss tid eller tills vidare. Om den som ansöker om tillstånd avser att bedriva detaljhandel från ett fysiskt försäljningsställe, ska tillståndet avse det stället.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd för detaljhandel eller partihandel med tobaksvaror.
I paragrafens tredje stycke ersätts begreppet försäljningsställe med begreppet fysiskt försäljningsställe. Det nya begreppet omfattar en fysisk plats i form av en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detalj- handel, se kommentaren till 1 kap. 3 §.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.3.
3 § En ansökan om tillstånd ska vara skriftlig.
Tillstånd för detaljhandel meddelas av den kommun där försäljningsstället är beläget. Om ett fysiskt försäljningsställe saknas, meddelas tillstånd av den kommun där det företag som vill bedriva sådan handel har sitt säte eller, om företaget saknar säte inom landet, av den kommun där företaget har ett fast driftställe.
Tillstånd för partihandel meddelas av den kommun där det företag som vill bedriva sådan handel har sitt säte eller, om företaget saknar säte inom landet, av den kommun där företaget har ett fast driftställe.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillståndsansökan.
I paragrafens andra stycke ersätts begreppet försäljningsställe med fysiskt försäljningsställe. Det nya begreppet omfattar en fysisk plats i form av en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel, se kommentaren till 1 kap. 3 §.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.3.
14 § En näringsidkare som har säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige får inte bedriva detaljhandel med elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare utan att först ha gjort en anmälan om försäljningen.
Anmälan ska göras till den kommun där det fysiska försäljningsstället är beläget. Om ett fysiskt försäljningsställe saknas, ska anmälan göras till den kommun där företaget har sitt säte eller, om företaget saknar säte inom landet, till den kommun där företaget har ett fast driftställe.
Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälan av detaljhandel med elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.
I paragrafen, som i nuvarande lydelse betecknas 15 §, införs nya bestämmelser om vilken kommun som ska vara mottagare av anmälan. Kravet på anmälan av försäljning och vilka näringsidkare som ska anmäla att de bedriver detaljhandel är oförändrat.
303
Prop. 2021/22:200 Av andra stycket framgår att anmälan i första hand ska göras till den kommun där det fysiska försäljningsstället är beläget. Med fysiskt försäljningsställe avses enligt 1 kap. 3 § 7 en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel. Om näringsidkaren har flera fysiska försäljningsställen ska en anmälan göras för varje försäljningsställe.
Näringsidkare som saknar fysiskt försäljningsställe, och t.ex. sköter försäljningen genom internet, ska anmäla försäljningen till den kommun där företaget har sitt säte eller, om företaget saknar säte inom landet, till den kommun där företaget har ett fast driftställe.
Med uttrycket fast driftställe för näringsverksamhet avses samma sak som i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229), dvs. en stadigvarande plats för affärsverksamhet varifrån verksamheten helt eller delvis bedrivs, alternativt att någon som är verksam för en näringsverksamhet i Sverige har fått och regelmässigt använder fullmakt att ingå avtal för verksam- hetens innehavare.
Om anmälan inte har gjorts får näringsidkaren inte bedriva detaljhandel med elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare. Kravet på anmälan är förenat med straffansvar enligt 10 kap. 4 § andra stycket.
Ytterligare krav på anmälan finns i 16 § andra stycket (som i nuvarande lydelse betecknas 17 §).
Tillsynen över anmälningskravet regleras i 7 kap. 1 och 2 §§ samt 4 § 3. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.
16 § Den som bedriver försäljning enligt 14 eller 15 § ska utöva egenkontroll över försäljningen och hanteringen i övrigt av elektroniska cigaretter och påfyll- ningsbehållare och se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontroll- program.
Till anmälan om försäljning enligt 14 § eller registrering enligt 15 § ska egen- kontrollprogrammet och de övriga uppgifter som behövs för kommunens och Folk- hälsomyndighetens tillsyn bifogas. Ändrade uppgifter ska utan dröjsmål anmälas till kommunen respektive Folkhälsomyndigheten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om egenkontroll.
I paragrafen, som i nuvarande lydelse betecknas 17 §, görs ändringar av paragrafhänvisningarna som en följd av att nuvarande 5 kap.
17 § Tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare får inte säljas eller på annat sätt lämnas ut i näringsverksamhet till den som inte har fyllt 18 år. Den som lämnar ut en sådan vara eller produkt ska förvissa sig om att mottagaren har uppnått den åldern.
Om det finns särskild anledning att anta att varan eller produkten är avsedd att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år, får den inte lämnas ut.
På försäljningsställen ska det finnas ett tydligt och klart synbart meddelande med information om förbudet mot att sälja eller lämna ut sådana varor eller produkter som avses i första stycket till den som inte har fyllt 18 år.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ålderskrav.
I paragrafen, som i nuvarande lydelse betecknas 18 §, finns i tredje stycket ett krav på att det på försäljningsstället ska finnas en tydlig och klart synbar skylt med information om förbudet mot att sälja eller lämna
304
ut tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare till någon Prop. 2021/22:200 som inte har fyllt 18 år.
Innebörden av tredje stycket ändras så att informationskravet numera även omfattar försäljning som sker genom internet. Begreppet försälj- ningsställe har fått en teknikneutral betydelse och omfattar numera både fysiska försäljningsställen och webbplatser för detaljhandel, se 1 kap. 3 §. Även kravet på en tydligt och klart synbar skylt har gjorts teknikneutralt och innebär numera ett krav på ett tydligt och klart meddelande. När det gäller fysiska försäljningsställen finns inget som hindrar att näringsidkaren använder sig av en tydlig och klart synbar skylt. Ändringen innebär alltså inte några nya krav i fråga om fysiska försäljningsställen.
När det gäller informationskravet på webbplatser för detaljhandel innebär kravet på att meddelandet ska vara klart synbart att en genomsnittlig köpare inte ska kunna undgå att lägga märke till det. Kravet på tydlighet innebär att själva innehållet ska kunna förstås på ett enkelt sätt.
Förarbeten till bestämmelsen såvitt avser fysiska försäljningsställen finns i prop. 2004/05:118 s. 57.
Övervägandena finns i avsnitt 7.3.3.
18 § Tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som säljs till konsumenter ska tillhandahållas på ett sådant sätt att det går att kontrollera mottagarens ålder. Detta gäller även när försäljningen sker genom automat, distansförsäljning eller på liknande sätt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ålderskrav.
I paragrafen, som i nuvarande lydelse betecknas 19 §, tas postorder bort från den exemplifierande uppräkningen i andra meningen. Postorder är en form av distansförsäljning och omfattas av det begreppet i bestämmelsen. Ändringen är endast redaktionell.
Övervägandena finns i avsnitt 7.3.3.
6 kap.
1 § Med rökning avses vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel
1.rökning av tobak,
2.inhalering efter förångning eller annan upphettning av tobak,
3.användning av elektroniska cigaretter,
4.rökning av örtprodukter för rökning, och
5.användning av andra produkter som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämpningsområdet för rökfria miljöer.
Ändringen i punkt 5 är en följd av att begreppet njutningsmedel tas bort och ersätts av begreppet andra produkter, se kommentaren till 1 kap. 2 §. Ändringen är språklig.
Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
305
Prop. 2021/22:200 7 kap.
3 § Kommunen utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1.förbudet mot att tillhandahålla smaksatta vätskor enligt 2 kap. 6 a § på fysiska försäljningsställen,
2.hälsovarningar, produktpresentation och identitets- och säkerhetsmärkning enligt 3 kap. 1, 3, 4 och 7 §§ på fysiska försäljningsställen,
3.tillhandahållande av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare enligt 2 kap.
4.marknadsföring enligt 4 kap. 1, 2 och
5.rökfria miljöer som avses i 6 kap. 2 § och som inte är upplåtna enbart för personal samt lokaler som avses i 6 kap. 3 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kommunens tillsynsansvar.
Det införs en ny bestämmelse i punkt 1 som innebär att kommunen ska utöva tillsyn över att förbudet mot smaksättning enligt 2 kap. 6 a § och anslutande föreskrifter följs på fysiska försäljningsställen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan med stöd av 11 kap. 6 § 1 meddela föreskrifter om tillsatser. Bestämmelser i sådana föreskrifter omfattas också av kommunens tillsyn, om tillsynen sker på fysiska försäljningsställen. Folkhälsomyndigheten har ansvar för tillsynen på andra platser, se 7 kap. 5 § 2.
I punkt 2 och 3 ersätts begreppet försäljningsställe med begreppet fysiskt försäljningsställe. Det nya begreppet omfattar en fysisk plats i form av en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel, se kommentaren till 1 kap. 3 §.
I punkt 4 har hänvisningarna ändrats till följd av de ändringar som har gjorts av bestämmelserna om marknadsföring i 4 kap. Kommunen ska även ha ansvar för tillsynen över att bestämmelsen om kommersiella meddelanden inne på fysiska försäljningsställen för elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare följs, se 4 kap. 4 §.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.3 och 8.5.
4 § Kommunen och Polismyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1.tillhandahållande av nya tobaksvaror enligt 2 kap. 3 § på fysiska försäljnings- ställen,
2.försäljning av tobaksvaror, i andra fall än när det gäller gränsöverskridande distansförsäljning, enligt 5 kap. 1,
3.anmälan om försäljning av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare samt egenkontroll, i andra fall än när det gäller gränsöverskridande distans- försäljning, enligt 5 kap. 14 och 16 §§, och
4.åldersgräns enligt 5 kap. 17 och 18 §§.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kommunens och Polismyndig- hetens tillsyn.
I punkt 1 ersätts försäljningsställen med begreppet fysiska försäljnings- ställen. Det nya begreppet omfattar en fysisk plats i form av en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel, se kommentaren till 1 kap. 3 §.
306
I punkt
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.3.
5 § Folkhälsomyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1.produktkrav och rapporteringsskyldighet, i andra fall än som avses i 4 §, enligt 2 kap. 1 § första och andra styckena och 2 kap.
2.förbud mot smaksättning, i andra fall än som avses i 3 §, enligt 2 kap. 6 a §,
3.hälsovarningar, produktpresentation och medföljande information, i andra fall
än som avses i 3 §, enligt 3 kap.
4. registrering enligt 5 kap. 5 och 15 §§ vid gränsöverskridande distansför- säljning och egenkontroll enligt 5 kap. 6, 7 och 16 §§ vid sådan distansförsäljning, och
5. förbud mot sådan tillverkning eller införsel som avses enligt föreskrifter meddelade med stöd av 11 kap. 5 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Folkhälsomyndighetens tillsyn. Det införs en ny bestämmelse i punkt 2 som innebär att Folkhälso-
myndigheten ska utöva tillsyn över att förbudet mot smaksättning enligt 2 kap. 6 a § och anslutande föreskrifter följs på andra ställen än fysiska försäljningsställen. Genom bemyndigandet i 11 kap. 6 § 1 kan regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter om till- satser. Bestämmelser i sådana föreskrifter omfattas också av Folkhälso- myndighetens tillsyn om tillsynen sker på andra ställen än fysiska försäljningsställen.
Av 3 § 1 framgår att det är kommunen som utövar tillsyn över att förbudet mot smaksättning följs på fysiska försäljningsställen.
I punkt 4 görs ändringar av paragrafhänvisningar som en följd av att nuvarande 5 kap.
Övervägandena finns i avsnitt 8.5.
8 § Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller marknadsföring, i andra fall än som avses i 3 §, enligt 4 kap. 1–
9§§.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Konsumentverkets tillsyn. Bestämmelserna om lagens förhållande till marknadsföringslagen
(2008:486) finns numera i 4 kap. 11 §. Hänvisningarna har ändrats som en följd av ändringarna av bestämmelserna om marknadsföring i 4 kap.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1.
10 § En kommun får återkalla ett försäljningstillstånd om
1.tillståndet inte längre utnyttjas,
2.tillståndshavaren inte uppfyller de krav som gällde för tillståndets meddelande,
3.det med tillståndshavarens vetskap har förekommit brottslig verksamhet på det fysiska försäljningsstället, eller i anslutning till detta, eller annars inom den tillståndspliktiga verksamheten utan att tillståndshavaren har ingripit, eller
4.tillståndshavaren har tilldelats varning utan att de förhållanden som föranlett varningen har rättats till.
Prop. 2021/22:200
307
Prop. 2021/22:200 Paragrafen innehåller bestämmelser om kommunens rätt att återkalla ett försäljningstillstånd.
I punkt 3 ersätts begreppet försäljningsställe med begreppet fysiskt för- säljningsställe, se kommentaren till 1 kap. 3 §.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.3.
8 kap.
2 § En kommun får ta ut avgifter för sin tillsyn av den som bedriver tillståndspliktig försäljning enligt 5 kap. 1 §, av den som bedriver anmälnings- pliktig försäljning enligt 5 kap. 14 § och av den som bedriver försäljning av nikotinfria vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kommunens rätt att ta ut avgifter för sin tillsyn.
Tillägget i paragrafen innebär att kommunen får möjlighet att ta ut avgifter för sin tillsyn av den som bedriver försäljning av nikotinfria vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter. Försäljningen av sådana vätskor är inte anmälningspliktig enligt 5 kap. 14 §.
En ändring av paragrafhänvisningen till anmälningspliktig försäljning görs som en följd av att nuvarande 5 kap.
Övervägandena finns i avsnitt 8.5.
5 § Folkhälsomyndigheten får ta ut avgifter av tillverkare och importörer av tobaksvaror för att ta emot, lagra, hantera, analysera och offentliggöra de uppgifter som enligt 2 kap. 2 och 6 §§ lämnas till myndigheten.
Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om Folkhälsomyndighetens rätt att ta ut avgifter för inrapporterade uppgifter.
Av paragrafen framgår att Folkhälsomyndigheten får ta ut avgifter för att ta emot, lagra, hantera, analysera och offentliggöra uppgifter om ingre- dienser, utsläpp, marknadsundersökningar, studier av konsumentgruppers preferenser och försäljningsvolymer. Avgifterna får tas ut av tillverkare och importörer.
Övervägandena finns i avsnitt 9.
10 kap.
2 § Den som uppsåtligen i strid med förbudet i 3 kap. 1 § tredje stycket tillhandahåller tobaksvaror som saknar föreskrivna hälsovarningar, ska dömas för olovlig tobakshantering till böter eller fängelse i högst sex månader.
Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer eller lämnar ut tobaksvaror i strid med 5 kap. 17 § första eller andra stycket.
Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.
Paragrafen innehåller en straffbestämmelse för olovlig tobakshantering. I andra stycket görs en ändring av paragrafhänvisningen som en följd av
att nuvarande 5 kap.
308
4 § Den som uppsåtligen bryter mot 3 kap. 2 § tredje stycket eller 6 § tredje |
Prop. 2021/22:200 |
stycket, eller säljer elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare i strid med ett |
|
förbud som har meddelats enligt 7 kap. 13 §, ska dömas till böter eller fängelse i |
|
högst sex månader. |
|
Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 5 kap. 14 |
|
eller 15 §, eller säljer eller lämnar ut elektroniska cigaretter eller påfyllnings- |
|
behållare i strid med 5 kap. 17 § första eller andra stycket. |
|
Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar. |
|
Paragrafen innehåller en straffbestämmelse för elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare.
I andra stycket görs ändringar av paragrafhänvisningarna som en följd av att nuvarande 5 kap.
11 kap.
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. tillsatser enligt 2 kap. 6 a §,
2. hur en anmälan enligt 2 kap. 7 § ska vara utformad och vad den ska innehålla,
3. produktinnehåll och utformning av elektroniska cigaretter och påfyllnings- behållare enligt 2 kap. 8 §,
4. fullgörandet av den rapporteringsskyldighet som anges i 2 kap. 9 §,
5. det system för informationsinsamling som anges i 2 kap. 10 § första stycket,
6. underrättelseskyldigheten enligt 2 kap. 11 § andra stycket,
7. vilka uppgifter informationsblad enligt 3 kap. 5 § ska innehålla och hur de ska utformas, och
8. innehållet i och utformningen av innehållsdeklarationen enligt 3 kap. 6 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om bemyndiganden.
I punkt 1 införs en ny bestämmelse som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om till- satser som ska vara förbjudna enligt 2 kap. 6 a §. Övriga ändringar är redaktionella.
Övervägandena finns i avsnitt 8.5.
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utformningen av egenkontrollprogram som anges i 5 kap. 6 och
16§§.
Paragrafen innehåller bemyndigande om egenkontroll.
I bestämmelsen görs en ändring av paragrafhänvisningen som en följd av att nuvarande 5 kap.
13 § Regeringen får, utöver de krav som följer av 5 kap. 13 §, meddela ytterligare föreskrifter om styckförpackningar för cigaretter och rulltobak.
Paragrafen innehåller bemyndigande om utformningen av styckförpack- ningar.
I bestämmelsen görs en ändring av paragrafhänvisningen som en följd av att nuvarande 5 kap.
309
Prop. 2021/22:200
Bilaga 1
310
Sammanfattning av betänkandet Hårdare regler för nya nikotinprodukter (SOU 2021:22)
Det har under en lång tid pågått ett preventivt arbete på tobaksområdet som har lett till positiva effekter för folkhälsan. På senare tid har det dock skett en snabb utveckling av produkter med nikotin för konsumtion. Det har förmodligen aldrig tidigare funnits ett så stort utbud av olika produkter med nikotin för konsumtion. Utredningen anser mot denna bakgrund att den svenska strategin på tobaksområdet bör ha som övergripande mål att begränsa all användning av nikotin. Barn och unga, som är särskilt kän- sliga för nikotinets belönande och beroendeframkallande egenskaper, för- tjänar ett särskilt skydd. I denna åldersgrupp bör målet vara att förhindra alla former av nikotinanvändning.
Ett förbud mot smaksättning av
Möjligheterna att smaksätta produkter bidrar till att göra dem attraktiva för barn, unga och personer som inte tidigare använt nikotin. Det är mot denna bakgrund som utredningen föreslår att det ska införas ett förbud mot vätskor som är avsedda att konsumeras genom
Förbudet föreslås införas i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter. Kommunerna ska ha ansvar för att dessa regler följs på fysiska försäljningsställen, medan det är Folkhälsomyndigheterna som har ett sådant ansvar på andra ställen. Utredningen föreslår också att det införs regler om särskild måttfullhet vid marknadsföring av
Utredningen har bedömt att det inte finns tillräckligt starka skäl för att införa en tillståndsplikt vid handel med
Nya regler om tobaksfria nikotinprodukter
I betänkandet föreslås en ny lag och förordning om tobaksfria nikotin- produkter. Den nya lagen om tobaksfria nikotinprodukter ska omfatta tobaksfria nikotinprodukter som innehåller nikotin för konsumtion. Lagen ska inte omfatta produkter som enligt annan lagstiftning är klassificerade som läkemedel, medicintekniska produkter, narkotika eller hälsofarliga varor. Den ska inte heller omfatta produkter som regleras genom lagen om tobak och liknande produkter, såsom t.ex.
Tobaksfria nikotinprodukter som innehåller nikotin har beroendefram- kallande och belönande egenskaper i likhet med andra produkter på tobaks-
området. Enligt utredningens mening är det därför en rimlig utgångspunkt |
Prop. 2021/22:200 |
att dessa produkter väsentligen regleras på samma sätt som andra |
Bilaga 1 |
produkter på tobaksområdet. De bestämmelser som föreslås liknar därför i |
|
hög utsträckning de regler om |
|
finns i lagen om tobak och liknande produkter. Med hänsyn till bl.a. den |
|
grundlagsstadgade tryck- och yttrandefriheten förslås dock krav på sär- |
|
skild måttfullhet i stället för olika marknadsföringsförbud för dessa pro- |
|
dukter. |
|
Marknadsföringen av tobaksfria nikotinprodukter och ålderskrav |
|
Det föreslås ett generellt krav på särskild måttfullhet vid marknadsföring |
|
av tobaksfria nikotinprodukter. Reklam- eller andra marknadsförings- |
|
åtgärder ska inte få vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk |
|
av tobaksfria nikotinprodukter. Det ska dessutom vara förbjudet att hänvisa |
|
till produktens smak på ett sätt som inte kan motiveras av konsumenternas |
|
behov av produktinformation. Marknadsföringen ska inte heller få rikta sig |
|
särskilt till eller skildra barn eller ungdomar som inte har fyllt 25 år. |
|
Det föreslås också att det vid marknadsföringen av tobaksfria nikotin- |
|
produkter på ett tydligt sätt ska återges en hälsovarning med innebörden |
|
att produkten innehåller nikotin som är ett mycket beroendeframkallande |
|
ämne. Kravet ska gälla vid marknadsföring genom kommersiella annonser |
|
i tryckta skrifter som omfattas av tryckfrihetsförordningen, förutom när |
|
det gäller tryckta skrifter på fysiska försäljningsställen, samt vid marknads- |
|
föring i informationssamhällets tjänster. Det ska dock alltid finnas en hälso- |
|
varning vid marknadsföring genom kommersiella annonser i periodiska |
|
skrifter eller andra jämförbara skrifter. Hälsovarningen ska även återges |
|
på produktförpackningen. Konsumentverket föreslås få rätt att meddela |
|
föreskrifter om hälsovarningen. |
|
Det föreslås förbud mot kommersiell reklam i radio- och tv för tobaks- |
|
fria nikotinprodukter. Det ska dessutom införas förbud mot sponsring och |
|
produktplacering som motsvarar vad som gäller för tobaksvaror och e- |
|
cigaretter. |
|
Det föreslås också att det införs ett ålderskrav vid försäljning av |
|
tobaksfria nikotinprodukter. Tobaksfria nikotinprodukter ska inte få säljas |
|
eller på annat sätt lämnas ut i näringsverksamhet till den som inte har fyllt |
|
18 år. Den som lämnar ut sådana produkter ska förvissa sig om att |
|
mottagaren har uppnått denna ålder. Om det finns särskild anledning att |
|
anta att en tobaksfri nikotinprodukt är avsedd att lämnas över till någon |
|
som inte har fyllt 18 år, ska produkten inte lämnas ut. På varje försäljnings- |
|
ställe för tobaksfria nikotinprodukter ska det dessutom finnas ett tydligt och |
|
klart synbart meddelande med information om förbudet mot att sälja eller |
|
lämna ut sådana produkter till den som inte har fyllt 18 år. Det gäller även |
|
vid försäljning genom internet. Det föreslås även regler om att produkterna |
|
ska tillhandahållas på ett sådant sätt att det går att kontrollera mottagarens |
|
ålder. Folkhälsomyndigheten föreslås få utfärda föreskrifter om skyldig- |
|
heten att kontrollera mottagarens ålder. |
|
311
Prop. 2021/22:200
Bilaga 1
312
Krav på att anmäla tobaksfria nikotinprodukter
För att uppnå en ändamålsenlig kontroll av de tobaksfria nikotin- produkterna behövs också ett anmälningskrav. Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter föreslås därför bli tvungna att göra en anmälan till Folkhälsomyndigheten om alla sådana produkter som de avser att tillhandahålla konsumenter. Anmälan ska också göras vid varje väsentlig förändring av produkten och när den inte längre tillhandahålls konsumenter på marknaden. Produkter som inte har anmälts ska inte få tillhandahållas konsumenter på marknaden. Det föreslås även införas en uppgiftsskyldighet i fråga om försäljningsvolymer och uppgifter om preferenserna hos olika konsumentgrupper, inbegripet unga människor. Denna behövs för att Folkhälsomyndigheten ska kunna följa utvecklingen av dessa produkter. Folkhälsomyndigheten ska dessutom få meddela föreskrifter om fullgörandet av rapporteringsskyldigheten.
Folkhälsomyndigheten föreslås även få i uppgift att offentliggöra upp- gifter från anmälan och uppgift om för vilka produkter uppgifter om försäljningsvolymer och preferenser hos olika konsumentgrupper har rapporterats. Affärshemligheter ska dock inte offentliggöras.
Försäljningen av tobaksfria nikotinprodukter ska också anmälas till kommunen av den näringsidkare som har säte eller fast driftställe i Sverige.
Krav på den tobaksfria nikotinprodukten
Det föreslås även produktkrav för tobaksfria nikotinprodukter som måste uppfyllas för att produkterna ska få tillhandahållas. Produkterna ska inte få innehålla vitaminer eller andra tillsatser som ger intryck av att produkten innebär en hälsofördel eller minskade hälsorisker. De ska inte heller få innehålla koffein, taurin eller andra tillsatser eller stimulerande ämnen som är förknippade med energi och vitalitet. Tillsatser som är cancerfram- kallande, mutagena eller reproduktionstoxiska ska inte heller vara tillåtna och det ska inte få användas andra ingredienser än nikotin som utgör en risk för människors hälsa. Vidare ska produkterna avge nikotindoser på en jämn nivå under normala användningsförhållanden. Det ska också ställas krav på ingrediensernas renhet. Dessutom ska produktförpackningarna förses med en innehållsdeklaration. Produkterna ska inte heller få märkas på ett sätt som antyder att en viss tobaksfri nikotinprodukt är mindre skadlig än andra sådana produkter eller på ett sätt som gör att del liknar livsmedel eller kosmetiska produkter. Det föreslås även att Kemikalie- inspektionen ska få i uppdrag att utarbeta förslag om att begränsa nikotin i tobaksfria nikotinprodukter.
Näringslivets ansvar för de tobaksfria nikotinprodukterna
Det läggs även ett stort ansvar på näringslivet självt. Den som bedriver detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter ska utöva egenkontroll och ha ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram. Egenkontroll- programmet och övriga uppgifter som behövs för kommunens och Folkhälsomyndighetens tillsyn ska bifogas anmälan om försäljning.
Tillverkare, importörer och distributörer föreslås dessutom vara skyl- diga att vidta åtgärder om de anser, eller har skäl att anse, att en tobaksfri nikotinprodukt inte är säker, av god kvalitet eller på annat sätt inte är
förenlig med den föreslagna lagen eller anslutande föreskrifter. Det kan vara fråga om korrigerande åtgärder, tillbakadragande eller återkallande från marknaden. Folkhälsomyndigheten ska omedelbart underrättas om åtgärderna och resultaten av dessa.
Myndigheternas tillsynsansvar över reglerna om tobaksfria nikotinprodukter
Utredningen föreslår en ordning för tillsynen av reglerna om tobaksfria nikotinprodukter som i allt väsentligt följer den ordning för tillsyn som gäller på övriga tobaksområdet. Det innebär i korthet följande.
Kommunen har det huvudsakliga ansvaret för tillsynen på fysiska försäljningsställen. Kommunen utövar därmed tillsyn över reglerna om hälsovarning, märkning, produktanmälan, produktkrav och marknadsföring på eller i anslutning till det fysiska försäljningsstället. Kommunen och Polismyndigheten ska utöva tillsyn när det gäller kraven på anmälan om försäljning, egenkontroll och ålderskontroll.
Länsstyrelserna utövar tillsyn inom länet som motsvarar de områden som sköts av kommunen och Polismyndigheten. Länsstyrelsen ska följa kommunernas verksamhet och bistå dem med information och råd samt främja samarbetet mellan olika tillsynsmyndigheter och mellan tillsyns- myndigheter och andra.
Konsumentverket ska utöva tillsyn på andra ställen än fysiska för- säljningsställen över att reglerna om marknadsföring följs. Vid Konsu- mentverkets tillsyn ska bestämmelserna i marknadsföringslagen tillämpas.
Folkhälsomyndigheten ska utöva tillsyn på andra ställen än fysiska försäljningsställen över efterlevnaden av reglerna om produktkrav, produktanmälan, rapportering av försäljningsvolymer samt om produktens brister vid åtgärder med anledning av reglerna om produktkontroll, hälso- varningar, innehållsdeklarationer och märkning.
Folkhälsomyndigheten och Konsumentverket ansvarar för tillsynsväg- ledning när det gäller kommunens och Polismyndighetens tillsyn i fråga om de områden som Folkhälsomyndigheten och Konsumentverket har tillsynsansvar över.
Myndigheterna kan i vissa fall behöva anlita utomstående i sin verk- samhet. Det föreslås därför regler om tystnadsplikt. Dessutom föreslås ändringar av reglerna om allmänna handlingar och sekretess som bl.a. ska skydda affärshemligheter.
Folkhälsomyndighetens tillsyn ska finansieras genom en anmäl- ningsavgift och en årlig avgift. Kommunerna ska också ges möjlighet att ta ut tillsynsavgifter för tobaksfria nikotinprodukter.
Myndigheternas tillsynsbefogenheter över tobaksfria nikotinprodukter
Folkhälsomyndigheten, kommunen, Polismyndigheten och länsstyrelsen föreslås få möjlighet att meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att reglerna om tobaksfria nikotinprodukter ska följas. Vid allvarliga eller upprepade överträdelser ska kommunen få förbjuda den som bedriver detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter att fortsätta försäljningen. Om förbud får anses vara en alltför ingripande åtgärd ska kommunen i stället få meddela varning.
Prop. 2021/22:200
Bilaga 1
313
Prop. 2021/22:200
Bilaga 1
314
Folkhälsomyndigheten föreslås få en särskild möjlighet att förbjuda att tobaksfria nikotinprodukter tillhandahålls konsumenter på marknaden. Möjligheten ska omfatta situationen då Folkhälsomyndigheten konstaterar eller har rimliga skäl att anta att en typ av eller specifika tobaksfria nikotinprodukter kan utgöra en allvarlig risk för människors hälsa trots att produkten uppfyller reglerna om tobaksfria nikotinprodukter. Om sådana produkter har tillhandahållits konsumenter på marknaden ska myndigheten få förelägga tillverkaren, importören eller distributören av produkten eller produkterna att dra tillbaka eller återkalla dessa. Dessa beslut ska gälla omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.
Beslut om föreläggande eller förbud som meddelas i tillsynsmyndig- heternas tillsynsverksamhet får förenas med vite.
I Konsumentverkets verksamhet gäller bestämmelserna i marknads- föringslagen (2008:486).
Kommunen föreslås få möjlighet att genomföra kontrollköp i syfte att ge underlag för en dialog mellan kommunen och den som lämnar ut tobaksfria nikotinprodukter om skyldigheten att förvissa sig om att mottagaren har fyllt 18 år. Vad som framkommit genom kontrollköpet ska inte få utgöra grund för att meddela föreläggande, förbud eller varning.
Tillsynsmyndigheterna föreslås få rätt att på begäran få de upplysningar, handlingar och liknande som behövs för myndighetens tillsyn. De ska också ges rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen och få göra undersökningar och ta prover. Det ska också vara möjligt att få hjälp av Polismyndigheten.
Vidare föreslås en underrättelseskyldighet mellan myndigheterna. Myndigheternas beslut enligt den föreslagna lagen eller anslutande
föreskrifter ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det ska krävas prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
Straffansvar och förverkande av tobaksfria nikotinprodukter
Vissa bestämmelser om de tobaksfria nikotinprodukterna bedöms vara så viktiga att det förslås att den som inte följer dem ska kunna straffas.
Den som uppsåtligen tillhandahåller konsumenter tobaksfria nikotin- produkter som inte uppfyller kraven om hälsovarning och innehålls- deklaration eller säljer tobaksfria nikotinprodukter i strid med ett meddelat försäljningsförbud föreslås kunna dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma ska gälla den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot kraven om att anmäla försäljningen eller säljer eller lämnar ut tobaksfria nikotinprodukter i strid med bestämmelserna om ålderskrav. Om gärningen är ringa ska den inte medföra straffansvar.
Tobaksfria nikotinprodukter som har varit föremål för brott enligt den föreslagna lagen eller deras värde samt utbyte av sådant brott föreslås dessutom kunna förverkas om det inte är uppenbart oskäligt.
Snussubstitut ska jämställas med livsmedel
I betänkandet föreslås att snussubstitut ska omfattas av livsmedelslagen (2006:804) vilket bl.a. innebär krav på godkännande av livsmedels- anläggningar och att Livsmedelsverket ges möjlighet att utfärda före- skrifter. Med snussubstitut avses både tobaksfritt snus med nikotin i och tobaksfritt snus som inte innehåller nikotin. Anledningen till det är att
riskerna med en kontaminering av dessa produkter bedöms likna riskerna med en kontaminering av snus som består av tobak. Tobakssnus är i dag jämställt med livsmedel.
En översyn över marknadsföringsreglerna på tobaksområdet
Utredningen har även haft i uppdrag att se över reglerna om marknadsföring och sponsring av tobak,
Marknadsföringen av tobaksvaror,
Utredningen föreslår även att bestämmelserna om förbud mot marknads- föring av
Det föreslås även nya regler om sponsring med gränsöverskridande effekt. De innebär att offentliga eller privata bidrag till ett evenemang, verksamheter eller personer med syftet eller den direkta eller indirekta verkan att främja en tobaksvara, en
Marknadsföring och försäljning på internet
Försäljningen av tobaksvaror, däribland snus, sker i allt högre utsträckning genom internet. Utredningen har därför fått i uppdrag att analysera vilket utrymme det finns för att tillåta marknadsföring på internet och hur en ändamålsenlig reglering skulle kunna se ut.
Utredningen har bedömt att det saknas utrymme att tillåta kommersiella meddelanden på webbplatser vars syfte eller direkta eller indirekta verkan är att främja tobaksvaror,
När det gäller ålderskravet kan utredningen konstatera att det redan i dag finns ett krav på att tobaksvaror,
1Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG.
Prop. 2021/22:200
Bilaga 1
315
Prop. 2021/22:200
Bilaga 1
316
säljas på ett sätt som gör att det går att kontrollera mottagarens ålder som gäller även vid försäljning genom internet. Reglerna om ålderskrav är centrala för att upprätthålla en god folkhälsa. Det saknas därför anledning att föreslå lättnader av dessa krav vid försäljning genom internet. För att det ska bli lättare att förstå innebörden av dessa krav finns det dock anledning att låta Folkhälsomyndigheten meddela föreskrifter om skyldig- heten att kontrollera åldern.
Utredningen lämnar också förslag som tydliggör vilka regler som enbart ska gälla på fysiska försäljningsställen och vilka som ska gälla på alla försäljningsställen, inklusive webbutiker.
Utredningen föreslår även att kravet på att det ska finnas en tydlig och klart synbar skylt om ålderskravet på det fysiska försäljningsstället görs teknikneutralt. Förslaget innebär att det införs ett krav på ett tydligt och klart synbart meddelande om ålderskravet som även ska omfatta webb- platser för detaljhandel.
När ska förslagen träda i kraft?
Den nya lagen och förordningen om tobaksfria nikotinprodukter föreslås träda i kraft den 1 juli 2022, men tobaksfria nikotinprodukter som har tillverkats eller övergått till fri omsättning före ikraftträdandet ska få tillhandahållas på marknaden även efter ikraftträdandet. Det gäller bara om de inte utgör en allvarlig risk för människors hälsa och de ska som längst få tillhandahållas till och med den 1 januari 2023 om de inte uppfyller kraven. Produktanmälan kan dock anstå till den 1 juli 2023.
Förslagen om ändringar i lagen och förordningen om tobak och liknande produkter ska träda i kraft den 1 juli 2022. Vätskor som är avsedda att konsumeras genom
Förslagen om att jämställa snussubstitut med livsmedel ska träda i kraft den 1 januari 2023.
Övriga förslag till ändringar i lagar och förordningar ska träda i kraft den 1 juli 2022.
Lagförslag i betänkandet Hårdare regler för nya nikotinprodukter (SOU 2021:22)
Förslag till lag (2022:000) om tobaksfria nikotinprodukter
Härigenom föreskrivs följande.
Prop. 2021/22:200
Bilaga 2
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om anmälan, produktkrav, för- säljning och marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter.
2 § I denna lag avses med
1.tobaksfri nikotinprodukt: produkt utan tobak som innehåller nikotin för konsumtion,
2.detaljhandel: försäljning till konsumenter,
3.försäljningsställe: fysiskt försäljningsställe eller webbplats för detaljhandel,
4.fysiskt försäljningsställe: en viss lokal eller ett annat avgränsat ut- rymme för detaljhandel, och
5.sponsring: offentliga eller privata bidrag till ett evenemang, en verksamhet eller en person med syftet eller den direkta eller indirekta verkan att främja en vara eller produkt.
3 § Denna lag ska inte tillämpas på
–produkter utan tobak som omfattas av lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter,
–produkter som är klassificerade som narkotika enligt narkotika- strafflagen (1968:64) eller som hälsofarliga varor enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, eller
–läkemedel eller medicintekniska produkter som omfattas av läkemedelslagen (2015:315) eller lagen (1993:584) om medicintekniska produkter.
4 § I produktsäkerhetslagen (2004:451) finns bestämmelser som syftar till att säkerställa att varor som tillhandahålls konsumenter inte orsakar skada på person.
Produktanmälan
5 § Tillverkare och importörer ska till Folkhälsomyndigheten anmäla alla tobaksfria nikotinprodukter som de avser att tillhandahålla konsumenter. En ny anmälan ska lämnas in för varje väsentlig ändring av produkten. Anmälan ska lämnas in senast sex månader innan produkten är avsedd att tillhandahållas konsumenter på marknaden. Anmälan ska även göras av
317
Prop. 2021/22:200
Bilaga 2
tillverkaren och importören när produkten inte längre tillhandahålls konsumenter på marknaden.
Tobaksfria nikotinprodukter får inte tillhandahållas konsumenter om en anmälan enligt första stycket inte har gjorts. Detsamma gäller om anmälan inte uppfyller de föreskrifter om hur anmälan ska vara utformad och vad den ska innehålla som har meddelats med stöd av 45 § 1.
Produktkrav
6 § Tobaksfria nikotinprodukter ska uppfylla de föreskrifter om innehåll och utformning som har meddelats med stöd av 45 § 2.
Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter ansvarar för att produkterna uppfyller de krav som följer av första stycket.
Tobaksfria nikotinprodukter som inte uppfyller de föreskrifter om innehåll och utformning som har meddelats med stöd av 45 § 2 får inte tillhandahållas konsumenter på marknaden.
Märkning
7 § Förpackningar till tobaksfria nikotinprodukter ska förses med en innehållsdeklaration och en sådan hälsovarning som avses i 10 §.
Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter ansvarar för att förpackningarna uppfyller kraven i första stycket.
Om förpackningarna inte uppfyller kraven i första stycket får produkten inte tillhandahållas konsumenter på marknaden. Detsamma gäller om hälsovarningen eller innehållsdeklarationen inte uppfyller de föreskrifter om innehåll och utformning som har meddelats med stöd av 45 § 5 och 6.
8 § Märkningen på tobaksfria nikotinprodukter får inte
1.antyda att en viss tobaksfri nikotinprodukt är mindre skadlig än andra sådana produkter, eller
2.likna ett livsmedel eller en kosmetisk produkt.
Marknadsföring
9 § Vid marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter till konsumenter ska särskild måttfullhet iakttas. Reklam- eller annan marknads- föringsåtgärd får inte vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobaksfria nikotinprodukter. Den får endast hänvisa till produktens smak på ett sätt som kan motiveras av konsumentens behov av produkt- information.
Marknadsföringen får inte riktas särskilt till eller skildra barn eller ungdomar som inte har fyllt 25 år.
10 § Det ska på ett tydligt sätt återges en text som informerar om nikotinets skadeverkningar (hälsovarning) vid marknadsföring av tobaks- fria nikotinprodukter till konsumenter genom kommersiella annonser i
318
1. periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryckfrihets- förordningen är tillämplig,
2. andra tryckta skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig, |
Prop. 2021/22:200 |
eller |
Bilaga 2 |
3. informationssamhällets tjänster. |
|
Om det finns flera hälsovarningar ska minst en av dem återges. Vid upp- |
|
repad annonsering ska de olika hälsovarningarna användas omväxlande |
|
och om möjligt i lika stor omfattning. |
|
Första stycket 2 gäller inte marknadsföring inne på fysiska försälj- |
|
ningsställen. |
|
11 § Det är förbjudet att marknadsföra tobaksfria nikotinprodukter till |
|
konsumenter genom kommersiell reklam i ljudradiosändningar, |
|
ningar eller |
|
12 § Tillverkare, partihandlare och importörer får inte sponsra evenemang |
|
eller verksamheter dit allmänheten har tillträde om sponsringen främjar |
|
tobaksfria nikotinprodukter. |
|
Bestämmelser om förbud mot sponsring av program i radio och tv samt |
|
om produktplacering i tv finns i radio- och |
|
13 § En marknadsföringsåtgärd som strider mot |
|
tillämpningen av 5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen (2008:486), anses |
|
vara otillbörlig mot konsumenter. En marknadsföringsåtgärd som strider |
|
mot 11 § kan medföra marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i |
|
|
Rapportering av försäljningsvolymer
14 § Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter ska varje år till Folkhälsomyndigheten lämna in
1.fullständiga uppgifter om försäljningsvolymer, och
2.uppgifter om preferenserna hos olika konsumentgrupper, inbegripet unga människor.
Tobaksfria nikotinprodukter får inte tillhandahållas konsumenter på marknaden om den rapporteringsskyldighet som följer av första stycket eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av 45 § 3 inte har uppfyllts.
Produktkontroll
15 § Om en tillverkare, importör eller distributör av tobaksfria nikotinprodukter anser, eller har skäl att anta, att en sådan produkt inte är säker eller av god kvalitet eller att den på annat sätt inte är förenlig med denna lag eller anslutande föreskrifter, ska denne omedelbart
1.vidta de korrigerande åtgärder som är nödvändiga för att den berörda produkten ska bli förenlig med denna lag,
2.dra tillbaka produkten, eller
3.återkalla produkten.
När en åtgärd enligt första stycket vidtas, ska Folkhälsomyndigheten |
|
omedelbart underrättas om produktens brister, vilken åtgärd som vidtagits |
|
och resultaten av åtgärden. |
319 |
Prop. 2021/22:200
Bilaga 2
Åldersgräns
16 § Tobaksfria nikotinprodukter får inte säljas eller på annat sätt lämnas ut i näringsverksamhet till den som inte har fyllt 18 år. Den som lämnar ut en sådan vara eller produkt ska förvissa sig om att mottagaren har uppnått nämnda ålder.
Om det finns särskild anledning att anta att produkten är avsedd att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år, får den inte lämnas ut.
På försäljningsställen ska det finnas ett tydligt och klart synbart meddelande med information om förbudet mot att sälja eller lämna ut tobaksfria nikotinprodukter till den som inte har fyllt 18 år.
17 § Tobaksfria nikotinprodukter som säljs till konsumenter ska tillhandahållas på ett sådant sätt att det går att kontrollera mottagarens ålder. Detta gäller även när försäljningen sker genom automat, distansförsäljning eller på liknande sätt.
18 § Tobaksfria nikotinprodukter får föras in i landet endast av den som har fyllt 18 år.
Anmälan om försäljning
19 § En näringsidkare som har säte eller fast driftställe för närings- verksamhet i Sverige får inte bedriva detaljhandel med tobaksfria niko- tinprodukter utan att först ha anmält försäljningen. Anmälan ska ske till den kommun där det fysiska försäljningsstället är beläget. Om ett fysiskt försäljningsställe saknas ska anmälan göras till den kommun där företaget har sitt säte eller, om företaget saknar säte inom landet, till den kommun där företaget har ett fast driftställe.
Egenkontroll
20 § Den som bedriver försäljning enligt 19 § ska utöva egenkontroll över försäljningen och hanteringen i övrigt av tobaksfria nikotinprodukter och se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram.
Till anmälan om försäljning enligt 19 § ska egenkontrollprogrammet och de övriga uppgifter som behövs för kommunens och Folk- hälsomyndighetens tillsyn bifogas. Ändrade uppgifter ska utan dröjsmål anmälas till kommunen respektive Folkhälsomyndigheten.
|
Tillsyn |
|
21 § Folkhälsomyndigheten ansvarar för tillsynsvägledning när det |
|
gäller kommunens tillsyn enligt 23 § |
|
myndighetens tillsyn enligt 24 §. |
|
Konsumentverket ansvarar för tillsynsvägledning när det gäller kom- |
|
munens tillsyn enligt 23 § 4. |
|
22 § Länsstyrelsen utövar inom länet tillsyn enligt 23 och 24 §§. I tillsynen |
320 |
ingår att |
1. följa kommunernas verksamhet och biträda kommunerna med |
Prop. 2021/22:200 |
information och råd, och |
Bilaga 2 |
2.främja samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter och mellan till- synsmyndigheter och andra.
23 § Kommunen utövar tillsyn på fysiska försäljningsställen över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1.innehållsdeklaration, hälsovarning och märkning enligt 7 och 8 §§,
2.produktanmälan enligt 5 §,
3.produktkrav enligt 6 §, och
4.marknadsföring enligt 9 och 10 §§ när det gäller marknadsförings- åtgärder på eller i anslutning till försäljningsstället.
24 § Kommunen och Polismyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1.anmälan om försäljning enligt 19 §,
2.egenkontroll enligt 20 §, och
3.åldersgräns enligt 16 och 17 §§.
25 § Folkhälsomyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och an- slutande föreskrifter följs när det gäller
1.produktkrav och rapporteringsskyldighet, i andra fall än som avses i 23 §, enligt 5, 6, 14 och 15 §§, och
2.innehållsdeklaration, hälsovarning och märkning, i andra fall än som avses i 23 §, enligt 7 och 8 §§.
26 § Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller marknadsföring, i andra fall än som avses i 23 §, enligt
Vid Konsumentverkets tillsyn tillämpas bestämmelserna i mark- nadsföringslagen (2008:486).
Befogenheter
27 § En tillsynsmyndighet som anges i
28 § Vid allvarliga eller upprepade överträdelser av denna lag får kommunen förbjuda den som bedriver detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter att fortsätta försäljningen eller, om förbud får anses vara en alltför ingripande åtgärd, meddela varning. Kommunens beslut gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.
Ett förbud får meddelas för en tid av högst sex månader.
29 § Om Folkhälsomyndigheten konstaterar eller har rimliga skäl att anta att en typ av eller specifika tobaksfria nikotinprodukter kan utgöra en allvarlig risk för människors hälsa, trots att produkten uppfyller kraven i denna lag, får myndigheten förbjuda att produkterna tillhandahålls
konsumenter på marknaden. Om sådana produkter har tillhandahållits
321
Prop. 2021/22:200
Bilaga 2
konsumenter på marknaden, får Folkhälsomyndigheten förelägga tillverkaren, importören eller distributören av produkterna att dra tillbaka eller återkalla dessa. Folkhälsomyndighetens beslut gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.
30 § Beslut enligt 27 och 29 §§ får förenas med vite. Vitet får inte omvandlas till fängelse.
Rätt till upplysningar och tillträde
31 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för myndighetens tillsyn enligt denna lag.
32 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har en tillsyns- myndighet rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som berörs av denna lag eller anslutande föreskrifter och får där göra undersökningar och ta prover. För uttagna prover betalas inte ersättning.
33 § Polismyndigheten ska på begäran av en annan tillsynsmyndighet lämna den hjälp som behövs vid tillämpningen av 32 §.
En begäran enligt första stycket får göras endast om
1.det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller
2.det annars finns synnerliga skäl.
Underrättelser
34 § Kommunen och Polismyndigheten ska underrätta varandra om förhållanden som är av betydelse för tillsynen.
En kommun som har fattat beslut i ett ärende enligt denna lag ska skicka en kopia av beslutet till Folkhälsomyndigheten, Polismyndigheten och den länsstyrelse som berörs av beslutet.
35 § Kommunerna ska underrätta Folkhälsomyndigheten om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan ha betydelse för Folkhälso- myndighetens tillsyn.
Kontrollköp
36 § I syfte att ge underlag för en dialog mellan kommunen och den som lämnar ut tobaksfria nikotinprodukter om skyldigheten att förvissa sig om att mottagaren har fyllt 18 år, får kommunen genomföra kontrollköp. Vid ett sådant köp får kommunen endast anlita en person som har fyllt 18 år.
Ett kontrollköp får genomföras utan att näringsidkaren underrättas i förväg om kontrollköpet. Kommunen ska snarast efter ett genomfört kontrollköp underrätta näringsidkaren om kontrollköpet.
322
37 |
§ Vad som framkommit genom kontrollköp får inte utgöra grund för |
Prop. 2021/22:200 |
kommunen att meddela föreläggande, förbud eller varning enligt 27 och |
Bilaga 2 |
|
28 |
§§. |
|
Tystnadsplikt
38 § Den som har tagit befattning med något ärende enligt denna lag får inte obehörigen röja eller på annat sätt utnyttja vad han eller hon då har fått veta om yrkeshemligheter eller affärsförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Avgifter
39 § En kommun får ta ut avgifter för sin tillsyn av den som bedriver anmälningspliktig försäljning enligt 19 §.
40 § Folkhälsomyndigheten får ta ut en anmälningsavgift av tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter för att ta emot, lagra, hantera och analysera de uppgifter som enligt 5 § lämnas till myndigheten.
Folkhälsomyndigheten får även ta ut en årlig avgift för sin tillsyn av den som bedriver anmälningspliktig försäljning enligt 19 §.
Överklagande
41 § Beslut enligt denna lag eller anslutande föreskrifter får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Straffbestämmelser och förverkande
42 § Den som uppsåtligen, i strid med 7 § tredje stycket, tillhandahåller konsumenter tobaksfria nikotinprodukter som inte uppfyller kraven om hälsovarning och innehållsdeklaration eller säljer tobaksfria nikotin- produkter i strid med ett förbud som har meddelats med stöd av 28 §, ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 19 § eller säljer eller lämnar ut tobaksfria nikotinprodukter i strid med 16 § första eller andra stycket.
Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.
43 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för den eller de gärningar som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
44 § Tobaksfria nikotinprodukter som varit föremål för brott enligt denna lag eller deras värde samt utbyte av sådant brott ska förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.
323
Prop. 2021/22:200
Bilaga 2
324
Bemyndiganden
45 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1.vem som ska anmäla en produkt enligt 5 §, hur en anmälan ska vara utformad och vad den ska innehålla,
2.produktinnehåll och utformning av tobaksfria nikotinprodukter enligt
6§,
3.fullgörandet av den rapporteringsskyldighet som anges i 14 §,
4.underrättelseskyldigheten enligt 15 § andra stycket,
5.hur en hälsovarning enligt 7 och 10 §§ ska utformas,
6.innehållet i och utformningen av en innehållsdeklaration enligt 7 §,
7.skyldigheten att kontrollera mottagarens ålder enligt 16 och 17 §§,
8.genomförandet av kontrollköp enligt 36 §,
9.utformningen av egenkontrollprogram som anges i 20 §, och
10.storleken på de avgifter som anges i 40 §.
1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
2.Tobaksfria nikotinprodukter som har tillverkats eller övergått till fri omsättning före ikraftträdandet, och som inte uppfyller produktkraven enligt 6 §, får fortsätta att tillhandahållas konsumenter på marknaden efter ikraftträdandet om de inte utgör en allvarlig risk för människors hälsa, dock längst till och med den 1 januari 2023.
3.För tobaksfria nikotinprodukter som har tillhandahållits konsumenter på marknaden före ikraftträdandet ska en anmälan enligt 5 § göras senast den
1juli 2023.
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogen- heter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.
Prop. 2021/22:200
Bilaga 2
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
3 §1
Lagen är tillämplig endast på följande varor:
1.krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd,
2.narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
3.skjutvapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67) samt sådana vapen och andra föremål som anges i 1 kap. 3 § samma lag,
4.injektionssprutor och kanyler,
5.dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,
6.springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nit- handskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,
7.kulturföremål som avses i 5 kap. kulturmiljölagen (1988:950),
8.hundar och katter för annat ändamål än handel,
9. spritdrycker, |
vin, |
starköl och |
9. spritdrycker, vin, |
starköl |
och |
||||||
andra |
jästa |
alkoholdrycker, |
teknisk |
andra |
jästa alkoholdrycker, |
teknisk |
|||||
sprit |
och |
alkoholhaltiga |
preparat |
sprit |
och |
alkoholhaltiga |
preparat |
||||
enligt |
alkohollagen |
(2010:1622), |
enligt |
alkohollagen |
(2010:1622), |
||||||
samt tobaksvaror och elektroniska |
tobaksvaror och elektroniska cigaret- |
||||||||||
cigaretter och påfyllningsbehållare |
ter och |
påfyllningsbehållare |
vid |
||||||||
vid kontroll av |
åldersgränsen i |
kontroll av åldersgränsen i 5 kap. |
|||||||||
5 kap. 20 § lagen (2018:2088) om |
20 § lagen (2018:2088) om tobak |
||||||||||
tobak och liknande produkter, |
och liknande produkter, samt |
||||||||||
|
|
|
|
|
|
tobaksfria |
nikotinprodukter |
vid |
|||
|
|
|
|
|
|
kontroll av åldersgränsen i 18 § |
|||||
|
|
|
|
|
|
lagen |
(2022:000) om tobaksfria |
||||
|
|
|
|
|
|
nikotinprodukter, |
|
|
|
||
10.nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
11.andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller fel- aktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda,
12.barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi,
1 Senaste lydelse 2021:44. |
325 |
Prop. 2021/22:200
Bilaga 2
326
13.varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
14.varor som ska beskattas enligt lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter,
15.sprängämnesprekursorer enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen och 3 § lagen (2014:799) om sprängämnes- prekursorer,
16.explosiva varor som avses i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804) |
Prop. 2021/22:200 |
|||
Härigenom föreskrivs att 3 § livsmedelslagen (2006:804) ska ha följande |
Bilaga 2 |
|||
|
||||
lydelse. |
|
|
|
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
||
|
|
3 § |
|
|
Lagen gäller alla stadier av |
|
|||
butionskedjan för livsmedel. |
|
|
|
|
Med livsmedel jämställs i lagen |
|
|
|
|
1. vatten, från och med den punkt |
1. vatten, från och med den punkt |
|
||
där det tas in i vattenverken till den |
där det tas in i vattenverken till den |
|
||
punkt där värdena skall iakttas |
punkt där värdena skall iakttas |
|
||
enligt artikel 6 |
i rådets direktiv |
enligt artikel 6 |
i rådets direktiv |
|
98/83/EG av den 3 november 1998 |
98/83/EG av den 3 november 1998 |
|
||
om kvaliteten |
på dricksvatten, |
om kvaliteten |
på dricksvatten, |
|
ändrat genom Europaparlamentets |
ändrat genom Europaparlamentets |
|
||
och rådets förordning (EG) nr |
och rådets förordning (EG) nr |
|
||
1882/2003, och |
|
1882/2003, |
|
|
2. snus och tuggtobak.
2.snus, snussubstitut och tugg- tobak.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
327
Prop. 2021/22:200
Bilaga 2
Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)
Härigenom föreskrivs att 29 § marknadsföringslagen (2008:486) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
29 §1
En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknads- störningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på närings- idkarens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot
–7 §,
–8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10,
–18 §,
–20 §, eller
–någon av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG. Detsamma gäller om en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot någon av bestämmelserna i
–64 kap. 46 § socialförsäkringsbalken,
–7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622),
– 8 kap. 7 § första stycket, 8, 9 eller 14 § första eller andra stycket,
9 a kap. 10 och 11 §§ eller 15 kap. 4 § radio- och
–11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara till andra än konsumenter,
– 4 kap. 1 § 2 eller 3, 3 §, 4 § |
– 4 kap. |
1 § första stycket |
i ett |
första stycket 2 eller 5 § 2 eller 3 |
medium som avses i andra stycket 3 |
||
lagen (2018:2088) om tobak och |
eller 4, eller 3 § första stycket 1 |
||
liknande produkter. |
eller 3 eller 5 § 2 eller 3 lagen |
||
|
(2018:2088) om tobak och liknande |
||
|
produkter, |
|
|
|
– 11 § |
lagen (2022:000) |
om |
|
tobaksfria nikotinprodukter. |
|
|
Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.
Avgiften tillfaller staten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
328 |
1 Senaste lydelse 2020:1035. |
Förslag till lag om ändring i radio- och
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 §, 7 kap. 2 §, 8 kap. 13 § och 15 kap. 5 och 9 §§ radio- och
Prop. 2021/22:200
Bilaga 2
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
6kap. 2 §1
Iprogram i
1.alkoholdrycker och tobaksvaror,
2.andra produkter som kommer från företag vars huvudsakliga verksamhet är att tillverka eller sälja alkoholdrycker eller tobaksvaror,
3.receptbelagda läkemedel och sådan medicinsk behandling som bara är tillgänglig efter ordination,
4.modersmjölksersättning,
5.spelprodukter från ett företag som inte har nödvändig licens enligt spellagen (2018:1138),
6.sådana elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som avses
ilagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och andra produkter som kommer från företag vars huvudsakliga verksamhet är att tillverka eller sälja elektroniska
cigarettereller påfyllningsbehållare, eller
7.alkoholdrycksliknande preparat enligt alkohollagen (2010:1622).
6.sådana elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som avses
ilagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och andra produkter som kommer från företag vars huvudsakliga verksamhet är att tillverka eller sälja elektroniska
cigarettereller påfyllningsbehållare,
7.alkoholdrycksliknande preparat enligt alkohollagen (2010:1622), eller
8.tobaksfria nikotinprodukter enligt lagen (2022:000) om tobaks- fria nikotinprodukter.
7 kap.
2 §2
Program i |
Program i |
||||||
sponsras |
av |
någon |
vars |
sponsras |
av |
någon |
vars |
huvudsakliga verksamhet |
är att |
huvudsakliga verksamhet |
är att |
||||
tillverka eller sälja alkoholdrycker |
tillverka eller sälja |
|
|
||||
eller alkoholdrycksliknande prepa- |
1. alkoholdrycker |
eller |
alkohol- |
||||
rat |
enligt |
alkohollagen |
drycksliknande preparat enligt alko- |
||||
(2010:1622), |
tobaksvaror |
eller |
hollagen (2010:1622), |
|
|||
sådana elektroniska cigaretter och |
|
|
|
|
|||
1 Senaste lydelse 2020:875. |
|
|
|
|
329 |
||
2 Senaste lydelse 2019:354. |
|
|
|
|
|||
Prop. 2021/22:200 |
påfyllningsbehållare |
som |
avses i |
2. tobaksvaror eller sådana elek- |
||||||||||||
Bilaga 2 |
lagen |
(2018:2088) om |
tobak |
och |
troniska cigaretter och påfyllnings- |
|||||||||||
|
liknande produkter. |
|
|
|
|
behållare som avses i lagen |
||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
(2018:2088) om tobak och liknande |
||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
produkter, eller |
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3. tobaksfria |
nikotinprodukter |
|||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
enligt lagen (2022:000) om tobaks- |
||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
fria nikotinprodukter. |
|
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
8 kap. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
13 §3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Bestämmelser |
om |
förbud |
mot |
Bestämmelser |
om |
förbud |
mot |
||||||||
|
reklam |
|
för |
alkoholdrycker, |
reklam |
för |
alkoholdrycker, |
|||||||||
|
alkoholdrycksliknande |
preparat, |
alkoholdrycksliknande |
preparat, |
||||||||||||
|
tobaksvaror |
samt |
elektroniska |
tobaksvaror, elektroniska cigaretter |
||||||||||||
|
cigaretter och påfyllningsbehållare |
och |
påfyllningsbehållare |
samt |
||||||||||||
|
finns |
i |
7 kap. |
3 § |
alkohollagen |
tobaksfria nikotinprodukter finns i |
||||||||||
|
(2010:1622) respektive i 4 kap. 1– |
7 kap. |
|
3 § |
alkohollagen |
|||||||||||
|
4 §§ lagen (2018:2088) om tobak |
(2010:1622), |
4 kap. |
lagen |
||||||||||||
|
och liknande produkter. |
|
|
|
(2018:2088) om tobak och liknande |
|||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
produkter |
och |
lagen |
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
(2022:000) |
|
|
om |
tobaksfria |
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
nikotinprodukter. |
|
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
15 kap. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
5 §4 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Bestämmelser |
om |
förbud |
mot |
Bestämmelser |
om |
förbud |
mot |
||||||||
|
reklam |
|
för |
alkoholdrycker, |
reklam |
för |
alkoholdrycker, |
|||||||||
|
alkoholdrycksliknande |
preparat, |
alkoholdrycksliknande |
preparat, |
||||||||||||
|
tobaksvaror |
samt |
elektroniska |
tobaksvaror, elektroniska cigaretter |
||||||||||||
|
cigaretter och påfyllningsbehållare |
och |
påfyllningsbehållare |
samt |
||||||||||||
|
finns |
i |
7 kap. |
3 § |
alkohollagen |
tobaksfria nikotinprodukter finns i |
||||||||||
|
(2010:1622) respektive i 4 kap. 1– |
7 kap. |
|
3 § |
alkohollagen |
|||||||||||
|
4 §§ lagen (2018:2088) om tobak |
(2010:1622), |
4 kap. |
lagen |
||||||||||||
|
och liknande produkter. |
|
|
|
(2018:2088) om tobak och liknande |
|||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
produkter |
och |
lagen |
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
(2022:000) om tobaksfria nikotin- |
||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
produkter. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
9 §5 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Program i ljudradiosändning får |
Program i ljudradiosändning får |
||||||||||||||
|
inte sponsras av någon vars |
inte sponsras av någon vars |
||||||||||||||
|
huvudsakliga verksamhet |
är |
att |
huvudsakliga |
verksamhet är att |
|||||||||||
|
tillverka eller sälja alkoholdrycker |
tillverka eller sälja |
|
|
||||||||||||
|
eller |
alkoholdrycksliknande |
pre- |
|
|
|
|
|
|
|
||||||
|
3 Senaste lydelse 2019:354. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||
330 |
4 Senaste lydelse 2019:354. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||
5 Senaste lydelse 2019:354. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||
parat enligt alkohollagen (2010:1622), tobaksvaror eller sådana elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som avses i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
1.alkoholdrycker eller alkohol- Prop. 2021/22:200 drycksliknande preparat enligt Bilaga 2 alkohollagen (2010:1622),
2.tobaksvaror eller sådana elek-
troniska cigaretter och påfyllnings- behållare som avses i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, eller
3.tobaksfria nikotinprodukter enligt lagen (2022:000) om tobaks- fria nikotinprodukter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
331
Prop. 2021/22:200
Bilaga 2
Förslag till lag om ändring i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter
dels att rubriken närmast efter 2 kap. 6 § ska utgå,
dels att 1 kap. 2 och 3 §§, 4 kap.
dels att det ska införas fem nya paragrafer, 2 kap. 6 a §, 4 kap.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
1 kap.
2 §
Denna lag innehåller bestämmel- ser om tobak, elektroniska cigaret- ter och påfyllningsbehållare, örtpro- dukter för rökning och om använd- ningen av njutningsmedel som till användningssättet motsvarar rök- ning men som inte innehåller tobak.
Denna lag innehåller bestämmel- ser om tobak, elektroniska cigaret- ter och påfyllningsbehållare, ört- produkter för rökning och om an- vändningen av andra produkter som till användningssättet motsva- rar rökning men som inte innehåller tobak. Lagen innehåller även be- stämmelser om nikotinfria vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter.
I lagen finns bestämmelser om
–produktkrav och rapporteringsskyldighet (2 kap.),
–märkning och förpackning (3 kap.),
– marknadsföring (4 kap.), |
– marknadsföring |
av tobaks- |
|
varor, elektroniska |
cigaretter och |
|
påfyllningsbehållare (4 kap.), |
|
–handel (5 kap.),
–rökfria miljöer (6 kap.),
–tillsyn (7 kap.),
–avgifter (8 kap.),
–överklagande (9 kap.),
–straffbestämmelser och förverkande (10 kap.), och
–bemyndiganden (11 kap.).
3 §
I denna lag avses med
1.elektronisk cigarett: produkt som kan användas för konsumtion av nikotinånga via ett munstycke, eller beståndsdel av den produkten, inbegripet en patron, en tank och anordningen utan patron eller tank,
2.påfyllningsbehållare: behållare som innehåller vätska som innehåller nikotin och som kan användas för att fylla på en elektronisk cigarett,
332
3. örtprodukter för rökning: produkter som är baserade på växter, örter |
Prop. 2021/22:200 |
||||||
eller frukter som inte innehåller |
tobak och som |
kan förbrukas |
via |
Bilaga 2 |
|||
förbränning, |
|
|
|
|
|
|
|
4. detaljhandel: försäljning till konsumenter, |
|
|
|
|
|||
5. partihandel: annan försäljning än detaljhandel, |
|
|
|
|
|||
6. försäljningsställe: en viss lokal |
6. försäljningsställe: |
fysiskt |
för- |
|
|||
eller ett annat avgränsat utrymme |
säljningsställe eller webbplats |
för |
|
||||
för detaljhandel, |
|
|
detaljhandel, |
|
|
en |
|
|
|
|
7. fysiskt försäljningsställe: |
|
|||
|
|
|
viss lokal eller ett annat avgränsat |
|
|||
|
|
|
utrymme för detaljhandel, |
|
|
||
|
|
|
8. sponsring: |
offentliga eller |
|
||
|
|
|
privata bidrag till ett evenemang, |
|
|||
|
|
|
en verksamhet eller en person med |
|
|||
|
|
|
syftet eller den direkta eller in- |
|
|||
|
|
|
direkta verkan att främja en vara |
|
|||
|
|
|
eller produkt, |
|
|
|
|
8. gränsöverskridande |
distans- |
9. gränsöverskridande |
distans- |
|
|||
försäljning: försäljning där, vid tid- |
försäljning: försäljning där, vid tid- |
|
|||||
punkten för beställningen av varan |
punkten för beställningen av varan |
|
|||||
eller produkten, konsumenten finns |
eller produkten, konsumenten finns |
|
|||||
i Sverige och återförsäljningsstället |
i Sverige och återförsäljningsstället |
|
|||||
i ett annat land, eller där |
i ett annat land, eller där |
|
|||||
återförsäljningsstället |
finns |
i |
återförsäljningsstället |
finns |
i |
|
|
Sverige och konsumenten i en |
Sverige och konsumenten i en |
|
|||||
annan medlemsstat, och |
|
|
annan medlemsstat, och |
|
|
||
9. medlemsstat: en stat som är |
10. medlemsstat: en stat som är |
|
|||||
medlem i Europeiska unionen eller |
medlem i Europeiska unionen eller |
|
|||||
en annan stat som omfattas av |
en annan stat som omfattas av |
|
|||||
avtalet om Europeiska ekonomiska |
avtalet om Europeiska ekonomiska |
|
|||||
samarbetsområdet (EES) och som |
samarbetsområdet (EES) och som |
|
|||||
har genomfört bestämmelserna |
i |
har genomfört |
bestämmelserna i |
|
|||
direktiv 2014/40/EU i nationell rätt. |
direktiv 2014/40/EU i nationell rätt. |
|
|||||
2 kap.
Elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare
Förbud mot smaksättning
6 a §
Vätskor som är avsedda att kon- sumeras genom elektroniska ciga- retter får inte tillhandahållas kon- sumenter på marknaden om de innehåller smaktillsatser som leder till en tydligt märkbar doft eller smak av annat än tobak.
333
Prop. 2021/22:200 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga 2 |
|
|
|
|
|
4 kap. |
|
|
|
|
|
Marknadsföring |
|
|
|
|
Marknadsföring av tobaksvaror, |
||||||
|
|
|
|
|
|
|
elektroniska cigaretter och |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
påfyllningsbehållare |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 §1 |
|
|
|
|
|
En näringsidkare som marknads- |
Det är förbjudet att marknads- |
||||||||||
för tobaksvaror till konsumenter får |
föra tobaksvaror till konsumenter. |
||||||||||
inte använda kommersiella annon- |
Förbudet i första stycket gäller |
||||||||||
ser i |
|
|
|
|
|
|
dock inte uppgifter i |
|
|
|
|
1. periodiska |
skrifter |
eller |
andra jämförbara |
skrifter |
på |
vilka |
|||||
tryckfrihetsförordningen är tillämplig, |
|
|
|
|
|||||||
|
|
|
|
|
|
|
2. andra tryckta skrifter på vilka |
||||
|
|
|
|
|
|
|
tryckfrihetsförordningen är tillämplig, |
||||
2. |
eller |
3. |
eller |
||||||||
ljudradiosändningar, eller |
|
|
|
ljudradiosändningar, eller |
|
|
|||||
3. andra överföringar |
eller |
tek- |
4. andra |
överföringar |
|
eller |
|||||
niska upptagningar på vilka yttran- |
tekniska upptagningar |
på |
vilka |
||||||||
defrihetsgrundlagen är tillämplig. |
yttrandefrihetsgrundlagen |
är |
till- |
||||||||
|
|
|
|
|
|
|
lämplig. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Andra stycket 1 och 3 gäller inte |
||||
|
|
|
|
|
|
|
kommersiella annonser. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 § |
|
|
|
|
|
Även |
annan |
marknadsföring av |
Inne på fysiska försäljnings- |
||||||||
tobaksvaror till |
konsumenter |
än |
ställen är det tillåtet att använda |
||||||||
som avses i 1 § är förbjuden. Det |
kommersiella |
meddelanden |
för |
||||||||
gäller dock inte |
|
|
|
|
|
tobaksvaror som inte är påträng- |
|||||
1. i |
tryckta |
skrifter |
på |
vilka |
ande, uppsökande eller uppmanar |
||||||
tryckfrihetsförordningen är tillämp- |
till bruk av tobak. De ska, i den |
||||||||||
lig eller i överföringar eller tekniska |
omfattning det är möjligt, placeras |
||||||||||
upptagningar på vilka yttrande- |
så att de inte är synliga från utsidan |
||||||||||
frihetsgrundlagen är tillämplig, |
av försäljningsstället. |
|
|
|
|||||||
2. marknadsföring som |
endast |
|
|
|
|
|
|||||
består i att tillhandahålla tobaks- |
|
|
|
|
|
||||||
varor för försäljning, eller |
|
|
|
|
|
|
|
||||
3. kommersiella |
meddelanden |
|
|
|
|
|
|||||
inne på försäljningsställen som inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av tobak.
Kommersiella meddelanden enligt första stycket 3 ska i den omfattning det är möjligt placeras så att de inte är synliga från utsidan av försäljningsstället.
334 |
1 Senaste lydelse 2020:877. |
|
|
|
3 § |
|
Prop. 2021/22:200 |
En näringsidkare som mark- |
Det är förbjudet att marknads- |
Bilaga 2 |
|||
nadsför elektroniska cigaretter eller |
föra elektroniska cigaretter eller |
|
|||
påfyllningsbehållare till konsumen- |
påfyllningsbehållare till konsumen- |
|
|||
ter får inte använda kommersiella |
ter genom kommersiella meddelan- |
|
|||
annonser i periodiska skrifter eller |
den i |
|
|||
andra jämförbara skrifter på vilka |
1. periodiska skrifter eller andra |
|
|||
tryckfrihetsförordningen |
är |
till- |
jämförbara skrifter på vilka tryck- |
|
|
lämplig. |
|
|
|
frihetsförordningen är tillämplig, |
|
|
|
|
|
2. informationssamhällets tjänster, |
|
|
|
|
|
eller |
|
|
|
|
|
3. |
|
|
|
|
|
ljudradiosändningar. |
|
|
|
|
|
Första stycket gäller inte upp- |
|
|
|
|
|
gifter på vilka tryckfrihetsförord- |
|
|
|
|
|
ningen eller yttrandefrihetsgrund- |
|
|
|
|
|
lagen är tillämplig, förutom när det |
|
|
|
|
|
är fråga om kommersiella annon- |
|
|
|
|
|
ser. |
|
|
|
|
4 §2 |
|
|
En näringsidkare får inte mark- |
Inne på fysiska försäljnings- |
|
|||
nadsföra |
elektroniska |
cigaretter |
ställen är det endast tillåtet att |
|
|
eller påfyllningsbehållare till konsu- |
använda kommersiella meddelan- |
|
|||
menter |
|
|
|
den för elektroniska cigaretter och |
|
1. inom |
informationssamhällets |
påfyllningsbehållare som inte är på- |
|
||
tjänster, eller |
|
|
trängande, uppsökande eller uppma- |
|
|
2. |
eller |
nar till bruk av sådana produkter. |
|
||
ljudradiosändningar. |
|
|
|
|
|
Förbudet i första stycket gäller dock inte
1.marknadsföring som endast består i att tillhandahålla elektro- niska cigaretter eller påfyllnings- behållare för försäljning, eller
2.marknadsföring i överföringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig, med undantag för mark- nadsföring genom kommersiella annonser.
8 §
Tillverkare, partihandlare och importörer av tobaksvaror, elek- troniska cigaretter eller påfyll- ningsbehållare får inte sponsra ett evenemang eller en verksamhet dit
Sponsring som främjar tobaks- varor, elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare är förbjuden om den kan antas få gränsöverskri- dande effekt.
2 Senaste lydelse 2020:877. |
335 |
Prop. 2021/22:200
Bilaga 2
336
allmänheten har tillträde eller som kan antas få gränsöverskridande effekt, om sponsringen kan antas medföra att avsättningen av tobaksvaror, elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare främjas.
Bestämmelser om förbud mot sponsring av program i radio och tv samt om produktplacering i tv finns i radio- och
9§
Tillverkare, partihandlare och
importörer får inte sponsra natio- nella evenemang eller verksam- heter dit allmänheten har tillträde om sponsringen främjar tobaks- varor, elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare.
10 §
Bestämmelser om förbud mot sponsring av program i radio och tv samt om produktplacering i tv finns i radio- och
Kompletterande bestämmelser om marknadsföring
11 §
Bestämmelserna i marknads- föringslagen (2008:486) ska tillämpas på marknadsföring som strider mot
1.Konsumentverkets tillsyn enligt 7 kap. 8 §, och
2.talan som har väckts av en sådan näringsidkare eller samman- slutning som avses i 47 § 2 och 3 marknadsföringslagen.
En marknadsföringsåtgärd som strider mot
|
|
|
eller strider mot 3 § första stycket 1 |
Prop. 2021/22:200 |
||
|
|
|
eller 3 eller 5 § 2 eller 3 kan med- |
Bilaga 2 |
||
|
|
|
föra marknadsstörningsavgift enligt |
|
||
|
|
|
bestämmelserna i |
|
||
|
|
|
nadsföringslagen. |
|
|
|
|
|
5 kap. |
|
|
|
|
|
|
1 § |
|
|
|
|
Endast den som har tillstånd får bedriva detaljhandel eller partihandel |
|
|||||
med tobaksvaror. |
|
|
|
|
|
|
Tillstånd krävs inte för detalj- eller partihandlare som varken har säte |
|
|||||
eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige. |
|
|
|
|||
Ett tillstånd kan gälla för viss tid |
Ett tillstånd kan gälla för viss tid |
|
||||
eller tills vidare. Om den som |
eller tills vidare. Om den som |
|
||||
ansöker om tillstånd avser att |
ansöker om tillstånd avser att |
|
||||
bedriva detaljhandel från ett för- |
bedriva detaljhandel från ett fysiskt |
|
||||
säljningsställe, |
ska tillståndet avse |
försäljningsställe, |
ska |
tillståndet |
|
|
försäljningsstället. |
|
avse det fysiska försäljningsstället. |
|
|||
|
|
3 § |
|
|
|
|
En ansökan om tillstånd ska vara skriftlig. |
|
|
|
|||
Tillstånd för detaljhandel meddelas |
Tillstånd för detaljhandel meddelas |
|
||||
av den kommun där försälj- |
av den kommun där försälj- |
|
||||
ningsstället är beläget. Om för- |
ningsstället är beläget. Om ett |
|
||||
säljningsställe |
saknas |
meddelas |
fysiskt försäljningsställe saknas |
|
||
tillstånd av den kommun där det |
meddelas tillstånd av den kommun |
|
||||
företag som vill bedriva sådan |
där det företag som vill bedriva |
|
||||
handel har sitt säte eller, om före- |
sådan handel har sitt säte eller, om |
|
||||
taget saknar säte inom landet, av |
företaget saknar säte inom landet, |
|
||||
den kommun där företaget har ett |
av den kommun där företaget har |
|
||||
fast driftställe. |
|
|
ett fast driftställe. |
|
|
|
Tillstånd för partihandel meddelas av den kommun där det företag som |
|
|||||
vill bedriva sådan handel har sitt säte eller, om företaget saknar säte inom |
|
|||||
landet, av den kommun där företaget har ett fast driftställe. |
|
|
||||
|
|
15 § |
|
|
|
|
En näringsidkare som har säte |
En näringsidkare som har säte |
|
||||
eller fast driftställe för närings- |
eller fast driftställe för närings- |
|
||||
verksamhet i Sverige får inte be- |
verksamhet i Sverige får inte be- |
|
||||
driva detaljhandel med |
elektroniska |
driva detaljhandel |
med |
elektroniska |
|
|
cigaretter eller påfyllningsbehållare |
cigaretter eller påfyllningsbehållare |
|
||||
utan att först ha anmält för- |
utan att först ha anmält för- |
|
||||
säljningen till den kommun där |
säljningen. Anmälan ska ske till den |
|
||||
försäljningen ska ske. |
|
kommun där det fysiska för- |
|
|||
|
|
|
säljningsstället är beläget. Om ett |
|
||
|
|
|
fysiskt försäljningsställe saknas ska |
|
||
|
|
|
anmälan göras till den kommun där |
|
||
|
|
|
företaget har sitt säte eller, om |
|
||
|
|
|
företaget saknar säte inom landet, |
|
||
|
|
|
till den kommun där företaget har |
|
||
|
|
|
ett fast driftställe. |
|
|
337 |
Prop. 2021/22:200
Bilaga 2
Tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare får inte säljas eller på annat sätt lämnas ut i näringsverksamhet till den som inte har fyllt 18 år. Den som lämnar ut en sådan vara eller produkt ska förvissa sig om att mottagaren har uppnått nämnda ålder.
Om det finns särskild anledning att anta att varan eller produkten är avsedd att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år, får den inte lämnas ut.
På försäljningsställen ska det finnas en tydlig och klart synbar skylt med information om förbudet mot att sälja eller lämna ut sådana varor eller produkter som avses i första stycket till den som inte har fyllt 18 år.
På försäljningsställen ska det finnas ett tydligt och klart synbart meddelande med information om förbudet mot att sälja eller lämna ut sådana varor eller produkter som avses i första stycket till den som inte har fyllt 18 år.
19 §
Tobaksvaror, elektroniska ciga- retter och påfyllningsbehållare som säljs till konsumenter ska tillhandahållas på ett sådant sätt att det går att kontrollera mottagarens ålder. Detta gäller även när försäljningen sker genom automat, via postorder, distansförsäljning eller på liknande sätt.
Tobaksvaror, elektroniska ciga- retter och påfyllningsbehållare som säljs till konsumenter ska tillhandahållas på ett sådant sätt att det går att kontrollera mottagarens ålder. Detta gäller även när försäljningen sker genom automat, distansförsäljning eller på liknande sätt.
6 kap.
1 §
Med rökning avses vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel
1.rökning av tobak,
2.inhalering efter förångning eller annan upphettning av tobak,
3.användning av elektroniska cigaretter,
4.rökning av örtprodukter för rökning, och
5.användning av njutningsmedel
som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak.
5.användning av andra pro- dukter som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak.
7 kap.
3 §
Kommunen utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
|
|
|
1. förbud mot smaksättning enligt |
||||
|
|
|
2 kap. |
6 a § på |
fysiska |
försälj- |
|
|
|
|
ningsställen, |
|
|
|
|
|
1. hälsovarningar, produktpresent- |
2. hälsovarningar, produktpresent- |
|||||
|
ation och identitets- och säkerhets- |
ation och identitets- och säkerhets- |
|||||
|
märkning enligt 3 kap. 1, 3, 4 och |
märkning enligt 3 kap. 1, 3, 4 och |
|||||
|
7 §§ på försäljningsställen, |
7 §§ på fysiska försäljningsställen, |
|||||
|
2. tillhandahållande |
av elektro- |
3. tillhandahållande |
av |
elektro- |
||
338 |
niska cigaretter och |
påfyllnings- |
niska |
cigaretter |
och |
påfyllnings- |
|
behållare enligt 2 kap.
3.marknadsföring enligt 4 kap. 1, 2 och
behållare enligt 2 kap. |
Prop. 2021/22:200 |
3 kap. 2, 5 och 6 §§ på fysiska |
Bilaga 2 |
försäljningsställen, |
|
4. marknadsföring enligt 4 kap. 1, 2 |
|
och |
|
föringsåtgärder på eller i anslutning |
|
till fysiska försäljningsställen, och |
|
5. rökfria miljöer som avses i |
|
6 kap. 2 § och som inte är upplåtna |
|
enbart för personal samt lokaler |
|
som avses i 6 kap. 3 §. |
|
4 §
Kommunen och Polismyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1. tillhandahållande |
av |
nya |
1. tillhandahållande |
av |
nya |
tobaksvaror enligt 2 kap. 3 § |
på |
tobaksvaror enligt 2 kap. 3 § |
på |
||
försäljningsställen, |
|
|
fysiska försäljningsställen, |
|
|
2.försäljning av tobaksvaror, i andra fall än när det gäller gräns- överskridande distansförsäljning, enligt 5 kap. 1,
3.anmälan om försäljning av elektroniska cigaretter och påfyll- ningsbehållare samt egenkontroll, i andra fall än när det gäller gräns- överskridande distansförsäljning, enligt 5 kap. 15 och 17 §§, och
4.åldersgräns enligt 5 kap. 18 och 19 §§.
5 §
Folkhälsomyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1.produktkrav och rapporteringsskyldighet, i andra fall än som avses i 4 §, enligt 2 kap. 1 § första och andra styckena och 2 kap.
2.förbud mot smaksättning, i andra fall än som avses i 3 §, enligt 2 kap. 6 a §,
2. hälsovarningar, |
produktpre- |
3. hälsovarningar, |
produktpre- |
sentation och medföljande infor- |
sentation och medföljande infor- |
||
mation, i andra fall än som avses i |
mation, i andra fall än som avses i |
||
3 §, enligt 3 kap. |
3 §, enligt 3 kap. |
||
3.registrering enligt 5 kap. 5 och
16 §§ vid gränsöverskridande distansförsäljning och egenkontroll enligt 5 kap. 6, 7 och 17 §§ vid sådan distansförsäljning, och
4.förbud mot sådan tillverkning eller införsel som avses enligt föreskrifter meddelade med stöd av 11 kap. 5 §.
4.registrering enligt 5 kap. 5 och
16 §§ vid gränsöverskridande distansförsäljning och egenkontroll enligt 5 kap. 6, 7 och 17 §§ vid sådan distansförsäljning, och
5.förbud mot sådan tillverkning eller införsel som avses enligt föreskrifter meddelade med stöd av 11 kap. 5 §.
339
Prop. 2021/22:200
8 §3
Bilaga 2
Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller marknadsföring, i andra fall än som avses i 3 § enligt 4 kap.
Vid Konsumentverkets tillsyn tillämpas bestämmelserna i mark- nadsföringslagen (2008:486).
En marknadsföringsåtgärd som strider mot 3 kap. 3 eller 4 § eller 4 kap.
Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller marknadsföring, i andra fall än som avses i 3 § enligt 4 kap.
10 §
En kommun får återkalla ett försäljningstillstånd om
1.tillståndet inte längre utnyttjas,
2.tillståndshavaren inte uppfyller de krav som gällde för tillståndets meddelande,
3. det |
med |
tillståndshavarens |
3. det |
med |
tillståndshavarens |
|
vetskap |
har |
förekommit brottslig |
vetskap har förekommit brottslig |
|||
verksamhet |
på |
försäljningsstället, |
verksamhet på det fysiska för- |
|||
eller i anslutning till detta, eller |
säljningsstället, |
eller i anslutning |
||||
annars inom |
den tillståndspliktiga |
till detta, eller annars inom den |
||||
verksamheten utan att tillstånds- |
tillståndspliktiga |
verksamheten |
||||
havaren har ingripit, eller |
utan att |
tillståndshavaren har |
||||
|
|
|
|
ingripit, eller |
|
|
4.tillståndshavaren har tilldelats varning utan att de förhållanden som föranlett varningen har rättats till.
14 §
Om Folkhälsomyndigheten kon- staterar eller har rimliga skäl att anta att en typ av eller specifika elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare kan utgöra en allvarlig risk för människors hälsa, trots att produkten uppfyller kraven i denna lag, får myndigheten förbjuda att produkterna tillhanda-
Om Folkhälsomyndigheten konstaterar eller har rimliga skäl att anta att en typ av eller specifika elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare kan utgöra en allvarlig risk för människors hälsa, trots att produkten uppfyller kraven i denna lag, får myndigheten förbjuda att produkterna tillhanda-
340 |
3 Senaste lydelse 2020:344. |
hålls |
konsumenter på |
marknaden. |
hålls |
konsumenter på |
marknaden. |
Prop. 2021/22:200 |
||||
Om sådana produkter redan har |
Om |
sådana produkter redan |
har |
Bilaga 2 |
||||||
tillhandahållits |
konsumenter |
på |
tillhandahållits |
konsumenter |
på |
|
||||
marknaden, får |
Folkhälsomyndig- |
marknaden, får |
Folkhälsomyndig- |
|
||||||
heten |
förelägga |
tillverkaren, |
heten |
förelägga |
tillverkaren, |
|
||||
importören eller |
distributören |
av |
importören eller |
distributören |
av |
|
||||
produkterna att dra tillbaka eller |
produkterna att dra tillbaka eller |
|
||||||||
återkalla dessa. |
|
|
|
återkalla dessa. |
Folkhälsomyndig- |
|
||||
hetens beslut gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.
Folkhälsomyndigheten ska omedelbart underrätta Europeiska kommissionen och de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater om åtgärder som vidtagits enligt första stycket och översända annan relevant information.
När Europeiska kommissionen har meddelat om den anser att en åtgärd enligt första stycket är motiverad ska Folkhälsomyndigheten besluta om åtgärden ska bestå.
8kap. 2 §
En kommun får ta ut avgifter för |
En kommun får ta ut avgifter för |
|||
sin tillsyn av den som bedriver till- |
sin tillsyn av den som bedriver till- |
|||
ståndspliktig försäljning enligt |
ståndspliktig |
försäljning |
enligt |
|
5 kap. 1 § och av den som bedriver |
5 kap. 1 §, av den som bedriver an- |
|||
anmälningspliktig försäljning en- |
mälningspliktig försäljning |
enligt |
||
ligt 5 kap. 15 §. |
5 kap. 15 § |
och |
av den |
som |
|
bedriver försäljning av nikotinfria |
|||
|
vätskor som är avsedda att |
|||
|
konsumeras |
genom |
elektroniska |
|
|
cigaretter. |
|
|
|
11kap. 6 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1.hur en anmälan enligt 2 kap. 7 § ska vara utformad och vad den ska innehålla,
2.produktinnehåll och utformning av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare enligt 2 kap. 8 §,
3.fullgörandet av den rappor-
teringsskyldighet som anges i 2 kap. 9 §,
4.det system för informations- insamling som anges i 2 kap. 10 § första stycket,
1.vilka smaktillsatser som är för- bjudna enligt 2 kap. 6 a §,
2.hur en anmälan enligt 2 kap. 7 § ska vara utformad och vad den ska innehålla,
3.produktinnehåll och utformning av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare enligt 2 kap. 8 §,
4.fullgörandet av den rappor-
teringsskyldighet som anges i 2 kap. 9 §,
5.det system för informations- insamling som anges i 2 kap. 10 § första stycket,
341
Prop. 2021/22:200
Bilaga 2
5.underrättelseskyldigheten enligt 2 kap. 11 § andra stycket,
6.vilka uppgifter informationsblad enligt 3 kap. 5 § ska innehålla och hur de ska utformas, och
7.innehållet i och utformningen
av innehållsdeklarationen enligt 3 kap. 6 §.
6.underrättelseskyldigheten enligt 2 kap. 11 § andra stycket,
7.vilka uppgifter informationsblad enligt 3 kap. 5 § ska innehålla och hur de ska utformas, och
8.innehållet i och utformningen
av innehållsdeklarationen enligt 3 kap. 6 §.
Åldersgräns
12 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldig- heten att kontrollera mottagarens ålder enligt 5 kap. 18 och 19 §§.
1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
2.Vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter och som har tillverkats eller övergått till fri omsättning före ikraftträdandet, får fortsätta att tillhandahållas konsumenter på den svenska marknaden trots att de innehåller smaktillsatser som leder till en tydligt märkbar doft eller smak av annat än tobak, dock längst till och med den 1 januari 2023.
342
Förteckning över remissinstanser avseende betänkandet Hårdare regler för nya nikotinprodukter (SOU 2021:22)
Efter remiss har yttranden lämnats av A non smoking generation, Arbets- miljöverket, Barnombudsmannen (BO), Bauer Media Group, Cancer- fonden, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), Convenience Stores Sweden, Domstolsverket, Emab AB, Folkhälso- myndigheten, Företagarna, Förvaltningsrätten i Jönköping, Gävle kommun, Gävle tingsrätt, Göta hovrätt, Göteborgs kommun, Haninge kommun, Haparanda kommun, Helsingborgs kommun, Hjärt- Lungfonden, Integritetsskyddsmyndigheten (IMY), Justitiekanslern (JK), Jönköpings kommun, Kammarrätten Göteborg, Kemikalieinspektionen, Kommerskollegium, Kommunala tillsynshandläggare
Yttranden har också kommit in från Americans for Tax Reform, Branschorganisationen för Elektroniska Cigaretter (BELC), British American Tobacco Sweden AB, Consumer Choice Center,
Följande har bjudits in att yttra sig, men har avstått från att lämna synpunkter på förslagen i betänkandet: Landsorganisationen i Sverige (LO), Timrå kommun, Riksdagens ombudsmän (JO) och Nynäshamn kommun.
Prop. 2021/22:200
Bilaga 3
343
Prop. 2021/22:200
Bilaga 3
344
Följande har bjudits in att yttra sig, men har inte svarat på remissen: Alingsås kommun, Astma- och allergiförbundet, Danderyds kommun, Enköpings kommun, Faluns kommun, Hagfors kommun, Härjedalens kommun, Härnösands kommun, IOGT/NTO, Järfälla kommun, Karls- krona kommun, Lerums kommun, Livsmedelsarbetareförbundet (LIVS), Livsmedelshandlarna, NENT Group, Nätverket för barnkonventionen, Region Gotland, Region Skåne, Riksidrottsförbundet, Stockholms Handelskammare, Strömstads kommun, Svenska journalistförbundet, Svenskt Näringsliv, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges Annonsörer, Sveriges Farmaceuter, Sveriges Journalistförbund, Sveriges Tidskrifter, Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, Söder- köpings kommun, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), TV4 Media AB, Umeå kommun, Unga allergiker, Unga drogförebyggare och Åre kommun.
Hemställan om ändring av avgifter för tobaksvaror samt elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare
Folkhälsomyndigheten hemställer om ändring av avgiftsnivåerna för tobaksvaror samt elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare enligt förordning (2019:223) om tobak och liknande produkter. Som grund för denna hemställan har dagens avgiftsmodell anpassats för att spegla myndighetens nuvarande verksamhet, se vidare i bilaga 1 och 2. Vid utgången av 2020 hade myndigheten ett ackumulerat överskott från avgifterna på ca 12,7 miljoner kronor. Denna översyn har tagit hänsyn till detta överskott och under perioden
Myndigheten föreslår att avgifterna för elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare ändras till 10 500 kr. För tobaksvaror föreslås att engångsavgifterna ändras till:
1.14 500 kr avseende cigaretter,
2.14 500 kr avseende rulltobak,
3.13 000 kr avseende tobak för användning i munnen, och
4.13 000 kr avseende tobaksvaror som inte omfattas av
Myndigheten föreslår även att de årliga avgifterna för tobaksvaror ändras till:
1.12 000 kr avseende cigaretter,
2.6 000 kr avseende rulltobak,
3.1 000 kr avseende tobak för användning i munnen, och
4.1 500 kr avseende tobaksvaror som inte omfattas av
Myndigheten ser ett behov av att avgiftsregelverket för tobaksvaror förtydligas och harmoniseras i förhållande till bestämmelserna för elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.
Vidare finns även behov av en översyn av vad avgifterna ska täcka enligt
8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter. Idag saknas möjlighet att ta ut avgifter för myndighetens hela tillsyns- och
Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Johan Carlson. I den slutliga handläggningen har avdelningschefen Anders Tegnell, enhetschefen Christina Forss och biträdande chefsjuristen Bo Granath deltagit. Utredaren Henric Fransson varit föredragande.
Enligt Folkhälsomyndighetens beslut
Henric Fransson
Prop. 2021/22:200
Bilaga 4
345
Prop. 2021/22:200 |
Bilagor: |
|
Bilaga 4 |
1. |
Avgifter för elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare |
|
2. |
Avgifter för tobaksvaror |
|
3. |
Hantering av ackumulerat överskott |
346
Bilaga 1 Avgifter för elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare
Prop. 2021/22:200
Bilaga 4
1 Bakgrund
1.1Rätt att ta ut avgifter
Folkhälsomyndigheten får enligt 8 kap. 4 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter (LTLP) ta ut avgifter av tillverkare och importörer
Avgifter ska beräknas så att de helt täcker verksamhetens kostnader (full kostnadstäckning) om inte regeringen har föreskrivit annat. Myndigheten ska för att uppnå full kostnadstäckning i respektive avgiftsbelagd verksamhet beräkna avgiftsnivån så att den långsiktiga självkostnaden täcks. Detta innebär att avgifterna ska beräknas så att intäkterna på ett eller några års sikt täcker verksamhetens samtliga direkta och indirekta kostnader. Av 8 kap. 4 § LTLP framgår vilka arbetsuppgifter som myndigheten får ta ut avgifter för.
Syftet med översynen av nuvarande avgiftsmodell och dess avgiftsnivåer är att säkerställa att avgifterna fortfarande täcker Folkhälsomyndighetens verksamhetskostnad på området.
1.2.Antal anmälda produkter på den svenska marknaden och dess uppgiftslämnare
Folkhälsomyndigheten har sedan sommaren 2016 kunnat ta emot anmälda produkter via EU Common Entry Gate
Det var 376 uppgiftslämnare som anmält att de har aktiva produkter på den svenska marknaden den 31 december 2020, se tabell 2. Av dessa utgör en minoritet svenska företag, ca 3 procent, majoriteten är företag från andra medlemsstater och från länder utanför den europeiska unionen. Av de uppgiftslämnande företagen är ca 77 procent mikroföretag samt små och medelstora företag (SMF). Andelen av samtliga aktiva produkter som dessa företag står för ligger på ca 82 procent. Gällande uppgiftslämnarens företagsstorlek har myndigheten utgått från den information som
347
Prop. 2021/22:200
Bilaga 4
inkommit via
Antalet anmälan om nya produkter och väsentlig ändring som lämnats under den period som myndigheten haft möjlighet att ta ut avgifter återfinns i tabell 3. En viss andel av dessa inkomna anmälningar är undantagna, ca 11 procent. Av de kvarvarande inkomna anmälningarna är det ca 16 procent som blivit betalda under perioden maj 2019 till februari 2021.
Tabell 1 Antal uppgiftslämnare med aktiva produkter och antal aktiva produkter den 31 december
|
Dec 2017 |
Dec 2018 |
Dec 2019 |
Dec 2020 |
Antal |
211 |
294 |
348 |
376 |
uppgiftslämnare |
|
|
|
|
Antal aktiva |
16 264 |
17 704 |
18 745 |
19 251 |
produkter |
|
|
|
|
Källa:
Diagram 1 Antal anmälda produkter under perioden februari 2017 till december 2020.
35000
30000
25000
20000
15000
10000
5000
-
|
|
Aktiva produkter |
|
Inaktiva produkter |
|
|
|
|
|||
|
|
Samtliga produkter |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Källa:
348
Tabell 2 Antal uppgiftslämnare fördelade per företagsstorlek och antal anmälda produkter som var aktiva den 31 december 2020.
|
Mikroföretag |
Övriga företag |
Summa |
|
samt små och |
|
|
|
medelstora |
|
|
|
företag |
|
|
Totalt antal |
290 |
86 |
376 |
uppgiftslämnande företag |
|
|
|
Svenska företag |
7 |
5 |
12 |
Företag i andra |
65 |
18 |
83 |
medlemsstater inom EU |
|
|
|
Företag i tredje land |
218 |
63 |
281 |
Antal anmälda produkter |
15 758 |
3 493 |
19 251 |
som är aktiva |
|
|
|
Källa:
Tabell 3 Antal anmälan om ny produkt och väsentlig ändring under perioden november 2017 till mars 2021.
Typ av anmälan |
Antal inkomna anmälningar |
|
|
|
||
|
2017* |
2018 |
2019 |
2020 |
2021** |
Summa*** |
Ny produkt |
1 351 |
5 |
4 |
2 |
247 |
14 157 |
|
|
962 |
512 |
085 |
|
|
Väsentlig |
0 |
60 |
695 |
26 |
0 |
781 |
ändring |
|
|
|
|
|
|
*November och december.
**Januari till mars.
***November 2017 till mars 2021.
Källa:
Prop. 2021/22:200
Bilaga 4
2Ändring av nuvarande avgiftsmodell och ikraftträdande av justerade avgifter
2.1Behov av ändring av nuvarande avgiftsmodell
Enligt myndigheten bör nuvarande avgiftsmodell ändras. Orsaken är att den inte speglar hur myndigheten idag bedriver den verksamhet som är avgiftsfinansierad. Myndigheten har utvecklat ett
349
Prop. 2021/22:200 |
föreslagna avgiftsmodellen utgår därför ifrån verksamhetens nuvarande |
||
Bilaga 4 |
kostnader och att avgiftsnivåerna därmed bör justeras till att täcka dessa. |
||
|
2.1.1 |
Full kostnadstäckning |
|
|
Utgångspunkten för myndighetens beräkning av avgiftsnivåerna baseras |
||
|
på full kostnadstäckning. Det innebär att avgiftsmodellen kommer ta |
||
|
hänsyn till de kostnader som får avgiftsbeläggas och som är kopplade till |
||
|
avgiftsadministrationen. Det är följande kostnader som ingår: |
||
|
• Ta emot, lagra, hantera och analysera inkomna anmälningar. |
||
|
• Myndighetsutövning kopplat till anmälningar. |
||
|
• |
Skapa |
underlag och skicka ut betalningsanvisningar för anmälda |
|
|
produkter. |
|
|
• Förvalta och vid behov utveckla nuvarande verksamhet och arbetssätt. |
||
|
• Förvaltning och drift samt vid behov utveckling av |
||
|
Dessa kostnader visar sig i lönekostnader inkluderande lönepåslag, |
||
|
resekostnader, kostnader för köpta tjänster och |
||
|
systemkostnader. |
||
|
2.1.2 |
Typ av anmälan och produkttyp |
|
|
Myndigheten har kommit fram till följande utifrån erfarenhet av att hantera |
||
|
anmälningar som inkommit via |
||
|
• Tidsåtgången för administration av uppgifter i anmälan om en ny |
||
|
|
produkt skiljer sig inte mot anmälan om väsentlig ändring. Orsaken är |
|
|
|
att de uppgifter som ska lämnas in för dessa två typer av anmälningar |
|
|
|
är jämförbara. Det finns därmed inget skäl till att särskilja dessa |
|
|
|
avgiftsnivåer. |
|
|
• |
Tidsåtgången för administration av anmälan om återkallelse är |
|
|
|
försumbar. Det avgiftspåslag för administration vid återkallelse av en |
|
|
|
produkt som idag ingår i avgiften för anmälan om en ny produkt bör |
|
|
|
tas bort. |
|
|
• Tidsåtgången för administration mellan de olika typerna av |
||
|
|
elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare utgör inte någon större |
|
|
|
skillnad. Den största skillnaden i tidsåtgång omfattar antalet anmälda |
|
|
|
tillsatser i en produkt. Generellt gäller att en produkt som innehåller |
|
|
|
flera tillsatser tar längre tid att administrera. Att differentiera avgiften |
|
|
|
utifrån antalet tillsatser i en produkt skulle innebära en ökad |
|
|
|
administration, dels att bedöma hur många tillsatser en anmäld produkt |
|
|
|
innehåller, dels att det skulle kunna uppfattas som svårbedömt för |
|
|
|
uppgiftslämnaren att veta vilken avgiftsnivå denne kommer erhålla för |
|
|
|
den anmälda produkten. Därför bör det som idag inte vara någon |
|
|
|
skillnad i avgiftsnivå beroende på vilken produkttyp som anmäls. |
|
|
Avgiftsmodellen kommer som tidigare inte göra någon skillnad i |
||
|
avgiftsnivå gällande produkttyp. Avseende administrationen av anmälan |
||
|
om återkallelse ingår den i nuvarande avgiftsmodell genom att den är |
||
|
inräknad i avgiften för anmälan av en ny produkt. Eftersom denna |
||
|
administration i nuläget är försumbar bör denna kostnad tas bort från |
||
350 |
avgiftsnivån för anmälan av en ny produkt. Avgiftsmodellen kommer |
||
därför inte göra någon skillnad i avgiftsnivå mellan anmälan av en ny |
Prop. 2021/22:200 |
produkt och en anmälan om väsentlig ändring. |
Bilaga 4 |
2.2 Förslag till avgiftsmodell
Myndigheten anser fortfarande att avgiften ska utgå som en fast engångsavgift samt att avgiftsmodellen anpassas till hur verksamheten numera bedrivs. En ny anmälan sker en gång under produktens livscykel. Om en produkt som tidigare funnits på marknaden återlanseras, är det att ses som att produkten påbörjar en ny livscykel. Samma engångsavgift bör gälla vid anmälan av en ny produkt som vid anmälan om en väsentlig ändring. Denna modell medför att avgifterna är enkla, lättbegripliga och att de blir förutsebara för uppgiftslämnaren. Myndigheten anser därför att denna modell bör användas för att avgifterna ska täcka de faktiska kostnaderna för de uppgifter som framgår av 8 kap. 4 § LTLP, se tabell 4 för myndighetens kostnader under perioden
Tabell 4 Kostnader (tkr) under perioden
Kostnadsslag |
2022 |
2023 |
2024 |
|
Arbetstimmar per år |
2 460 |
2 460 |
2 460 |
|
Total lönekostnad |
1 283 |
1 309 |
1 335 |
3 927 |
Resekostnad |
45 |
46 |
47 |
138 |
Köp av tjänster |
40 |
41 |
42 |
122 |
629 |
641 |
654 |
1 924 |
|
591 |
603 |
615 |
1 809 |
|
Ackumulerat överskott |
||||
Summa |
1 997 |
2 037 |
2 077 |
6 111 |
2.3Datum för ikraftträdande
Valet av datum för ikraftträdandet av avgiftsändringen kommer påverka om intäkterna från avgifter kommer täcka myndighetens kostnader. Därför bör de ändrade avgifterna träda ikraft den 1 januari 2022.
3 Känslighetsanalys
Myndigheten har uppskattat marknadsutvecklingen under perioden 2022– |
|
2024 gällande antalet nya produkter samt väsentliga ändringar som |
|
kommer att anmälas till Sverige. |
|
Utifrån tabell 3 konstaterar myndigheten att antalet nya produkter som |
|
anmäls har minskat de senaste åren. Dock är minskningen under år 2020 |
|
större än tidigare år, orsaken till detta kan vara |
|
1 januari 2021 ändrades beskattningen för så kallade högkoncentrerade e- |
|
vätskor, nikotininnehåll som uppgår till minst 15 men inte överstiger 20 |
|
milligram per milliliter vätska. Det medför att sådana vätskor har en högre |
|
nikotinskatt än vätskor med lägre nikotinhalt. Dessa omständigheter |
351 |
|
Prop. 2021/22:200
Bilaga 4
indikerar att antalet nya produkter som anmäls kommer fortsätta att minska. Det finns inte heller några tecken som pekar på att antalet anmälan om väsentlig ändring kommer att ändras nämnvärt i förhållande till de senaste åren. Därför prognostiseras antalet nya produktanmälningar och anmälan om väsentlig ändring för respektive år
Sammanfattningsvis kommer avgiftsmodellen bygga på den presumtiva marknadsutvecklingen som presenteras i tabell 5. Under den kommande treårsperioden kan det även komma att bli förbjudet med smaksättning av vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter. Myndigheten har inte tagit hänsyn till detta i denna avgiftsmodell. Om detta förbud träder ikraft kan det medföra att antalet anmälningar ytterligare minskar och därmed att avgifterna bör ses över.
Tabell 5 Presumtiv marknadsutveckling över antal inkomna anmälan om nya produkter och om väsentlig ändring under perioden
Typ av anmälan |
2022 |
2023 |
2024 |
|
Ny produkt |
1 358 |
1 358 |
1 358 |
4 074 |
Väsentlig ändring |
7 |
7 |
7 |
21 |
Källa: Tabell 3 samt antaganden i löptext.
|
4 |
Höjd avgiftsnivå utifrån ändrad avgiftsmodell |
|
Avgiftsmodellen bygger på de antaganden, förutsättningar och |
|
|
överväganden som nämnts i tidigare delar. Folkhälsomyndighetens |
|
|
utgångspunkt har varit att modellens konstruktion ska vara enkel att förstå, |
|
|
lättöverskådlig och att den slutliga avgiften ska täcka myndighetens |
|
|
kostnader. Samtliga produkttyper har samma anmälningskrav. Dock kan |
|
|
innehållet i anmälan skilja sig åt på detaljnivå beroende på produkttyp. |
|
|
Dessa skillnader har inte bedömts medföra att avgiftsnivån mellan de olika |
|
|
produkttyperna bör särskiljas. Nu liksom tidigare är det tillverkare och |
|
|
importörer som anmäler nya produkter och väsentliga ändringar som |
|
|
omfattas av avgifterna. |
|
|
|
Myndighetens kostnader och antalet anmälningar som inkommer under |
|
perioden |
|
|
anmälningar som idag blir betalda är ca 16 procent. För att myndigheten |
|
|
ska erhålla full kostnadstäckning är det nödvändigt att beakta andelen |
|
|
anmälningar som blir betalda. För att |
|
|
krävs att ca 56 procent av de inkomna anmälningarna blir betalda. Utifrån |
|
|
myndighetens tillsynserfarenhet och den historiska andelen inkomna |
|
|
anmälningar som blivit betalda anser myndigheten inte att det är sannolikt |
|
|
att denna andel kommer att öka till 56 procent för att därför kunna lämna |
|
|
||
|
myndigheten har genomfört och kommer att genomföra, samt att |
|
|
anmälningar som inte betalas avvisas, kunna få den effekt att antalet |
|
|
anmälningar som blir betalda ökar. Eftersom dessa åtgärder hitintills inte |
|
352 |
haft sådan tydlig effekt på betalningsviljan kommer modellen räkna med |
|
att ca 16 procent av antalet inkomna |
anmälningar blir |
betalda. Den |
Prop. 2021/22:200 |
||||
föreslagna avgiftsnivån återfinns i tabell 6, |
Bilaga 4 |
||||||
närmsta femhundratal. |
|
|
|
|
|
|
|
Myndighetens förväntade säkerhetsmarginal blir ca 0,2 procent om |
|
||||||
avgiften ändras till 10 500 kr och andel anmälningar som blir betalda |
|
||||||
fortsatt är 16 procent, se tabell 7. Ifall avgiftsnivån förblir oförändrad |
|
||||||
under perioden |
|
||||||
istället ca |
|
||||||
myndigheten kommer erhåll ett kapitalunderskott. |
|
|
|
|
|||
Folkhälsomyndigheten föreslår därför att nuvarande avgifter i 7 kap. 5 |
|
||||||
och 6 §§ FTLP ändras till 10 500 kr. |
|
|
|
|
|
||
Tabell 6 |
Beräkning av avgiftsnivå. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Värde |
|
|
Totalkostnad |
|
|
|
6 111 013 |
|
|
|
Antal anmälningar |
|
|
4 095 |
|
|
||
Andel undantagna/betalda anmälningar |
|
|
11 % / 16 % |
|
|
||
Avgiftsnivå |
|
|
|
|
10 500 |
|
|
Tabell 7 |
Budgetprognos (tkr) för perioden |
|
|||||
|
ändras till 10 500 kr och andel anmälningar som blir |
|
|||||
|
betalda förblir oförändrade. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Budgetprognos per år (tkr) |
|
|
|
|
|
|
|
2022 |
2023 |
2024 |
|
||
Kostnader |
|
1 997 |
2 037 |
2 077 |
6 111 |
|
|
Intäkter |
|
2 041 |
2 041 |
2 041 |
6 123 |
|
|
Balans |
|
44 |
4 |
|
|
|
|
Ackumulerad balans |
44 |
48 |
12 |
12 |
|
|
|
Tabell 8 |
Budgetprognos (tkr) för perioden |
|
|||||
|
och andel anmälningar som blir betalda förblir oförändrad. |
|
|||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Budgetprognos per år (tkr) |
|
|
|
|
|
|
|
2022 |
2023 |
2024 |
|
||
Kostnader |
|
1 997 |
2 037 |
2 077 |
6 111 |
|
|
Intäkter |
|
583 |
583 |
583 |
1 748 |
|
|
Balans |
|
|
|
|
|||
Ackumulerad balans |
|
|
|||||
5 Konsekvensanalys
En höjning av avgifterna från dagens nivå innebär konsekvenser för
353
Prop. 2021/22:200
Bilaga 4
5.1Effekter för uppgiftslämnare
Konsekvensen för de företag som anmäler produkter är att avgifterna höjs från 2 500 kr respektive 3 000 kr till 10 500 kr. Höjningen kommer främst att belasta utländska SMF eftersom denna grupp är i majoritet och har fler produkter tillgängliga på den svenska marknaden än de övriga företagen, se tabell 2. Totalt sätt innebär denna avgiftshöjning en kostnadsökning för uppgiftslämnarna på ca 4,4 miljoner kronor, se tabell 9. Det huvudsakliga skälet till detta är att andelen anmälda produkter som hittills betalas är ca 16 procent. Om denna andel varit högre skulle avgiften kunnat ligga på en lägre nivå.
En förändring av avgiftsnivån bedöms inte förändra den nuvarande administrativa bördan för uppgiftslämnarna. Avgiftsmodellen och avgiftsnivåerna har inte beaktat företagens storlek, eftersom myndighetens kostnad inte påverkas av företagets storlek.
Tabell 9 Skillnad för företagens kostnad ifall avgiften ändras.
|
Ny produkt |
Väsentlig ändring |
Antal kvarvarande anmälan* |
581 |
3 |
Nuvarande avgiftsnivå |
3 000 |
2 500 |
Ny avgiftsnivå |
10 500 |
10 500 |
Skillnad avgiftsnivå |
7 500 |
8 000 |
Kostnadsskillnad |
4 357 500 |
24 000 |
*Antal anmälan
5.2Effekter för Folkhälsomyndigheten
För Folkhälsomyndigheten kommer avgiftsändringen att medföra viss administration, exempelvis att uppdatera informationstexter och avgiftsnivåer på myndighetens webbplats och i det
354
Bilaga 2 Avgifter för tobaksvaror
Prop. 2021/22:200
Bilaga 4
1 Bakgrund
1.1Rätt att ta ut avgifter
Folkhälsomyndigheten får enligt 8 kap. 3 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter (LTLP) ta ut avgifter för sin tillsyn över att tillverkare och importörer (uppgiftslämnare) av tobaksvaror följer 2 kap. 1, 2 och 6 §§ LTLP. Myndighetens rätt att ta ut avgifter samt nuvarande avgiftsnivåer trädde ikraft den 1 augusti 2017. Avgiftsnivåerna regleras numera i förordningen (2019:223) om tobak och liknande produkter (FTLP).
Avgifter ska beräknas så att de helt täcker verksamhetens kostnader (full
Syftet med översynen av nuvarande avgiftsmodell och dess avgiftsnivåer är att säkerställa att avgifterna fortfarande täcker Folkhälsomyndighetens verksamhetskostnad på området.
1.2 |
Antal rapporterade tobaksvaror på den svenska |
|
|
marknaden och dess uppgiftslämnare |
|
Folkhälsomyndigheten har sedan sommaren 2016 kunnat ta emot |
|
|
rapporterade tobaksvaror via EU Common Entry Gate |
|
|
perioden december 2017 till 2020 har antalet aktiva tobaksvaror minskat |
|
|
men antalet uppgiftslämnare med aktiva tobaksvaror ökat, se tabell 1. |
|
|
Utvecklingen över antalet aktiva och inaktiva tobaksvaror såväl som det |
|
|
totala antalet rapporterade tobaksvaror under perioden februari 2017 till |
|
|
december 2020 illustrerar i diagram 1. |
|
|
Det var 99 uppgiftslämnare som rapporterat att de har aktiva tobaksvaror |
|
|
på den svenska marknaden den 31 december 2020, se tabell 2. Av dessa |
|
|
utgör en fjärdedel av svenska företag, övriga företag är från andra |
|
|
medlemsstater och länder utanför den Europeiska unionen. Av de |
|
|
uppgiftslämnande företagen är ca 55 procent mikroföretag samt små och |
|
|
medelstora företag (SMF). Andelen av samtliga aktiva tobaksvaror som |
|
|
dessa företag står för ligger på ca 47 procent. Gällande |
|
|
företagsstorlek har myndigheten utgått från den information som |
|
|
inkommit via |
|
|
SMF eller inte. Utifrån de uppgifter som lämnas via |
|
|
möjligt att dela upp företagen ytterligare inom kategorin SMF. |
|
|
Antalet lämnade rapporter om nya tobaksvaror och väsentlig ändring |
|
|
under den period som myndigheten haft möjlighet att ta ut avgifter |
|
|
återfinns i tabell 3 och 4. Av dessa rapporter är en viss andel undantagna, |
355 |
|
Prop. 2021/22:200
Bilaga 4
ca 13 procent. I tabell 5 visas en sammanställning över antal tobaksvaror där årlig rapportering inkommit för åren 2017 till 2020. Även för dessa rapporter är en viss andel undantagna, ca 6 procent. Myndigheten konstaterar att det är ca 87 procent av de inkomna rapporterna gällande engångsavgiften som blivit betalda under perioden maj 2019 till februari 2021. För den årliga avgiften under samma period är andel ca 95 procent.
Tabell 1 Antal uppgiftslämnare med aktiva tobaksvaror och antal aktiva tobaksvaror den 31 december
|
Dec 2017 |
Dec 2018 |
Dec 2019 |
Dec 2020 |
|
|
|
|
|
Antal uppgiftslämnare |
67 |
75 |
85 |
99 |
Antal aktiva tobaksvaror |
2 779 |
2 898 |
2 331 |
2 113 |
Källa:
Diagram 1 Antal rapporterade tobaksvaror under perioden februari
6000
5000
4000
3000
2000
1000
-
|
|
Aktiva tobaksvaror |
|
Inaktiva tobaksvaror |
|
|
|
|
|||
|
|
Samtliga tobaksvaror |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Källa:
Tabell 2 Antal uppgiftslämnare fördelade per företagsstorlek och antal rapporterade tobaksvaror som var aktiva den 31 december 2020.
|
Mikroföretag |
Övriga företag |
Summa |
|
samt små och |
|
|
|
medelstora |
|
|
|
företag |
|
|
Totalt antal |
55 |
44 |
99 |
uppgiftslämnande företag |
|
|
|
Svenska företag |
20 |
5 |
25 |
Företag i andra |
14 |
20 |
34 |
medlemsstater inom EU |
|
|
|
Företag i tredje land |
21 |
19 |
40 |
Antal rapporterade |
1 000 |
1 113 |
2 113 |
tobaksvaror som är aktiva |
|
|
|
Källa:
356
Tabell 3 |
Antal rapporterade nya tobaksvaror under perioden augusti |
Prop. 2021/22:200 |
||||||
|
2017 till mars 2021. |
|
|
|
|
Bilaga 4 |
||
Produkttyp |
|
Antal inkomna rapporter |
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2017* |
2018 |
2019 |
2020 |
2021** |
Summa*** |
|
Cigarett |
|
116 |
213 |
114 |
90 |
63 |
596 |
|
Rulltobak |
|
6 |
13 |
5 |
3 |
- |
27 |
|
Tobak för använd- |
26 |
95 |
64 |
147 |
33 |
365 |
|
|
ning i munnen |
|
|
|
|
|
|
|
|
Övriga tobaksvaror |
70 |
276 |
239 |
210 |
50 |
845 |
|
|
*Augusti till december.
**Januari till mars.
***Augusti 2017 till mars 2021.
Källa:
Tabell 4 Antal rapporterade väsentliga ändringar under perioden augusti 2017 till mars 2021.
Produkttyp |
Antal inkomna rapporter |
|
|
|
||
|
2017* |
2018 |
2019 |
2020 |
2021** |
Summa*** |
|
|
|
|
|
|
|
Cigarett |
72 |
96 |
19 |
7 |
- |
194 |
Rulltobak |
5 |
2 |
- |
1 |
- |
8 |
Tobak för använd- |
3 |
24 |
9 |
16 |
5 |
57 |
ning i munnen |
|
|
|
|
|
|
Övriga tobaksvaror |
34 |
5 |
42 |
41 |
- |
122 |
*Augusti till december.
**Januari till mars.
***Augusti 2017 till mars 2021.
Källa:
Tabell 5 Antal tobaksvaror där årlig rapportering lämnats för respektive år 2017 till 2020.
Produkttyp |
Antal tobaksvaror där årlig rapportering inkommit |
||||
|
2017 |
2018 |
2019 |
2020 |
Summa |
Cigarett |
257 |
461 |
356 |
345 |
1 419 |
Rulltobak |
32 |
44 |
39 |
25 |
140 |
Tobak för användning |
405 |
456 |
475 |
442 |
1 778 |
i munnen |
|
|
|
|
|
Övriga tobaksvaror |
1 363 |
1 347 |
1 395 |
1 220 |
5 325 |
Källa:
2Ändring av nuvarande avgiftsmodell och ikraftträdande av justerade avgifter
2.1Behov av ändring av nuvarande avgiftsmodell
Enligt myndigheten bör nuvarande avgiftsmodell ändras. Orsaken är att den inte speglar hur myndigheten idag bedriver den verksamhet som är avgiftsfinansierad. Myndigheten har utvecklat ett
357
Prop. 2021/22:200
Bilaga 4
att underlätta administration, hantering och tillsyn av inkomna rapporter. Detta system är i slutskedet av sin utveckling och kommer därefter att förvaltas och vid behov vidareutvecklas. Därutöver har myndigheten idag avsatt de personalresurser som ska hantera de arbetsuppgifter som får finansieras av avgifter. Det är dessa kostnader som avgifterna ska täcka för att uppnå full kostnadstäckning. Ändringen av nuvarande avgiftsmodell bör även innebära en ökad transparens för uppgifts- lämnarna gentemot vad intäkterna från avgifterna används till. Den nya
2.1.1Full kostnadstäckning
Utgångspunkten för myndighetens beräkning av avgiftsnivåerna baseras på full kostnadstäckning. Det innebär att avgiftsmodellen kommer ta hänsyn till de kostnader som får avgiftsbeläggas och som är kopplade till avgiftsadministrationen. Det är följande kostnader som ingår:
•Ta emot, lagra, hantera, analysera och offentliggöra uppgifter i inkomna rapporter.
•Tillsyn över 2 kap. 1, 2 och 6 §§ LTLP.
•Skapa underlag och skicka ut betalningsanvisningar för rapporterade tobaksvaror.
•Förvalta och vid behov utveckla nuvarande verksamhet och arbetssätt.
•Förvaltning och drift samt vid behov utveckling av
Dessa kostnader visar sig i lönekostnader inkluderande lönepåslag, resekostnader, kostnader för köpta tjänster och
2.1.2Typ av rapport och produkttyp
Myndigheten har kommit fram till följande utifrån erfarenhet av att hantera rapporter som inkommit via
•Tidsåtgången för administration av uppgifter i rapport om en ny tobaksvara skiljer sig inte mot rapport om väsentlig ändring. Orsaken är att de uppgifter som ska lämnas in för dessa två typer av rapporter är jämförbara. Det finns därmed inget skäl till att särskilja dessa avgiftsnivåer.
•Tidsåtgången för administrationen av rapportering om återkallelse är fortsatt försumbar och bör inte ingå i avgiftsnivån.
•Tidsåtgången för administrationen mellan de olika produkttyperna bör fortsatt vara uppdelad i de fyra produkttyperna, cigaretter, rulltobak, tobak för användning i munnen och övriga tobaksvaror. Orsaken till detta är att såväl rapporteringskraven som tillsynen skiljer sig åt mellan de olika
|
Avgiftsmodellen kommer därmed att i stora drag vara likadan som i dess |
|
nuvarande form, dvs. att avgiftsnivån skiljer sig mellan de olika |
|
produkttyperna men att rapportering av en ny tobaksvara och rapportering |
358 |
av en väsentlig ändring erhåller samma avgift. |
2.1.3Fördelning av kostnader per produkttyp
Den kostnad som ska täckas av avgiftsintäkterna kommer fördelas per produkttyp. Orsaken till detta är att regleringen skiljer sig mellan de olika produkttyperna cigaretter, rulltobak, tobak för användning i munnen och övriga tobaksvaror. Varje produkttyp har dessutom olika stor andel av den svenska tobaksmarknaden.
Information om intäkter från tobaksskatt, tabell 7, och antalet aktiva tobaksvaror har varit utgångspunkten för att utröna hur stor andel av den svenska tobaksmarknaden respektive produkttyp har. Gällande skatteintäkterna har röktobak ansetts vara rulltobak och i övriga tobaksvaror ingår cigarrer/cigariller och
Fördelning av kostnad som täcks av engångsavgifterna återfinns i tabell
8.Hantering per rapport utgår från antalet rapporter som förväntas inkomma under perioden
Fördelning av kostnad som täcks av de årliga avgifterna återfinns i tabell
9.Hantering per rapport utgår från antalet rapporter som förväntas inkomma under perioden
Prop. 2021/22:200
Bilaga 4
359
Prop. 2021/22:200
Bilaga 4
Tabell 7 Intäkter (mdr) från tobaksskatt
Produkttyp |
2017 |
2018 |
2019 |
2020 |
2021 |
Fördelning |
|
|
|
|
|
|
2021 |
|
|
|
|
|
|
|
Cigarett |
8,35 |
8,62 |
8,62 |
8,73 |
8,70 |
69,4 % |
Cigarr/cigarill |
0,06 |
0,06 |
0,06 |
0,06 |
0,06 |
0,5 % |
Röktobak |
0,21 |
0,17 |
0,23 |
0,22 |
0,20 |
1,6 % |
Snus |
2,86 |
3,04 |
3,45 |
3,55 |
3,57 |
28,5 % |
Tuggtobak |
0,00 |
0,01 |
0,01 |
0,01 |
0,01 |
0,1 % |
Källa: Tabell 8.5 Intäkter från tobaksskatt och förbrukade kvantiteter
Tabell 8 Fördelning per produkttyp av kostnader som täcks av engångsavgifter.
|
Cigaretter och |
Tobak för användning i |
|
rulltobak |
munnen och övriga |
|
|
tobaksvaror |
Hantering per rapport |
100 % |
80 % |
Fördelning av hantering |
36 % |
64 % |
Tillsyn per produkt |
100 % |
100 % |
Fördelning av tillsyn |
31 % |
69 % |
Viktning: Hantering 50 % (1,5 tjänster), Tillsyn 50 % (1,5 tjänst) |
||
Viktad fördelning |
33 % |
67 % |
Tabell 9 Fördelning per produkttyp av kostnader som täcks av den årliga avgiften.
|
Cigarett |
Rulltobak |
Tobak för |
Övriga |
|
|
|
användning |
tobaksvaror |
|
|
|
i munnen |
|
|
|
|
|
|
Hantering per rapport |
100 % |
100 % |
100 % |
100 % |
Fördelning av hantering |
18 % |
1 % |
21 % |
60 % |
Tillsyn per produkt |
100 % |
90 % |
10 % |
30 % |
Fördelning av tillsyn |
76 % |
2 % |
4 % |
17 % |
Viktning: Hantering 20 procent (1 tjänst), Tillsyn 80 procent (4 tjänster) |
|
|||
Viktad fördelning |
65 % |
2 % |
8 % |
26 % |
2.2 Förslag till avgiftsmodell
|
Myndigheten anser fortfarande att avgiften ska utgå som en fast |
|
engångsavgift och en fast årlig avgift, samt att avgiftsmodellen anpassas |
|
till hur verksamheten numera bedrivs. En ny rapportering sker en gång |
|
under tobaksvarans livscykel. Om en tobaksvara som tidigare funnits på |
|
marknaden återlanseras, är det att ses som att tobaksvaran påbörjar en ny |
|
livscykel. Samma engångsavgift bör gälla vid rapportering av en ny |
|
tobaksvara som vid rapportering om en väsentlig ändring. Den årliga |
|
avgiften gäller vid rapportering av de årliga uppgifterna. Denna modell |
|
medför att avgifterna är enkla, lättbegripliga och att de blir förutsebara för |
360 |
uppgiftslämnaren. Myndigheten anser därför att denna modell bör |
|
användas för att avgifterna ska täcka de faktiska |
kostnaderna |
för de |
Prop. 2021/22:200 |
||||
uppgifter som framgår av 8 kap. 3 § LTLP, se tabell 10 och 11 för |
Bilaga 4 |
||||||
myndighetens kostnader under perioden |
|
|
|
|
|||
Tabell 10 |
Kostnader (tkr) under perioden |
|
|||||
|
via engångsavgift. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kostnadsslag |
|
2022 |
2023 |
2024 |
2022– |
|
|
|
|
|
|
|
2024 |
|
|
Arbetstimmar per år |
4 920 |
4 920 |
4 920 |
|
|
|
|
Total lönekostnad |
2 566 |
2 618 |
2 670 |
7 854 |
|
|
|
Resekostnad |
|
90 |
92 |
94 |
275 |
|
|
Köp av tjänster |
|
140 |
143 |
146 |
428 |
|
|
|
1 257 |
1 283 |
1 308 |
3 848 |
|
|
|
|
1 182 |
1 206 |
1 230 |
3 617 |
|
|
|
Ackumulerat överskott |
|
|
|||||
Summa |
|
4 054 |
4 135 |
4 217 |
12 406 |
|
|
Tabell 11 |
Kostnader (tkr) under perioden |
|
|||||
|
via årlig avgift. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kostnadsslag |
|
2022 |
2023 |
2024 |
2022– |
|
|
|
|
|
|
|
2024 |
|
|
Arbetstimmar per år |
8 200 |
8 200 |
8 200 |
|
|
|
|
Total lönekostnad |
4 277 |
4 363 |
4 450 |
13 089 |
|
|
|
Resekostnad |
|
150 |
153 |
156 |
459 |
|
|
Köp av tjänster |
|
140 |
143 |
146 |
428 |
|
|
|
2 096 |
2 138 |
2 180 |
6 414 |
|
|
|
|
1 182 |
1 206 |
1 230 |
3 617 |
|
|
|
Ackumulerat överskott |
|
|
|||||
Summa |
|
5 663 |
5 796 |
5 932 |
17 390 |
|
|
2.3Datum för ikraftträdande
Valet av datum för ikraftträdandet av avgiftsändringen kommer påverka om intäkterna från avgifterna kommer täcka myndighetens kostnader. Därför bör de ändrade avgifterna träda ikraft den 1 januari 2022.
3 Känslighetsanalys
Myndigheten har uppskattat marknadsutvecklingen under perioden 2022– |
|
2024 gällande antalet nya tobaksvaror, väsentliga ändringar och årlig |
|
uppgiftslämnande som kommer att rapporteras till Sverige. |
|
Utifrån tabell 3 konstaterar myndigheten att antalet nya tobaksvaror som |
|
rapporteras generellt minskat de senaste åren, med vissa undantag. |
|
Gällande rapporter om väsentlig ändring, se tabell 4, är det få rapporter |
|
som inkommer och det är troligt att det kommer fortsätta ligga på denna |
|
nivå de kommande åren. Därför prognostiseras antalet rapporter om nya |
361 |
|
Prop. 2021/22:200
Bilaga 4
tobaksvaror och om väsentlig ändring för respektive år 2022 till 2024 som medelvärdet av antal inkomna rapporter om nya tobaksvaror och om väsentlig ändring under perioden april 2020 till mars 2021. Myndigheten konstaterar även utifrån tabell 5 att antalet årliga rapporter som inkommit under åren 2017 till 2020 legat på en relativt stabil nivå, dock med en mindre minskning det senaste året. Därför prognostiseras antalet årliga rapporter som inkommer respektive år 2022 till 2024 som medelvärdet av antalet inkomna årliga rapporter per produkttyp under perioden 2017 till 2020 justerat med förändringen av antalet inkomna rapporter per produkttyp mellan åren 2020 och 2019.
Sammanfattningsvis kommer avgiftsmodellen för engångsavgift samt för den årliga avgiften att bygga på den presumtiva marknadsutvecklingen som återfinns i tabell 12.
Tabell 12 Presumtiv marknadsutveckling över antal inkomna rapporter om nya tobaksvaror och om väsentlig ändring samt årlig rapportering under perioden
Antal rapporter om |
Cigarett |
Rulltobak |
Tobak för |
Övriga |
|
|
|
användning |
tobaksvaror |
|
|
|
i munnen |
|
Ny tobaksvara:per år / |
123 / 369 |
2 / 6 |
98 / 294 |
161 / 483 |
totalt |
|
|
|
|
Väsentlig ändring:per |
11 / 33 |
10 / 30 |
||
år / totalt |
|
|
|
|
Årlig rapportering: per |
344 / 1 032 |
23 / 69 |
414 / 1 242 |
1 165 / 3 495 |
år / totalt |
|
|
|
|
Källa: Tabell 3,4 och 5 samt antaganden i löptext.
|
4 |
Justerade avgiftsnivåer utifrån ändrad |
|
|
avgiftsmodell |
|
Avgiftsmodellen bygger på de antaganden, förutsättningar och |
|
|
överväganden som nämnts i tidigare delar. Folkhälsomyndighetens |
|
|
utgångspunkt har varit att modellens konstruktion ska vara enkel att förstå, |
|
|
lättöverskådlig och att den slutliga avgiften ska täcka myndighetens |
|
|
kostnader. Avgiftsnivån för den fasta |
|
|
på produkttyp. Orsakerna är att rapporteringskravet skiljer sig mellan de |
|
|
olika produkttyperna. Även avgiftsnivån för den fasta årliga avgiften |
|
|
varierar beroende på produkttyp. Orsaken till detta är att tillsynen skiljer |
|
|
sig mellan de olika produkttyperna beroende på dess reglering samt att |
|
|
produkttyperna har olika stora marknadsandelar. Nu liksom tidigare är det |
|
|
tillverkare och importörer som rapporterar uppgifterna som omfattas av |
|
|
avgifterna. |
|
|
Myndighetens kostnader och antalet rapporter som förväntas inkomma |
|
|
under perioden |
|
|
inkomna rapporter som idag blir betalda är ca 87 procent för |
|
|
engångsavgiften och ca 95 procent för den årliga avgiften. För att |
|
|
myndigheten ska erhålla full kostnadstäckning är det nödvändigt att beakta |
|
362 |
andelen |
anmälningar som blir betalda. Utifrån myndighetens |
tillsynserfarenhet och den historiska andelen inkomna rapporter som blivit |
Prop. 2021/22:200 |
betalda anser myndigheten att nuvarande nivåer gällande andelen inkomna |
Bilaga 4 |
rapporter som idag blir betalda bör användas. De föreslagna |
|
avgiftsnivåerna återfinns i tabell 13 och 14, avgiftsnivåerna har avrundats |
|
till närmsta femhundratal. |
|
Den förväntande säkerhetsmarginalen blir ca |
|
engångsavgiften ändras till nivåerna i tabell 13 och andel rapporter som |
|
blir betalda fortsatt är 87 procent, se tabell 15. Myndighetens förväntade |
|
säkerhetsmarginal blir ca |
|
|
|
andel rapporter som blir betalda fortsatt är 95 procent, se tabell 17. Ifall |
|
engångsavgiftens och den årliga avgiftens avgiftsnivåer förblir oförändrad |
|
under perioden |
|
istället ca 17,3 procent respektive ca 83,7 procent, se tabell 16 och 18. |
|
Oförändrade avgiftsnivåer medför att myndigheten fortsatt kommer erhåll |
|
kapitalöverskott och som bygger på dagens ackumulerade överskott. |
|
Folkhälsomyndigheten föreslår därför att nuvarande avgifter i 7 kap. 2 |
|
§ FTLP ändras till: |
|
• 14 500 kr avseende cigaretter, |
|
• 14 500 kr avseende rulltobak, |
|
• 13 000 kr avseende tobak för användning i munnen, |
|
• 13 000 kr avseende tobaksvaror som inte omfattas av |
|
7 kap. 3 § förordningen (2019:223) om tobak och liknande produkter ändras till:
•12 000 kr avseende cigaretter,
•6 000 kr avseende rulltobak,
•1 000 kr avseende tobak för användning i munnen, och
•1 500 kr avseende tobaksvaror som inte omfattas av
Tabell 13 Beräkning av engångsavgiftens avgiftsnivåer.
|
Cigaretter och |
Tobak för användning i |
|
rulltobak |
munnen och övriga |
|
|
tobaksvaror |
Totalkostnad |
12 405 650 |
|
Kostnadsfördelning |
33 % |
67 % |
Antal rapporter |
375 |
840 |
Andel undantagna/betalda rapporter |
13 % /87 % |
|
Avgiftsnivå (SEK) |
14 500 |
13 000 |
Tabell 14 Beräkning av den årliga avgiftens avgiftsnivåer.
|
Cigarett |
Rull- |
Tobak för |
Övriga |
|
|
tobak |
användning i |
tobaksvaror |
|
|
|
munnen |
|
|
|
|
|
|
Totalkostnad |
17 390 446 |
|
|
|
Kostnadsfördelning |
65 % |
2 % |
4 % |
17 % |
Antal rapporter |
1 032 |
69 |
1 242 |
3 495 |
363
Prop. 2021/22:200 |
Andel undantagna/betalda |
6 % /95 % |
|
|
|
Bilaga 4 |
rapporter |
|
|
|
|
|
Avgiftsnivå (SEK) |
12 000 |
6 000 |
1 000 |
1 500 |
Tabell 15 Budgetprognos (tkr) för perioden
|
|
|
Budgetprognos per år (tkr) |
|
|
|
|
|
|
2022 |
2023 |
2024 |
|
|
Kostnader |
|
4 054 |
4 135 |
4 217 |
12 406 |
|
Intäkter |
|
4 127 |
4 127 |
4 127 |
12 381 |
|
Balans |
|
73 |
|
||
|
Ackumulerad balans |
73 |
66 |
|||
|
Tabell 16 |
Budgetprognos (tkr) för perioden |
|
|||
|
|
engångsavgifterna och andel rapporter som blir betalda |
||||
|
|
förblir oförändrade. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Budgetprognos |
|
|
|
|
|
|
per år (tkr) |
|
|
|
|
|
|
2022 |
2023 |
2024 |
2023– |
|
|
|
|
|
|
2024 |
|
Kostnader |
|
4 054 |
4 135 |
4 217 |
12 406 |
|
Intäkter |
|
4 849 |
4 849 |
4 849 |
14 547 |
|
Balans |
|
795 |
714 |
632 |
|
|
Ackumulerad balans |
795 |
1 510 |
2 141 |
2 141 |
|
|
Tabell 17 |
Budgetprognos (tkr) för perioden |
||||
|
|
avgifterna ändras till avgiftsnivåerna i tabell 14 och andel |
||||
|
|
rapporter som blir betalda förblir oförändrade. |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Budgetprognos per år (tkr) |
|
|
|
|
|
|
2022 |
2023 |
2024 |
|
|
Kostnader |
|
5 663 |
5 796 |
5 932 |
17 390 |
|
Intäkter |
|
5 740 |
5 740 |
5 740 |
17 219 |
|
Balans |
|
77 |
|
||
|
Ackumulerad balans |
77 |
21 |
|||
|
Tabell 18 |
Budgetprognos (tkr) för perioden |
||||
|
|
avgifterna och andel rapporter som blir betalda förblir |
||||
|
|
oförändrade. |
|
|
|
|
|
|
|
Budgetprognos per år (tkr) |
|
|
|
|
|
|
2022 |
2023 |
2024 |
|
|
Kostnader |
|
5 663 |
5 796 |
5 932 |
17 390 |
|
Intäkter |
|
10 649 |
10 649 |
10 649 |
31 946 |
|
Balans |
|
4 986 |
4 853 |
4 717 |
|
364 |
Ackumulerad balans |
4 986 |
9 839 |
14 556 |
14 556 |
|
5Harmoniserad avgiftsreglering och kompletterande bestämmelser
I LTLP och FTLP skiljer sig skrivningarna kring avgifter för tobaksvaror respektive elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare. Detta leder till otydligheter i tillämpningen och myndigheten ser ett behov av harmonisering av bestämmelserna.
De förtydliganden som bör genomföras handlar om när avgifterna för tobaksvaror ska betalas och vad som sker ifall avgifterna inte blir betald. Det är skrivningar liknande den för elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare i 7 kap. 7 § FTLP. Genom att det tydligt framkommer i förordning när avgiften ska vara betald och konsekvensen av utebliven betalning får uppgiftslämnaren kännedom om hur en rapport och dess betalning hanteras av Folkhälsomyndigheten. Därutöver bör det även framkomma att myndigheten årligen ska se över avgifterna för tobaksvaror och vid behov föreslå ändringar av avgifterna till regeringen. Idag regleras detta endast för avgifter gällande elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare, se 7 kap. 9 § FTLP. Det finns ingen anledning till varför det i detta hänseende ska finnas några skillnader mellan tobaksvaror och elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.
Folkhälsomyndigheten ser därför att följande förtydliganden och tillägg i förordningen (2019:223) om tobak och liknande produkter övervägs:
•Att det införs en ny bestämmelse som anger att avgifterna betalas till Folkhälsomyndigheten på det sätt som myndigheten anvisar samt att handläggningen av rapporten påbörjas när betalningen har kommit myndigheten till handa. Rapporten får avvisas om betalningen inte har kommit myndigheten till handa inom 30 dagar från det att myndigheten har anvisat hur betalningen ska ske. Bemyndigande för regeringen att föreskriva om detta finns i 11 kap. 17 § LTLP.
•Att en ny bestämmelse läggs till där Folkhälsomyndigheten varje år ska se över och, vid behov, senast den 1 september till regeringen (socialdepartementet) föreslå ändringar av de avgifter som avses i 2 och 3 §§.
Prop. 2021/22:200
Bilaga 4
6 Konsekvensanalys
En justering av avgifterna från dagens nivå innebär konsekvenser för uppgiftslämnarna och Folkhälsomyndigheten. Effekterna för uppgiftslämnaren gäller främst skillnaden mellan nuvarande och de föreslagna avgiftsnivåerna. Effekterna för Folkhälsomyndigheten är främst att avgiftsintäkterna motsvarar myndighetens kostnader.
6.1 |
Effekter för uppgiftslämnare |
|
Konsekvensen för de företag som rapporterar tobaksvaror är att avgifterna |
|
|
överlag sänks. Totalt sätt innebär dessa avgiftsjusteringar en |
|
|
kostnadsminskning för uppgiftslämnarna på ca 16,9 miljoner kronor, se |
|
|
tabell 19 och 20. Avgiftsjustering medför en kostnadsökning för de företag |
|
|
som endast tillhandahåller tobak för användning i munnen. Jämfört med |
365 |
|
Prop. 2021/22:200
Bilaga 4
den tobaksskatt som årligen betalas, se tabell 7, är denna kostnadsökning generellt försumbar.
En förändring av avgiftsnivåerna bedöms inte förändra den nuvarande administrativa bördan för uppgiftslämnarna. Avgiftsmodellen och avgiftsnivåerna har inte beaktat företagens storlek, eftersom myndighetens kostnad inte påverkas av företagets storlek.
Tabell 19 Skillnad för företagens kostnad ifall engångsavgiften ändras.
|
Cigarett |
Rulltobak |
Tobak för |
Övriga |
|
|
|
användning |
tobaksvaror |
|
|
|
i munnen |
|
|
|
|
|
|
Antal kvarvarande |
280 |
5 |
248 |
389 |
rapporter* |
|
|
|
|
Nuvarande avgiftsnivå |
21 200 |
17 200 |
13 200 |
13 600 |
Ny avgiftsnivå |
14 500 |
14 500 |
13 000 |
13 000 |
Skillnad avgiftsnivå |
||||
Kostnadsskillnad |
*Antal rapporter
Tabell 20 Skillnad för företagens kostnad ifall den årliga avgiften ändras.
|
Cigarett |
Rulltobak |
Tobak för |
Övriga |
|
|
|
användning |
tobaksvaror |
|
|
|
i munnen |
|
Antal kvarvarande |
922 |
62 |
1 110 |
3 122 |
rapporter* |
|
|
|
|
Nuvarande avgiftsnivå |
23 000 |
21 500 |
900 |
2 700 |
Ny avgiftsnivå |
12 000 |
6 000 |
1 000 |
1 500 |
Skillnad avgiftsnivå |
100 |
|||
Kostnadsskillnad |
111 000 |
*Antal rapporter
6.2Effekter för Folkhälsomyndigheten
För Folkhälsomyndigheten kommer avgiftsändringen att medföra viss administration, exempelvis att uppdatera informationstexter och avgiftsnivåer på myndighetens webbplats och i det
366
Bilaga 3 Hantering av ackumulerat överskott
Prop. 2021/22:200
Bilaga 4
1 Bakgrund
Folkhälsomyndigheten har sedan den 1 augusti 2017 haft rätt att ta ut
Vid utgången av 2020 hade myndigheten ett ackumulerat överskott från dessa avgiftsintäkter på ca 12,7 miljoner kronor. I denna avgiftsöversyn har myndigheten tagit hänsyn till detta ackumulerade överskott. Målsättningen under perioden
2 Åtgärder för att minska ackumulerat överskott
2.1Kostnad för
Myndigheten har utvecklat ett
Myndigheten har i den föreslagna avgiftsmodellen valt att lämna ute samtliga kostnader under perioden
Tabell 1 Fördelning av kostnader för
Systemfunktion |
Andel av systemanvändning |
|
|
|
Engångsavgift |
Engångsavgift |
Årlig avgift |
|
Tobaksvaror |
Tobaksvaror |
|
Administration (avgifter) |
30 |
30 |
40 |
Hantering (publicering) |
25 |
75 |
- |
Hantering (innehåll) |
25 |
50 |
25 |
Tillsyn |
- |
5 |
95 |
Summa |
80 |
160 |
160 |
Fördelning av kostnader |
20 % |
40 % |
40 % |
367
Prop. 2021/22:200 |
Tabell 2 |
Kostnader (tkr) under perioden |
||||
Bilaga 4 |
|
via ackumulerat överskott. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kostnadsslag |
|
2022 |
2023 |
2024 |
2022– |
|
|
|
|
|
|
2024 |
|
Arbetstimmar per år |
3 280 |
3 280 |
3 280 |
|
|
|
Total lönekostnad |
1 806 |
1 842 |
1 879 |
5 527 |
|
|
Resekostnad |
|
60 |
61 |
62 |
184 |
|
Köp av tjänster |
|
204 |
208 |
212 |
624 |
|
|
885 |
903 |
921 |
2708 |
|
|
Summa |
|
2 955 |
3 014 |
3 074 |
9 043 |
2.2Minskning av årlig avgift tobaksvaror
Den främsta orsaken till det ackumulerade överskottet är avgiftsintäkterna från den årliga rapporteringen av tobaksvaror. Därför kommer det ackumulerade överskottet att bekosta kostnader kopplade till denna avgift för en miljon kronor per år under perioden
3 Konsekvensanalys
Att det ackumulerade överskott används på följande sätt innebär konsekvenser för såväl uppgiftslämnarna som Folkhälsomyndigheten. Effekterna för
Totalt sätt innebär denna hantering att ca 12 miljoner av det ackumulerade överskott på ca 12,7 miljoner kronor som överskottet uppgår till används under perioden
Tabell 3 Skillnad i avgiftsnivå engångsavgift
|
|
|
|
Antal anmälningar |
584 |
Totalkostnad utan ackumulerat överskott |
7 919 516 |
Ny avgift utan ackumulerat överskott |
13 500 |
Ny avgift med ackumulerat överskott |
10 500 |
Skillnad i avgiftsnivå |
368
Tabell 4 |
Skillnad i avgiftsnivå engångsavgift tobaksvaror perioden |
Prop. 2021/22:200 |
||
|
|
|
Bilaga 4 |
|
|
|
Cigaretter |
Tobak för användning i |
|
|
|
och |
munnen och övriga |
|
|
|
rulltobak |
tobaksvaror |
|
Antal rapporter |
|
284 |
636 |
|
Totalkostnad utan ackumulerat överskott |
|
16 022 656 |
|
|
Ny avgift utan ackumulerat överskott |
19 000 |
17 000 |
|
|
Ny avgift med ackumulerat överskott |
14 500 |
13 000 |
|
|
Skillnad i avgiftsnivå |
|
|||
Tabell 5 |
Skillnad i avgiftsnivå årlig avgift tobaksvaror perioden |
|
||
|
|
|
|
|
|
Cigarett |
Rulltobak |
Tobak för |
Övriga |
|
|
|
användning i |
tobaks- |
|
|
|
munnen |
varor |
|
|
|
|
|
Antal rapporter |
922 |
62 |
1 110 |
3 122 |
Totalkostnad utan |
|
24 007 452 |
|
|
ackumulerat överskott |
|
|
|
|
Ny avgift utan |
17 000 |
8 000 |
1 500 |
2 000 |
ackumulerat överskott |
|
|
|
|
Ny avgift med |
12 000 |
6 000 |
1 000 |
1 500 |
ackumulerat överskott |
|
|
|
|
Skillnad i avgiftsnivå |
||||
369
Prop. 2021/22:200
Bilaga 5
370
Förteckning över remissinstanser avseende Folkhälsomyndighetens hemställan om ändring av avgifter för tobaksvaror samt elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare
Efter remiss har yttranden lämnats av Folkhälsomyndigheten, Företagarna, Kemikalieinspektionen, Kommerskollegium, Livsmedelsverket, Läke- medelsverket, Näringslivets regelnämnd (NNR), Riksförbundet Visir, Regelrådet, Skatteverket, Svensk Handel, Sveriges advokatsamfund och Swedish Match AB.
Yttrande har också kommit in från British American Tobacco Sweden AB.
Följande har bjudits in att yttra sig, men har inte svarat på remissen: A non smoking generation, Astma- och allergiförbundet, Cancerfonden, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), Conven- ience Stores Sweden, Emab AB, HAYPP group,
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om tobaksfria nikotinprodukter
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens syfte och innehåll
1 § Denna lag syftar till att begränsa de hälsorisker och olägenheter som är förenade med bruk av tobaksfria nikotinprodukter.
2 § Denna lag innehåller bestämmelser om produktanmälan, produkt- krav, försäljning och marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter.
Uttryck i lagen
3 § I denna lag avses med
1.tobaksfri nikotinprodukt: en produkt utan tobak som innehåller niko- tin för konsumtion,
2.detaljhandel: försäljning till konsumenter,
3.försäljningsställe: ett fysiskt försäljningsställe eller en webbplats för detaljhandel,
4.fysiskt försäljningsställe: en viss lokal eller ett annat avgränsat ut- rymme för detaljhandel.
Förhållandet till andra lagar
4 § Denna lag ska inte tillämpas på
1.produkter som omfattas av lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter,
2.produkter som är klassificerade som narkotika enligt narkotikastraff- lagen (1968:64) eller som hälsofarliga varor enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, eller
3.läkemedel eller medicintekniska produkter som omfattas av läke- medelslagen (2015:315) eller lagen (2021:600) med kompletterande be- stämmelser till EU:s förordning om medicintekniska produkter.
Produktanmälan
5 § Tillverkare och importörer ska till Folkhälsomyndigheten anmäla alla tobaksfria nikotinprodukter som de avser att tillhandahålla konsumen- ter på marknaden. En ny anmälan ska lämnas in för varje väsentlig ändring av produkten. Anmälan ska lämnas in senast sex månader innan produkten är avsedd att tillhandahållas konsumenter på marknaden. Anmälan ska även göras när produkten återkallas från marknaden av tillverkaren och importören.
Tobaksfria nikotinprodukter får inte tillhandahållas konsumenter på marknaden om en sådan anmälan inte har gjorts. Detsamma gäller om an- mälan inte uppfyller de föreskrifter om produktanmälan som har med- delats med stöd av 48 § 1.
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
371
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
372
Produktkrav
6 § Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter ansvarar för att produkterna uppfyller de krav som följer av föreskrifter om innehåll och utformning som har meddelats med stöd av 48 § 2.
Tobaksfria nikotinprodukter som inte uppfyller kraven får inte till- handahållas konsumenter på marknaden.
Märkning
7 § Förpackningar till tobaksfria nikotinprodukter ska förses med en innehållsdeklaration och en text som upplyser om nikotinets skadeverk- ningar (hälsovarning).
Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter ansvarar för att förpackningarna uppfyller kraven i första stycket.
Om förpackningarna inte uppfyller kraven, får produkten inte tillhanda- hållas konsumenter på marknaden. Detsamma gäller om innehållsdeklara- tionen eller hälsovarningen inte uppfyller de föreskrifter om innehåll och utformning som har meddelats med stöd av 48 § 3 och 4.
8 § Märkningen på tobaksfria nikotinprodukter eller på sådana pro- dukters förpackningar får inte
1.antyda att en viss tobaksfri nikotinprodukt är mindre skadlig än andra sådana produkter, eller
2.likna ett livsmedel eller en kosmetisk produkt.
Marknadsföring
9 § Vid marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter till konsumenter ska särskild måttfullhet iakttas. Reklam eller andra marknadsföringsåt- gärder får inte vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobaksfria nikotinprodukter.
Hänvisning till produktens smak får endast göras om det är motiverat av konsumentens behov av produktinformation.
Marknadsföringen får inte riktas särskilt till eller skildra barn eller ung- domar som inte har fyllt 25 år.
10 § En hälsovarning ska på ett tydligt sätt återges vid marknadsföring av tobaksfria nikotinprodukter till konsumenter genom kommersiella annonser i
1.periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryckfri- hetsförordningen är tillämplig,
2.andra tryckta skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig,
eller
3.informationssamhällets tjänster.
Om det finns flera hälsovarningar, ska minst en av dem återges. Vid upprepad annonsering ska de olika hälsovarningarna användas omväx- lande och om möjligt i lika stor omfattning.
Första stycket 2 gäller inte marknadsföring inne på fysiska försäljnings- ställen.
11 § Det är förbjudet att marknadsföra tobaksfria nikotinprodukter till konsumenter genom kommersiell reklam i
En leverantör av en videodelningsplattform får inte tillhandahålla sådan reklam som avses i första stycket före, under eller efter användargenere- rade videor eller
12 § Tillverkare, partihandlare och importörer får inte sponsra evene- mang eller verksamheter dit allmänheten har tillträde om sponsringen främjar tobaksfria nikotinprodukter.
Bestämmelser om förbud mot sponsring i tv, radio och på videodelnings- plattformar och produktplacering i tv och på videodelningsplattformar finns i radio och
13 § En marknadsföringsåtgärd som strider mot någon av
Rapporteringsskyldighet
14 § Tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter ska varje år till Folkhälsomyndigheten lämna in
1.fullständiga uppgifter om försäljningsvolymer, och
2.uppgifter om preferenserna hos olika konsumentgrupper, inbegripet barn eller ungdomar som inte fyllt 25 år.
Tobaksfria nikotinprodukter får inte tillhandahållas konsumenter på marknaden om den rapporteringsskyldighet som följer av första stycket eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av 48 § 5 inte har upp- fyllts.
Produktkontroll
15 § Tillverkare, importörer och distributörer av tobaksfria nikotinpro- dukter ska upprätta och upprätthålla ett system för att samla in information om alla misstänkta skadliga effekter som dessa produkter har på männi- skors hälsa.
Informationen ska på begäran lämnas till Folkhälsomyndigheten.
16 § Om en tillverkare, importör eller distributör av tobaksfria nikotin- produkter anser, eller har skäl att anta, att en sådan produkt inte är säker eller av god kvalitet eller att den på annat sätt inte är förenlig med denna lag eller anslutande föreskrifter, ska denne omedelbart
1.vidta de korrigerande åtgärder som är nödvändiga för att den berörda produkten ska bli förenlig med denna lag,
2.dra tillbaka produkten, eller
3.återkalla produkten.
När en åtgärd enligt första stycket vidtas, ska Folkhälsomyndigheten omedelbart underrättas om produktens brister, vilken åtgärd som vidtagits och resultaten av åtgärden.
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
373
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
374
Anmälan om försäljning
17 § En näringsidkare får inte bedriva detaljhandel med tobaksfria niko- tinprodukter utan att först ha anmält försäljningen.
Anmälan av en näringsidkare som har säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige ska göras till den kommun där det fysiska försäljningsstället är beläget. Om ett fysiskt försäljningsställe saknas, ska anmälan göras till den kommun där företaget har sitt säte eller, om före- taget saknar säte inom landet, till den kommun där företaget har ett fast driftställe.
Saknar näringsidkaren säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige ska anmälan göras till Folkhälsomyndigheten.
Egenkontroll
18 § Den som bedriver detaljhandel med tobaksfria nikotinprodukter ska utöva egenkontroll över försäljningen och hanteringen i övrigt av tobaksfria nikotinprodukter och se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram.
Till anmälan om försäljning enligt 17 § ska egenkontrollprogrammet och de övriga uppgifter som behövs för kommunens och Folkhälso- myndighetens tillsyn bifogas. Ändrade uppgifter ska utan dröjsmål an- mälas till kommunen respektive Folkhälsomyndigheten.
Ålderskrav
19 § Tobaksfria nikotinprodukter får inte säljas eller på annat sätt lämnas ut i näringsverksamhet till den som inte har fyllt 18 år. Den som lämnar ut en sådan produkt ska förvissa sig om att mottagaren har uppnått nämnda ålder.
Om det finns särskild anledning att anta att produkten är avsedd att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år, får den inte lämnas ut.
På försäljningsställen ska det finnas ett tydligt och klart synbart meddelande med information om förbudet mot att sälja eller lämna ut tobaksfria nikotinprodukter till den som inte har fyllt 18 år.
20 § Tobaksfria nikotinprodukter som säljs till konsumenter ska till- handahållas på ett sådant sätt att det går att kontrollera mottagarens ålder. Detta gäller även när försäljningen sker genom automat, distansförsäljning eller på liknande sätt.
21 § Tobaksfria nikotinprodukter får föras in i landet endast av den som har fyllt 18 år.
Tillsyn
22 § Folkhälsomyndigheten ansvarar för tillsynsvägledning när det gäller kommunens tillsyn enligt 24 § första stycket
Konsumentverket ansvarar för tillsynsvägledning när det gäller kom- munens tillsyn enligt 24 § andra stycket.
23 § Länsstyrelsen utövar tillsyn inom länet enligt 24 och 25 §§. I till- synen ingår att
1.följa kommunernas verksamhet och biträda kommunerna med in- formation och råd, och
2.främja samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter och mellan till- synsmyndigheter och andra.
24 § Kommunen utövar tillsyn på fysiska försäljningsställen över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1.produktanmälan enligt 5 §,
2.produktkrav enligt 6 §,
3.innehållsdeklaration, hälsovarning och märkning enligt 7 och 8 §§,
och
4.rapporteringsskyldighet enligt 14 §.
Kommunen utövar även tillsyn på eller i anslutning till fysiska försälj- ningsställen över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller marknadsföring enligt 9 och 10 §§.
25 § Kommunen och Polismyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1.anmälan om försäljning och egenkontroll enligt 17 och 18 §§ när näringsidkaren har säte eller fast försäljningsställe för näringsverksamhet
iSverige, och
2.ålderskrav enligt 19 och 20 §§.
26 § Folkhälsomyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och an- slutande föreskrifter följs när det gäller
1.produktanmälan, produktkrav, rapporteringsskyldighet och produkt- kontroll enligt 5, 6 och
2.innehållsdeklaration, hälsovarning och märkning enligt 7 och 8 §§, i andra fall än som avses i 24 § första stycket, och
3.anmälan om försäljning och egenkontroll enligt 17 och 18 §§ när näringsidkaren saknar säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige.
27 § Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller marknadsföring enligt
Vid Konsumentverkets tillsyn tillämpas bestämmelserna i marknads- föringslagen (2008:486).
Befogenheter
28 § En tillsynsmyndighet som anges i
29 § Vid allvarliga eller upprepade överträdelser av denna lag får kom- munen förbjuda den som bedriver detaljhandel med tobaksfria nikotinpro- dukter att fortsätta försäljningen eller, om förbud får anses vara en alltför
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
375
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
376
ingripande åtgärd, meddela varning. Kommunens beslut gäller omedel- bart, om inte något annat anges i beslutet.
Ett förbud får meddelas för en tid av högst sex månader.
30 § Om Folkhälsomyndigheten konstaterar eller har rimliga skäl att anta att en typ av eller specifika tobaksfria nikotinprodukter kan utgöra en allvarlig risk för människors hälsa, trots att produkten uppfyller kraven i denna lag, får myndigheten förbjuda att produkterna tillhandahålls konsu- menter på marknaden.
Om sådana produkter har tillhandahållits konsumenter på marknaden, får Folkhälsomyndigheten förelägga tillverkaren, importören eller distri- butören av produkterna att dra tillbaka eller återkalla dessa.
31 § Beslut enligt 28 och 30 §§ får förenas med vite. Vitet får inte om- vandlas till fängelse.
Rätt till upplysningar och tillträde
32 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för myndighetens tillsyn enligt denna lag.
33 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har en tillsyns- myndighet rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som berörs av denna lag eller anslutande föreskrifter och får där göra undersökningar och ta prover. För uttagna prover betalas inte ersättning.
34 § Polismyndigheten ska på begäran av en annan tillsynsmyndighet lämna den hjälp som behövs vid tillämpningen av 33 §.
En begäran enligt första stycket får göras endast om
1.det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller
2.det annars finns synnerliga skäl.
Underrättelser
35 § Kommunen och Polismyndigheten ska underrätta varandra om för- hållanden som är av betydelse för tillsynen.
En kommun som har fattat beslut i ett ärende enligt denna lag ska skicka en kopia av beslutet till Folkhälsomyndigheten, Polismyndigheten och den länsstyrelse som berörs av beslutet.
36 § Kommunerna ska underrätta Folkhälsomyndigheten om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan ha betydelse för Folkhälso- myndighetens tillsyn.
Kontrollköp
37 § En kommun får genomföra kontrollköp i syfte att ge underlag för en dialog mellan kommunen och den som lämnar ut tobaksfria nikotinpro- dukter om skyldigheten att förvissa sig om att mottagaren har fyllt 18 år.
Vid ett sådant köp får kommunen endast anlita en person som har fyllt 18 år.
Ett kontrollköp får genomföras utan att näringsidkaren underrättas i för- väg om kontrollköpet. Kommunen ska snarast efter ett genomfört kontroll- köp underrätta näringsidkaren om kontrollköpet.
38 § Vad som framkommit genom kontrollköp får inte utgöra grund för kommunen att meddela föreläggande, förbud eller varning enligt 28 och 29 §§.
Tystnadsplikt
39 § Den som har tagit befattning med något ärende enligt denna lag får inte obehörigen röja eller på annat sätt utnyttja vad han eller hon då har fått veta om yrkeshemligheter eller affärsförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Avgifter
40 § En kommun får ta ut avgifter för sin tillsyn av den som bedriver anmälningspliktig försäljning enligt 17 §.
41 § Folkhälsomyndigheten får ta ut en anmälningsavgift av tillverkare och importörer av tobaksfria nikotinprodukter för att ta emot, lagra, han- tera, analysera och offentliggöra de uppgifter som enligt 5 § lämnas till myndigheten.
Folkhälsomyndigheten får ta ut en avgift av tillverkare och importörer för att ta emot, lagra, hantera och analysera de uppgifter som enligt 14 § lämnas till myndigheten samt för att offentliggöra att rapporteringsskyl- digheten har uppfyllts.
Folkhälsomyndigheten får ta ut en avgift för sin tillsyn av den som be- driver anmälningspliktig försäljning enligt 17 §.
Överklagande
42 § Beslut enligt denna lag eller anslutande föreskrifter får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Straffbestämmelser och förverkande
43 § Den som uppsåtligen i strid med 7 § tredje stycket tillhandahåller konsumenter tobaksfria nikotinprodukter som inte uppfyller kraven på innehållsdeklaration eller hälsovarning, ska dömas för olovlig hantering av tobaksfria nikotinprodukter till böter eller fängelse i högst sex månader.
Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.
44 § Den som uppsåtligen säljer tobaksfria nikotinprodukter i strid med ett förbud som har meddelats med stöd av 29 §, ska dömas för olovlig försäljning av tobaksfria nikotinprodukter till böter eller fängelse i högst sex månader.
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
377
Prop. 2021/22:200 |
Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar. |
Bilaga 6 |
45 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bedriver detaljhandel med |
|
|
|
tobaksfria nikotinprodukter i strid med 17 § eller säljer eller lämnar ut |
|
tobaksfria nikotinprodukter i strid med 19 § första eller andra stycket, ska |
|
dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. |
|
Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar. |
|
46 § Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud ska |
|
inte dömas till ansvar enligt denna lag för den eller de gärningar som om- |
|
fattas av föreläggandet eller förbudet. |
|
47 § Tobaksfria nikotinproduxkter som varit föremål för brott enligt |
|
denna lag eller deras värde samt utbyte av sådant brott ska förklaras för- |
|
verkade, om det inte är uppenbart oskäligt. |
Bemyndiganden
48 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1.produktanmälan enligt 5 §,
2.produktinnehåll och utformning av tobaksfria nikotinprodukter enligt
6 §,
3.innehållet i och utformningen av en innehållsdeklaration enligt 7 §,
4.hur en hälsovarning ska utformas och återges enligt 7 och 10 §§,
5.fullgörandet av rapporteringsskyldigheten enligt 14 §,
6.systemet för informationssamling enligt 15 §,
7.underrättelseskyldigheten enligt 16 § andra stycket,
8.utformningen av egenkontrollprogram enligt 18 §,
9.genomförandet av kontrollköp enligt 37 §, och
10.storleken på avgifterna enligt 41 §.
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023 i fråga om
2.Tobaksfria nikotinprodukter som har tillverkats eller övergått till fri omsättning före den 1 januari 2023 och som inte uppfyller produktkraven enligt 6 § eller kraven på märkning enligt 7 och 8 §§ får fortsätta att tillhandahållas konsumenter på marknaden efter den 1 januari 2023 om de inte utgör en allvarlig risk för människors hälsa, dock längst till och med den 1 juli 2023.
3.För tobaksfria nikotinprodukter som har tillhandahållits konsumenter på marknaden före den 1 januari 2024 ska en produktanmälan enligt 5 § göras senast den 1 februari 2024.
378
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
3kap. 3 §
Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in sprit- drycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 4 § alkohollagen (2010:1622). En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år att föra in varor i landet som enligt lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter utgör tobaks- varor, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare finns i 5 kap. 20 § den lagen.
Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in sprit- drycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 4 § alkohollagen (2010:1622). Bestämmelser om förbud för den som inte fyllt 18 år att föra in varor i landet som enligt lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter utgör tobaks- varor, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare och enligt la- gen (2022:000) om tobaksfria niko- tinprodukter utgör tobaksfria niko- tinprodukter finns i 5 kap. 20 re- spektive 21 § nämnda lagar.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.
379
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogen- heter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
3 §1
Lagen är tillämplig endast på följande varor:
1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,
och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd,
2.narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
3.skjutvapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67)
samt sådana vapen och andra föremål som anges i 1 kap. 3 § samma lag,
4.injektionssprutor och kanyler,
5.dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,
6.springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nit- handskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,
7.kulturföremål som avses i 5 kap. kulturmiljölagen (1988:950),
8.hundar och katter för annat ändamål än handel,
9. spritdrycker, vin, starköl och |
9. spritdrycker, vin, starköl och |
||
andra jästa alkoholdrycker, teknisk |
andra jästa alkoholdrycker, teknisk |
||
sprit |
och alkoholhaltiga preparat |
sprit |
och alkoholhaltiga preparat |
enligt |
alkohollagen (2010:1622), |
enligt |
alkohollagen (2010:1622), |
samt tobaksvaror och elektroniska |
tobaksvaror och elektroniska ciga- |
||
cigaretter och påfyllningsbehållare |
retter och påfyllningsbehållare vid |
||
vid kontroll av åldersgränsen i 5 |
kontroll av åldersgränsen i 5 kap. |
||
kap. 20 § lagen (2018:2088) om |
19 § lagen (2018:2088) om tobak |
||
tobak och liknande produkter, |
och liknande produkter samt to- |
||
|
|
baksfria nikotinprodukter vid kon- |
|
troll av åldersgränsen i 21 § lagen (2022:000) om tobaksfria nikotin- produkter,
10.nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
11.andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller fel- aktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda,
380 |
1 Senaste lydelse 2021:44. |
12.barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi,
13.varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
14.varor som ska beskattas enligt lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter,
15.sprängämnesprekursorer enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen och 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekurso- rer,
16.explosiva varor som avses i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
381
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804)
Härigenom föreskrivs att 3 § livsmedelslagen (2006:804) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
3 §
Lagen gäller alla stadier av
Med livsmedel jämställs i lagen
1.vatten, från och med den punkt där det tas in i vattenverken till den punkt där värdena skall iakttas enligt artikel 6 i rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten, ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003, och
2.snus och tuggtobak.
1.vatten, från och med den punkt där det tas in i vattenverken till den punkt där värdena skall iakttas enligt artikel 6 i rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten, ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003,
2.snus, snusliknande produkter och tuggtobak.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
382
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)
Härigenom föreskrivs att 29 § marknadsföringslagen (2008:486) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
29 §1
En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknads- störningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på näringsid- karens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot
–7 §,
–8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10,
–18 §,
–20 §, eller
–någon av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG. Detsamma gäller om en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot någon av bestämmelserna i
–64 kap. 46 § socialförsäkringsbalken,
–7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622),
–8 kap. 7 § första stycket, 8, 9 eller 14 § första eller andra stycket,
9 a kap. 10 och 11 §§ eller 15 kap. 4 § radio- och
–11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara till andra än konsumenter,
– 4 kap. 1 § 2 eller 3, 3 §, 4 § |
– 4 kap. |
1 § första stycket |
i ett |
första stycket 2 eller 5 § 2 eller 3 |
medium som avses i andra stycket 3 |
||
lagen (2018:2088) om tobak och |
eller 4, eller 3 § första stycket 1 |
||
liknande produkter. |
eller 3 eller 5 § 2 eller 3 lagen |
||
|
(2018:2088) om tobak och liknande |
||
|
produkter, |
|
|
|
– 11 § |
lagen (2022:000) |
om |
|
tobaksfria nikotinprodukter. |
|
|
Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdel- sen.
Avgiften tillfaller staten.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.
1 Senaste lydelse 2020:1035. |
383 |
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
Förslag till lag om ändring i radio- och
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 §, 7 kap. 2 §, 8 kap. 13 §, 9 a kap. 5 och 12 §§ och 15 kap. 5 och 9 §§ och rubrikerna närmast före 8 kap. 13 § och 15 kap. 5 § radio- och
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
6 kap.
2 §1
Iprogram i
1.alkoholdrycker och tobaksvaror,
2.andra produkter som kommer från företag vars huvudsakliga verk- samhet är att tillverka eller sälja alkoholdrycker eller tobaksvaror,
3.receptbelagda läkemedel och sådan medicinsk behandling som bara är tillgänglig efter ordination,
4.modersmjölksersättning,
5.spelprodukter från ett företag som inte har nödvändig licens enligt spellagen (2018:1138),
6.sådana elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som avses
ilagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och andra pro- dukter som kommer från företag vars huvudsakliga verksamhet är att tillverka eller sälja elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehål- lare, eller
7.alkoholdrycksliknande prepa-
rat enligt alkohollagen (2010:1622).
6.sådana elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som avses
ilagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och andra pro- dukter som kommer från företag vars huvudsakliga verksamhet är att tillverka eller sälja elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehål- lare,
7.alkoholdrycksliknande prepa-
rat enligt alkohollagen (2010:1622), eller
8.tobaksfria nikotinprodukter enligt lagen (2022:000) om tobaks- fria nikotinprodukter.
7kap. 2 §2
Program i
Program i
384 |
1 |
Senaste lydelse 2020:875. |
2 |
Senaste lydelse 2019:354. |
alkohollagen (2010:1622), tobaks- varor eller sådana elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare som avses i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
1. alkoholdrycker eller |
alkohol- |
Prop. 2021/22:200 |
drycksliknande preparat |
enligt |
Bilaga 6 |
alkohollagen (2010:1622), |
|
|
2.tobaksvaror eller sådana elektroniska cigaretter och påfyll- ningsbehållare som avses i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, eller
3.tobaksfria nikotinprodukter enligt lagen (2022:000) om tobaks- fria nikotinprodukter.
Bestämmelser om förbud mot re- klam för alkoholdrycker, alkohol- drycksliknande preparat, tobaksva- ror samt elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare finns i 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622) re- spektive i 4 kap.
Bestämmelser om förbud mot re- klam för alkoholdrycker, alkohol- drycksliknande preparat, tobaksva- ror, elektroniska cigaretter och på- fyllningsbehållare samt tobaksfria nikotinprodukter finns i 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622), 4 kap. 1 och 3 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och 11 § lagen (2022:000) om tobaks- fria nikotinprodukter.
9 a kap.
5 §4
En leverantör av en videodelnings- plattform får inte ingå eller främja avtal om produktplacering i an- vändargenererade videor och tv- program om
1.produktplaceringen avser såd- ana varor och tjänster som räknas upp i 6 kap. 2 §
2.videon eller programmet hu- vudsakligen riktar sig till barn under tolv år.
En leverantör av en videodelnings- plattform får inte ingå eller främja avtal om produktplacering i an- vändargenererade videor och tv- program om
1.produktplaceringen avser såd- ana varor och tjänster som räknas upp i 6 kap. 2 §
2.videon eller programmet hu- vudsakligen riktar sig till barn under tolv år.
|
12 §5 |
|
Bestämmelser om förbud mot |
Bestämmelser om förbud mot |
|
marknadsföring finns även i alko- |
marknadsföring finns även i alko- |
|
3 |
Senaste lydelse 2019:354. |
|
4 |
Senaste lydelse 2020:875. |
385 |
5 |
Senaste lydelse 2020:875. |
|
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
hollagen (2010:1622), lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och till-
skottsnäring, läkemedelslagen (2015:315), spellagen (2018:1138) och lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
hollagen (2010:1622), lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och till-
skottsnäring, läkemedelslagen (2015:315), spellagen (2018:1138), lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och lagen (2022:000) om tobaksfria nikotin- produkter.
15 kap.
Reklam för alkohol och tobak |
Reklam för alkohol, tobak och |
|
nikotinprodukter |
|
5 §6 |
Bestämmelser om förbud mot re- klam för alkoholdrycker, alkohol- drycksliknande preparat, tobaksva- ror samt elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare finns i 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622) re- spektive i 4 kap.
Bestämmelser om förbud mot re- klam för alkoholdrycker, alkohol- drycksliknande preparat, tobaksva- ror, elektroniska cigaretter och på- fyllningsbehållare samt tobaksfria nikotinprodukter finns i 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622), 4 kap. 1 och 3 §§ lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter och 11 § lagen (2022:000) om tobaks- fria nikotinprodukter.
9 §7
Program i ljudradiosändning får inte sponsras av någon vars huvud- sakliga verksamhet är att tillverka eller sälja alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat enligt alkohollagen (2010:1622), tobaksvaror eller sådana elektro- niska cigaretter och påfyllningsbe- hållare som avses i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
Program i ljudradiosändning får inte sponsras av någon vars huvud- sakliga verksamhet är att tillverka eller sälja
1.alkoholdrycker eller alkohol- drycksliknande preparat enligt alkohollagen (2010:1622),
2.tobaksvaror eller sådana elek- troniska cigaretter och påfyll- ningsbehållare som avses i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, eller
3.tobaksfria nikotinprodukter enligt lagen (2022:000) om tobaks- fria nikotinprodukter.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.
386 |
6 |
Senaste lydelse 2019:354. |
7 |
Senaste lydelse 2019:354. |
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
Förslag till lag om ändring i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter
dels att rubriken närmast efter 2 kap. 6 § ska utgå,
dels att nuvarande 5 kap.
14,
dels att rubriken närmast före 8 kap. 4 § ska lyda ”Avgift för produktan- mälan och inrapporterade uppgifter”,
dels att rubrikerna närmast före 5 kap.
dels att det ska införas fem nya paragrafer, 2 kap. 6 a §, 4 kap.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
1 kap.
2 §
Denna lag innehåller bestämmelser om tobak, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare, örtpro- dukter för rökning och om använd- ningen av njutningsmedel som till användningssättet motsvarar rök- ning men som inte innehåller tobak.
Denna lag innehåller bestämmelser om tobak, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare, örtpro- dukter för rökning och om använd- ningen av andra produkter som till användningssättet motsvarar rök- ning men som inte innehåller tobak. Lagen innehåller även bestämmel- ser om nikotinfria vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter.
I lagen finns bestämmelser om
–produktkrav och rapporteringsskyldighet (2 kap.),
–märkning och förpackning (3 kap.),
– marknadsföring (4 kap.), |
– marknadsföring |
av tobaks- |
|
varor, elektroniska |
cigaretter och |
|
påfyllningsbehållare (4 kap.), |
|
–handel (5 kap.),
–rökfria miljöer (6 kap.),
–tillsyn (7 kap.),
–avgifter (8 kap.),
–överklagande (9 kap.),
–straffbestämmelser och förverkande (10 kap.), och
–bemyndiganden (11 kap.).
387
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
3 §
I denna lag avses med |
|
|
|
|
|
1. elektronisk cigarett: |
produkt |
1. elektronisk cigarett: en |
pro- |
||
som kan användas för konsumtion |
dukt som kan användas för kon- |
||||
av nikotinånga via ett munstycke, |
sumtion av nikotinånga via ett |
||||
eller beståndsdel av den produkten, |
munstycke, eller |
beståndsdel |
av |
||
inbegripet en patron, en tank och |
den |
produkten, |
inbegripet |
en |
|
anordningen utan patron eller tank, |
patron, en tank och anordningen |
||||
|
|
utan patron eller tank, |
|
||
2. påfyllningsbehållare: |
be- |
2. |
påfyllningsbehållare: en |
be- |
|
hållare som innehåller vätska som |
hållare som innehåller vätska som |
||||
innehåller nikotin och som kan an- |
innehåller nikotin och som kan an- |
||||
vändas för att fylla på en elektro- |
vändas för att fylla på en elektro- |
||||
nisk cigarett, |
|
nisk cigarett, |
|
|
|
3. örtprodukter för rökning: pro- |
3. örtprodukt för rökning: en pro- |
||||
dukter som är baserade på växter, |
dukt som är baserad på växter, örter |
||||
örter eller frukter som inte inne- |
eller frukter som inte innehåller |
||||
håller tobak och som kan förbrukas |
tobak och som kan förbrukas via |
||||
via förbränning, |
|
förbränning, |
|
|
|
4.detaljhandel: försäljning till konsumenter,
5.partihandel: annan försäljning än detaljhandel,
6.försäljningsställe: en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel,
6.försäljningsställe: ett fysiskt försäljningsställe eller en webb- plats för detaljhandel,
7.fysiskt försäljningsställe: en viss lokal eller ett annat avgränsat utrymme för detaljhandel,
8.sponsring: varje form av offentliga eller privata bidrag till ett evenemang, en verksamhet eller en person med syftet eller den direkta eller indirekta verkan att främja en vara eller produkt,
388
8. gränsöverskridande distans- |
9. gränsöverskridande distans- |
försäljning: försäljning där, vid tid- |
försäljning: försäljning där, vid tid- |
punkten för beställningen av varan |
punkten för beställningen av varan |
eller produkten, konsumenten finns |
eller produkten, konsumenten finns |
i Sverige och återförsäljningsstället |
i Sverige och återförsäljningsstället |
i ett annat land, eller där återförsälj- |
i ett annat land, eller där återförsälj- |
ningsstället finns i Sverige och kon- |
ningsstället finns i Sverige och kon- |
sumenten i en annan medlemsstat, |
sumenten i en annan medlemsstat, |
och |
|
9. medlemsstat: en stat som är |
10. medlemsstat: en stat som är |
medlem i Europeiska unionen eller |
medlem i Europeiska unionen eller |
en annan stat som omfattas av av- |
en annan stat som omfattas av av- |
talet om Europeiska ekonomiska |
talet om Europeiska ekonomiska |
samarbetsområdet (EES) och som |
samarbetsområdet (EES) och som |
har genomfört bestämmelserna i |
har genomfört bestämmelserna i |
direktiv 2014/40/EU i nationell rätt. |
direktiv 2014/40/EU i nationell rätt. |
2 kap. |
|
Prop. 2021/22:200 |
Elektroniska |
cigaretter |
och Bilaga 6 |
påfyllningsbehållare
|
Förbud mot smaksättning |
|
6 a § |
|
Vätskor som är avsedda att kon- |
|
sumeras genom elektroniska ciga- |
|
retter får inte tillhandahållas kon- |
|
sumenter på marknaden om väts- |
|
korna innehåller tillsatser som |
|
leder till en tydligt märkbar doft |
|
eller smak av något annat än tobak. |
4 kap. Marknadsföring |
4 kap. Marknadsföring av |
|
tobaksvaror, elektroniska |
|
cigaretter och |
|
påfyllningsbehållare |
|
1 § |
En näringsidkare som marknadsför |
Det är förbjudet att marknadsföra |
tobaksvaror till konsumenter får |
tobaksvaror till konsumenter. |
inte använda kommersiella annon- |
Förbudet i första stycket gäller |
ser i |
dock inte uppgifter i |
1.periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryckfri- hetsförordningen är tillämplig,
2.andra tryckta skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är till- lämplig,
2. |
eller |
3. |
eller |
ljudradiosändningar, eller |
|
ljudradiosändningar, eller |
|
3. andra överföringar eller |
tek- |
4. andra överföringar eller |
tek- |
niska upptagningar på vilka yttran- |
niska upptagningar på vilka yttran- |
||
defrihetsgrundlagen är tillämplig. |
defrihetsgrundlagen är tillämplig. |
||
Undantaget i andra stycket 1 och
3 gäller inte kommersiella annon- ser.
2 §
Även annan marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter än som avses i 1 § är förbjuden.
Det gäller dock inte
1.i tryckta skrifter på vilka tryck- frihetsförordningen är tillämplig eller i överföringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrandefri- hetsgrundlagen är tillämplig,
Inne på fysiska försäljnings- ställen är det tillåtet att använda sådana kommersiella meddelanden för tobaksvaror som inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av tobak. Såd- ana kommersiella meddelanden ska, i den omfattning det är möjligt, placeras så att de inte är synliga från utsidan av försäljningsstället.
389
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
2.marknadsföring som endast består i att tillhandahålla tobaks- varor för försäljning, eller
3.kommersiella meddelanden inne på försäljningsställen som inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av tobak.
Kommersiella meddelanden en- ligt första stycket 3 ska i den om- fattning det är möjligt placeras så att de inte är synliga från utsidan av försäljningsstället.
3 §
En näringsidkare som marknadsför elektroniska cigaretter eller påfyll- ningsbehållare till konsumenter får inte använda kommersiella an- nonser i periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är till- ämplig.
Det är förbjudet att marknadsföra elektroniska cigaretter eller påfyll- ningsbehållare till konsumenter genom kommersiella meddelanden i
1.periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryck- frihetsförordningen är tillämplig,
2.informationssamhällets tjäns- ter, eller
3.
Första stycket gäller inte upp- gifter på vilka tryckfrihetsförord- ningen eller yttrandefrihetsgrund- lagen är tillämplig, förutom när det är fråga om kommersiella annon- ser.
4 §1
En näringsidkare får inte mark- nadsföra elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare till kon- sumenter
1.inom informationssamhällets tjänster, eller
2.
Förbudet i första stycket gäller dock inte
1.marknadsföring som endast består i att tillhandahålla elektro- niska cigaretter eller påfyllnings- behållare för försäljning, eller
Inne på fysiska försäljningsställen är det tillåtet att använda sådana kommersiella meddelanden för elektroniska cigaretter och på- fyllningsbehållare som inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av sådana pro- dukter.
390 |
1 Senaste lydelse 2020:877. |
2. marknadsföring i överföringar |
Prop. 2021/22:200 |
||||
eller |
tekniska |
upptagningar |
på |
Bilaga 6 |
|
vilka yttrandefrihetsgrundlagen är |
|
||||
tillämplig, med undantag för mark- |
|
||||
nadsföring |
genom kommersiella |
|
|||
annonser. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
8 § |
Tillverkare, |
partihandlare |
och |
Sponsring som främjar tobaks- |
||
importörer av tobaksvaror, elektro- |
varor, elektroniska cigaretter eller |
||||
niska cigaretter eller påfyllnings- |
påfyllningsbehållare är förbjuden |
||||
behållare får inte sponsra ett |
om den kan antas få gränsöver- |
||||
evenemang eller en verksamhet dit |
skridande effekter. |
||||
allmänheten har tillträde eller som |
|
||||
kan |
antas |
få |
gränsöverskridande |
|
|
effekt, om sponsringen kan antas medföra att avsättningen av to- baksvaror, elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare främjas.
Bestämmelser om förbud mot sponsring av program i radio och tv samt om produktplacering i tv finns i radio- och
9 §
Tillverkare, partihandlare och importörer får inte sponsra nation- ella evenemang eller verksamheter dit allmänheten har tillträde om sponsringen främjar tobaksvaror, elektroniska cigaretter eller påfyll- ningsbehållare.
10 §
Bestämmelser om förbud mot sponsring i radio, tv och på videodelningsplattformar samt om produktplacering i tv och på videodelningsplattformar finns i radio- och
Kompletterande bestämmelser om marknadsföring
11 §
Bestämmelserna i marknadsfö- ringslagen (2008:486) ska tilläm- pas på marknadsföring som strider mot någon av
391
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
1. Konsumentverkets tillsyn en- ligt 7 kap. 8 §, eller
2. talan som har väckts av en sådan näringsidkare eller samman- slutning som avses i 47 § 2 och 3 marknadsföringslagen.
En marknadsföringsåtgärd som strider mot någon av
5 kap.
1 §
Endast den som har tillstånd får bedriva detaljhandel eller partihandel med tobaksvaror.
Tillstånd krävs inte för detalj- eller partihandlare som varken har säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige.
Ett tillstånd kan gälla för viss tid eller tills vidare. Om den som an- söker om tillstånd avser att bedriva detaljhandel från ett försäljnings- ställe, ska tillståndet avse försälj- ningsstället.
Ett tillstånd kan gälla för viss tid eller tills vidare. Om den som an- söker om tillstånd avser att bedriva detaljhandel från ett fysiskt försälj- ningsställe, ska tillståndet avse det fysiska försäljningsstället.
3 §
En ansökan om tillstånd ska vara skriftlig.
Tillstånd för detaljhandel medde- |
Tillstånd för detaljhandel meddelas |
las av den kommun där försälj- |
av den kommun där försäljnings- |
ningsstället är beläget. Om försälj- |
stället är beläget. Om ett fysiskt |
ningsställe saknas meddelas till- |
försäljningsställe saknas, meddelas |
stånd av den kommun där det före- |
tillstånd av den kommun där det |
tag som vill bedriva sådan handel |
företag som vill bedriva sådan |
har sitt säte eller, om företaget |
handel har sitt säte eller, om |
saknar säte inom landet, av den |
företaget saknar säte inom landet, |
kommun där företaget har ett fast |
av den kommun där företaget har |
driftställe. |
ett fast driftställe. |
Tillstånd för partihandel meddelas av den kommun där det företag som vill bedriva sådan handel har sitt säte eller, om företaget saknar säte inom landet, av den kommun där företaget har ett fast driftställe.
392
15 §
En näringsidkare som har säte eller fast driftställe för näringsverk- samhet i Sverige får inte bedriva detaljhandel med elektroniska ciga- retter eller påfyllningsbehållare utan att först ha anmält försälj- ningen till den kommun där försälj- ningen ska ske.
14 § |
|
Prop. 2021/22:200 |
En näringsidkare som har säte eller |
Bilaga 6 |
|
fast driftställe för näringsverk- |
|
|
samhet i Sverige får inte bedriva |
|
|
detaljhandel med elektroniska ciga- |
|
|
retter |
eller påfyllningsbehållare |
|
utan att först ha anmält försälj- |
|
|
ningen. |
|
|
Anmälan ska göras till den |
|
|
kommun där det fysiska försälj- |
|
|
ningsstället är beläget. Om ett |
|
|
fysiskt |
försäljningsställe saknas, |
|
ska anmälan göras till den kommun där företaget har sitt säte eller, om företaget saknar säte inom landet, till den kommun där företaget har ett fast driftställe.
17 §
Den som bedriver försäljning enligt 15 eller 16 § ska utöva egenkontroll över försäljningen och hanteringen i övrigt av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare och se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram.
Till anmälan om försäljning enligt 15 § eller registrering enligt 16 § ska egenkontrollprogrammet och de övriga uppgifter som behövs för kommunens och Folkhälso- myndighetens tillsyn bifogas. Änd- rade uppgifter ska utan dröjsmål anmälas till kommunen respektive Folkhälsomyndigheten.
18 §
Tobaksvaror, elektroniska cigaret- ter och påfyllningsbehållare får inte säljas eller på annat sätt lämnas ut i näringsverksamhet till den som inte har fyllt 18 år. Den som lämnar ut en sådan vara eller produkt ska för- vissa sig om att mottagaren har uppnått nämnda ålder.
Om det finns särskild anledning att anta att varan eller produkten är avsedd att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år, får den inte lämnas ut.
16 §
Den som bedriver försäljning enligt 14 eller 15 § ska utöva egenkontroll över försäljningen och hanteringen i övrigt av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare och se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram.
Till anmälan om försäljning enligt 14 § eller registrering enligt 15 § ska egenkontrollprogrammet och de övriga uppgifter som behövs för kommunens och Folkhälsomyn- dighetens tillsyn bifogas. Ändrade uppgifter ska utan dröjsmål an- mälas till kommunen respektive Folkhälsomyndigheten.
17 §
Tobaksvaror, elektroniska cigaret- ter och påfyllningsbehållare får inte säljas eller på annat sätt lämnas ut i näringsverksamhet till den som inte har fyllt 18 år. Den som lämnar ut en sådan vara eller produkt ska för- vissa sig om att mottagaren har uppnått nämnda ålder.
Om det finns särskild anledning att anta att varan eller produkten är avsedd att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år, får den inte lämnas ut.
393
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
På försäljningsställen ska det finnas en tydlig och klart synbar skylt med information om förbudet mot att sälja eller lämna ut sådana varor eller produkter som avses i första stycket till den som inte har fyllt 18 år.
19 §
Tobaksvaror, elektroniska ciga- retter och påfyllningsbehållare som säljs till konsumenter ska tillhanda- hållas på ett sådant sätt att det går att kontrollera mottagarens ålder. Detta gäller även när försäljningen sker genom automat, via postorder, distansförsäljning eller på liknande sätt.
På försäljningsställen ska det finnas ett tydligt och klart synbart meddelande med information om förbudet mot att sälja eller lämna ut sådana varor eller produkter som avses i första stycket till den som inte har fyllt 18 år.
18 §
Tobaksvaror, elektroniska ciga- retter och påfyllningsbehållare som säljs till konsumenter ska tillhanda- hållas på ett sådant sätt att det går att kontrollera mottagarens ålder. Detta gäller även när försäljningen sker genom automat, distansförsälj- ning eller på liknande sätt.
6kap. 1 §
Med rökning avses vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel
1.rökning av tobak,
2.inhalering efter förångning eller annan upphettning av tobak,
3.användning av elektroniska cigaretter,
4.rökning av örtprodukter för rökning, och
5.användning av njutningsmedel som till användningssättet mot- svarar rökning men som inte inne- håller tobak.
5.användning av andra pro- dukter som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak.
7 kap.
3 §
Kommunen utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
|
|
1. förbud |
mot |
smaksättning |
|
|
enligt 2 kap. 6 a § på fysiska för- |
||
|
|
säljningsställen, |
|
|
1. hälsovarningar, |
produkt- |
2. hälsovarningar, |
produkt- |
|
presentation och identitets- och |
presentation och identitets- och |
|||
säkerhetsmärkning enligt 3 kap. 1, |
säkerhetsmärkning enligt 3 kap. 1, |
|||
3, 4 och 7 §§ på försäljningsställen, |
3, 4 och 7 §§ på fysiska försälj- |
|||
|
|
ningsställen, |
|
|
2. tillhandahållande |
av elektro- |
3. tillhandahållande av elektro- |
||
niska cigaretter och påfyllningsbe- |
niska cigaretter och påfyllningsbe- |
|||
hållare enligt 2 kap. |
hållare enligt |
2 kap. |
||
3 kap. 2, 5 och 6 §§ på försäljnings- |
3 kap. 2, 5 och 6 §§ på fysiska för- |
|||
ställen, |
|
säljningsställen, |
|
|
3. marknadsföring |
enligt 4 kap. |
4. marknadsföring |
enligt 4 kap. |
|
1, 2 och |
1, 2 och |
|||
394 |
|
nadsföringsåtgärder |
på eller i an- |
|
nadsföringsåtgärder på eller i an- |
slutning till fysiska försäljnings- |
Prop. 2021/22:200 |
||||||||||
slutning till försäljningsställen, och |
ställen, och |
|
|
|
|
|
Bilaga 6 |
|||||
4. rökfria miljöer som avses i |
5. rökfria miljöer som avses i |
|
||||||||||
6 kap. 2 § och som inte är upplåtna |
6 kap. 2 § och som inte är upplåtna |
|
||||||||||
enbart för personal samt lokaler |
enbart för personal samt lokaler |
|
||||||||||
som avses i 6 kap. 3 §. |
|
|
som avses i 6 kap. 3 §. |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
|
4 § |
|
|
|
|
|
|
|
Kommunen och Polismyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och |
|
|||||||||||
anslutande föreskrifter följs när det gäller |
|
|
|
|
|
|
||||||
1. tillhandahållande |
av |
nya |
1. tillhandahållande |
av |
nya |
|
||||||
tobaksvaror |
enligt |
2 kap. 3 § |
på |
tobaksvaror |
enligt |
2 kap. 3 § |
på |
|
||||
försäljningsställen, |
|
|
|
fysiska försäljningsställen, |
|
|
||||||
2. försäljning |
av |
tobaksvaror, i |
2. försäljning |
av |
tobaksvaror, i |
|
||||||
andra fall än när det gäller gräns- |
andra fall än när det gäller gräns- |
|
||||||||||
överskridande |
distansförsäljning, |
överskridande |
distansförsäljning, |
|
||||||||
enligt 5 kap. 1, |
enligt 5 kap. 1, |
|
||||||||||
3. anmälan |
om |
försäljning |
av |
3. anmälan |
om |
försäljning |
av |
|
||||
elektroniska cigaretter och påfyll- |
elektroniska cigaretter och påfyll- |
|
||||||||||
ningsbehållare samt egenkontroll, i |
ningsbehållare samt egenkontroll, i |
|
||||||||||
andra fall än när det gäller gräns- |
andra fall än när det gäller gräns- |
|
||||||||||
överskridande |
distansförsäljning, |
överskridande |
distansförsäljning, |
|
||||||||
enligt 5 kap. 15 och 17 §§, och |
|
enligt 5 kap. 14 och 16 §§, och |
|
|
||||||||
4. åldersgräns |
enligt |
5 kap. |
18 |
4. åldersgräns |
enligt |
5 kap. |
17 |
|
||||
och 19 §§. |
|
|
|
|
|
och 18 §§. |
|
|
|
|
|
|
5 §
Folkhälsomyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller
1.produktkrav och rapporteringsskyldighet, i andra fall än som avses i 4 §, enligt 2 kap. 1 § första och andra styckena och 2 kap.
2.hälsovarningar, produktpre- sentation och medföljande inform- ation, i andra fall än som avses i 3 §, enligt 3 kap.
3.registrering enligt 5 kap. 5 och 16 §§ vid gränsöverskridande di- stansförsäljning och egenkontroll enligt 5 kap. 6, 7 och 17 §§ vid så- dan distansförsäljning, och
4.förbud mot sådan tillverkning eller införsel som avses enligt före- skrifter meddelade med stöd av 11 kap. 5 §.
2.förbud mot smaksättning, i andra fall än som avses i 3 §, enligt 2 kap. 6 a §,
3.hälsovarningar, produktpre- sentation och medföljande inform- ation, i andra fall än som avses i 3 §, enligt 3 kap.
4.registrering enligt 5 kap. 5 och 15 §§ vid gränsöverskridande di- stansförsäljning och egenkontroll enligt 5 kap. 6, 7 och 16 §§ vid så- dan distansförsäljning, och
5.förbud mot sådan tillverkning eller införsel som avses enligt före- skrifter meddelade med stöd av 11 kap. 5 §.
395
Prop. 2021/22:200
8 §2
Bilaga 6
Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller marknadsföring, i andra fall än som avses i 3 § enligt 4 kap.
Vid Konsumentverkets tillsyn tillämpas bestämmelserna i mark- nadsföringslagen (2008:486).
En marknadsföringsåtgärd som strider mot 3 kap. 3 eller 4 § eller 4 kap.
föra marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i
Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs när det gäller marknadsföring, i andra fall än som avses i 3 § enligt 4 kap.
10 §
En kommun får återkalla ett försäljningstillstånd om
1.tillståndet inte längre utnyttjas,
2.tillståndshavaren inte uppfyller de krav som gällde för tillståndets meddelande,
3. det med tillståndshavarens vet- |
3. det med tillståndshavarens vet- |
skap har förekommit brottslig verk- |
skap har förekommit brottslig verk- |
samhet på försäljningsstället, eller i |
samhet på det fysiska försäljnings- |
anslutning till detta, eller annars |
stället, eller i anslutning till detta, |
inom den tillståndspliktiga verk- |
eller annars inom den tillstånds- |
samheten utan att tillståndshavaren |
pliktiga verksamheten utan att till- |
har ingripit, eller |
ståndshavaren har ingripit, eller |
4.tillståndshavaren har tilldelats varning utan att de förhållanden som föranlett varningen har rättats till.
8kap. 2 §
En kommun får ta ut avgifter för sin tillsyn av den som bedriver till- ståndspliktig försäljning enligt 5 kap. 1 § och av den som bedriver anmälningspliktig försäljning en- ligt 5 kap. 15 §.
En kommun får ta ut avgifter för sin tillsyn av den som bedriver till- ståndspliktig försäljning enligt
5kap. 1 §, av den som bedriver an- mälningspliktig försäljning enligt
5kap. 14 § och av den som be- driver försäljning av nikotinfria vätskor som är avsedda att kon-
396 |
2 Senaste lydelse 2020:344. |
sumeras genom elektroniska ciga- retter.
5 §
Folkhälsomyndigheten får ta ut av- gifter av tillverkare och importörer av tobaksvaror för att ta emot, lagra, hantera, analysera och of- fentliggöra de uppgifter som enligt 2 kap. 2 och 6 §§ lämnas till myn- digheten.
10kap. 2 §
Den som uppsåtligen i strid med förbudet i 3 kap. 1 § tredje stycket till- handahåller tobaksvaror som saknar föreskrivna hälsovarningar, ska dömas för olovlig tobakshantering till böter eller fängelse i högst sex månader.
Detsamma gäller den som upp- |
Detsamma gäller den som upp- |
såtligen eller av oaktsamhet säljer |
såtligen eller av oaktsamhet säljer |
eller lämnar ut tobaksvaror i strid |
eller lämnar ut tobaksvaror i strid |
med 5 kap. 18 § första eller andra |
med 5 kap. 17 § första eller andra |
stycket. |
stycket. |
Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.
4 §
Den som uppsåtligen bryter mot 3 kap. 2 § tredje stycket eller 6 § tredje stycket, eller säljer elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare i strid med ett förbud som har meddelats enligt 7 kap. 13 §, ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Detsamma gäller den som upp- |
Detsamma gäller den som upp- |
såtligen eller av oaktsamhet bryter |
såtligen eller av oaktsamhet bryter |
mot 5 kap. 15 eller 16 §, eller säljer |
mot 5 kap. 14 eller 15 §, eller säljer |
eller lämnar ut elektroniska ciga- |
eller lämnar ut elektroniska ciga- |
retter eller påfyllningsbehållare i |
retter eller påfyllningsbehållare i |
strid med 5 kap. 18 § första eller |
strid med 5 kap. 17 § första eller |
andra stycket. |
andra stycket. |
Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.
11kap. 6 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
1.hur en anmälan enligt 2 kap. 7 § ska vara utformad och vad den ska innehålla,
2.produktinnehåll och utform- ning av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare enligt 2 kap. 8 §,
1.tillsatser enligt 2 kap. 6 a §,
2.hur en anmälan enligt 2 kap. 7 § ska vara utformad och vad den ska innehålla,
3.produktinnehåll och utform- ning av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare enligt 2 kap. 8 §,
397
Prop. 2021/22:200
Bilaga 6
3.fullgörandet av den rapporte- ringsskyldighet som anges i 2 kap. 9 §,
4.det system för informationsin- samling som anges i 2 kap. 10 § första stycket,
5.underrättelseskyldigheten enligt 2 kap. 11 § andra stycket,
6.vilka uppgifter informations- blad enligt 3 kap. 5 § ska innehålla och hur de ska utformas, och
7.innehållet i och utformningen
av innehållsdeklarationen enligt 3 kap. 6 §.
4.fullgörandet av den rapporte- ringsskyldighet som anges i 2 kap. 9 §,
5.det system för informationsin- samling som anges i 2 kap. 10 § första stycket,
6.underrättelseskyldigheten enligt 2 kap. 11 § andra stycket,
7.vilka uppgifter informations- blad enligt 3 kap. 5 § ska innehålla och hur de ska utformas, och
8.innehållet i och utformningen
av innehållsdeklarationen enligt 3 kap. 6 §.
12 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utform- ningen av egenkontrollprogram som anges i 5 kap. 6 och 17 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utform- ningen av egenkontrollprogram som anges i 5 kap. 6 och 16 §§.
13 §
Regeringen får, utöver de krav som |
Regeringen får, utöver de krav som |
följer av 5 kap. 14 §, meddela ytter- |
följer av 5 kap. 13 §, meddela ytter- |
ligare föreskrifter om styckförpack- |
ligare föreskrifter om styckförpack- |
ningar för cigaretter och rulltobak. |
ningar för cigaretter och rulltobak. |
1.Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.
2.Vätskor som är avsedda att konsumeras genom elektroniska cigaretter och som har tillverkats eller övergått till fri omsättning före ikraftträ- dandet, får fortsätta att tillhandahållas konsumenter på den svenska mark- naden trots att de innehåller tillsatser som leder till en tydligt märkbar doft eller smak av annat än tobak, dock längst till och med den 1 januari 2023.
398
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde
Närvarande: F.d. justitieråden Karin Almgren och Stefan Lindskog samt justitierådet Mahmut Baran
Hårdare regler för nya nikotinprodukter
Enligt en lagrådsremiss den 24 februari 2022 har regeringen (Socialdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1.lag om tobaksfria nikotinprodukter,
2.lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.,
3.lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen,
4.lag om ändring i livsmedelslagen (2006:804),
5.lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486),
6.lag om ändring i radio- och
7.lag om ändring i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Sara Asp, biträdd av kanslirådet Hanna Eriksson.
Förslagen föranleder följande yttrande.
Förslaget till lag om tobaksfria nikotinprodukter
3 §
I paragrafen definieras vissa uttryck som används i lagen. Punkt 3 och 4 innehåller definitioner av försäljningsställe respektive fysiskt försäljningsställe. Med försäljningsställe avses både ett fysiskt försälj- ningsställe och en webbplats där det bedrivs detaljhandel. Det bör klar- göras i författningskommentaren att en webbplats innefattar alla digitala försäljningsmiljöer.
11 §
Paragrafen innehåller förbudsbestämmelser om marknadsföring i tv- sändningar,
Det bör klargöras i författningskommentaren att förbuden – som är utform- ade på samma sätt som motsvarande bestämmelser för tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter – inte omfattar marknadsföring i tv-
Prop. 2021/22:200
Bilaga 7
399
Prop. 2021/22:200
Bilaga 7
400
sändningar,
35 §
Paragrafens första stycke bör formuleras i överensstämmelse med 36 § och ges följande lydelse.
Kommunen och Polismyndigheten ska underrätta varandra om förhåll- anden som de i sin verksamhet får kännedom om och som är av betydelse för tillsynen.
Förslaget till lag om ändring i lagen om tobak och liknande produkter
4 kap. 1 §
I paragrafen finns bestämmelser om marknadsföringsförbud för tobaks- varor. Rubriken närmast före paragrafen föreslås ändras från ”Marknads- föring” till ”Marknadsföring av tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare”.
I författningskommentaren anges att det marknadsföringsbegrepp som gäller nu aktuella varor ska förstås utifrån en direktivkonform tolkning av
iförsta hand tobaksreklamdirektivet,
Enligt artikel 3 i tobaksreklamdirektivet är reklam för tobaksvaror för- bjuden i tidningar, andra tryckta publikationer och i informationssam- hällets tjänster, med undantag för publikationer som är avsedda för branschen och sådana publikationer som trycks och ges ut i tredjeland. Med reklam avses varje form av kommersiella meddelanden vars syfte eller direkta eller indirekta verkan är att främja en tobaksvara. I artikel 20.5 a och b i tobaksproduktdirektivet ställs krav på att medlemsstaterna förbjuder kommersiella meddelanden i vissa medier när syftet eller den direkta eller indirekta effekten är att främja
Av remissens allmänmotivering framgår att utgångspunkten för den nu föreslagna regleringen är densamma som vid Sveriges tillträde till WHO:s ramkonvention – att marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter ska vara förbjuden, med undantag för det område som skyddas av tryck- frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Det sagda innebär således att en direktivkonform tolkning av den före- slagna regleringen inte kommer att omfatta begreppet marknadsföring utan utrymmet för en sådan tolkning kommer att vara begränsat till de delar som avser användningen av kommersiella meddelanden vars syfte eller direkta eller indirekta effekt är att främja en viss produkt. Detta bör klargöras i författningskommentaren.
Enligt Lagrådet är den föreslagna lydelsen av paragrafen svårläst eftersom den har utformats så att andra stycket innehåller undantag från första stycket och tredje stycket utgör undantag från vissa delar av undantaget. Lagrådet anser att paragrafen blir mer lättläst om andra och tredje styckena läggs ihop och paragrafen ges följande lydelse.
Det är förbjudet att marknadsföra tobaksvaror till konsumenter. Förbudet i första stycket gäller dock inte uppgifter i
1.periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig, förutom när det är fråga om kommersiella annonser,
2.andra tryckta skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig,
3.
4.andra överföringar eller tekniska upptagningar på vilka yttrande- frihetsgrundlagen är tillämplig.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 2021/22:200
Bilaga 7
401
Prop. 2021/22:200
402
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 mars 2022
Närvarande: statsminister Andersson, ordförande, och statsråden Johansson, Hultqvist, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Ernkrans, Hallberg, Nordmark, Sätherberg, Gustafsdotter, Axelsson Kihlblom, Elger, Farmanbar, Danielsson, Karkiainen
Föredragande: statsrådet Ekström
Regeringen beslutar proposition Hårdare regler för nya nikotinprodukter