Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller nätverksamhet

2	Lagtext	Prop. 2021/22:153

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Lag om ändring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om ellagen (1997:857)2

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU.

2Senaste lydelse av

1 kap. 1 § 2016:733	3 kap. 17 b § 2012:335
1 kap. 4 § 1999:770	3 kap. 18 § 2010:164
1 kap. 4 a § 2018:1448	3 kap. 19 § 2010:164
1 kap. 5 a § 2011:712	3 kap. 20 § 2010:164
1 kap. 5 b § 2018:1448	3 kap. 21 § 2010:164
1 kap. 6 § 1999:770	3 kap. 22 § 2010:164
1 kap. 7 § 1999:770	3 kap. 23 § 2011:712
3 kap. 1 § 2005:404	4 kap. 1 § 2018:1448
3 kap. 1 a § 2018:1448	4 kap. 1 a § 2012:335
3 kap. 1 b § 2009:1045	4 kap. 2 § 2018:1448
3 kap. 1 c § 2009:1045	4 kap. 3 § 2009:892
3 kap. 1 d § 2009:1045	4 kap. 4 § 2015:259
3 kap. 1 e § 2009:1045	4 kap. 4 a § 2018:1448
3 kap. 1 f § 2018:1448	4 kap. 4 b § 2018:1448
3 kap. 1 g § 2018:1448	4 kap. 5 § 2009:892
3 kap. 1 h § 2011:712	4 kap. 8 § 2019:902
3 kap. 1 i § 2018:1448	4 kap. 9 § 2018:1448
3 kap. 1 j § 2018:1448	4 kap. 9 a § 2009:892
3 kap. 1 k § 2018:1448	4 kap. 9 b § 2014:391
3 kap. 2 § 2008:265	4 kap. 10 § 2010:164
3 kap. 3 § 2021:741	4 kap. 11 § 2018:1448
3 kap. 3 a § 2015:259	4 kap. 11 a § 2018:1448
3 kap. 4 § 2008:265	4 kap. 11 b § 2018:1448
3 kap. 5 § 2008:265	4 kap. 11 c § 2018:1448
3 kap. 6 § 2005:404	4 kap. 12 § 2018:1448
3 kap. 7 § 2005:404	4 kap. 13 § 2010:602
3 kap. 7 a § 2014:270	11 kap. 21 § 2014:270
3 kap. 7 b § 2014:270	rubriken närmast före 3 kap. 1 § 2005:404
3 kap. 9 § 2005:1110	rubriken närmast före 3 kap. 2 § 2008:265
3 kap. 9 a § 2005:1110	rubriken närmast före 3 kap. 9 c § 2005:1110
3 kap. 9 b § 2005:1110	rubriken närmast före 3 kap. 10 § 1999:770
3 kap. 9 c § 2010:164	rubriken närmast före 3 kap. 11 § 1999:770
3 kap. 9 d § 2005:1110	rubriken närmast före 3 kap. 16 § 2014:270
3 kap. 9 e § 2010:164	rubriken närmast före 3 kap. 16 a § 2014:270
3 kap. 10 § 2017:196	rubriken närmast före 3 kap. 17 § 2005:404
3 kap. 10 a § 2017:196	rubriken närmast före 3 kap. 18 § 2010:164
3 kap. 10 b § 2017:196	rubriken närmast före 3 kap. 23 § 2011:712
3 kap. 11 § 2017:196	rubriken närmast före 4 kap. 3 § 2009:892
3 kap. 14 § 2003:117	rubriken närmast efter 4 kap. 4 b § 2009:892
3 kap. 15 § 2002:121	rubriken närmast före 4 kap. 5 § 2009:892
3 kap. 16 § 2014:270	rubriken närmast före 4 kap. 9 § 2018:1448
3 kap. 16 a § 2014:270	rubriken närmast före 4 kap. 9 a § 2009:892
3 kap. 17 § 2011:712	rubriken närmast före 11 kap. 21 § 2014:270.
3 kap. 17 a § 2011:712

Prop. 2021/22:153 dels att 1, 3 och 4 kap. och 11 kap. 21 § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 11 kap. 21 § ska utgå,

dels att 2 kap. 54 §, 5 kap. 13–15, 19 och 30 §§, 8 kap. 14 §, 12 kap. 1–

1 b och 14 §§, 13 kap. 8 § och rubrikerna närmast före 5 kap. 15 § och 12 kap. 14 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya kapitel, 1, 3, 4 och 6 kap., tre nya para- grafer, 5 kap. 12 a och 12 b §§ och 12 kap. 17 §, och närmast före 5 kap. 12 a § och 12 kap. 17 § nya rubriker av följande lydelse.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om elnätsverksamhet, ansvaret för det nationella elsystemet och handel med el.

2 § Lagen är indelad i följande kapitel:

–1 kap. Inledande bestämmelser,

–2 kap. Nätkoncession och ledningar vid trafikleder,

–3 kap. Nätföretag och drift av elnät,

–4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el,

–5 kap. Intäktsram för nätverksamhet,

–6 kap. Mätning av överförd el,

–7 kap. Kommunala elföretag,

–8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar m.m.,

–10 kap. Avbrottsersättning,

–11 kap. Särskilda bestämmelser om överföring och leverans av el till konsumenter,

–12 kap. Tillsyn m.m., och

–13 kap. Övriga bestämmelser.

	3 § Bestämmelser om elsäkerhet finns i elsäkerhetslagen (2016:732).
	Ord och uttryck i lagen
	4 § Ord och uttryck i lagen har samma betydelse som i elsäkerhetslagen
	(2016:732).
	I övrigt avses i lagen med
	Acer: den byrå som inrättats genom Europaparlamentets och rådets för-
	ordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå
	för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter,
	aggregering: en sammanslagning av flera elanvändares förbrukning
	eller sammanslagning av producerad el för försäljning, anskaffning eller
	auktionering på elmarknader,
	distribution: överföring av el för någon annans räkning genom ett lokal-
	nät eller ett regionnät,
	distributionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett
	regionnät,
	elleverantör: den som yrkesmässigt levererar el,
	elmarknadsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
8	2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre mark-
8

naden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i den ursprungliga Prop. 2021/22:153 lydelsen,

energilagringsanläggning: en sådan anläggning i elsystemet som an- vänds för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller någon annan energi- bärare,

EU:s elmarknadsförordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el,

icke frekvensrelaterad stödtjänst: en stödtjänst som används av ett nät- företag för spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokalnät, kort- slutningsström samt förmåga till dödnätsstart och till ödrift,

intäktsram: de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod,

laddningspunkt: ett gränssnitt där el kan överföras till ett elfordon i taget eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut,

lokalnät: ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning,

nätföretag: den som bedriver nätverksamhet,

nätverksamhet: att med stöd av en nätkoncession ställa en starkströms- ledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen,

regionnät: en ledning eller ett ledningsnät som inte ingår i ett transmis- sionsnät och som omfattas av en nätkoncession för linje eller av en nätkon- cession för område med en lägsta tillåtna spänning,

stödtjänst: en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning,

transmission: överföring av el för någon annans räkning genom ett transmissionsnät,

transmissionsnät: ett tekniskt och driftsmässigt sammanhängande led- ningsnät som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera nätregioner i Sverige och länkar samman det nationella elnätet med elnät i andra länder,

transmissionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar en ledning som in- går i ett transmissionsnät.

Nätmyndighet

5 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nätmyndighet enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Elanvändare som importerar el

6 § En elanvändare som importerar el ska fullgöra de skyldigheter som en elleverantör har.

Prop. 2021/22:153 Leverans av el inom en byggnad eller ett begränsat område

7 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en verksamhet inom en byggnad eller ett begränsat område inte ska omfattas av det som enligt lagen gäller för en elleverantör.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

54 §3

Om en skyldighet enligt 51 eller 53 § inte fullgörs, får nätmyndigheten

1.förelägga den som är skyldig att vidta återställningsåtgärder att full- göra skyldigheten, eller

2. besluta att sådana åtgärder ska	2. besluta att sådana åtgärder ska
vidtas på det åtgärdsskyldiges be-	vidtas på den åtgärdsskyldiges be-
kostnad.	kostnad.

Ett föreläggande får förenas med vite.

Ett beslut om att åtgärderna ska vidtas på den åtgärdsskyldiges bekost- nad får verkställas.

3 kap. Nätföretag och drift av elnät

Nätföretagets grundläggande skyldigheter

1 § Ett nätföretag ska i fråga om sitt elnät ansvara för

1.drift och underhåll,

2.utbyggnad vid behov,

3.eventuella anslutningar till andra ledningsnät,

4.att nätet är säkert, tillförlitligt och effektivt, och

5.att nätet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el.

Organisation av driften

2 § Driften av en ledning eller ett ledningsnät ska vara organiserad så att följande åtgärder utförs i Sverige:

1.övervakning och styrning av ledningen eller ledningsnätet, och

2.utfärdande av arbetsbegäran och driftorder.

El som ett nätföretag använder i nätverksamheten

3 § Ett nätföretag ska anskaffa den el som är avsedd att täcka nätförluster eller som behövs för driften av ledningsnätet på ett öppet, icke-diskrimi- nerande och marknadsorienterat sätt.

Nätföretaget får inte med hänvisning endast till kraftslag ställa upp vill- kor som utesluter elproducenter från att tillhandahålla el som är avsedd att täcka nätförluster eller behövs för driften av ledningsnätet.

10	3 Senaste lydelse 2021:741.

Stödtjänster

4 § Ett nätföretag ska anskaffa icke frekvensrelaterade stödtjänster på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt.

Första stycket ska inte tillämpas om

1.lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna gäl- ler för anskaffningen,

2.anskaffningen gäller en nätkomponent som är integrerad i elnätet och används uteslutande för att säkerställa en säker och tillförlitlig drift av nätet, dock inte för balansering eller hantering av överbelastning, eller

3.nätmyndigheten har beviljat dispens i det enskilda fallet.

5 § Nätmyndigheten får bevilja dispens enligt 4 § andra stycket 3 endast om det är ekonomiskt ineffektivt att anskaffa stödtjänsten på ett öppet, icke-diskriminerande eller marknadsorienterat sätt.

6 § Ett nätföretag som anskaffar stödtjänster ska i förhållande till el- producenter behandla aktörer som tillhandahåller tjänster i form av ändrad elförbrukning genom aggregering på ett icke-diskriminerande sätt på grundval av aktörernas tekniska kapacitet.

7 § Ett nätföretag får inte ingå avtal om stödtjänster förrän nätmyndig- heten har godkänt de metoder som har använts för att utforma avtalen.

Första stycket gäller inte avtal enligt 8 kap. 4 § andra stycket.

8 § Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som avses i 7 § första stycket, om metoderna kan antas leda till att stödtjänster

1.utförs så effektivt som möjligt,

2.ger lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag, och

3.tillhandahålls på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt. Nätmyndighetens beslut i fråga om godkännande gäller omedelbart.

Nätmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932).

9 § Ett nätföretag ska offentliggöra de villkor som företaget tillämpar i avtalen enligt 7 § första stycket och utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om villkoren.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.hur ett distributionsnätsföretag ska ta fram och utforma riktlinjer för att anskaffa stödtjänster,

2.skyldighet för ett transmissionsnätsföretag att ta fram specifikationer för de icke frekvensrelaterade stödtjänster som företaget anskaffar och standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster och lämna specifi- kationerna och marknadsprodukterna till nätmyndigheten för godkännande,

3.vilka krav som ska vara uppfyllda för att nätmyndigheten ska god- känna sådana specifikationer och marknadsprodukter som avses i 2, och

4.vilka tekniska villkor i övrigt som ett nätföretag får ställa i fråga om stödtjänster.

Prop. 2021/22:153

Samarbete och informationsutbyte

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för

1.nätföretag att samarbeta med varandra i frågor som rör möjligheten för den som är ansluten till elnätet att delta på marknader för el,

2.nätföretag och andra företag som är verksamma på elmarknaden att samarbeta i frågor som rör möjligheten att delta på marknader för stöd- tjänster, och

3.nätföretag att utbyta information.

Tillåten verksamhet för ett nätföretag

12 § Ett nätföretag får inte bedriva någon annan verksamhet än nätverk- samhet.

Företaget får dock

1.förvalta eller driva andra nät än elnät,

2.producera el, om produktionen sker tillfälligt för att ersätta utebliven el vid elavbrott, och

3.reparera och underhålla ett annat företags nät.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som är tillåten verksamhet enligt 12 § första stycket.

14 § Nätmyndigheten får i det enskilda fallet bevilja dispens från för- budet i 12 § första stycket, om ett nätföretag behöver bedriva annan verk- samhet än nätverksamhet för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag eller andra föreskrifter som genomför elmarknadsdirektivet eller enligt EU:s elmarknadsförordning.

Flexibilitet i distributionsnät

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. skyldighet för ett distributionsnätsföretag att

a)ta fram specifikationer för de flexibilitetstjänster som företaget an- skaffar och standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster,

b)lämna specifikationerna och marknadsprodukterna till nätmyndig- heten för godkännande, och

c)offentliggöra en förteckning över marknadsprodukterna, och

2. vilka krav som specifikationer och marknadsprodukter ska uppfylla.

Nätutvecklingsplan för distributionsnätsföretag

16 § Ett distributionsnätsföretag ska vartannat år

1.ta fram en plan för hur nätverksamheten ska utvecklas (nätutveck- lingsplan),

2.offentliggöra planen, och

3.ge in planen till nätmyndigheten.

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vad en nätutvecklingsplan ska innehålla och hur den ska tas fram,

2.offentliggörandet av nätutvecklingsplanen och vilka uppgifter som ska offentliggöras tillsammans med planen, och

3.undantag från kraven i 16 §.

Investeringsplan för transmissionsnätsföretag

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för ett transmissionsnätsföretag att ta fram en investeringsplan och ge in den till nätmyndigheten.

Laddinfrastruktur för elfordon

19 § Ett distributionsnätsföretag får inte äga, utveckla, förvalta eller driva en laddningspunkt. Detta gäller inte laddningspunkter som företaget innehar uteslutande för eget bruk.

20 § Regeringen får meddela föreskrifter om att nätmyndigheten får be- vilja dispens i enskilda fall från förbudet i 19 §.

Åtskillnad av distribution

21 § Ett distributionsnätsföretag som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst 100 000 elanvändare

1.ska ha en organisation och ett beslutsfattande som är åtskilda från företag som producerar eller handlar med el, och

2.får inte ha en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmateck- nare som samtidigt är styrelseledamot, verkställande direktör eller firma- tecknare i ett företag som producerar eller handlar med el.

Med elanvändare avses i första stycket den som enligt avtal med distri- butionsnätsföretaget tar ut el från elnätet i en eller flera uttagspunkter.

22 § Ett distributionsnätsföretag som avses i 21 § får inte ge anställda i ledande ställning i nätföretaget löner eller andra förmåner som grundar sig på resultatet i de delar av koncernen som producerar eller handlar med el.

23 § Ett distributionsnätsföretag som avses i 21 § och dess moderföretag ska se till att nätföretaget har den faktiska beslutanderätten när det gäller de tillgångar som nätföretaget behöver för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av nätet och att den beslutanderätten är självständig i förhållan- de till övriga delar av koncernen.

Trots första stycket får distributionsnätsföretagets ägare ha sådan insyn och utöva sådan styrning som krävs för att säkerställa en rimlig avkastning på de investeringar som gjorts i nätföretaget. Ett moderföretag får dock ge instruktioner för den löpande förvaltningen eller för särskilda beslut om byggande eller modernisering av ledningsnät endast om instruktionerna avser beslut som går utöver de ekonomiska ramar som fastställts av bolagsstämman eller motsvarande organ i ett dotterföretag.

Prop. 2021/22:153

24 § Ett distributionsnätsföretag som ingår i samma koncern som ett företag som producerar eller handlar med el ska ha en övervakningsplan och se till att planen följs.

25 § Ett distributionsnätsföretag ska i en övervakningsplan enligt 24 §

1.ange vilka åtgärder som distributionsnätsföretaget ska vidta för att förhindra diskriminerande beteende gentemot andra aktörer på elmarkna- den, och

2.särskilt ange de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra sådan diskriminering som avses i 1.

26 § Ett distributionsnätsföretag som ska ha en övervakningsplan enligt 24 § ska

1. utse en övervakningsansvarig som

a)självständigt bevakar att planen finns och följs,

b)har de befogenheter och den tillgång till information som krävs för att utföra uppdraget, och

c)årligen upprättar en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt planen och ger in rapporten till nätmyndigheten, och

2. offentliggöra den rapport som avses i 1 c.

27 § Om ett distributionsnätsföretag och ett företag som producerar eller handlar med el ingår i samma koncern, ska företagen när de vänder sig till enskilda elanvändare eller allmänheten ange sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken verksamhet som vart och ett av företagen bedriver.

28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kraven i 24–27 §§ i fråga om distributionsnätsföretag vars ledningar i huvudsak matar in el från anlägg- ningar för produktion av förnybar el. Undantag får dock inte göras för distributionsnätsföretag som avses i 21 §.

29 § Nätmyndigheten ska, på ansökan av ett företag som bedriver eller avser att bedriva distribution, ge ett bindande besked i frågan om huruvida företaget omfattas av undantag från kraven i 24–27 §§.

Beskedet får förenas med villkor. Villkoren ska framgå av beskedet.

Åtskillnad av transmission

30 § Ett transmissionsnätsföretag ska vara oberoende av företag som producerar eller handlar med el eller naturgas.

31 § Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som producerar eller handlar med el eller naturgas får inte utöva kontroll över ett transmissionsnätsföretag eller använda någon rättighet gentemot företaget.

Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett transmissionsnätsföretag får inte utöva kontroll över ett företag som producerar eller handlar med el eller naturgas eller använda någon rättighet gentemot företaget.

Prop. 2021/22:153

32 § Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse leda- möter till styrelsen eller motsvarande organ hos ett transmissionsnäts- företag får inte utöva kontroll över ett företag som producerar eller handlar med el eller använda någon rättighet gentemot företaget.

33 § Förbuden i 31 och 32 §§ gäller inte kontroll eller en rättighet som utövas av staten genom regeringen.

34 § Det som anges i 31 § om företag som producerar eller handlar med el gäller inte en elanvändare som själv producerar eller levererar el eller ensam eller tillsammans med någon annan kontrollerar ett företag som be- driver sådan verksamhet, om elanvändaren är nettoförbrukare och värdet av den el som elanvändaren säljer till någon annan är obetydligt i förhål- lande till elanvändarens näringsverksamhet i övrigt.

En elanvändare ska anses vara nettoförbrukare enligt första stycket om den genomsnittliga elförbrukningen är större än produktionen per år räknat. Vid beräkningen ska i produktionen ingå den el som elanvändaren själv producerar och elanvändarens andel i den el som produceras av ett företag som elanvändaren kontrollerar ensam eller tillsammans med någon annan.

35 § Trots 30–32 §§ får ett transmissionsnätsföretag bedriva sådan el- produktion som avses i 12 § andra stycket 2 och ingå i samma koncern som ett företag vars elproduktion uteslutande är knuten till driften av transmissionsnätsföretagets ledningsnät.

36 § En styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller annan person med liknande ställning i ett transmissionsnätsföretag får samtidigt ha en motsvarande ställning i ett företag som producerar eller handlar med el endast om det sistnämnda företaget är ett sådant produk- tionsföretag som avses i 35 §.

37 § Om ett transmissionsnätsföretag ingår i en koncern där ett annat företag producerar eller handlar med el, får åtgärder som vidtas av företag i koncernen för att säkerställa att kraven i 30–32 och 36 §§ är uppfyllda inte innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från transmissionsnätsföretaget till ett företag som producerar eller handlar med el.

Certifiering av transmissionsnätsföretag

38 § I lagen (2011:710) om certifiering av transmissionsnätsföretag för el finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsföretag.

Energilagring

39 § Ett nätföretag får inte äga, utveckla, förvalta eller driva en energi- lagringsanläggning.

Prop. 2021/22:153

40 § Regeringen får meddela föreskrifter om att nätmyndigheten får be- vilja dispens i enskilda fall från förbudet i 39 §.

Förbud mot att försvåra efterfrågeflexibilitet

41 § Ett nätföretag får inte ställa tekniska krav eller andra villkor som försvårar tillhandahållandet av tjänster i form av ändrad elförbrukning. Dock får de villkor ställas som behövs med hänsyn till en säker, tillförlitlig och effektiv drift av ledningsnätet.

42 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka tekniska krav som nätföretag får ställa i fråga om sådana tjänster som avses i 41 §.

Ersättning vid inmatning av el

43 § Den som har en elproduktionsanläggning har rätt till ersättning av det nätföretag till vars ledningsnät anläggningen är ansluten.

Ersättningen ska motsvara

1.värdet av den minskning av energiförluster som inmatning av el från anläggningen medför i nätföretagets ledningsnät, och

2.värdet av den reduktion av nätföretagets avgifter för att ha sitt led- ningsnät anslutet till ett annat nätföretags ledningsnät som blir möjlig genom att anläggningen är ansluten till ledningsnätet.

44 § Nätmyndigheten ska ta upp en tvist om vilken rätt till ersättning för inmatad el som finns enligt 43 §.

En tvist ska inte prövas om ansökan om prövning kommit in till nätmyn- digheten senare än två år efter det att nätföretaget skickat ett skriftligt ställ- ningstagande till den berörda parten under partens senaste kända adress.

Underlag och information om leveranssäkerheten i distributionsnäten

45 § Ett distributionsnätsföretag ska årligen

1.upprätta en risk- och sårbarhetsanalys avseende leveranssäkerheten i elnätet,

2.upprätta en åtgärdsplan som visar hur leveranssäkerheten i det egna elnätet ska förbättras, och

3.till nätmyndigheten ge in en redovisning som baseras på analysen och planen.

46 § Ett distributionsnätsföretag ska informera elanvändarna om

1.leveranssäkerheten i elnätet,

2.rätten till avbrottsersättning enligt 10 kap., och

3.rätten till skadestånd enligt 11 kap.

47 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.innehållet i samt redovisning och offentliggörande av analyser och åtgärdsplaner enligt 45 §,

2.information till elanvändarna enligt 46 §,

3.skyldighet att rapportera elavbrott till den myndighet som regeringen bestämmer, och

4.undantag från kraven i 45 och 46 §§ i fråga om ledningar som i huvud- sak matar in el från anläggningar för produktion av förnybar el.

48 § Nätmyndigheten ska ge ett bindande besked om huruvida en ledning omfattas av undantag enligt 47 § 4, om innehavaren av ledningen eller den som avser att bygga den begär det.

Ett bindande besked får förenas med villkor. Villkoren ska framgå av beskedet.

Redovisning av nätverksamhet

49 § Nätverksamhet ska ekonomiskt redovisas skilt från annan verksam- het. Transmission och distribution ska redovisas var för sig.

50 § Redovisning av nätverksamhet som grundas på nätkoncession för område ska avse varje område för sig.

51 § Trots 50 § ska nätmyndigheten besluta att ett distributionsnätsföre- tags samtliga områden utan en lägsta tillåtna spänning ska redovisas sam- lat, om inte områdena sammantagna utgör en olämplig enhet för nätverk- samhet.

Nätmyndigheten ska, om det behövs, fatta beslut i frågan om samlad redovisning när det finns ett beslut som har fått laga kraft och som innebär att

1.en nätkoncession har beviljats,

2.gränserna för en nätkoncession för område har ändrats,

3.ett tillstånd till överlåtelse av en nätkoncession har beviljats, eller

4.en nätkoncession har återkallats.

Nätmyndigheten får besluta om samlad redovisning även i andra fall, om det är motiverat med hänsyn till ändrade förhållanden.

52 § I ett beslut om samlad redovisning eller om ändring av ett sådant beslut ska nätmyndigheten ange när den samlade redovisningen ska på- börjas eller upphöra.

53 § En nätkoncession för linje ska redovisas skilt från en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning.

Om en nätkoncession för linje avser en ledning som organisatoriskt, tekniskt och funktionellt ingår i ett lokalnät och ledningen helt eller delvis är belägen inom koncessionsområdet, ska linjen dock redovisas inom ramen för områdeskoncessionen.

54 § En ledning som ingår i ett lokalnät ska redovisas som regionnät, om ledningen och regionnätet sammantagna utgör en organisatoriskt och tek- niskt sammanhållen enhet.

55 § En nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning ska redovisas tillsammans med nätföretagets nätkoncessioner för linje.

Prop. 2021/22:153

Prop. 2021/22:153 56 § En ledning som byggs och används av ett nätföretag med stöd av ett medgivande enligt 2 kap. 11 §, ska utifrån sin funktion redovisas som lokalnät eller regionnät hos det nätföretag som har fått medgivandet.

Nätföretaget ska inom sex månader från medgivandet meddela nät- myndigheten hur ledningen ska redovisas.

57 § I 4 kap. 29 och 30 §§ finns bestämmelser om avgifter för överföring av el för sådana nätkoncessioner som redovisas samlat.

58 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

1.ytterligare föreskrifter om redovisning av nätverksamhet, och

2.föreskrifter om skyldighet att ge in redovisningshandlingar till nät- myndigheten.

Revision av nätverksamhet

59 § Den som är revisor hos ett nätföretag ska

1.göra en särskild granskning av redovisningen av nätverksamheten,

och

2.årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan om huruvida redo- visningen av nätverksamheten skett enligt gällande bestämmelser.

60 § Nätföretaget ska ge in det intyg som avses i 59 § 2 till nätmyndig- heten.

61 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om revision av nät- verksamhet.

4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el

Skyldighet att ansluta en anläggning till elnätet

1 § Den som har en nätkoncession ska på objektiva, icke-diskrimineran- de och i övrigt skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen eller ledningsnätet, om innehavaren av den elektriska anläggningen begär att den ska anslutas.

I fråga om lokalnät gäller anslutningsskyldigheten endast anläggningar inom koncessionsområdet.

2 § Avsteg från skyldigheten enligt 1 § får göras, om det

1.saknas ledig kapacitet och inte finns förutsättningar att åtgärda kapa- citetsbristen på ett sätt som är samhällsekonomiskt motiverat utan att för- stärka ledningen eller ledningsnätet, eller

2.finns andra särskilda skäl.

Trots första stycket får ett distributionsnätsföretag, i fråga om en anlägg- ning för produktion av förnybar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt, göra avsteg från anslutningsskyldigheten endast om

1. företaget underrättar den som begär anslutning om detta, och

2. underrättelsen lämnas inom en månad från det att företaget har tagit Prop. 2021/22:153 emot begäran.

3 § Om någon vill ansluta en elektrisk anläggning till ett region- eller transmissionsnät i stället för till lokalnätet, får innehavaren av region- eller transmissionsnätet ansluta anläggningen endast om

1.innehavaren av lokalnätet har medgett det, eller

2.nätmyndigheten har beviljat tillstånd till anslutningen efter ansökan av innehavaren av region- eller transmissionsnätet.

4 § Nätmyndigheten får bevilja ett sådant tillstånd som avses i 3 § 2 endast om det finns särskilda skäl.

Anslutning inom skälig tid

5 § Ett nätföretag som ska ansluta en anläggning enligt 1 § ska genom- föra anslutningen inom skälig tid från det att företaget har tagit emot en begäran om anslutning. Tiden får vara längre än två år endast om det är nödvändigt med hänsyn till anslutningens omfattning och tekniska utform- ning eller det finns andra särskilda skäl.

Standardiserade rutiner för anslutning

6 § Ett nätföretag ska ha standardiserade rutiner för anslutning av elpro- duktionsanläggningar och energilagringsanläggningar. Sådana rutiner ska, så långt det är möjligt och ändamålsenligt, säkerställa en snabb och enkel anslutning.

Uppgifter om villkor för anslutning

7 § Ett nätföretag ska utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig infor- mation om de allmänna villkor som företaget tillämpar för anslutning.

I samband med en begäran om en ny anslutning ska uppgifter om avgift och övriga villkor för anslutningen lämnas inom skälig tid.

Tidsplaner för anslutning

8 § Ett nätföretag som har tagit emot en begäran om anslutning av en elproduktionsanläggning ska ta fram en tidsplan för sin handläggning av ärendet och lämna planen till den som vill ansluta anläggningen.

När uppgifter enligt 7 § andra stycket lämnas i fråga om anslutning av en elproduktionsanläggning, ska nätföretaget även ange en tidsplan för anslutningen.

Information om åtgärder som krävs för att förstärka elnätet

9 § Ett nätföretag som har vägrat ansluta en anläggning till en ledning eller ett ledningsnät med hänvisning till att ledningen eller nätet saknar kapacitet, ska mot skälig ersättning ge den som begär det information om vilka åtgärder som krävs för att anslutningen ska kunna genomföras.

Prop. 2021/22:153 Om anläggningen är en laddningspunkt, ska nätföretaget utan särskild begäran lämna informationen tillsammans med meddelandet om att anslut- ning vägras. Nätföretaget ska lämna informationen utan ersättning.

Anslutningsavgifter

10 § Avgiften för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät ska ut- formas så att nätkoncessionshavarens skäliga kostnader för anslutningen täcks. Särskild hänsyn ska tas till anslutningspunktens geografiska läge och den avtalade effekten i anslutningspunkten.

Om staten enligt ett avtal med ett nätföretag har finansierat åtgärder som är nödvändiga för att öka elnätets kapacitet för att underlätta anslutningen av anläggningar för produktion av förnybar el, ska avgiften för anslutning utformas så att den som vill ansluta en anläggning ersätter nätföretagets kostnader för sådana åtgärder i den del som svarar mot anläggningens an- del av den totala kapacitetsökningen. Detta gäller även om nätkonces- sionen överlåts.

11 § En elanvändare som har ett abonnemang för en säkring om högst 63 ampere ska inte betala någon avgift för att ansluta en produktionsan- läggning som

1.producerar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst

43,5 kilowatt, och

2.ansluts

a)där en anläggning för användning av el redan är ansluten, och

b)med en effekt som inte överstiger uttagsabonnemangets effekt.

Principer för kostnadsfördelning

12 § Ett nätföretag ska offentliggöra principer för hur kostnaderna för teknisk anpassning ska fördelas vid anslutning till elnätet.

Tvister om anslutning till elnätet

13 § Nätmyndigheten ska ta upp en tvist om vilka skyldigheter en nät- koncessionshavare har enligt 1 § eller ett nätföretag har enligt 5 eller 9 §.

En tvist ska inte prövas, om ansökan om prövning kommit in till nätmyn- digheten senare än två år efter det att nätkoncessionshavaren eller nätföre- taget skickat ett skriftligt ställningstagande till den berörda parten under partens senaste kända adress.

14 § Nätmyndigheten ska fatta sitt slutliga beslut i ett ärende enligt 13 § inom två månader från det att ansökan om prövning kommit in till myn- digheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet, får myndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden med- ger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.

Nätmyndighetens beslut gäller omedelbart.

Återinkoppling och höjning av avtalad effekt	Prop. 2021/22:153
15 § Det som anges i detta kapitel om anslutning av en elektrisk anlägg-
ning till en ledning eller ett ledningsnät gäller också återinkoppling av en
befintlig anläggning och höjning av avtalad effekt i en anslutningspunkt.
Skyldighet att överföra el
16 § En nätkoncessionshavare är skyldig att överföra el för någon annans
räkning på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor.
Rätt att använda elnätet inom Sverige
17 § Ett nätföretag ska utforma sina villkor för överföring av el så att en
betald anslutningsavgift ger rätt att använda elnätet inom Sverige, med
undantag för utlandsförbindelser med en spänning som understiger
220 kilovolt.
God kvalitet på överföringen av el
18 § Ett nätföretags överföring av el för någon annans räkning ska ha
god kvalitet.
Nätföretaget ska avhjälpa brister i överföringen i den utsträckning kost-
naderna för att avhjälpa bristerna är rimliga i förhållande till de olägen-
heter för elanvändarna som är förknippade med bristerna.
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om innebörden av att överföringen av el har god kva-
litet.
Funktionskrav vid överföring av el
20 § Ett nätföretag ska se till att avbrott i överföringen av el till en elan-
vändare aldrig överstiger tjugofyra timmar eller den kortare tid som följer
av 18 § eller av föreskrifter som meddelats med stöd av 19 §.
Detta gäller inte om nätföretaget visar att avbrottet beror på ett hinder
utanför företagets kontroll som företaget inte skäligen kunde förväntas ha
räknat med och vars följder det inte heller skäligen kunde ha undvikit eller
övervunnit.
21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag från kravet i 20 §.

22 § Nätmyndigheten får i det enskilda fallet bevilja dispens från kravet i 20 § i en del av ett koncessionsområde om

1.kravet är oskäligt betungande med hänsyn till nätföretagets ekonomis- ka situation, eller

2.det finns synnerliga skäl.

Dispens får ges i sammanlagt högst tre år.

Uppgifter om villkor för överföring
23 § Ett nätföretag ska	21
	21

Prop. 2021/22:153 1. utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om avgifter och övriga villkor för överföring av el, och

2. offentliggöra sådana uppgifter.

24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att lämna uppgifter till nätmyndigheten om avgifter och övriga villkor för överföring av el.

25 § Ett nätföretag ska informera elanvändarna om

1.hur avgifterna för överföring av el är utformade, och

2.vilka möjligheter elanvändarna har att påverka sina kostnader för överföring av el genom att välja andra avtalsvillkor eller ändra förbruk- ningsmönster.

Allmänt om avgifter för överföring av el

26 § Ett nätföretag ska utforma sina avgifter för överföring av el på ett sätt som är förenligt med ett effektivt utnyttjande av elnätet och en effektiv elproduktion och elanvändning.

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifterna för överföring av el ska utformas för att främja ett effektivt utnyttjande av elnätet eller en effektiv elpro- duktion och elanvändning.

Avgift för lokal distribution

28 § En avgift för överföring av el på ett lokalnät får inte utformas med hänsyn till var en anslutning finns inom ett koncessionsområde.

Om ett eller flera koncessionsområden slås samman helt eller delvis, ska avgifterna för det nya området vara enhetliga senast tre år efter samman- slagningen.

29 § I områden som redovisas samlat enligt 3 kap. 51 § ska enhetliga avgifter för överföring av el på ett lokalnät tillämpas från den dag som nätmyndigheten beslutar. Den dagen får inte infalla senare än fem år från beslutet om samlad redovisning eller beslutet om ändring av ett sådant beslut.

30 § När detta kapitel tillämpas ska en ledning som omfattas av en nät- koncession för linje anses omfattas av nätkoncessionen för område, om samlad redovisning sker enligt 3 kap. 53 § andra stycket.

31 § Trots 28 och 29 §§ får inom ett koncessionsområde eller inom flera koncessionsområden som redovisas samlat särskilda avgifter för överfö- ring av el gälla för en begränsad krets av elanvändare, om

1.det behövs för att utveckla sådana avgifter för överföring av el som främjar ett effektivt utnyttjande av elnätet, och

2.nätföretaget har informerat nätmyndigheten.

Sådana avgifter får inte tillämpas under en längre tid än tre år utan till- stånd av nätmyndigheten.

32 § Nätmyndigheten ska bevilja tillstånd enligt 31 § andra stycket, om avgifterna

1.uppfyller kraven i 16 och 26 §§, och

2.behöver tillämpas under en längre tid än tre år med hänsyn till det ändamål som anges i 31 § första stycket 1.

Tillstånd ska beviljas för viss tid.

Avgift för regional distribution

33 § På ett regionnät får en avgift för överföring av el för varje spänningsnivå inte utformas med hänsyn till var en uttagspunkt finns i förhållande till nätets anslutning till ett annat nätföretags region- eller transmissionsnät.

34 § Om en avgift för överföring av el på ett regionnät avser en elektrisk anläggning som tar ut el direkt från en transformator på ett regionnät, ska avgiften utformas med utgångspunkt i avgiften för spänningsnivån ome- delbart före transformatorn med ett skäligt tillägg för nedtransforme- ringen.

35 § Avgiften för överföring av el på ett regionnät inom varje normalt spänningsintervall ska utformas utifrån de samlade kostnader som nätföre- taget har för regionnät i Sverige i den utsträckning som kostnaderna kan hänföras till spänningsintervallet.

Den del av de beräknade kostnaderna som avser betalning för överföring på transmissionsnät och på andra regionnät ska dock läggas till grund för avgiften endast i den utsträckning som kostnaderna avser nätföretagets kostnader för regionnät inom den nätregion där den ledning finns som avgiften tas ut på.

Avgift för transmission

36 § På ett transmissionsnät får avgiften för överföring av el utformas med hänsyn till var på nätet en anslutningspunkt finns.

Avgifter från småskalig elproduktion

37 § Trots 26–36 §§ ska avgiften för inmatning av el från en produk- tionsanläggning som kan leverera en effekt om högst 1 500 kilowatt mot- svara endast den årliga kostnaden för sådan mätning, registrering, beräk- ning och rapportering som nätföretaget är skyldigt att utföra enligt 6 kap. eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till det kapitlet.

Om flera sådana anläggningar finns i närheten av varandra och gemen- samt matar in el på ledningsnätet, ska anläggningarna betraktas som sepa- rata anläggningar när första stycket tillämpas.

38 § Trots 26–37 §§ ska en elanvändare som har ett abonnemang för en säkring om högst 63 ampere och producerar el som kan matas in med en effekt om högst 43,5 kilowatt inte betala någon avgift för inmatningen.

Prop. 2021/22:153

Tvister om avgifter vid småskalig elproduktion

39 § Nätmyndigheten ska ta upp en tvist om avgiftens storlek enligt 37 § eller avgiftsbefrielse enligt 38 §.

En tvist ska inte prövas, om ansökan om prövning kommit in till nätmyn- digheten senare än två år efter det att nätföretaget skickat ett skriftligt ställ- ningstagande till den berörda parten under partens senaste kända adress.

Fakturering

40 § Ett nätföretags faktura till en elanvändare ska vara tydlig. Nätföretaget ska ge den elanvändare som begär det en förklaring till hur

det belopp som anges i fakturan har beräknats.

41 § Ett nätföretag får inte ta ut någon avgift för fakturor och fakture- ringsinformation till elanvändare.

Nätföretaget ska erbjuda elanvändaren fakturor i elektronisk form.

42 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information ett nätföretags faktura till en elanvändare ska innehålla och hur fakturan ska utformas.

Förhandsprövning av villkor

43 § Ett nätföretag får inte ingå avtal i frågor om anslutning till elnätet eller överföring av el förrän de metoder som används för att utforma avtalsvillkoren har prövats av nätmyndigheten. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för anslutning eller överföring.

44 § Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som ska prövas enligt 43 §, om de kan antas leda till att villkoren i avtalen blir objektiva och icke-diskriminerande.

Om nätmyndigheten inte godkänner en metod, ska myndigheten i beslu- tet ange hur villkoren i stället ska utformas.

Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge sådana beslut enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgiv- ningslagen (2010:1932).

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

Användning av flexibilitetstjänster

12 a §

När intäktsramen bestäms ska hänsyn tas till i vilken utsträckning flexibilitetstjänster används och förbättrar effektiviteten i nätverk- samheten. Bedömningen får medfö-

			ra en ökning eller minskning		av Prop. 2021/22:153
			intäktsramen.
			12 b §
			Regeringen eller den myndighet
			som regeringen	bestämmer	får
			meddela föreskrifter om vilka krav
			som ska vara uppfyllda för att flexi-
			bilitetstjänster ska anses förbättra
			effektiviteten i nätverksamheten.
		13 §4
En intäktsram för intäkter från ett			En intäktsram för intäkter från ett
ledningsnät inom ett område ska			lokalnät ska bestämmas för varje
bestämmas för varje koncessions-			koncessionsområde för sig.
område för sig.
Om nätmyndigheten enligt 3 kap.			Om nätmyndigheten enligt 3 kap.
3 § har beslutat att flera nätkon-			51 § har beslutat att flera nätkon-
cessioner för område ska redovisas			cessioner för område ska redovisas
samlat, ska dock de områdena			samlat, ska dock de områdena
anses vara ett koncessionsområde			anses vara ett koncessionsområde
när intäktsramen bestäms.			när intäktsramen bestäms.
		14 §5
Om en nätkoncession för linje			Om en nätkoncession för linje
innefattas i redovisningen av en			innefattas i redovisningen av en
nätkoncession	för område enligt		nätkoncession för	område enligt
3 kap. 3 a §	andra stycket,	ska	3 kap. 53 § andra stycket, ska kon-
koncessionerna anses vara en nät-			cessionerna anses vara en nätkon-
koncession för område när intäkts-			cession för område när intäktsra-
ramen bestäms.			men bestäms.
Intäktsram för regionledning			Intäktsram för regionnät6
		15 §7
En intäktsram för intäkter från en			En intäktsram ska bestämmas för
regionledning	ska bestämmas	för	intäkter från en nätkoncessionsha-
nätkoncessionshavarens samtliga			vares regionnät i Sverige.
regionledningar i Sverige.
		19 §8
Om ett transmissionsnätsföretag			Om ett transmissionsnätsföretag
är en statlig myndighet och har fi-			är en statlig myndighet och har fi-
nansierat en förstärkning av elnätet			nansierat en förstärkning av elnätet
enligt ett sådant avtal som avses i			enligt ett sådant avtal som avses i
4 Senaste lydelse 2018:1448.
5 Senaste lydelse 2018:1448.
6 Senaste lydelse 2018:1448.
7 Senaste lydelse 2018:1448.					25
8 Senaste lydelse 2018:1448.

Om ett transmissionsnätsföretag är en statlig myndighet och har fi- nansierat en förstärkning av elnätet enligt ett sådant avtal som avses i 4 kap. 10 § andra stycket, ska in- täkter med anledning av avtalet an- ses vara intäkter från överföring av el vid avstämning mot intäkts- ramen.

Prop. 2021/22:153 4 kap. 9 b §, ska, när intäktsramen bestäms, företagets kostnader med anledning av avtalet anses ha upp- stått i företagets nätverksamhet.

4 kap. 10 § andra stycket, ska, när intäktsramen bestäms, företagets kostnader med anledning av avtalet anses ha uppstått i företagets nät- verksamhet.

30 §9

Om ett transmissionsnätsföretag är en statlig myndighet och har fi- nansierat en förstärkning av elnätet enligt ett sådant avtal som avses i

4 kap. 9 b §, ska intäkter med an- ledning av avtalet anses vara intäk- ter från överföring av el vid av- stämning mot intäktsramen.

6 kap. Mätning av överförd el

Skyldighet att mäta överförd el

1 § Ett nätföretag ska mäta och registrera mängden överförd el.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om

1.mätning och registrering enligt 1 §,

2.skyldighet för nätföretag att beräkna mängden överförd el, och

3.de funktionskrav som mätsystem och mätutrustning ska uppfylla.

Rapportering av mätresultat

3 § Ett nätföretag ska på begäran rapportera resultaten av de mätningar som görs enligt 1 § till ett företag som elanvändaren eller elproducenten har utsett.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att rapportera

1.mätresultat, och

2.beräkningar av mängden överförd el.

Kostnader för mätning

5 § En elanvändare som begär att elförbrukningen ska mätas på något annat sätt än enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 2 § 1 ska av nätföretaget debiteras merkostnaden för denna mätning och för rap- porteringen av resultaten av dessa mätningar. Om mätningen av elanvän- darens förbrukning då kräver en annan mätutrustning än vid mätning enligt de nämnda föreskrifterna, ska elanvändaren betala kostnaden för mätaren

26	9 Senaste lydelse 2018:1448.

Elleverantörer får inte debitera någon avgift för att tillhandahålla elanvändarna fakturor och fakture- ringsinformation om energianvänd- ningen.

med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i uttags- Prop. 2021/22:153 punkten.

En elanvändare får inte debiteras merkostnader för att den har

1.ingått ett avtal om leverans av el som förutsätter att mängden överförd el ska mätas per timme, eller

2.begärt att nätföretaget ska lämna information som visar elanvändarens förbrukning per timme.

6 § Ett nätföretag ska debitera en elproducent kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmat- ningspunkten hos elproducenten. Detta gäller dock inte de elproducenter som avses i 4 kap. 37 §.

7 § Ett nätföretag får debitera enskilda elanvändare och elproducenter kostnader för mätning endast i den utsträckning som anges i 5 och 6 §§.

Tvister om kostnader för mätning

8 § Nätmyndigheten ska ta upp en tvist om vilka kostnader som ska debi- teras enligt 5 eller 6 §.

En tvist ska dock inte prövas om ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätföretaget skickat ett skrift- ligt ställningstagande till den berörda parten under partens senaste kända adress.

Installation av nya mätare

9 § Ett nätföretag ska se till att elanvändare får lämplig information i samband med installation av nya mätare.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna information enligt 9 §.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8kap. 14 §10

Elleverantörer och nätföretag får inte debitera någon avgift för att tillhandahålla elanvändarna faktu- ror och faktureringsinformation om energianvändningen.

12kap.

1 §11

Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning

10Senaste lydelse 2014:270.

11 Senaste lydelse 2017:19.

Prop. 2021/22:153

till lagen följs när det gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet.

övrigt

utövar

nätmyndigheten

I övrigt

utövar nätmyndigheten

tillsyn över att lagen och föreskrif-

ter och villkor som har meddelats i

ter eller villkor som har meddelats i

anslutning till lagen följs. Tillsynen

omfattar inte bestämmelserna i 7

omfattar inte 7 och 10 kap. samt

och 10 kap. samt 11 kap. 1–12 §§

11 kap. 1–12 §§ och inte heller att

och inte heller att elleverantörerna

elleverantörerna följer sina skyldig-

följer

sina

skyldigheter

enligt

heter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § för-

8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra

sta och andra styckena, 6, 7, 9 och

styckena, 6, 7, 9 och 11 a §§.

11 a §§.

Nätmyndigheten är tillsynsmyn-

dighet

enligt

Europaparlamentets

dighet enligt EU:s elmarknadsför-

och rådets förordning (EG) nr

ordning.

714/2009 av den 13 juli 2009 om

villkor för tillträde till nät för

gränsöverskridande

elhandel och

upphävande

förordning

(EG) nr 1228/2003.

1 a §12

Ärenden

undantag

enligt

Ärenden

undantag

enligt

artikel 17.1, 17.2 och 17.3 i förord-

artikel 63.1, 63.2 och 63.3 i EU:s

ning (EG) nr 714/2009 prövas av

elmarknadsförordning prövas

regeringen.

Nätmyndigheten ska utreda ären-

Nätmyndigheten

ska

utreda

den som anges i första stycket och

sådana ärenden och därefter, med

därefter,

med

eget

yttrande,

eget yttrande, överlämna

ärendet

överlämna ärendet till regeringens

till regeringens prövning. Nätmyn-

prövning. Nätmyndigheten

ska i

digheten ska i samband med över-

samband

med

överlämnandet

lämnandet offentliggöra sitt yttran-

offentliggöra sitt yttrande.

de.

I fall som avses i artikel 17.5 i

I fall som avses i artikel 63.5 i

förordning (EG) nr 714/2009 ska

EU:s

elmarknadsförordning

ska

regeringen

meddela

beslut

efter

regeringen

meddela

beslut efter

yttrande från byrån för samarbete

yttrande från Acer.

mellan energitillsynsmyndigheter.

1 b §13

I ett beslut av nätmyndigheten

enligt sådana riktlinjer som har

enligt

en sådan

genomförandeakt

antagits med stöd av förordning

eller delegerad akt som avses i

(EG) nr 714/2009 ska det anges att

artikel 58.1 i EU:s elmarknadsför-

beslutet kan komma att ändras eller

ordning ska det anges att beslutet

upphävas efter begäran av Euro-

kan komma att upphävas efter begä-

peiska kommissionen.

ran av Europeiska kommissionen.

12Senaste lydelse 2011:712.

13Senaste lydelse 2011:712.

Tidsfrister	Tidsfrister för beslut efter
	anmälan mot ett nätföretag14

14§15

Nätmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det

att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan
1. har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och
2. innehåller ett påstående att en					2. innehåller ett påstående om att
nätkoncessionshavare			inte	följer	ett nätföretag inte följer bestäm-
bestämmelser som omfattas av nät-					melser som omfattas av nätmyndig-
myndighetens tillsyn enligt 1 §.					hetens tillsyn enligt 1 §.
Om	nätmyndigheten behöver				Om	nätmyndigheten	behöver
ytterligare tid för att avgöra ärendet					ytterligare tid för att avgöra ären-
får myndigheten förlänga				tiden	det, får myndigheten förlänga tiden
med två månader eller, om sökan-					med två månader eller, om sökan-
den medger det, med den ytter-					den medger det, med den ytter-
ligare tid som kan behövas för att					ligare tid som kan behövas för att
ärendet ska kunna avgöras.					ärendet ska kunna avgöras.
Bestämmelserna i första och and-					Första och andra styckena gäller
ra styckena gäller inte nätkonces-					inte om en tvist i fråga om den
sionshavarens		skyldigheter		enligt	skyldighet som anmälan avser ska
3 kap. 6 § första stycket, 7 § första					tas upp av nätmyndigheten enligt
stycket,	11 §	första	och	andra	3 kap.	44 §, 4 kap. 13	eller	39 §
styckena, 14 § första stycket och					eller 6 kap. 8 §.
15 § första stycket samt 4 kap. 10 §
första och tredje styckena.
					Information som nätmyndigheten
					behöver enligt
					elmarknadsdirektivet
					17 §
					Regeringen eller den myndighet
					som	regeringen bestämmer		får
					meddela föreskrifter om skyldighet
					för nätföretag att till nätmyndighe-
					ten lämna information som myndig-
					heten behöver för att fullgöra sina
					uppgifter enligt artikel 59.1 i el-
					marknadsdirektivet.

13kap.

8 §16

En sådan ideell förening eller	En sådan ideell förening eller
annan juridisk person som avses i	annan juridisk person som avses i
16 kap. 13 § miljöbalken får över-	16 kap. 13 § miljöbalken får över-
klaga nätmyndighetens beslut en-	klaga nätmyndighetens beslut en-
ligt 2 kap. 1, 6–8, 22, 26, 29, 31, 43,	ligt 2 kap. 1, 6–9, 22, 26–31, 44 och

14Senaste lydelse 2011:712.

15Senaste lydelse 2011:712.

16Senaste lydelse 2021:741.

Prop. 2021/22:153

Prop. 2021/22:153 2.3		Lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
	Härigenom förskrivs att 3 kap. 2 c § naturgaslagen (2005:403) ska ha
	följande lydelse.
	Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
			3 kap.
			2 c §1
	Det som anges i 2 b § gäller inte kontroll eller rättighet som utövas av
	staten genom regeringen.
	Bestämmelserna i 2 § andra			Bestämmelserna	i 2 §	andra
	stycket, 2 a § och 2 b § första och			stycket, 2 a § och 2 b § första och
	andra styckena hindrar inte att en			andra styckena hindrar inte att en
	transmissionsnätsoperatör bedriver			transmissionsnätsoperatör bedriver
	sådan produktion av el som avses i			sådan produktion av el som avses i
	3 kap. 1 a § andra stycket ellagen			3 kap. 12 § andra	stycket	ellagen
	(1997:857) eller ingår i samma			(1997:857) eller ingår i samma
	koncern som ett företag som be-			koncern som ett företag som be-
	driver produktion av el som ute-			driver produktion av el som ute-
	slutande är knuten till driften av			slutande är knuten till driften av
	transmissionsnätsoperatörens elek-			transmissionsnätsoperatörens elek-
	triska ledningsnät.			triska ledningsnät.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

32	1 Senaste lydelse 2011:713.

2.4Lag om ändring i lagen (2011:710) om certifiering av transmissionsnätsföretag för el

Härigenom föreskrivs1 att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 och 4– 8 §§ och 4 kap. 1–3 och 5 §§, rubriken till 4 kap. och rubrikerna närmast före 1 kap. 2 § och 3 kap. 1 § lagen (2011:710) om certifiering av trans- missionsnätsföretag för el2 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	1 §3

I denna lag finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnäts-

företag
Bestämmelser	om	certifiering	Bestämmelser	om	certifiering
finns även i artikel 3 i Europaparla-			finns även i artikel 51 i Europapar-
mentets och rådets förordning (EG)			lamentets och	rådets	förordning
nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om			(EU) 2019/943 av den 5 juni 2019
villkor för tillträde till nät för			om den inre marknaden för el
gränsöverskridande elhandel och			(EU:s elmarknadsförordning).
om upphävande	av	förordning
(EG) nr 1228/2003.
Definitioner			Ord och uttryck i lagen
			2 §

Prop. 2021/22:153

Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i ellagen (1997:857).

Med tredje land avses länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-området).

Ord och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i ellagen (1997:857).

Med tredjeland avses ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-området).

2 kap.

2 §4

Certifiering får beviljas efter an-	Certifiering får beviljas efter an-
sökan av den som avser att bedriva	sökan av den som avser att bedriva
överföring av el för annans räkning	transmission, om kraven i 3 kap. 12
genom ett transmissionsnät om	och 30–36 §§ ellagen (1997:857) är
kraven i 3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§	uppfyllda.
ellagen (1997:857) är uppfyllda.
I fråga om en person från tredje	I fråga om en person från ett
land, eller ett företag som kon-	tredjeland, eller ett företag som
trolleras av eller kan antas komma	kontrolleras av eller kan antas

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU.

2Senaste lydelse av lagens rubrik 2018:1449.

3Senaste lydelse 2018:1449.

4Senaste lydelse 2018:1449.

Prop. 2021/22:153

att kontrolleras av en eller flera	komma att kontrolleras av en eller
personer från tredje land, krävs	flera personer från ett tredjeland,
vidare att en certifiering inte även-	krävs vidare att en certifiering inte
tyrar en trygg energiförsörjning i	äventyrar en trygg energiförsörj-
någon medlemsstat i Europeiska	ning i någon medlemsstat i Euro-
unionen.	peiska unionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om krav för certifiering när det gäller en sådan person eller ett sådant företag som avses i andra stycket.

	3 kap.
Anknytning till tredje land	Anknytning till ett tredjeland
	1 §

Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, gäller bestämmelserna i 4 kap. i stället för bestämmelserna i detta kapitel.

Om certifiering begärs av en person från ett tredjeland eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från ett tredjeland, gäller 4 kap. i stället för detta kapitel.

4 §

Av artikel 3.2 i förordning (EG)	Av artikel 51.2 i EU:s elmark-
nr 714/2009 framgår att nätmyn-	nadsförordning framgår att nät-
digheten ska anta sitt slutliga beslut	myndigheten ska anta sitt slutliga
i fråga om certifiering inom två	beslut i fråga om certifiering inom
månader efter mottagandet av ett	två månader efter mottagandet av
yttrande från Europeiska kommis-	ett yttrande från Europeiska kom-
sionen och att nätmyndighetens be-	missionen och att nätmyndighetens
slut och kommissionens yttrande	beslut och kommissionens yttrande
ska offentliggöras tillsammans.	ska offentliggöras tillsammans.
I ett beslut om certifiering ska det	I ett beslut om certifiering ska det
anges att beslutet kan komma att	anges att beslutet kan komma att
ändras eller upphävas efter begä-	upphävas efter begäran av Euro-
ran av Europeiska kommissionen.	peiska kommissionen.
5 §5
Ett certifierat transmissionsnäts-	Ett certifierat transmissionsnäts-
företag ska till nätmyndigheten an-	företag ska till nätmyndigheten an-
mäla planerade transaktioner som	mäla planerade transaktioner som
har betydelse för bedömningen av	har betydelse för bedömningen av
om företaget uppfyller kraven i	om företaget uppfyller kraven i
3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§ ellagen	3 kap. 12 och 30–36 §§ ellagen
(1997:857).	(1997:857).

5Senaste lydelse 2018:1449.

6 §6	Prop. 2021/22:153
Nätmyndigheten ska ompröva en certifiering

1.efter en anmälan enligt 5 §,

2.efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller

3. om det annars finns anledning		3. om det annars finns anledning
att anta att ett transmissionsnäts-		att anta att ett transmissionsnäts-
företag	inte uppfyller kraven i	företag	inte uppfyller kraven i
3 kap.	1 a och 1 f–1 j §§ ellagen	3 kap.	12 och 30–36 §§ ellagen

(1997:857).	(1997:857).
7 §7
Nätmyndigheten ska återkalla en	Nätmyndigheten ska återkalla en
certifiering, om transmissionsnäts-	certifiering, om transmissionsnäts-
företaget inte längre uppfyller kra-	företaget inte längre uppfyller kra-
ven i 3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§ el-	ven i 3 kap. 12 och 30–36 §§ ella-
lagen (1997:857).	gen (1997:857).

8 §

Ett omprövningsärende ska handläggas skyndsamt. Om nätmyndigheten inte har meddelat ett beslut i ärendet inom fyra månader från det att en anmälan enligt 5 § eller en begäran från Europeiska kommissionen kom intill myndigheten, ska certifieringen anses bestå.

Om certifieringen inte återkallas vid en prövning enligt första stycket, ska nätmyndigheten utan dröjsmål anmäla detta till Europeiska kommis- sionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter i ärendet.

I artikel 3.2 i förordning (EG) nr	I artikel 51.2 i EU:s elmarknads-
714/2009 finns bestämmelser som	förordning finns bestämmelser som
gäller nätmyndighetens slutliga	gäller nätmyndighetens slutliga
beslut i omprövningsärendet.	beslut i omprövningsärendet.

4 kap. Certifiering i förhållande till tredje land

4 kap. Certifiering i förhållande till ett tredjeland

1 §

Om certifiering begärs av en	Om certifiering begärs av en
person från tredje land eller ett	person från ett tredjeland eller ett
företag som kontrolleras av eller	företag som kontrolleras av eller
kan antas komma att kontrolleras	kan antas komma att kontrolleras
av en eller flera personer från tredje	av en eller flera personer från ett
land, ska nätmyndigheten anta ett	tredjeland, ska nätmyndigheten
utkast till beslut i certifierings-	anta ett utkast till beslut i certifie-
frågan inom fyra månader från det	ringsfrågan inom fyra månader från
att en fullständig ansökan kom in	det att en fullständig ansökan kom
till myndigheten.	in till myndigheten.

Nätmyndigheten ska utan dröjsmål skicka utkastet till Europeiska kommissionen tillsammans med all relevant information i ärendet.

6	Senaste lydelse 2018:1449.	35
7	Senaste lydelse 2018:1449.	35

Ett transmissionsnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla om- ständigheter som kan leda till att en eller flera personer från ett tredje- land får kontroll över transmissions- nätsföretaget eller transmissions- nätet.

Prop. 2021/22:153

2 §

Nätmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommissionen

om huruvida
1. den verksamhet som certifie-		1. den verksamhet som certifie-
ringen	avser uppfyller kraven i	ringen	avser uppfyller kraven i
3 kap.	1 a och 1 f–1 j §§ ellagen	3 kap.	12 och 30–36 §§ ellagen
(1997:857), och		(1997:857), och

2.en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till Europeiska unionen.

3 §

Nätmyndigheten ska meddela ett	Nätmyndigheten ska meddela ett
slutligt beslut i frågan om certi-	slutligt beslut i frågan om certi-
fiering inom fyra månader från det	fiering inom fyra månader från det
att Europeiska kommissionen har	att Europeiska kommissionen har
tagit emot en begäran enligt 2 §.	tagit emot en begäran enligt 2 §.
Om kommissionen, när den utar-	Om kommissionen, när den utarbe-
betar sitt yttrande, begär in syn-	tar sitt yttrande, begär in synpunk-
punkter från byrån för samarbete	ter från Acer, en medlemsstat eller
mellan energitillsynsmyndigheter,	berörd part, ska tiden i stället vara
en medlemsstat eller berörd part,	sex månader.
ska tiden i stället vara sex månader.
I ett beslut om certifiering ska det	I ett beslut om certifiering ska det
anges att beslutet kan komma att	anges att beslutet kan komma att
ändras eller upphävas efter begä-	upphävas efter begäran av Euro-
ran av Europeiska kommissionen.	peiska kommissionen.

5 §8

Ett transmissionsnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla om- ständigheter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över transmissionsnäts- företaget eller transmissionsnätet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

8Senaste lydelse 2018:1449.

3	Ärendet och dess beredning	Prop. 2021/22:153

Ren energi för alla i Europa

Europaparlamentet och rådet har antagit

–förordning (EU) 2019/941 av den 5 juni 2019 om riskberedskap inom elsektorn och om upphävande av direktiv 2005/89/EG,

–förordning (EU) 2019/942 av den 5 juni 2019 om inrättande av Euro- peiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter,

–förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el, och

–direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU.

Rättsakterna trädde i kraft den 4 juli 2019. I det följande kallas direktiv (EU) 2019/944 för elmarknadsdirektivet och förordning (EU) 2019/943 för EU:s elmarknadsförordning. Elmarknadsdirektivet och EU:s elmark- nadsförordning återges i bilagorna 1 och 2. Direktivet skulle i alla delar vara genomfört i nationell rätt senast den 31 december 2020.

Elmarknadsdirektivet och förordningarna ingår i lagstiftningspaketet Ren energi för alla i Europa. I paketet ingår även

–Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet,

–Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013, och

–Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 de- cember 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.

Direktiv (EU) 2018/2001, som trädde i kraft den 24 december 2018 och skulle ha varit genomfört i nationell rätt senast den 30 juni 2021, kallas i det följande för det omarbetade förnybartdirektivet. Artiklarna 17, 21, 22 och 24 i direktivet återges i bilaga 3.

Europeiska kommissionen har inlett överträdelseärenden mot Sverige om för sent genomförande av bl.a. elmarknadsdirektivet och det omarbeta- de förnybartdirektivet. En formell underrättelse inkom till Sveriges ständiga representation vid Europeiska unionen den 4 februari 2021 i fråga om elmarknadsdirektivet och den 27 juli 2021 i fråga om det omarbetade förnybartdirektivet. Regeringen besvarade underrättelserna den 25 mars (SB2021/00136) respektive den 23 september 2021 (SB2021/01030).

Regeringen gav den 14 februari 2019 Energimarknadsinspektionen i uppdrag att analysera vilka åtgärder som krävs för att genomföra elmark- nadsdirektivet och lämna författningsförslag i de delar där genomförandet kräver bestämmelser i lag eller förordning (M2019/00373). Energimark- nadsinspektionen skulle vid genomförandet av uppdraget även analysera

vilka åtgärder som krävs i Sverige i anslutning till EU:s elmarknads-	39

Prop. 2021/22:153

förordning, förordningen om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och förordningen om riskbe- redskap inom elsektorn.

Regeringen gav den 29 maj 2019 Energimarknadsinspektionen i upp- drag att utreda vilka åtgärder som krävs för att genomföra artiklarna 17, 21, 22 och 24.1 i det omarbetade förnybartdirektivet (I2019/01688).

Energimarknadsinspektionen redovisade uppdragen i rapporten Ren energi inom EU – Ett genomförande av fem rättsakter (Ei 2020:02), som i det följande kallas Ren energi-rapporten. En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 4. Rapportens lagförslag finns i bilaga 5. Rapporten har re- missbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Infra- strukturdepartementet (I2020/00602). Det förslag som behandlas i av- snitt 10 har beretts under hand.

Regeringen tar i propositionen upp frågor som rör elnätsverksamhet och energigemenskaper. Rapportens övriga förslag bereds vidare i Regerings- kansliet.

Elmarknadslag

Promemorian Elmarknadslag (Ds 2017:44), som i det följande kallas pro- memorian, togs fram i Regeringskansliet för att göra det möjligt att lägga fram ett förslag till en ny elmarknadslag som ersätter den nuvarande el- lagen (1997:857). En sammanfattning av promemorian i relevanta delar finns i bilaga 7. Promemorians lagförslag i dessa delar återges i bilaga 8. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna finns i bilaga 9. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Infrastrukturdepartementet (I2019/00895).

Några av promemorians förslag behandlas i propositionen Elmarknads- frågor (prop. 2017/18:237) och propositionen Moderna tillståndsprocesser för elnät (prop. 2020/21:188). Regeringen tar i förevarande proposition upp frågor som rör nätverksamhet, schablonberäkning av mängden över- förd el och prövning av tvister. Promemorians övriga förslag bereds vidare inom Regeringskansliet.

Moderna tillståndsprocesser för elnät

Regeringen beslutade den 15 februari 2018 att utse en särskild utredare för att se över regelverket om nätkoncessioner (dir. 2018:6). Uppdraget var att lämna förslag på författningsändringar som moderniserar, förenklar och förbättrar elnätsregelverket utan att resurseffektivitet, nätstabilitet eller miljöskydd påverkas negativt. Elnätets betydelse som grundläggande infrastruktur skulle också beaktas. Utredningen tog namnet Nätkonces- sionsutredningen.

I juni 2019 lämnade utredaren över betänkandet Moderna tillståndspro- cesser för elnät (SOU 2019:30) till regeringen. En sammanfattning av be- tänkandet finns i bilaga 10. Betänkandets lagförslag i relevanta delar finns

ibilaga 11. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över re- missinstanserna finns i bilaga 12. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Infrastrukturdepartementet (I2019/01809).

Några av betänkandets förslag behandlas i propositionen Moderna till- ståndsprocesser för elnät (prop. 2020/21:188). Regeringen tar i föreva-

rande proposition upp vilka driftsmoment av en ledning eller ett lednings- Prop. 2021/22:153 nät som ska utföras inom landet, utökad samredovisning av lokalnät, redo-

visning av ledning i lokalnät som regionnät och miljöorganisationers rätt att överklaga beslut enligt 2 kap. ellagen.

Kapacitetsutmaningen i elnäten

Regeringen gav den 24 oktober 2019 Energimarknadsinspektionen i upp- drag att undersöka omfattningen av kapacitetsbrist i elnäten, utreda hur problematiken sett ut över tid samt analysera förutsättningar och åtgärder kopplat till de problem som identifieras (I2019/02766).

Energimarknadsinspektionen redovisade uppdraget i rapporten Kapa- citetsutmaningen i elnäten (Ei R2020:06), som i det följande kallas Kapa- citetsrapporten. En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 13. Rap- portens lagförslag finns i bilaga 14. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 15. Remissvaren finns tillgängliga i Infrastrukturdepartementet (I2020/03164).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 22 december 2021 att inhämta Lagrådets yttran- de över de lagförslag som finns i bilaga 16. Lagrådets yttrande finns i bila- ga 17.

Regeringen följer i huvudsak Lagrådets synpunkter, som behandlas i av- snitt 5, 6, 7.2–7.4, 18.3, 18.6, 19, 22 och 26.6 samt i författningskommen- taren.

I förhållande till lagrådsremissen görs även vissa språkliga och redaktio- nella ändringar.

4Nya krav på elmarknadens design

Förhållandet till det tredje inremarknadspaketet för el och naturgas

När det gäller elmarknadens design bygger Ren energi-paketet på det s.k. tredje inremarknadspaketet för el och naturgas i de delar som berör elmarknaden. Genomförandet av det tredje inremarknadspaketet behand- las i propositionen Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas (prop. 2010/11:70) och propositionen Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas – vissa genomförandeåtgärder (prop. 2011/12:77).

I detta avsnitt lämnas en kortare redogörelse över det som är nytt eller har ändrats i förhållande till det tredje inremarknadspaketet i de delar som är relevanta för förslagen i denna proposition. Mer detaljerade redo- görelser för regleringens innehåll lämnas löpande i de följande avsnitten. Det omarbetade förnybartdirektivet behandlas inte i detta avsnitt.

Prop. 2021/22:153 Elmarknadsdirektivet

Elmarknadsdirektivet ersätter Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG. Direktivet innehåller även krav som svarar mot bestämmelser som tidigare fanns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG, det s.k. energieffektiviseringsdirektivet.

Elmarknadsdirektivet syftar till att anpassa elmarknaden till de nya förutsättningar som en mer decentraliserad produktion av el från förnybara källor och utfasning av fossila bränslen medför. Den tekniska utvecklingen på området skapar såväl möjligheter som utmaningar. Även kvarstående hinder för fullbordandet av den inre marknaden för el, bl.a. fragmenterade och reglerade nationella marknader som försvårat elleverans på lika villkor

	och gränsöverskridande samarbete, behandlas.
	Konsumenternas ställning stärks
	Konsumenterna kommer att spela en avgörande roll för att uppnå den
	flexibilitet som krävs för att anpassa elsystemet till de nya förutsättning-
	arna. Direktivet stärker konsumenternas inflytande och skydd på markna-
	den ytterligare. Genom att konsumenterna får information om elförbruk-
	ning genom smarta mätare, tydligare fakturor och faktureringsinformation
	och bättre förutsättningar för att kunna jämföra erbjudanden, får de större
	möjlighet att aktivt delta i energiomställningen. De ges även möjlighet att
	förbruka, lagra och sälja egenproducerad el på marknaden. Aktiva konsu-
	menter underlättar för ny teknik och nya förbrukningsmönster.
	För att konsumenterna fullt ut ska kunna dra fördel av ny teknik som
	främjar användandet av förnybar energi är det av största vikt att det råder
	en sund konkurrens på slutkundsmarknaden. Avgifter som kan uppkomma
	för mindre kunder vid byte av leverantör ska därför tas bort. Likaså ska
	gränsöverskridande tillträde för nya leverantörer och tillhandahållare av
	elproduktion, energilagring och efterfrågeflexibilitet möjliggöras.
	En gemensam marknad för energi
	För att främja konkurrens, säkerställa elleverans till konkurrenskraftiga
	priser och trygga en verklig inre marknad för el finns det i direktivet även
	regler som avser andra centrala aktörer på marknaden. Det gäller t.ex.
	systemansvariga för överförings- respektive distributionsnäten, elleveran-
	törer och tillsynsmyndigheter. Elmarknader skiljer sig från andra markna-
	der bl.a. för att de inbegriper handel med en vara som för närvarande inte
	lätt kan lagras och som produceras med hjälp av en mängd olika produk-
	tionsanläggningar. Det krävs därför en hög grad av samarbete mellan
	marknadsaktörerna för att marknaderna ska kunna integreras.
	Direktivet tydliggör på ett övergripande plan de olika aktörernas roller
	och ansvar på elmarknaden. För systemansvariga för distributions- och
	överföringsnät införs t.ex. bestämmelser om upphandling av stödtjänster i
	syfte att säkra en effektiv och tillförlitlig drift av elnätet. Andra viktiga
42	frågor som direktivet reglerar är bl.a. hur samarbetet mellan de olika
42

aktörerna ska se ut, hur man underlättar anslutning av laddningspunkter Prop. 2021/22:153 för elfordon och vilka som får äga energilagringsanläggningar och ladd-

infrastruktur.

EU:s elmarknadsförordning

EU:s elmarknadsförordning ersätter Europaparlamentets och rådets för- ordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003.

5Nätföretag och nätverksamhet

5.1	Nätkoncessionshavare och nätverksamhet

Regeringens förslag: Ellagens reglering i fråga om drift av elnät, redo-
visning, anslutning till elnätet, överföring av el för någon annans
räkning och mätning av överförd el ska gälla den som bedriver nätverk-
samhet (nätföretag). De grundläggande skyldigheterna att ansluta an-
läggningar och att överföra el för någon annans räkning ska omfatta
även andra nätkoncessionshavare.
Med nätverksamhet ska det avses att med stöd av en nätkoncession
ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för
någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för över-
föringen.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Enligt promemorians förslag ska skyldigheten att överföra el för någon
annans räkning omfatta endast nätföretag.
Remissinstanserna tillstyrker promemorians förslag eller har inga in-
vändningar mot det.
Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer delvis med
regeringens. Utredningen föreslår att även skyldigheten att ansluta anlägg-
ningar till en ledning och skyldigheten att överföra el för någon annans
räkning görs beroende av att nätkoncessionshavaren bedriver nätverksam-
het.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inga invändningar mot det. Vattenfall AB avstyrker förslaget och
föreslår att Energimarknadsinspektionen i stället ska få medge undantag i
enskilda fall. Affärsverket svenska kraftnät och Sveriges Kommuner och
Regioner avstyrker förslaget om att koncessionspliktiga ledningar utan
externa kunder inte ska ha anslutningsskyldighet. Sveriges Kommuner och
Regioner förordar att Energimarknadsinspektionen bestämmer hur stor del
av regleringen i ellagen som innehavaren av anslutningsledningen behöver
tillämpa. Naturvårdsverket anser att förslaget bör följas av en utvärdering
för att se vilka eventuella konkurrensnackdelar det orsakar eller om
parallella nät etableras. Växjö kommun kan möjligen se att färre regler		43

Prop. 2021/22:153 kopplade till koncessionsplikt kan gälla för en elledning som endast betjänar en kund. Om rättigheter och skyldigheter i övrigt ändras, måste det kunna hanteras inom den så kallade förhandsregleringen.

Skälen för regeringens förslag

Nätverksamheten som utgångspunkt för skyldigheter enligt ellagen

En lång rad centrala skyldigheter enligt ellagen är knutna till innehavet av nätkoncession, dvs. ett tillstånd att bygga och driva en starkströmsledning eller ett nät av starkströmsledningar. Den som har nätkoncession är skyldig bl.a. att ansluta anläggningar till ledningen eller ledningsnätet, att överföra el för någon annans räkning och att mäta mängden överförd el.

I andra fall anges i lagen att det är ett nätföretag eller den som bedriver nätverksamhet som har en skyldighet. Att olika ord används svarar i de flesta fall inte mot någon skillnad i sak. Ett nätföretag är i praktiken ett företag som bedriver nätverksamhet med stöd av nätkoncession, även om det inte kommer till tydligt uttryck i lagtexten. Det kan emellertid inträffa att en nätkoncessionshavare inte bedriver nätverksamhet, t.ex. om inneha- varen av en nätkoncession för linje inte har byggt den ledning som kon- cessionen avser.

Ellagen är inte konsekvent när det gäller vilka företag som omfattas. I de fall som nämns ovan är det varje nätkoncessionshavare som har skyldigheten, i andra fall exempelvis ”den som bedriver nätverksamhet” eller ”nätföretag”. Det saknas i många fall sakliga skäl att använda olika beteckningar. Det saknas förutsättningar att nu fullständigt revidera el- lagen i detta eller andra avseenden. I de delar av ellagen som berörs av propositionens förslag bör emellertid en enhetlig begreppsanvändning in- föras. Utgångspunkten bör vara att regleringen gäller nätföretag, dvs. den som bedriver nätverksamhet, och att ordet nätkoncessionshavare används bara om en skyldighet gäller oberoende av om koncessionshavaren bedriver nätverksamhet eller inte.

Vad är nätverksamhet?

I ellagen avses det i dag med nätverksamhet att ställa elektriska stark- strömsledningar till förfogande för överföring av el (1 kap. 4 § första stycket första meningen). Till nätverksamhet hör också projektering, byggande och underhåll av ledningar, ställverk och transformatorstationer, anslutning av elektriska anläggningar, mätning och beräkning av överförd effekt och energi samt annan verksamhet som behövs för att överföra el på det elektriska nätet (1 kap. 4 § första stycket andra meningen). Utan att någon ändring görs i sak kan detta uttryckas så att nätverksamhet är att ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el och att vidta de åtgärder som behövs för överföringen. Den exemplifiering som finns i den hittillsvarande lagtexten kan alltså utgå.

Som nämns ovan är ett nätföretag ett företag som bedriver nätverksam- het med stöd av nätkoncession. Med hänsyn till att det nu införs enhetliga beteckningar bör det tydliggöras även i lagtexten att den som överför el för någon annans räkning på ett icke koncessionspliktigt nät inte bedriver nätverksamhet i ellagens mening.

Nätkoncessionsutredningen föreslår att det uttryckligen ska framgå av Prop. 2021/22:153 lagtexten att en nätkoncessionshavare som endast överför el för egen räk-

ning till uttagspunkter eller från inmatningspunkter som är belägna på koncessionshavarens ledning inte anses bedriva nätverksamhet. Det kan ifrågasättas om inte detta undantag följer redan av att nätverksamhet är att ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring. För att undvika tolkningssvårigheter bör det dock i lagen anges att överföringen ska ske för någon annans räkning.

Med nätverksamhet bör det alltså i ellagen avses att med stöd av nätkon- cession ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och att vidta de åtgärder som behövs för över- föringen.

Skyldigheter som gäller för nätkoncessionshavare

Propositionen omfattar den reglering som finns i hittillsvarande 3 och 4 kap. ellagen. I de kapitlen finns föreskrifter om skyldigheter för nätkon- cessionshavare i frågor om

•redovisning av nätverksamhet,

•skyldighet att ansluta en anläggning,

•skyldighet att överföra el,

•skyldighet att mäta och beräkna överförd el,

•betala ersättning för inmatning av el i vissa fall,

•anskaffning av el som behövs i nätverksamheten, och

•avgifter och övriga villkor för anslutning eller överföring.

Flera av föreskrifterna är inte relevanta för den som innehar en ledning eller en nätkoncession utan att bedriva nätverksamhet. Att regleringen formellt omfattar alla nätkoncessionshavare gör den onödigt betungande för en koncessionshavare som överför el endast för egen räkning. Det som kräver närmare överväganden är frågor om anslutning till en ledning eller ett ledningsnät och överföring av el för någon annans räkning. I övrigt bör de skyldigheter i lagen som är aktuella gälla för nätföretag.

Anslutning av anläggningar till en ledning eller ett ledningsnät

En nätkoncessionshavare som ansluter en extern kund blir på det sättet ett nätföretag. De kostnader som uppstår om nätkoncessionshavaren måste anpassa sin verksamhet till att överföra el för någon annans räkning kan i det enskilda fallet vara större än samhällsnyttan. Innehavaren av en led- ning med begränsad kapacitet kan dock ofta göra avsteg från anslutnings- skyldigheten (se avsnitt 18.1). Det väcker i sin tur frågan vilken praktisk betydelse anslutningsskyldigheten har när det gäller ledningar som visser- ligen är koncessionspliktiga men används för eget bruk.

Nätkoncessionsutredningen föreslår att ledningar som omfattas av nät- koncession men saknar externa kunder ska undantas från regleringen. En nätkoncessionshavare som inte redan bedriver nätverksamhet skulle i så fall inte ha någon skyldighet att ge andra aktörer tillgång till ledningen eller ledningsnätet. Detta är ett stort avsteg från grunderna för regelverket, som har som ändamål att säkerställa bl.a. att det inte byggs parallella nät och att den som innehar samhällsviktig infrastruktur ger andra aktörer

5.2Distribution och transmission

Regeringens förslag: I ellagen ska det med följande ord avses

–distribution: överföring av el för någon annans räkning genom ett lokalnät eller ett regionnät,

–distributionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett regionnät,

–lokalnät: ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning,

–regionnät: en ledning eller ledningsnät som inte ingår i ett trans- missionsnät och som omfattas av en nätkoncession för linje eller en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning,

–transmission: överföring av el för någon annans räkning genom ett transmissionsnät.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Enligt promemorians förslag ska det med distributionsnätsföretag avses den som har nätkoncession för regionledning eller ett lokalnät och med region- ledning en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje och inte ingår i ett transmissionsnät.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer inte med regeringens. I rapporten föreslås att en definition av begreppet systemansvarig för distributionssystem förs in i ellagen. Med en sådan systemansvarig ska det enligt förslaget avses en fysisk eller juridisk person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av distributionssystem inom ett visst område eller som driver en regionledning med stöd av nätkoncession för linje. I rapporten föreslås även att en definition av begreppet system- ansvarig för överföringssystem införs i ellagen, att begreppet överförings- system definieras i lagen och att begreppen transmissionsnät och trans- missionsnätsföretag utgår.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Affärsverket svenska kraftnät anser att det bör tydliggöras vilka som är systemansvariga för distributionsnät, alter- nativt vilka som inte är det av dem som innehar nätkoncession. Verket anför även att det gör lagstiftningen otydlig att använda både system- ansvarig myndighet och systemansvarig för överföringssystemet utan att tydliggöra att dessa avser samma funktion. Energiföretagen Sverige och Kraftringen Energi AB ifrågasätter förslaget att utan närmare analys införa ett systemansvar för alla nätföretag. Luleå tekniska universitet förordar att behålla befintliga begrepp men ange t.ex. att nätföretag har systemansvar för lokalnät. Oberoende Elhandlare menar att den nya DSO-rollen innebär en så stor förändring i lokalnätens roll och att det samtidigt är så oklart hur ansvarsfördelningen ska vara mellan distributionsnätföretag och transmis- sionsnätsföretag att det kräver ytterligare utredning. Trafikverkets uppfatt- ning är att verket inte är och aldrig har varit något nätföretag (system- ansvarig) och att verket i annat fall uttryckligen måste undantas från de skyldigheter som följer av förslaget i rapporten. Vattenfall AB anser att definitionen av systemansvar bör omformuleras för att ligga i linje med elmarknadsdirektivet. Ellevio AB anser att alla nätägare, inklusive alla

Prop. 2021/22:153

Prop. 2021/22:153 lokalnätsföretag, bör klassas som systemansvariga för distributionssystem. Att nätföretagen ska vara systemansvariga är enligt E.ON Sverige AB ett långtgående uppdrag vilket kräver befogenheter och verktyg som dagens nätföretag saknar.

Skälen för regeringens förslag

Transport av el

I ellagen används ordet överföring som beteckning på all transport av el, oavsett på vilken nivå i det koncessionspliktiga elnätet som transporten äger rum. I den äldre ellagen – lagen (1902:71 s.1) innefattande vissa be- stämmelser om elektriska anläggningar – gjordes skillnad mellan överfö- ring och distribution. I 1 § första stycket, i den lydelse den äldre ellagen hade när den upphävdes, angavs att med elektrisk anläggning förstods ”an- läggning med däri ingående särskilda föremål för produktion, upplagring, omformning, överföring, distribution eller nyttjande av elektrisk ström”. I för- arbetena till bestämmelsen anfördes följande (prop. 1970:139 s. 54):

I ”överföring” torde enligt vanligt språkbruk kunna inrymmas varje tran- sport av elektrisk kraft, således även s.k. detaljdistribution. I paragrafen åsyftas därmed dock endast transporter av större energimängder, t.ex. från en kraftstation till en distributör. Denna betydelse torde överens- stämma med den inom branschen allmänt omfattade. Med ”distribution” avses mera lokalt inriktad verksamhet som går ut på leverans av kraft till olika förbrukare.

Även i elmarknadsdirektivet görs skillnad mellan överföring och distribu- tion. Med överföring avses transport av el i sammanlänkade system med högspänningsnät samt nät med extra hög spänning för tillhandahållande till slutförbrukare eller distributörer, men inte leverans (artikel 2.34). Med distribution avses transport av el i system med högspännings-, mellan- spännings- och lågspänningsnät för tillhandahållande till kunder, men inte leverans (artikel 2.28).

Uppdelningen i överföring och distribution har stor betydelse inom EU- regelverket. Kraven skiljer sig i väsentliga avseenden åt när det gäller sådana nätföretag som bedriver distribution i elmarknadsdirektivets me- ning å ena sidan och företag som bedriver överföring å den andra. I Sverige har kraven i tidigare gällande direktiv 2009/72/EG genomförts utan att det uttryckligen görs skillnad mellan företag som bedriver överföring och sådana som bedriver distribution.

Den svenska lagstiftningen skulle bli lättare att förstå om det gjordes en tydligare uppdelning mellan nätföretag som bedriver överföring och företag som bedriver distribution. Vidare skulle kopplingen till EU-rätten bli lättare att uppfatta.

Distribution och transmission

Att använda ordet distribution med den innebörd som framgår av elmark- nadsdirektivet är förenligt med såväl allmänt språkbruk som bruket inom elbranschen. Med utgångspunkt i svenska förhållanden kan distribution definieras som överföring av el för någon annans räkning genom ett lokal- nät eller ett regionnät.

Att använda ordet överföring på samma sätt som i elmarknadsdirektivet Prop. 2021/22:153 är dock förenat med praktiska svårigheter. Med hänsyn till att ordet i dag

i ellagstiftningen används för all transport av el skulle en omfattande omar- betning av författningstexten vara nödvändig. Det ligger närmare till hands att använda termen transmission för överföring för någon annans räkning genom ett transmissionsnät. En fördel med att använda transmission i stället för det vanligare överföring är också att det tydligare framgår att det handlar om en juridisk och teknisk term med en skarpt avgränsad innebörd (prop. 2017/18:237).

Distributionsnätsföretag

I elmarknadsdirektivet används ordet systemansvarig som beteckning på elnätsföretag. Med systemansvarig för distributionssystemet (på engelska distribution system operator eller DSO) avses en fysisk eller juridisk per- son som ansvarar för drift, säkerställande av underhåll av och, vid behov, utbyggnad av distributionssystemet inom ett visst område och, i tillämp- liga fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på distribution av el (artikel 2.29). I Sverige har region- och lokalnätsföretagen redan ett sådant ansvar enligt ellagen. Frågan är om det tillför någonting väsentligt att även använda elmarknadsdirektivets terminologi. Det främsta argumentet för detta är att det innebär en anpassning till EU-rättsakterna så som dessa formulerats på svenska. I övrigt är det tveksamt om det finns några sär- skilda fördelar.

Termen systemansvarig för distributionssystemet förekommer inte i vanligt språkbruk och används inte heller inom elbranschen. Den framstår också som otymplig. Det är inte heller lämpligt att införa beteckningen systemansvarig för nätföretag utan att samtidigt byta ut uttrycket system- ansvarig myndighet, som i ellagen används för den myndighet som har det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el (8 kap. 1 §).

Elnätsföretag eller nätföretag är de i Sverige etablerade motsvarigheter- na till elmarknadsdirektivets term systemansvariga. Någon fullständig an- passning av terminologin i den nationella ellagstiftningen till EU- rättsakterna är inte praktiskt genomförbar. Med hänsyn till det sagda fram- står det som lämpligt att i lagen använda beteckningen distributionsnäts- företag.

Termen transmissionsnätsföretag används redan i ellagen som beteck- ning på den aktör som benämns systemansvarig för överföringssystem i elmarknadsdirektivet. När det gäller transmissionsnät och transmissions- nätsföretag finns det inte anledning att göra några andra överväganden i fråga om terminologin än de som redovisas i propositionen Elmarknads- frågor (prop. 2017/18:237 s. 29–34).

När distributionsnätsföretag definieras i ellagen är det viktigt att de aktö- rer som pekas ut i sak är identiska med elmarknadsdirektivets systeman- svariga för distributionssystem. Det finns emellertid utrymme för att med utgångspunkt i svenska förhållanden tydligare ange vilka företag det är som avses utan att detta innebär någon skillnad i sak. Det är inte nödvän-

digt att det redan av definitionen framgår att ett företag som ansvarar för

Prop. 2021/22:153

drift och underhåll och utbyggnad av distributionssystem inom ett visst område är ett distributionsnätsföretag. Att företaget har ett sådant ansvar följer av att det innehar en nätkoncession och bedriver nätverksamhet.

Med distributionsnätsföretag bör det mot denna bakgrund avses ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett regionnät. En sådan definition omfattar de företag som innehar och ansvarar för driften av de regionala och lokala distributionsnäten.

Lokalnät och regionnät

Orden lokalnät och regionnät är etablerade. Det är tveksamt om termerna i någon större utsträckning kan ge upphov till tolkningssvårigheter om de används i lagtexten. För tydlighetens skull är det dock lämpligt att termer- na definieras i ellagen, inte minst med hänsyn till att regionnät från och med den 1 augusti 2021 kan byggas och drivas med stöd av en nätkon- cession för område med en lägsta tillåta spänning och alltså inte längre behöver utgöras av sådana regionledningar som omfattas av nätkoncession för linje (prop. 2020/21:188).

Ett lokalnät är ett ledningsnät som omfattas en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning. Så bör termen också användas i ellagen.

En regionledning definieras i dag som en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje och inte ingår i ett transmissionsnät (1 kap. 4 a § andra stycket ellagen). Med utgångspunkt i den definitionen bör det med regionnät avses en ledning eller ett ledningsnät som inte ingår i ett trans- missionsnät och som omfattas av en nätkoncession för linje eller av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning. Det är då inte nödvändigt att använda termen regionledning i lagen.

Ett nytt systemansvar?

Regeringens förslag innebär att termen nätföretag även i fortsättningen kommer att användas i fråga om alla företag som är systemansvariga i el- marknadsdirektivets mening, både distributionsnätsföretag och transmis- sionsnätsföretag. Beteckningen distributionsnätsföretag kommer i ellagen att omfatta samtliga nätföretag som inte är transmissionsnätsföretag. I sak innebär förslaget i denna del inte någon ändring i förhållande till gällande rätt. Det införs alltså inte ett nytt systemansvar som några remissinstanser befarat. Även rollfördelningen mellan distributionsnätsföretagen och transmissionsnätsföretagen förblir oförändrad.

Åtskillnad av transmission

I ellagen finns föreskrifter om förbud mot att i vissa fall använda rättig- heter gentemot ett transmissionsnätsföretag eller ett företag som produce- rar eller handlar med el eller naturgas (3 kap. 1 g §). Regleringen syftar till att säkerställa att ett transmissionsnätsföretag är oberoende av företag som producerar eller handlar med el eller naturgas. I lagförslaget finns para- grafer som i sak överensstämmer med den hittillsvarande regleringen och inte innebär någon ändring utöver en språklig och redaktionell bearbet- ning. Lagrådet konstaterar att varken lagtexten eller författningskommen- taren ger något svar på frågan vilka rättigheter som avses med förbudet. I den frågan finns inte något särskilt beredningsunderlag i detta lagstift- ningsärende. Det saknas därför förutsättningar för resonemang som går

utöver det som anges i tidigare förarbeten, se prop. 2010/11:70 s. 103 och Prop. 2021/22:153

255.Detta bör dock inte vara ett hinder för sådana omdisponeringar som krävs för att ellagen ska ha en lämplig struktur och uppbyggnad.

6Drift av ledning eller ledningsnät som ska utföras i Sverige

Regeringens förslag: Driften av en ledning eller ett ledningsnät ska vara organiserad så att övervakning och styrning av anläggningen samt utfärdande av arbetsbegäran och driftorder utförs i Sverige.

Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer med regering- ens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Länsstyrelsen i Gotland påpekar att det behöver tydliggöras hur långt kravet sträcker sig avseende kontrakterade entreprenörer. Energimyndigheten har liknande synpunkter och anser vidare att utredningens definition av drift är problematisk då denna skulle kunna ges en vid tolkning.

Försvarets radioanstalt för fram att det fortsatt finns behov av att kunna pröva nätföretags lämplighet att inneha nätkoncession ur totalförsvars- synpunkt, vilket utredningen valt att inte lämna något förslag om. Liknande synpunkter förs även fram av bl.a. Försvarsmakten, Totalförsvarets forsk- ningsinstitut, Affärsverket svenska kraftnät och Länsstyrelsen i Krono- bergs län. Affärsverket svenska kraftnät påpekar därtill att det utöver att skapa rättsliga förutsättningar för att beakta totalförsvarets behov i dessa sammanhang bör tydliggöras i Energimarknadsinspektionens myndighets- uppdrag att de ska bevaka totalförsvarets intressen i sin myndighetsutövning.

Skälen för regeringens förslag: En fungerande elförsörjning är mycket viktig för att upprätthålla samhällets funktion. Historiskt har kontrollen över elsystem och elnät funnits på lokal, regional och nationell nivå. Elnätets robusthet och avbrottssäkerhet har successivt förbättrats genom bättre nät och nätdrift. Under de senaste decennierna har en omfattande strukturomvandling och många ägarbyten av elnätsföretag skett. Samtidigt ska Sverige ha ett starkt totalförsvar mot bakgrund av det säkerhets- politiska läget och en ökad hotbild mot Sverige, inte minst i form av informationspåverkan och it-attacker. Regeringen anser därför att det är motiverat att införa ett funktionskrav på att stora delar av arbetet med drift av ledningar och ledningsnät ska utföras i Sverige. På så sätt behålls den faktiska kontrollen inom landets gränser.

Lagrådet anser att det bör förtydligas hur bestämmelsen är tänkt att tillämpas i förhållande till reglerna om tillsyn i 12 kap. ellagen. Regeringen vill med anledning av detta förtydliga att kravet innebär att de personer på ett nätföretag som arbetar med de aktuella driftsmomenten ska ha sin anställning i Sverige och befinna sig här vid utfärdande av t.ex. en arbets- begäran. Som Lagrådet påpekar kan det vara förenat med vissa svårigheter att genom tillsyn kontrollera var en person exakt befinner sig om utfärdan-

Prop. 2021/22:153 det t.ex. sker via e-post. Det ska dock i detta sammanhang framhållas att de nätföretag som i dag är verksamma i Sverige sköter driften av sina nät härifrån och att dessa aktörer arbetar med hög säkerhet genom att t.ex. an- vända sig av slutna e-postsystem vid driftarbete. Några praktiska problem att utöva tillsyn över att kravet uppfylls bör därför inte uppkomma.

Energimyndigheten anser att nätkoncessionsutredningens definition av drift som ska utföras i Sverige är problematisk då den kan ges en för vid innebörd. Regeringen delar inte denna ståndpunkt utan anser att de av utredningen utpekade momenten som ska utföras i Sverige täcker de delar som bedöms kritiska för att den faktiska kontrollen ska bibehållas inom landet. Länsstyrelsen i Gotland efterlyser vägledning om hur kraven på att viss drift ska utföras i Sverige förhåller sig till kontrakterade under- entreprenörer. Det står liksom tidigare fritt för elnätsföretag att lägga ut driftsarbete på entreprenad. De moment som enligt förslaget ska utföras i Sverige träffar dock även underentreprenörer.

Flera remissinstanser lyfter fram behovet av att utreda frågan om en prövning av nätföretags lämplighet ur försvarssynpunkt. För närvarande finns det inte några planer på att utreda detta närmare men regeringen kommer att följa frågan framöver.

7Stödtjänster

7.1Vad är stödtjänster?

Regeringens förslag: I ellagen ska med en stödtjänst avses en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning. Med en icke frekvensrelaterad stödtjänst ska avses en stödtjänst som används av ett nätföretag för spännings- reglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokalnät, kortslutningsström samt förmåga till dödnätsstart och till ödrift.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer i huvudsak med rege- ringens. I rapporten föreslås en utförligare definition av stödtjänst.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Luleå tekniska universitet anser att det är rimligt att hantering av överbelastning räknas som en stödtjänst.

Skälen för regeringens förslag

Frekvensrelaterade och icke frekvensrelaterade stödtjänster

För att kunderna på elmarknaden ska få pålitliga och stabila nättjänster krävs att nätföretagen använder sig av stödtjänster.

Frekvens måste regleras omedelbart, eller åtminstone mycket snabbt, och regleringen kan göras genom att öka eller minska produktionen eller förbrukningen. Den fysikaliska bakgrunden är att produktion och förbruk- ning hela tiden måste vara lika stora. Till tjänster kopplade till frekvens-

Prop. 2021/22:153 7.2

Marknadsbaserad anskaffning av stödtjänster

Regeringens förslag: Ett nätföretag ska anskaffa icke frekvensrelate- rade stödtjänster på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorien- terat sätt.

Detta krav på anskaffningen ska inte tillämpas om

–lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna gäller för anskaffningen,

–anskaffningen gäller en nätkomponent som är integrerad i elnätet och används uteslutande för att säkerställa en säker och tillförlitlig drift av nätet, dock inte för balansering eller hantering av överbelastning, eller

–nätmyndigheten har beviljat dispens i det enskilda fallet. Nätmyndigheten ska få bevilja dispens endast om det är ekonomiskt

ineffektivt att anskaffa stödtjänsten på ett öppet, icke-diskriminerande eller marknadsorienterat sätt.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer i huvudsak med rege- ringens. I rapporten föreslås inte att kravet på öppen, icke-diskriminerande och marknadsorienterad anskaffning ska vara subsidiärt till lagen om upp- handling inom försörjningssektorerna.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige och Kraftringen Energi AB ställer sig frågande till om det är rimligt att kräva att alla dagens elnätsföretag ska klara detta och om det är det mest effektiva sättet ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Göteborgs kommun och Göteborg Energi AB anser att det finns oklarheter i förslaget och bedömer att det är långt ifrån självklart att det kommer att finnas en marknad för samtliga stöd- tjänster med tanke på hur få tjänsteleverantörer det finns i dag. Lokalkraft Sverige anser att lokalnätsägare ska få fortsätta att äga förnyelsebar pro- duktion för att täcka nätförluster. Även Elinorr ställer sig frågande till ändringen med hänvisning till att den endast leder till ökad administration och ökade kostnader. Malung-Sälens kommun anför att det är viktigt att Energimarknadsinspektionen beviljar undantag från krav på upphandling om nätföretaget kan påvisa att kravet är ekonomiskt ineffektivt. Elinorr föreslår att möjligheterna att bevilja undantag tillämpas i största möjliga mån. Installatörsföretagen Service i Sverige AB anser att Energimarknads- inspektionen bör få en tidsgräns för att fatta beslut.

Skälen för regeringens förslag

Krav på ett marknadsbaserat förfarande

Elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om ett marknadsbaserat förfarande för anskaffningen av icke frekvensrelaterade stödtjänster när det gäller både distributionsnätsföretag (artikel 31.7) och transmissions- nätsföretag (artikel 40.5).

Vid upphandlingen av stödtjänster ska ett distributionsnätsföretag upp- handla de icke frekvensrelaterade stödtjänster som behövs för nätet i enlig- het med transparenta, icke-diskriminerande och marknadsbaserade förfa- randen. Tillsynsmyndigheten ska dock kunna bevilja ett undantag om det

marknadsbaserade tillhandahållandet av icke frekvensrelaterade stöd- Prop. 2021/22:153 tjänster är ekonomiskt ineffektivt (artikel 31.7 första meningen).

Skyldigheten att upphandla icke frekvensrelaterade stödtjänster gäller inte för helt integrerade nätkomponenter (artikel 31.7 andra meningen och 40.7).

Ett transmissionsnätsföretag är ansvarigt för att upphandla stödtjänster för att säkerställa driftsäkerheten (artikel 40.1 i i elmarknadsdirektivet). Transmissionsnätsföretaget ska upphandla balanstjänster genom transpa- renta, icke-diskriminerande och marknadsbaserade förfaranden samt deltagande av alla kvalificerade elföretag och marknadsaktörer, inklusive marknadsaktörer som erbjuder energi från förnybara energikällor, mark- nadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet, aktörer som driver energi- lagringsanläggningar och marknadsaktörer som deltar i aggregering (artikel 40.4 första meningen i elmarknadsdirektivet). När det gäller aktö- rernas medverkan ska tillsynsmyndigheter och transmissionsnätsföretag i nära samarbete med alla marknadsaktörer fastställa tekniska krav för del- tagande på dessa marknader på grundval av de tekniska egenskaperna för marknaden (artikel 40.4 andra meningen).

När det gäller balanstjänster är kraven genomförda genom bestäm- melserna om balansansvar i 8 kap. ellagen. Enligt elmarknadsdirektivet ska kraven dock tillämpas även i fråga om icke frekvensrelaterade stöd- tjänster, utom i de fall tillsynsmyndigheten har bedömt att marknads- baserat tillhandahållande av tjänsterna inte är ekonomiskt effektivt och har beviljat undantag (artikel 40.5 första meningen). I direktivet anges vidare att den rättsliga ramen i synnerhet ska säkerställa att transmissionsnäts- företag kan upphandla tjänster från leverantörer av efterfrågeflexibilitet eller energilagring och ska främja genomförandet av energieffektivitets- åtgärder, där dessa tjänster kostnadseffektivt minskar behovet av uppgra- dering eller ersättning av elkapacitet och stöder en effektiv och säker drift av distributionssystemet (artikel 40.5 andra meningen).

Finns det en skyldighet att anskaffa stödtjänsterna externt?

Några remissinstanser väcker frågor om huruvida alla nätföretag har förutsättningar att anskaffa stödtjänster externt och på ett marknadsbaserat sätt. Elmarknadsdirektivet bör inte tolkas som att det finns en allmän skyldighet för nätföretagen att anskaffa stödtjänsterna externt. I den ut- sträckning som det är förenligt med regelverket i övrigt finns det utrymme för nätföretagen att utföra de nödvändiga uppgifterna i egen regi. Så kan alltså vara fallet om det inte finns en marknad för den aktuella stödtjänsten. Frågan om i vilken utsträckning nätföretag får bedriva exempelvis el- produktion behandlas nedan (avsnitt 9).

Upphandlingslagstiftningen i Sverige

För att ta ställning till behovet av genomförandeåtgärder krävs först en bedömning av vilket det gällande regelverket är i Sverige när det gäller nätföretagens upphandling av icke frekvensrelaterade stödtjänster.

Nätföretagen är upphandlande enheter enligt 1 kap. 22 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna, förkortad

LUF. Upphandlande enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt
och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet	55
	55

Prop. 2021/22:153

sätt. Vid upphandlingar ska vidare principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet iakttas (4 kap. 1 § LUF).

Lagen innehåller undantag för vissa kontrakt som avser leveranser av energi till nätföretag (3 kap. 10 § andra punkten LUF). När det gäller el som behövs för nätverksamheten krävs dock enligt ellagen att nätföretaget anskaffar elen på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt (3 kap. 16 § ellagen).

En särskild bestämmelse om anskaffning av stödtjänster

Det finns alltså redan nationella föreskrifter för att säkerställa att nätföre- tagens anskaffning av varor och tjänster sker på ett öppet, icke-diskrimi- nerande och marknadsorienterat sätt. Regeringen ser inte heller skäl att införa en specialreglering i ellagen som ska tillämpas i stället för lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.

Det regelverk som beskrivs närmast ovan är dock inte heltäckande. Icke frekvensreglerande stödtjänster kan omfattas av undantaget för leveranser av energi till nätföretag utan att samtidigt falla under ellagens krav när det gäller el som behövs i nätverksamheten. Det är alltså nödvändigt att införa föreskrifter om marknadsbaserad anskaffning för att genomföra elmark- nadsdirektivet i denna del. Några remissinstanser för fram invändningar med hänvisning till den administrativa bördan för nätföretagen eller att en sådan anskaffning är samhällsekonomiskt ineffektiv. Invändningarna kan beaktas när de nationella föreskrifterna utformas, men det finns inte utrymme för att avstå från en reglering. Det bör införas ett krav att nätföretag ska anskaffa icke frekvensrelaterade stödtjänster på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt. Ett sådant krav kan inte anses vara mer betungande för företagen än vad som krävs för att genom- föra direktivet. Kravet bör dock gälla endast om lagen om upphandling inom försörjningssektorerna inte gäller för anskaffningen.

Lagrådet anser att det borde vara möjligt att utforma regleringen så att den ger mer konkret vägledning. Regleringen i denna del ska ses mot bakgrund av elmarknadsdirektivets allmänt hållna krav på transparenta, icke-diskriminerande och marknadsbaserade förfaranden. Som nämns ovan finns redan en liknande reglering när det gäller anskaffningen av el som behövs för nätverksamheten. Motsvarande krav gäller även när Affärsverket svenska kraftnät anskaffar tjänster med anknytning till det övergripande systemansvaret från elproducenter (8 kap. 3 a § andra me- ningen ellagen) och när balansansvariga anskaffar produktionskapacitet (8 kap. 11 c § ellagen). Regeringen bedömer inte att regelverket behöver vara mer detaljerat när det gäller nätföretagens anskaffning av icke fre- kvensrelaterade stödtjänster.

Undantag för helt integrerade nätkomponenter

I enlighet med det som anges i direktivet bör ellagens krav inte gälla när ett nätföretag anskaffar helt integrerade nätkomponenter. I elmarknads- direktivet definieras dessa som nätkomponenter som är integrerade i överförings- eller distributionssystemet, däribland lagringsanläggningar, och som används uteslutande för att säkerställa säker och tillförlitlig drift av överförings- eller distributionssystemet, och inte för balansering eller hantering av överbelastning (artikel 2.51).

Undantag som beviljas av Energimarknadsinspektionen	Prop. 2021/22:153
Enligt elmarknadsdirektivet ska tillsynsmyndigheten kunna meddela ett
undantag från kravet på transparenta, icke-diskriminerande och marknads-
baserade förfaranden, om myndigheten bedömer att ett marknadsbaserat
tillhandahållande är ekonomiskt ineffektivt. Energimarknadsinspektionen
bör alltså få möjlighet att bevilja sådana undantag. Som några remiss-
instanser framhåller är det angeläget att undantag kan beviljas när det är
motiverat. Det bör dock överlämnas till Energimarknadsinspektionen att
avgöra i vilka situationer det är ekonomiskt ineffektivt att anskaffa en
stödtjänst på ett på ett öppet, icke-diskriminerande eller marknadsorien-
terat sätt.
Installatörsföretagen Service i Sverige AB anser att Energimarknadsin-
spektionen bör få en tidsgräns för att fatta beslut. Enligt förvaltningslagen
(2017:900) ska ett ärende hos en förvaltningsmyndighet handläggas så en-
kelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten ef-
tersätts (9 § första stycket). Regeringen bedömer att det inte är nödvändigt
att införa särskilda bestämmelser om tidsramar för Energimarknadsinspek-
tionens prövning.
Sanktioner
Lagrådet efterlyser överväganden när det gäller behovet av sanktioner.
Energimarknadsinspektionen utövar tillsyn över att ellagen följs i de delar
som är relevanta här (12 kap. 1 § andra stycket). Inspektionen har rätt att
på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för
tillsynen (12 kap. 2 §) och får meddela de förelägganden som behövs för
att trygga efterlevnaden (12 kap. 3 § första stycket). Något behov av sank-
tioner utöver detta bedöms inte finnas.

7.3 Icke-diskriminerande behandling av aggregatorer

Regeringens förslag: Ett nätföretag som anskaffar stödtjänster ska i förhållande till elproducenter behandla aktörer som tillhandahåller tjänster i form av ändrad elförbrukning genom aggregering på ett icke- diskriminerande sätt på grundval av aktörernas tekniska kapacitet.

Med aggregering ska det avses sammanslagning av flera elanvän- dares förbrukning eller sammanslagning av producerad el för försälj- ning, anskaffning eller auktionering på elmarknader.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer i huvudsak med rege- ringens. Enligt rapportens förslag ska ett nätföretag inte få diskriminera aggregatorer vid anskaffande av stödtjänster.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Konjunkturinstitutet hade gärna sett en mer utförlig analys av vilka utmaningar som uppstår med anledning av att elmarknadsdirektivet främjar efterfrågeflexibilitet genom aggregering. Sveriges Kommuner och Regioner anser att syftet med aggregatorers verk- samhet bör förtydligas i regelverket.

Prop. 2021/22:153 Skälen för regeringens förslag: I artikel 17 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om efterfrågeflexibilitet genom aggregering. Med aggregering avses i direktivet en funktion som fullgörs av en fysisk eller juridisk person som kombinerar flera kundlaster eller producerad el för försäljning, inköp eller auktionering på alla slag av organiserade elmark- nader (artikel 2.18).

Huvuddelen av kraven i artikel 17 ligger utanför ramarna för proposi- tionen. Ett krav gäller dock särskilt upphandlingen av stödtjänster. Med- lemsstaterna ska säkerställa att nätföretag i det sammanhanget behandlar marknadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet genom aggregering på ett icke-diskriminerande sätt tillsammans med producenter och på grund- val av deras tekniska kapacitet (artikel 17.2).

Det är inte uppenbart att någon särskild reglering är nödvändig i denna del vid sidan av den övriga regleringen av nätföretagens anskaffning av stödtjänster. Det finns dock ingen anledning att lämna utrymme för tvivel om att Sverige har genomfört elmarknadsdirektivet i denna del. Det är inte en sådan fråga som kräver en utförlig analys av det slag som Konjunktur- institutet efterlyser. För att införa en reglering krävs inte heller att syftet med aggregatorers verksamhet förtydligas på det sätt som Sveriges Kom- muner och Regioner efterlyser.

Det bör alltså införas ett krav på att ett nätföretag som anskaffar stöd- tjänster i förhållande till elproducenter ska behandla aktörer som tillhanda- håller tjänster i form av ändrad elförbrukning genom aggregering på ett icke-diskriminerande sätt på grundval av aktörernas tekniska kapacitet.

Det bör i lagen preciseras vad som avses med aggregering med elmark- nadsdirektivets definition som utgångspunkt. För att underlätta läsningen bör, i enlighet med Lagrådets förslag, det med aggregering avses samman- slagning av flera elanvändares förbrukning eller sammanslagning av pro- ducerad el för försäljning, anskaffning eller auktionering på elmarknader.

7.4Förhandsprövning av villkor

Regeringens förslag: Ett nätföretag ska inte få ingå avtal om stöd- tjänster förrän nätmyndigheten har godkänt de metoder som har använts för att utforma avtalen. Den nya förhandsprövningen ska dock inte om- fatta balansavtal.

Nätmyndigheten ska godkänna metoderna, om metoderna kan antas leda till att stödtjänster

–utförs så effektivt som möjligt,

–ger lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag, och

–tillhandahålls på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt. Nätmyndighetens beslut i frågan om godkännande ska gälla omedel-

bart. Nätmyndigheten ska delge beslutet genom kungörelse.

Ett nätföretag ska offentliggöra de villkor som företaget tillämpar i avtalen. Företaget ska utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om villkoren.

	Ren energi-rapportens förslag överensstämmer i huvudsak med rege-
58	ringens. Enligt rapportens förslag ska godkännande lämnas, om metoderna

kan antas leda till att villkoren i avtalen uppfyller krav på att ett nätföretag Prop. 2021/22:153 ska anskaffa de stödtjänster som behövs för elnätets effektiva, tillförlitliga

och säkra drift på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inga invändningar mot det. Installatörsföretagen Service i Sverige AB
anser att Energimarknadsinspektionen bör få en tidsgräns för att fatta be-
slut.
Skälen för regeringens förslag
Krav på förhandsprövning
När det gäller sådana avtal om stödtjänster som ingås av distributionsnäts-
företag finns det i artikel 31.6 i elmarknadsdirektivet en hänvisning till
artikel 59.7. Kravet på förhandsprövning enligt den sistnämnda bestäm-
melsen gäller dock även transmissionsnätsföretag, liksom kravet på offent-
liggörande enligt artikel 59.8.
En nationell energitillsynsmyndighet ska ansvara för att i tillräckligt
lång tid innan dessa träder i kraft fastställa eller godkänna åtminstone
nationella metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för tillhanda-
hållande av stödtjänster, som ska utföras så ekonomiskt som möjligt och
ge lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera sin inmatning och
sitt uttag, varvid stödtjänsterna ska tillhandahållas rättvist och utan diskri-
minering och baserat på objektiva kriterier (artikel 59.7 b). Metoderna och
villkoren ska offentliggöras (artikel 59.8).
Balanstjänster
När det gäller balanstjänster finns redan bestämmelser om förhandspröv-
ning och offentliggörande i 8 kap. 4 a § andra och tredje styckena respek-
tive 4 b § ellagen. Den ordningen genomför elmarknadsdirektivet när det
gäller villkoren i balansavtal. Det finns inte heller i övrigt skäl att ändra de
aktuella bestämmelserna. Den nya förhandsprövning som krävs för att
genomföra direktivet bör alltså inte omfatta balansavtal.
Övriga stödtjänster
Det kan antas underlätta för såväl de berörda företagen som Energimark-
nadsinspektionen om den nya förhandsprövningen har i huvudsak samma
utformning som den ordning som gäller för balansavtal. Regeringen upp-
fattar inte heller att det finns skäl som talar för att införa en annan modell
för prövningen.
Ett nätföretag bör mot denna bakgrund inte få ingå avtal om stödtjänster
förrän Energimarknadsinspektionen har godkänt de metoder som har an-
vänts för att utforma avtalen (jfr 8 kap. 4 a § andra stycket första meningen
ellagen). Energimarknadsinspektionen bör i enlighet med elmarknads-
direktivets krav godkänna metoderna, om metoderna kan antas leda till att
stödtjänster utförs så effektivt som möjligt, ger lämpliga incitament för
nätanvändarna att balansera sin inmatning och sitt uttag och tillhandahålls
på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt.
Energimarknadsinspektionens beslut i frågan om godkännande bör gälla
omedelbart, och myndigheten bör delge beslutet genom kungörelse	59
	59

Prop. 2021/22:153 (jfr 8 kap. 4 b § tredje stycket ellagen). När det gäller tiden för att avgöra ett ärende finns inte behov av någon reglering utöver den som finns i för- valtningslagen (se avsnitt 7.2).

Det bör ligga på nätföretagen att offentliggöra de villkor som företagen tillämpar i avtal om stödtjänster och att utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om villkoren (jfr 8 kap. 4 b § ellagen).

Lagrådet efterlyser ett förtydligande i frågan om det avses vara någon skillnad mellan metoder att utforma avtalen och avtalsvillkor. Det enklaste sättet att i förhand pröva metoderna för utformningen av avtalsvillkor torde vara att på ansökan av ett nätföretag granska de standardvillkor som före- taget använder för att utforma avtalen med de enskilda leverantörerna (jfr prop. 2011/12:77 s. 25). Det utesluter dock inte att metodprövningen kan ske på annat sätt. Ytterst bör det vara upp till Energimarknadsinspektionen att avgöra vad som är ett ändamålsenligt sätt att genomföra prövningen. Metoder att utforma avtalen och avtalsvillkor kan alltså inte utan vidare sägas vara samma sak.

7.5Riktlinjer och tekniska villkor

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om

–hur ett distributionsnätsföretag ska ta fram och utforma riktlinjer för att anskaffa stödtjänster,

–skyldighet för ett transmissionsnätsföretag att ta fram specifikatio- ner för de icke frekvensrelaterade stödtjänster som företaget anskaffar och standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster och lämna specifikationerna och marknadsprodukterna till nätmyndigheten för godkännande,

–vilka krav som ska vara uppfyllda för att nätmyndigheten ska god- känna specifikationer och marknadsprodukter, och

–vilka tekniska villkor i övrigt som ett nätföretag får ställa i fråga om stödtjänster.

Ren energi-rapporten innehåller inte något motsvarande förslag. Remissinstanserna: Affärsverket svenska kraftnät anser att det även i

fortsättningen bör vara den systemansvariga myndigheten som bär huvud- ansvaret för framtagandet av tekniska krav för deltagande på marknaderna. Enligt verket räcker det inte enbart med skrivningar om att stödtjänsterna ska upphandlas, utan det bör framgå att det även ingår i ansvaret att på olika sätt utveckla stödtjänsterna. Övriga remissinstanser berör inte frågan särskilt.

	Skälen för regeringens förslag
	Riktlinjer för upphandlingen
	Elmarknadsdirektivet utgår från att ett distributionsnätsföretag kan ta fram
	”regler” för att upphandla de produkter och tjänster som behövs för distri-
	butionsnätets effektiva, tillförlitliga och säkra drift. När det gäller ett distri-
	butionsnätsföretag som är ansvarigt för sådan upphandling ska de regler
60	som företaget antar för detta ändamål vara objektiva, transparenta och

icke-diskriminerande samt utvecklas i samordning med transmissions- Prop. 2021/22:153 nätsföretag och andra berörda marknadsaktörer (artikel 31.6 första me-

ningen). Att i detta sammanhang använda ordet regler i svensk författ- ningstext är dock inte lämpligt, eftersom det kan ge intrycket att det rör sig om föreskrifter eller andra rättsligt bindande normer. Det som avses är riktlinjer för upphandlingen.

Energimarknadsinspektionen bedömer att de aktuella kraven kan ge- nomföras i svensk rätt genom de förslag som redovisas i avsnitt 7.2 och

7.4ovan. För att det inte ska råda någon tvekan om att Sverige har genomfört direktivet även i dessa delar bör det dock finnas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur ett distributionsnätsföretag ska ta fram och utforma riktlinjer för att anskaffa stödtjänster.

Specifikationer och standardiserade marknadsprodukter

Transmissionsnätsföretag, som behöver tillsynsmyndighetens godkännan- de, eller tillsynsmyndigheten själv, ska enligt elmarknadsdirektivet genom ett transparent och deltagandebaserat förfarande som inbegriper alla be- rörda systemanvändare och distributionsnätsföretagen fastställa specifika- tioner för de icke frekvensrelaterade stödtjänster som upphandlas och om lämpligt standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster åtminsto- ne på nationell nivå (artikel 40.6 första meningen). Specifikationerna ska säkerställa ett faktiskt och icke-diskriminerande deltagande av alla mark- nadsaktörer, inklusive marknadsaktörer som erbjuder energi från förnyba- ra energikällor, marknadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet, aktörer som driver energilagringsanläggningar och marknadsaktörer som deltar i aggregering (artikel 40.6 andra meningen).

I linje med det som Affärsverket svenska kraftnät anför bör det i första hand ligga på affärsverket att ta fram de aktuella specifikationerna och marknadsprodukterna. Enligt elmarknadsdirektivet krävs dock att tillsyns- myndigheten i vart fall lämnar sitt godkännande. Mot denna bakgrund anser regeringen att en lämplig ordning i Sverige är att ett transmissions- nätsföretag, i praktiken Affärsverket svenska kraftnät, tar fram specifika- tionerna och, när det är lämpligt, standardiserade marknadsprodukter och lämnar dessa till Energimarknadsinspektionen för godkännande. För att Energimarknadsinspektionen ska godkänna specifikationer och marknads- produkter bör det krävas att dessa, i enlighet med vad som krävs enligt elmarknadsdirektivet, säkerställer ett faktiskt och icke-diskriminerande deltagande av alla berörda marknadsaktörer.

De föreskrifter som krävs för att genomföra direktivet i denna del är så- dana som riksdagen kan bemyndiga regeringen att utfärda. Det finns inte skäl att i ellagen föra in detaljerade och tekniska föreskrifter när det gäller specifikationer och marknadsprodukter. Om föreskrifterna finns på en lägre normnivå, blir det också enklare att vid behov genomföra justeringar. En möjlighet är att införa allmänt hållna bestämmelser i lagen och komplettera lagen i förordning och myndighetsföreskrifter. Det finns dock ingen särskild fördel med en sådan uppdelning eller i övrigt starka skäl för en reglering i lagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer bör alltså få meddela föreskrifter om skyldighet för ett trans-

missionsnätsföretag att ta fram specifikationer för de icke frekvensrelate-

Prop. 2021/22:153 rade stödtjänster som företaget anskaffar och standardiserade marknads- produkter för sådana tjänster och lämna specifikationerna och marknads- produkterna till Energimarknadsinspektionen för godkännande och före- skrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att inspektionen ska godkänna specifikationer och marknadsprodukter.

Tekniska villkor i övrigt

Distributionsnätsföretagens upphandling av icke frekvensrelaterade stöd- tjänster ska enligt elmarknadsdirektivet säkerställa faktiskt deltagande av alla kvalificerade marknadsaktörer (artikel 31.8). Det krävs i synnerhet att tillsynsmyndigheterna och distributionsnätsföretagen i nära samarbete med alla marknadsaktörer fastställer tekniska krav för deltagande på dessa marknader på grundval av de tekniska egenskaperna för dessa marknader och kapaciteten hos alla marknadsaktörer.

Kravet i fråga om faktiskt deltagande av alla kvalificerade marknads- aktörer genomförs i huvudsak genom bestämmelserna om marknadsbase- rad anskaffning och förhandsprövning av villkor (avsnitt 7.2 och 7.4). För att säkerställa att ett sådant faktiskt deltagande är möjligt bör dock regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kunna meddela föreskrifter om vilka tekniska villkor som ett nätföretag får ställa i fråga om stödtjänster, utöver sådana villkor som behandlas i detta avsnitt.

Det bör även finnas utrymme för att meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag och andra företag som är verksamma på elmarknaden att samarbeta på det sätt som anges i direktivet. Överväganden och förslag i den delen finns i avsnitt 8.

8Samarbete och informationsutbyte

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för

–nätföretag att samarbeta med varandra i frågor som rör möjligheten för den som är ansluten till elnätet att delta på marknader för el,

–nätföretag och andra företag som är verksamma på elmarknaden att samarbeta i frågor som rör möjligheten att delta på marknader för stöd- tjänster, och

–nätföretag att utbyta information.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer inte med regeringens. I rapporten föreslås att distributionsnätsföretag ska få en skyldighet att samarbeta med transmissionsnätsföretag för att säkerställa att marknads- aktörerna kan delta på slutkunds-, grossist- och balansmarknaderna.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Svenskt Näringsliv bedömer att Energi- marknadsinspektionen borde utarbeta någon form av vägledning i fråga om vad samarbetet ska innehålla och hur det ska utformas. Göteborg Energi AB anser att det är viktigt att beakta att lösningar på nationella problem inte bör skapa nya problem på lokal nivå. Vattenfall AB anför att

samarbetet mellan distributionsnätsföretag och transmissionsnätsföretag Prop. 2021/22:153 blir komplext och otydligt ur ett systemperspektiv.

Skälen för regeringens förslag

Samarbete för att marknadsaktörer ska kunna delta på marknader för el eller stödtjänster

Enligt artikel 31.9 i elmarknadsdirektivet ska distributionsnätsföretag samarbeta med transmissionsnätsföretag så att de marknadsaktörer som är anslutna till deras nät faktiskt deltar på slutkunds-, grossist- och balans- marknaderna. Något uttryckligt krav med motsvarande innehåll finns inte i det hittillsvarande svenska regelverket. Det är alltså nödvändigt att införa nationella föreskrifter för att Sverige ska anses ha genomfört direktivet i denna del.

Ett allmänt hållet krav i ellagen kan taget för sig få endast begränsad praktisk betydelse. Det kan visa sig att det krävs sådana förtydliganden som Svenskt Näringsliv och Vattenfall AB efterlyser. Som Göteborg Energi AB framhåller bör det också tas hänsyn till att lösningarna ska fungera på flera nivåer.

De föreskrifter som krävs för att genomföra direktivet i denna del är så- dana som riksdagen kan bemyndiga regeringen att utfärda. En annan möj- lighet är att införa en allmänt hållen bestämmelse i ellagen och komplettera lagen i förordning och myndighetsföreskrifter. Det finns dock ingen särskild fördel med en sådan uppdelning eller i övrigt starka skäl för en reglering i lagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer bör alltså få meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att samarbeta i frågor som rör möjligheten för den som är ansluten till elnätet att delta på marknader för el eller stödtjänster.

Som nämns i avsnitt 7.5 bör det även finnas utrymme för att meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag och andra företag som är verk- samma på elmarknaden att samarbeta på det sätt som anges i artikel 31.8 i elmarknadsdirektivet. Bemyndigandet bör alltså omfatta även skyldighet för nätföretag och andra företag som är verksamma på elmarknaden att samarbeta i frågor som rör möjligheten att delta på marknader för stöd- tjänster.

Skyldighet för nätföretag att utbyta information

Nätföretag ska enligt elmarknadsdirektivet utbyta all nödvändig informa- tion och samordna med varandra i syfte att säkerställa ett optimalt utnytt- jande av resurser, säkerställa säker och effektiv drift av systemet och att underlätta marknadsutvecklingen (artikel 32.2 tredje meningen och 40.6 tredje meningen). Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer bör mot denna bakgrund få meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att utbyta information.

Prop. 2021/22:153 9

Tillåten verksamhet för ett nätföretag

Regeringens förslag: Ett nätföretag ska inte få bedriva någon annan verksamhet än nätverksamhet. Företaget ska dock få

–förvalta eller driva andra nät än elnät,

–producera el, om produktionen sker tillfälligt för att ersätta ute- bliven el vid elavbrott, och

–reparera och underhålla ett annat företags nät.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad som är tillåten verksamhet.

Nätmyndigheten ska i det enskilda fallet få bevilja dispens från för- budet, om ett nätföretag behöver bedriva annan verksamhet än nätverk- samhet för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt ellagen eller andra föreskrifter som genomför elmarknadsdirektivet eller enligt EU:s el- marknadsförordning.

	Ren energi-rapportens förslag överensstämmer i huvudsak med reger-
	ingens. Enligt rapportens förslag ska regeringen eller den myndighet som
	regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om vilka verksamheter som
	är nödvändiga för att ett distributionsnätsföretag ska kunna följa sina skyl-
	digheter enligt elmarknadsdirektivet eller EU:s elmarknadsförordning.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
	har inga invändningar mot det. Ljusdals kommun avstyrker förslaget med
	hänvisning till att Energimarknadsinspektionen har gjort en alltför snäv
	tolkning av direktivet, vilket enligt kommunen får negativa konsekvenser
	för små nätföretags möjlighet att samarbeta och dela på specialistkompe-
	tens. E.ON Sverige AB anser att det är en för omfattande inskränkning att
	begränsa verksamhetsutövandet för distributionsnätsföretaget till att en-
	dast gälla egen nätverksamhet. Affärsverket svenska kraftnät förordar att
	det direkt i lagtexten tydliggörs att systemansvariga för överföringssystem
	också får handla med energi i syfte att balansera elsystemet vid obalanser
	och med stödtjänster. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap anser
	att det tydligare bör framgå att distributionsnätsföretag kan erbjuda
	tjänsten avbrottsfri kraft för exempelvis kunder som bedriver samhälls-
	viktig verksamhet. Sala kommun anför att förslaget medför en svårighet
	att fördela fasta kostnader, vilket kommer att bidra till behov av ökade
	taxor för kundkollektivet, och att ett förslag för att behålla styrkan i de
	kommunala bolagen kunde vara att införa ett undantag för bolag med högst
	100 000 kunder. Sveriges Kommuner och Regioner anser att avgräns-
	ningen av nätverksamhet bör ge fortsatt möjlighet för nätföretag att sälja
	entreprenadtjänster till andra elnät. Kraftringen Energi AB förordar att det
	ges utrymme för ett nätföretag att sälja tjänster till t.ex. andra nätföretag,
	industrier och kommuner. Elinorr och Lokalkraft Sverige föreslår att
	inskränkningen revideras på sådant sätt att det i fortsättningen även ska
	vara tillåtet för nätföretag att utföra drifts-, administrations- och stöd-
	tjänster åt en annan juridisk person som bedriver nätverksamhet. Malung-
	Sälens kommun anser att nätmyndigheten ska bevilja undantag från att ett
	distributionsnätsföretag inte får bedriva någon annan verksamhet än nät-
	verksamhet, om företaget kan visa att det är ekonomiskt fördelaktigt för
64	kommunkoncernen eller samhället.
64

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2021/22:153

Elmarknadsdirektivets krav

Enligt artiklarna 31.10 och 40.8 i elmarknadsdirektivet krävs det tillstånd från medlemsstaterna eller deras utsedda behöriga myndigheter för att distributionsnätsföretag och transmissionsnätsföretag ska få bedriva någon annan verksamhet än den som föreskrivs i direktivet och i EU:s elmark- nadsförordning. En förutsättning för ett sådant tillstånd är att den verksam- het som undantas är nödvändig för att företagen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet eller förordningen. Dessutom måste tillsyns- myndigheten bedöma behovet av undantaget. Artiklarna 31.10 och 40.8 påverkar dock inte rätten för nätföretagen att äga, utveckla, förvalta eller driva andra nät än elnät, när medlemsstaten eller den utsedda behöriga myndigheten beviljat en sådan rätt.

Avgränsning av nätverksamhet i svensk rätt

Enligt den hittillsvarande regleringen får ett nätföretag inte bedriva pro- duktion av eller handel med el (3 kap. 1 a § första stycket ellagen). Före- taget får dock bedriva sådan elproduktion som uteslutande är avsedd att täcka nätförluster eller sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid el- avbrott (3 kap. 1 a § andra stycket ellagen).

För att genomföra elmarknadsdirektivet krävs det alltså att det nuvaran- de förbudet utökas till att gälla all annan verksamhet än den som föreskrivs i direktivet och i EU:s elmarknadsförordning med de undantag som be- handlas nedan.

Vad ingår i nätverksamheten?

Regeringen föreslår att nätverksamhet i ellagen ska avse att med stöd av en nätkoncession ställa en starkströmsledning till förfogande för över- föring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen (avsnitt 5.1). Avgränsningen rymmer i huvudsak den verk- samhet som ett nätföretag får bedriva inom de ramar som sätts av elmark- nadsdirektivet och EU:s elmarknadsförordning. Regeringen delar alltså inte den bedömning som några remissinstanser gör att Energimarknads- inspektionens förslag går längre än direktivet.

Affärsverket svenska kraftnät och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap efterlyser förtydliganden av att olika åtgärder och tjänster ingår i den verksamhet som ett nätföretag får bedriva. Regeringen bedömer dock att det inte finns skäl att särskilt lyfta fram just de delarna av nätverksam- heten i lagtexten. I den utsträckning det behövs förtydliganden bör i stället regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om vad som ska anses ingå i nätverksamheten.

Generella undantag från förbudet

Det är enligt elmarknadsdirektivet uttryckligen tillåtet för ett distributions- nätsföretag att förvalta eller driva andra nät än elnät. Ett förbud mot att bedriva annan verksamhet än nätverksamhet kan dessutom inte anses vara ett hinder mot att distributionsföretaget producerar el tillfälligt för att er- sätta utebliven el vid elavbrott eller utför reparationer och annat underhåll

Prop. 2021/22:153 åt ett annat företag som innehar ett elnät eller ett annat sådant nät som nätföretaget får förvalta eller driva. En sådan möjlighet bör därför finnas.

Elmarknadsdirektivet tillåter däremot inte att det görs undantag för nät- företag med hänvisning till antalet kunder på det sätt som Sala kommun föreslår. Ett nätföretag bör få tillhandahålla sådana tjänster som Sveriges Kommuner och Regioner, Kraftringen Energi AB, Elinorr och Lokalkraft pekar på endast i den utsträckning tjänsterna kan anses ingå i den verksam- het som nätföretaget får bedriva i övrigt.

Dispens i enskilda fall

Elmarknadsdirektivet lämnar utrymme för undantag även i fråga om annan verksamhet, om två förutsättningar är uppfyllda (artiklarna 31.10 och 40.8). För det första ska verksamheten vara nödvändig för att distributions- nätsföretagen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt elmarknadsdirek- tivet eller EU:s elmarknadsförordning. För det andra ska tillsynsmyndig- heten ha bedömt behovet av undantaget.

Det bör finnas möjlighet att i Sverige medge sådana undantag som avses i elmarknadsdirektivet. Eftersom direktivet kräver att Energimarknads- inspektionen bedömer behovet av undantaget, bör inspektionen få bevilja dispens i det enskilda fallet. Det bör få ske om ett nätföretag behöver be- driva någon annan verksamhet än nätverksamhet för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt ellagen eller andra föreskrifter som genomför el- marknadsdirektivet eller enligt EU:s elmarknadsförordning. Den grund för dispens som Malung-Sälens kommun förordar har inte någon självständig betydelse enligt direktivet.

En hänvisning till en EU-förordning kan avse en viss angiven lydelse (statisk hänvisning) eller den vid varje tidpunkt gällande lydelsen (dyna- misk hänvisning). En statisk hänvisning medför att lagen normalt behöver ändras om EU-förordningen ändras. Genom en dynamisk hänvisning säkerställs att ändringar i EU-förordningen får omedelbart genomslag exempelvis när det gäller en tillsynsmyndighets sanktionsmöjligheter, eftersom lagen inte med nödvändighet behöver ändras om förordningen ändras. I tillsynsbestämmelser som kompletterar EU-förordningar görs numera hänvisningarna ofta dynamiska. Det är lämpligt att hänvisningen till EU:s elmarknadsförordning är dynamisk även när det gäller möjlig- heten att bevilja dispens.

	10	Övervakningsplan för samriskföretag

	Regeringens förslag: Bestämmelserna om övervakningsplan för sam-
	riskföretag ska utgå.

	Ren energi-rapporten innehåller inte något motsvarande förslag.
	Remissinstanserna berör inte frågan. Synpunkter har under hand in-
	hämtats från Affärsverket svenska kraftnät och Energimarknadsinspek-
	tionen, som inte har några invändningar mot att bestämmelserna utgår.
	Skälen för regeringens förslag: I ellagen finns bestämmelser om över-
66	vakningsplan för vissa samriskföretag (3 kap. 17 b §). Bestämmelserna in-

fördes som en del av genomförandet av Europaparlamentets och rådets di- Prop. 2021/22:153 rektiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el

och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (prop. 2011/12:77). Det nya elmarknadsdirektivet innehåller inte några motsvarande krav. Det finns inte något samriskföretag som omfattas av regleringen, som även i övrigt saknar praktisk betydelse.

Med hänsyn till att bestämmelserna om övervakningsplan för samrisk- företag inte är nödvändiga för att genomföra EU-rätten i Sverige och inte heller i övrigt fyller någon funktion bör de utgå.

11Nätföretagens användning av flexibilitetstjänster

11.1Vad är flexibilitetstjänster?

I artikel 32 i elmarknadsdirektivet finns krav på incitament för användning av flexibilitet i distributionsnät. I artikel 32.1 och 32.2 regleras frågor om hur distributionsnätsföretag ska anskaffa flexibilitetstjänster. Direktivet innehåller ingen definition av flexibilitetstjänst. Det framgår dock att det som avses är sådana tjänster som kan förbättra effektiviteten i driften och utvecklingen av distributionsnätet, bl.a. hantering av överbelastning (arti- kel 32.1 första meningen). Flexibilitetstjänster kan på ett kostnadseffektivt sätt minska behovet av uppgradering eller ersättning av nätkapacitet och stödja en effektiv och säker drift av nätet.

11.2Drivkrafter för att använda flexibilitetstjänster

Regeringens förslag: När intäktsramen bestäms för en nätverksamhet ska hänsyn tas till i vilken utsträckning flexibilitetstjänster används och förbättrar effektiviteten i verksamheten. Bedömningen ska få medföra en ökning eller minskning av intäktsramen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att flexi- bilitetstjänster ska anses förbättra effektiviteten i nätverksamheten.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inga invändningar mot det. Sala kommun anser att det som är viktigt är drivkraften för att få en ökad effektivitet i nätet, inte att styra vilka verktyg bolagen ska jobba med och hur. Energiföretagen Sverige, Ljusdals kommun, Malung-Sälens kommun, Ellevio AB, Elinorr, Lokalkraft Sverige och Vattenfall AB har invändningar mot att bedömningen ska få medföra en minskning av intäktsramen. Energiföretagen Sverige, Sveriges Kom- muner och Regioner och Kraftringen Energi AB anser att det är rimligt att investeringar i system och tjänster kopplade till flexibilitet ger avkastning

och inte bara räknas som en påverkbar kostnad med ett effektiviserings-

Prop. 2021/22:153 krav. Ellevio AB anför att en enkel metodik kan vara att kostnader som är relaterade till efterfrågeflexibilitet hanteras som en opåverkbar kostnad med ett extra påslag om 5–10 procent för att stimulera användningen. E.ON Sverige AB bedömer att det krävs kraftiga positiva incitament för att nätföretagen fullt ut ska utnyttja den potential som finns kopplad till flexibilitetstjänster och att flexibilitetslösningar behöver betraktas som en virtuell anläggningstillgång. Power Circle AB anför att för att uppmana till ökad resurseffektivitet genom att använda tillgängliga flexibilitetsresurser i systemet behöver nätföretagen få större positiva incitament för att använ-

	da resurserna.
	Skälen för regeringens förslag
	Elmarknadsdirektivets krav
	I artikel 32.1 i elmarknadsdirektivet finns krav som gäller den nödvändiga
	rättsliga ramen för att tillåta och tillhandahålla incitament för distributions-
	nätsföretag att upphandla flexibilitetstjänster för att förbättra effektiviteten
	i driften och utvecklingen av distributionsnätet. I det följande behandlas
	frågan hur sådana incitament som direktivet kräver bör tillhandahållas.
	Sala kommun invänder mot särskilda incitament att det som är viktigt är
	drivkraften för att få en ökad effektivitet i nätet, inte att styra vilka verktyg
	nätföretagen ska använda. Med hänsyn till elmarknadsdirektivets krav är
	det emellertid nödvändigt att införa en reglering som skapar drivkrafter för
	att använda flexibilitetstjänster.
	Incitament genom intäktsregleringen
	Förhandsregleringen av nätföretagens intäkter (5 kap. ellagen) är ett
	viktigt verktyg för att skapa drivkrafter för nätföretagen att bedriva nät-
	verksamheten på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. En nätverksamhet
	ska ha en intäktsram som inte ska vara större än vad som behövs för att
	täcka kostnader för driften av en nätverksamhet som har likartade objek-
	tiva förutsättningar och bedrivs på ett ändamålsenligt och effektivt sätt,
	täcka avskrivningar och ge en sådan avkastning på kapitalbasen som be-
	hövs för att i konkurrens med alternativa placeringar med motsvarande risk
	få tillgång till kapital för investeringar (5 kap. 1 § ellagen).
	De kostnader som ett nätföretag har för att anskaffa flexibilitetstjänster
	för att förbättra effektiviteten i driften och utvecklingen av elnätet täcks av
	intäktsramen, om det är kostnader för en sådan ändamålsenlig och effektiv
	drift som beskrivs ovan. Regleringen är alltså inte något hinder för att
	nätföretagen anskaffar flexibilitetstjänster. Något särskilt incitament för
	att välja flexibilitetstjänster i stället för att exempelvis förstärka nätet finns
	emellertid inte. För att genomföra artikel 32.1 i elmarknadsdirektivet bör
	ett sådant incitament införas.
	Särskilda incitament
	I ellagen finns en reglering som syftar till att skapa särskilda incitament
	för nätföretagen att bedriva verksamheten på ett sätt som bidrar till ökad
	energieffektivisering. När intäktsramen bestäms ska hänsyn tas till i vilken
	utsträckning nätverksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller
68	bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet (5 kap. 11 § ellagen). Det
68

ligger nära till hands att införa en motsvarande reglering när det gäller nät- Prop. 2021/22:153 företagens användning av flexibilitetstjänster.

Flera remissinstanser är kritiska till att bedömningen skulle kunna med- föra en minskning av intäktsramen. Med hänsyn till syftet med regleringen är det dock motiverat att ett nätföretag lever upp till rimliga krav på att an- vända flexibilitetstjänster. I likhet med vad som gäller i fråga om krav på kvalitet i nätverksamheten blir en minskning av intäktsramen aktuell bara om företaget inte lever upp till en viss nivå (jfr prop. 2008/09:141 s. 63 och 103 och prop. 2017/18:237 s. 91 f.). I det sammanhanget har det bety- delse bl.a. vilka förutsättningar som finns att anskaffa flexibilitetstjänster.

Några remissinstanser förespråkar andra lösningar. En möjlighet som nämns är att behandla kostnader för flexibilitetstjänster på samma sätt som investeringar i anläggningar som ingår i kapitalbasen. Det är emellertid lämpligt att välja en lösning som är lätt att anpassa till den reglering som redan finns. Regleringen bör vidare lämna ett större bedömningsutrymme för Energimarknadsinspektionen än de lösningar som remissinstanserna förordar. Förslaget kan antas skapa tillräckligt stora positiva incitament för att fylla sitt syfte.

Mot denna bakgrund bör det när intäktsramen bestäms för en nätverk- samhet tas hänsyn till i vilken utsträckning flexibilitetstjänster används och förbättrar effektiviteten i verksamheten. Bedömningen ska få medföra en ökning eller minskning av intäktsramen.

Ytterligare föreskrifter

I likhet med det som gäller i fråga om effektiviseringskrav som avser ut- nyttjandet av elnätet bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kunna meddela föreskrifter i anslutning till regleringen i ella- gen (jfr 5 kap. 12 §). Genom föreskrifterna bör det kunna preciseras vilka krav som ska vara uppfyllda för att flexibilitetstjänster ska anses förbättra effektiviteten i nätverksamheten.

11.3Specifikationer och marknadsprodukter

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om

–skyldighet för ett distributionsnätsföretag att ta fram specifikationer för de flexibilitetstjänster som företaget anskaffar och standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster, att lämna specifikationerna och marknadsprodukterna till nätmyndigheten för godkännande och att offentliggöra en förteckning över marknadsprodukterna, och

–vilka krav som specifikationer och marknadsprodukter ska upp- fylla.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer inte med regeringens. I rapporten föreslås att de aktuella frågorna regleras i ellagen. Innan en förteckning fastställs ska samråd ske med berörda aktörer. Förteckningen ska offentliggöras.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige och Oberoende

Prop. 2021/22:153 Elhandlare anser att det bör tydliggöras att flexibilitetstjänster ska an- skaffas i enlighet med direktivkravet. Energiföretagen Sverige och Kraft- ringen Energi AB påpekar att införandet av flexibilitetsmarknader måste få ske stegvis. SKGS och Svenskt Näringsliv anser att det är viktigt att marknadens alla aktörer involveras i framtagningen av marknadsmodeller för flexibilitetsprodukter. Teknikföretagen anser att systemansvariga för distributionssystem bör ta fram specifikationer för flexibilitetstjänster i samråd med ägare av flexibilitetsresurser och leverantörer av flexibili- tetstjänster och att även den systemansvarige för överföringssystemet bör inkluderas. Svensk Vindenergi anser att det är av yttersta vikt att de be- stämmelser som införs är anpassade till att nästan all ny elproduktion är förnybar. Göteborg Energi AB anser att det kan finnas en risk för en inlås- ningseffekt med att ta fram en produktkatalog och att tjänsterna därför bör göras teknikneutrala och beskrivas i termer av funktioner mot nätet. Kraft- ringen Energi AB anser att det bör förtydligas att balansansvaret är det administrativa regelverk som håller gränssnittet mot den konkurrensutsatta marknaden intakt och tydliggör det ekonomiska ansvaret för olika aktörer. Installatörsföretagen Service i Sverige AB anser att Energimarknadsin- spektionen bör få en tidsgräns för att fatta beslut.

Skälen för regeringens förslag

Elmarknadsdirektivets krav

Distributionsnätsföretag, efter godkännande från tillsynsmyndigheten, eller tillsynsmyndigheten själv, ska enligt elmarknadsdirektivet genom ett transparent och deltagandebaserat förfarande som inbegriper alla berörda systemanvändare och transmissionsnätsföretag fastställa specifikationer för de flexibilitetstjänster som upphandlas och om lämpligt standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster åtminstone på nationell nivå (arti- kel 32.2 första meningen). Specifikationerna ska säkerställa ett faktiskt och icke-diskriminerande deltagande av alla marknadsaktörer, inklusive marknadsaktörer som erbjuder energi från förnybara energikällor, mark- nadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet, aktörer som driver energi- lagringsanläggningar och marknadsaktörer som deltar i aggregering (arti- kel 32.2 andra meningen).

I artikel 32.2 i elmarknadsdirektivet finns det även krav som gäller ut- byte av information med transmissionsnätsföretag. Överväganden och för- slag i den delen finns i avsnitt 8.

Elmarknadsdirektivet innehåller i detta sammanhang även en bestäm- melse om rimlig ersättning till distributionsnätsföretaget för upphand- lingen (artikel 32.2 fjärde meningen). När det gäller ersättningen bedömer regeringen att det inte krävs några nya genomförandeåtgärder, eftersom ett distributionsnätsföretag har rätt att uppbära sådana intäkter från nätverk- samheten som svarar mot nödvändiga kostnader för upphandlingen (se 5 kap. 1 § ellagen).

Behov av nya föreskrifter

Som Energimarknadsinspektionen konstaterat krävs nationella föreskrifter som genomför elmarknadsdirektivets krav när det gäller sådana specifika-

tioner för flexibilitetstjänster och standardiserade marknadsprodukter för

tjänsterna som enligt elmarknadsdirektivet ska fastställas av distributions- Prop. 2021/22:153 nätsföretag eller den nationella tillsynsmyndigheten. En lämplig ordning

är att ett distributionsnätsföretag tar fram specifikationerna och, när det är lämpligt, standardiserade marknadsprodukter och lämnar dessa till Energi- marknadsinspektionen för godkännande. För att Energimarknadsinspek- tionen ska godkänna specifikationer och marknadsprodukter bör det krä- vas att dessa säkerställer ett faktiskt och icke-diskriminerande deltagande av alla berörda marknadsaktörer.

Normnivå

De föreskrifter som krävs för att genomföra direktivet i denna del är sådana som riksdagen kan bemyndiga regeringen att meddela. Om föreskrifterna finns på en lägre normnivå, blir det enklare att vid behov genomföra justeringar. En möjlighet är att införa allmänt hållna bestämmelser i lagen och komplettera lagen i förordning och myndighetsföreskrifter. Det finns emellertid inte någon särskild fördel med en sådan uppdelning eller i övrigt starka skäl för en reglering i lagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör alltså få meddela föreskrifter om skyldighet för ett distributionsnätsföretag att ta fram specifikationer för de flexibilitets- tjänster som företaget anskaffar och standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster, att lämna specifikationerna och marknadsprodukterna till Energimarknadsinspektionen för godkännande och att offentliggöra en förteckning över marknadsprodukterna. Föreskrifter behövs även i fråga om vilka krav som ska vara uppfyllda för att inspektionen ska godkänna specifikationer och marknadsprodukter.

Flera remissinstanser har detaljsynpunkter på hur regleringen bör utfor- mas. Regeringen kommer att beakta synpunkterna i samband med att en förordning tas fram.

12Nätutvecklingsplan för distributionsnätsföretag

Regeringens förslag: Ett distributionsnätsföretag ska vartannat år ta fram en plan för hur nätverksamheten ska utvecklas (nätutvecklings- plan), offentliggöra planen och ge in den till nätmyndigheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad en nätutvecklingsplan ska innehålla och hur den ska tas fram, om offentliggörandet och vilka uppgifter som ska offentliggöras tillsammans med planen och om undantag från skyldig- heten att ta fram en plan.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer i huvudsak med reger- ingens. I rapporten föreslås inte någon möjlighet till undantag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energikontoren Sverige förordar att det ska tydliggöras att lokal och regional samhällsplanering, de regionala energi-

kontoren samt regional utveckling ska tas med i framtagandet av nät-

Prop. 2021/22:153 utvecklingsplanerna. Svensk Solenergi föreslår att nätägare på alla nivåer bör upprätthålla och underhålla sol- och vindbruksplaner som en del av arbetet med nätutvecklingsplaner i syfte att underlätta och effektivisera omställningen till ett förnybart energisystem. Vattenfall AB anför att det behöver klargöras i vilken omfattning nätutvecklingsplanerna endast syftar till att informera eller om de även ska anses inkludera åtaganden. Malung-Sälens kommun ifrågasätter om inspektionen bör kunna meddela föreskrifter. Power Circle AB anser att det bör beaktas att vissa av landets nätföretag är små och kanske inte har egna resurser att ta fram nätutveck- lingsplaner. Energiföretagen Sverige, Ljusdals kommun, Malung-Sälens kommun, Sala kommun, Smedjebackens kommun, Sveriges Kommuner och Regioner, Östersunds kommun och Elinorr förordar undantag för bl.a. små lokalnätsföretag.

Skälen för regeringens förslag

Elmarknadsdirektivets krav

Enligt artikel 32.3 i elmarknadsdirektivet ska utvecklingen av ett distribu- tionsnät baseras på en transparent nätutvecklingsplan, som distributions- nätsföretaget ska offentliggöra minst vartannat år och överlämna till tillsynsmyndigheten. Nätutvecklingsplanen ska skapa transparens när det gäller de flexibilitetstjänster på medellång och lång sikt som behövs. Den ska också ange planerade investeringar under de kommande 5–10 åren, med särskild tonvikt på den huvudsakliga distributionsinfrastruktur som krävs för att ansluta ny produktionskapacitet och ny last, inklusive ladd- ningspunkter för elfordon. Nätutvecklingsplanen ska även omfatta an- vändningen av efterfrågeflexibilitet, energieffektivitet, energilagrings- anläggningar och andra resurser som distributionsnätsföretaget ska använ- da som ett alternativ till en utbyggnad av nätet.

I artikel 32.4 finns föreskrifter om ett samrådsförfarande som ska äga rum när nätutvecklingsplanen tas fram. Det anges också att tillsyns- myndigheten får begära att planen ska ändras.

Enligt artikel 32.5 får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa skyldig- heten i artikel 32.3 på integrerade elföretag som betjänar färre än 100 000 anslutna kunder eller som betjänar små enskilda system.

Skyldighet för alla distributionsnätsföretag att ta fram en nätutvecklingsplan

För att genomföra artikel 32.3 i elmarknadsdirektivet krävs nationella föreskrifter om skyldighet för distributionsnätsföretag att ta fram en nätutvecklingsplan, offentliggöra planen vartannat år och ge in planen till tillsynsmyndigheten. Det krävs vidare föreskrifter som genomför direkti- vets förhållandevis detaljerade krav på vad nätutvecklingsplanen ska inne- hålla och hur den ska tas fram.

De föreskrifter som krävs för att genomföra direktivet i denna del är så- dana som riksdagen kan bemyndiga regeringen att utfärda. Det krävs dock inte detaljerade föreskrifter om planens innehåll för att införa en skyldighet för distributionsnätsföretag att ta fram och offentliggöra en plan för hur nätverksamheten ska utvecklas. Det är alltså lämpligt att reglera sådana

grundläggande skyldigheter i ellagen. Ett distributionsnätsföretag bör Prop. 2021/22:153 också ge in nätutvecklingsplanen till Energimarknadsinspektionen.

Det finns däremot inga starka skäl som talar för en mer detaljerad regle- ring i lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör i stället få meddela föreskrifter som genomför direktivet när det gäller nätutvecklingsplansens närmare innehåll, hur planen ska tas fram och vilka uppgifter som ska offentliggöras tillsammans med planen.

Malung-Sälens kommun väcker frågan om huruvida Energimarknadsin- spektionen bör få meddela föreskrifter i ämnet. Regeringen uppfattar dock inte att det finns skäl att utesluta eller begränsa möjligheterna till subdele- gation. I samband med att en förordning tas fram kommer regeringen att ta närmare ställning till vilka föreskrifter som bör kunna meddelas av Energimarknadsinspektionen.

Undantag

Flera remissinstanser lyfter frågan om undantag från skyldigheten att ta fram en nätutvecklingsplan. Det kan anmärkas att elmarknadsdirektivet ger utrymme för undantag endast när det gäller vertikalt integrerade elföretag. Distributionsnätsföretag som inte ingår i koncerner kan alltså inte omfattas av ett undantag enligt artikel 32.5.

Det finns inte skäl att närmare överväga möjligheten till undantag för andra distributionsnätsföretag än små och medelstora lokalnätsföretag. För ett litet nätföretag kan uppgiften att ta fram en nätutvecklingsplan framstå som särskilt betungande.

Nätutvecklingsplanerna har som syfte att underlätta integreringen av anläggningar som producerar el från förnybara energikällor, främja utvecklingen av energilagringsanläggningar och elektrifieringen av trans- portsektorn och ge systemanvändarna tillräcklig information om väntade utbyggnader och uppgraderingar av nätet (skäl 61 i elmarknadsdirektivet).

Omställningen av kraftsystemet i Sverige innebär utmaningar för många distributionsnätsföretag. Andelen förnybar elproduktion ökar i snabb takt i näten. Den äldre elproduktionen fasas ut i allt större utsträckning. Om- ställningen skapar tekniska utmaningar och ställer ökade krav på nät- företagens kompetens och organisation. Ett robust elnät är vidare en viktig beståndsdel för Sveriges krisberedskap och totalförsvarets behov. Även ett litet elnät kan ha en strategisk betydelse i omställningen till en ny och för- ändrad elproduktion. Det har därför betydelse att även små distributions- nätsföretag upprättar nätutvecklingsplaner och på ett transparent sätt redo- visar förutsättningarna för bl.a. ny elproduktion och flexibilitetstjänster.

Mot denna bakgrund bör utgångspunkten vara att alla distributionsnäts- företag tar fram en nätutvecklingsplan. Det är dock inte uteslutet att det i framtiden kan finnas skäl att undanta en del små nätföretag från skyldig- heten. Regeringen föreslår därför att det ska vara möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag.

Prop. 2021/22:153 13	Investeringsplan för
	transmissionsnätsföretag

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för ett transmis- sionsnätsföretag att ta fram en investeringsplan och ge in den till nätmyndigheten.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer inte med regeringens. I rapporten föreslås att ett transmissionsnätsföretag vartannat år ska upp- rätta en tioårig nätutvecklingsplan och lämna in planen till Energimark- nadsinspektionen.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 59.1 k i elmarknadsdi- rektivet ska den nationella tillsynsmyndigheten övervaka de investerings- planer som transmissionsnätsföretagen utarbetar och i sin årsrapport till- handahålla en bedömning av i vilken mån dessa investeringsplaner är för- enliga med den unionsomfattande nätutvecklingsplanen, varvid bedöm- ningen får innefatta rekommendationer om ändring av dessa investerings- planer.

Elmarknadsdirektivet innehåller inte något uttryckligt krav att ett trans- missionsnätsföretag ska ta fram en sådan investeringsplan som anges i arti- kel 59.1 k. Det är dock lämpligt att en sådan plan tas fram. Frågan är då om det krävs föreskrifter för att säkerställa detta.

I Sverige är det i praktiken Affärsverket svenska kraftnät som skulle beröras av ett uttryckligt krav i frågan. Med hänsyn till att affärsverket är en statlig förvaltningsmyndighet, som lyder under regeringen, är det inte självklart att frågan om investeringsplan behöver regleras i föreskrifter. Om regeringen anser att det är lämpligt, kan den meddela sådana före- skrifter med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

Det är dock inte uteslutet att det i framtiden kan finnas andra transmis- sionsnätsföretag i Sverige än Affärsverket svenska kraftnät. Regeringen bedömer därför att det kan vara motiverat att införa föreskrifter om en sådan skyldighet som Energimarknadsinspektionen föreslår i Ren energi- rapporten. För att det ska kunna finnas en sådan reglering i fråga om ett nätföretag som är ett privat rättssubjekt krävs det att riksdagen meddelar föreskrifter genom lag eller bemyndigar regeringen att meddela sådana föreskrifter (8 kap. 2 § första stycket 2 och 3 § första stycket regeringsfor- men). Riksdagen kan även medge att regeringen bemyndigar en förvalt- ningsmyndighet att meddela föreskrifter i ämnet (8 kap. 10 § regerings- formen).

Det finns inte något behov av en reglering i lag. I stället bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om skyldighet för ett transmissionsnätsföretag att ta fram en investeringsplan och ge in den till Energimarknadsinspektionen.

14	Laddinfrastruktur för elfordon	Prop. 2021/22:153


Regeringens förslag: Ett distributionsnätsföretag ska inte få äga, ut-
veckla, förvalta eller driva ett gränssnitt där el kan överföras till ett el-
fordon i taget eller batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut (ladd-
ningspunkt). Förbudet ska inte gälla laddningspunkter som företaget
innehar uteslutande för eget bruk.
Regeringen ska få meddela föreskrifter om att nätmyndigheten får
bevilja dispens i enskilda fall från förbudet.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer i huvudsak med reger-
ingens. I rapporten föreslås inte någon möjlighet till undantag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inga invändningar mot det. Ljusdals kommun avstyrker förslaget med
hänvisning till att det krävs att nätföretagen kan äga, driva och förvalta
laddinfrastruktur där inga kommersiella aktörer finns för att hela Sverige
ska kunna vara med i omställningen till en fossilfri fordonsflotta. Öster-
sunds kommun påpekar att det finns risk att nätföretag i områden med låg
befolkningstäthet inte kommer att kunna driva utbyggnad av laddinfra-
struktur i framtiden, vilket eventuellt skulle kunna försvåra och försena
utbyggnaden av laddinfrastruktur i hela Sverige. Malung-Sälens kommun,
Sala kommun, Teknikföretagen, Elinorr och Lokalkraft Sverige anser att
det bör vara möjligt att ge undantag avseende nätföretags möjlighet att äga
laddinfrastruktur. E.ON Sverige AB anför att möjligheterna till undantag
bör nyttjas fullt ut. Sveriges advokatsamfund anser att kan finnas anledning
att överväga frågan om undantag.
Skälen för regeringens förslag
Elmarknadsdirektivets krav
Enligt artikel 33.2 i elmarknadsdirektivet får distributionsnätsföretag inte
äga, utveckla, förvalta eller driva gränssnitt där ett elfordon i taget kan
laddas eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut, utom då företa-
get äger sådana laddningspunkter uteslutande för eget bruk. Medlemssta-
terna får dock enligt artikel 33.3 tillåta undantag från förbudet, förutsatt att
en rad villkor är uppfyllda.
Ett förbud är nödvändigt för att genomföra elmarknadsdirektivet
För att genomföra artikel 33.2 i elmarknadsdirektivet är det nödvändigt att
införa ett förbud mot att distributionsnätsföretag äger, utvecklar, förvaltar
eller driver laddningspunkter, som inte innehas uteslutande för eget bruk.
Ett sådant förbud bör alltså införas.
Undantag från förbudet
Flera remissinstanser motsätter sig ett generellt förbud mot att distribu-
tionsnätsföretag innehar laddningspunkter och anför bl.a. att ett förbud kan
försvåra utbyggnaden av laddinfrastruktur i delar av Sverige. Den inten-
siva utbyggnad av laddningspunkter för personbilar som pågår i Sverige
förutsätter dock i allmänhet inte att laddningspunkter innehas av nät-
företag. Vidare har andra aktörer än nätföretag förutsättningar att bygga ut		75

Prop. 2021/22:153 laddningspunkter för tunga fordon. Med hänsyn till det som remissinstan- serna anfört kan det emellertid inte uteslutas att det i framtiden kan visa sig finnas skäl att undanta nätföretag från förbudet, exempelvis där det saknas alternativ eller i glesbefolkade delar av landet. Regeringen föreslår därför att det ska vara möjligt för regeringen att meddela föreskrifter om att Energimarknadsinspektionen får bevilja dispens i enskilda fall.

15 Distributionsnätsföretags kommunikation med elanvändare och allmänheten

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om undantag från ellagens krav på åtskillnad när det gäller kommunikation och varumärkesprofilering i fråga om distributionsnätsföretag vars ledningar i huvudsak matar in el från anläggningar för produktion av förnybar el. Undantag ska dock inte få göras för distributionsnätsföretag som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst 100 000 elanvändare.

	Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte några invänd-
	ningar mot det.
	Skälen för regeringens förslag: Enligt elmarknadsdirektivet får distri-
	butionsnätsföretag, som är vertikalt integrerade, inte i samband med kom-
	munikation och varumärkesprofilering ge upphov till förvirring i fråga om
	den separata identitet som leveransdelen av det vertikalt integrerade före-
	taget har (artikel 35.3 andra meningen). Kravet är genomfört i 3 kap. 23 §
	ellagen. När det gäller åtskillnad av distribution innebär elmarknadsdirek-
	tivet inga ändringar i sak.
	En medlemsstat har möjlighet att besluta om undantag för koncerner
	som har mindre än 100 000 anslutna kunder eller levererar till små, enskil-
	da system (artikel 35.4 i elmarknadsdirektivet). Möjligheten gäller även
	andra krav i fråga om åtskillnad, bl.a. skyldigheten att upprätta ett regel-
	efterlevnadsprogram (artikel 35.2 d).
	Sverige har utnyttjat möjligheten till undantag från kravet på regel-
	efterlevnadsprogram (övervakningsplan) för att underlätta för producenter
	av förnybar el (prop. 2009/10:51). Regeringen eller, efter regeringens
	bemyndigande, Energimarknadsinspektionen får meddela föreskrifter om
	undantag från kravet på övervakningsplan i fråga om nätföretag vars
	ledningar i huvudsak matar in el från anläggningar för produktion av
	förnybar el, förutsatt att företaget inte ingår i en koncern vars samlade elnät
	har 100 000 elanvändare eller fler (3 kap. 19 § ellagen). Energimarknads-
	inspektionen har meddelat sådana föreskrifter (EIFS 2013:5).
	Samma skäl som motiverat införandet av undantag när det gäller kravet
	på övervakningsplan talar för att införa motsvarande undantag i fråga om
	nätföretagets kommunikation och varumärkesprofilering. Regeringen eller
76	den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela före-
76

skrifter om undantag från kraven för distributionsnätsföretag vars ledning- Prop. 2021/22:153 ar i huvudsak matar in el från anläggningar för produktion av förnybar el.

16Innehav av energilagringsanläggningar

Regeringens förslag: Ett nätföretag ska inte få äga, utveckla, förvalta eller driva en sådan anläggning i elsystemet som används för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller någon annan energi- bärare (energilagringsanläggning).

Regeringen ska få meddela föreskrifter om att nätmyndigheten får bevilja dispens i enskilda fall från förbudet.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer delvis med regering- ens. I rapporten föreslås att föreskrifter om undantag från förbudet ska föras in i ellagen i fråga om bl.a. energilagringsanläggningar som är helt integrerade nätkomponenter. Vidare föreslås att det ska framgå av lagen att en energilagringsanläggning som ska fasas ut vid beräkningen av kapitalbasen ska behandlas på motsvarande sätt som en tillgång som inte behövs för att bedriva nätverksamheten.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Östersunds kommun bedömer att förslaget eventuellt riskerar att försvåra utnyttjandet av energilager för att utveckla och effektivisera nätdrift för många aktörer. Luleå tekniska universitet an- för att om man skulle tolka definitionen av lagring på ett rent fysiskt sätt skulle all energi lagras under en viss tid i nätet, eftersom det inte går att överföra energin momentant, och att det kan vara värt att ange hur ordet uppskjutning ska tolkas. Universitetet, E.ON Sverige AB och Elinorr upp- fattar vidare definitionen av helt integrerad nätkomponent som otydlig. Lantmäteriet anser att frågan om markåtkomst genom ledningsrätt för energilagringsanläggningar som utgör en helt integrerad del av ett elnät kan behöva undersökas närmare. Ljusdals kommun förordar att lagstiftaren utnyttjar de undantag som finns i elmarknadsdirektivet och de förbehåll som finns i undantagen. Sala kommun anser att ett distributionsnätsföretag bör kunna äga ett energilager för att arbeta med effektbegränsande åtgärder och kunna säkra ned mot överliggande nät. Göteborg Energi AB anför att det krävs ytterligare förtydliganden kring avyttringen av en anläggning i de fall ett nätföretag skulle vara ägare på grund av att ingen annan aktör fanns vid upphandlingstillfället. Installatörsföretagen Service i Sverige AB påpekar att det är viktigt att det finns en effektiv beslutsprocess vid an- sökan om undantag. Lokalkraft Sverige anser att ett nätföretag bör få er- sättning för att det initialt har tagit den ekonomiska risken, när någon annan aktör vill ta över ett energilager.

Prop. 2021/22:153

Skälen för regeringens förslag

Teknik och användningsområden för energilagring

På elområdet kan energi lagras på mekanisk, elektrisk, elektromagnetisk eller kemisk väg. De vanligaste användningsområdena för energilagring är utnyttjande av prisdifferenser (arbitrage), balansering av energi och el- balans, uppstart vid blackout, stabilisering av konventionell elproduktion, lagring för ödrift och icke anslutna system, förskjutning av investeringar, kapande av effekttoppar inom industrin samt energilagring i bostäder. Ka- pacitet, kostnader, energitäthet, effektivitet samt teknisk och ekonomisk livslängd är faktorer som styr i vilket sammanhang de olika tekniska lös- ningarna är mest lämpade att använda. En mekanisk teknik, som lagrar energi med hjälp av vattenpumpar eller tryckluft, är användbar för effekt- balansering. Elektromagnetisk teknik, dvs. användning av batterier, passar bäst för reservkraft, ödrift och system som inte är anslutna till elnätet. Den teknik som utvecklas snabbast i dag är batterier.

Energilagringen inom EU är i dag främst inriktad mot småskalig användning, arbitrage och minskning av kapacitetstoppar. Marknaden för energilagring är ännu relativt begränsad, och endast ett fåtal tekniker är i dag kommersiellt lönsamma och används i större skala.

Definitioner av energilagring och energilagringsanläggning

I elmarknadsdirektivet avses med

–energilagring: i elsystemet en uppskjutning av den slutliga använd- ningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller omvand- lingen av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den därpå följande återomvandlingen av den energin till el- energi eller användningen som en annan energibärare (artikel 2.59), och

–energilagringsanläggning: en anläggning i elsystemet där energi lagras (artikel 2.60).

För att genomföra elmarknadsdirektivet krävs det nationella föreskrifter om energilagringsanläggningar. En energilagringsanläggning är i det sammanhanget en anläggning som används för energilagring i direktivets mening. Det betyder inte att det är nödvändigt att i ellagen eller någon annan författning införa en definition som ordagrant återger direktivtexten, men föreskrifterna bör utformas med utgångspunkt i de definitioner som finns i direktivet och utan att någon ändring görs av det sakliga innehållet.

Det tolkningsproblem som Luleå tekniska universitet pekar på när det gäller uppskjuten användning kan hanteras genom att regleringen i ellagen omfattar sådana anläggningar som används särskilt för energilagring. Regleringen bör alltså omfatta sådana anläggningar i elsystemet som an- vänds för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller annan energibärare. Genom att ange att anläggningen ska användas för sådana ändamål görs en gränsdragning mot sådan uppskjutning av elanvändningen som alltid sker vid transporten av el genom nätet utan att vara särskilt avsedd.

Elmarknadsdirektivets krav när det gäller innehav av	Prop. 2021/22:153
energilagringsanläggningar
I artiklarna 36 och 54 i elmarknadsdirektivet regleras nätföretagens möj-
ligheter att inneha energilagringsanläggningar.
Som huvudregel får ett nätföretag inte äga, utveckla, förvalta eller driva
energilagringsanläggningar (artiklarna 36.1 och 54.1). Undantag är dock
tillåtna dels om energilagringsanläggningarna är helt integrerade nät-
komponenter och tillsynsmyndigheten har lämnat sitt godkännande, dels
om följande huvudsakliga villkor är uppfyllda (artiklarna 36.2 och 54.2).
För det första ska det efter ett anbudsförfarande visa sig att ingen annan
aktör medgetts rätt att äga, utveckla, förvalta eller driva sådana anlägg-
ningar eller att ingen aktör kan tillhandahålla tjänsten till en rimlig kostnad
och i rätt tid. För det andra ska energilagringsanläggningen vara nödvändig
för att ett nätföretag ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt elmark-
nadsdirektivet när det gäller en effektiv, tillförlitlig och säker drift av
elnätet, och anläggningarna får inte användas för att köpa eller sälja el på
elmarknaderna. Innan anbudsförfarandet genomförs ska tillsynsmyndig-
heten ha bedömt behovet av ett undantag, granskat anbudsförfarandet och
lämnat sitt godkännande.
Om det är ett transmissionsnätsföretag som beviljas ett undantag, ska
tillsynsmyndigheten anmäla beslutet till Europeiska kommissionen och
Acer (artikel 54.3).
Tillsynsmyndigheterna ska med jämna mellanrum eller minst vart femte
år hålla ett offentligt samråd om befintliga energilagringsanläggningar för
att bedöma den potentiella tillgängligheten och det potentiella intresset av
att investera i sådana anläggningar (artiklarna 36.3 och 54.4). Om ett
offentligt samråd, enligt tillsynsmyndighetens bedömning, visar att andra
parter kan äga, utveckla, driva eller förvalta sådana anläggningar på ett
kostnadseffektivt sätt, ska tillsynsmyndigheten säkerställa att den verk-
samhet som bedrivs av nätföretag på detta område fasas ut inom 18 måna-
der. Som en del av villkoren för detta förfarande får tillsynsmyndigheterna
medge att nätföretaget får skälig ersättning, särskilt för att få tillbaka
restvärdet av sina investeringar i energilagringsanläggningarna.
Det finns dock energilagringsanläggningar som inte omfattas av det
offentliga samrådet (artiklarna 36.4 och 54.5). Det gäller helt integrerade
nätkomponenter och, förutsatt att en rad krav är uppfyllda, nya batteri-
lagringsanläggningar.
Utformningen av ett förbud
För att genomföra elmarknadsdirektivet krävs att det införs ett förbud för
nätföretag att äga, utveckla, förvalta eller driva energilagringsanlägg-
ningar. Det finns alltså inte utrymme för att beakta sådana invändningar
som tar sikte på de svårigheter ett förbud kan skapa för nätverksamheten.
Eventuella problem får i stället hanteras genom de möjligheter till undan-
tag från förbudet som är tillåtna enligt direktivet.
Det kan ifrågasättas om det som anges i elmarknadsdirektivet inte går
att sammanfatta som ett förbud mot att inneha de aktuella anläggningarna.
Att formulera förbudet på det sättet kan dock medföra att det blir otydligt
om Sverige genomfört direktivet på ett korrekt sätt i denna del. Ett nätföre-
	79

Prop. 2021/22:153 tag bör alltså uttryckligen inte få äga, utveckla, förvalta eller driva en energilagringsanläggning.

Dispens från förbudet

Det är tveksamt om det i Sverige i dag finns en sådan marknad för energi- lagringsanläggningar som utesluter ett behov för nätföretagen att själva inneha anläggningarna. Sverige bör därför använda de möjligheter till undantag från förbudet som är tillåtna enligt elmarknadsdirektivet.

Det finns inte skäl att i ellagen föra in samtliga de detaljerade föreskrifter som krävs för att göra undantag möjliga. Om föreskrifterna finns på en lägre normnivå, blir det också enklare att vid behov genomföra justeringar. En möjlighet är att införa allmänt hållna bestämmelser i lagen och komplettera lagen i förordning och myndighetsföreskrifter. Regeringen ser dock ingen särskild fördel med en sådan uppdelning eller att det annars finns starka skäl för en reglering i lagen. Regeringen bör få meddela före- skrifter om att Energimarknadsinspektionen får bevilja dispens i enskilda fall från förbudet. I det sammanhanget finns utrymme för att beakta sådana synpunkter som remissinstanserna lämnat i fråga om utformningen av undantag.

Lantmäteriet anser att frågan om markåtkomst för energilagringsanlägg- ningar som utgör en helt integrerad del av ett elnät kan behöva undersökas närmare. Frågan ligger emellertid utanför ramarna för detta lagstiftnings- ärende.

Nätföretagets kostnader för en anläggning som fasas ut

Ett nätföretag som innehar en energilagringsanläggning kan tvingas fasa ut anläggningen, om en dispens från förbudet upphör att gälla. Frågan uppkommer då hur investeringen ska behandlas vid beräkningen av kapi- talbasen när en intäktsram bestäms för nätverksamheten. En tillgång som inte behövs för att bedriva verksamheten ska anses ingå i kapitalbasen, om det skulle vara oskäligt mot nätföretaget att bortse från tillgången (5 kap. 7 § andra stycket ellagen). Detta gäller även en energilagringsanläggning som ett nätföretag inte längre får använda. Till skillnad från Energimark- nadsinspektionen och Göteborg Energi AB bedömer regeringen att det inte krävs något särskilt förtydligande i ellagen. I de fall då det är motiverat kan ett nätföretag redan enligt de gällande bestämmelserna få en sådan ersättning som Lokalkraft Sverige efterlyser för att företaget initialt har tagit den ekonomiska risken.

17Redovisning av nätverksamhet

17.1Redovisning av transmission och distribution

Regeringens förslag: Transmission och distribution ska redovisas var för sig.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Enligt Prop. 2021/22:153 promemorians förslag ska transmission redovisas skilt från annan nätverk-

samhet.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 56.3 i elmarknadsdirektivet föreskrivs bl.a. att elföretag i sin interna bokföring ska redovisa transmis- sions- och distributionsverksamheten var för sig så som de skulle behöva göra om verksamheterna bedrevs av separata företag. Syftet är att undvika diskriminering, korssubventionering och snedvridning av konkurrensen.

Nätverksamhet ska ekonomiskt redovisas skilt från annan verksamhet (3 kap. 2 § ellagen). Något krav på att transmission och distribution ska hållas åtskilda finns inte enligt ellagen. Ett tillägg bör därför göras för att transmission och distribution ska redovisas var för sig.

17.2En utökad samredovisning av lokalnät

Regeringens förslag: Nätmyndigheten ska besluta att distributions- nätsföretagens lokalnät ska redovisas samlat, om inte områdena sam- mantagna utgör en olämplig enhet.

Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer med regering- ens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Konkurrensverket avstyrker förslaget då de inte anser att utredningens bedömning, att minskade transaktionskostnader och standardisering av elnätstariffer kan förväntas motverka de negativa effekterna på prisbilden, är övertygande. Även SKGS påpekar att det av utredningen framgår att ett överuttag av avgifter i stadsnät, som subventio- nerar glesbygdsnät, på längre sikt kan leda till minskat välstånd genom ökade kostnader för kundkollektivet som helhet. SKGS menar också att det inte är rimligt att låta de totala kostnaderna öka till följd av en rent administrativ beräkning av monopolverksamheter som varken har ekono- misk, funktionell eller geografisk anknytning. Affärsverket svenska kraft- nät är kritiskt till förslaget då regional- och lokalnätsägarnas samordning av nätavgifter över större områden motverkar möjligheten att via trans- missionsnätavgiften styra överföringen mellan elområden.

Skälen för regeringens förslag: Samredovisning innebär att flera nät- koncessioner för område har en gemensam tillåten intäktsram och en en- hetlig struktur på överföringstariffen (4 kap. 4 § och 5 kap. 13 § ellagen). Det möjliggör för nätföretaget att utjämna tarifferna mellan områden med olika kostnadsförutsättningar och underlättar finansiering av nätinveste- ringar i glesbygd. En förutsättning för samredovisning är att nätkoncessio- nerna ligger geografiskt nära varandra (3 kap. 3 § ellagen), vilket motive- rats av att det inte ska råda stora skillnader mellan nättarifferna i angrän- sande områden trots att de objektiva förutsättningarna att bedriva nätverk- samhet är i stort sett lika. I praktiken har dock detta problem ändå uppstått eftersom nätverksamheten bedrivs av olika företag med varierande förut- sättningar att samredovisa och därigenom omfördela finansieringsbehovet.

Prop. 2021/22:153 Möjligheten till samredovisning av lokalnät bör mot denna bakgrund utökas på så vis att det tidigare kravet på geografisk närhet tas bort. En utökad samredovisning kan ha en negativ påverkan på vissa kunder i form av ökade kostnader, vilket också Konkurrensverket och SKGS påpekar. Risken för detta bedöms emellertid som begränsad mot bakgrund av att de samredovisningar som redan har genomförts har resulterat i diversifierade redovisningsenheter med hög grad av utjämning mellan tätort och gles- bygd. En utökad samredovisning av dessa områden bör därmed inte väsentligt försämra marknadens effektivitet utan endast resultera i en mindre omfördelning mellan kunder.

Affärsverket svenska kraftnäts invänder att en ökad samredovisning motverkar ambitionen att transmissionsnätsavgiften ska ha en styrande effekt. Det finns dock flera sätt att åstadkomma en smart produktion och förbrukning av el. Affärsverket svenska kraftnät arbetar t.ex. redan i dag med att organisera en central balansmarknad för flexibel produktion och större flexibla förbrukare.

Någon möjlighet att samredovisa lokalnät och regionnät, utöver vad som i dag ges möjlighet till, bör inte finnas. Den utjämning som skulle följa av en sådan samredovisning bedöms innebära ett alltför stort avsteg från effektivt utformade nättariffer för överföring.

Något behov av övergångsbestämmelser med anledning av den utökade möjligheten till samredovisning finns inte, eftersom Energimarknadsinspek- tionen kan fatta nya beslut om redovisning vid ändrade förhållanden.

17.3Ledningar i lokalnät som ska redovisas som regionnät

Regeringens förslag: En ledning i ett lokalnät ska redovisas som regionnät, om samma nätföretag äger både lokalnätet och regionnäts- ledningar och den aktuella ledningen och regionnätet utgör en organisa- toriskt och tekniskt sammanhållen enhet.

Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer med regering- ens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regelverk måste alla ledningar inom gränserna och spänningsnivån för en områdeskoncession för lokalnät redovisas som lokalnät utan att någon hänsyn tas till ledningens funktion. En konsekvens av detta är att en utbyggnad av regionnätet, som ryms inom ett lokalnät med områdeskoncession, bekostas av lokalnätskunderna i stället för regionnätskunderna som faktiskt använ- der ledningen. Det gäller även om lokalnätet inte är anslutet till regionnäts- ledningen. För att komma till rätta med detta bör kopplingen mellan koncessionsform och hur en ledning ska redovisas ändras på så vis att ledningar som omfattas av nätkoncession för område ska redovisas som regionnät. Detta bör dock också förutsätta att ledningarna används och ägs av samma juridiska person. Redovisningen bör ske utan föregående pröv-

ning av nätmyndigheten, precis som i dag sker för vissa linjer som redo- Prop. 2021/22:153 visas tillsammans med lokalnät.

Förslaget möjliggör vidare att den högsta tillåtna spänningen för ett lokalnät kan höjas utan att det påverkar avgiftsnivåerna på regionnätet i de fall regionnätsledningen ägs av samma nätföretag som innehar områdes- koncessionen för lokalnätet. Kostnaderna för kunderna bör bli oföränd- rade, eftersom avgifterna inte påverkas av förändringen och den totala intäktsramen för nätföretaget förblir densamma.

17.4Redovisning av nätkoncession för ett område med en lägsta tillåtna spänning

Regeringens förslag: En nätkoncession för ett område med en lägsta tillåtna spänning ska redovisas tillsammans med nätföretagets nätkon- cessioner för linje.

Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer med regering- ens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Ledningar som byggs och drivs med en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning har samma funktion som regionnätsledningar som byggs och drivs med en nätkon- cession för linje. Det faller sig därför naturligt att nätföretaget redovisar dessa ledningar tillsammans.

17.5	Redovisning av en ledning som byggs och
	används med stöd av någon annans
	nätkoncession för område

Regeringens förslag: Ett nätföretag som bygger och använder en led-
ning med stöd av någon annans nätkoncession för område ska, utifrån
ledningens funktion, redovisa denna tillsammans med sitt lokalnät eller
regionnät. Nätföretaget ska inom sex månader från medgivandet med-
dela nätmyndigheten hur ledningen ska redovisas.

Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer med regering-
ens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Nätföretag med nätkoncession för
område kan i dag bygga och driva en ledning i ett angränsande konces-
sionsområde med stöd av ett medgivande enligt 2 kap. 11 § ellagen. Hur
sådana ledningar ska redovisas har hittills inte varit föremål för någon
reglering. Regeringen ser nu ett sådant behov. Det faller sig naturligt att
det nätföretag som faktiskt använder ledningen i sin verksamhet också är
skyldigt att redovisa ledningen. Redovisningen bör, utifrån ledningens funk-
tion, ske antingen i nätföretagets lokalnäts- eller regionnätsverksamhet. Ett		83

Prop. 2021/22:153 nätföretag bör inom sex månader från ett medgivande 2 kap. 11 § ellagen meddela nätmyndigheten hur ledningen ska redovisas.

	18	Anslutning till elnätet
	18.1	Särskilda skäl för att inte ansluta en anläggning

	Regeringens förslag: En nätkoncessionshavare ska få göra avsteg från
	skyldigheten att ansluta en anläggning till en ledning eller ett lednings-
	nät med hänvisning till att det saknas ledig kapacitet endast om det inte
	finns förutsättningar att åtgärda kapacitetsbristen på ett sätt som är
	samhällsekonomiskt motiverat utan att förstärka ledningen eller led-
	ningsnätet.

	Kapacitetsrapportens förslag överensstämmer i huvudsak med rege-
	ringens. Enligt rapportens förslag ska kapacitetsbrist som kan åtgärdas
	med andra samhällsekonomiskt motiverade åtgärder än utbyggnad av nätet
	inte få åberopas som särskilda skäl för att göra avsteg från anslutnings-
	skyldigheten.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
	har inga invändningar mot det. Nacka kommun avstyrker förslaget.
	Affärsverket svenska kraftnät anser att det behövs en utredning innan lagen
	ändras, särskilt vad beträffar ansvar, tidshorisont och vilken typ av åtgär-
	der som kan vara aktuella. Försvarsmakten anser att förslaget inte löser
	kapacitetsbristen utan endast riskerar att förlänga ledtiderna för nätutbygg-
	nad då nätföretagen tvingas genomföra utökade analyser. Konkurrens-
	verket påpekar att även kostnaden för nätföretagen av att följa regelverket
	utgör en samhällsekonomisk kostnad och att förslagets effekter därför bör
	utvärderas efter några år. Riksrevisionen konstaterar att det kan finnas
	behov av ett ramverk för samhällsekonomiska analyser till följd av försla-
	get. Energiföretagen Sverige och Elinorr anser att bedömningen av vad
	som är samhällsekonomiskt motiverade åtgärder måste vara enkel och tyd-
	lig. Stockholms kommun och Sveriges Kommuner och Regioner anser att
	det behöver tydliggöras att samhällsekonomiskt motiverade åtgärder ska
	omfatta även lokal produktion. Svensk Solenergi bedömer att det är oklart
	vad förslaget betyder i praktiken. Sveriges advokatsamfund anser att den
	föreslagna ändringen är otydligt formulerad och bör förtydligas både
	språkligt och innehållsmässigt. Uppsala universitet (Juridiska fakultets-
	nämnden) bedömer att det är en öppen fråga vad som ska läggas i begrep-
	pet samhällsekonomiskt motiverade åtgärder. E.ON Sverige AB anför att
	skrivningen om andra samhällsekonomiskt motiverade åtgärder riskerar
	att driva en tolkning från fall till fall som skapar osäkerheter och potentiellt
	leder till ytterligare tidsåtgång samt långdragna diskussioner, processer
	och förseningar. Även Tekniska verken i Linköping AB, Sveriges Elkraft-
	entreprenörer och Lokalkraft Sverige anser att det bör förtydligas vad sam-
	hällsekonomiskt motiverade åtgärder innebär. Affärsverket svenska kraft-
	nät håller inte med Energimarknadsinspektionen om att alla flexibilitets-
84	resurser som är billigare per kilowattimme än kundernas värdering av icke-

levererad energi som tumregel bör vara samhällsekonomiskt motiverade, Prop. 2021/22:153 eftersom det kan leda till mycket höga elnätskostnader. Vattenfall AB ser

ett behov av ett tydliggörande av användande av flexibilitetsresurser i rela- tion till intäktsregleringen, tolkningen av samhällsekonomisk lönsamhet och begränsningen av flexibilitetsresursers möjlighet att bidra med kapa- citet.

Skälen för regeringens förslag

Anslutningsskyldigheten

En nätkoncessionshavare är som huvudregel skyldig att på skäliga villkor ansluta en anläggning till sin ledning eller sitt ledningsnät (3 kap. 6 och

7§§ ellagen). Skyldigheten gäller alla ledningar eller ledningsnät som om- fattas av nätkoncession. Undantag gäller om det finns särskilda skäl. Det är framför allt ledningens eller ledningsnätets kapacitet som kan påverka anslutningsskyldigheten (se prop. 1996/97:136 s. 141–143). Om det sak- nas ledig kapacitet, ska de som redan är anslutna ha företräde.

Att åtgärda kapacitetsbrist

Ett nätföretag ansvarar för att ledningsnätet byggs ut vid behov och att nätet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el (3 kap. 1 § ellagen). Det betyder inte att nätföretaget är skyldigt att bygga ut elnätet så snart det saknas ledig kapacitet för att ansluta en enskild anläggning. Det finns andra sätt att åtgärda kapacitetsbrist. Företaget kan använda efterfrågeflexibilitet, energilagring och andra flexibilitetsresurser som ett alternativ till en utbyggnad. Enligt elmarknadsdirektivet ska medlems- staterna skapa incitament för distributionsnätsföretag att använda flexibili- tet i distributionsnät (se avsnitt 11.2). Genom användningen av flexibili- tetsresurser kan det frigöras kapacitet i nätet som gör det möjligt att täcka både redan anslutna kunders behov och anslutningar av nya anläggningar.

Nacka kommun påpekar att elnäten måste byggas ut och uppgraderas och anser att Energimarknadsinspektionen i stället för att föreslå en lagändring bör medverka till att utreda vilka samhällsekonomiskt lönsamma lösningar som kan finnas och därmed ge nätföretagen förutsättningar att ta ansvar i frågan. En ökad användning av flexibilitetstjänster, när sådana är tillgäng- liga, är dock inte något hinder för den utbyggnad av elnätet som under alla förhållanden är nödvändig bl.a. för att kunna klara av framtida effekthöj- ningar.

Ett nätföretag bör alltså inte generellt kunna åberopa kapacitetsbrist som skäl för att inte ansluta en anläggning, om det går att åtgärda bristen utan att bygga ut ledningen eller ledningsnätet. Genom att förtydliga kraven i denna del skapas också nya drivkrafter för att använda flexibilitetstjänster.

Några remissinstanser anser att det bör förtydligas vilka åtgärder som kan bli aktuella. Med hänsyn till elmarknadens och teknikens utveckling är det emellertid inte lämpligt att precisera detta i lagtexten. Någon sådan precisering bör inte heller vara nödvändig, eftersom det inte kan krävas att nätföretaget undersöker åtgärder som ligger utanför ramarna för normal nätverksamhet eller är oförenliga med företagets skyldighet att se till att ledningsnätet är säkert, tillförlitligt och effektivt och på lång sikt kan

uppfylla rimliga krav på överföring av el. Mot den bakgrunden behöver en

Prop. 2021/22:153 ändring i fråga om vad som kan anses vara särskilda skäl inte medföra något omfattande merarbete för nätföretagen eller sådana förlängda led- tider som Försvarsmakten befarar.

Tidshorisonten för att åtgärda kapacitetsbristen

Vid bedömningen av om det finns förutsättningar att åtgärda kapacitets- brist för att göra en anslutning möjlig är det nödvändigt att ta hänsyn till inom vilken tid nätföretaget kan vidta åtgärderna. En naturlig utgångs- punkt är att en anslutningsskyldighet bör finnas endast om nätföretaget kan åtgärda kapacitetsbristen inom en rimlig tid. Om exempelvis de flexibili- tetstjänster som skulle kunna undanröja kapacitetsbristen i ett enskilt fall inte kommer att vara tillgängliga för att göra det möjligt att ansluta en anläggning inom en skälig tid, kan det inte sägas finnas förutsättningar för att åtgärda bristen. Detta bör stå klart även utan att det uttryckligen anges i lagen. Som nämns ovan måste de åtgärder som kan komma i fråga dessutom vara förenliga med kravet att ledningsnätet på lång sikt uppfyller rimliga krav på överföring av el.

Med hänsyn till det som redovisas ovan finns förutsättningar att ändra lagen utan sådan ytterligare utredning som Affärsverket svenska kraftnät förordar när det gäller ansvar, tidshorisont och vilken typ av åtgärder som kan vara aktuella.

Kostnaden för åtgärden

Det är inte rimligt att kräva att ett nätföretag ska vara skyldigt att ansluta en anläggning utan hänsyn till kostnaden för de åtgärder som krävs för att undanröja kapacitetsbristen, i vart fall inte om kostnaden ska bäras av någon annan än den som får ansluta anläggningen.

Anläggningsinnehavaren ska enligt ellagen ersätta nätföretagets skäliga kostnader för anslutningen (3 kap. 9 a §). Avgiften behöver inte med auto- matik täcka nätföretagets faktiska kostnader för anslutningen. Den som önskar ansluta sig ska stå för de direkta merkostnader som anslutningen orsakar för nätföretaget, dvs. betala den s.k. kundspecifika kostnaden för anslutningen.

Kostnaden för flexibilitetstjänster som anskaffas för att möjliggöra en viss anslutning kan i och för sig uppfattas som en sådan kundspecifik kost- nad som ska ersättas av den som önskar ansluta sig. Det är dock tveksamt om det i normalfallet går att knyta kostnaden till anslutningen av en viss anläggning. Nätföretaget gör inte en investering utan får en löpande kost- nad under en tid som inte är bestämd i förväg. Åtgärden kan också frigöra kapacitet så att flera nya anläggningar kan anslutas till elnätet i framtiden. Det är mot den bakgrunden svårt att vid anslutningstillfället beräkna en kostnad som ska ersättas genom en engångsavgift för anslutningen. Kost- naden kommer alltså i huvudsak att slås ut på kundkollektivet genom överföringsavgifter.

En kostnad som ska bäras av kundkollektivet bör vara rimlig i förhållan- de till den nytta som kunderna har av åtgärden. Åtgärden bör alltså vara samhällsekonomiskt motiverad.

Närmare om vad som är samhällsekonomiskt motiverat	Prop. 2021/22:153
Det är i första hand nätföretaget som måste ta ställning till vilka åtgärder
för att undanröja kapacitetsbrist som är samhällsekonomiskt motiverade.
Om ett företag nekar anslutning kan frågan dock ytterst komma att prövas
av Energimarknadsinspektionen (se avsnitt 24.1). Vid den prövningen är
det nätföretaget som ska visa att det finns skäl att göra avsteg från
anslutningsskyldigheten. Flera remissinstanser framhåller att det behöver
vara tydligt vad som är en samhällsekonomiskt motiverad åtgärd bl.a. för
att nätföretagen ska kunna genomföra bedömningen på ett effektivt och
enhetligt sätt.
Den nytta som en åtgärd medför är en funktion av betalningsviljan hos
de kunder som kan anslutas till nätet. En åtgärd som är billigare per kilo-
wattimme än kundernas värdering av icke-levererad energi kan i vart fall
som en utgångspunkt anses vara samhällsekonomiskt motiverad. Energi-
marknadsinspektionen beräknar redan i dag värdet av icke-levererad ener-
gi i samband med bl.a. förhandsregleringen av nätföretagens intäkter. I den
utsträckning det krävs ytterligare vägledning kan sådan utvecklas genom
Energimarknadsinspektionens praxis i prövningsärenden. I det samman-
hanget kommer även andra omständigheter att kunna vägas in i bedöm-
ningen, exempelvis om huruvida flexibilitetstjänsterna kommer att finnas
tillgängliga under en längre tidsperiod. Med hänsyn till att en bedömning
måste göras i varje enskilt fall framstår risken som liten för sådana höga
elnätskostnader som Affärsverket svenska kraftnät nämner.
Som Konkurrensverket påpekar bör en utvärdering göras när den nya
regleringen har tillämpats någon tid.

18.2	Ett nytt krav för att nätföretag ska få göra
	avsteg från anslutningsskyldigheten

Regeringens förslag: Ett distributionsnätsföretag ska i fråga om en an-
läggning för produktion av förnybar el vars inmatning kan ske med en
effekt om högst 43,5 kilowatt få göra avsteg från anslutningsskyldighe-
ten endast om företaget underrättar den som begär anslutning om detta
och underrättelsen lämnas inom en månad från det att företaget har tagit
emot begäran.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inga invändningar mot det. Energikontoren Sverige anser att det finns
skäl att se över om det är möjligt att kunna förkorta tiden som nätföretaget
har på sig att ansluta en godkänd anläggning av förnybar energi. Göteborg
Energi AB anser att det finns risk för att de aktuella anslutningarna kom-
mer att prioriteras före andra anslutningar och att det bör finnas möjlig-
heter för nätföretag att göra dessa bedömningar så att det inte skapas en
egen kö för dessa anslutningsärenden.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 17 i det omarbetade förnybart-
direktivet finns bestämmelser om nätanslutning efter enkel anmälan. Arti-
kel 17.1 gäller anläggningar eller enheter för aggregerad produktion som
tillhör egenanvändare av förnybar energi och demonstrationsprojekt för		87

Prop. 2021/22:153 förnybar energi med en elkapacitet på högst 10,8 kW, eller motsvarande för andra anslutningar än trefasanslutningar.

För att uppfylla det omarbetade förnybartdirektivets krav i Sverige krävs genomförandeåtgärder i anslutning till artikel 17.1 i den del som gäller skyldigheten för ett distributionsnätsföretag att inom en begränsad tid lämna återkoppling till den som vill ansluta en anläggning. En anläggning ska enligt direktivet få anslutas till elnätet, om distributionsnätsföretaget tillstyrker det eller i avsaknad av ett beslut från företaget inom en månad efter anmälan. Sådana åtgärder som Energikontoren Sverige efterlyser krävs inte i detta sammanhang.

Anslutningsskyldigheten är långtgående enligt ellagen (se avsnitt 18.1). För att kravet i det omarbetade förnybartdirektivet ska genomföras i Sverige bör dock ett distributionsnätsföretag kunna vägra att ansluta vissa anläggningar för produktion av förnybar el endast om företaget inte under- rättar den som vill ansluta anläggningen inom en månad från det att företa- get har tagit emot begäran. När det gäller skyldigheten att underrätta elproducenten lämnar direktivet inte utrymme för sådana hänsyn som

Göteborg Energi AB pekar på.

Det finns redan bestämmelser om småskalig elproduktion i ellagen. En elanvändare som har ett säkringsabonnemang om högst 63 ampere och som producerar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt kan exempelvis befrias från avgiften för inmatningen (se av- snitt 21). Det är lämpligt att samma effektgräns gäller för den strängare anslutningsskyldigheten.

	18.3	Anslutning till region- eller transmissionsnät

	Regeringens förslag: Innehavaren av en nätkoncession för område
	med en lägsta tillåtna spänning ska få ansluta en elektrisk anläggning
	till en ledning som omfattas av nätkoncessionen endast om innehavaren
	av lokalnätet har medgett det eller om nätmyndigheten har gett tillstånd
	till anslutningen efter ansökan av innehavaren av det överliggande
	nätet.

	Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer i sak med rege-
	ringens. Utredningen föreslår dock termerna lokalnätsområde och region-
	nätsområde.
	Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot
	det.
	Skälen för regeringens förslag: Tidigare var det inte möjligt att bygga
	och driva regionnät med stöd av en nätkoncession för område. Endast
	lokalnät omfattades av sådana koncessioner. Genom lagändringar som
	trädde i kraft den 1 augusti 2021 är det numera möjligt att bevilja
	nätkoncession för område för ledningar som ingår i ett regionnät
	(prop. 2020/21:188). En sådan nätkoncession har en högsta och en lägsta
	tillåtna spänning. Regionnätet kan i framtiden alltså bestå av både led-
	ningar som omfattas av en nätkoncession för linje och ledningar som om-
	fattas av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning.
	När det gäller anslutning till elnätet är en utgångspunkt för regleringen
88	att en anläggning i första hand ska anslutas till lokalnätet. Därför krävs

enligt ellagen ett medgivande av den som har nätkoncession för område Prop. 2021/22:153 för att en anläggning ska få anslutas till en ledning som omfattas av en

nätkoncession för linje i stället för till det ledningsnät som omfattas av nätkoncessionen för område (3 kap. 8 § första stycket). Energimarknads- inspektionen kan lämna tillstånd till anslutningen, om lokalnätsföretaget inte medger den och det finns särskilda skäl (3 kap. 8 § andra stycket).

Regleringen bör anpassas till de lagändringar som trädde i kraft den

1 augusti 2021. Medgivande eller tillstånd bör alltså krävas i samtliga fall när någon vill ansluta en anläggning till ett överliggande nät i stället för till lokalnätet. Detta innebär att det som i dag gäller för anslutning till en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje ska gälla även anslutning till en ledning som omfattas av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning.

Det är innehavaren av det överliggande nätet som kan ansöka om till- stånd att få göra anslutningen (prop. 1996/97:136 s. 143). Som Lagrådet påpekar bör detta framgå av författningstexten. Lagrådet efterlyser även resonemang om arten av de bedömningar som ska ligga till grund för Energimarknadsinspektionens beslut. I den frågan finns inte något särskilt beredningsunderlag i detta lagstiftningsärende. Det saknas därför förut- sättningar för resonemang som går utöver det som anges i äldre förarbeten, se prop. 1996/97:136 s. 123 och 143.

18.4Standardiserade rutiner för anslutning av energilagringsanläggningar

Regeringens förslag: Ett nätföretag ska ha standardiserade rutiner för anslutning av energilagringsanläggningar.

Ren energi-rapporten innehåller inte något motsvarande förslag. Remissinstanserna berör inte frågan.

Skälen för regeringens förslag: Transmissionsnätsföretag ska enligt artikel 42.1 första meningen i elmarknadsdirektivet inrätta och offentlig- göra transparenta och effektiva förfaranden för icke-diskriminerande an- slutning av nya produktionsanläggningar och energilagringsanläggningar till överföringssystemet. Energimarknadsinspektionen bedömer att direk- tivets krav i denna del är genomförda genom bl.a. hittillsvarande 3 kap. 7 b § ellagen. Ett nätföretag ska enligt den paragrafen ha standardiserade rutiner för anslutning av elproduktionsanläggningar. För att genomföra elmarknadsdirektivet fullt ut bör kravet att ha standardiserade rutiner emellertid omfatta även anslutning av energilagringsanläggningar.

Prop. 2021/22:153 18.5	Information om åtgärder som krävs för att
	förstärka elnätet

Regeringens förslag: Ett nätföretag, som har vägrat ansluta en anlägg- ning till en ledning eller ett ledningsnät med hänvisning till att ledning- en eller nätet saknar kapacitet, ska mot skälig ersättning ge den som begär det information om vilka åtgärder som krävs för att anslutningen ska kunna genomföras.

Om anläggningen är en laddningspunkt, ska nätföretaget utan särskild begäran lämna informationen tillsammans med meddelandet om att an- slutning vägras. Nätföretaget ska lämna informationen utan ersättning.

Nätmyndigheten ska ta upp tvister om vilka skyldigheter ett nätföre- tag har.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inga invändningar mot det. Svensk Vindenergi anför att nätföretaget bör ge kunden en uppskattning av hur mycket en förstärkning uppskattas kosta kunden, vad som behöver förstärkas och hur lång tid det uppskattas ta samt att det också bör finnas en tidsgräns för hur lång tid företaget har på sig att svara kunden.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 6.2 i elmarknadsdirektivet finns nya krav när det gäller tillträde till elnätet. Vid behov ska ett nät- företag som vägrar tillträde till elnätet tillhandahålla relevant information om vilka åtgärder som skulle krävas för att förstärka nätet. Informationen ska alltid tillhandahållas om tillträde till laddningspunkter har nekats. Den part som begär sådan information får åläggas en rimlig avgift för att täcka kostnaderna för tillhandahållande av informationen.

Ett nätföretag är inte skyldigt att ansluta en anläggning, om det saknas ledig kapacitet och anslutningen förutsätter att ledningsnätet byggs ut (se avsnitt 18.1). Någon skyldighet för nätföretaget att ge anläggningsinneha- varen eller någon annan som berörs information om vilka förstärkningsåt- gärder som krävs för att anslutningen ska bli möjlig finns dock inte enligt hittillsvarande reglering.

För att genomföra elmarknadsdirektivet i den aktuella delen bör ett nätföretag, som vägrar ansluta en anläggning med hänvisning till att det saknas ledig kapacitet, vara skyldigt att ge den som begär det information om vilka nätförstärkningsåtgärder som krävs för att anslutningen ska bli möjlig. Den som begär information bör betala skälig ersättning till nät- företaget. Det finns inte anledning att gå längre än direktivet på det sätt som Svensk Vindenergi förordar.

När det gäller anslutning av laddningspunkter följer det av direktivet att nätföretaget ska tillhandahålla informationen utan begäran. I de fallen bör alltså företaget vara skyldigt att lämna informationen utan ersättning till- sammans med meddelandet om att anslutning vägras.

I likhet med vad som gäller i fråga om anslutningsskyldigheten bör tvister om nätföretagets skyldigheter enligt de nya bestämmelserna prövas av Energimarknadsinspektionen (se även avsnitt 24.1).

18.6	Avgiftsfrihet för anslutning av	Prop. 2021/22:153
	mikroproduktion av el

Regeringens förslag: En elanvändare som har ett abonnemang för en säkring om högst 63 ampere ska inte betala någon avgift för att ansluta en produktionsanläggning som producerar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt och ansluts där en anläggning för användning av el redan är ansluten och med en effekt som inte överstiger uttagsabonnemangets effekt.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot

det.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 21 i det omarbetade förnybart- direktivet finns krav som ska underlätta för egenanvändare av förnybar energi. Enligt artikel 21.2 a ska medlemsstaterna säkerställa att egenan- vändare av förnybar energi har rätt att producera förnybar energi, inklusive för egen förbrukning, och att lagra och sälja sin överskottsproduktion av sådan el utan att omfattas av diskriminerande eller oproportionella för- faranden eller avgifter och nätavgifter som inte är kostnadsrelaterade.

Artikel 21 i det omarbetade förnybartdirektivet är i huvudsak genomförd i svensk rätt. Det finns emellertid skäl att överväga ytterligare åtgärder när det gäller anslutningen av anläggningar för mikroproduktion av el till elnätet och inmatningen av el från sådana anläggningar på nätet.

En elanvändare som har ett säkringsabonnemang om högst 63 ampere och som producerar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt kan vara befriad från att betala nätföretaget för inmatningen (4 kap. 10 § tredje stycket ellagen). Enligt Energimarknadsinspektionens hittillsvarande tolkning av regelverket är det inte en ny anslutning i el- lagens mening om en sådan mikroproduktionsanläggning ansluts till el- nätet i samma leveranspunkt som en befintlig anläggning för användning av el, åtminstone inte om produktionsanläggningen ansluts med en effekt som inte överstiger uttagsabonnemangets effekt. Anläggningsinnehavaren ska alltså inte heller betala någon anslutningsavgift. Som Energimarknads- inspektionen konstaterar i Ren energi-rapporten kan detta emellertid tyd- liggöras genom att det av lagen uttryckligen framgår att elanvändaren inte ska betala någon avgift för att ansluta produktionsanläggningen.

För att säkerställa att egenanvändare av förnybar energi kan producera förnybar el på det sätt som anges i artikel 21.1 a i det omarbetade förny- bartdirektivet bör en elanvändare som har ett säkringsabonnemang om högst 63 ampere inte behöva betala någon avgift för att ansluta en produk- tionsanläggning, som producerar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt, förutsatt att anslutningen sker där en anläggning för användning av el redan är ansluten och med en effekt som inte över- stiger uttagsabonnemangets effekt.

Lagrådet anser att det skulle bli tydligare om begreppen småskalig pro- duktion och mikroproduktion beskrevs närmare, antingen genom en defi- nition i lagen eller i författningskommentaren. Ett alternativ är enligt Lag- rådet att inte använda uttrycken.

Prop. 2021/22:153 Ord som mikroproduktion och mikroproducent förekommer inte i lag- texten. Något behov av en definition i lagen finns därför inte. Frågan är alltså snarare om det finns anledning att undvika att använda orden i skälen och författningskommentaren eller i rubriker. Orden bör dock kunna an- vändas så länge det framgår att det inte handlar om termer med en tydligt avgränsad betydelse. På motsvarade sätt bör det gå bra att använda ut- trycket småskalig elproduktion.

När det gäller inmatning på elnätet finns överväganden och förslag i avsnitt 21.

19Undantag från funktionskravet på överföring av el

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om undantag från funktions- kravet på överföring av el.

Kapacitetsrapportens förslag överensstämmer delvis med regering- ens. Enligt rapportens förslag ska funktionskravet inte gälla om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har meddelat föreskrifter som tillåter att avbrott i överföringen överstiger tjugofyra timmar.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Göteborgs universitet (Juridiska institutio- nen) vill lyfta fram den principiella frågan om maktöverflyttning till Energimarknadsinspektionen. Länsstyrelsen i Norrbottens län vill poäng- tera vikten av att konsekvenserna för befintliga nätkunder utreds närmare i samband med ett framtida eventuellt föreskriftsarbete. SKGS och Svenskt Näringsliv anser att ett undantag från huvudregeln ökar risken att anslutan- de part tvingas acceptera lägre funktionskrav för att skynda på anslutnings- processen.

Skälen för regeringens förslag

Funktionskravet

Ett nätföretag är enligt ellagen skyldigt att se till att överföringen av el för annans räkning är av god kvalitet (3 kap. 9 § andra stycket). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att överföringen av el ska vara av god kvalitet (3 kap. 9 § fjärde stycket). I ellagen föreskrivs som ett sär- skilt funktionskrav att ett nätföretag ska se till att ett avbrott i överföringen av el till en elanvändare aldrig överstiger 24 timmar, om inte strängare krav följer av föreskrifter om kvaliteten på överföringen (3 kap. 9 a § första stycket). Funktionskravet är alltså så utformat att ett elavbrott aldrig får överstiga 24 timmar och att strängare krav kan gälla.

Undantag från funktionskravet

Ellagens funktionskrav är inte absolut. Det gäller inte om nätföretaget visar att avbrottet beror på ett hinder utanför företagets kontroll som före- taget inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder det inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit (3 kap. 9 a § andra stycket). Energimarknadsinspektionen får i det enskilda fallet ge dispens från kravet i en del av ett koncessionsområde om kravet är oskäligt betungande med hänsyn till koncessionshavarens ekonomiska situation eller om det finns synnerliga skäl (3 kap. 9 b §).

Behov av att nyansera funktionskravet

Funktionskravet svarar mot en sådan miniminivå som en elkund normalt har rätt att förvänta sig. Det utesluter inte att kravet kan behöva nyanseras.

Funktionskravet är inte i alla situationer samhällsekonomiskt motiverat. Regleringen innebär att ett nätföretag kan ha incitament att genomföra kostsamma investeringar för att förebygga även extremt osannolika händel- ser. Det är elkunderna som genom sina nätavgifter betalar för de åtgärder som nätföretaget vidtar för att se till att funktionskravet kan uppfyllas. I några fall kan kostnaden för att garantera driftsäkerheten vara större än kundernas betalningsvilja. Funktionskravet kan alltså leda till investe- ringar som varken nätföretagen eller kunderna egentligen efterfrågar.

Det finns även fall då kravet kan vara till nackdel för kunden i det en- skilda fallet. En kund kan exempelvis föredra att nätföretaget inte kan säkerställa funktionskravet under en övergångsperiod, om det betyder att kunden kan ansluta sig till elnätet snabbare. Dispensmöjligheten enligt hittillsvarande 3 kap. 9 b § ellagen är inte avsedd för sådana situationer.

Föreskrifter om undantag från funktionskravet

Funktionskravet i ellagen är generellt sett inte för strängt, men med hänsyn till det som anförs ovan bör det finnas utrymme för en mer nyanserad reglering. Det är lämpligt att regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från funktionskravet. Regeringens avsikt är att uppgiften att ta fram sådana föreskrifter ska ligga på Energimarknadsinspektionen. Att inspektionen får möjlighet att före- skriva om undantag från funktionskravet väcker inte några principiella be- tänkligheter av det slag som Göteborgs universitet för fram.

Energimarknadsinspektionen kommer i samband med att föreskrifter tas fram att analysera konsekvenserna för nätkunderna. I det sammanhanget kan inspektionen ta ställning till bl.a. sådana risker som SKGS och Svenskt Näringsliv pekar på.

Innebörden av kravet på god kvalitet

Lagrådet anser att innebörden av begreppet god kvalitet på överföringen av el bör utvecklas bl.a. för att skapa ramar för undantag från funktions- kravet. Innebörden av kravet på god kvalitet utvecklas i tidigare för- arbeten, se prop. 2001/02:56 s. 32–34 och 60 f. I detta lagstiftningsärende finns inte underlag för att utveckla innebörden ytterligare. Det bör dock inte uppfattas som ett hinder för att införa föreskrifter om undantag från funktionskravet. I samband med att kravet på god kvalitet på överföringen

Prop. 2021/22:153

Prop. 2021/22:153 av el infördes konstaterade regeringen att det var en grannlaga uppgift att utforma föreskrifter med kriterier för kvaliteten hos överföringen. I ellagen infördes mot den bakgrunden endast en mycket allmänt hållen föreskrift, som kompletterades med ett bemyndigande att meddela föreskrifter om kvaliteten. Energimarknadsinspektionen har meddelat sådana föreskrifter (EIFS 2013:1). Det finns alltså ramar för undantag och dispenser från funktionskravet.

20Avgift för regional eldistribution

20.1Överföring på regionnät

Regeringens förslag: Avgiften för överföring av el på ett regionnät ska utformas på samma sätt oavsett om ledningarna omfattas av nätkonces- sion för linje eller av nätkoncession för område.

Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer i sak med rege- ringens. Utredningen föreslår dock termen regionnätsområde.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: I 4 kap. 5–8 §§ ellagen regleras avgif- ten för överföring av el på en regionledning, dvs. en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje och inte ingår i ett transmissionsnät. Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 augusti 2021 är det numera möjligt att bevilja nätkoncession för område för ledningar som ingår i ett regionnät (prop. 2020/21:188). Regionnätet kan i framtiden alltså bestå av både led- ningar som omfattas av en nätkoncession för linje och ledningar som om- fattas av en nätkoncession för område.

Regleringen bör anpassas till lagändringarna. Avgiften för överföring av el på ett regionnät bör alltså utformas på samma sätt oavsett om ledning- arna omfattas av nätkoncession för linje eller av nätkoncession för område.

	20.2	Tillstånd att ha en lägesberoende
		överföringsavgift

	Regeringens förslag: Nätmyndigheten ska inte längre kunna bevilja
	tillstånd att utforma avgiften med hänsyn till var på en regionledning
	elanvändarens uttagspunkt är belägen.

	Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
	har inga invändningar mot det. Sala kommun avstyrker förslaget och anser
	att möjligheten i stället bör utökas. E.ON Sverige AB framhåller att det har
	stor betydelse att redan beviljade tillstånd fortsätter att gälla.
	Skälen för regeringens förslag: I 4 kap. 5 § ellagen finns ett förbud
	mot lägesberoende överföringsavgifter på en regionledning. Enligt huvud-
94	regeln får inte avgiften för överföring av el på varje spänningsnivå utfor-

mas med hänsyn till var en uttagspunkt är belägen i förhållande till led- Prop. 2021/22:153 ningens anslutning till ett annat nätföretags region- eller transmissionsnät.

I vissa speciella fall har det funnits behov av undantag från förbudet mot lägesberoende avgifter för regional distribution. Bestämmelser om sådana undantag finns i 4 kap. 6 och 7 §§ ellagen. Nättariffen för en enskild elan- vändare vars anläggning är ansluten till en regionledning ska, om nätmyn- digheten på ansökan av nätkoncessionshavaren eller berörd elanvändare har meddelat tillstånd till det, utformas med hänsyn till var på regionled- ningen elanvändarens uttagspunkt är belägen. Tillstånd får meddelas en- dast om den berörda uttagspunkten fanns den 1 juli 1995 och ett avtal, innebärande att priset för överföringen av el baseras bland annat på uttagspunktens belägenhet, tillämpades den 1 juli 1995. Ett tillstånd får meddelas för högst trettio år.

En förutsättning för ett tillstånd enligt 4 kap. 6 § ellagen är alltså att ett avtal med visst innehåll tillämpades den 1 juli 1995. Det har inte kommit in några ansökningar om undantag till Energimarknadsinspektionen under tiden från och med den 1 januari 2008, då inspektionen blev en egen myndighet. Mot den bakgrunden saknas anledning att anta att det kommer att bli aktuellt att meddela nya tillstånd enligt bestämmelserna i deras nuvarande lydelse.

En sådan utökning av dispensmöjligheten som Sala kommun förordar skulle innebära att den nuvarande huvudregeln urholkades. Det saknas i lagstiftningsärendet underlag för att lägga fram ett sådant förslag. Det har inte heller framkommit att det skulle finnas något uttalat behov av att se över regleringen i denna del.

Bestämmelserna i 4 kap. 6 och 7 §§ ellagen bör mot denna bakgrund utgå. När det gäller redan beviljade tillstånd, som fortfarande gäller, hän- visas till avsnitt 26.6.

21Inmatning på elnätet från mikroproduktion

Regeringens förslag: En mikroproducent ska kunna undantas från nät- avgiften för inmatning utan att vara nettoanvändare av el.

Promemorians och Ren energi-rapportens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Vattenfall AB avstyrker förslaget. Fastig- hetsägarna anser att energiskatten på egenkonsumerad förnybar energi bör avskaffas helt. Göteborgs kommun framhåller att det kan vara problema- tiskt om mikroproduktion av el inte kommer hela elsystemet till godo på grund av styrmedel som gynnar egenanvändning av mikroproducerad el. HSB och Solelkommissionen anser att gränsen för elanvändarens säkrings- abonnemang bör höjas till 100 ampere.

Prop. 2021/22:153 Skälen för regeringens förslag: Som framhålls i avsnitt 18.6 finns det skäl att överväga ytterligare åtgärder när det gäller inmatningen på nätet av el från anläggningar för mikroproduktion.

När det gäller inmatningen av el finns en särskild bestämmelse om egen- användare i hittillsvarande 4 kap. 10 § tredje stycket ellagen. En elanvän- dare som har ett säkringsabonnemang om högst 63 ampere och som produ- cerar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt ska inte betala någon avgift för inmatningen. Detta gäller dock bara om elan- vändaren under ett kalenderår har tagit ut mer el från elsystemet än vad användaren har matat in på systemet.

Det är angeläget att de allra minsta mikroproducenterna, dvs. de som kan ha rätt att undantas från nätavgiften, får starka incitament att investera och producera förnybar el. Kravet på att mikroproducenten ska vara netto- användare kan avhålla nya producenter från att investera i mikroproduk- tionsanläggningar, eftersom även små avgifter har betydelse för om en så- dan investering ska ske eller inte. Kravet kan även medföra att befintliga mikroproducenter minskar sin produktion för att inte vara tvungna att be- tala nätavgiften för inmatning.

Kravet på att mikroproducenten måste vara nettoanvändare under ett ka- lenderår innebär även en administrativ börda för nätföretagen, som varje år kontrollerar om mikroproducenten har varit nettoanvändare eller inte och fakturerar elnätsavgiften i efterhand om producenten inte har varit en nettoanvändare. Med hänsyn till att det kan antas tillkomma elanvändare som producerar sin egen el kan också de administrativa kostnaderna för företagen antas öka.

Vattenfall AB pekar på att det inte finns något behov av förändring för att genomföra det omarbetade förnybartdirektivet och anför att en ändrad anslutning från konsumtion till enbart produktion kan påverka elnätet i stort och föranleda nätinvesteringar som kundkollektivet får bekosta. Det finns emellertid ingen anledning att begränsa åtgärder som skapar driv- krafter för mer mikroproduktion till sådant som krävs för att genomföra direktivet. Det är också önskvärt att elnätet anpassas till mer småskalig elproduktion.

Med hänsyn till att kravet kan motverka etableringen av mikroproduk- tion av el i Sverige, och med beaktande av den administrativa bördan för nätföretagen, bör kravet att en elproducent ska vara nettoanvändare av el för att kunna undantas från nätavgiften för inmatning utgå.

Det finns inte underlag för att inom ramen för det här lagstiftnings- ärendet överväga sådana ytterligare åtgärder som några remissinstanser föreslår.

22	Nätföretagets fakturor	Prop. 2021/22:153


Regeringens förslag: Ett nätföretags faktura till en elanvändare ska
vara tydlig. Nätföretaget ska ge den elanvändare som begär det en för-
klaring till hur det belopp som anges i fakturan har beräknats. Företaget
ska erbjuda elanvändaren fakturor i elektronisk form.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
meddela föreskrifter om vilken information ett nätföretags faktura till
en elanvändare ska innehålla och hur fakturan ska utformas.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer delvis med regering-
ens. I rapporten föreslås dessutom att det i ellagen ska införas föreskrifter
om vad nätföretagets faktura ska innehålla och om skyldighet för nätföre-
taget att debitera elanvändarna utifrån uppmätta värden minst en gång per
kvartal.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige och Oberoende
Elhandlare motsätter sig att de konsumentskyddande bestämmelserna ska
gälla för alla elanvändare. Energiföretagen Sverige anser att det bör tyd-
liggöras att slutkundsprisets komponenter ska delas upp i elnäts- respek-
tive elhandelsfakturan. Göteborgs kommun och Göteborg Energi AB av-
styrker förslaget om fakturering och faktureringsinformation och anser att
möjligheten till årsvis avstämning ska finnas kvar. Energiföretagen
Sverige, Energigas Sverige och Oberoende Elhandlare förespråkar årsvis
debitering med en kompletterande bestämmelse om skyldigheten att till-
handahålla faktureringsinformation varje eller var sjätte månad. Vattenfall
AB vill uppmärksamma att förslaget begränsar möjligheten till flexibla
betallösningar. Sala kommun är tveksam till att på en avreglerad marknad
utöka regleringen kring hur fakturor ska utformas. E.ON Sverige AB anser
att det är felaktigt att detaljreglera vilken information som ska finnas till-
gänglig för kund på en webbplats eller i fakturan och att reglera fakture-
ringsintervall. Kraftringen Energi AB framhåller att det är i direkt motsats
till vad kunderna har gett uttryck för att använda fakturan som informa-
tionsbärare och att reglerna för fakturans utformning för nätföretag bör
hållas på ett absolut minimum.
Skälen för regeringens förslag
Elmarknadsdirektivets krav
I artikel 18 i elmarknadsdirektivet finns krav i fråga om fakturor och faktu-
reringsinformation. Medlemsstaterna ska även säkerställa att fakturorna
och faktureringsinformationen uppfyller minimikraven i bilaga I till direk-
tivet (artikel 18.6). Kraven gäller i viss utsträckning både nätföretag och
elhandelsföretag. När det gäller nätföretagens fakturering krävs åtgärder i
Sverige för att genomföra artikel 18.1, 18.3 och 18.4 och delar av bilaga I.
Slutkunder
Artikel 18 i elmarknadsdirektivet finns i kapitel III, som har rubriken Kon-
sumentinflytande och konsumentskydd. Några remissinstanser anser att
kraven bör gälla endast fakturor till konsumenter. I direktivtexten används		97

Prop. 2021/22:153 dock ordet slutkunder. Med en slutkund avses i direktivet en kund som köper el för eget bruk (artikel 2.3). Den som köper el för egen hushålls- förbrukning och inte för kommersiell verksamhet eller yrkesverksamhet är med direktivets definition en hushållskund (artikel 2.4). Direktivets orda- lydelse ger alltså inte något utrymme för att begränsa regleringen på det sätt som några remissinstanser förordar.

Allmänt om lämplig normnivå

De föreskrifter som krävs för att genomföra direktivet i denna del är i huvudsak sådana som riksdagen kan bemyndiga regeringen att utfärda.

Det finns inte skäl att i ellagen föra in detaljerade föreskrifter om exem- pelvis en fakturas innehåll och utformning. Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer kan redan i dag meddela föreskrifter om vilken information ett elhandelsföretags faktura ska innehålla (8 kap. 17 § ellagen). Om föreskrifterna finns på en lägre normnivå, blir det också enk- lare att vid behov genomföra justeringar. Endast allmänt hållna bestäm- melser bör införas i ellagen. I övrigt bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela de föreskrifter som krävs för ge- nomförandet.

Fakturan ska vara tydlig

Enligt elmarknadsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att fakturor och faktureringsinformation är korrekta, lättbegripliga, tydliga, koncisa och användarvänliga och presenteras på ett sätt som underlättar slutkun- dernas jämförelser. På begäran ska slutkunderna få en tydlig och begriplig förklaring av hur fakturan har upprättats, särskilt om fakturan inte är grundad på faktisk förbrukning (artikel 18.1).

I ellagen finns redan bestämmelser om utformningen av elhandelsföre- tagens fakturor. Det föreskrivs bl.a. att en faktura till en elanvändare ska vara tydlig (8 kap. 16 § första stycket). Det är lämpligt att ett motsvarande krav införs för nätföretag. Ett nätföretags faktura till en elanvändare bör alltså vara tydlig. Företaget bör ge den elanvändare som begär det en för- klaring till hur fakturan har upprättats. Som Lagrådet påpekar bör med detta förstås hur det betalningskrav som ställs i fakturan har beräknats. Mer detaljerade föreskrifter om fakturans innehåll och utformning bör dock meddelas på en lägre normnivå.

Elektroniska fakturor

Medlemsstaterna ska enligt elmarknadsdirektivet säkerställa att slutför- brukarna kan välja elektroniska fakturor och elektronisk fakturerings- information och erbjuds flexibla arrangemang för den faktiska betalningen av fakturorna (artikel 18.3).

Ett elhandelsföretag är enligt ellagen skyldigt att erbjuda elanvändare fakturor i elektronisk form (8 kap. 18 § andra stycket). Ett motsvarande krav bör införas för nätföretag. Någon reglering för att särskilt säkerställa att elanvändare erbjuds flexibla arrangemang för betalningen är inte nöd- vändig.

Fakturans innehåll och utformning	Prop. 2021/22:153
Elmarknadsdirektivet innehåller detaljerade krav när det gäller fakturans
innehåll och utformning. Om avtalet föreskriver en framtida ändring av
produkten eller priset eller en rabatt, ska detta anges på fakturan tillsam-
mans med det datum då ändringen träder i kraft (artikel 18.4). Enligt bi-
laga I krävs en ingående reglering när det gäller både vilken information
som fakturan ska innehålla och det sätt på vilket informationen ska anges.
Vissa av kraven gäller dock endast elhandelsföretag. De detaljerade kraven
i bilaga I gäller bl.a. det belopp som ska betalas, förfallodag, elförbruk-
ningen under faktureringsperioden, information om tvistlösning utanför
domstol och kontaktinformation för konsumentorganisationer.
Flera remissinstanser ifrågasätter behovet av en detaljreglering när det
gäller fakturans innehåll och utformning. För att genomföra elmarknads-
direktivet i Sverige är det emellertid nödvändigt att införa föreskrifter som
innehåller detaljerade krav. Det finns inte några särskilda skäl för att införa
regleringen i ellagen. I stället bör regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om vilken information ett
nätföretags faktura till en elanvändare ska innehålla och hur fakturan ska
utformas. Remissinstansernas synpunkter i fråga om fakturornas innehåll
får beaktas i samband med att de mer detaljerade föreskrifterna om detta
tas fram.
Fakturering baserad på faktisk förbrukning
I bilaga I punkt 2 till elmarknadsdirektivet finns krav i fråga om fakture-
ringsfrekvens och tillhandahållande av faktureringsinformation. Energi-
marknadsinspektionen föreslår mot den bakgrunden att nätföretagen ska
vara skyldiga att debitera elanvändarna utifrån uppmätta värden minst en
gång per kvartal. Direktivets krav i denna del gäller dock slutkundens ”för-
brukning” (på engelska ”consumption, på tyska ”Verbrauch”). Av direk-
tivets ordalydelse följer alltså inte att det är nödvändigt att reglera nätföre-
tagens debitering med grund i använd effekt. Det finns inte heller i övrigt
skäl att reglera nätföretagens fakturering i detta avseende.

23Mätning av överförd el

23.1Beräkning av mängden överförd el

Regeringens förslag: Den hittillsvarande möjligheten till schablon- beräkning för enskilda elanvändare ska utgå.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att beräkna mängden överförd el och rapportera beräkningarna.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot

det.

Prop. 2021/22:153 Skälen för regeringens förslag: Ett nätföretag är skyldigt att utföra mätning av mängden överförd el och dess fördelning över tiden (3 kap. 10 § första stycket ellagen). I 3 kap. 10 § andra stycket ellagen regleras schablonberäkning för enskilda elanvändare som har ett säkringsabonne- mang om högst 63 ampere. Schablonberäkning innebär i det samman- hanget att nätföretaget först ska beräkna mängden överförd el och dess fördelning över tiden preliminärt för att sedan mäta mängden överförd el slutligt och beräkna dess fördelning över tiden. Nätföretaget ska rapportera resultaten av beräkningarna (3 kap. 10 a § första stycket). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den aktuella beräkningen och rapporteringen (3 kap. 10 b § första punkten el- lagen).

Den ordning för rapportering av mätvärden som numera gäller enligt förordningen (1999:716) om mätning, beräkning och rapportering av över- förd el har medfört att det inte längre finns något behov av schablonberäk- ning när det gäller enskilda elanvändare. Ellagens bestämmelser om schablonberäkning tillämpas inte längre i praktiken och bör utgå.

I förordningen om mätning, beräkning och rapportering av överförd el finns föreskrifter om bl.a. sådana förbrukningsprofiler och andelstal som nätföretagen ska ta fram för ett schablonberäkningsområde. Det behövs fortfarande en reglering av sådan schablonberäkning som inte gäller en- skilda elanvändare. Det bör alltså vara möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyl- dighet att beräkna mängden överförd el och rapportera beräkningarna.

23.2Installation av nya mätare

Regeringens förslag: Skyldigheten för nätföretag att se till att elanvän- dare får lämplig information i samband med installation av nya mätare ska gälla även i förhållande till andra elanvändare än konsumenter.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige och Oberoende Elhandlare motsätter sig att de konsumentskyddande bestämmelserna ska gälla för alla elanvändare.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 20 f i elmarknadsdirek- tivet ska slutkunderna få lämplig rådgivning och information före, eller i samband med, installationen av smarta mätare.

Nätföretag är enligt ellagen skyldiga att se till att konsumenter får lämplig information i samband med installation av nya mätare (11 kap. 21 §). Med hänsyn till att elmarknadsdirektivets krav gäller alla slutkunder bör skyldigheten utökas till att gälla i förhållande till alla elanvändare. Direktivets ordalydelse ger inte något utrymme för att begränsa reglering- en till att avse endast installation hos konsumenter (jfr avsnitt 22).

100

24	Tillsyn och andra uppgifter för	Prop. 2021/22:153

Energimarknadsinspektionen

24.1Prövning av tvister

Regeringens förslag: Nätmyndigheten ska ta upp en tvist om

–vilken rätt till ersättning från nätföretaget som finns för en elprodu- cent som matar in el på nätet,

–vilken skyldighet en nätkoncessionshavare har att ansluta en an- läggning till ledningen eller ledningsnätet,

–vilken skyldighet ett nätföretag har när det gäller tiden för att ge- nomföra en anslutning,

–nätavgiftens storlek vid småskalig elproduktion,

–avgiftsbefrielse för en elanvändare som också är mikroproducent av el, eller

–vilka kostnader som ska debiteras för mätning av överförd el och rapportering av mätresultat.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige och Svensk Vind- kraftförening väcker frågan om det inte även i lagtexten bör anges att pröv- ningen förvaltningsrättsligt ska vara allsidig och slutgiltig. Även E.ON Sverige AB ifrågasätter om förslaget säkerställer att Energimarknads- inspektionens prövning blir slutlig och allsidig. Sveriges advokatsamfund anser att det finns skäl att i vissa fall överväga att inskränka Energimark- nadsinspektionens särskilda prövningsrätt. Advokatsamfundet bedömer att ett flertal gränsdragningsproblem mellan Energimarknadsinspektio- nens och allmän domstols behörighet att pröva tvister sannolikt kommer att kvarstå även efter införandet av den föreslagna bestämmelsen. Sam- fundet anser att en möjlighet att med bindande verkan avtala bort Energi- marknadsinspektionens särskilda prövningsrätt i anslutningsavtal mellan kommersiella aktörer bör övervägas.

Skälen för regeringens förslag
Energimarknadsinspektionens prövning av tvister
I ellagen finns ett flertal bestämmelser som innebär att Energimarknadsin-
spektionen ska pröva tvister mellan nätkoncessionshavare och andra aktö-
rer i olika frågor. Detta gäller tvister om anslutning till elnätet (3 kap. 6 och
7 §§), kostnader för mätning av överförd el (3 kap. 11 och 14 §§), ersätt-
ning vid inmatning av el (3 kap. 15 §) och nättariffer för mindre produk-
tionsanläggningar (4 kap. 10 §). Energimarknadsinspektionens beslut vid
prövning av tvister kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol
(13 kap. 7 §).
Det finns en frist inom vilken en ansökan om prövning ska ges in till
Energimarknadsinspektionen. En tvist prövas inte, om det visas att ansö-
kan om prövning kommit in till Energimarknadsinspektionen senare än två
år efter det att nätkoncessionshavaren sänt ett skriftligt ställningstagande
till berörd part under dennes senaste kända adress. Fristen har tillkommit	101

Prop. 2021/22:153

102

för att säkerställa att parternas mellanhavanden inte hålls flytande alltför länge (prop. 2001/02:56 s. 34 f.).

Allmän domstols behörighet

En fråga av praktisk betydelse är hur Energimarknadsinspektionens pröv- ning förhåller sig till de allmänna domstolarnas behörighet att ta upp tvister till prövning enligt 10 kap. rättegångsbalken. Enligt 10 kap. 17 § första stycket 1 rättegångsbalken är allmän domstol inte behörig att ta upp tvister som ska tas upp av en annan myndighet än domstol. Denna be- stämmelse innebär att allmän domstol kan vara förhindrad att pröva en fråga i vilken en förvaltningsmyndighet har tillerkänts beslutanderätt. För att allmän domstol ska anses förhindrad att pröva en sådan fråga har det ansetts att det krävs att det genom ett författningsbemyndigande anförtrotts åt en förvaltningsmyndighet att allsidigt och slutgiltigt pröva frågan (prop. 1997/98:101 s. 51).

Frågan om förhållandet mellan nätmyndighetens tillsyn eller prövning och de allmänna domstolarnas behörighet har behandlats av Högsta dom- stolen (NJA 2006 s. 410 och 2013 s. 1103, jfr NJA 1990 s. 602 och 1994 s. 442). Domstolens avgörande i NJA 2013 s. 1103 är av grundläggande betydelse för de fortsatta övervägandena. Målet rörde en sådan tvist om anslutning till ett ledningsnät som enligt 3 kap. 7 § andra stycket ellagen prövas av Energimarknadsinspektionen. Högsta domstolen fann att in- spektionen inte anförtrotts en rätt att allsidigt och slutgiltigt pröva villko- ren för anslutning. Allmän domstol var behörig att pröva den aktuella tvisten.

Behovet av en ändrad reglering

Högsta domstolens avgörande visar att det finns tydliga brister när det gäller ordningen för Energimarknadsinspektionens prövning av tvister. För att den nuvarande ordningen ska framstå som ändamålsenlig krävs att den fråga som tvisten rör blir slutgiltigt avgjord genom den prövning som sker hos Energimarknadsinspektionen och, om myndighetens beslut över- klagas, de allmänna förvaltningsdomstolarna. Det är inte lämpligt att den som har fått en fråga prövad genom ett avgörande, som har vunnit laga kraft, ska ha möjlighet att få frågan prövad på nytt, i alla delar, hos andra instanser. Vidare kan ellagens tvåårsfrist framstå som meningslös om en part efter fristens utgång kan vända sig till allmän domstol för prövning.

De alternativ som bör övervägas närmare är att avskaffa Energimark- nadsinspektionens särskilda prövning av tvister och att ge myndigheten exklusiv prövningsrätt. Tvister mellan enskilda bör som utgångspunkt kunna prövas i allmän domstol utan några särskilda begränsningar. Det finns dock skäl som talar för att uppgiften ska ligga kvar hos Energimark- nadsinspektionen.

Energimarknadsinspektionen bör ha en exklusiv prövningsrätt

Den prövning som i dag sker hos Energimarknadsinspektionen kräver en bedömning i tekniska och ekonomiska frågor och förutsätter en kunskap om hur elmarknaden fungerar. Energimarknadsinspektionen är expert- myndighet på det aktuella området och alltså särskilt lämpad att ta ställ- ning till de aktuella frågeställningarna. En motsvarande prövning i allmän

domstol skulle troligtvis ta mer resurser och tid i anspråk, eftersom dom- stolen kan behöva sätta sig in i frågorna från grunden. När det gäller anslut- ning till elnätet är det väsentligt för både de enskilda nätanvändarna och elmarknadens funktion att tvister blir snabbt avgjorda.

En avskaffad prövningsrätt för Energimarknadsinspektionen skulle kun- na leda till att konsumenternas ställning försämras, eftersom en konsument som är hänvisad till allmän domstol kan avstå från att begära en prövning med hänsyn till kostnad och tidsåtgång.

Hänsyn bör även tas till att ellagen är av i huvudsak offentligrättslig karaktär. Utgångspunkterna för prövningen är därmed delvis andra än de som en allmän domstol har när den avgör dispositiva tvistemål med tillämpning av civilrättsliga regler.

Mot bakgrund av det som nu har sagts bör Energimarknadsinspektionen allsidigt och slutligt pröva tvister om nätkoncessionshavarnas skyldigheter enligt ellagen när det gäller anslutning av anläggningar till elnätet, kost- nader för mätning, ersättning vid inmatning av el och nätavgifter för mind- re produktionsanläggningar.

Med hänsyn till regelverkets offentligrättsliga karaktär är det inte lämp- ligt att, som Advokatsamfundet föreslår, ge aktörer möjlighet att avtala bort Energimarknadsinspektionens prövningsrätt. Samfundet anför att en ord- ning med Energimarknadsinspektionen som exklusiv prövningsinstans ter sig mindre väl lämpad när det gäller tvister – som ofta gäller komplexa avtal och omfattande bevisfrågor – mellan likställda kommersiella aktörer. Energimarknadsinspektionen, liksom de allmänna förvaltningsdomstolar- na, måste emellertid antas ha förutsättningar att pröva även sådana tvister.

Prövningens omfattning

Att Energimarknadsinspektionen har exklusiv prövningsrätt när det gäller vissa tvister mellan nätföretag och nätanvändare innebär inte att allmän domstol alltid saknar behörighet att pröva tvister som anknyter till Energi- marknadsinspektionens prövning. Energimarknadsinspektionens exklusi- va prövningsrätt bör gälla endast innebörden av nätföretagens skyldigheter enligt angivna bestämmelser i ellagen och föreskrifter som kan ha med- delats i anslutning till lagen. Även när det gäller anslutning till elnätet, kostnader för mätning av överförd el och ersättning vid inmatning av el kommer det att finnas frågor som klart faller inom allmän domstols behörighet, exempelvis tvister som gäller giltigheten eller tolkningen av avtalet mellan nätföretaget och användaren. Som Advokatsamfundet på- pekar går det inte att utesluta att det kommer att kvarstå gränsdragnings- problem mellan Energimarknadsinspektionens och allmän domstols behö- righet. Det går emellertid inte att eliminera alla sådana svårigheter. Det kan alltså någon gång bli en fråga för rättstillämpningen att lösa gräns- dragningsproblem.

Verkställighet

En särskild fråga är om det bör krävas ett avgörande av allmän domstol för att få en exekutionstitel. I den remitterade promemorian finns inga över- väganden eller förslag i fråga om särskilda verkställighetsregler. Det sak- nas alltså underlag för att behandla den frågan i det här lagstiftnings- ärendet.

Prop. 2021/22:153

103

Prop. 2021/22:153 Ett avgörande av Energimarknadsinspektionen eller allmän förvalt- ningsdomstol i en tvist enligt ellagen kan i viss utsträckning jämföras med en allmän domstols dom i ett mål om fastställelse (jfr NJA 1990 s. 602 och 1994 s. 442). En fastställelsedom i ett dispositivt tvistemål är inte heller verkställbar.

För att få en exekutionstitel måste en part alltså vända sig till allmän domstol eller ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndig- heten. Vid en prövning i allmän domstol kommer Energimarknadsinspek- tionens eller förvaltningsdomstolens avgörande att ha prejudiciell bety- delse.

Bestämmelsernas utformning

Några remissinstanser tar upp frågan om hur Energimarknadsinspektio- nens exklusiva prövningsrätt bör komma till uttryck i lagtexten. Uttrycket ”att allsidigt och slutgiltigt pröva frågan” används inte i författningstext. Det är i stället lämpligt att utgå från hur 10 kap. 17 § första stycket 1 rättegångsbalken är formulerad (”skall upptagas”). Det bör alltså i ellagen anges att nätmyndigheten ska ta upp tvister i de aktuella frågorna.

24.2Besluts överensstämmelse med nätföreskrifter eller riktlinjer

Regeringens förslag: I ett beslut av nätmyndigheten enligt sådana nät- föreskrifter eller riktlinjer som har antagits med stöd av EU:s elmark- nadsförordning och i ett beslut om certifiering av transmissionsnäts- företag ska det anges att beslutet kan komma att upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot

det.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 63 i elmarknadsdirektivet regleras ett förfarande som ska säkerställa att ett beslut som fattats av en nationell energitillsynsmyndighet överensstämmer med sådana nätföre- skrifter eller riktlinjer som avses i direktivet eller kapitel VII i EU:s el- marknadsförordning. Förfarandet kan mynna ut i att Europeiska kommis- sionen begär att den berörda tillsynsmyndigheten återkallar sitt beslut (artikel 63.6 b). Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut inom två månader (artikel 63.8). Av artikel 58.1 i EU:s elmarknadsförord- ning framgår att de nätföreskrifter eller riktlinjer som Europeiska kom- missionen får anta enligt förordningen är genomförandeakter eller delege- rade akter.

Artikel 63 i elmarknadsdirektivet har ersatt artikel 39 i direktiv

	2009/72/EG utan att det gjorts några stora ändringar i sak. Den svenska
	lagstiftningen måste dock justeras i vissa avseenden för att svara mot det
	nya direktivet. Det bör anges i ett beslut av Energimarknadsinspektionen
	enligt en sådan genomförandeakt eller delegerad akt som avses i arti-
	kel 58.1 i EU:s elmarknadsförordning att beslutet kan komma att upphävas
104	efter begäran av Europeiska kommissionen (12 kap. 1 b § ellagen).
104

Även i lagen (2011:710) om certifiering av transmissionsnätsföretag för Prop. 2021/22:153 el finns bestämmelser som införts för att genomföra artikel 39 i direktiv

2009/72/EG. För att anpassa regleringen till det nya direktivet bör det i ett beslut om certifiering anges att beslutet kan komma att upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen (3 kap. 4 § och 4 kap. 3 §).

Det är i detta sammanhang lämpligt att hänvisningar till EU:s elmark- nadsförordning är dynamiska för att säkerställa att förordningen får ome- delbart genomslag (jfr avsnitt 9).

24.3Tidsfrister för beslut efter anmälan

Regeringens förslag: Regleringen av tidsfrister för beslut efter en an- mälan till nätmyndigheten ska inte gälla anmälningar mot andra nätkon- cessionshavare än nätföretag.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot

det.

Skälen för regeringens förslag: När någon som har ett intresse i saken lämnar in en anmälan som innehåller ett påstående om att en nätkonces- sionshavare inte följer bestämmelser som omfattas av Energimarknads- inspektionens tillsyn enligt ellagen, ska inspektionen fatta beslut i ärendet inom en viss tid (12 kap. 14 § ellagen). Regleringen har tillkommit för att genomföra artikel 37.11 i direktiv 2009/72/EG. Motsvarande krav finns i artikel 60.2 i elmarknadsdirektivet.

Elmarknadsdirektivets krav gäller endast anmälningar mot transmissions- nätsföretag och distributionsnätsföretag. Regeringen föreslår att huvud- delen av den reglering som i dag gäller alla nätkoncessionshavare i fram- tiden ska gälla endast nätföretag (avsnitt 5.1). Mot denna bakgrund finns inga starka skäl för att regleringen av tidsfrister ska gälla andra anmälning- ar än sådana som riktar sig mot nätföretag.

24.4Skyldighet att lämna information till nätmyndigheten

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att till nätmyndigheten lämna information som myndigheten behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt artikel 59.1 i elmarknadsdirektivet.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer delvis med regering- ens. I rapporten föreslås att det införs en skyldighet för nätföretag att lämna uppgifter om utvecklingen av smarta elnät och att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att till Energimarknadsinspektionen rapportera den tid det har tagit att reparera en anläggning efter ett oplanerat elavbrott.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inga invändningar mot det. Luleå tekniska universitet rekommenderar

105

Prop. 2021/22:153 att begreppet smarta elnät inte används i lagtext utan ytterligare förklaring. Sala kommun anför att syftet med en ökad rapportering i fråga om reparationstid är oklart. Smedjebackens kommun och Malung-Sälens kommun ser en osäkerhet i hur föreskrifterna utformas för rapporteringen av uppgifter kring begreppet smarta elnät. Malung-Sälens kommun undrar vidare om det skapas sådana uppgifter för distributionsnätsföretag som inte efterfrågas av kunderna.

Skälen för regeringens förslag

Elmarknadsdirektivets krav

I artikel 59.1 i elmarknadsdirektivet anges en lång rad uppgifter som ligger på den nationella energitillsynsmyndigheten. Myndigheten ska bl.a. över- vaka och utvärdera resultatet hos nätföretagen i förhållande till utveck- lingen av ett smart nät och offentliggöra en nationell rapport vartannat år (artikel 59.1 l) och övervaka den tid som systemansvariga för överförings- och distributionssystem behöver för att genomföra anslutningar och repa- rationer (artikel 59.1 q).

Behovet av nationella föreskrifter

Det anges redan i förordningen (2016:742) med instruktion för Energi- marknadsinspektionen att myndigheten är nationell tillsynsmyndighet och ska fullgöra tillsynsmyndighetens uppgifter enligt elmarknadsdirektivet (2 § 1). Någon ytterligare reglering krävs inte för att de aktuella uppgif- terna ska ligga på Energimarknadsinspektionen.

För att Energimarknadsinspektionen ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt artikel 59.1 i elmarknadsdirektivet kan myndigheten behöva tillgång till information som finns hos nätföretagen. Företagen är i dag inte skyl- diga att lämna den aktuella informationen till Energimarknadsinspektio- nen (jfr 12 kap. 2 § första stycket ellagen). För att se till att Energimark- nadsinspektionen kan fullgöra sina uppgifter kan det alltså behövas före- skrifter om skyldighet för nätföretag att lämna information till myndigheten.

Normgivningsbemyndigande

De föreskrifter som kan bli aktuella är sådana som riksdagen kan bemyn- diga regeringen att utfärda. Det finns inte någon särskild fördel med en reglering på lagnivå eller i övrigt starka skäl för en reglering i ellagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör alltså få meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att lämna information till Energimarknadsinspektionen. För att föreskrifterna ska kunna anpassas till ändrade förhållanden är det lämpligt att bemyndigandet omfattar ett något vidare område än det som anges i Energimarknadsinspektionens förslag. Bemyndigandet bör göra det möjligt att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna sådan information som Energimarknadsinspektionen behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt artikel 59.1 i elmarknads- direktivet.

106

25	Miljöorganisationers rätt att överklaga	Prop. 2021/22:153

beslut

Regeringens förslag: Miljöorganisationer ska ha rätt att överklaga be- slut om nätkoncession oavsett ledningens längd och spänningsnivå. Miljöorganisationer ska även ges rätt att överklaga fler av de beslut som kan fattas med stöd av 2 kap. ellagen.

Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer med regering- ens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 13 kap. 8 § ellagen har vissa miljöorganisationer rätt att överklaga beslut om nätkoncessioner om be- slutet avser anläggningar för starkströmsluftledning med en spänning på minst 220 kilovolt och en längd av minst 15 kilometer. Mark- och miljö- överdomstolen har funnit att miljöorganisationers rätt att överklaga inte regleras uttömmande i ellagen utan att en sådan rätt även kan följa av 42 § förvaltningslagen (beslut den 26 mars 2019 i mål nr M 2080-18). Dom- stolen ansåg, efter att ha tolkat 42 § förvaltningslagen i ljuset av Århus- konventionen, att en organisation som uppfyller villkoren i 16 kap. 3 § miljöbalken också har rätt att överklaga Energimarknadsinspektionens be- slut om nätkoncession även om spänningsnivån var lägre än 220 kilovolt.

För att kodifiera denna praxis och säkerställa att Sverige lever upp till sina åtaganden enligt Århuskonventionen bör kravet i ellagen på att be- slutet ska avse en viss spänning och en viss längd för att organisationerna ska ha rätt att överklaga tas bort. Av samma skäl bör miljöorganisationer få rätt att överklaga interimistiska beslut där sökanden medges bygga eller ta i drift en ledning eller en anläggning innan nätkoncession meddelats, beslut om ändring av en nätkoncession för linje och beslut om omprövning av villkor för en nätkoncession för område.

26Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

26.1Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2022.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. Enligt promemorians förslag ska lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2019.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer inte med regeringens. Enligt rapportens förslag ska lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2021.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter.

107

Prop. 2021/22:153 Nätkoncessionsutredningens förslag överensstämmer inte med rege- ringens. Utredningen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 janu- ari 2021.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter. Kapacitetsrapportens förslag överensstämmer inte med regeringens.

Enligt rapportens förslag ska lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2023.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter. Skälen för regeringens förslag: I de delar som berörs av propositionen

skulle medlemsstaterna ha satt i kraft de författningar som är nödvändiga för att följa elmarknadsdirektivet och det omarbetade förnybartdirektivet senast den 31 december 2020 respektive den 30 juni 2021. Som framgår av avsnitt 3 har Europeiska kommissionen inlett överträdelseärenden mot Sverige om för sent genomförande av direktiven. Det är mot denna bak- grund angeläget att de aktuella lagändringarna träder i kraft så snart som möjligt.

I övriga delar är det lämpligt att lagändringarna träder i kraft vid samma tidpunkt. Energimarknadsinspektionen bedömer att det inte är realistiskt att sätta ett tidigare ikraftträdandedatum för förslagen i Kapacitetsrappor- ten än den 1 januari 2023 med hänsyn till lagstiftningsprocessen och att de föreslagna reglerna medför en omställning för nätföretagen och kunderna. De aktuella lagändringarna (avsnitten 18.1 och 19) är emellertid inte av en sådan karaktär att ett tidigare ikraftträdandedatum är uteslutet.

Lagarna bör mot denna bakgrund träda i kraft den 1 juli 2022.

	26.2	Förhandsprövning av villkor

	Regeringens förslag: Den nya förhandsprövningen av avtal om stöd-
	tjänster ska inte tillämpas på sådana avtal om stödtjänster som
	– ett nätföretag ingår före den 1 januari 2023, eller
	– nätföretaget ingår under tiden från det att en ansökan om metod-
	prövning lämnas in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har
	meddelat beslut i ärendet, om ansökan lämnas in före utgången av
	augusti 2022.

	Ren energi-rapporten innehåller inte något motsvarande förslag.
	Remissinstanserna: Energiföretagen Sverige anser att regelverket
	endast bör gälla avtal som ingås efter det att lagen trätt i kraft och innehålla
	övergångsbestämmelser för avtal som ingåtts tills vidare. Övriga remiss-
	instanser berör inte frågan särskilt.
	Skälen för regeringens förslag: När lagen träder i kraft får ett nätföretag
	inte ingå avtal om icke frekvensrelaterade stödtjänster förrän Energimark-
	nadsinspektionen har godkänt de metoder som har använts för att utforma
	avtalen (avsnitt 7.4). De avtal som nätföretaget har ingått före ikraft-
	trädandet bör dock inte bli ogiltiga. Energimarknadsinspektionen kommer
	också att behöva tid efter ikraftträdandet för att pröva ansökningar om
	godkännande. För att göra detta möjligt bör bestämmelserna om förhands-
	prövning inte tillämpas på sådana avtal som ingås före den 1 januari 2023.
	Det är tänkbart att Energimarknadsinspektionen i några fall inte hinner
108	meddela beslut i frågan om godkännande av de metoder som ska användas

för att utforma avtalsvillkoren före utgången av år 2022. Ett nätföretag bör Prop. 2021/22:153 ändå kunna ingå nya avtal under tiden innan Energimarknadsinspektionen

har fattat beslut i frågan. De nya bestämmelserna bör därför inte heller tillämpas på avtal som nätföretaget ingår under tiden från det att en ansökan om metodprövning har lämnats in till Energimarknadsinspektio- nen till dess att myndigheten har meddelat beslut i ärendet, om ansökan lämnas in före utgången av augusti 2022.

26.3Avgränsning av nätverksamhet

Regeringens förslag: Ett nätföretag ska få bedriva annan verksamhet än nätverksamhet till och med den 31 december 2023, om företaget bedriver verksamheten vid ikraftträdandet.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer inte med regeringens. Enligt rapportens förslag ska bestämmelserna om tillåten verksamhet för distributionsnätsföretag tillämpas från och med den 1 januari 2023, dvs. två år efter den tidpunkt för ikraftträdande som föreslås i rapporten.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Ett nätföretag ska som utgångspunkt inte få bedriva annan verksamhet än nätverksamhet (avsnitt 9). Det är i dag inte ovanligt att distributionsnätsföretag bedriver verksamhet som kommer att omfattas av förbudet när lagändringarna träder i kraft. De företagen behöver en övergångsperiod för att kunna avveckla eller avyttra verksam- heten. Förbudet bör därför inte hindra att ett sådant nätföretag fortsätter att bedriva verksamheten till och med den 31 december 2023.

26.4	Laddinfrastruktur för elfordon

Regeringens förslag: Ett distributionsnätsföretag, som innehar en ladd-
ningspunkt vid ikraftträdandet, ska få äga, utveckla, förvalta och driva
laddningspunkten annat än för eget bruk till och med den 31 december
2023.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer inte med regeringens.
Enligt rapportens förslag ska förbudet för distributionsnätsföretag att inne-
ha laddningspunkter tillämpas från och med den 1 januari 2023, dvs. två
år efter den tidpunkt för ikraftträdande som föreslås i rapporten.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inga invändningar mot det. Enligt Trafikverket bör det övervägas om
de laddningspunkter som redan i dag innehas av nätföretag bör undantas
och att reglerna i stället bör avse nya laddningspunkter.
Skälen för regeringens förslag: Ett distributionsnätsföretag ska inte få
inneha laddningspunkter annat än för eget bruk (avsnitt 14). De distribu-
tionsnätsföretag som innehar laddningspunkter vid ikraftträdandet behö-
ver en övergångsperiod för att avyttra eller avveckla anläggningarna.
Förbudet bör därför inte hindra att ett sådant nätföretag innehar laddnings-
punkter för annat än eget bruk till och med den 31 december 2023. Rege-		109

Prop. 2021/22:153 ringen bedömer däremot att det inte finns förutsättningar att helt undanta befintliga laddningspunkter från förbudet på det sätt som Trafikverket förordar.

110

26.5Redovisning av nätverksamhet

Regeringens förslag: Åtskild redovisning av transmission och distri- bution ska tillämpas första gången i fråga om redovisning för ett räkenskapsår som börjar den 1 juli 2022 eller närmast därefter.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Enligt promemorians förslag ska bestämmelsen om åtskild redovisning av trans- mission tillämpas första gången i fråga om redovisning för det räken- skapsår som börjar den 1 januari 2019, dvs. dagen för ikraftträdandet en- ligt promemorian, eller närmast därefter.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Transmission ska redovisas skilt från distribution (avsnitt 17.1). Det kan ifrågasättas om det finns något prak- tiskt behov av en övergångsbestämmelse med hänsyn till att endast Affärsverket svenska kraftnät bedriver transmission i Sverige och att verket inte har någon annan nätverksamhet. Teoretiskt sett skulle dock för- hållandena kunna ändras innan lagen träder i kraft. Ett berört nätföretag bör inte behöva ändra redovisningsmetoder under löpande räkenskapsår. Kravet på åtskild redovisning bör därför börja tillämpas för ett räkenskaps- år som börjar den 1 juli 2022 eller närmast därefter.

26.6Tillstånd att ha en lägesberoende överföringsavgift

Regeringens förslag: De upphävda bestämmelserna om tillstånd att ut- forma en överföringsavgift med hänsyn till var på en regionledning el- användarens uttagspunkt är belägen ska fortfarande gälla i fråga om en uttagspunkt som omfattas av ett tillstånd som har meddelats före ikraft- trädandet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inga synpunkter. E.ON Sverige AB framhåller att det har stor betydelse att redan beviljade tillstånd fortsätter att gälla.

Skälen för regeringens förslag: Möjligheten att tillåta undantag från förbudet mot lägesberoende avgifter för regional distribution ska utgå (av- snitt 20.2). Förslaget har tillkommit med hänsyn till att det inte finns något behov av att meddela nya tillstånd. De äldre bestämmelserna bör dock fort- farande gälla i fråga om tillstånd som har meddelats före ikraftträdandet.

Lagrådet anför, med hänvisning till frågan om ett eventuellt behov av att förlänga befintliga undantag, att bakgrunden till övergångsbestämmel- sen bör utvecklas i författningskommentaren. Det finns dock skäl att över-

väga även om det av bestämmelsen tydligare bör framgå vad som ska gälla Prop. 2021/22:153 i detta avseende.

Redan beviljade tillstånd kommer att fasas ut. Det finns dock inte något underlag för att bedöma i vilken utsträckning det i enstaka fall kan finnas ett praktiskt behov av att förlänga ett beviljat undantag. Övergångsbe- stämmelsen bör mot denna bakgrund lämna utrymme för en sådan förläng- ning. För att detta ska vara möjligt bör det i bestämmelsen anges att den gäller i fråga om en uttagspunkt som omfattas av ett tillstånd som har lämnats före ikraftträdandet.

26.7Drivkrafter för att använda flexibilitetstjänster

Regeringens förslag: För en intäktsram som har bestämts före ikraft- trädandet ska de nya bestämmelserna inte tillämpas.

Ren energi-rapportens förslag överensstämmer delvis med regering- ens. Enligt rapportens förslag ska bestämmelserna om att Energimarknads- inspektionen ska kunna ta hänsyn till utnyttjandet av flexibilitetstjänster när intäktsramen bestäms tillämpas för första gången för en tillsynsperiod som börjar löpa den 1 januari 2024 eller senare.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: När intäktsramen bestäms för en nät- verksamhet ska hänsyn tas till i vilken utsträckning flexibilitetstjänster an- vänds och förbättrar effektiviteten i verksamheten (avsnitt 11.2). Ändring- en bör inte påverka intäktsramar som har bestämts före ikraftträdandet. I fråga om en sådan intäktsram bör alltså de nya bestämmelserna inte tilläm- pas.

26.8Prövning av tvister

Regeringens förslag: Allmän domstol ska få pröva ett mål som har inletts före ikraftträdandet trots bestämmelserna om nätmyndighetens prövning av tvister.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Energimarknadsinspektionen ska ha exklusiv prövningsrätt när det gäller tvister i fråga om anslutning av an- läggningar till elnätet, kostnader för mätning, ersättning vid inmatning av el och nätavgifter för mindre produktionsanläggningar (avsnitt 21.4). Det är inte lämpligt att i efterhand ändra förutsättningarna för prövningen av tvister som har inletts vid allmän domstol före ikraftträdandet. De nya be- stämmelserna bör därför inte hindra att allmän domstol prövar sådana mål.

111

Prop. 2021/22:153 27		Energigemenskaper
	Regeringens bedömning: Energigemenskaper, så som de beskrivs i el-
	marknadsdirektivet och det omarbetade förnybartdirektivet, finns redan
	i Sverige.
	Det finns inga hinder mot att bilda nya energigemenskaper. För när-
	varande finns det därför inget behov av ny lagstiftning för att genomföra
	respektive direktivs regler om energigemenskaper.

	Ren energi-rapportens förslag överensstämmer inte med regeringens
	bedömning. I rapporten föreslås att en ny lag om energigemenskaper in-
	förs, där det slås fast att en energigemenskap ska vara en ekonomisk före-
	ning, med ett skyddat namn av vilket det framgår vilken sorts organisation
	det rör sig om.
	Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget
	eller har inga invändningar mot det. Remissinstanserna är försiktigt posi-
	tiva till en lagstiftning om energigemenskaper men är delade i frågan om
	huruvida en energigemenskap bör få äga och driva elnät. Svensk solenergi
	och Sala-Heby Energi AB anför att det vore positivt om en gemenskap
	kunde äga och driva elnät, medan E.ON Sverige AB och Göteborg Energi
	AB anser att det inte ska vara möjligt. Flera remissinstanser, bland andra
	Lindborg Systems AB och Örebro kommun, ser också förslaget som en
	möjlighet att skapa mer självförsörjande enheter utanför det allmänna el-
	nätet. Elnätsföretag, bland andra Ellevio och Elinorr delar farhågan att
	dessa parallella elnät försämrar kostnadseffektiviteten i elnätet och åsido-
	sätter vissa säkerhetskrav. De ser också en risk för uteblivna intäkter och
	därmed medel till underhåll av befintligt elnät. Många remissinstanser, till
	exempel HSB och Solelkommissionen, understryker behovet av en särskild
	lagstiftning för energigemenskaper, men de har samtidigt förväntningar på
	att den ska kombineras med omfattande reformer av olika regler på el-
	marknaden som ska komma just energigemenskaperna till del, exempelvis
	en översyn av energiskatten eller ett nytt regelverk för virtuella elnät.
	Skälen för regeringens bedömning: Regeringen välkomnar det stora
	engagemang som finns hos privatpersoner, kooperativ, andra föreningar
	och näringsliv för att hitta lösningar på våra gemensamma utmaningar på
	energiområdet. Ett sätt kan vara att organisera sig som en energigemen-
	skap. Medborgarenergigemenskaper och gemenskaper för förnybar energi
	är två benämningar på energigemenskaper som har introducerats i elmark-
	nadsdirektivet respektive det omarbetade förnybartdirektivet. Syftet med
	medborgarenergigemenskaperna är enligt elmarknadsdirektivet att er-
	känna vissa kategorier av medborgerliga energiinitiativ på unionsnivå,
	såsom medborgarenergigemenskaper, för att ge dem en gynnsam ram, rätt-
	vis behandling, lika villkor och en välavgränsad katalog av rättigheter och
	skyldigheter. Någon direkt motsvarande text finns inte i det omarbetade
	förnybartdirektivet, men det finns liknande resonemang på flera ställen.
	Dessa två rättsakter ska genomföras i Sverige.
	Regeringen konstaterar – i likhet med vad som anges i rapporten – att
	det redan finns associationer i Sverige som uppfyller direktivens krav på
	vad som utgör en energigemenskap. Det finns inte heller några hinder mot
112	att bilda nya sådana energigemenskaper, exempelvis som en ekonomisk

förening i enlighet med vad som anges i lagen (2018:672) om ekonomiska Prop. 2021/22:153 föreningar. Av de aktuella rättsakterna framgår inte något krav på att en

sådan association måste benämnas på ett särskilt sätt, exempelvis energi- gemenskap. Det krävs därför inte några lagändringar för att genomföra de aktuella EU-rättsakterna i nu aktuella delar.

Att möjligheten att bilda energigemenskaper redan finns i Sverige fram- går alltså även av rapporten. Även om direktiven inte föranleder några ändringar av svensk rätt, kan det finnas skäl att i framtiden återkomma till frågan, eftersom det finns potentiellt positiva aspekter med energigemen- skaper som eventuellt skulle kunna motivera ändringar av vissa regelverk. Sådana ändringar bör avse innehållet i energigemenskapernas verksamhet och inte formerna för dessa. För det fall en sådan särreglering behöver tas fram måste beredningsunderlaget kompletteras. Framför allt behöver det analyseras vilka specifika problem som finns med dagens lagstiftning, till exempel om det finns hinder mot att bedriva verksamhet som främjar kon- sumentmakt, hållbarhet eller effektiv användning av energi. I ett sådant sammanhang kan också andra frågor som väcks av vissa remissinstanser om hur energigemenskaper kan bidra till dessa mål ytterligare belysas.

En åtgärd som regeringen redan har gjort för att underlätta för energige- menskaper är införandet av ett nytt undantag i 22 c § förordningen (2007:215) om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen

(1997:857). Undantaget innebär att det inte krävs nätkoncession för mark- kablar som dras mellan en produktionsanläggning eller ett energilager för el och närliggande byggnader för att dela den producerade eller lagrade elen, och detta gäller både byggnader på den fastighet som produktionsan- läggningen är belägen på och grannfastigheter. Denna bestämmelse kom- mer att förenkla för en energigemenskap att dela den el som produceras i en produktionsanläggning mellan medlemmarna i gemenskapen.

28Konsekvenser

28.1Allmänt om konsekvenserna

Syftet med förslagen är bl.a. att tydliggöra roller och ansvar, att moderni- sera delar av regelverket med koppling till tillståndsgivning för elnät och att öka flexibiliteten.

Förslagen leder i viss utsträckning till ökade administrativa kostnader för nätföretag och elhandelsföretag. Nätföretagens verksamhet begränsas, samtidigt som upphandling av stödtjänster regleras. Användningen av flexibilitetstjänster kan antas öka.

Energimarknadsinspektionen får utökade uppgifter på flera områden.

113

Prop. 2021/22:153 28.2

Konsekvenser för nätföretagen

Regeringens bedömning: Nätföretagens administrativa kostnader ökar måttligt. Begränsningarna av vilken verksamhet som får bedrivas inne- bär merkostnader för små och medelstora nätföretag.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen.

Ren energi-rapportens bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar mot bedömningen. Statens energimyndighet anser att det krävs noggrann- are konsekvensanalyser i fråga om hur nya roller och definitioner påverkar varandra och andra delar av lagstiftningen.

Nätkoncessionsutredningens bedömning överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen. Kapacitetsrapportens bedömning överensstämmer i huvudsak med

regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar mot bedömningen. Ellevio anför att konsekvensanalysen bara berör de administrativa inslagen och inte tar upp de ökade riskerna för nätföretagen eller hur dessa risker ska beaktas i intäktsregleringen.

Skälen för regeringens bedömning

Avgränsning av nätverksamhet och nätdrift (avsnitten 6 och 9)

Förslaget att drift av ledningar eller ledningsnät ska utföras i Sverige inne- bär ett nytt krav på nätföretagen men det bör inte innebära någon föränd- ring mot rådande situation och bedöms inte innebära några ökade kostnader.

Många nätföretag i Sverige har redan i dag sin verksamhet ordnad så att nätverksamheten bedrivs av en juridisk person utan någon annan verksam- het. Det finns dock distributionsnätsföretag som bedriver nätverksamheten tillsammans med annan verksamhet i samma juridiska person. Nätverk- samheten hålls då åtskild från övrig verksamhet genom att nätverksam- heten särredovisas. Den renodling som nu sker genom att i normalfallet ingen annan verksamhet än nätverksamhet får bedrivas i en och samma juridiska person (avsnitt 9) innebär att ett antal distributionsnätsföretag fortsättningsvis måste anpassa sig till det nya regelverket och renodla sin verksamhet.

Det medför administrativt arbete att genomföra anpassningen och en viss kostnad för att bilda nya juridiska personer. Eventuellt krävs också avyttring eller avveckling av viss verksamhet när det gäller exempelvis energitjänster, fjärrvärmeproduktion, entreprenadverksamhet, solcellsin- stallation, tillhandahållande av laddningstjänster för elfordon, fastighets- förvaltning, rådgivning gällande energieffektivisering, larminstallations- tjänster, bokföringstjänster och kabel-tv. Cirka 70 av landets omkring 150 nätföretag bedöms beröras av reglerna för vilken verksamhet som får be- drivas.

114

Stödtjänster och flexibilitetstjänster (avsnitten 7 och 11)	Prop. 2021/22:153
Kravet på att Energimarknadsinspektionen ska godkänna metoder för avtal
innebär ett visst ökat administrativt arbete för nätföretagen, liksom kravet
att nätföretagen ska offentliggöra vilka stödtjänster som ska anskaffas
samt villkoren för dessa stödtjänster.
Det ingår i nätverksamheten att anskaffa stödtjänster. Nätföretagen får
också kompensation genom den intäktsram som ska bestämmas enligt
ellagen. I det sammanhanget utgör sådana kostnader en påverkbar kostnad.
Ökade incitament för distributionsnätsföretag att till sina system välja
flexibilitetstjänster är ett alternativ till konventionell nätutbyggnad. Distri-
butionsnätsföretagen kan därmed behöva göra fler kostnadsanalyser än i
dag för att bedöma om de ska välja att investera i utbyggnad av nät eller i
stället köpa flexibilitetstjänster.
Nätutvecklingsplaner (avsnitt 12)
Det nya kravet att upprätta nätutvecklingsplaner innebär att distributions-
nätsföretagen får en tillkommande arbetsuppgift. Att ha en samlad bild av
sitt befintliga ledningsnät och en plan för framtida utveckling av nätet bör
redan i dag vara en naturlig del av distributionsnätsföretagens verksamhet.
Det nya kravet kommer dock att medföra ökad administration för distribu-
tionsnätsföretagen att ta fram, sammanställa och rapportera nätutveck-
lingsplaner. Samtidigt har företagen stor nytta av nätutvecklingsplanerna i
sin verksamhet. Nätutvecklingsplaner bör vara till stor hjälp vid arbetet
med planering av investeringar, reinvesteringar och underhåll.
Laddinfrastruktur för elfordon (avsnitt 14)
Distributionsnätsföretag som i dag äger och driver laddningspunkter som
inte innehas uteslutande för eget bruk, måste avyttra dessa. Övergångs-
regleringen innebär dock att de distributionsnätsföretagen har god tid på
sig att ställa om sin verksamhet och avyttra sådana anläggningar (se avsnitt
26.4).
Innehav av energilagringsanläggningar (avsnitt 16)
Distributionsnätsföretag som i dag har egna energilagringsanläggningar,
som inte är helt integrerade nätkomponenter, kan behöva avyttra eller
avveckla dessa. Ett nätföretag som innehar en energilagringsanläggning
kan tvingas fasa ut anläggningen, om ett undantag från förbudet upphör att
gälla. Frågan uppkommer då hur investeringen ska behandlas vid beräk-
ningen av kapitalbasen när en intäktsram bestäms för nätverksamheten. En
tillgång som inte behövs för att bedriva verksamheten ska anses ingå i
kapitalbasen, om det skulle vara oskäligt mot nätföretaget att bortse från
tillgången (5 kap. 7 § andra stycket ellagen). Det gäller även en energi-
lagringsanläggning som ett nätföretag inte längre får använda.
Ändrade regler för samredovisning (avsnitt 17.2)
Utökade möjligheter till samredovisning kan på sikt bidra till minskade
transaktionskostnader genom effektivare administration och minskade
sökkostnader för marknadens aktörer. På kort sikt kan det dock leda till
vissa omställningskostnader för nätföretag när avgifterna ska fördelas på	115
	115

Prop. 2021/22:153

116

ett nytt sätt mellan nätkoncessionsområden. Nettoeffekten av detta är dock svår att uppskatta.

Anslutning till elnätet (avsnitt 18)

En nätkoncessionshavare ska få göra avsteg från skyldigheten att ansluta en anläggning till en ledning eller ett ledningsnät med hänvisning till att det saknas ledig kapacitet endast om det inte finns förutsättningar att åt- gärda kapacitetsbristen långsiktigt på ett sätt som är samhällsekonomiskt motiverat utan att förstärka ledningen eller ledningsnätet. Regeringen be- dömer att förslaget kommer att leda till marginellt ökade administrations- kostnader för nätföretagen. I vissa fall kommer företagen att behöva förän- dra och utveckla sina arbetssätt. Merkostnaderna begränsas dock genom att nätföretagen under alla förhållanden behöver bedöma vilka åtgärder som krävs för att en anslutning som nekats ska kunna genomföras. Dess- utom begränsas merkostnaderna genom den nätutvecklingsplan som nät- företaget ska ta fram (se avsnitt 12).

Distributionsnätsföretag ska i fråga om en anläggning för produktion av förnybar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt få göra avsteg från anslutningsskyldigheten endast om företaget underrät- tar den som begär anslutning inom en månad från det att företaget har tagit emot begäran. Det kan förutsättas att nätföretagens merkostnader med anledning av förslaget främst kommer att avse underrättelserna till dem som vill ansluta en anläggning. Några kostnader av betydelse uppkommer alltså inte.

När det gäller standardiserade rutiner för anslutning av energilagrings- anläggningar finns det redan liknande lagkrav för anslutning av elproduk- tionsanläggningar. Regeringen bedömer att nätföretagen endast påverkas marginellt av förslaget.

Skyldigheten att lämna information om åtgärder som krävs för att för- stärka elnätet innebär en ökad administrativ börda för nätföretagen. Före- tagen får ta ut en avgift för de kostnader som uppkommer. I de fall anslut- ningen avser laddningspunkter får dock ingen avgift tas ut, vilket innebär att nätföretagen kan komma att föra över ökade kostnader på kundkollek- tivet genom överföringsavgifterna. Regeringen bedömer att förslaget inte har några ekonomiska konsekvenser av betydelse för nätföretagen.

När det gäller förslaget om avgiftsfrihet för anslutning av mikroproduk- tion av el innebär Energimarknadsinspektionens hittillsvarande praxis att någon anslutningsavgift inte får tas ut om mikroproduktionen ansluts där en anläggning för användning redan är ansluten, åtminstone inte om produktionsanläggningen ansluts med en effekt som inte överstiger uttags- abonnemangets effekt. Förslaget innebär alltså i praktiken ingen föränd- ring för nätföretagen.

Inmatning på elnätet från mikroproduktion (avsnitt 21)

Med förslaget undviks den nuvarande administrativa börda som det inne- bär för nätföretagen att kontrollera om mikroproducenten har varit netto- användare eller inte. Med hänsyn till att det kan antas tillkomma elanvän- dare som producerar sin egen el kan också de administrativa kostnaderna för nätföretagen antas öka. Vidare kan tillkommande användare påverka elnätet i stort och föranleda nätinvesteringar.

Prövning av tvister (avsnitt 24.1)	Prop. 2021/22:153
Att nätmyndighetens prövningsrätt blir exklusiv när det gäller anslutning
till elnätet, kostnader för mätning, ersättning vid inmatning och nätavgifter
för mindre produktionsanläggningar innebär att nätföretagen inte riskerar
dubbla processer i samma fråga.
Förslag som berör nätföretagen men som inte bedöms innebära några
konsekvenser av betydelse
De hittillsvarande bestämmelserna om tillstånd att ha en lägesberoende
överföringsavgift utgår (avsnitt 20.2). Redan fattade beslut om undantag
fortsätter att gälla (avsnitt 26.6). Det har under lång tid inte lämnats in
några ansökningar om nya undantag till nätmyndigheten. Det finns därför
inte anledning att anta att förslaget har någon praktisk betydelse för nät-
företagen.
Kraven i fråga om nätföretagens fakturor (avsnitt 22) bedöms inte inne-
bära någon ny administrativ börda för nätföretagen.
Att schablonberäkningen avskaffas även formellt (avsnitt 23) har inga
konsekvenser för nätföretagen, eftersom regleringen i denna fråga inte
längre tillämpas i praktiken.

28.3 Konsekvenser för elhandelsföretag

Regeringens bedömning: Omslutningen av mottagningsplikten bedöms öka, vilket medför begränsade effekter på kostnaderna för elhandels- företagen. Elhandelsföretagens roll stärks när det gäller driften av ladd- ningspunkter för elfordon.

Promemorian innehåller inte, i de delar som behandlas i propositionen, några förslag som har konsekvenser för elhandelsföretag.

Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen.

Ren energi-rapportens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar mot bedömningen. Statens energimyndighet anser att konsekvensanalysen fokuserar på traditionella aktörer snarare än nya aktörer samt de nya roller som definieras i elmarknadsdirektivet och i författningsförslagen, vilket medför en oklarhet i hur exempelvis regelverket om elavtal mellan el- leverantör och elanvändare ska tillämpas i laddningspunkter eller på möj-

liga framtida elvägar.

Nätkoncessionsutredningens bedömning överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen. Kapacitetsrapporten innehåller inte några förslag som har konsekven-

ser för elhandelsföretag.

Skälen för regeringens bedömning

Laddinfrastruktur för elfordon (avsnitt 14)

Förbudet för nätföretag att inneha, utveckla eller driva laddningspunkter

skapar förutsättningar för elhandelsföretagen att erbjuda tjänsten. Elhan-

117

Prop. 2021/22:153 delsföretagen har även i övrigt goda förutsättningar att integrera tjänster knutna till laddningspunkter i sitt utbud. Förslaget bedöms stärka förutsätt- ningarna för elhandelsföretagen ytterligare.

Inmatning av el från mikroproduktion (avsnitt 21)

Kravet på att en mikroproducent ska vara nettoanvändare av el för att undantas från nätavgiften för inmatning utgår. Detta stimulerar etablering- en av mikroproduktion av el. En konsekvens av detta är att mottagnings- plikten sannolikt kommer att omfatta en större energimängd för elhandels- företaget, som är skyldigt att köpa den el som mikroproducenten matar in i elnätet på skäliga villkor och att säkerställa balansansvar i uttagspunkten.

Elhandelsföretagen kan få en något ökad administrativ belastning med anledning av att elhandelsavtalen med mikroproducenter kan behöva anpassas. Vidare kan ökade elhandelsvolymer inverka på elhandelsföreta- gens planering av elhandel och därmed i viss utsträckning på kostnaderna för balansansvaret. Samtidigt ökar elhandlarens åtagande gentemot mikro- producenten, vilket också kan tänkas medföra positiva konsekvenser för elhandelsföretaget genom att elproduktionen i företagets portfölj ökar.

Sammantaget bedöms konsekvenserna för elhandelsföretagen vara be- gränsade avseende både kostnadsökningar och mervärden.

Förslag som berör elhandelsföretagen men som inte bedöms innebära några konsekvenser av betydelse

Nätföretagens möjlighet att äga, utveckla, förvalta eller driva sådana an- läggningar begränsas (avsnitt 16). Det kan visa sig vara lämpligt för elhan- delsföretag att stå för energilagringen när det gäller vissa användnings- områden. Konsekvenserna för elhandelsföretagen bedöms vara positiva men tills vidare mycket begränsade.

	28.4	Konsekvenser för nätkunderna

	Regeringens bedömning: Nätkunderna ges bättre möjligheter att på-
	verka sina kostnader genom att vara aktiva. De förslag som främjar
	effektivitet vid nätanslutning bidrar till lägre nätavgifter och till att lösa
	problem med nätkapacitetsbrist.

	Promemorian innehåller inte, i de delar som behandlas i propositionen,
	några förslag som har konsekvenser för nätkunderna.
	Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen.
	Ren energi-rapportens bedömning överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar
	mot bedömningen. Sala kommun anser att konsekvensutredningen på flera
	punkter är bristande i och med att kundens perspektiv nämns kort, men
	inget nämns om att allt extra arbete de olika aktörerna drabbas av ska be-
	talas av kunden.
	Nätkoncessionsutredningens bedömning överensstämmer i huvudsak
	med regeringens.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar
118	mot bedömningen. Statens fastighetsverk anser att riskerna med samredo-

visning inte är tydligt beskrivna i betänkandet och har svårt att utifrån be-	Prop. 2021/22:153
tänkandet bedöma hur en samredovisning skulle påverka nättarifferna.
Kapacitetsrapportens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar.
Naturvårdsverket anser att beskrivningen av en nettoförlust för samhället
vid anslutning av vindkraftverk är otydlig.
Skälen för regeringens bedömning
Stödtjänster (avsnitt 7)
För att kunderna på elmarknaden ska få pålitliga och stabila nättjänster
krävs att nätföretagen använder sig av stödtjänster. Förslaget om icke-
diskriminerande behandling av aggregatorer möjliggör en ökad elmark-
nadsaktivitet genom att det underlättar för mindre nätkunder att delta på
elmarknaden.
Nätföretagens användning av flexibilitetstjänster (avsnitt 11)
Flexibilitetstjänster kan på ett kostnadseffektivt sätt minska behovet av
uppgradering eller ersättning av nätkapacitet och stödja en effektiv och
säker drift av nätet. Genom att det skapas drivkrafter för att använda flexi-
bilitetstjänster ges ytterligare möjlighet för nätföretag att besluta om så
effektiva lösningar som möjligt i valet mellan flexibilitetstjänster och
investeringar i anläggningar. Detta påverkar i sin tur det pris som kunderna
får betala för elnätet i för kunderna positiv riktning, eftersom nya investe-
ringar i elnätet i vissa fall inte behövs eller kan skjutas upp.
Nätutvecklingsplan för distributionsnätsföretag (avsnitt 12)
Genom att distributionsnätsföretag ska ha en nätutvecklingsplan skapas
transparens avseende planerad nätutbyggnad. Detta är fördelaktigt för så-
väl planering av nyanslutningar som möjligheterna för befintliga nätkun-
der att med framförhållning planera förändringar i sina nätabonnemang.
Förslaget bedöms ha positiva konsekvenser för i synnerhet större nätkun-
der, vars enskilda nyanslutningar eller abonnemangsförändringar väsent-
ligt inverkar på, eller begränsas av, elnätets beskaffenhet.
Ändrade regler om samredovisning (avsnitten 17.2 och 17.3)
Några remissinstanser framför att en ökad möjlighet till samredovisning
riskerar att leda till ökade kostnader för vissa kunder. Statens fastighets-
verk anför också att Nätkoncessionsutredningen inte tydligt beskriver
riskerna med förslaget. Det finns en viss risk att kostnaderna kan öka för
vissa kunder. Mot bakgrund av de sammanslagningar som gjorts tidigare
bedömer dock regeringen att förslaget inte kommer att innebära några
avgörande skillnader för kundkollektivet. Andra kunder bör i motsvarande
mån få sina kostnader sänkta.
Utjämningen av överföringsavgifterna bedöms kunna leda till att kunder
i områden som präglas av högre kostnader i nuläget kan minska sina
avgifter med 100–2 000 kronor beroende på område, medan kostnaderna i
andra områden kan öka med upp till 2 000 kronor för kunder som i dag har
en lägre avgift. För att ge en bild av omfattningen av dessa förändringar
kan effekterna av en ökad samredovisning ställas i relation till andra fakto-	119

Prop. 2021/22:153 rer som bestämmer avgiftens nivå. Om kalkylräntan exempelvis ändras med en procentenhet, väntas avgifterna ändras med i genomsnitt 4 procent, vilket för en genomsnittlig nätkund motsvarar cirka 280 kronor per år. Regeringen bedömer att risken för betydande påverkan på nätkunderna är begränsad.

Förslaget om att vissa regionnätsledningar ska få redovisas som lokalnät (avsnitt 17.3) syftar till att lokalnätskunder ska slippa bekosta utbygg- naden av regionnät som ryms inom ett givet lokalnät. Förslaget förutsätter att det är samma nätföretag som innehar både det aktuella lokalnätet och regionnätet. Förslaget medför en omfördelning av kostnader på så sätt att lokalnätskundernas kostnader sjunker något medan regionnätskundernas kostnader ökar i motsvarande mån. Det uppkommer alltså inte några ändringar för kundkollektivet som en helhet.

Anslutning till elnätet (avsnitt 18)

Förslaget i fråga om vad som ska anses vara särskilda skäl för att inte an- sluta en anläggning bedöms inte påverka leveranskvaliteten för befintliga nätkunder. Ett mer effektivt nätutnyttjande innebär att nya överförings- behov kan tillgodoses. Ett mer effektivt nyttjande av befintlig nätinfra- struktur kan komma nätkunderna till godo i form av lägre nätavgifter.

Nätföretagens kostnader för att ge information om åtgärder för att för- stärka elnätet (avsnitt 18.5) kommer ytterst att betalas av antingen den som begär informationen eller, om anläggningen är en laddningspunkt, kund- kollektivet. Kostnaden måste dock antas vara försumbar i förhållande till de samlade nätavgifterna.

Undantag från funktionskravet på överföring av el (avsnitt 19)

Föreskrifter om sådana undantag från funktionskravet på överföring av el som ger utrymme för längre avbrott förväntas leda till att nyanslutningar, inklusive höjningar av avtalad effekt, kan ske snabbare och till en lägre kostnad för kunden. Konsekvenserna för nätkunderna behöver emellertid analyseras närmare i samband med att föreskrifterna tas fram, bl.a. för att utreda om undantag kan medföra att en anslutande part tvingas acceptera lägre funktionskrav för att skynda på anslutningsprocessen.

Tillstånd att ha en lägesberoende överföringsavgift (avsnitt 20.2)

Att de hittillsvarande bestämmelserna om tillstånd att ha en lägesberoende överföringsavgift utgår kan inte antas få några särskilda konsekvenser för nätkunderna jämfört med i dag.

Inmatning på elnätet från mikroproduktion (avsnitt 21)

Att även mikroproducenter som är nettoproducenter av el undantas från nätavgiften för inmatning medför att en sådan nätkund inte riskerar att faktureras i efterhand på grund av ett nettoöverskott. Detta bör medföra en förenklad förvaltning av mikroproduktionsanläggningar och stärkta incita- ment till ytterligare investeringar i mikroproduktion.

120

Nätföretagets fakturor (avsnitt 22)	Prop. 2021/22:153
De nya kraven i fråga om nätföretagets fakturering bör leda till förbättrade
förutsättningar för nätkunden att förstå och reagera på fakturans informa-
tion genom att t.ex. vidta aktiva åtgärder för att ändra sin förbrukning.

28.5 Konsekvenser i övrigt för elmarknaden

Regeringens bedömning: Förutsättningarna för stödtjänstmarknader tydliggörs och förutsättningarna för flexibilitet, småskalig elproduktion och långsiktig planering för nyanslutningar i lokalnät förbättras. De administrativa kostnaderna ökar något.

Promemorian innehåller inte, i de delar som behandlas i propositionen, några förslag som har konsekvenser för elmarknaden i övrigt.

Remissinstanserna har inga invändningar mot den bedömningen.

Ren energi-rapportens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar mot bedömningen. Regelrådet finner redovisningen av behov av speciella informationsinsatser bristfällig och anser vidare att konsekvensutredning- ens kvalitet hade höjts om det hade funnits en uppskattning av de olika företagens samlade kostnader samt en analys av konkurrensförhållandena mellan svenska och utländska företag. Göteborg Energi AB saknar en

analys av reglernas konsekvenser för effektproblematiken. Nätkoncessionskutredningens bedömning överensstämmer med rege-

ringens.

Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen. Kapacitetsrapportens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Försvarsmakten och Försvarets materielverk

saknar en konsekvensbedömning utifrån totalförsvarets krav på robust el- försörjning och informationssäkerhet. Regelrådet bedömer att Energimark- nadsinspektionens konsekvensutredning inte uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning, bl.a. i beskrivningen av kostnadspåverkan och påverkan på konkurrensförhållan- dena för företag.

Skälen för regeringens bedömning

Driften av en ledning eller ett ledningsnät ska utföras i Sverige (avsnitt 6)

Förslaget att driften av en ledning eller ett ledningsnät ska utföras i Sverige syftar till att långsiktigt bidra till att säkerställa en ökad robusthet och driftsäkerhet i elsystemet. Eftersom förslaget troligen inte innebär någon förändring mot den situation som finns i dag blir de omedelbara effekterna sannolikt små.

Stödtjänster (avsnitt 7)

Förslagen i fråga om stödtjänster skapar tydliga förutsättningar för hur nät- företagen ska utforma och anskaffa stödtjänster. Det bidrar till att effekti-

visera elmarknaden genom att stödtjänster standardiseras och utbyts på

121

Prop. 2021/22:153 marknadsplatser. I förlängningen bör det leda till en effektivare fördelning av resurser och minskade kostnader för nätföretagen och kundkollektivet.

Undantagen från kravet på en marknadsbaserad anskaffning blir viktiga för att inte begränsa en rationell utveckling av nätföretagets anläggning och för att säkerställa möjligheterna till en säker och kostnadseffektiv drift även i fall då det saknas förutsättningar för att etablera en marknadsbase- rad anskaffning.

Nätföretagens användning av flexibilitetstjänster (avsnitt 11)

Att nätföretagens användning av flexibilitetstjänster beaktas när intäkts- ramen bestäms ger bättre förutsättningar för nätföretagen att integrera flexibilitetstjänster som en del av nätdrift och nätutveckling. I förlängning- en bör därmed produkter och marknader för flexibilitetstjänster ha betyd- ligt bättre förutsättningar att utvecklas. På sikt bör elmarknadens funktion stärkas generellt genom effektivare resursallokering och specifikt genom att nätkundernas inneboende flexibilitet eller förmåga kan användas i större utsträckning.

Nätutvecklingsplan för distributionsnätsföretag (avsnitt 12)

Förslaget om nätutvecklingsplaner leder till förbättrade förutsättningar för transparens avseende planerad nätutbyggnad och därigenom koordinerad samhällsplanering, innefattande integrering av nyanslutningar av såväl förbrukning som distribuerad produktion. Nätutvecklingsplaner kan på det sättet främja energiomställningen och elmarknadens funktion.

Laddinfrastruktur för elfordon (avsnitt 14)

Förbudet för nätföretag att inneha laddinfrastruktur öppnar för andra mark- nadsaktörer att erbjuda tjänsten och kan bidra till marknadseffektivitet genom ökad konkurrens i geografiska områden med hög efterfrågan på tjänsten. Samtidigt uppstår en risk att utbyggnad av laddningspunkter i områden med låg befolkningstäthet hämmas då affärspotentialen för en marknadsaktör skild från det lokala nätföretaget kan vara begränsad. För att begränsa konsekvenserna av skilda marknadsförutsättningar medger förslaget undantag från förbudet.

Ändrade regler om samredovisning (avsnitt 17.2)

Det finns generellt en risk att ett krav på enhetliga nättariffer inom ett redovisningsområde kan leda till en minskad effektivitet i prisbildningen. Den ökade möjligheten till samredovisning för enskilda lokalnätsföretag kan dock inte antas ha en väsentligt negativ inverkan på marknadseffek- tiviteten. Bedömningen grundas på de samredovisningar som hittills har genomförts. Dessa sammanslagningar har resulterat i diversifierade redo- visningsenheter med en hög grad av utjämning i tariffnivåer mellan tätort och glesbygd. Detta gör att ytterligare sammanslagning av redan diversi- fierade områden endast kan ge upphov till en marginell omfördelning mellan kunder i olika områden. Därmed bedöms den utökade möjligheten till samredovisning endast ha en marginell negativ påverkan på prisbild- ningens effektivitet.

122

Inmatning på elnätet från mikroproduktion (avsnitt 21)	Prop. 2021/22:153
Förslaget medför förbättrade ekonomiska förutsättningar för småskaliga
anläggningar med abonnemang för en säkring om högst 63 ampere att in-
vestera i produktion. I anslutningspunkter där elförbrukning kombineras
med småskalig elproduktion (s.k. prosumenter) förbättras förutsättningar-
na för aktivt deltagande på elmarknaden.
Förslag som berör elmarknaden men som inte bedöms innebära några
konsekvenser av betydelse
Förslaget avseende innehav av energilagringsanläggningar (se avsnitt 16)
kan medföra att nätföretagens investeringar i dessa anläggningar be-
gränsas. Nätföretag kan därmed inte integrera dessa tjänster i elmarknaden
i den utsträckning som annars skulle varit fallet. Förslaget möjliggör dock
undantag från huvudregeln, vilket begränsar konsekvenserna för elmark-
nadens funktion.

28.6 Konsekvenser för myndigheterna

Regeringens bedömning: Förslagen medför inte något behov av att öka anslagen till förvaltningsmyndigheter eller domstolar.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen.

Ren energi-rapportens bedömning överensstämmer delvis med rege- ringens. I rapporten redovisas bedömningen att Energimarknadsinspek- tionen bör få ökade anslag med anledning av förslagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar mot bedömningen. Förvaltningsrätten i Linköping anser att konsekvenser- na för de allmänna förvaltningsdomstolarna inte är tillräckligt belysta. Kammarrätten i Jönköping pekar på att även en måttlig ökning av måltill- strömningen till följd av förslagen leder till kännbara konsekvenser för de två allmänna förvaltningsdomstolar som främst är berörda.

Nätkoncessionsutredningens bedömning överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen.

Kapacitetsrapportens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning

Avgränsning av nätverksamhet och nätdrift (avsnitt 9)

Energimarknadsinspektionen kan efter begäran från ett nätföretag pröva om en viss verksamhet ska vara tillåten att bedriva tillsammans med nät- verksamheten. Utöver att prövningen i dispensfrågan innebär tillkomman- de arbete för Energimarknadsinspektionen ska beslutet kunna överklagas till domstol. Bedömningen är dock att de flesta nätföretag kommer att ordna sin verksamhet på så sätt att verksamhet som inte längre får bedrivas tillsammans med nätverksamhet avyttras eller avvecklas. Många nätföre-

tag har redan i dag renodlat verksamheten och bedriver endast nätverksam-

123

Prop. 2021/22:153 het inom den juridiska personen. Måltillströmningen till landets allmänna förvaltningsdomstolar med anledning av de skärpta bestämmelserna om tillåten verksamhet för nätföretagen bör därför bli blygsam.

Stödtjänster och flexibilitetstjänster (avsnitten 7 och 11)

Den nya regleringen i fråga om stöd- och flexibilitetstjänster innebär att Energimarknadsinspektionen får nya arbetsuppgifter. Inspektionen ska pröva de metoder som används för att utforma avtalen gällande stöd- tjänster innan sådana avtal ingås. Vidare ska myndigheten pröva förutsätt- ningarna för undantag från reglerna kring anskaffning av icke frekvens- relaterade stödtjänster.

Måltillströmningen till de allmänna förvaltningsdomstolarna bedöms bli begränsad. Möjligen kan nya måltyper uppstå med hänsyn till att Energi- marknadsinspektionen i förväg ska godkänna metoder för avtal om stöd- tjänster och kunna medge dispens från kraven som gäller vid anskaff- ningen av icke frekvensrelaterade stödtjänster. När det gäller förslaget om drivkrafter för att använda flexibilitetstjänster är bedömningen att måltill- strömningen inte kommer att öka.

Energimarknadsinspektionen kommer att behöva göra en översyn av sina myndighetsföreskrifter på grund av införandet av nya definitioner.

Nätutvecklingsplaner (avsnitt 12)

Nätutvecklingsplanerna medför nya uppgifter för Energimarknadsinspek- tionen, som ska granska och godkänna planerna. Det kan även bli aktuellt för myndigheten att utarbeta föreskrifter om vad nätutvecklingsplaner ska innehålla och hur de ska tas fram.

En marginell måltillströmning till landets allmänna förvaltningsdom- stolar kan förväntas med anledning av förslaget. En nätutvecklingsplan kan behöva kompletteras eller korrigeras. Beslut av Energimarknads- inspektionen inom ramen för myndighetens tillsyn i sådana ärenden över- klagas till allmän förvaltningsdomstol. Bedömningen är dock att antalet ärenden som dessutom leder till en överprövning i allmän förvaltnings- domstol kommer att vara högst begränsat.

Innehav av energilagringsanläggningar (avsnitt 16)

Ett nätföretag kan hos Energimarknadsinspektionen ansöka om dispens från förbudet mot att inneha energilagringsanläggningar. Inspektionens beslut kan överklagas. Måltillströmningen till de allmänna förvaltnings- domstolarna bedöms dock bli marginell.

Anslutning till elnätet (avsnitt 18)

Den förtydligade anslutningsskyldigheten kan förväntas leda till ökade administrationskostnader för Energimarknadsinspektionen, som får ett ut- ökat tillsynsansvar, vilket även påverkar förvaltningsdomstolarna. Energi- marknadsinspektionen har dock redan en organisation och rutiner för att hantera prövning av dessa frågor. Regeringen bedömer att merkostnaderna kommer att kunna hanteras inom ramen för Energimarknadsinspektionens anslag.

124

Det nya kravet för att nätföretag ska få göra avsteg från anslutnings- Prop. 2021/22:153 skyldigheten innebär att arbetet med tillsyn ökar något hos Energimark- nadsinspektionen. Detta bör kunna hanteras med befintliga resurser.

Förslaget om information om nödvändiga åtgärder som krävs för att för- stärka elnätet innebär ett utökat tillsynsansvar för Energimarknadsinspek- tionen, vilket även påverkar de allmänna förvaltningsdomstolarna. Skälig- heten av den avgift som nätföretaget tar ut kan prövas av Energimarknads- inspektionen på begäran av den som ska betala. Även tvister i frågor när någon har begärt information om vilka åtgärder som skulle krävas för att förstärka elnätet ska kunna prövas av Energimarknadsinspektionen. Om- fattningen av prövningsärenden är svår att bedöma. Tvisterna kan inled- ningsvis vara svåra att avgöra, tills principer för bedömningen har fast- ställts. Under denna tid kommer sannolikt flera beslut att överklagas till förvaltningsdomstol.

Prövning av tvister (avsnitt 24.1)

Att Energimarknadsinspektionen allsidigt och slutgiltigt ska pröva tvister om nätkoncessionshavarnas skyldigheter enligt ellagen innebär att ord- ningen för Energimarknadsinspektionens prövning tydliggörs. Förslaget är inte förenat med några nya uppgifter för myndigheten.

Miljöorganisationers rätt att överklaga beslut (avsnitt 25)

Förslaget i fråga om miljöorganisationers rätt att överklaga vissa beslut ger vissa organisationer en formellt starkare rätt att överklaga koncessions- beslut. Denna rätt följer dock redan av rättspraxis (Mark- och miljö- överdomstolens beslut den 26 mars 2019 i mål M 2080-18).

Det krävs också resurser för att framgångsrikt kunna driva ett över- klagande. Med hänsyn till detta och till att de flesta av de aktuella besluten ofta ändå överklagas av någon sakägare bör förslagets effekter på dom- stolarna vara marginella. Mängden överklagade beslut lär inte öka nämn- värt jämfört med hur det ser ut i dag. I de ärenden som överklagas kan förekomsten av fler parter dock leda till en längre handläggningstid.

Förslag som berör myndigheterna men som inte bedöms innebära några konsekvenser av betydelse

Förbudet för nätföretag att inneha laddinfrastruktur för elfordon (av- snitt 14) bedöms inte få några effekter på Energimarknadsinspektionens eller andra myndigheters verksamhet. Tillsyn kan ske inom ramen för be- fintliga resurser. Förslaget bedöms inte heller få några konsekvenser på verksamheten i domstolarna.

Förslaget att en mikroproducent inte längre ska behöva vara nettoan- vändare av el för att undantas från nätavgiften (avsnitt 21) bedöms inte innebära några betydande konsekvenser för myndigheterna.

Förslagen som gäller nätföretagens fakturor (avsnitt 22) bedöms inte innebära några konsekvenser för myndigheter eller domstolar.

Med hänsyn till att schablonberäkning inte längre förekommer i prakti- ken får det inte några konsekvenser för myndigheterna att regleringen i denna del utgår (avsnitt 23).

125

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		6
2	Lagtext	..............................................................................................	7
	2.1	Lag om ändring i ellagen (1997:857) .................................	7

Prop. 2021/22:153	28.2	Konsekvenser för nätföretagen.......................................	114
	28.3	Konsekvenser för elhandelsföretag ................................	117
	28.4	Konsekvenser för nätkunderna .......................................	118
	28.5	Konsekvenser i övrigt för elmarknaden..........................	121
	28.6	Konsekvenser för myndigheterna...................................	123
	28.7	Konsekvenser för miljön ................................................	126
29	Författningskommentar.................................................................		128
	29.1	Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857) .........	128
	29.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:875) om
		särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar .....	175
	29.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:710) om
		certifiering av transmissionsnätsföretag för el................	175
	29.4	Övriga författningsförslag ..............................................	179
Bilaga 1		Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
		2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma
		regler för den inre marknaden för el och om ändring
		av direktiv 2012/27/EU ..................................................	180
Bilaga 2		Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
		2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden
		för el ...............................................................................	255
Bilaga 3		Artiklarna 17, 21, 22 och 24 i Europaparlamentets
		och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11
		december 2018 om främjande av användningen av
		energi från förnybara energikällor..................................	326
Bilaga 4		Sammanfattning av Energimarknadsinspektionens
		rapport Ren energi inom EU – Ett genomförande av
		fem rättsakter (Ei 2020:02).............................................	333
Bilaga 5		Ren energi-rapportens lagförslag ...................................	336
Bilaga 6		Förteckning över remissinstanserna ...............................	379
Bilaga 7		Sammanfattning av promemorian Elmarknadslag
		(Ds 2017:44) i relevanta delar ........................................	380
Bilaga 8		Promemorians lagförslag i relevanta delar .....................	384
Bilaga 9		Förteckning över remissinstanserna ...............................	408
Bilaga 10		Sammanfattning av Nätkoncessionsutredningens
		betänkande Moderna tillståndsprocesser för elnät
		(SOU 2019:30) ...............................................................	409
Bilaga 11		Betänkandets lagförslag i relevanta delar .......................	415
Bilaga 12		Förteckning över remissinstanserna ...............................	422
Bilaga 13		Sammanfattning av Energimarknadsinspektionens
		rapport Kapacitetsutmaningen i elnäten (Ei
		R2020:06) i relevanta delar ............................................	423
Bilaga 14		Kapacitetsrapportens lagförslag .....................................	427
Bilaga 15		Förteckning över remissinstanserna ...............................	430
4

Bilaga 16	Lagrådsremissens lagförslag..........................................	431	Prop. 2021/22:153
Bilaga 17	Lagrådets yttrande .........................................................	463
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 2022 ......		472

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
12 §
Tillsynsmyndighet är den myn-		Tillsynsmyndighet är den myn-
dighet som regeringen utsett enligt		dighet som regeringen har utsett
1 kap. 7 § ellagen (1997:857).		enligt 1 kap. 5 § ellagen (1997:857).

2. anslutningsavgifter enligt 4 kap.	2. anslutningsavgifter enligt 4 kap.
9 a och 9 b §§ ellagen (1997:857).	10 § ellagen (1997:857).

Genomförande av elmarknadsdirektivet	Prop.
när det gäller nätverksamhet	2021/22:153

	förvaltning av vissa elektriska anläggningar ....................	31
2.3	Lag om ändring i naturgaslagen (2005:403).....................	32

		investeringsutrymme för elnätsverksamhet ......................	38
3	Ärendet och dess beredning ............................................................		39
4	Nya krav på elmarknadens design...................................................		41
5	Nätföretag och nätverksamhet ........................................................		43
	5.1	Nätkoncessionshavare och nätverksamhet .......................	43
	5.2	Distribution och transmission...........................................	47
6	Drift av ledning eller ledningsnät som ska utföras i Sverige...........		51
7	Stödtjänster .....................................................................................		52
	7.1	Vad är stödtjänster? ..........................................................	52
	7.2	Marknadsbaserad anskaffning av stödtjänster ..................	54
	7.3	Icke-diskriminerande behandling av aggregatorer ...........	57
	7.4	Förhandsprövning av villkor ............................................	58
	7.5	Riktlinjer och tekniska villkor ..........................................	60
8	Samarbete och informationsutbyte..................................................		62
9	Tillåten verksamhet för ett nätföretag .............................................		64
10	Övervakningsplan för samriskföretag .............................................		66
11	Nätföretagens användning av flexibilitetstjänster ...........................		67
	11.1	Vad är flexibilitetstjänster? ..............................................	67
	11.2	Drivkrafter för att använda flexibilitetstjänster ................	67
	11.3	Specifikationer och marknadsprodukter ...........................	69
12	Nätutvecklingsplan för distributionsnätsföretag .............................		71
13	Investeringsplan för transmissionsnätsföretag ................................		74
14	Laddinfrastruktur för elfordon ........................................................		75
15	Distributionsnätsföretags kommunikation med elanvändare
	och allmänheten ..............................................................................		76
16	Innehav av energilagringsanläggningar ..........................................		77
17	Redovisning av nätverksamhet .......................................................		80
	17.1	Redovisning av transmission och distribution..................	80
	17.2	En utökad samredovisning av lokalnät .............................	81

	med stöd av någon annans nätkoncession för område .....	83
18 Anslutning till elnätet.....................................................................		84
18.1	Särskilda skäl för att inte ansluta en anläggning..............	84

	från anslutningsskyldigheten ...........................................	87
18.3	Anslutning till region- eller transmissionsnät ..................	88

		el ......................................................................................	91
19	Undantag från funktionskravet på överföring av el........................		92
20	Avgift för regional eldistribution ...................................................		94
	20.1	Överföring på regionnät ..................................................	94
	20.2	Tillstånd att ha en lägesberoende överföringsavgift ........	94
21	Inmatning på elnätet från mikroproduktion....................................		95
22	Nätföretagets fakturor ....................................................................		97
23	Mätning av överförd el...................................................................		99
	23.1	Beräkning av mängden överförd el..................................	99
	23.2	Installation av nya mätare..............................................	100
24	Tillsyn och andra uppgifter för Energimarknadsinspektionen .....		101
	24.1	Prövning av tvister.........................................................	101

	riktlinjer .........................................................................	104
24.3	Tidsfrister för beslut efter anmälan ...............................	105

		nätmyndigheten .............................................................	105
25	Miljöorganisationers rätt att överklaga beslut ..............................		107
26	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser................................		107
	26.1	Ikraftträdande ................................................................	107
	26.2	Förhandsprövning av villkor .........................................	108
	26.3	Avgränsning av nätverksamhet .....................................	109
	26.4	Laddinfrastruktur för elfordon.......................................	109
	26.5	Redovisning av nätverksamhet ......................................	110
	26.6	Tillstånd att ha en lägesberoende överföringsavgift ......	110
	26.7	Drivkrafter för att använda flexibilitetstjänster .............	111
	26.8	Prövning av tvister.........................................................	111
27	Energigemenskaper ......................................................................		112
28	Konsekvenser ...............................................................................		113
	28.1	Allmänt om konsekvenserna .........................................	113

2.2	Lag om ändring i lagen (2004:875) om särskild Prop. 2021/22:153
	förvaltning av vissa elektriska anläggningar

Prop. 2021/22:153 2.6	Lag om ändring i lagen (2021:311) om särskilt
	investeringsutrymme för elnätsverksamhet

Prop. 2021/22:153	28.7	Konsekvenser för miljön

	Regeringens bedömning: En miljövänligare och effektivare använd-
	ning och utveckling av elnäten möjliggörs liksom ett mer effektivt
	resursutnyttjande. Detta påskyndar energiomställningen, underlättar
	integrering av förnybara energikällor och bidrar till minskande klimat-
	utsläpp.

	Promemorian innehåller inte några förslag som har konsekvenser för
	miljön.
	Remissinstanserna har inga invändningar mot den bedömningen.
	Ren energi-rapportens bedömning överensstämmer i huvudsak med
	regeringens.
	Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar
	mot bedömningen. Göteborg Energi AB saknar en analys om elanvänd-