När folkskolan infördes 1842 var den helt underställd kyrkan samtidigt som katekesundervisning var ett centralt inslag i undervisningen. Skolans huvuduppdrag var att fostra eleverna till kristna samhällsmedborgare och katekesen var den svenska folkskolans viktigaste lärobok.
Med 1919 års undervisningsplan tog staten över folkskolans undervisning från kyrkan. Katekesen inom kristendomsundervisningen avskaffades. Därmed började den process där den svenska skolan blivit alltmer icke-konfessionell. Alltsedan dess har vårt samhälle blivit alltmer sekulariserat och under 1900-talets senare del har vi tagit för givet att skolan ska stå för en i allt väsentligt icke-konfessionell utbildning.
Med friskolereformen 1992 och en övergång till ett nytt finansieringssystem med ”skolpeng”, tog en utveckling vid där friskolorna blev allt fler. Även de konfessionella friskolorna blev fler, där de kristna och muslimska friskolorna dominerar utvecklingen.
Undervisningen ska dock enligt lagar, regler och styrdokument fortfarande vara icke-konfessionell. Dessutom ska grundläggande demokratiska värderingar fortfarande styra både skolorna och undervisningen. Utöver det finns krav på allsidighet och saklighet i själva undervisningen. Dessa krav stipuleras i en regeringspromemoria (2007-10-12), i skollagen (1 kap. 6 §, 7 §) samt i LGR11 (sidan 7).
Rapporter om missförhållanden på konfessionella friskolor har avlöst varandra genom åren. Även om vissa missförhållanden tidigare har uppmärksammats på kristna friskolor, är det på de muslimska friskolorna som problematiken bevisligen är som störst.
Journalisten Evin Rubar gjorde 2003 ett mycket uppmärksammat undersökande reportage kallat I skolans våld, där mycket grova missförhållanden på tio muslimska friskolor lades i dagen. Det framkom bland annat att skolor underlät att anmäla så pass grovt våld att det närmast kan jämföras med tortyr av skolbarn. Skolor underlät också att rapportera om uppenbart tvångsgifte och dessutom förekom hot och våld på själva skolorna.
Vidare har vi de senaste åren tagit del av uppgifter som exempelvis gör gällande att beslöjade småflickor tvingas sitta bakom pojkarna längst bak i klassrummet (Växjö islamiska skola), och att flickor med menstruation varit ovälkomna till delar av undervisningen (muslimska Römosseskolan i Göteborg). Andra skolor har kritiserats för bristande trygghet och studiero samt en rad brister i undervisning och uppföljning (t ex muslimska Jasminskolan i Norrköping), men också brister vad gäller utbildning, individuella utvecklingsplaner och särskilt stöd (muslimska Central Skola Al-Huda i Stockholm).
2016 kunde vi läsa om Al-Azharskolan i Vällingby, där könsuppdelad idrottsundervisning är en del av skolans muslimska profil. Enligt Håkan Larsson, professor vid Gymnastik- och idrottshögskolan, innebär en sådan uppdelning att ”eleverna inte får möjlighet att lära sig att behandla medmänniskor som individer utan i första hand som könsvarelser”. Larsson menar dessutom att reaktionen från Skolinspektionen hade varit en helt annan om det hade rört sig om en icke-muslimsk skola, vilket i så fall tyder på att Skolinspektionen inte behandlar alla skolor lika samt att man är undfallande gentemot islams utbredda kvinnoförtryck (Lärarnas Nyheter, 2016-08-26). Under 2017 har Al‑Azharskolan dessutom kritiserats för att man har en uppdelning mellan flickor och pojkar på skolbussen – där flickorna tvingas att sitta längst bak i bussen – och att man håller bön på lektionstid, vilket bryter mot skollagen. Nyligen rapporterades vidare att merparten av ägarna till friskolekoncernen Al-Azhar häktats misstänkta för ekonomisk brottslighet och penningtvätt (Expressen, 2018-11-19).
Andra uppgifter gör i sin tur gällande att den muslimska friskolan Alsalamskolan i Örebro har mottagit miljonbelopp av Saudiarabien. Pengarna har inkommit via stiftelsen Al-Risalah som dessutom driver av Saudiarabien finansierade moskéer i andra delar av Norden. Hur många friskolor i Sverige som finansieras via utländska medel kan Skolinspektionen dock inte svara på. Detta eftersom de drivs som stiftelser, vilket gör det svårt att granska. Alsalamskolan har tidigare mottagit skarp kritik av Skolinspektionen, inte minst för sin könsdelade undervisning och oförmåga att följa kursplanerna (Svenska Dagbladet, 2018-11-13).
I fjol kunde vi i media läsa att islamister kan kopplas till förskolor och familjedaghem runt om i Sverige. Enligt Magnus Ranstorp, terrorforskare vid Försvarshögskolan, handlar det om att man vill sluta sig gentemot det övriga samhället och att det ”börjar med förskolor och går ända upp till gymnasiet” (Expressen, 2019-09-16).
I slutet på maj månad rapporterade Säkerhetspolisen att flera individer med direkta kopplingar till så kallade ”våldsbejakande extremistmiljöer” driver förskolor och skolor i Sverige. Enligt Säpo rör det sig om ett tiotal skolor med kopplingar till vad man kallar våldsbejakande islamistisk extremism. Johan Olsson, operativ chef hos Säpo, säger till Sveriges Radio att skolorna används för att sprida det han kallar ett ”ideologiskt budskap”. Dessa islamister använder alltså det svenska skolsystemet till att nå ut och till att skapa förutsättningar för att radikalisera och rekrytera. Totalt berör det skolgången för hundratals barn och Säpo tror att det kan bidra till tillväxten i de så kallade ”extremistmiljöerna”.
Trots flera avslöjanden har vi med stor sannolikhet endast skrapat på ytan vad gäller problematiken med de konfessionella friskolorna i allmänhet och de muslimska friskolorna i synnerhet. Det är naturligtvis oacceptabelt att sådant förekommer i ett modernt land som säger sig vila på en humanistisk och demokratisk värdegrund. Därför bör regeringen snarast säkerställa att styrdokument och lagstiftning efterlevs i praktiken. Skolinspektionen behöver utöka sitt tillsynsansvar till en trovärdig nivå, samtidigt som man oftare än i dag stänger de friskolor som inte lever upp till ställda krav.
Det är av största vikt att vi gör allt som står i vår makt för att motverka den pågående islamiseringen av Sverige. Detta oavsett om den drivs på av krafter inom landets gränser eller av islamistiska stater i den muslimska världen. Därför måste vi med omedelbar verkan införa ett stopp för nyetablering av muslimska friskolor i Sverige samt verka för att så snart det är möjligt stänga ned de muslimska friskolor som redan existerar och därmed införa ett förbud mot alla former av muslimska friskolor i Sverige. Först då kan vi säkerställa att dessa elever ges en rimlig möjlighet att bli en integrerad del av det svenska samhället.
|
Richard Jomshof (SD) |
|