Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en klimatomställning för Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Klimatomställningen har möjlighet att bli ett samlande projekt för Sverige. I grunden handlar den om en strukturomvandling, med möjligheten att bli ett landsomfattande lyft för modernitet, välfärd och framtidstro.
Klimatfrågan kommer på femte plats i svenskarnas viktighetsrankning, och för landets närings- och arbetsliv handlar den om att hänga med. Men fel hanterad riskerar den att så split och förlora acceptans, och därmed kraft. Därför är det viktigt att arbetet med frågan är strukturellt, samlande och framtidsorienterat.
Sverige har ställt om genom strukturomvandlingar förr. Vi har inte längre en tekoindustri eller varvsindustri. Tågen dras inte av ånglok. Våra sopor hamnar inte på tippen. Dessa arbeten, fordon och avfallssystem har ersatts med nya och bättre. Och eftersom strukturomvandlingar generellt innebär ökad produktivitet och konkurrenskraft blir följden även ökade inkomster och välfärd.
Strukturomvandling förutsätter en politik som bygger system och vinner människors förtroende. Vägen fram bärs upp av starka parter på arbetsmarknaden som tar ansvar för trygghet och omställning. Av en statlig arbetsmarknadspolitik som sörjer för försäkringar och utbildning. Av att flera samhällsintressen går ihop för att satsa på forskning, innovation och riskkapital. Och inte minst av att välfärd och resurser fördelas rättvist och solidariskt över landet, så att inte några vinner på andras bekostnad. Med en genomtänkt och samlad politik kan klimatfrågan kombineras med arbete och välfärd, och fyllas med optimism.
Omställningen är en fråga om industri- och teknikutveckling och den omfattar dessutom hela landet. Få har missat vad som händer med gruvorna i Malmfälten, stålet i Boden och Luleå och batterierna i Skellefteå, alla jobben som är på gång och kringinvesteringarna som ska till. Men exemplen finns överallt. Som i Oxelösund, där SSAB ska bli fossilfritt. Eller i Skövde och Eskilstuna, där Volvo investerar i elektrifiering, vilket i sin tur såklart även påverkar underleverantörerna.
Därutöver innefattar klimat- och miljöarbetet en långt bredare näringspolitik än enbart verkstadsindustri. I Lysekil odlas alger för alltifrån foder till råmaterial och i Töreboda framställs mat från vall. För att inte tala om den resurs som skogen utgör för att ersätta fossilt och skapa förädlade produkter. Potentialen är enorm. Den industriella strukturomvandlingen stärker landets konkurrenskraft, sätter mat på bordet och ger pengar till välfärden i kommuner och regioner från söder till norr. Utvecklingen bidrar därmed till att balansera stad–land-debatten. Med rätt investerings- och fördelningspolitik är alla Sveriges delar närande och på frammarsch.
Att ställa om till det nya kan skapa sammanhållning. Dels genom själva produktionskedjan, från laboratoriet till verkstadsgolvet, där såväl ingenjören som städaren är del i samma utveckling. Dels i att människor förenas i intresse och engagemang för att med vetenskap och arbete lösa problem och utveckla framtidens varor och infrastruktur. Klimatomställningen och industrialiseringen bör präglas av teknikoptimism och modernism.
Politiken lägger strukturen. Budskapet bör vara att alla människor även imorgon kommer att kunna bo, arbeta och transporteras i hela Sverige. Och på kuppen blir vi konkurrenskraftiga och klimatvänliga.
|
Björn Wiechel (S) |
Jennie Nilsson (S) |