Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett striktare krav på namnteckning vid identitetshandlingar utfärdade av myndigheter och tillkännager detta för regeringen.
I vissa kretsar har det på senare år blivit en trend att på namnteckningen till sin identitetshandling skriva ord och texter som uppenbart syftar på något annat än den undertecknades namn. Nedsättande kommentarer och förolämpningar riktade mot polisen är vanligt förekommande. Idag anger lagen inte några krav för hur namnteckningen ska se ut eller om den ska gå att läsa. I princip kan personen ifråga skriva ett ”X” som namnteckning. Det brottsbalken stadgar är att man inte får skriva under med någon annans namn och namnteckning (14:1 brottsbalken: urkundsförfalskning). Man får inte heller förneka sin egen underskrift (15:13 brottsbalken: förnekande av underskrift).
Det bör utredas huruvida ett striktare krav på underskrift kan införas, där friheten till sin egen definition av hur namnteckningen stämmer överens med sitt namn kvarstår, men med begränsningen att namnteckningen inte uppenbart får syfta på något annat, vad detta annat än vara månde.
|
Mikael Strandman (SD) |
Thomas Morell (SD) |