Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur vi kan åstadkomma en enhetlig beskattning av förvärvsinkomster och tillkännager detta för regeringen.
När den moderatledda regeringen införde det så kallade jobbskatteavdraget 2007 uppstod en skatteklyfta mellan den som arbetar och den som har annan inkomst. Motivet sades vara att fler skulle vilja arbeta istället för att leva på bidrag, men skillnaden i beskattning som uppstod kan inte betraktas som annat än orättvis. För när det handlar om exempelvis pension, sjukpenning, a‑kassa och föräldrapenning är det inte bidrag det är frågan om utan olika typer av försäkringar.
Ur rättvisesynpunkt finns det ingen rimlighet i att den som av olika orsaker för tillfället inte kan arbeta ska betala högre skatt än den som gör det. Naturligtvis ska det löna sig att arbeta, och det brukar det göra med en heltidslön jämfört med exempelvis pension eller ersättning från socialförsäkringarna. Olika incitament som stimulerar till arbete finns redan inbyggda i de här systemen. Dessutom finns en mängd andra starka drivkrafter till att förvärvsarbeta som inte har med graden av beskattning att göra – viljan att göra rätt för sig, till exempel.
Nuvarande regering har tagit flera steg för att avskaffa den högre beskattningen för pensionärer. Den orättvisa skatteklyftan avskaffas helt den 1 januari 2023. Regeringen har dessutom föreslagit att ta bort den orättvisa skatten för personer som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning. Men fler orättvisor kvarstår, exempelvis gällande föräldrapenning och a‑kassa.
Att vi i Sverige beskattar förvärvsinkomster olika är såväl ologiskt som omoraliskt, och sett ur ett medborgarperspektiv finns få, om några, fördelar med detta. Nackdelarna är däremot flera, varav ökade klyftor är den som kanske väger tyngst.
Mot bakgrund av ovanstående bör vi i Sverige sträva efter en enhetlig beskattning av förvärvsinkomster. Detta mål bör övervägas vid en reformering av skattesystemet, om inte ännu tidigare.
|
Teresa Carvalho (S) |
|