Lagen om hets mot folkgrupp har ett gott syfte, att motverka rasism och angrepp mot olika grupper i samhället till följd av exempelvis etnisk bakgrund, religion eller annat.
Samtidigt är lagstiftningen utformad så att det är tillåtet att ”föra en saklig och vederhäftig diskussion” om exempelvis religioner och att framföra mer allmän kritik. Exakt var den gränsen går är ganska vagt.
Lagen om hets mot folkgrupp omfattar enligt förarbetena och domstolsbeslut även skydd för majoritetsbefolkningen, dvs infödda svenskar. Dock anses det att majoritetsbefolkningen frå acceptera mer än vad en minoritetsgrupp ska behöva tåla. Frågan är varför. Var gränsen går är dessutom ganska vagt.
Diskussioner har också förekommit om vad man får och inte får framföra på sociala medier och hur spritt ett uttalande måste vara för att inte falla in under vad man anses få säga ”inom den privata sfären”.
Den ursprungliga lagen om hets mot folkgrupp tillkom redan 1948, men har delvis förändrats över tid och genom rättsliga avgöranden har olika praxis uppkommit. Det finns uppenbar anledning att göra en ny övergripande översyn och uppdatering av lagen om hets mot folkgrupp för att anpassa den till dagens samhälle och samhällsdebatt, och samtidigt kodifiera rådande rättspraxis. Det är också viktigt för samhällsmoralen och för integrationen att alla invånare i Sverige upplever att de har samma skydd mot dessa typer av angrepp.
|
Jan Ericson (M) |
|