Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regelverket för egen finansiering för föreningar och tillkännager detta för regeringen.
Föreningslivet idag är något vi som nation är mycket stolta över. Engagerade ungdomsledare, föräldrar och pensionärer bidrar med tid och energi för att skapa fina verksamheter kring en stor flora av intresseområden.
Verksamheterna är ofta starkt beroende av föreningsbidrag från kommunerna, och finns det egna idéer kring finansiering på annat håll möts man av en snårskog av administrativa regler som finns att förhålla sig till. Som föreningsledare behöver du undersöka om en aktivitet eller ett sponsrat belopp är att betrakta som ett stort reklamvärde. På Skatteverkets hemsida kan man bland annat läsa ”Du ska betala reklamskatt om du offentliggör annonser eller reklam till ett beskattningsvärde som överstiger 100 000 kronor per år. Reklamskatten gäller reklam på skyltar, via högtalare, på idrottskläder, fordon och liknande samt annonser. Reglerna varierar beroende på typen av annons eller reklam.” Just detta sistnämnda är ett hinder i sig, reglerna varierar stort och det finns mycket att läsa på. Detta, tillsammans med underlagen kring punktskatten generellt, gör att både föreningsledare och företagare får ta sig en ordentlig funderare på om det verkligen är värt att satsa på sponsring. För vad händer om den lilla lokala föreningen får möjlighet att få sponsring av det större företaget på orten? Skall reklamskatt betalas då eller ej? Nej, om du inte offentliggör det men ja, om du trycker loggan på en tröja. Om du gör en enskild annons i ett reklamblad som bara trycks en gång så skall skatt betalas, men inte om samma annons återfinns i periodiska publikationer.
Föreningslivet och de lokala företag som ämnar att stötta sina föreningar på orten förtjänar inte denna administrativa börda. De förtjänar istället enkelhet och tydlighet. Därför bör regelverket ses över och förenklas.
|
Ann-Sofie Lifvenhage (M) |
|