Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ändrad ägarpresumtion för fordon för vilka ett statligt ägarregister ska föras och tillkännager detta för regeringen.
I propositionen lämnar regeringen förslag som syftar till att åtgärda problemen med fordonsmålvakter och den därmed sammanhängande brottsligheten, bl.a. genom att regeringen ges ett utökat bemyndigande att meddela föreskrifter om flyttning av fordon, vilket innebär att flyttning av fordon ska kunna ske i fler fall, möjligheten att i efterhand undkomma ett flyttningsbeslut genom att anmäla ett ägarbyte tas bort, att den som vill återfå ett fordon som har flyttats på grund av fordonsrelaterade skulder måste först betala samtliga fordonsrelaterade skulder som fordonsägaren är betalningsansvarig för, att tiden som ett flyttat fordon behöver förvaras innan äganderätten övergår till det allmänna efter kungörande av ett flyttningsbeslut kortas från nuvarande tre månader till en månad samt att om en försäljning av ett flyttat fordon kan förväntas ge ett överskott, ska det säljas och att försäljningsintäkterna i första hand ska användas för att betala kostnaderna för flyttningen och i vissa fall fordonsägarens fordonsrelaterade skulder.
I propositionen anges vidare att regeringen avser att återkomma med ytterligare förslag till lagstiftning och förordningsändringar, som också syftar till att motverka problemen med fordonsmålvakter. I propositionen görs också en bedömning av att antalet fordon som framförs på gångbanor bör vara möjligt att begränsa.
Liberalerna delar regeringens uppfattning att olagliga fordon är ett allvarligt problem med koppling till annan brottslighet. Fordonen används som flyktbilar, murbräckor eller gömmor för narkotika och stöldgods. Genom att bilarna systematiskt registreras på s.k. fordonsmålvakter blir det svårare att komma åt dem som egentligen begagnar sig av fordonet.
Den 1 juli 2016 trädde en lagändring i kraft för att motverka problemet med fordonsmålvakter som innebar utökade befogenheter för Kronofogden och att staten och kommunerna fick möjlighet att i vissa fall flytta och omhänderta ett fordon om fordonet är parkerat i strid mot gällande föreskrifter och den registrerade ägaren har obetalda felparkeringsavgifter som överstiger ett visst belopp och som har lämnats för indrivning.
Tyvärr har det visat sig att lagändringen har haft mycket begränsad effekt då kommunerna inte får flytta bilar som är korrekt parkerade och att flertalet bilar dessutom är i så dåligt skick att de inte är utmätningsbara.
Sedan den 1 januari 2021 finns ny lagstiftning som gör det förbjudet att använda ett fordon med stora obetalda felparkeringsavgifter. Detta är ett steg i rätt riktning, men det har visat sig att även denna lagändring inte fått avsedd effekt eftersom själva fordonet inte får omhändertas av polis.
Liberalerna anser, precis som flera av remissinstanserna, att regeringens förslag inte är tillräckligt långtgående, det behöver göras mer. Liberalerna har länge hävdat att det brådskar med att skärpa lagstiftningen för att ytterligare komma åt problemet med bilmålvakter och systematiskt parkeringsfusk.
Som en ytterligare åtgärd borde det t.ex. övervägas att en person med omfattande fordonsrelaterade skulder inte ska kunna godkännas som registrerad ägare till nya fordon innan de gamla skulderna åtgärdats. Likaså behöver möjligheten till utmätning av fordon för reglering av skulder till det allmänna öka. Att mäta ut fordonen för obetalda skulder är inte möjligt i dag. Bilar är enligt gällande rätt lös egendom. Sådan egendom presumeras tillhöra den som har den i sin besittning, vilket naturligtvis inte bilmålvakterna har. Detta gör att Kronofogdemyndigheten inte kan agera, något som Liberalerna anser bör förändras.
Bilregistret är administrerat av staten och avsikten är att den som står upptagen där som ägare till en bil också är den verklige ägaren. Om så vore fallet kunde de bilar som bilmålvakterna har utmätts och/eller belagts med kvarstad för bilmålvakternas obetalda skulder. Då problematiken med bilmålvakterna visar att rätt ägare inte är registrerad framstår det som uppenbart att lagen måste ändras. Självklart ska den som står som ägare i ett sådant register också kunna presumeras vara den verklige ägaren. I de fall då det finns anledning att ifrågasätta om rätt ägare är registrerad kan detta bli föremål för särskild prövning, och om någon registrerar en fiktiv ägare för att t.ex. undgå utmätning kan detta hanteras enligt gängse regler för återvinning.
|
Helena Gellerman (L) |
Lina Nordquist (L) |
|
Gulan Avci (L) |
Christer Nylander (L) |
|
Mats Persson (L) |
Allan Widman (L) |