Regeringen föreslår i sin proposition Skattelättnad för arbetsresor – ett enklare och färdmedelsneutralt regelverk förändringar i reseavdraget som tycks helt frikopplade från syftet med dagens system. Skälet till att reseavdragen finns är att människor ska ha möjlighet att ta arbeten långt bort från hemorten även när det innebär kostsamma resor. Detta gynnar samhällsekonomin som helhet samtidigt som det ökar skatteintäkterna.
Konsekvensen av regeringens förslag är i första hand att arbetslinjen urholkas när matchningen på arbetsmarknaden försämras. Skattepolitiska reformer får inte utformas så att antalet människor som arbetar minskar.
Konkret föreslår regeringen en kraftig sänkning av reseavdraget för bilister. Det föreslås att systemet ska bli färdmedelsneutralt, och det finns en ambition att differentiera systemet mellan stad och land. Det senare görs visserligen genom ett system med dålig träffsäkerhet där invånarna i en del av kommunerna i storstadslänen föreslås få mindre förmånliga villkor och andra inte, men där kan ändå anas någon form av förståelse också från regeringen för att förhållandena i olika delar av landet är olika.
Sverige är ett glest befolkat land, och förutsättningarna för resande mellan hem och arbete skiljer sig åt mellan olika delar av landet. Liberalerna anser att ett avdrag för reskostnader mellan hem och arbete är motiverat för att öka rörligheten på arbetsmarknaden och för att göra det enklare för människor att kunna ta arbete någon annanstans än på hemorten. Reseavdraget bör dock reformeras så att det huvudsakligen inriktas mot de mer glest befolkade delarna av landet. Liberalerna anser att det behövs en regional anpassning av reseavdraget så att det görs mer generöst i kommuner där kollektivtrafiken kan antas vara mindre väl utbyggd.
Regeringen går dock betydligt längre än vi är beredda att göra genom att försämra reseavdraget ordentligt för dem som inte har möjlighet att välja mellan att resa med bil eller med en väl fungerande kollektivtrafik. Regeringens förslag skulle om det genomfördes få tydligt negativa konsekvenser för den här gruppen. Bilister på landsbygd skulle missgynnas kraftigt samtidigt som det nya resebidrag som införs (konstruerat som en skattereduktion) riktas mot helt andra grupper. Det är inte att bygga ett transporteffektivt samhälle.
Den andra stora förändringen regeringen föreslår, att förändra avdraget till en skattereduktion, är problematisk. I dag är principen att vi inte betalar skatt för den del av inkomsten vi använder för att bekosta våra arbetsresor. Arbetsresor berättigar därför till avdrag på bruttoinkomsten. Samma princip gäller för andra kostnader vi har för att kunna utföra vårt arbete, t.ex. för dubbel bosättning. Med regeringens förslag skulle det här ändras så att individen i stället skulle få ett bidrag, i form av en skattereduktion.
För vissa individer skulle det rentav bli så att skattereduktionen blir större än den faktiska kostnaden. I så fall får dessa personer betalt av staten, och därmed av skattebetalarna, för att resa.
Den sittande regeringen har gjort det till sitt signum att besvara varje fråga med att införa nya bidrag. Det är en kortsiktig och ohållbar politik, och Liberalerna anser att den är principiellt felaktig.
Liberalerna är beredda att diskutera den rådande principen att kostnader för arbetsresor inte tas upp till beskattning. Men vi är oförstående till varför det om dagens system skulle avskaffas i stället behöver införas ett resebidrag till människor som pendlar medellångt med buss eller tåg. Om syftet är att göra förändringen kostnadsneutral för staten vore det i så fall betydligt bättre att införa ett generellt skatteavdrag för de människor som arbetar.
Vi liberaler är eniga om behovet av att förändra dagens system för reseavdrag. Men den som läser regeringens proposition inser snart att det är svårt att konstruera ett system som löser dagens bekymmer utan att skapa nya problem. Regeringens förslag skulle inte lösa dagens problem, men det skulle skapa nya. Därför krävs en väsentlig omarbetning som bl.a. kommer till rätta med de svårförsvarliga marginaleffekterna med regeringens förslag.
|
Gulan Avci (L) |
Mats Persson (L) |
|
Lina Nordquist (L) |
Christer Nylander (L) |
|
Allan Widman (L) |
|