I ärendet gör regeringen något Sverigedemokraterna länge förespråkat, nämligen en större översyn av straffskalor för en viss typ av brott. Ärendets typ är nödvändig för en betydande påverkan på straffskalor utan att rubba den inbördes värdering av olika brotts allvar som straffskalorna utgör. Det finns dock avvägningar gällande den föreslagna regleringen kring sexualbrott mot barn som bör ifrågasättas.
Barn är extra skyddsvärda, och i synnerhet när det gäller så pass kränkande brott som sexualbrott. Ett brottsoffers ålder beaktas visserligen i liten mån i straffmätningen, men att likställa straffskalorna för exempelvis sexuellt övergrepp och sexuellt övergrepp mot barn är ovärdigt. Detta gäller särskilt när sexualbrottens allvar överlag ses över och de ställs i relation till varandra. Regeringen bör därför återkomma med förslag om ytterligare skärpta straff, även höjt straffminimum, för sexualbrott mot barn.
Även om regeringen nu föreslår straffskärpningar finns det skäl att vidare analysera tillämpningen. Svensk straffrätt har, genom både relativt låga straffskalor och diverse s.k. rabatter, länge betingats av att de utdömda straffen är låga i jämförelse med brottens allvar. Givet att regeringen nu lägger fram förslag om skärpta minimistraff bör genomslaget av förändringarna analyseras och ligga till grund för nya ställningstaganden. Om förslagen inte resulterar i en betydande höjning av utdömda strafftider för sexualbrott bör ytterligare åtgärder vidtas.
|
Tobias Andersson (SD) |
Adam Marttinen (SD) |
|
Katja Nyberg (SD) |
Pontus Andersson (SD) |