Statens införande av bosättningslagen är ett allvarligt ingrepp i det kommunala självstyret och konsekvenser för kommuner utöver lagens intentioner har i rapporten påvisats, vilket motiverar ett avskaffande av lagen. När kommuners frivilliga mottagande inte tillgodosåg inflödet av nyanlända infördes en tvingande lag, bosättningslagen, som i stället anvisar dessa till olika kommuner. Enligt rapporten har bosättningslagen medfört ökade kostnader för flertalet kommuner då anvisningarna betytt att utbetalningen av försörjningsstödet har ökat. Rapporten visar att kommuner anser att etableringstiden är för kort och att nyanlända behöver längre tid än två år för att komma i arbete. Dessa extra kostnader ska åligga staten att kompensera kommunerna för då mottagandet inte längre sker frivilligt. Om inte bosättningslagen avskaffas anser Sverigedemokraterna att kostnaden bör rymmas inom de generella statsbidrag kommunen får att fördela. Ytterligare ett problem med den tvingande bosättningslagen är undanträngningseffekten på bostadsmarknaden. Enligt rapporten finns kommuner som ger nyanlända förtur i bostadskön vilket innebär att andra invånare får utstå en avsevärt längre väntan och möjlighet till en egen bostad. Om bosättningslagen inte avskaffas bör därför en utvärdering av bosättningslagens negativa effekter på bostadsmarknaden genomföras och offentliggöras.
|
Ann-Christine From Utterstedt (SD) |
Magnus Persson (SD) |
|
Christina Tapper Östberg (SD) |
|