Regleringen kring terrorism har utgjort ett typexempel för senfärdig och ofullständig strafflagstiftning. Frågan om kriminalisering av deltagande i, och samröre med, terroristorganisationer har varit föremål för debatt i över ett decennium. Förbuden mot terrorismresor infördes efter att hundratals människor redan anslutit sig till IS, och tillägget om förbud mot terrorismresor till det egna hemlandet kom först efter att problematiken däri uppmärksammades. Andra länder har återigen tagit ledartröjan, och Sverige har blivit en fristad för extremism, islamism och terrorism.
Propositionen gällande samlandet av det tidigare lappverket av lagstiftning har nu presenterats. Frågan om deltagandebrottets införande kvarstår dock, och är avhängigt grundlagsändring. Det förefaller som om den initiala grundlagsändringen kommer att röstas igenom i riksdagen. Det föreligger dock skäl att åter tillkännage vikten av dels att grundlagsändringen genomförs efter valet, dels att ytterligare revideringar gällande föreningsfriheten för kriminella och våldsbejakande organisationer utreds.
I ärendet finns även skäl att beakta ändringarna gällande rekvisitet del av en befolkning. En sådan ändring är önskvärd, men regeringens bedömning av vilka grupper som säkerligen ska omfattas av en sådan skrivning är bristfällig. Miljö- och djurrättsterrorism förekommer i allt större utsträckning. Både lantbrukare och jägare utsätts för brott av dessa våldsbejakande organisationer, vars syfte är att genom fruktan påverka dessa grupper men vars verktyg är våld eller annan brottslighet. Detta är ett exempel på en grupp som bör omfattas av en sådan revidering; det bör därför tydligt framgå av betänkandet att propositionens uppräkning av grupper inte är uttömmande.
Slutligen bör det erinras om att den nuvarande regeringens syn på straff illustreras av förslagen i ärendet. Det föreslås förvisso vissa straffskärpningar i ärendet, men vissa förefaller närmast löjeväckande låga. Inom ramen för en översyn finns möjlighet att på ett övergripande plan fastställa hur allvarliga vissa brott anses vara. Risken med att höja vissa straff i vissa ärenden men inte andra medför en ryckighet och en problematik gällande brottslighetens allvar i samband med varandra. Denna översyn var således ett tillfälle att tydligt ta ställning för att terrorism är oerhört allvarligt i alla dess former, och en möjlighet att föreslå straff därefter. Detta har inte skett. Exempelvis föreslås straffminimum för grovt samröre med terroristorganisation vara fängelse i lägst ett år och sex månader. En sådan utgångspunkt för hur klandervärda brott kopplade till terrorism är måste ifrågasättas. Fleråriga straffminimum för terrorrelaterade brott bör vara utgångspunkten, vilket även bör föranleda en övergripande översyn av straffens storlek i svensk strafflagstiftning.
|
Tobias Andersson (SD) |
Katja Nyberg (SD) |
|
Pontus Andersson (SD) |
Adam Marttinen (SD) |