Regeringen föreslår i proposition 2021/22:123 Validering för kompetensförsörjning och livslångt lärande ett antal lagändringar för att validering inom kommunal vuxenutbildning bättre ska tillgodose såväl arbetsmarknadens som enskildas behov. Bland annat föreslås hemkommunen bli skyldig att erbjuda en inledande kartläggning av den enskildes kunnande, att huvudmannen för komvux blir skyldig att erbjuda en elev validering samt förtydliganden av vad som menas med validering och vad som krävs i dokumentationsväg efter en sådan.
Sverigedemokraterna delar förvisso regeringens uppfattning att validering är viktig, såväl för att säkerställa samhällets behov av kunnig arbetskraft som för att stärka den enskildes möjligheter att få arbete och bli självförsörjande. Det råder ingen tvekan om att det finns ett behov av att se över nuvarande regelverk kring validering, inte minst då den svenska modellen i ett nordiskt perspektiv visat sig vara mindre framgångsrik.
Detta till trots är det ändå vår mening att det finns anledning att ifrågasätta vissa formuleringar i den proposition som nu ligger på bordet. Det gäller såväl uttryckliga förslag till lagändringar som de motiveringar som föranleder dem. Som exempel kan nämnas förslaget till ny lagtext i skollagens (2010:800) 20 kap. 42 §, där det stadgas att ”med validering avses en strukturerad process som innehåller en fördjupad kartläggning och en bedömning som syftar till ett erkännande av en persons kunnande oberoende av hur det förvärvats”. Det framstår som synnerligen oklart vad det är som avses. Vi menar att det finns en risk för att lokutionen ”oberoende av hur det förvärvats” nedvärderar betydelsen av formell utbildning. För vår del är det viktigt att validering först och främst riktar in sig på redan förvärvad formell utbildning eller dokumenterad yrkeskompetens för att kunna avgöra vilka eventuella insatser som behövs för att godkänna utbildningen eller yrkeskompetensen i Sverige. Likaså är det viktigt att den arbetssökandes svenskkunskaper valideras. Inte minst gäller detta inom sektorerna vård, omsorg och utbildning. I just dessa sektorer ser vi en fara i att regeringens förslag kommer att sänka kraven på kunskap. Det är enligt vår mening en stor skillnad på att t.ex. vara utbildad undersköterska och att utan formell utbildning ha arbetat i vården under en längre tidsperiod. Det är viktigt att validering grundas på betyg och utbildningsbevis.
Vi befarar även att regeringens förslag också i detta fall i huvudsak grundar sig på rent integrationspolitiska syften snarare än kunskapsfokuserade. Regeringen understryker på s. 39 och 40 att ”de ändringar som föreslås i denna proposition kan därför förväntas få särskilt positiva effekter för utlandsfödda och därmed en positiv påverkan på de integrationspolitiska målen”. Syftet med en ny lagstiftning kan inte vara att sänka trösklar för att underlätta för vissa grupper. Tvärtom borde högre krav ställas på att lära sig svenska språket och att skaffa sig utbildning eller komplettera redan existerande och dokumenterad utbildning eller yrkeskompetens. Vi menar därför att regeringen borde återkomma med förslag kring hur validering av sådana dokumenterade kunskaper kan förbättras.
|
Patrick Reslow (SD) |
Robert Stenkvist (SD) |
|
Michael Rubbestad (SD) |
Jörgen Grubb (SD) |
|
Richard Jomshof (SD) |
|