I Riksrevisionens rapport om neddragningarna hos Migrationsverket 2017–2020 riktas skarp kritik mot både Migrationsverket och regeringen för hanteringen av neddragningen på Migrationsverket. Regeringen har redovisat sin bedömning i skrivelsen.
Riksrevisionen konstaterar att minskade anslag inneburit betydande neddragningar på verksamhet, personal, lokaler och tillgångar. Nedläggningar av asylboenden bedöms ha fungerat väl. Personalneddragningarna samt avvecklingen av tillgångar och lös egendom har däremot inte genomförts effektivt. Riksrevisionen slår fast att båda parter misslyckats med att på ett bra sätt hushålla med statens resurser. Slutligen konstaterar Riksrevisionen att Migrationsverkets omställning haft negativ inverkan på myndighetens förmåga att nå uppsatta mål.
Migrationsverket har under de granskade åren haft problem med att nå uppsatta mål, inte minst avseende prövningsverksamheten, service och tillgänglighet. Myndigheten har dock haft att hantera en av de största och snabbaste neddragningarna i svensk statsförvaltning på många år. Riksrevisionen bedömer att både Migrationsverket och regeringen har överskattat myndighetens förmåga att öka produktiviteten och implementera omställningen samtidigt som resurserna minskat.
Regeringen och myndigheterna ska sträva efter att effektivisera statlig verksamhet. Det bör dock göras varsamt och i särskilda fall bör försiktighetsprincipen råda. Särskild vaksamhet bör beaktas vid omställningar av myndigheter som arbetar med för enskilda och landet känsliga frågor. I detta fall rör det personer i nöd men även potentiellt samhällsfarliga personer.
Kristdemokraterna konstaterar att Migrationsverket på flera punkter misslyckats med omställningen. Men, ytterst vilar ansvaret för misslyckandet av måluppfyllelsen på regeringen. Den har ansvaret för att styra myndigheten, vilket i vissa fall innebär att använda bromsen, något som regeringen medger då den anför att myndigheter måste ges tillräckliga planeringsförutsättningar när omfattande omställningar krävs.
En annan konsekvens av resursneddragningarna har varit personalneddragningar och förlorad kompetens. Andelen personal har minskat med en tredjedel på fyra år. Detta beror delvis på att Migrationsverkets kommunikation inte varit transparent och tydlig nog, vilket inneburit att många har valt att sluta i förtid. Kompetens har således opåkallat försvunnit från Migrationsverket. Detta har fått negativa följder avseende produktiviteten och rättssäkerheten i bedömningsarbetet och därmed försämrat kontrollen över vilka som har rätt och vilka som inte har rätt att befinna sig i Sverige. Mot den bakgrunden är det nödvändigt att Migrationsverket och regeringen på olika sätt prioriterar verkets kompetensförsörjning på kort och lång sikt.
Vidare konstaterar Riksrevisionen att avvecklingen av tillgångar delvis har brustit. Exempelvis går det inte att spåra vad som hänt med lös egendom som it-utrustning och mobiltelefoner. Känsliga uppgifter i it-utrustningen kan ha hamnat i fel händer. Riksrevisionen konstaterar att det inte går att utesluta att oegentligheter har förekommit.
Att it-utrustning och mobiltelefoner är spårlöst försvunna är synnerligen allvarligt. Informationssäkerheten har brustit och måste utredas närmare.
Riksrevisionen föreslår att regeringen ska införa nya stödfunktioner för avveckling av statliga tillgångar. Regeringen delar inte Riksrevisionens bedömning och slår samtidigt ifrån sig ansvaret för säkerhetsbristerna vid avvecklingen av tillgångar. Det är riktigt, som regeringen påpekar, att det finns lagstiftning som reglerar informationssäkerhetsfrågor.
Kristdemokraterna instämmer dock i Riksrevisionens bedömning att regeringen kan göra mer för att underlätta för myndigheter att på ett effektivt och korrekt sätt avveckla tillgångar, särskilt när det gäller informationssäkerhet.
Det är nämligen inte första gången som myndigheter, under regeringens översyn, brustit vad gäller säkerställandet av att känslig information inte läcker. Att regeringen inte upplever behovet av att stärka sitt arbete vad gäller motverkandet av att teknisk utrustning och känsliga uppgifter hamnar i fel händer är oroväckande. Mot bakgrund av detta och tidigare säkerhetsmisslyckanden anser Kristdemokraterna att regeringen ska se över sitt arbetssätt när det kommer till att stödja myndigheterna i deras säkerhetsarbete för att motverka att fler och potentiellt farligare säkerhetsbrister uppstår.
|
Hans Eklind (KD) |
Michael Anefur (KD) |
|
Sofia Damm (KD) |
Jakob Forssmed (KD) |
|
Hampus Hagman (KD) |
Robert Halef (KD) |