Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga sänkt mervärdesskatt på dans och tillkännager detta för regeringen.
Verksamheter i samhället är belagda med olika momsnivåer. Ibland kan dessa skillnader verka ologiska. Ett exempel på sådan ologisk momsbeläggning är den så kallade dansbandsmomsen eller dansmomsen. Momsnivån vid en musikkonsert, där publiken sitter och lyssnar, är 6 procent. Det gäller också om dans framförs på scenen inför publiken. Men så snart åhörarna själva börjar dansa till musiken ska tillställningen beläggas med 25 procents moms. Av någon obegriplig anledning stiger alltså momsnivån om publiken dansar till musiken som framförs.
Dansen är en verklig folkrörelse som finns över hela landet. Covidpandemin har dock slagit hårt mot denna folkrörelse. Innan pandemin samlades varje vecka människor i bygdegårdar, Folkets hus och andra lokaler. Dansen har en mycket viktig social funktion och är också stärkande för folkhälsan genom den fysiska aktivitet som dansarna utövar. Med en lägre moms skulle entréavgiften för alla dansare kunna sänkas, vilket skulle ge stöd för den återstart som nu behövs inom kulturen. Många mindre etablerade dansorkestrar och dansarrangörer skulle också få det lättare att starta upp igen efter pandemin. Det handlar om överlevnad för en av våra största folkliga kulturrörelser.
Varför kultur som utövas i form av publikens egen dans ska beskattas med 25 procents moms, medan annan musikkultur är belagd med väsentligt lägre moms, är svårt att få förklaring till. Det är hög tid att erkänna dansen som den viktiga kulturyttring den är i vårt samhälle. Momsnivån för musikverksamhet bör vara densamma vare sig publiken dansar eller inte.
|
Per Lodenius (C) |
|