Riksdagen avslår proposition 2021/22:26 Riskskatt för kreditinstitut.
Den föreslagna riskskattens syfte är enligt regeringen att stärka de offentliga finanserna och skapa utrymme för att täcka de kostnader som en kris i det finansiella systemet riskerar att föra med sig. I propositionen föreslås att kreditinstitut ska betala riskskatt om summan av kreditinstitutets skulder vid beskattningsårets ingång överstiger ett gränsvärde som föreslås uppgå till 150 miljarder kronor för beskattningsår som påbörjas under 2022.
Regeringen avser att införa en särskild skatt på en sektor som är viktig för Sverige. Förutom att jobb riskerar att slås ut och Sveriges konkurrenskraft försvagas finns en påtaglig risk att bankkunderna får betala skatten, t.ex. genom högre bolånekostnader. Därmed kommer skatten att betalas av grupper som den inte uttryckligen är avsedd för, särskilt då arbetande barnfamiljer. Ökade lånekostnader för företag är en ytterligare påtaglig konsekvens av skattens införande.
Skatten omfattar Kommuninvest och fördyrar därmed finansiering av investeringar i välfärd, bostäder och infrastruktur. Ökade låneräntor för kommuner och regioner riskerar att fördyra välfärdsinvesteringar på ett allvarligt sätt – i synnerhet i små och medelstora kommuner. Att Kommuninvest och andra statliga institutioner omfattas av skatten verkar inte heller ingå i regeringens bedömning av skattens offentligfinansiella konsekvenser.
Riskskattens införande och utformning avstyrks av en mängd remissinstanser – däribland Finansinspektionen och Kommuninvest. Riksbanken och Riksgälden har riktat kritik mot skattens utformning och Regelrådet menar i sitt remissvar att regeringens konsekvensanalys av skattens effekter är undermålig och att regeringen inte uppnår kraven vid konsekvensutredning.
Att införa en särbeskattning som enbart omfattar ett ytterst begränsat urval av en viss sektor utan skäliga motiv är en skev beskattningslogik som undergräver legitimiteten i skattesystemet. Skatten bidrar till en direkt konkurrenssnedvridning, dels mellan institut som omfattas respektive inte omfattas, dels mellan svenska och övriga europeiska institut. När det blir dyrare att få krediter i Sverige missgynnas svenska företag jämfört med utländska.
I den mån syftet med skatteförslaget är att få på plats en åtgärd som reducerar finansiella risker är riskskatten inte ändamålsenlig. Ett antal remissinstanser belyser det faktum att skatten i sin utformning och omfattning inte har en koppling till risk.
Det är anmärkningsvärt att regeringen inför propositionens avlämnande inte har klarlagt rättsläget och redogjort för förslagets förenlighet med EU:s statsstödsregler. Det råder fortsatt osäkerhet kring huruvida regeringens förslag strider mot EU-rätten, något som även Lagrådet har framfört i sitt yttrande. Lagrådet anför även i sitt yttrande att oavsett vad EU-kommissionen kommer fram till kvarstår frågan om konkurrenssnedvridning.
|
Niklas Wykman (M) |
|
|
Helena Bouveng (M) |
Boriana Åberg (M) |
|
Kjell Jansson (M) |
Fredrik Schulte (M) |