Motion till riksdagen
2021/22:4170
av Ebba Busch m.fl. (KD)

En äldrepolitik att lita på


Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut

Motivering

1 Äldreomsorg

1.1 Förstärk den kommunala hälso- och sjukvården

1.2 Äldreboendegaranti

1.3 Personalens arbetsvillkor

Minska antalet delade turer

Förbättra personalkontinuiteten

Bättre villkor för personal inom äldreomsorgen genom prestationsbundet stöd

1.4 Värdighetsgaranti

1.5 Insatser utan biståndsbedömning

2 Nationellt forskningsprogram för att stärka äldres hälsa

3 Demensvård

4 Måltidslyft

5 Förebygg osteoporos

6 Äldresamtal för god fysisk och psykisk hälsa

7 Seniorhälsa för att främja fysisk aktivitet

8 Anhörigvård

Stöd till anhöriga

Vård av förälder (VAF-dagar)

9 Vaccinationer

10 Arbetsmiljöbrister

11 Fond för idéburen vård och omsorg


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att kommunal hälso- och sjukvård förstärks och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla nödvändiga kompetenser ska finnas tillgängliga i den kommunala hälso- och sjukvården samt äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen.
  3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om den avgörande betydelsen av personalkontinuitet för vård och omsorg med god kvalitet och tillkännager detta för regeringen.
  4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att färdtjänsten måste värnas, vara av god kvalitet och vara så flexibel som möjligt för den enskilde och tillkännager detta för regeringen.
  5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att stärka tillgången till läkare inom den kommunala vården och tillkännager detta för regeringen.
  6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det ska finnas stöd i lag för kommuner att anställa läkare och tillkännager detta för regeringen.
  7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en försöksverksamhet med äldreöverläkare och tillkännager detta för regeringen.
  8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en äldreboendegaranti där den som har fyllt 85 år har rätt att flytta till ett anpassat boende utan biståndsbedömning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
  9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fler anpassade boenden ska byggas och tillkännager detta för regeringen.
  10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka möjligheterna till bostadsanpassning och tillkännager detta för regeringen.
  11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om gemenskapsvärdar och tillkännager detta för regeringen.
  12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sociala behov ska införas i socialtjänstlagen som grund för biståndsbedömning för äldreomsorg och tillkännager detta för regeringen.
  13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om införande av prestationsbaserad ersättning för att förbättra arbetsvillkoren, chefstätheten och medarbetarnöjdheten inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen.
  14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om aktivt arbete för att minska förekomsten av delade turer och tillkännager detta för regeringen.
  15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbättrad personalkontinuitet och tillkännager detta för regeringen.
  16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om god medarbetarnöjdhet och delaktighet och tillkännager detta för regeringen.
  17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommuner ska införa en värdighetsgaranti inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen.
  18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fler insatser bör kunna ges utan biståndsbedömning och tillkännager detta för regeringen.
  19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nationellt forskningsprogram om äldres hälsa och tillkännager detta för regeringen.
  20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen under 2022 bör lämna förslag om en långsiktig demensstrategi som tar sikte på dels medicinskt stöd och behandling dels socialt stöd till patienten och dess närstående och tillkännager detta för regeringen.
  21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att måltiden bör kunna utvecklas till en höjdpunkt på alla boenden och i hemtjänsten och tillkännager detta för regeringen.
  22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning för att öka kunskapen om osteoporos och tillkännager detta för regeringen.
  23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt kompetenscentrum för att öka kunskapen om osteoporos och tillkännager detta för regeringen.
  24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om åtgärder för att främja hälsan och bryta ensamhet hos äldre och tillkännager detta för regeringen.
  25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om äldresamtal och tillkännager detta för regeringen.
  26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om anhörigvård och om att socialtjänsten vid biståndsprövning särskilt ska uppmärksamma anhörigas situation och tillkännager detta för regeringen.
  27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda frågan om ett system med vård av föräldrar (vafdagar) och tillkännager detta för regeringen.
  28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett vaccinationsprogram för äldre och tillkännager detta för regeringen.
  29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en fond för idéburen vård och omsorg och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Ett samhälle där alla kan åldras i trygghet och värdighet är ett angeläget mål för Kristdemokraterna. Äldre personer är en tillgång för hela samhället. Ett välfärds­samhälle kan i hög grad bedömas utifrån kriterier som respekt, tillvaratagande och omsorg om den äldre generationen. Äldre ska kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, bemötas med respekt och ha tillgång till god vård och omsorg. Var och en ska ses som en person med eget och unikt värde med skilda intressen och bakgrunder. God vård, ett behovsanpassat boende och självbestämmande över sin vardag är en självklarhet – hela livet.

Pandemin har satt i blixtbelysning att vi inte har en jämlik vård. Vården och omsorgen om äldre fick inledningsvis stå tillbaka för behoven av slutenvård. Skydds­utrustning till personal i äldreomsorgen kom först flera veckor efter att personalen i slutenvården hade fått del av det. Undersköterskor larmade länge ohörda innan reella förbättringar skedde. Läkarbesöken i äldreomsorgen gjordes alltför ofta via telefon istället för ett fysiskt besök trots att Socialstyrelsens riktlinjer anger att fysiskt besök är grunden för att kunna göra rätt medicinsk bedömning. För bristerna bär vi alla ett stort ansvar – kommuner, regioner, riksdag, myndigheter och ytterst regeringen som styr riket.

Många har konstaterat bristerna och nu krävs att åtgärder genomförs och att de är uthålliga. Enstaka budgetsatsningar duger inte. Kristdemokraterna har länge, långt före pandemin, kämpat för att äldreomsorgen som helhet ska få långsiktigt bättre villkor så att den kan vara det trygga stöd som det är tänkt när en äldre person inte klarar sig själv utan behöver hjälp.

Äldre är en heterogen grupp. På samma sätt som personer under andra delar av livet är olika och har skilda behov så gäller det också för äldre personer. Det innebär att insatser av olika slag måste göras med individens rätt till självbestämmande i fokus. Det krävs en helhetssyn på människan där såväl fysiska, psykiska och sociala som andliga behov finns med. Inom hälso- och sjukvården benämns detta personcentrerad vård. Givetvis måste samma synsätt gälla också inom äldreomsorgen. I denna motion presenteras Kristdemokraternas förslag som avser insatser riktade till äldre personer. Vi vill betona att insatserna ska ha ett Agenda 2030-perspektiv. Det innebär att för att forma ett gott liv, hela livet, behöver inte bara äldreomsorgen i sig vara bra. Samhälls­byggnadsfrågor, pensionssystemet liksom det civila samhällets bidrag, kulturen och bildningen samt många fler aspekter måste beröras. Andra aspekter av äldrepolitiken återfinns i Kristdemokraternas andra relevanta kommittémotioner.

1   Äldreomsorg

Sverige har en väl utbyggd, gemensamt finansierad och väl fungerande äldreomsorg jämfört med de flesta andra länder. När den så kallade Ädelreformen genomfördes i början av 1990-talet gick vi från sjukhemsavdelningar med många patienter på samma sal till nya äldreboenden där varje person hade eget rum och den sociala omsorgen och det friska betonades. Skiftet var nödvändigt och rätt, men det finns anledning att begrunda utvecklingen sedan dess. Idag lever allt fler ett långt liv trots många sjuk­domar. Flera är vad som ibland kallas multisjuka men klarar sig ofta med stödinsatser i hemmet. Andra behöver vård och omsorg dygnet runt och särskilda boenden är då ett gott alternativ.

Äldreomsorgen idag ska inte återgå till dåtidens långvårdsavdelningar. Men Kristdemokraterna anser att mer av hälso- och sjukvårdsinsatser behövs i kommunerna. En utbyggnad av primärvård behövs också för att helheten ska bli en god nära vård också för äldre personer. De brister som synliggjorts under pandemin stärker Krist­demokraterna i att det är nödvändigt.

Hemtjänst och hemsjukvård utvecklas ständigt liksom olika former av mobil vård. Att kunna vårdas hemma är en stor fördel för många människor under olika delar av livet då man drabbas av sjukdom och andra besvär. För äldre är hemtjänst en vanlig insats som kan utformas på olika sätt. Vård och omsorg i hemmet innebär att personalen behöver arbeta med ett stort mått av flexibilitet. Det ställer särskilda krav vilket kräver stort engagemang av huvudmannen så att insatsen kan ges med de bästa förutsätt­ningarna exempelvis avseende skyddsutrustning och medicintekniska hjälpmedel. Vidare är personalkontinuitet av avgörande betydelse för att ge vård och omsorg med god kvalitet.

Färdtjänsten är unik. Genom färdtjänsten kan den som inte kan nyttja kollektiv­trafiken eller själv köra bil ändå delta i samhällslivet på samma sätt som andra. För äldre kan det handla om att besöka närstående eller goda vänner, handla mat eller besöka en utställning eller biblioteket. Ja, vad man vill göra bestämmer man själv och färdtjänsten gör det möjligt genom en fungerande transport som klarar de eventuella särskilda behov som finns utifrån den enskildes situation. Färdtjänsten måste värnas, vara av god kvalitet och vara så flexibel som möjligt för den enskilde.

Hemsändning av varm mat är ett vanligt sätt att stödja äldre som vill kunna bo kvar i det egna boendet trots att krafterna sviker. Ett annat sätt att ge stöd är att ge den pensionär som bor i eget boende möjlighet att, till en nedsatt kostnad, äta lunch på särskilda boenden. Några kommuner ger även äldre en så kallad voucher som berättigar till lunch till nedsatt pris på ett utvalt antal restauranger i närområdet. På detta sätt möjliggörs ett stöd både till äldre och till restaurangnäringen. Måltiderna är viktiga och för många dagens höjdpunkt. Därför är dessa olika varianter bra för att ge en god äldreomsorg och främja näringsriktigt födointag hos den äldre.

Kristdemokraterna menar att hur äldreomsorgen utformas i praktiken måste avgöras lokalt och vara personcentrerat. Vad behöver den som söker hjälp? Hur kan vi på bästa sätt forma insatser som ger personen vård och omsorg? Även om en kommun behöver samla sina insatser i olika verksamheter, benämnt exempelvis hemtjänst, trygghets­boende och särskilt boende, så måste insatserna ur den äldres perspektiv fungera sömlöst. Skarpa gränser kan tydliggöra ansvar men också skapa tomrum där den enskilde ställs helt utan stöd och hjälp. Samverkan och samarbete behöver fortsätta utvecklas. Pandemin har trots allt medverkat till en utvecklad samverkan och denna måste fortsätta stärkas.

För att alla äldre ska kunna åtnjuta en värdig äldreomsorg, oavsett var i landet de bor, måste lagar förändras och ekonomiska förutsättningar säkras. Därför föreslår Kristdemokraterna i denna motion en palett av åtgärder som till del bör beslutas nationellt och till del beslutas lokalt.

Tre stora reformer måste genomföras uthålligt. Det handlar om att öka den medicinska kompetensen, förbättra arbetsvillkoren för äldreomsorgens personal och bygga fler anpassade boenden. Kristdemokraterna lämnade motsvarande reformförslag hösten 2020 och de vann riksdagens bifall våren 2021 och nu återfinns ett årligt stöd till kommunerna för att öka den medicinska kompetensen, förbättra arbetsvillkoren och ge förutsättningar för fler anpassade boenden. Dock saknar vi en del i regeringens prolong­ering av riksdagens beslut och återkommer därför med kompletterande förslag i syfte att på riktigt åstadkomma en bättre äldreomsorg uthålligt.

Vi kommer noga följa användningen av de särskilda äldreomsorgsresurserna. Pengarna ska gå till ökad medicinsk kompetens, bättre arbetsvillkor och fler anpassade boenden, inte till annat. På kommande sidor utvecklar vi varför det är nödvändigt med denna reform. Därutöver föreslår vi bland annat en förbättrad demensvård, insatser mot ensamhet, stöd till anhörigvårdare, bättre kontinuitet i hemtjänsten och ett särskilt vaccinationsprogram för äldre. Allt för att stärka den äldres trygghet och livskvalitet. Förslagen utvecklas i kommande kapitel.

1.1   Förstärk den kommunala hälso- och sjukvården

Hälso- och sjukvård är en angelägenhet för såväl regionerna som kommunerna. För den som är äldre ökar ofta behovet av insatser med åldern. Det är därför en nödvändighet att insatser ges på ett sammanhållet sätt för att den äldre ska få en personcentrerad vård och omsorg av god kvalitet. En god samverkan är en förutsättning. I takt med att befolk­ningen lever längre, drabbas allt fler av sjukdomar och besvär av olika slag. Men tack vare goda medicinska insatser och en god omvårdnad kan många leva ett gott och långt liv med sin sjukdom.

Alla ska känna sig trygga med att de ska kunna få en god vård oavsett var i landet de bor. Det ska gälla hemsjukvård och hemtjänst i det egna boendet (s.k. ordinärt boende) liksom heldygnsomsorg i äldreboendet (s.k. särskilt boende). Andra slags insatser ges också av kommunen efter de behovs som finns. Primärvården är basen tillsammans med den kommunala hälso- och sjukvården oavsett boendeform. Slutenvården behövs när vården inte kan ges i ordinärt eller särskilt boende. Detta oavsett patientens ålder. En god nära vård uppnås när den enskilde får bästa omhändertagande utan att behöva fundera på i ”vilket hus” den ges. För att det ska fungera anser Kristdemokraterna att den kommunala hälso- och sjukvården behöver förstärkas samtidigt som primärvården byggs ut. I all hälso- och sjukvård är teamarbete det bästa sättet att få en fungerande vård. Därför vill vi säkerställa att alla nödvändiga kompetenser finns tillgängliga för äldreomsorgen.

Undersköterskan är basen för omsorgen inom äldreomsorgen. Genom personlig omvårdnad och en helhetssyn så kan omsorgen av den äldre präglas av värdighet och respekt. Undersköterskans arbete är viktigt och kompetens måste säkras. Därför är det en viktig förändring att undersköterska nu är en skyddad yrkestitel sedan juli 2021. Införandet av den skyddade yrkestiteln har alltså påbörjats och möjligheten att validera sin kompetens och vidareutbilda sig måste nu vara tillgänglig i hela landet så att vi så snart som möjligt har personal med undersköterskekompetens som baspersonal inom äldreomsorgen. Yrkeshögskolans platser för undersköterskor som vill specialisera sig behöver utökas. Vidareutbildning inom yrket ska vara en möjlighet. När propositionen om skyddad yrkestitel behandlades av riksdagen yrkade Kristdemokraterna att den avgift som sätts vid handläggning av ansökningar om skyddad yrkestitel bör sättas lågt så att avgiften inte blir ett hinder mot att söka den skyddade yrkestiteln.

Sjuksköterskan är nödvändig för den medicinska kompetensen och den specifika omvårdnadskompetensen i äldreomsorgen. Under pandemin har de brister som uppstår när det finns för få sjuksköterskor särskilt uppmärksammats. Att kunna göra en medicinsk bedömning av när en person behöver träffa läkare för att få mer avancerad vård än vad som ges inom den kommunala hälso- och sjukvården kräver en tillräcklig tillgång till sjuksköterskor. Idag finns ca 14 075 sjuksköterskor som arbetar i äldre­omsorgen varav ca 41 % arbetar vid ett särskilt boende[1]. Av statistiken framgår dock inte om det är hel- eller deltidstjänster. Men det går att dra slutsatsen att antalet sjuk­sköterskor har minskat sedan 2015. Ivo har nu gjort tillsyn av samtliga äldreboenden, med anledning av så många dödsfall i covid-19, och har gått vidare med en fördjupad granskning av ca 90 särskilda boenden[2]. Detta då tillsynen visat att vård och behandling inte alltid genomförts på rätt sätt, eller att det finns risk för att så inte sker. Enligt Ivo är 40 kommuner särskilt drabbade, då de står för nästan 70 procent av andelen dödsfall i covid-19 vid äldreboenden. I många fall fungerar det bra, men det är viktigt att göra fördjupad tillsyn där det inte fungerar[3]. I Norge är var femte medarbetare på äldre­boende en sjuksköterska, medan det i Sverige bara är var femtonde eller tjugonde[4]. Det behövs fler sjuksköterskor om den kommunala hälso- och sjukvården ska fungera och ge en god vårdkvalitet. Den reform i tre delar som Kristdemokraterna drev igenom i riksdagen tillsammans med M och V möjliggör detta. Vi välkomnar att regeringen i den aktuella budgetpropositionen (inom utgiftsområde 9) har förlängt satsningen på ca 4 miljarder kronor per år fram till 2024.

Det behövs också fler kompetenser vid sidan av undersköterskor och sjuksköterskor för att skapa en god äldreomsorg som svarar mot de äldres helhetsbehov. Teamarbete är en framgångsfaktor även inom den kommunala hälso- och sjukvården, men det förut-sätter tillgång till en bred kompetens. Kommunerna har i den aktuella budgetproposi­tionen fått generella statsbidragsförstärkningar som kan användas för att komplettera bemanningen inom äldreomsorgen med exempelvis fler fysioterapeuter, arbets­terapeuter, logopeder eller dietister.

Lika väl som att det i varje kommun finns medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS), behövs det också en medicinskt ansvarig för rehabilitering, en s.k. MAR, för att säkra en fungerande rehabilitering inom den kommunala hälso- och sjukvården. Rehabilitering är en viktig del av en fungerande hälso- och sjukvård. Äldre har stor nytta av rehabiliterande insatser. Många äldre bor kvar hemma i ordinärt boende och får delvis hjälp av anhöriga, men på grund av olika krämpor kan de tvingas dra ner på fritidsaktiviteter. För att personer i liknande situationer ska kunna ha en så aktiv fritid som de önskar kan det vara värdefullt att delta i förebyggande gruppaktivitet för sköra äldre[5]. Att främja fysisk aktivitet bland äldre är också viktigt för att förebygga benskörhet, viktnedgång, trötthet, fysisk funktionsnedsättning och social isolering. Här kan rehabilitering i hemmet spela en viktig roll. Gånghjälpmedel kan också avlasta smärta och minska fallrisk. Vid smärta i höft och vid artros är behandlingen i första hand träning för att minska smärtan och öka funktionen. Om det finns en balans­problematik visar forskning att träning behöver vara högintensiv, flera gånger i veckan samt att det behövs stöd för att hitta rätt nivå[6]. Vi har sett under covid-19-pandemin att många äldre drabbats på olika sätt, och bland dem som tillfrisknat väntar en lång tid av rehabiliterande åtgärder. Det är av största vikt att äldre i behov av rehabilitering också får tillgång till den. Rehabilitering förutsätter att det finns resurser i form av personal och rätt kompetens, men resurs- och personaltillgången kan variera lokalt och regionalt[7]. Äldre som inte får tillgång till rehabilitering, trots behov, kan bli inaktiva och förlora styrka och ork samt har större risk att drabbas av sjukdomar. Enligt Social­styrelsen är ett problem också att innebörden av rehabilitering varierar lokalt och regionalt, vilket kan medföra att det är svårt att få samsyn kring vad som ingår[8]. Rehabiliteringspersonal i regionerna ansvarar för hela befolkningens behov av rehabilitering, medan kommunerna ansvarar för äldres behov. Då rehabilitering kan ges utifrån både hälso- och sjukvårdslagen (regionerna) och socialtjänstlagen (kommu­nerna), och individer inte sällan omfattas av båda lagarna samtidigt, finns inte alltid en tydligt sammanhållen målsättning med rehabilitering för den äldre[9]. Genom att det finns en MAR i varje kommun ges bättre förutsättningar att säkra att rehabiliterande insatser ges till alla inom den kommunala hälso- och sjukvården. Riksdagen har i ett tillkänna­givande till regeringen under 2021 uppmanat regeringen att se till så MAR finns i varje kommun. Äldre har stor nytta av rehabiliterande insatser, och efter corona är behovet särskilt stort. Kristdemokraterna föreslår också att det ska tas fram nationella riktlinjer för rehabilitering och att användandet av den så kallade generiska modellen för rehabilitering sprids över hela landet.

Tillgången till läkare i den kommunala hälso- och sjukvården behöver stärkas för att de äldre och deras anhöriga ska känna sig trygga med att det görs korrekta medicinska bedömningar kring sjukvårdsbehovet. Det görs bäst genom att den tid som avdelas för primärvårdens läkarinsatser i äldreomsorgen utökas så att det finns tillräckligt med tid att göra de medicinska bedömningar som krävs och följa upp arbetet tillsammans med hela vårdteamet. Inom ramen för den förstärkning som Kristdemokraterna och reger­ingen föreslår för primärvården möjliggörs en förstärkning av läkarinsatserna i den kommunala hälso- och sjukvården. Se detaljer kring dessa förslag i Kristdemokraternas hälso- och sjukvårdspolitiska partimotion.

Kristdemokraterna menar att det bör finnas stöd i lag för kommuner att anställa läkare. För en kommun att exempelvis anställa en ”äldreöverläkare” bör vara möjligt på liknande sätt som skolöverläkare har en funktion för barn och unga. Målet är att en medicinskt ansvarig läkare (MAL) ska finnas tillgänglig i varje kommun.

1.2   Äldreboendegaranti

Äldre som upplever att de har behov av anpassat boende blir idag alltför ofta nekade plats på ett så kallat särskilt boende. Biståndsbedömningarna har blivit snävare och då anses de för friska. I vissa kommuner finns det helt enkelt inte tillräckligt många platser i särskilt boende. Istället erbjuds mer omfattande hemtjänst i det egna hemmet. År 2019 rapporterades 5 411 ej verkställda beslut till Ivo gällande äldre som blivit lovade en plats i särskilt boende men fått vänta längre än tre månader. Det är en ökning med ytterligare 900 personer som inte får en plats på ett boende i tid. Enligt Boverkets uppföljning 2020 anger 109 av kommunerna att de har underskott på särskilda boenden.

Kristdemokraterna är övertygade om att det är få, om ens någon, som väljer att flytta till ett anpassat boende om de inte behöver det. Den dag man upplever att det inte fungerar med det egna boendet så ska man ha rätt till ett anpassat boende. Kristdemo­kraterna vill därför införa en äldreboendegaranti den som fyllt 85 år ska ha en lag­stadgad rätt att få flytta till ett anpassat boende som till exempel särskilt boende eller trygghetsboende när personen själv bedömer att behovet finns. Möjligheten att bygga mer flexibelt med såväl särskilt boende som trygghetsboende inom samma fastighet bör utvecklas.

En äldreboendegaranti utan äldreboenden är inte värd något. För att klara löftet om en äldreboendegaranti behövs fler och olika typer av äldreboenden. Stimulansmedel för att kommunerna ska bygga fler äldreboenden är därför nödvändiga och beslutades av riksdagen i våras. Regeringen valde, klokt nog, att behålla den stora äldresatsning som arbetats fram av KD, M och V. Kristdemokraterna höjer också bostadstillägget för äldre med låga pensioner mer än regeringen inom utgiftsområde 11 för att de ska kunna ha bättre råd med de nybyggda äldrebostäderna.

Kristdemokraterna återinför också den satsning på gemenskapsvärdar som regeringen tidigare strukit ur KDM-budgeten som fick riksdagens stöd hösten 2018, och avsätter 200 miljoner kronor per år 2022–2024 till detta ändamål. Dessa medel kan även användas till andra gemenskapsfrämjande aktiviteter inom äldreomsorgen. Kristdemokraterna avsätter därtill 240 miljoner kronor för år 2022 som en satsning för att öka de digitala möjligheterna på äldreboenden.

Bostadsanpassningens möjligheter behöver uppmärksammas. Genom att fler ges möjlighet till bostadsanpassning kan fler bo kvar i det egna hemmet en längre tid. De brister som uppmärksammats på senare tid avseende bostadsanpassning bör följas upp. Regeringen bör därför utreda hur en förstärkt bostadsanpassning kan bidra till att fler får ett fungerande boende.

Ingen ska tvingas ut från sitt hem men ingen ska heller tvingas att bo kvar i hemmet. Det måste vara den äldres behov och önskan som ska stå i centrum. Först då lever vi upp till en reell äldreboendegaranti.

1.3   Personalens arbetsvillkor

Kristdemokraterna menar att äldreomsorg av god kvalitet förutsätter ett personcentrerat bemötande där personalen kan skapa en trygg miljö och en personlig relation med den äldre. För att det ska vara möjligt behöver äldreomsorgens personal ges goda förut­sättningar att göra ett bra jobb. Det är också nödvändigt att äldreomsorgens personal ges möjlighet till återhämtning efter den enorma belastning som pandemin har medfört och medför alltjämt. Genom de rejält ökade statsbidragen till äldreomsorgen generellt till­sammans med de riktade satsningar som redovisas i denna motion menar Kristdemokra­terna att kommunerna har goda möjligheter att såväl långsiktigt stärka äldreomsorgen som i närtid möjliggöra återhämtning för medarbetarna. Det borde vara en självklarhet att de som sköter om våra nära och kära på ålderns höst inte ska behöva bli sjuka av sitt jobb. För att säkra personalförsörjningen för välfärden i framtiden måste vi öka attrakti­viteten för omsorgsyrken. Kristdemokraterna anser därför att det är hög tid att prioritera medarbetarna inom äldreomsorgen, deras familjeliv och hälsa. Vi har lämnat förslag om detta tidigare år, men det verkar vara först nu som regeringen är redo att göra förbätt­ringar av personalens villkor.

Med rätt reformer på personalens arbetsvillkor kan resultatet också bli att timmarna för social aktivering hos den äldre blir fler, gemenskap främjas och kvaliteten inom äldreomsorgen höjs.

Den som arbetar med viktig välfärdsverksamhet inom hemtjänsten eller på ett vård- och omsorgsboende behöver goda arbetsvillkor för att kunna ge kvalitativ omsorg. Det är också viktigt för att omsorgsyrken ska vara attraktiva så att personalförsörjningen kan fungera – en nyckel för att möta välfärdens behov i framtiden. Gruppen äldre över 80 år kommer att öka från drygt 530 000 personer i dag till över 800 000 personer 2030, samtidigt som gruppen yrkesverksamma (20–64 år) minskar något (2 procent). Enligt Socialstyrelsen förväntas 291 000 personer ha insatser enligt socialtjänstlagen (SoL) 2030, om behoven i åldersgruppen fortsätter vara desamma, vilket motsvarar en ökning med 52 procent på elva år. Men redan idag råder arbetskraftsbrist inom äldreomsorgen; 36 procent av arbetsgivarna uppgav att det var brist på personal med vård- och omsorgs­utbildning 2019. Det var en minskning jämfört med tidigare år, men däremot uppgav fler (45 procent) att det var större brist på yrkeserfaren personal än på nyutexaminerad[10]. En av vårdens stora utmaningar ligger således i att allt fler äldre behöver få hjälp, stöd och vård samtidigt som antalet yrkesverksamma minskar. Enligt SKR behöver antalet anställda inom äldreomsorgen öka med 67 000 personer (en ökning med 24 procent) fram till 2026[11].

Arbetsvillkoren inom äldreomsorgen är på många håll dessvärre inte tillräckligt bra. Enligt professor emeritus i socialt arbete Marta Szebehely vill hälften av de som arbetar inom äldreomsorgen sluta[12]. Löneläget är ofta lågt och det finns små möjligheter att byta arbetsgivare när det inte finns valfrihetssystem. Dåligt utformade upphandlingar kan dessutom leda till att viss personal får sämre villkor.

Minska antalet delade turer

Därtill finns det på många håll orimligheter i arbetstid, bland annat på grund av så kallade delade turer som ofta kraftigt drar ned medarbetares livskvalitet och möjligheter till familjeliv. Delade turer innebär två arbetspass som är uppdelade med en längre rast inklusive en lunchrast emellan. Systemet är omvittnat tröttande och beskrivs av många anställda i mycket negativa ordalag.

Dåliga scheman bidrar till stress och sjukskrivningar. Närmare 80 procent av personalen inom äldreomsorgen upplever psykisk ansträngning och jäkt i arbetet minst en gång i veckan. Över hälften upplever detta i stort sett varje dag[13]. Vi vet att risken att bli sjuk av stress är högre inom kvinnodominerade yrken, och äldreomsorgen är inget undantag. Antalet startade sjukfall uppgick till 211 per 1 000 sysselsatta år 2019, högst av alla branscher. Resultatet är hög personalomsättning, 2018 var personalrörligheten 18 procent inom vård och omsorg. Flest sjukdagar per anställd återfinns i kommunal sektor. Antalet sjukdagar bland anställda kvinnor i kommunal sektor var 2,6 dagar jämfört med 1,7 dagar inom näringslivet. Bland män var motsvarande siffror 1,9 dagar i kommunal sektor och 1,3 dagar inom näringslivet. En närmare jämförelse kan även göras mellan kvinnor och män anställda inom regionen, där antal sjukdagar per anställd kvinna låg på 2,2och per anställd man 1,4 dagar. Kvinnor i kommunal sektor har således inte bara fler sjuktillfällen än kvinnor i regionen och näringslivet utan även betydligt fler sjukdagar än män i båda sektorerna[14].

Förbättra personalkontinuiteten

Med många sjukskrivningar och hög personalomsättning blir det ännu svårare att lägga bra scheman och upprätthålla personalkontinuiteten. För många av de äldre som lever ensamma utgör hemtjänstpersonalen en stor del av det sociala livet. Kontinuitet och tillräckligt med tid för att bygga goda relationer med hemtjänstpersonal ger möjlighet att bygga upp förtroende och tillit, vilket bidrar till trygghet hos de äldre. En trygghet som kan främja en god livskvalitet och livsglädje som förebygger psykisk ohälsa.

Men personalen vittnar idag om att de inte har tid för att skapa en relation med de äldre som de möter i arbetet. Under 2019 mötte en hemtjänsttagare i snitt 16 olika personal under en tvåveckorsperiod, och i vissa fall var det så många som 25 olika personal[15]. Förutom att detta skapar otrygghet för den äldre, innebär det också sämre möjligheter för personalen att göra ett bra jobb med god kvalitet.

Samtidigt som ovan beskrivna brister i arbetsvillkoren inom äldreomsorgen finns, har äldreomsorgens chefer idag i många fall inte förutsättningar att göra ett så bra jobb som de skulle vilja. Chefer inom vård och omsorg och sociala tjänster har de största arbetsgrupperna på hela arbetsmarknaden – inom just äldreomsorgen har varje chef i snitt direkt personalansvar för cirka 60 personer[16]. Chefer som arbetar inom mer mansdominerade yrken har sällan fler än 18 medarbetare[17]. Arbetsmiljöverket har visat att chefer inom vård och omsorg arbetar under tidspress samt har hög arbetsbelastning med stora ansvarsområden och många medarbetare. Resultatet är att en av fem i personalen upplever att de har små eller mycket små möjligheter att vid behov få stöd av chef.

Cheferna har en viktig roll i att skapa goda villkor för personalen, men det är bara möjligt om enhetscheferna har ansvar för ett rimligt antal medarbetare. Dessutom måste en större flexibilitet medges av kommunerna så att enhetscheferna kan göra de priori­teringar som leder till bättre arbetsvillkor och en god bemanning med hög kontinuitet. Alltför ofta kringskärs enheternas chefer genom kommunövergripande regler som minskar tilliten och därmed gör ansvarsutkrävandet sämre.

En annan nyckelgrupp vad gäller att skapa goda arbetsvillkor inom äldreomsorgen – och som ofta glöms bort – är schemaläggare. De bär ett tungt ansvar för att få viktiga välfärdsverksamheter att rulla och för att lägga en planering som säkerställer att övriga yrkesgrupper inom vård och omsorg inte bränner ut sig.

Utöver arbetssituationen som beskrivits ovan finns små möjligheter för personalen att fortbilda sig och det finns få karriärsteg inom yrket, vilket visar på ett behov av större utbildningssatsningar.

Kristdemokraterna anser att det nu behövs krafttag för att förbättra arbetsvillkoren för personalen inom äldreomsorgen. Det handlar om att värna medarbetare, deras familjeliv och hälsa, men också om att stärka möjligheten att rekrytera mer personal. Med rätt reformer kan resultatet också bli att timmarna för social aktivering hos den äldre blir fler, gemenskap främjas och kvaliteten höjs. För att tiden med de äldre ska bli en tydligt värderad del av arbetet bör även sociala behov införas i socialtjänstlagen som grund i biståndsbedömningen för äldreomsorg.

Bättre villkor för personal inom äldreomsorgen genom prestationsbundet stöd

Kristdemokraterna föreslår att staten tecknar ett avtal med SKR om ett prestations­bundet stöd till förbättrade villkor för personalen inom äldreomsorgen. Kraven i det prestationsbaserade stödet ska gälla all kommunfinansierad verksamhet, även privat driven men offentligt finanseriad omsorg. Satsningen ska följas upp årsvis med målsättningen att alla kommuner ska nå bättre resultat. Stödet uppgår till 1,3 miljarder kronor per år och fördelas till kommunerna baserat på tre parametrar som alla väger lika:

Rätten att bestämma över sin vardag gäller hela livet. Det finns, tacksamt nog, ingen åldersgräns för den friheten. Därför behöver vi värna äldres rätt till självbestämmande. Vi vill införa ett krav i lag på kommunerna att tillhandahålla frihet att välja inom äldreomsorgen. Varje person har egna kunskaper och erfarenheter som det är värt att ta vara på och ta hänsyn till. Det egna valet, inflytande över de insatser som ges, ett värdigt bemötande, ett socialt välbefinnande, ett tryggt boende och närhet till läkar­kontakter ska tillgodoses inom äldreomsorgen. För att säkerställa detta anser Krist­demokraterna att varje kommun ska ha en värdighetsgaranti i äldreomsorgen.

1.5   Insatser utan biståndsbedömning

Fler insatser bör kunna ges utan biståndsbedömning. Det är exempelvis få som efter­frågar plats i anpassat boende om man inte behöver det. Därför bör äldre över 85 år genom en äldreboendegaranti som vi beskrivit ovan ges rätt till plats i anpassat boende utan biståndsbedömning. Vidare har flera kommuner under flera år gett rätt till hem­tjänst i viss omfattning utan särskild biståndsbedömning. Det är rimligt att den möjlig­heten tydliggörs genom en lagändring så att samtliga kommuner kan ge den möjlig­heten. Linköpings kommun har goda erfarenheter av detta. Vi ser sammantaget positivt på de förslag som lämnas i Socialtjänstutredningen i denna del och menar att de bör övervägas vidare i kommande proposition till riksdagen.

Biståndsbedömningen ska användas där den är ändamålsenlig, vilket den är inom en rad områden inom socialtjänsten. Att ge insatser utan biståndsbedömning där det är lämpligt, innebär att tid frigörs för biståndsbedömarna att kunna följa upp beslut om insats och andra kvalitetshöjande delar, något som är viktigt för att äldre ska kunna leva ett liv med hög livskvalitet.

2   Nationellt forskningsprogram för att stärka äldres hälsa

Coronapandemin har satt i blixtbelysning de brister som finns inom äldreomsorgen och vården av äldre. Men redan tidigare har Socialstyrelsen pekat på stora kompetens- och rekryteringsbrister inom områdena geriatrik och gerontologi. Det är därför angeläget att vården av äldre stärks – den måste präglas av högsta kvalitet oavsett var i landet man bor.

Den geriatriska kunskapen måste öka och spridas i alla de olika verksamheter som är nödvändiga för att tillförsäkra en god vård och omsorg. Ökad kunskap kring de under­liggande faktorerna vid akuta och kroniska sjukdomar som uppstår till följd av åldrande kan leda till bättre vård och behandling. Forskning inom detta område kommer i förlängningen stärka äldres hälsa.

Kristdemokraterna anser att forskning kring äldres hälsa kräver särskild uppmärk­samhet. Forskning bör innefatta tvärvetenskaplig forskning och implementering av dess resultat ute i verksamheten som bedriver vård och omsorg om äldre. Vetenskapsrådet och Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) bör därför i samverkan med relevanta aktörer ges i uppdrag att inrätta ett nationellt forskningsprogram inom detta område. Programmet bör tilldelas 150 miljoner kronor per år 2022–2024. Dessa resurser öronmärks med 100 miljoner kronor per år inom regeringens föreslagna ram på anslag 3:1 inom utgiftsområde 16.

3   Demensvård

Kristdemokraterna anser att det är mycket angeläget att vården och omsorgen om personer med demenssjukdom är god. Antalet drabbade av något slags demenssjukdom kommer att fortsätta att öka i takt med att befolkningen lever allt längre. En välfunge­rande demensvård är en av grundförutsättningarna för en fungerande äldreomsorg och kommunal hälso- och sjukvård, men även en viktig förutsättning för diagnostik och behandling av psykisk ohälsa hos äldre. En fungerande demensvård är också ett stöd och en hjälp för anhöriga. Vid en begynnande demensbild ska alltid eventuella bakom­liggande somatiska sjukdomar uteslutas, alternativt en möjlig depression övervägas. Psykiatriska symptom som ångest och oro kan också förekomma vid demens. Alla med misstänkt demenssjukdom ska ha rätt till kvalificerad utredning, diagnos och behand­ling. Detta kräver i sin tur kompetent, välutbildad och välmotiverad personal. Alla medarbetare inom vård och omsorg måste ges både tid och resurser samt specifik kunskap om demenssjukdomar och psykisk ohälsa hos äldre för att de ska kunna skapa en så bra demens- och äldrevård som möjligt.

Den förstärkning Kristdemokraterna föreslår för den kommunala hälso- och sjuk­vården liksom satsningen på primärvården är båda nödvändiga för att ge förutsättningar för en god demensvård. Såväl primärvården som den kommunala hälso- och sjukvården och slutenvården måste fungera sömlöst för att diagnos, behandling och stöd ska bli på bästa sätt. Detaljer kring dessa förslag återfinns i Kristdemokraternas motion som berör hälso- och sjukvården.

Regeringen bör under 2022 lämna förslag om en långsiktig demensstrategi som tar sikte på dels medicinskt stöd och behandling, dels socialt stöd till patienten och dess närstående.

4   Måltidslyft

Äldres mat och måltider bör ges ökat fokus eftersom måltiden för många äldre tillhör dagens höjdpunkter. Måltiden är grundläggande för att förebygga undernäring och främja tillfrisknande vid sjukdom, men inte minst en viktig del av det sociala livet. Det är viktigt att anpassa såväl näringsinnehåll som portionsstorlek och matens konsistens till den enskildes behov.

Inom ramen för den ekonomiska förstärkning som beslutats till kommunerna bör måltiden kunna utvecklas till en höjdpunkt på alla boenden och i hemtjänsten. Varje kommun bör ha en måltidsstrategi för äldreomsorgen i syfte att på bästa sätt låta måltiden bli en del av den goda vården och omsorgen.

5   Förebygg osteoporos

Osteoporos är en folksjukdom som inte får den uppmärksamhet den borde ha. Varannan kvinna och var fjärde man över 50 år kommer att drabbas av osteoporos. Om vi hade bättre uppföljning av frakturer skulle vi kunna spara mycket mänskligt lidande och dessutom minska de ekonomiska utgifterna. Verkligheten är sådan att knappt 20 procent av dem med fraktur får hjälp att förebygga framtida frakturer. Ändå vet vi att rörelse, styrketräning och bättre kost gör stor skillnad vad gäller benskörhet. Osteoporos­frakturer kostar samhället omkring 15 miljarder kronor varje år, så här finns en stor förbättringspotential som minskar lidandet och sparar vårdkostnader. Vi vet också att frakturer på grund av osteoporos ökar med stigande ålder; 70 procent av de som drabbas av osteoporos är över 75 år. Kristdemokraterna anser att regeringen ska tillsätta en utredning med mål att öka kunskapen om osteoporos inom hela vårdkedjan samt tillskapa ett nationellt kompetenscentrum för forskning om osteoporos.

6   Äldresamtal för god fysisk och psykisk hälsa

Socialstyrelsen har publicerat en undersökning om äldreomsorgen där det framgick att långt över hälften av de äldre med hemtjänst besväras av ensamhet och var sjunde besväras ofta. Insikten växer nu i flera OECD-länder om hur ensamheten bryter ned samhällskroppens celler. Tidigare premiärminister Theresa May presenterade Stor­britanniens strategi mot ensamhet. Hon beskrev den som ”första steget i den nationella uppgiften att utrota ensamheten under vår livstid”. Men Sverige tycks ha en betydligt längre startsträcka för att ta sig an ensamheten som samhällsproblem. Den svenska statsinidividualistiska överideologin om att det offentliga ska lösgöra oss från varandra och göra oss till fria individer (om än beroende av det offentliga) har sannolikt stått i vägen: Varför skulle det offentliga främja goda relationer och mer gemenskap?

Statistik och forskning visar att de äldsta drabbas mycket hårt även av psykisk ohälsa vid ofrivillig ensamhet. En nationell studie av Dahlberg m.fl. om ofrivillig ensamhet hos personer 77 år och uppåt visar att konsekvensen av ensamhet är ökad risk för psykisk och fysisk ohälsa, stroke, hjärt-kärlsjukdomar och till och med dödlighet[18]. Depression och psykisk ohälsa bland äldre ökar som en konsekvens av denna ensamhet. Den senaste statistiken från Socialstyrelsen och dödsorsaksregistret visar att självmord är vanligare bland män än kvinnor och vanligast bland äldre män (85+). 2020 dog 323 kvinnor respektive 839 män och sex barn under 15 år på grund av suicid[19].

Sverige måste sluta se ensamheten som ett individuellt problem och börja betrakta det som det samhällsproblem det är. Då kan vi också ta steg bort från ett samhälle som hamnat i konflikt med människan som gemenskapsvarelse. Hälsofrämjande strategier för äldre har en avgörande betydelse för att upprätthålla och öka funktionsförmågan, bibehålla eller förbättra egenvården samt stimulera ett socialt nätverk. Genom att erbjuda hälsofrämjande insatser till äldre kan vi bidra till ett längre, självständigt liv med god livskvalitet. Även socialt nätverk och aktiviteter, t ex lärande aktiviteter och deltagande i kulturella evenemang, är en förutsättning för ett hälsosamt åldrande.

Ett sätt att motverka otrygghet hos den äldre i förhållande till det egna åldrandet är att kommuner erbjuder äldre ett samtal om livssituationen och det som kommunen och det civila samhället kan erbjuda i form av sociala aktiviteter. Det är något som prövats i Danmark. Vissa kommuner i Sverige bjuder redan idag in äldre till samtal om livssituationen. Kristdemokraterna anser att samtliga äldre över 80 år ska erbjudas denna typ av ”äldresamtal”. Äldresamtalen kan utformas på olika sätt men bör ge en möjlighet för hemsjukvården att upptäcka medicinska behov i tid – så att allvarligare hälsotillstånd kan undvikas. Samtalen kan dessutom – och inte minst – bidra till att skapa trygghet och bryta ensamhet för den äldre, något som i sig kan höja livskvaliteten och skjuta upp behovet av andra mer omfattande omvårdnadsinsatser. Socialstyrelsen har påvisat att det finns behov av att utveckla rutiner för att upptäcka missbruk av alkohol bland äldre då andelen personer över 65 år som har alkoholproblematik ökar i förhållande till yngre åldersgrupper. Även här kan äldresamtalen spela en viktig roll.

Kristdemokraterna vill att äldresamtal ska erbjudas av hemsjukvårdsteam till alla som fyllt 80 år som inte har hemtjänst eller bor i särskilt boende och på det sättet får kontakt med omsorgsinsatser. Äldresamtalen riktar sig till en grupp på drygt 320 000 personer. Vi avsätter 160 miljoner årligen 2022–2024 till detta ändamål.

7   Seniorhälsa för att främja fysisk aktivitet

I samverkan med idrottsrörelsen och de nationella pensionärsorganisationerna vill vi också genomföra initiativet ”Seniorhälsa” som syftar till att ge fler äldre chansen till fysisk aktivitet och träning. Sådan träning kan förbättra livskvaliteten, öka hälsan, minska risken för fallolyckor och samtidigt främja gemenskap och sammanhang. Kristdemokraterna avsätter 20 miljoner kronor till Äldrelyftet på utgiftsområde 17.

8   Anhörigvård

Familjen är betydelsefull hela livet. Vi vill stärka familjebanden, valfriheten och tryggheten för äldre. De samhälleliga stöden är dessvärre inte alltid utformade utifrån detta synsätt. Dygnet runt, år ut och år in, görs vård- och omsorgsinsatser av anhöriga. Närståendes betydelse för att vården och omsorgen ska fungera får därför inte under­skattas. För många är det naturligt och positivt att hjälpa en anhörig eller närstående som är i behov av hjälp och stöd. Det blir allt vanligare att äldre personer lever till­sammans långt upp i åren. En bidragande orsak till den utvecklingen är att männens medellivslängd närmar sig kvinnornas. Det betyder att allt fler äldre hjälper varandra även när krafterna avtar. Det innebär också att den ena personen i ett par ofta utför omfattande insatser i form av omsorg och tillsyn när den andra personen inte längre klarar sig själv. Men om den offentliga vården och omsorgen inte ser sitt ansvar kan uppgiften bli övermäktig och det positiva övergår till att bli ett krav och en belastning som påverkar den anhöriges hälsa. Anhöriga ska inte uppfatta det som ett tvång att exempelvis vårda en närstående eller en följd av offentliga besparingar. Anhörigas bidrag är viktigt i sig och måste få formas efter de förutsättningar och önskemål som finns. Mot denna bakgrund måste äldreomsorgen stödja och hjälpa anhöriga som frivilligt vårdar och ger omsorg.

Kristdemokraterna har tidigare i regeringsställning vidtagit ett antal åtgärder som går i den riktningen. Socialtjänstlagen har ändrats så att kommunerna numera är skyldiga att stödja personer som vårdar eller stödjer närstående. Socialstyrelsen har även fått reger­ingens uppdrag att utarbeta vägledning och följa upp och utvärdera konsekvenserna av den ändrade bestämmelsen. Sedan tidigare finns också i lagstiftningen att personer ska erbjudas en fast vårdkontakt samt att om personen har behov av både hälso- och sjukvård, så ska en individuell plan göras.

8.1   Stöd till anhöriga

Anhörigvårdarna avlastar stat, region och kommuner. De anhörigas insatser måste ges erkännande samtidigt som vi behöver ge de anhöriga de verktyg och det stöd de behöver för att vilja och orka fortsätta i sin ovärderliga gärning. Vi anser att det är fortsatt viktigt att utveckla stöd för anhöriga för att säkerställa att den omsorg som de ger till när­stående är frivillig. I detta arbete är Nationellt kompetenscentrum anhöriga (NKA) en viktig resurs. Detta kompetenscentrum har till uppdrag att bidra till en högre kvalitet och produktivitet i vården av äldre personer i hela landet med inriktning på frågor som rör anhörigas situation genom att skapa en nationell överblick inom verksamhets­området, samla in, strukturera och sprida kunskaper och erfarenheter på anhörig­området, stimulera och stödja utvecklingsarbete och spridning av kunskaper om anhörigas situation, bidra till högre kvalitet och produktivitet i vården och omsorgen och ta del av internationella erfarenheter och forskningsresultat. Det är glädjande att NKA ges ett ökat ekonomiskt stöd i och med budgetförslaget från regeringen.

Vården och omsorgen måste vara personcentrerad och inte uppgiftscentrerad. Ett sådant synsätt utgår från att var och en ska få sina behov tillgodosedda. Det bäddar för en god kvalitet i stödet till äldre personer och för att anhöriga vågar vara just anhöriga och kan lita på att de inte står ensamma med en tung ansvarsbörda. Anhöriga måste kunna lita på att vården och omsorgen ges vid rätt tidpunkt, av kvalificerad personal och med god kvalitet. Först då kan den anhörige känna sig trygg och känna att avlösningen fungerar som den ska. I många situationer fungerar det här stödet väl. Men det finns också tecken på brister. Socialstyrelsen har i sina årliga lägesrapporter varnat för att så kallad anhörigprövning – det vill säga att kommunerna prövar anhörigas möjligheter att sköta äldreomsorgens uppgifter – förekommer i betydande utsträckning. Kristdemokra­terna föreslår att ett tydliggörande förs in i socialtjänstlagen som innebär att social­tjänsten i samband med biståndsprövning och uppföljning av insatser till en person särskilt ska uppmärksamma anhörigas situation. Om behov finns ska anhöriga och närstående erbjudas lämpliga stöd. Hälso- och sjukvårdens ansvar för att även stödja anhöriga exempelvis genom att informera och vid behov utbilda anhöriga bör tydliggöras.

8.2   Vård av förälder (VAF-dagar)

I dag finns det en lagstadgad rätt till ledighet vid vård av en närstående person som är svårt sjuk. Det finns också en lagstadgad rätt till ledighet från arbetet på grund av trängande familjeskäl som har samband med sjukdom eller olycksfall och som gör arbetstagarens omedelbara närvaro absolut nödvändig. Dessa rättigheter täcker dock inte de vanligare behoven av att finnas till hands för en anhörig som inte är lika svårt eller akut sjuk. I de fallen tar den anhörige ut semester eller obetald ledighet från sitt arbete. För den anhörige innebär detta, förutom oron för den sjuke, bekymmer med att kunna ta ledigt från arbete för att kunna vara den äldre personen i familjen till hjälp.

Ett förslag som Kristdemokraterna har fört fram tidigare är att utreda frågan om VAF-dagar (vård av förälder). VAF-dagar skulle gälla då en äldre anhörig, närstående eller vän är i behov av hjälp, till exempel sällskap till läkare, tandläkare eller något annat viktigt besök. Antalet VAF-dagar skulle kunna beräknas på samma sätt som tillfällig föräldrapenning, vara behovsprövat och ge rätt till tjänstledighet. Antalet dagar skulle vara begränsat. Kristdemokraterna anser att frågan om VAF-dagar bör utredas.

9   Vaccinationer

Säsongsinfluensavaccin erbjuds i hela landet till riskgrupper och äldre personer. Vaccin mot pneumokocker, som orsakar bakteriell lunginflammation, erbjuds också i hela landet, men i flera regioner är det inte kostnadsfritt. Det förekommer avgifter uppemot 800 kronor. Detta är en ansenlig summa för många äldre, särskilt om två personer i hushållet behöver vaccineras. Det vore en stor fördel om alla äldre kunde erbjudas kostnadsfri vaccination mot pneumokocker i hela landet. Att minska risken för utveckling av lunginflammation är inte minst angeläget under den rådande covid-19-pandemin där äldre utgör en riskgrupp. Vaccineringen skulle förebygga mänskligt lidande men också minska kostnaderna inom sjukvården. Det tog tid, men genom regeringens budgetproposition så införs nu kostnadsfritt vaccin mot pneumokocker i hela landet. Kristdemokraterna får därmed gehör för sitt krav. Regeringen bör även återkomma till riksdagen med ett förslag om ett särskilt vaccinationsprogram för äldre där relevanta vaccinationer inkluderas.

10   Arbetsmiljöbrister

Under pandemin har brister i arbetsmiljön synliggjorts på flera sätt inom äldre­omsorgen. Under en period fanns exempelvis oklarheter kring vilken skyddsutrustning som ska användas och i vilka situationer särskilda åtgärder ska vidtas. Vidare har brister i märkning av skyddsutrustning varierat och skapat oklarheter, vilket påverkar arbets­miljön. Varje medarbetare ska ha en trygg och säker arbetsmiljö, också vid svåra kriser. Myndigheten för arbetsmiljökunskap bör ges i uppdrag att följa hur stödet som ges till personalen har hanterats så att de inte får långvariga hälsokonsekvenser för framtiden. Kristdemokraterna utvecklar sin syn på arbetsmiljöfrågor i en särskild arbetsmarknads­politisk motion.

11   Fond för idéburen vård och omsorg

Det som kallas idéburet företagande bedrivs ofta i ideell förening, ekonomisk förening, kooperativa företag eller stiftelseform. Det kan vara ett äldreboende, hemtjänst, en skola, en lanthandel eller något annat som människor gått samman om. Famna är paraplyorganisation för idéburna företag inom vård och omsorg, där till exempel Bräcke diakoni är medlem. Skoopi är branschorganisationen för arbetsintegrerande sociala företag.

Ofta saknas kapital utifrån som kan användas för investeringar i fastigheter, inventarier eller infrastruktur. Oavsett om det är en församling, en lokal förening eller en regional gren av en större organisation skulle de vara förtjänta av att få stöd att driva och utveckla sin verksamhet. Det offentliga måste tydligare inse det mervärde av mångfald och kvalitet som en verksamhet på en tydlig idémässig grund kan bidra med. Och denna insikt måste leda till en konkret förbättring av civilsamhällets organisa­tioners möjligheter att bedriva välfärdsverksamhet.

Många ideella utförare ställer högre krav på sig själva än vad de privata och offentliga gör. De har inte sällan särskild kompetens i svåra etiska frågor som vården och omsorgen brottas med. Vissa ideella utförare har särskild kunskap om och riktar sig särskilt till en viss utsatt samhällsgrupp, kanske på grundval av etnicitet eller religion, grupper som forskning visar annars inte får en lika god tillgång till välfärdstjänster.

Ideella aktörer kan ha en organisatorisk effektivitet och smidighet som liknar de vanliga företagens, samtidigt som de ofta har en tradition av mer öppenhet genom tydliga värdebaserade mål för sin verksamhet. Värt att notera är att Sverige skiljer ut sig avsevärt gentemot övriga västvärlden när det gäller inslagen av icke vinstdrivande aktörer inom vård och omsorg. Betydligt lägre andel i vårt land drivs av icke vinst­drivande ideella aktörer, endast ca 2–3 procent, än i snart sagt varje jämförbart land, att jämföra med 8 % i Norge och i Danmark 14 procent[20].

Den ideella sektorns och sociala företags tillgång till kapital för både etablering och utveckling behöver förstärkas. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, EES, har konstaterat att det i dag ofta saknas finansiella instrument som är speciellt utformade för socialt företagande. Socialt företagande behöver på grund av sina specifika egenskaper och varierande juridiska former ibland finna andra typer av finansieringsinstrument än andra företag.

Vi vill därför skapa en fond som syftar till att främja den ideella sektorns möjlighet till socialt företagande och då särskilt som utförare av välfärdstjänster. Vi avsätter 300 miljoner kronor för detta ändamål för 2022. En sådan fond skulle kunna motverka bristen på tillgång till kapital för dessa aktörer. Förutom en statlig avsättning till en sådan fond så skulle privata aktörer såsom banker kunna medverka i ett sådant initiativ. Detta skulle ge bankerna en möjlighet att bidra positivt till samhällsutvecklingen samtidigt som erfarenheterna sannolikt skulle kunna bidra till att bankerna i sin ordinarie verksamhet fick större förståelse för den ideella aktörens speciella villkor.

Exakta former och regelverk för detta bör skyndsamt utredas. Ett initiativ som bör studeras är Big Society Capital Group i Storbritannien – en finansiell institution med syftet att främja investeringar i den sociala sektorn. Den kapitaliseras inledningsvis med tillskott från såväl staten som andra investerare.

Det är viktigt att påpeka att de sociala företag och verksamheter vi här talar om i grunden ska vara välskötta – om än inte med vinst som huvudsyfte. Kapital från fonden syftar alltså inte till att utgöra subventioner utan till att åtgärda det marknads­misslyckande som finns där verksamhet inte får tillgång till kapital trots att förut­sättningar finns för att kunna återbetala på marknadsmässig grund.

Det offentliga bör bidra till att överbrygga den informations- och kunskapsbrist som i dag finns inom delar av finanssektorn för att öka förståelsen mellan finanssektorn och den ideella sektorn för att på detta sätt främja nya eller kompletterande finansierings­lösningar för de många kreativa idéburna aktörer som finns runt om i landet.

Kristdemokraternas samtliga budgetförslag inom äldreomsorgspolitiken finns redovisade i motionen Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg.

 

 

Ebba Busch (KD)

Jakob Forssmed (KD)

Andreas Carlson (KD)

Acko Ankarberg Johansson (KD)

Camilla Brodin (KD)

Hans Eklind (KD)

Mikael Oscarsson (KD)

 


[1] Vård och omsorg om äldre, Socialstyrelsen, 2020.

[2] IVO fördjupar granskningen av vård och behandling på särskilda boenden för äldre, IVO, 2020.

[3] IVO fördjupar granskningen av vård och behandling på särskilda boenden för äldre, IVO, 2020.

[4] Varför dör fler på våra äldreboenden än på grannländernas? Marta Szebehely, Dagens ETC, april 2020.

[5] Bra liv för äldre, Fysioterapeuterna/Svensk sjuksköterskeförening/Sveriges Arbetsterapeuter, 2018.

[6] Bra liv för äldre, Fysioterapeuterna/Svensk sjuksköterskeförening/Sveriges Arbetsterapeuter, 2018.

[7] Utveckling av indikatorer för äldres rehabilitering, Socialstyrelsen, 2014.

[8] Utveckling av indikatorer för äldres rehabilitering, Socialstyrelsen, 2014.

[9] Utveckling av indikatorer för äldres rehabilitering, Socialstyrelsen, 2014.

[10] Vård och omsorg om äldre, Socialstyrelsen, 2020.

[11] Rekryteringsrapport, SKR 2018.

[12]Coronapandemin – en vändpunkt för äldreomsorgen, Akademikerförbundet SSR, 25/5 -20.

[13]Personal som stannar, Kommunal, 2017.

[14] SCB, färre sjukdagar fjärde kvartalet, 2019.

[15] Vård och omsorg om äldre, Socialstyrelsen, 2020.

[16] Färre medarbetare per chef i äldreomsorgen bör införas redan nu, Vision, 2015.

[17] Lönlöst att ta ansvar? Personalansvar och lön i kvinno- och mansdominerade arbetsområden, Ledarna – Sveriges chefsorganisation, 2018.

[18] Dahlberg, L., Agahi, N., Lennartsson, C. Lonelier than ever? Loneliness of older people over two decades, Archives of Gerontology and Geriatrics, vol. 75, 2018, s. 96103.

[19] Statistik om suicid, Folkhälsomyndigheten.

[20] Famna, 2018.