Det nordiska samarbetet är betydande. Det har tjänat Sverige väl, liksom våra närmaste grannländer. Utbytet är stort inom många områden. Många som bor nära landsgränser arbetar eller studerar i ett annat land än de bor i. Andra tar del av kulturutbud eller olika typer av evenemang.
Det politiska samarbetet är formaliserat genom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Det sker också många andra typer av samarbeten, i näringslivet och civilsamhället och på andra områden. Men ett gott samarbete kan fördjupas ytterligare.
Infrastrukturen mellan våra länder skulle kunna förbättras väsentligt vad gäller järnvägen. Det finns behov av en till fast förbindelse mellan Sverige och Danmark. Till Oslo finns järnväg till både Stockholm och Göteborg, men banorna är i stort behov av upprustning, för att få ner restiden och höja kapaciteten. Mot Finland har Sverige landgräns i norr, och Botniabanan gör att tillgängligheten till Finland förbättras.
Danmark, Norge och Island är alla medlemmar i försvarsalliansen Nato, medan Sverige och Finland är alliansfria. Vi har dock allt att tjäna på att samarbeta och öva tillsammans. Det gäller såväl militärt som för att öka vår civila beredskap.
Ett annat område där samarbetet skulle kunna fördjupas är med en gemensam valuta. Finland är idag med i euron, och därför är utsikten att Finland från början skulle vara med i en sådan union begränsad. Det skulle dock vara positivt om sådana samtal skulle påbörjas mellan Sverige, Danmark och Norge. Fördelarna med en gemensam nordisk valutaunion skulle vara flera. Handel skulle underlättas, valutarisker för företag skulle minska och vi skulle knytas närmare varandra. Vi skulle få flera av de fördelar som eurosamarbetet innebär, men riskerna skulle vara långt mycket mindre. Övergången skulle också bli smidig ur en aspekt: Namnbyte vore överflödigt, då alla ländernas valutor idag heter ”krona”.
Ett problem som uppmärksammats i Malmö är barn i familjer som flyttat till Sverige från Danmark som inte kan gå kvar i sin tidigare skola. Det behövs ”synnerliga skäl”, men inte heller skäl som att föräldrarna arbetar kvar i Danmark och att det praktiskt blir betydligt svårare att gå i skolan på svenska sidan lever upp till kravet. Detta borde göras mer flexibelt. Det är olyckligt om familjer låter bli att flytta till Sverige för att man i onödan inte får ihop skolsituationen för barnen.
Unga människor i Sverige, Norge och Danmark har svårare än tidigare generationer att förstå varandras skandinaviska språk. Många väljer då att kommunicera på engelska istället för modersmålet. Det är givetvis inget fel på engelska, men att förståelsen för danska, norska och svenska inte är större är problematiskt. Det innebär att det är svårare att ta del av kulturupplevelser, litteratur och annat. Hindret blir större för utbyten av olika slag.
Trots den geografiska närheten och de kulturella likheterna, så är kunskapen om varandras samhällsliv, populärkultur och annat mindre än vad den borde vara. Ett sätt att överbrygga detta vore om länderna mellan sig kunde tillgängliggöra sin respektive public service för varandra. Idag är det många program som inte går att se på SVT Play utomlands, och detsamma gäller för NRK, DRK och YLE.
|
Rasmus Ling (MP) |
Annika Hirvonen (MP) |
|
Anna Sibinska (MP) |
Pernilla Stålhammar (MP) |