Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av ett nationellt center för vård för sexualbrottsutsatta och tillkännager detta för regeringen.
Att få vård är en mänsklig rättighet. Sverige har genom Istanbulkonventionen åtagit sig att erbjuda specialiserad vård för sexualbrottsutsatta. I den senaste uppföljningen av Sveriges efterlevnad av konventionen får Sverige emellertid kritik för att inte leva upp till det åtagandet.
Idag brister vården för personer som varit utsatta för sexualbrott. Det saknas sammanhållna vårdkedjor och kompetens i vården om bemötande och behov hos patientgruppen. Framgångsrikt arbete har gjorts för att skapa akutmottagningar i storstadsregionerna för våldtagna. Men när det kommer till vård i ett senare skede saknas specialistmottagningar i offentlig regi. Nyligen lades den enda offentligt drivna mottagningen, ASTA-mottagningen, i Umeå ner. Den enda specialistmottagningen för icke-akut vård för personer som utsatts för sexualbrott i Sverige drivs av stiftelsen Wonsa. De uppger att de har 1 500 patienter i kö.
För att fler utsatta ska våga berätta om det de utsatts för behöver samhället stå redo att erbjuda vård för de trauman som övergreppen orsakat. Behandling är nödvändigt för att kunna återgå till ett fullvärdigt liv och i vissa fall livsnödvändigt, eftersom vi vet att självmordstankar är långt vanligare bland kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp än andra kvinnor. Kompetensen måste finnas att fånga upp kvinnor som behöver vård, och specialiserade mottagningar behövs för att Sverige ska leva upp till sina åtaganden i Istanbulkonventionen.
För att bygga upp kompetens hos regionerna föreslår vi att det inrättas ett nationellt center för sexualbrottsutsatta. Centret skulle kunna ha till uppgift att utveckla metoder för behandling och utarbeta riktlinjer för vården för målgruppen liksom att sprida kompetens till alla regioner.
|
Annika Hirvonen (MP) |
Annika Strandhäll (S) |