Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det finns ett behov av ökade kunskaper om klimatvinsterna med ekologisk produktion, sett till den lägre kvävetillförseln och avsaknaden av nyproducerat reaktivt kväve som insatsmedel, och tillkännager detta för regeringen.
Utsläppen av lustgas från jordbruket är direkt kopplade till tillförseln av nytt, reaktivt kväve i odlingssystemen, där mineralgödsel utgör omkring tre fjärdedelar av nytillförseln. Mängden tillfört kväve har ökat dramatiskt i hela världen under det senaste seklet. Även produktionen av mineralgödsel orsakar stora utsläpp.
I ekologiskt jordbruk används inte konstgödsel och produktionen är också generellt mer kvävesnål än i konventionellt jordbruk. Utsläppen från kvävecykeln i ekologiskt jordbruk är därmed mindre än i jordbruk med konventionella brukningsmetoder. Det finns ett behov av ökade kunskaper om klimatvinsterna med ekologisk produktion, sett till den lägre kvävetillförseln och avsaknaden av nyproducerat reaktivt kväve som insatsmedel.[1] En relevant myndighet bör få i uppdrag att undersöka detta närmare.
Flera internationella organisationer, däribland FN:s livsmedelsorganisation FAO, har på senare år lyft fram att det är mindre insatsmedel och brukningsmetoder som används inom exempelvis ekologiskt jordbruk som behövs för att klara framtidens matförsörjning. Det handlar om varierade växtföljder och jordbruk som kombinerar djur- och växthållning, roterande betesmarker och vallodling för att öka markernas bördighet.
|
Maria Gardfjell (MP) |
|
[1] Exempelvis i enlighet med resonemangen i rapporten Lantbruket och klimatet (Ekologiska Lantbrukarna, 2020).