Sverige tillhör idag en av de världsledande forskningsnationerna. Hur man än mäter och utvärderar så presterar Sverige väl. Grunden för denna goda utveckling lades för flera årtionden sedan, där rikedomen av att inte ha deltagit i varken det första eller det andra världskriget gav Sverige större möjligheter under stora delar av 1900-talet. Nu har dock många länder i vår omvärld kommit ikapp och förbi oss. OECD konstaterar att vi har en hög och jämn nivå på vår forskning men saknar det som kallas ”performance peaks” – det vill säga områden där vi står ut som absolut världsbäst. Rymdforskningen är dock ett område där Sverige har utmärkt sig när det gäller nya innovationer. Framför allt inom klimatforskning från rymden ses framgångar. Konkurrensen globalt är dock stenhård och fortsatta satsningar behöver göras inom området för att vi ska fortsätta att hålla en hög nivå.
Vi behöver därför fortsätta att utveckla forskning, utbildning och innovation för att förbli ett av världens mest konkurrenskraftiga och kunskapsintensiva länder. Trots vår ringa storlek har vi årtionde efter årtionde och i bransch efter bransch lyckats producera varor och tjänster av högsta kvalitet vars efterfrågan finns långt utanför vårt lands gränser. Välstånd, arbete och välfärd har byggts upp genom banbrytande innovationer som har sitt ursprung i svenska företag och lärosäten och hos problemlösande innovatörer, forskare och entreprenörer. Samtidigt visar forskning och utveckling att idéer saknar nationsgränser och att ny kunskap alstrar ny kunskap, oavsett dess ursprung.
Med de senaste decenniernas tilltagande globalisering och digitalisering har förutsättningarna för det ständigt pågående kunskapsflödet tilltagit. Forskningsresultat och innovationer tillgängliggörs i snabbare takt än någonsin och kan därför också på kort tid byggas på, förfinas, anpassas och inte minst: kommersialiseras. Samtidigt har ett stort antal förenklingar och harmoniseringar gjort att kompetens enkelt kan flöda mellan nationsgränserna. Forskare, innovatörer och företag har hela världen som potentiell arbetsplats och företag kan relativt snabbt förlägga och flytta forskningsverksamhet dit förutsättningarna är bäst.
För Sverige innebär detta att spelreglerna för vår högteknologiska, specialiserade och öppna ekonomi förändras. Kunskap, innovation och genombrott blir alltmer av en färskvara som när som helst kan byta ägare och uppstå i en ny förfinad och mer konkurrenskraftig vara eller tjänst. När fler länder strävar efter ett ökat ekonomiskt välstånd tilltar också den vetenskapliga konkurrensen. På kort tid har exempelvis forskningen i Kina ökat såväl i volym som i vetenskaplig kvalitet.
För att fortsatt skapa industriell utveckling behöver Sverige reformera ramverket för immateriella rättigheter; vi har ett stort problem i Sverige för kapitalsvaga aktörer såsom universitetsforskare och startup-företag att nyttja patenträtten. Tyvärr innehåller inte den forsknings- och innovationsproposition som antogs våren 2021 några förslag för viktig utveckling av immaterialrätten. De offentliga forskningsfinansiärerna, ledningarna och de olika stödorganisationerna vid landets högskolor uppvisar stora brister i form av både intresse och kompetens. Det saknas idag forskning om hur immateriella värden skapas och myndigheternas strategier behöver bygga på evidens. En annan stor brist är att svenska civilingenjörer idag inte får någon elementär utbildning under sin högskoleutbildning i immaterialrätt.
I praktiken har den forskningspolitiska agendan varit oförändrad de senaste årtiondena. Reformer som exempelvis införande av strategiska forskningsområden och strategiska innovationsområden samt en ny men relativt låg prestationsbaserad ersättning till lärosätena, därtill renodling av institutssektorn, har förvisso haft goda effekter men endast på marginalen. Forskningspropositionerna 2016 och 2020 innebar ökade tillskott till forskningen. Vetenskapsrådet menar att dessa resursförstärkningar till stor del har använts för att anställa fler forskare och anställda inom lärosätena men att förstärkningarna inte har lett till en ökad kvalitet och excellens i forskningen.
Svensk forsknings- och innovationspolitik behöver en ny agenda som sätter vetenskaplig kvalitet och excellens främst. Excellent forskning är forskning som internationellt bedöms hålla hög kvalitet. En agenda av denna typ kommer att behöva fjärma sig från forskning som leder till ”more of the same” för att istället styra mer mot genombrottsforskning. All forskning i världsklass kräver drivande individer i en stor fruktbar miljö med många internationella samarbeten. Vi måste också tydligare värna den fria forskarinitierade grundforskningen. Kunskapens förmodade nytta på kort sikt och för tillfället rådande värderingar i samhället får inte betyda styrning av forskningens inriktning. Vi behöver också en djupare insikt och förståelse för att 99 procent av all världens forskning sker utanför vårt lands gränser. Detta faktum ställer stora krav på oss som forskningsnation.
För att klara en ökande konkurrens om talanger, experter och kompetenser måste Sverige bli en så attraktiv forskningsmiljö att man kan locka till sig världens främsta kompetens. Med ett avsevärt större fokus på att bygga excellenta forsknings- och innovationsmiljöer kring våra styrkeområden kan våra lärosäten och vårt näringsliv konkurrera med världens främsta vetenskaps- och innovationsmiljöer. Harvard, MIT, Berkeley, Cambridge och Oxford är exempel på hur framgång föder ny framgång. De förutsättningarna finns också i Sverige.
I den nya forsknings- och innovationspolitiska reformagendan behöver man överge tanken på att en ökad forskningsvolym leder till mer och bättre forskning. Istället behöver de ekonomiska förutsättningarna för excellenta miljöer och forskningsområden stärkas. Incitamenten i forskningssystemen måste därför ändras, såväl i direktanslagen till lärosätena som i den finansiering som ges via de statliga forskningsråden.
I det moderna och globala forsknings- och innovationsklimatet är detta precis vad Sverige behöver för att nya produkter och tjänster ska kunna växa fram och kunna omsättas till nya tjänster. Under lång tid har näringslivets investeringar i forskning och utveckling minskat. Trots att staten nästan har fördubblat sina anslag under samma tid har den totala forskningsbudgeten inte ökat. En förklaring är att staten under de senaste 30–40 åren har sålt ut några av de forskningstäta företagen, t.ex. läkemedelsföretagen Kabi-Pharmacia och Astra.
Detta är en allvarlig utveckling eftersom den företagsnära forskningen i direkt mening skapar arbeten och tillväxt. Sverige behöver därför se över hur lagstiftningen kan utformas så att vi kan främja mer och fler investeringar i Sverige. Sverige har de senaste åren satsat stort på världsledande forskningsinfrastruktur. Anläggningar såsom Sci Life Lab, Max IV och ESS är viktiga dragplåster som vi ska använda för att locka internationella talanger. Vi måste kontinuerligt jämföra oss med utlandet eftersom det är riktigt attraktiva projekt som kan locka hit internationella talanger. Andra aspekter för svensk dragningskraft är goda möjligheter för talanger, experter och forskare att kunna bo i Sverige. Det handlar om tillgång på bostäder, expertskatten, arbetsmöjligheter för medföljande och även goda möjligheter att erbjuda internationella förskolor och skolor.
Forskning av hög kvalitet är avgörande för att Sverige ska vara internationellt konkurrenskraftigt. Avgörande är en tillräckligt stor miljö där individer med geniala idéer kan frodas. Det är de geniala förslagen till projekt som ska råda och de kan avgöras genom internationell sakkunnig bedömning av projektens vikt. Moderaterna vill se färre men större väl definierade forskningsområden som möjliggör mer finansiering till prioriterade projekt inom det området. Forskningsfinansiering är viktigt men sällan det som avgör framgång och banbrytande resultat. Minst lika viktigt är att det råder stor akademisk frihet för forskare med täta internationella kontakter. I dag finns det universitet och högskolor, skillnaden är i formell mening inte särskilt stor. Skillnaden mellan till exempel Uppsala universitet och Karolinska institutet å ena sidan och Mittuniversitetet och (från 2018) Malmö universitet å andra sidan är mycket stora i termer av förutsättningar och förväntningar. Ändå har de i princip samma uppdrag. I dag publicerar exempelvis de traditionella universiteten 95 procent av all svensk forskning men får bara 80 procent av forskningsresurserna.
Vetenskapsrådet är erkänt skickligt i fråga om att finansiera forskning av vetenskaplig kvalitet. Men dess anslag är idag till stora delar uppbundna och styrda av regeringen. Moderaterna anser att en större andel av finansiering av svensk forskning ska ske via Vetenskapsrådets anslag för fri och forskarinitierad forskning för att uppnå en högre kvalitet i forskningen.
Sverige har också en stor potential i att styra mer offentligt finansierad forskning till vår institutssektor, vilket även OECD har föreslagit att Sverige bör göra. Lärosätenas uppdrag och styrning bör renodlas för en forskning i världsklass. Sveriges universitet och högskolor har i dag många, ofta spretande, uppdrag att klara av samtidigt som den statliga styrningen är otydlig och skiftande. Dessutom har varje lärosäte sina egna prioriterade forskningsprojekt som i vissa fall går emot de övergripande visionerna för svensk forskning. Lärosätenas styrkedja, från styrelse till rektor, prefekt och dekanus, behöver präglas mer av linjestyrning så att de nationella prioriteringarna får genomslag i forskningen. Som ett litet land måste vi våga prioritera så att Sverige i stället kan bli ett land där vi är världsbäst inom vissa strategiska områden. Detta innebär också att man måste koncentrera forskningsresurserna till färre lärosäten. Moderaterna vill därför utreda möjligheterna till ett fördjupat samarbete mellan olika lärosäten och bildande av utbildningskluster för att därigenom få ökade forskningsfördelar. Det är också viktigt att möjligheterna för dagens högskolor att erhålla universitetsstatus klargörs. Det ska finnas tydliga kriterier för att undvika godtycklighet. Därför anser Moderaterna att regeringen ska återkomma skyndsamt med förslag på sådana kriterier.
I januari 2021 lanserades Horisont Europa som utgör det europeiska ramverket för forskning och innovation under åren 2021–2027. Programmet fastställer mål, struktur, budget och formerna för EU:s finansiering. Det reglerar också det internationella samarbetet för EU och andra länder på forsknings- och innovationsområdet.
För att optimera och ge möjlighet att koordinera forskningssatsningar med satsningar inom EU anser Moderaterna att löptiden för de svenska forskningsprogrammen bör gå omlott med EU:s program och därmed ha samma längd. Vi menar att det finns fördelar med en viss samordning mellan forskningsprogram inom EU då resurser och kompetens kan utnyttjas bättre. Långsiktighet är av stort värde men måste vägas mot den konstanta utveckling som ändrar förutsättningarna för forskning och innovation. Moderaterna anser därför att Sveriges forskningsprogram bör bli sjuåriga.
Tillgång till data av hög kvalitet är helt centralt för framgångsrik forskning. Sverige har mycket goda förutsättningar med en lång tradition av registerbaserade data som är mycket värdefulla för forskningen. Moderaterna vill ytterligare förbättra tillgången till data för forskningsändamål. Det kan handla om ytterligare stöd till att bygga upp och tillgängliggöra registerbaserade data samt för digitalisering av tryckt material.
Svensk forskningsinfrastruktur bör tillgängliggöras för relevanta aktörer i samhället så att de statliga investeringar som har gjorts i forskningsinfrastruktur kan göra maximal nytta.
Moderaterna vill därför ge Vetenskapsrådet, tillsammans med berörda lärosäten, i uppdrag att göra en konsekvensanalys av vad ett ökat tillgängliggörande av forskningsinfrastruktur skulle innebära. Moderaterna vill också utforma en svensk strategi för hur vi kan nyttiggöra och utveckla svensk forskningsinfrastruktur. Strategin ska innehålla åtgärder för att behålla och locka experter till Sverige och erbjuda ett bra näringslivsklimat samt goda affärsmöjligheter. För att optimera användandet av ESS krävs forskare, tjänsteutvecklare och näringsliv som är insatta i de möjligheter som anläggningarna ger.
Sverige har goda förutsättningar för att lyckas med detta i form av en hållbar livsmiljö, robust infrastruktur samt invånare med språkvana. Finansiering av forskningsinfrastruktur är en viktig och svår fråga. I SOU 2021: 65 ”Stärkt fokus på framtidens forskningsinfrastruktur” konstateras att det saknas fullständig, relevant och tillförlitlig finansiell information om forskningsinfrastruktur. Utredningen föreslår att för mer fullständig information bör ansvariga myndigheter åläggas ett rapporteringskrav avseende den forskningsinfrastruktur som de ansvarar för.
Forskarrörlighet är en av de viktigaste förutsättningarna för ett starkt och dynamiskt forskningssystem. Det stora värdet av rörlighet och mobilitet bland forskare är en ökad tillgång till internationella kontakter och nätverk, tillgång till avancerade forskningsinfrastrukturer och en ökad forskningsskicklighet. Det är därför oroande att mobiliteten bland forskarna på de svenska lärosätena är lägre än i andra jämförbara länder. Exempelvis visar statistik att nära 70 procent av professorerna vid de tio största lärosätena i Sverige hade en doktorsexamen från samma lärosäte. I flera utvärderingar av den svenska högre utbildningen och forskningssystemet pekas ”inaveln” i det svenska högskolesystemet ut som djupt oroande. Även Linnéutvärderingen identifierar den låga mobiliteten i miljöerna som en svaghet, framförallt när det gäller nydisputerade forskare.
Denna oro instämmer Moderaterna i. Därför anser vi att Vetenskapsrådet bör få ett uppdrag att ta fram ett analysunderlag med rekommendationer för att få en ökad forskarmobilitet. Målsättningen ska vara en ökad mobilitet bland svenska forskare, såväl mellan nationella och internationella lärosäten som mellan lärosäten och näringsliv samt offentliga verksamheter. Man måste här differentiera mellan olika områden och fakulteter, t.ex. medicin, teknik och humaniora.
Utländsk etablering av utbildnings- och forskningsverksamhet bidrar också till att stärka befintliga utbildnings- och forskningsmiljöer. Moderaterna vill underlätta för att så kan ske men en rad frågor bör klargöras som rör ansvar för kvalitetsgranskning, rättigheter för studenter, principer för studiestöd, immateriella tillgångar och säkerhet.
Regeringen styr forskningen vid Sveriges lärosäten via regleringsbrev. Dessa regleringar kan vara alltför styrande och kan på så sätt stjälpa istället för att hjälpa. Detta kan vi bland annat se inom genusforskningen. Här görs stora ekonomiska satsningar, men utfallet är inte i proportion till satsningarna. Moderaterna vill värna den akademiska friheten för att få fram nya innovationer men vill samtidigt ställa krav på samhällsnyttan med forskningen. För att värna den forskningens frihet från politiska pekpinnar och inflytande och därmed möjliggöra banbrytande forskningsresultat är det i sammanhanget avgörande att vi tydliggör rollen för rektorer och styrelseledamöter vid våra universitet och lärosäten och att dessa tillsätts med sakkunnigförfarande. (Se kommittémotion 2021/22:3993 Högre utbildning på Sveriges universitet och högskolor.)
En doktorandutbildning tar i snitt 4–5 år vid studier på heltid. Utbildningarnas finansiering kan variera stort. Det vanligaste är att det varierar mellan stipendier, via en doktorandtjänst vid ett lärosäte, via ett företag, så kallad industriforskning eller via någon kombination av dessa. En del av doktorandutbildningen, ca 20 procent, består av obligatoriska studiekurser samt av undervisning. Den långa utbildningstiden kan göra det svårt att få extern finansiering via ett företag. Företagen har kortare ledtider och konkurrensen om att få fram nya lösningar/innovationer på kortare tid ökar alltmer. För att kunna behålla samarbetet mellan näringslivet och forskningen föreslår Moderaterna att en utredning tillsätts för att effektivisera doktorandutbildningarna.
Krig, terrorism och klimatförändringar är alla utmaningar som påverkar Sverige på ett eller annat sätt. För att möta dessa utmaningar ser vi ett stort behov av att öka kunskapen om hur vi bland annat kan få en mer tryggad och säkrare livsmedels- och vattenförsörjning och ökad kunskap om psykologisk krigföring och våldsbejakande extremism. I Moderaternas följdmotion till regeringens forskningsproposition aviserade vi därför ett nytt forskningsprogram för att öka tryggheten i en orolig tid under 2017 och 2018. Med anledning av budgetprinciperna för budgetpropositionen 2019 förlängs inte detta forskningsprogram 2019 som planerat. Moderaterna avser att återkomma med liknande prioriteringar i forskningsprioriteringarna inför nästkommande forskningsproposition.
Autonomireformen gav universitet och högskolor frihet att utforma sin interna organisation på det sätt som passar varje lärosäte. Det råder dock otydlighet och osäkerhet gällande vissa meriteringsanställningar. Det krävs en tydligare struktur. Sverige saknar ett sammanhållet system för meritering av unga forskare tidigt i karriären. Detta innebär osäkra anställningsförhållanden och utgör en stor risk att framstående forskare lämnar den akademiska banan för en annan karriär. Vi måste garantera ett sakkunnigförfarande för tillsättning av docenter och professorer med medverkan av åtminstone en internationell sakkunnig.
Om svensk utbildning och forskning ska kunna hävda sig i den globala konkurrensen finns det ett flertal faktorer som spelar roll, varav det internationella utbytet är en viktig del. Det gäller både internationella forskare som kommer hit för att arbeta och internationella studenter som väljer att läsa hela eller delar av sin utbildning i Sverige, och för den delen svenska studenter som reser utomlands. Utan utbyte förlorar svenska lärosäten både kvalitet och mångfald.
Vi behöver motivera fler svenska studenter att resa ut för att studera i ett annat land under delar av sin utbildning, men då det gäller inresande studenter och forskare finns i dag hinder som framför allt beror på långa handläggningstider hos svenska myndigheter. Exempelvis fick Jönköping University betala tillbaka studieavgiften för runt hundra utländska studenter för att Migrationsverket inte hunnit hantera deras ansökningar i tid och kunnat utfärda visum för studier. Svenska studenter har idag problem med finansiering av studier utomlands p.g.a. höga kursavgifter medan kurserna i Sverige är gratis. Det har också blivit extra svårt med studier i Storbritannien efter Brexit. Här behövs ett tillägg med finanseringsförlag och särskild samverkan på EU‑nivå.
Högskolor vittnar också om problem med samordningen i visumprocessen, där även intervjuer på ambassad och utfärdande av id-kort ingår. De olika momenten måste vara samordnade för att studenten ska få sitt visum i tid, något som i dag inte går att säkra. Stora problem finns även för gästforskare i samband med att deras visum ska förlängas efter två år. Då hinner inte Migrationsverket med, och från att ha haft en handläggningstid på 3 månader uppger myndigheten att man nu har en handläggningstid på mellan 12 och 18 månader.
Ett annat problem är att mastersstudenter och doktorander inte kan söka uppehållstillstånd för hela studieperioden utan måste söka nya tillstånd för varje år. Det skapar oro hos både studenter och forskare samtidigt som det ger Migrationsverket onödigt arbete. Internationaliseringen av den högre utbildningen och forskningen och den fria rörligheten för studenter är mycket viktiga i dagens samhälle. Om vi inte kan garantera att antagna utländska studenter och forskare får stanna för att studera och forska i Sverige riskerar vi att förlora i anseende och därmed i framtida konkurrenskraft. Moderaterna uppmanar därför regeringen att undanröja de problem och hinder som begränsar internationella studenters och forskares möjligheter att studera och forska i Sverige.
2014 fattades beslut om att underlätta för utländska studenter och forskare att stanna kvar och bedriva verksamhet i Sverige. Studenter fick extra tid efter examen för att hitta arbete. Samtidigt fick forskare och doktorander möjlighet att tillgodoräkna sig sin forskningstid vid ansökan om permanent uppehållstillstånd. Det fanns även aspekter som underlättade för medföljande till forskare och studenter som etablerade sig i Sverige. Syftet var att fler duktiga studenter och forskare skulle stanna i Sverige. Nu drygt flera år senare är det rimligt att göra en uppföljning och utvärdering av denna reform för att kontrollera om reformen fått avsedd effekt eller om det finns behov av ytterligare åtgärder.
För att kunna attrahera utländska forskare men även andra nyckelpersoner till svenskt arbetsliv har Sverige i likhet med flera andra länder infört en särskild skattelättnad, den så kallade expertskatten. Kriterierna för skatten varierar stort i olika länder och utvärderingar som gjorts visar att detta också får effekt på antalet rekryteringar. Öresundsinstitutet har i en studie (2015) följt upp och jämfört antalet nyckelrekryteringar till Danmark respektive Sverige. Den visar att många fler forskare och nyckelpersoner i Danmark utnyttjar den danska expertskatten jämfört med antalet personer i Sverige. Öresundsinstitutet menar att ett avgörande skäl är att inkomstgränsen för att ansöka om expertskatt är betydligt högre i Sverige jämfört med Danmark samt att den danska expertskatten gäller i fem år gentemot tre år i Sverige. En annan skillnad är att den danska expertskatten gäller även för danska medborgare som flyttar hem efter tio år i utlandet, medan den svenska enbart gäller för utländska medborgare. En justering av kriterierna för expertskatten bör ses över så att kriterierna blir mer relevanta och konkurrenskraftiga så att fler talanger och experter söker sig till Sverige.
|
Kristina Axén Olin (M) |
|
|
Lars Püss (M) |
Marie-Louise Hänel Sandström (M) |
|
Noria Manouchi (M) |
|