Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vistelsetid i Sverige som en av grunderna att beakta vid domstolens övervägande om utvisning för en utlänning som har begått brott ska tas bort och tillkännager detta för regeringen.
Det krävs synnerliga skäl för att kunna utvisa en person på grund av brott om den personen har bott i Sverige under lång tid. Flera rättsfall på senare tid utmanar rättsmedvetandet. Där har rätten inte ansett att synnerliga skäl har förelegat trots mycket allvarliga brott och trots att anknytningen i övrigt faktiskt varit svag. I ett av fallen hade förövaren våldtagit en minderårig flicka systematiskt under tre år med våld och hot. Mannen hade också många tidigare fällande domar för olika allvarliga brott, bland annat grov misshandel av sina egna barn. Hans faktiska anknytning till familjen är svag. Bland annat är hans yngsta barn omplacerat till familjehem och vill inte ha någon kontakt med honom.
Dagens hänsynstagande till förövarens anknytning till Sverige står givetvis inte i proportion till det lidande som förövaren har orsakat för offren vid grova brott. Dessutom är betydelsen av vistelsetid i Sverige för personers välmående överdriven. Både barn och vuxna kan ganska lätt anpassa sig till en ny miljö, i synnerhet om det är en miljö som de tidigare har bott i. Många barn födda i Sverige flyttar inom Sverige och får bryta upp från hemort och vänner. Det blir parodiskt när vistelsetid bedöms som viktigare för förövarens välmående än den förstörelse av välmående som en grov misshandel åsamkar offret under lång tid framöver. Det finns dessutom risk för återfall i brott, vilket kan leda till att brottsoffer kan frukta att de ska drabbas igen om förövaren får stanna i Sverige. Välmåendet för brottsoffret minskar då.
Så som regeln om anknytning och boendetid i Sverige används vid överväganden idag om utvisning efter grova brott gynnar den förövare på ett orimligt sätt på brottsoffers bekostnad. Därför bör kriteriet boendetid i Sverige tas bort från bedömningen av anknytning.
Slutligen kan man fråga sig om man verkligen har en stark anknytning till Sverige om man begår upprepade allvarliga brott. Det tyder snarare på att man saknar samhörighet och lojalitet till Sverige och sina landsmän.
I utlänningslagen (2005:716) 8 a kap. 2 § finns idag fyra kriterier med betydelse för förövarens anknytning till Sverige som domstolen ska beakta vid beslut om utvisning på grund av brott. Punkt 4, hur länge utlänningen har vistats i Sverige, kan med fördel tas bort utan att bedömning av familjeförhållanden påverkas. Övriga punkter är fullt tillräckliga.
|
Staffan Eklöf (SD) |
|