Mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterad brottslighet är ett uttryck för den mest extrema formen av kvinnoförtryck. Den största delen av mäns våld mot kvinnor begås av någon som kvinnan har eller har haft en relation till. Det handlar om allvarlig brottslighet och våldet är ett omfattande samhällsproblem. Kvinnors utsatthet för sexualbrott har ökat kraftigt de senaste åren. Andelen våldtäkter som klaras upp har minskat. Enligt Nationella trygghetsundersökningen känner drygt var tredje kvinna sig otrygg utomhus i sitt eget bostadsområde om kvällen. Under 2020 konstaterades 17 fall av dödligt våld där offer och förövare hade en parrelation vid tidpunkten för brottet eller tidigare.
Det behövs krafttag för att öka kvinnors trygghet och säkerställa att polisen utreder alla brott där kvinnor utsätts för våld och hot. Det behövs förmåga och kapacitet att utreda och klara upp fler brott och skydda fler utsatta kvinnor. Moderaterna har föreslagit att Polismyndigheten förstärks med 10 000 fler medarbetare och att ytterligare resurser tillförs hela rättsväsendet. Men ytterligare åtgärder krävs för att skydda brottsoffren och lagföra förövarna.
I dag är häktning obligatoriskt för brott som kan leda till minst två års fängelse. Den gränsen bör sänkas till fängelse ett år. Denna förändring skulle, tillsammans med den straffskärpning som föreslås, innebära att personer som är misstänkta på sannolika skäl för grov kvinnofridskränkning i regel skulle häktas. Obligatorisk häktning för personer misstänkta för grov kvinnofridskränkning innebär ett starkare skydd för brottsoffret genom att en våldsam man frihetsberövas och hålls borta från hemmet i direkt anslutning till brottet. Det gör att våldsutövare snabbt kan frihetsberövas och de utsatta skyddas.
Fler våldsutövare ska utvisas efter avtjänat straff. Dagens förutsättningar för utvisning på grund av brott har i huvudsak sett likadana ut sedan år 1994. Vi vill att dessa förutsättningar utökas. Om man kommer från ett annat land för att vistas eller bo i Sverige ska man följa lagstiftningen här. Den som begår ett brott med ett straffvärde på fängelse som huvudregel ska leda till utvisning på grund av brott, även om det inte föreligger en återfallsrisk. Detta ska ske inom de ramar som grundlagen och internationell rätt sätter.
I praktiken slipper många utländska medborgare som döms för grova brott, exempelvis sexualbrott och våldsbrott, utvisning på grund av sin anknytning till det svenska samhället eller familj och andra personer. Till exempel utvisas enbart 20 procent av dömda för våldtäkt med utländskt medborgarskap som är folkbokförda i Sverige. För grov misshandel är motsvarande andel 3 procent. Vad gäller särskilt EU-medborgare vill vi se en översyn om huruvida förutsättningarna för utvisning på grund av brott kan utökas. Att utsätta en annan människa för brott inskränker offrets fri- och rättigheter, vilket ska vara en försvårande omständighet när den enskildes anknytning till Sverige ska prövas som skäl mot en utvisning. Endast i de fall en utvisning skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande ska anknytning till det svenska samhället eller till personer bosatta i Sverige kunna utgöra anledning till att den utländska medborgaren inte blir utvisad på grund av brott. En sådan undantagsbestämmelse ska tillämpas restriktivt.
Enligt dagens regler får myndigheter som utgångspunkt inte dela information med polisen, men det finns flera undantag. Dagens regelverk fungerar dåligt, eftersom det råder stor osäkerhet hos myndigheterna om när och hur undantagen kan tillämpas.
Moderaterna menar att ribban för när information delas mellan myndigheter i brottsbekämpande syfte måste sänkas. Det är också centralt att de osäkerhetsmoment som följer av dagens komplicerade regelverk undanröjs; oro för att göra fel får inte stoppa myndigheter från att göra allt som är möjligt för att förhindra kriminalitet, i synnerhet gängvåld.
Därför bör det införas en ny huvudregel i offentlighets- och sekretesslagen som innebär att myndigheter får dela uppgifter i sin verksamhet med polisen och andra brottsbekämpande myndigheter om det behövs för att förhindra eller utreda brott som kan leda till fängelse. Sedan får preciserade undantag införas för uppgifter där det intresse som sekretessen ska skydda är så starkt att det överhuvudtaget inte – eller endast under vissa förutsättningar – bör delas med polisen och övriga brottsbekämpande myndigheter. Det ökade informationsutbytet bör kombineras med en utökad tillsyn.
Nya regler för att underlätta informationsutbyte för samverkan mot terrorism trädde i kraft så sent som den 1 augusti 2020 – vi måste nu applicera samma typ av åtgärder mot gängkriminaliteten.
När en person befinner sig i en trängd, hotfull och farlig situation kan det vara svårt att ringa till 112 och larma. Idag finns ingen möjlighet att larma 112 via sms. Moderaterna vill göra det så enkelt att larma som möjligt och vill därför införa möjligheten att larma 112 via sms.
Moderaterna har i motionen Åtgärder mot gängbrottslighet föreslagit att vistelseförbud som en egen och särskild påföljd ska införas. Vistelseförbud ska kunna aktualiseras för personer som har anknytning till kriminella grupperingar och som har begått upprepad brottslighet. Moderaterna vill nu att denna möjlighet ska utvidgas till att även gälla i de fall en person döms för våldsbrott mot en närstående. Den dömde ska då kunna förbjudas att vistas i exempelvis en kommun eller ett helt län där brottsoffret bor. Vistelseförbudet ska samtidigt innebära ett kontaktförbud för gärningsmannen att kontakta brottsoffret. Det är dags att gärningsmannen och inte brottsoffret är den som flyttar.
Det är inte helt ovanligt att personer som inledningsvis misstänks för mord, i ett senare skede enbart misstänks för brott mot griftefriden på grund av bevissvårigheter. Om enbart en kroppsdel, och inte hela kroppen, återfinns är det svårt att fastställa en dödsorsak och därmed döma någon för mord. I ett antal uppmärksammade fall genom åren har personer som varit misstänkta eller åtalade för mord enbart dömts för brott mot griftefriden. Situationen är inte sällan förekommande när det kommer till brott i nära relation.
Mot denna bakgrund vill Moderaterna utreda skärpta straff för brott mot griftefriden, men även införandet av brottet grovt brott mot griftefriden. Grovt brott mot griftefriden bör kunna komma ifråga exempelvis i situationer då den avlidnes kvarlevor hanterats i anslutning till att denne bragts om livet genom en brottslig handling.
Det sker många överträdelser av kontaktförbud och tyvärr fungerar kontaktförbud i dessa lägen mest reaktivt. Det vill säga att konsekvensen av överträdelsen kommer långt senare. Först efter att offret anmält överträdelsen, det inletts förundersökning och en domstol landat i att en överträdelse har skett kan gärningsmannen dömas till böter eller fängelse. Kontaktförbudet är därför en tröskel, men inte ett givet skydd, mot att gärningsmannen tar kontakt. För att kvinnan ska kunna skydda sig bör det därför vara norm att kontaktförbud förenas med personlarm. Då kan kvinnan larma polisen direkt vid en överträdelse och polisen ingripa och avlägsna gärningsmannen för att skydda kvinnan mot våld.
Andelen beviljade kontaktförbud har mellan 2008 och 2018 sjunkit från 38 procent till 30 procent. Även fast kontaktförbud kan sägas fungera främst reaktivt kan man ändå tänka sig att kontaktförbud skulle kunna ha en proaktiv funktion. Exempelvis kan ett kontaktförbud fungera stärkande för kvinnan i att säga nej till en kontakt från gärningspersonen. Tillsammans med fotboja och personlarm skulle den proaktiva effekten förstärkas ytterligare. Det finns därför ett egenvärde i att fler kontaktförbud beviljas. Moderaterna vill mot denna bakgrund göra en fullständig översyn av lagen om kontaktförbud och genomföra förändringar för att fler kontaktförbud ska beviljas. För att åstadkomma detta bör det övervägas om en presumtion för att bevilja kontaktförbud under vissa omständigheter ska införas.
Olaga förföljelse infördes som påföljd år 2011 och består av flera olika underbrott. Underbrotten som ingår är misshandel, olaga tvång, olaga hot, hemfridsbrott eller olaga intrång, kränkande fotografering, ofredande, sexuellt ofredande, skadegörelse, åverkan samt överträdelse av kontaktförbud. Syftet med bestämmelsen är att fånga upp de brott som inte uppfyller grov kvinno- respektive fridskränkning. Det kan alltså röra sig om så kallad stalkning mellan personer som både har och inte har en närstående relation.
Straffet för olaga förföljelse är fängelse i högst fyra år. Brottet är inget artbrott och det finns därför ingen presumtion för fängelse. Detta innebär att det samlade straffvärdet och påföljden för brottet generellt sett blir relativt lågt i förhållande till brottets allvar. För att straffvärdet och påföljden ska stå i proportion till brottets allvar bör därför straffskalan ändras såtillvida att minimistraffet är sex månaders fängelse.
I Danmark finns Dansk Stalking Center som erbjuder hjälp och stöd till både offer och förövare när det kommer till stalkning. Centret har varit framgångsrikt när det kommer till att fånga upp offer som annars kan hamna mellan stolarna. På centret kan utsatta träffa psykologer, socionomer och jurister för att få hjälp och stöd. Även förövare kan få hjälp att sluta stalka.
I Sverige saknas ett nationellt centrum för stalkning. Om en polisanmälan läggs ner finns det ofta ingenstans för offret att vända sig och det kan upplevas som att samhället lämnar individen vind för våg. Det skulle därför vara positivt om ett nationellt centrum mot stalkning infördes så att offer kan få stöd och hjälp, till exempel genom psykologsamtal eller hjälp att upprätta polisanmälan och hur man samlar bevis. Det bör också övervägas om även förövare ska kunna få hjälp att bryta det brottsliga och destruktiva beteendet. Centrumet skulle kunna vara en utveckling och del av Nationellt centrum för kvinnofrid.
Hedersrelaterat våld och förtryck hör inte hemma i Sverige. Ingen människa, oavsett kön eller härkomst, ska få sin frihet beskuren av närmast medeltida normer. Hela samhället måste markera med betydligt större kraft att vi inte passivt tittar på när allt fler vittnar om hur hedersnormer får fäste. Det är därför skärpt lagstiftning är så centralt, liksom för att ge brottsoffren upprättelse för vad de utsatts för.
I Sverige ska ingen ha rätt att hindra någon annan från att gå ut och röra sig fritt, träffa kompisar, besöka ett badhus, jobba eller skaffa sig en utbildning. Men i dag lever många vuxna och barn under hedersrelaterat våld och förtryck. Det hedersrelaterade våldet och förtrycket kännetecknas av att det oftast utövas kollektivt. Kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet är central och valet av partner är inte individens eget val utan en angelägenhet för familjen eller hela släkten. Våldet och förtrycket drabbar både flickor och kvinnor, pojkar och män och det är både män och kvinnor som är förövare. Hbtq-personer är särskilt utsatta. Ibland är en och samma person både utsatt och förövare; detta gäller inte minst pojkar och unga män.
Religion, kultur eller kontrollbehov som utövas för att begränsa någon annans frihet och rätt att bestämma över sitt eget liv hör inte hemma i Sverige. Hedersrelaterat våld och förtryck ska bekämpas med kraft. Arbetet mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer måste outtröttligt fortsätta. Frihet och trygghet ska gälla alla.
I dag finns inget specifikt hedersbrott i brottsbalken, även om en del handlingar som utförs i hederns namn är kriminaliserade. Det som utmärker hedersrelaterade handlingar är att de ofta utövas kollektivt. När flera olika brott begås av en närstående person kan brottet grov fridskränkning bli tillämpligt. Det tar sikte på när en närstående person upprepat kränker någons integritet. Genom att lagstiftningen är begränsad till att omfatta nära anhöriga såsom föräldrar är den inte alltid tillämplig i en hederskontext då gärningarna ofta utförs av flera personer som också faller utanför närståendekretsen.
En särskild brottsrubricering för hedersbrott bör därför införas med grov fridskränkning som förebild, men där gärningar som begås av flera olika personer i samförstånd ska omfattas och gärningsmannakretsen vidgas. En fördel vid en egen brottsrubricering är att möjligheterna att använda tvångsmedel förbättras, vilket kan leda till att fler brott utreds och att fler barn i utsatta situationer skyddas. Frågan har utretts och regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med lagförslag.
Något som på senare tid har uppmärksammats allt mer är företeelsen med självutnämnda så kallade moralpoliser. Kvinnor bosatta i förorter berättar om att de tvingas följa informella regler som upprätthålls av män, och även i viss mån kvinnor, bosatta i området. Begränsningarna kan avse kvinnans rörelsefrihet, hennes val av kläder och vilka hon umgås med. Det rapporteras även om att kvinnor inte tillåts gå och handla i butiker utan sällskap av män och att de inte tillåts äga egna mobiltelefoner. Vidare har det framkommit uppgifter om att kvinnor har hindrats från att rösta i allmänna val. Tvånget upprätthålls genom alltifrån ovälkomna påpekanden till hot och trakasserier. Vi kan aldrig acceptera att enskilda individer eller grupperingar tar sig rätten att begränsa andras frihet som en del av en hederskultur.
Vid våld i nära relation är det inte sällan det förekommer kontrollerande beteende. Det kan handla om att partnern inte får gå ut själv, inte får umgås med sina vänner eller familj, inte får ha mobiltelefon eller sociala medier utan att det övervakas av den andre partnern. Våldet och kontrollen normaliseras. Moderaterna har tidigare motionerat om förslaget att införa olaga frihetsbegränsning med syfte att stoppa de så kallade moralpoliserna. Vi utvidgar nu förslaget till att även innefatta kontrollerande beteende som inte nödvändigtvis grundar sig i heder. Ett särskilt brott, olaga frihetsbegränsning, bör därför införas som förbjuder tvång och otillbörliga påtryckningar som syftar till att kontrollera en annan person, till exempel på grund av heder. Brottet ska kunna leda till fängelse i tre år.
Moderaterna vill även kartlägga förekomsten av självutnämnda så kallade moralpoliser som begränsar människors frihet och upprätthåller informella regler genom ovälkomna påtryckningar. En sådan kartläggning kan bland annat tjäna som underlag för kommunernas, polisens och andra myndigheters beslut om åtgärder. Den kan även bidra till ökad kunskap inom civilsamhällets organisationer och öka allmänhetens medvetenhet om problemet.
Det bör även införas en möjlighet att förbjuda moralpoliser på offentliga platser genom ett tillträdesförbud. Ett sådant förbud innebär att en viss person förbjuds att uppehålla sig inom ett visst angivet område om personen skapar otrygghet och begränsar andra personers möjlighet att röra sig fritt i samhället för att upprätthålla en viss persons eller grupps heder. Området ska vara avgränsat. Det kan till exempel röra sig om ett torg eller en marknadsplats. Tillträdesförbudet ska kunna meddelas för en bestämd period som högst får vara tre månader och ska därefter kunna förlängas med ytterligare högst tre månader. När ett beslut om tillträdesförbud övervägs ska hänsyn tas till det intrång eller men i övrigt som det skulle innebära för den som beslutet gäller.
Ett tillträdesförbud ska kunna meddelas muntligen på plats av en polisman och ska gälla omedelbart. Det muntliga beskedet ska därefter snarast följas upp med en skriftlig bekräftelse. Tillträdesförbudet ska därefter alltid prövas i domstol. Överträdelse av tillträdesförbudet ska vara straffbelagt och kunna leda till fängelse.
Om förhör hålls med ett barn som misstänks vara utsatt för hedersrelaterad brottslighet ska vårdnadshavare enligt lag underrättas så snart som möjligt, såvida det inte innebär att utredningen försvåras. Det innebär problem i de fall socialtjänsten inte har beslutat om att omedelbart omhänderta barnet med stöd av LVU i samband med förhöret. Det kan innebära osäkerhet för barnet som då är utlämnat till familjen. Därför bör underrättelser till vårdnadshavare kunna skjutas upp om de är till men för barnet. Av samma skäl bör det finnas en möjlighet att underlåta underrättelse om det finns en vag misstanke om att barnet far illa i hemmet, även om undersökningen måste läggas ner. När ett barn under 15 år bevittnat hedersvåld måste vårdnadshavarna ge sitt godkännande för att polisen ska kunna genomföra ett förhör. Lagen är inte utformad med tanke på en hederskontext. Det måste finnas möjligheter för polisen att i vissa fall hålla ett förhör oavsett vårdnadshavarnas medgivande.
Den 1 juli 2020 trädde nya lagar och regler ikraft för att motverka hedersrelaterad brottslighet. I huvudsak har de nya bestämmelserna inneburit en särskild straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv, en ny bestämmelse om barnäktenskapsbrott och möjlighet att besluta om utreseförbud för att förhindra barnäktenskap eller könsstympning. Det är bra att skyddet mot hedersrelaterad brottslighet har stärkts. Moderaterna vill dock se än skarpare reglering när det kommer till åtgärder mot äktenskapstvång och äktenskapsresor.
Moderaterna vill se förbättrade möjligheter att verka proaktivt mot anhöriga till den som löper risk att giftas bort mot sin vilja. I till exempel Storbritannien kan domstolar utfärda förelägganden eller förbud till skydd för den som löper risk att giftas bort med tvång. Det kan exempelvis innebära att någon ska upphöra med hot och våld eller avslöja var ett offer befinner sig alternativt att en individ inte får föras utomlands eller att en bortförd individ ska föras tillbaka. Den som bryter mot ett föreläggande kan få olika typer av sanktioner, såsom vite eller fängelse. Möjligheterna att agera proaktivt i förhållande till anhöriga i Sverige bör införas.
I dag är försök till brottet vilseledande till äktenskapsresa inte kriminaliserat. Genom en kriminalisering skulle polis och andra myndigheter kunna ingripa mot brottet på ett tidigare stadium och därmed lättare förhindra att någon förs ut från landet ofrivilligt. Förslaget återfinns i en utredning från 2012 (SOU 2012:35) och Moderaterna instämmer i utredningens förslag.
Utreseförbud och tillfälligt utreseförbud kommer att vara viktiga verktyg för att skydda barn som riskerar att föras utomlands för att ingå barnäktenskap eller könsstympas. Flera remissinstanser lyfter dock fram behovet av att utreseförbud kan behöva meddelas för resor med andra syften än äktenskap och könsstympning. Det kan vara barn som riskerar att föras utomlands för omvändelseförsök på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet, uppfostringsresor eller barn som är på väg att föras till ett krigsområde eller till en miljö som bedöms som skadlig. För att verktyget utreseförbud och tillfälligt utreseförbud effektivt ska kunna skydda barn från att fara illa och utsättas för hedersrelaterad brottslighet påpekar flera remissinstanser att fler omständigheter bör utgöra skäl för att meddela utreseförbud. Mot bakgrund av detta anser vi att det inte kan uteslutas att ett mer generellt tillämpningsområde kan bli nödvändigt. Därför vill vi se ett vidare tillämpningsområde utöver det som redan är beslutat.
Utöver ovan nämnda förslag bör det övervägas om straffen för äktenskapstvång, barnäktenskap och vilseledande till äktenskapsresa ska skärpas. Straffet för äktenskapstvång och barnäktenskap är idag upp till fyra års fängelse. Straffet för vilseledande till äktenskapsresa är idag upp till två års fängelse. Moderaterna vill se över huruvida straffen bör ändras i skärpande riktning.
Könsstympning av flickor är inte något som hör hemma i Sverige. Sedan år 2017 är det straffbart att underlåta att avslöja könsstympning, men det är inte straffbart att som vårdnadshavare underlåta att skydda en flicka från könsstympning. Vårdnadshavare har ett ansvar att skydda barn från den typen av övergrepp. Därför bör det införas ett tydligt straffrättsligt ansvar för vårdnadshavaren vid könsstympning av flickor.
Hedersbrottslighet präglas inte sällan av en tystnadskultur i förhållande till myndigheter och polis. Moderaterna menar att en kriminalisering av underlåtenhet att anmäla eller annars avslöja äktenskapstvång och barnäktenskap kan bidra till att motverka tystnadskulturen. Detta genom att belägga den som har kännedom om det förestående brottet med ett straffansvar. Så som Länsstyrelsen i Östergötland har påpekat i en remiss så skulle detta synliggöra kollektivets ansvar för att tvångsäktenskap tillåts genomföras, och på sikt bidra till att fler som har kännedom om ett förestående tvångsäktenskap känner sig förpliktigade att ingripa eller informera myndigheter om vad som pågår. En sådan åtgärd skulle således kunna ha betydelse för möjligheten att i större utsträckning förebygga att tvångsäktenskap genomförs.
Den som mot någon annans vilja utför en oskuldskontroll kan göra sig skyldig till exempelvis våldtäkt. Men i dagsläget är skyddet för dem som riskerar att utsättas för oskuldskontroller för svagt. Det bör vara förbjudet att utföra en sådan kontroll på alla som är under 18 år, alldeles oavsett om den som ska utsättas för kontrollen inte uttryckligen motsätter sig den. I samtliga fall då någon under 18 år genomgår en oskuldskontroll anser Moderaterna att både den som utför kontrollen (till exempel en läkare) och den som tar initiativ till att kontrollen ska utföras (det kan handla om en förälder eller en släkting) ska dömas för brott.
|
Johan Forssell (M) |
Louise Meijer (M) |
|
Ellen Juntti (M) |
Mikael Damsgaard (M) |
|
Sten Bergheden (M) |
|