Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna det kommunala vetot för vindkraftsetablering och tillkännager detta för regeringen.
Till stor del produceras energin i Sverige på landsbygden, medan energianvändningen till stor del sker i städerna. Det är inget fel i sig, och är vanligt förekommande också i andra länder.
Däremot tas i Sverige inte tillräcklig hänsyn till hur olika former av energiproduktion påverkar landsbygden i form av natur, djurliv, miljöpåverkan, äganderätten och människors livskvalitet och rätt att bestämma över sitt boende och sin närmiljö.
I nuläget gäller detta framför allt vindkraften. En vindkraftpark i en landsbygdskommun kan medföra negativa effekter bland annat på naturen, det lokala djurlivet och för människors livskvalitet i form av exempelvis buller och förstörd livsmiljö.
I sammanhanget bör också beaktas att en vindkraftpark i mycket liten utsträckning bidrar till såväl nationell som lokal produktion och användning av energi. De skador som kan uppstå för natur och människor på landsbygden kan helt enkelt inte kompenseras av en tillräcklig nytta på grund av den ringa energiproduktionen.
Det är svårt att värdesätta närheten till natur och landsbygdsfolkets livskvalitet i detta sammanhang. Men en viktig synvinkel är dock människors rätt att kunna bestämma kring skeenden i sin närhet, varför det är avgörande att det kommunala vetot mot vindkraft inte bara ska finnas kvar utan också förstärkas.
Det kan inte vara rimligt att landsbygden ska stå för hela notan när det är i städerna som energianvändningen är störst. Staten har också ett tungt ansvar i sammanhanget då elcertifikatssystemet är ett statligt stöd, som då i viss form driver på landsbygdens negativa påverkan från energiproduktionen.
|
Sten Bergheden (M) |
|