Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjliggörandet av mer kultur och bildning i arbetslivet och tillkännager detta för regeringen.
Närhet, tillgång och kostnad är många gånger avgörande för om man tar del av eller utövar kultur. En stark och närvarande kultursektor i hela landet och överallt i våra städer är viktigt både ur ett bildnings- och demokratiperspektiv. Fler blir kort och gott delaktiga i samhällslivet om läsandet ökar, fler får uppleva teater, om man går på bio eller konserter. Således måste det föras en kulturpolitik som når alla, oavsett var vi bor eller tjocklek på plånbok.
Under en stor del av våra liv befinner vi oss på arbetet. Här kan samtal om kultur och samhällsfrågor ta mer plats. Under pandemin har kultursektorn och våra folkrörelser drabbats hårt. En kultursatsning på landets arbetsplatser skulle kunna vara en del av pandemiomstarten.
Genom åren har satsningar för mer kultur på arbetsplatser genomförts men det var vanligare fram till 2000-talet. Ofta var det organiserat i fackföreningarnas studieverksamhet eller genom fackklubbar på arbetsplatserna. Under senare år har läslyftet riktats mot arbetsplatser för att fler arbetsplatsbibliotek ska växa fram. Mer kan göras.
Kultur- och bildningsfolkrörelserna i samverkan med andra organisationer, kulturaktörer och konstnärer har betydligt större möjlighet än institutioner att nå till de människor som i dag sällan eller aldrig får tillgång till kultur – i förorter, på landsbygd och i småorter – utlandsfödda. Detta på grund av att de bedriver uppsökande verksamhet men också för att de redan finns och är aktiva på de platser och orter som saknar kommunalt, regionalt och statligt stödda verksamheter. Genom arbetsplatsförlagd verksamhet skulle dessutom även den kulturovane möta kulturuttryck utan att aktivt själv söka upp dem.
Ett sätt att få in mer kultur i arbetslivet skulle därför kunna vara att överväga att ge möjligheter för fackliga organisationer, kulturorganisationer i samverkan med studieförbund och folkrörelser som Konstfrämjandet, Folkets hus och parker, Riksteatern eller Sveriges bygdegårdar att jobba med kulturarbetare och konstnärer för att tillgängliggöra kultur ute i arbetslivet.
Gemensamma upplevelser är demokratifrämjande. Gemensamma upplevelser på och kring arbetsplatserna kan ge gemensamma utgångspunkter för samtal, få fler att delta i samhällslivet. För många fungerar det i dag att ta del av kultur på sin lunchrast på soppteatrar eller föreläsningar men det kräver att du har makten att själv förlägga din arbetstid och att du har nära till en teater, ett bibliotek eller föreläsningssal. Ett arbete för mer kultur i arbetslivet skulle därför bidra till flera av de kulturpolitiska målen.
|
Mattias Vepsä (S) |
|