Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tredje våldsbrottet ska rendera maxstraff och tillkännager detta för regeringen.
Problemen med brottslighet är mycket stora i Sverige. Dels för att risken att bli upptäckt inte är särskilt stor, dels för att rättsväsendets otillräckliga agerande inte leder till avskräckande straff. Domare dömer ofta i den nedre delen av straffskalan, och straffen står inte i proportion till det lidande som de begångna brotten orsakat. I det allmänna rättsmedvetandet uppfattas dessa straff som orimligt lindriga.
Livsstilskriminella står för stor del av brottsligheten i Sverige. Därför krävs det straff som dels skyddar medborgarna, dels avskräcker de kriminella från att begå nya brott.
I 28 av USA:s delstater finns en regel som kallas för ”Three strikes and you are out”. Enligt denna regel döms den som har blivit dömd till fängelse två gånger och ånyo gör sig skyldig till ett brott till fängelse i 25 år eller på livstid. Denna regel är inte helt applicerbar till svenska förhållanden, men principen är värd att beakta. Antalet våldsbrott skulle sannolikt sjunka om en brottsling vid tredje våldsbrottet konsekvent tilldömdes maxstraffet.
Det krävs ett perspektivskifte i vårt svenska rättssystem. Utgångspunkten måste alltid var brottsoffrets perspektiv, inte brottslingens. Och samhällets skyddsbehov måste alltid väga tyngre än brottslingarnas behov av att vara i frihet, och därmed ges möjlighet att begå nya brott.
|
Boriana Åberg (M) |
|