Öresundsbron, HH-förbindelsen och Öresundsmetron bör finansieras gemensamt. Med statsgaranterade lån som grund skulle ett sådan infrastrukturpaket över sundet få fart på Öresundsregionen utan att det skulle kosta den svenska staten en krona.
Öresundsbron har varit ett föredömligt exempel på infrastruktur som skapat nya möjligheter utan att skapa kostnader för staterna. Användarna betalar för att köra över bron och varje år har Öresundsbron numera ett överskott som går tillbaka till den svenska och danska statskassan.
Det var genom en modell med statsgaranterade lån och användarbetalning som Öresundsbron kunde byggas. Med bron på plats kunde Själland och Skåne gemensamt bli en metropolregion. En region med Köpenhamns flygplats som navet och grund för de internationella relationer som behövs för att vara relevant för internationellt kultur- och näringsliv. Visionerna om stora vinster för södra Sverige har på många områden blivit realitet. Men potentialen är långt ifrån uppfylld.
De senaste åren har integrationen och utveckling över sundet stått stilla medan hinder efter hinder för rörelsefriheten har införts av de danska och svenska regeringarna. Id-kontroller, gränskontroller och inreseförbud har blivit en del av vardagen i det som framhävdes som en mönsterregion inom EU. Och ofta har dessa hinder införts av ena landets regering utan samtal med grannlandet. Så kan det inte fortsätta.
Ska Sverige och Danmark ha full nytta av det arbetsmarknads‑, utbildnings- och kulturutbyte som finns i Öresundsregionen är det dags att riva gränserna över sundet och bygga fler broar. Eller åtminstone förbindelser.
I årtionden har en andra förbindelse över sundet varit på agendan. HH‑förbindelsen har utretts ordentligt. Men ännu har inga slutgiltiga beslut tagits. Samtidigt har Öresundsmetron mellan Malmö och Köpenhamn blivit ett allt mer realistiskt förslag på en sammansvetsning av de två storstäderna i regionen. Dessa två förbindelser bör inte ses som konkurrenter utan mer som komplement till varandra.
I dagsläget bygger Danmark och Tyskland ihop Skandinavien med kontinenten med Fehmarn Belt-förbindelsen. Det kommer även öka transporterna över sundet och föra Sveriges industri närmare Europas kärna. Med tre förbindelser över sundet skulle godstransporter, pendlare och andra resenärer alla få plats i transportsystemet, också på sikt. Och sårbarheten vid problem med bara en förbindelse skulle försvinna.
Att bygga fler förbindelser är dock inte gratis. Därför behövs finansiering. Genom att utvidga finansieringsmodellen för Öresundsbron till de två övriga förbindelserna kan dessa byggas utan att påverka statliga infrastrukturbudgetar negativt.
Öresundsbron är på väg att bli en kassako, HH‑förbindelsen skulle bära sig själv rent ekonomiskt medan Öresundsmetron skulle behöva subventioner. Förbindelserna skulle bära upp varandra ekonomiskt enligt de utredningar som gjorts. Det skulle vara en trygg investering för pensionskassor och andra långsiktiga investerare.
Medan nya förbindelser för till exempel pensionskassorna skulle handla om en finansiell investering handlar det för våra samhällen om en investering i mycket mer. Det handlar om Skånes och Öresundsregionens framtid, den nordiska gemenskapen och vår framtid i EU.
Öresundsregionen är en temperaturmätare på relationen mellan Danmark och Sverige. Och det är tydligt att den behöver en nystart. Som nordiska partners i ett allt mer federalistiskt EU har vi med brexit förlorat vår starkaste allierade. Istället för att inse behovet av att samarbeta närmare har vi fjärmat oss från varandra och kommunikationen mellan regeringarna har försämrats.
Ska framtiden tillhöra Öresundsregionen och Norden måste regeringarna ändra riktning. Och inget skulle sätta tonen som två nya förbindelser över sundet. Det skulle inte bara gynna Öresundsregionen utan våra länder i helhet. Det är helt enkelt dags för Sverige att ta initiativ till att bygga fler broar och färre hinder i Öresundsregionen.
|
Niels Paarup-Petersen (C) |
|