Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Universitets- och högskolerådet i uppdrag att se till att elever med funktionsnedsättning har rätt till anpassningar vid skrivning av högskoleprovet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
För att antagningen till eftergymnasial utbildning ska ske med så lika och rättvisa förutsättningar som möjligt är det viktigt att antagningen sker baserat på kunskap och färdigheter i sakinnehåll snarare än förmågan att exempelvis prestera i vissa miljöer. Av den anledningen ska exempelvis nationella prov och sätt man mäter kunskap på vid behov anpassas för elever med särskilda behov. Det kan exempelvis betyda att elever med nedsatt koncentrationsförmåga kan få möjlighet att skriva prov i avskildhet och med längre provtid. Elever med dyslexi kan få delar av proven upplästa osv. Efter antagning är även landets högskolor och universitet skyldiga att erbjuda hjälpmedel och möjlighet till anpassning av studierna för personer med särskilda behov, om inte i lika stor utsträckning som i grundskolan så ändå på liknande sätt genom anteckningshjälp, talböcker och förlängda provtider.
Ansvaret för antagningen till eftergymnasial utbildning ligger främst på utbildningsanordnarna men bland annat högskoleprovet som antagningsmetod ansvarar Universitets- och högskolerådet (UHR) för. UHR har även i uppdrag att främja breddad rekrytering till högskolan, stimulera intresset för högskoleutbildning, motverka diskriminering utifrån alla diskrimineringsgrunder samt främja lika rättigheter och möjligheter inom högre utbildning.
Med anledning av det som nämnts ovan är det därför väldigt märkligt att personer med andra funktionsnedsättningar än dyslexi och synnedsättning inte får anpassningar gjorda när de skriver just högskoleprovet. UHR utredde under 2018 hur och när förlängd provtid skulle kunna ges till fler med behov än de med dyslexi. I oktober 2018 kom dock UHR med beskedet att inte gå vidare och genomföra åtgärden. Motiveringen bakom beslutet bottnar i den stora mängd regeringsuppdrag som UHR är skyldigt att prioritera i första hand och inte i att förslaget som sådant är omotiverat. Detta gör frågan än mer märklig då det ligger i UHR:s grunduppdrag om tillgänglighet, diskriminering och lika rättigheter till samt inom högre utbildning.
Sedan den 1 januari 2015 är dessutom bristande tillgänglighet en form av diskriminering enligt diskrimineringslagen. Inom det innefattas underlåtenhet att vidta skäliga åtgärder för personer med funktionsnedsättning. Det är helt oacceptabelt och fel att UHR underlåter att gå vidare med förslaget. Tvärtom borde UHR utreda fler alternativa åtgärder än förlängd skrivtid. För många med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar skulle exempelvis möjligheten att skriva provet i en mindre sal med färre personer och möjligheten att dela upp provdelarna med fler pauser vara två relativt enkla anpassningar som skulle göra stor skillnad och ge ett mer rättvisande resultat på nationella provet.
|
Ida Drougge (M) |
|