Sjukförsäkringens sjukskrivningssteg med 25-procentsintervaller upplevs av många som för stora kliv när en ska börja arbetsträna eller återgå i arbete. Regler om att arbetsträna/vara på arbetsplatsen lika mycket tid varje dag komplicerar arbetsträning för medarbetare med lång resväg. Det finns undantag för detta, men då ska det finnas medicinska underlag för att arbetsträna på annat sätt. Medarbetaren bör tillsammans med sin arbetsplats kunna göra bedömningen om hur många timmar per dag som kan vara lämpligt att arbetsträna utifrån dennes förmåga och arbetets karaktär. För många känns det inte lönt att resa längre tid än arbetsträningen.
Långtidssjukskrivna lägger väldigt mycket tid och energi på att få tillräckligt starka läkarintyg för att kunna vara fortsatt sjukskrivna. Många känner sig inte friska nog att börja arbeta eller vågar inte riskera sin sjukpenning eller lita på sin arbetsförmåga. Det tar fokus från processen att bli frisk och det känns tryggare att fortsätta vara sjuk.
Vårt samhälle behöver all den arbetskraft som finns tillgänglig. Att underlätta för sjukskrivna att bibehålla kontakt med sin arbetsplats ger en ökad känsla av sammanhang, vilket underlättar återgång till arbete. Att vara i sitt arbetssammanhang och få arbeta 100 % av sin kapacitet ger snabbare återhämtning och minskar risken för följdproblematik och utanförskap. Att ha en anledning att besöka sin arbetsplats underlättar att återvända den dagen man återfått något av sin arbetskapacitet.
En individcentrerad sjukförsäkring bör utredas, där det ska vara möjligt att våga närma sig arbete igen efter sjukskrivning med tryggheten att det finns en sjukförsäkring att falla tillbaka på om sjukdom eller mående försämras. Detta skulle kunna ske med en utveckling av särskilt högriskskydd som redan finns för dem som på grund av sjukdom eller funktionshinder riskerar att vara sjuka ofta eller sjuka länge.
|
Ola Johansson (C) |
|