Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten till en central bedömningsfunktion gällande sociala frågor och ärenden som rör barn och tillkännager detta för regeringen.
Kommunens socialtjänst har det yttersta ansvaret för att människor som bor eller vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Av socialtjänstlagens 11 kapitel, 1 och 1 a §, framgår att det finns en viss skyndsamhet i kommunens ansvar, framför allt vad gäller ärenden som rör barn och unga.
Kommunerna har därför en skyldighet att vara tillgängliga även utanför kontorstid alla timmar på dygnet, alla dagar i veckan i landets alla kommuner. Tyvärr fungerar inte alltid denna kedja och det finns tillfällen när SOS Alarms operatörer inte får kontakt med socialtjänsten i berörd kommun.
När en person eller myndighet kontaktar 112 förväntas man få hjälp. SOS Alarm har sedan 1973 uppdraget från svenska staten att hantera samtal som inkommer på nödnumret 112. I det alarmeringsavtal som finns mellan staten och SOS Alarm och som reglerar strukturen för 112-verksamheten finns ett antal hjälporgan uppräknade som kan hanteras via 112. Bland dessa ingår socialtjänsten dit SOS Alarm ska kunna vidarekoppla allmänheten alternativt en myndighet som önskar eller är i behov av att komma i kontakt med dem utanför kontorstid. Det kan handla om en socialjour eller en utsedd kontaktperson som handlägger akuta sociala ärenden under kvällar, nätter och helger. Ofta handlar det om ärenden som inte kan vänta till socialtjänstens ordinarie öppettider.
Det bör ingå i avtalet som upprättas mellan stat och upphandlad aktör att det ska finnas en central bedömningsfunktion gällande sociala frågor som rör barn och unga. Befogenheterna för aktören bakom larmnumret 112 måste utökas för att säkerställa skyddsnätet för utsatta människor med särskilt fokus på barn och unga.
|
Marléne Lund Kopparklint (M) |
|