Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur den sociala dygnsvården kan förändras så att även de yngsta utsatta barnen kan få trygghet och kontinuitet för att läka och tillkännager detta för regeringen.
I dag finns många små barn som befinner sig i en vårdkarusell som inte är värdig ett land som Sverige 2021. En 14-årig flicka som hunnit med tjugo placeringar de senaste två åren hör tyvärr inte längre till undantagen. Ett annat exempel är en flicka som vid 9 års ålder blivit omplacerad tio gånger och nu som 12-åring placerats på Statens institutionsstyrelse efter ytterligare åtta stycken placeringar på HVB-hem. Och då ska man veta att Statens institutionsstyrelse, Sis, är en myndighet som ansvarar för individuellt anpassad tvångsvård och behandling av ungdomar med allvarliga psykosociala problem och vuxna med missbruksproblem.
Med jämna mellanrum kan man läsa om små barn som placeras på Sis. I en granskning som Sveriges Radio gjorde år 2016 framkom att barn så unga som nio år hade isolerats och att en tioårig flicka hade isolerats vid tre tillfällen. Sis har i dag ingen nedre åldersgräns, men man är noga med att skriva att deras vård riktar sig till just ungdomar, inte barn. I ett SVT-reportage från 2017 uttrycker den tidigare generaldirektören Jan-Eric Josefsson att Sis har ganska stora problem med att anpassa verksamheten till mindre barn. Det pågår ett utvecklingsarbete för att förbättra vården för Sis-placerade unga som även har stora behov av psykiatrisk vård, utifrån ett regeringsuppdrag. Under 2020 fick regeringen en slutredovisning av ett analysuppdrag från 2019 som Inspektionen för vård och omsorg genomfört gällande den sociala barn- och ungdomsvården. Till det utkom också Myndigheten för vård- och omsorgsanalys med en rapport om den sociala dygnsvården för barn och unga. Inget av detta underlag nämner de upprepade vårdsammanbrotten som små barn i familjehem och HVB har utsatts för på grund av att det byggda systemet inte haft dem i åtanke.
Barn som är sex, sju eller åtta år gamla ska inte behöva utsättas för ständiga omflyttningar för att de har utvecklat ett utåtagerande beteende eller drabbats av återkommande affektutbrott. Deras beteenden är inte alltför sällan orsakade av trauman och/eller familjeförhållanden som är svåra att föreställa sig och som orsakat anknytningsstörning.
Det gemensamma för barnen är att de omhändertagits på grund av att vuxenvärlden har svikit dem och att samhället fortsätter att svika dem genom instabil vård orsakad av de många vårdsammanbrotten. Den sociala dygnsvården måste förändras för de allra minsta omhändertagna barnen så att de kan få uppleva trygghet och kontinuitet för att läka.
Barn som blir omhändertagna har redan svikits av vuxenvärlden en gång. Det får inte ske på nytt när de placeras inom den sociala dygnsvården. De behöver få uppleva trygghet för att läka. Att omhänderta barn är ett stort ingrepp i deras uppväxt som borde vara en åtgärd som ger dem vård, omsorg och ökad trygghet i deras liv.
|
Marléne Lund Kopparklint (M) |
|