Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över skadeståndssystemet till förmån för brottsoffret och inte gärningsmannen och tillkännager detta för regeringen.
I media uppmärksammades en gärningsman som utsatt en kvinna för kidnappning, tortyr, våldtäkt med mera. Denne fick 840 000 kr i skadestånd. Straffvärdet på brotten var 10 års fängelse, men efter straffrabatter dömdes han enbart till 4 år och 6 månaders fängelse och utvisning av hovrätten. Efter det sänkte Högsta domstolen straffet till 2 års fängelse och utvisning, då man bedömde att han var under 18 år vid tidpunkten för våldtäkterna. När den slutgiltiga domen kom hade gärningsmannen suttit frihetsberövad längre än strafftiden och monstret krävde därför skadestånd. Brottsoffret blev tilldömd ett skadestånd på 225 000 kr, men hon fick enbart 3 000 kr i skadestånd. Gärningsmannens skadestånd är nämligen ”fredat” så att staten inte kan utmäta det.
Skadestånd ska givetvis finnas när det begås fel i en rättsstat, men som dömd brottsling ska det finnas gränser för hur mycket som ska utges och det måste sättas i relation till vad brottsoffret/-en får. Man behöver också pröva juridiskt hur man ska göra det möjligt att utmäta den ersättning som den dömde personen har fått, till förmån för brottsoffret.
|
Marléne Lund Kopparklint (M) |
|