Övergrepp mot barn sätter spår för livet. Forskning visar också att barn som utsätts för övergrepp löper ökad risk att utsättas igen i vuxen ålder. När Ecpat Sverige 2001 publicerade rapporten ”Kommersiell sexuell exploatering av barn – en studie av kännedom om utnyttjandet av minderåriga i prostitution, pornografi och trafficking” avslöjades utnyttjande av barn i vårt land i en omfattning som dittills hade varit okänd för det officiella Sverige. Enligt Folkhälsomyndigheten har stora delar av gatuprostitutionen sedan dess flyttat över till internet, vilket gör arbete mot utnyttjande av barn över internet till en viktig trygghetsfråga.
FN:s konvention om barnets rättigheter blev svensk lag den 1 januari 2020. Även konventionens tilläggsprotokoll om åtgärder mot handel med barn, barnpornografi och barnprostitution behöver inkorporeras i svensk lagstiftning. Europarådets expertorgan med ansvar för att övervaka genomförandet av Europarådets konvention om bekämpande av människohandel (Greta) har kritiserat Sverige för att alltför många utredningar läggs på hög eller avskrivs. Påföljderna behöver stärkas för dessa brott och det politiska ägarskapet bör förtydligas, så att det står klart vilken minister som har huvudansvaret för arbetet för att barn inte ska utsättas. Ett flertal strategiska beslut krävs för att stärka barnens skydd och rättigheter, för att förebygga utnyttjande och för att skärpa påföljden för brott.
När Ecpat Sverige 2001 publicerade rapporten ”Kommersiell sexuell exploatering av barn – en studie av kännedom om utnyttjandet av minderåriga i prostitution, pornografi och trafficking” framhölls att problemet var av en omfattning som dittills hade varit okänd för det officiella Sverige. År 2003 uppgav Ungdomsstyrelsen att 1,8 % av pojkarna i årskurs 3 på gymnasiet och 1 % av flickorna själva sade sig ha haft sex mot ersättning. Motsvarande siffror år 2009 visade 1,7 % för killarna och 1,2 % för tjejerna. Studier gjorda efter 2009 har varierat när det gäller åldersgrupper, metod och urvalsgrupper, vilket gör jämförelser svåra. EU-kommissionen uppger att EU:s medlemsländer rapporterar en kraftig ökning av människohandel med barn för sexuella och andra ändamål. Mörkertalet kan dock antas vara stort.
Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) anmäls årligen mellan 12 och 15 brott rörande människohandel för sexuella ändamål med barn under 18 år, med undantag för år 2017 då 23 brott anmäldes. De flesta brotten anmäldes av Migrationsverket. Åtta av de anmälda brotten hade begåtts i Sverige. Enligt Polismyndighetens lägesrapport ”Människohandel för sexuella och andra ändamål” (nr 21) har alla kända barn som fallit offer för människohandel för sexuella ändamål i Sverige sedan lagstiftningen infördes 2002 varit flickor. Majoriteten av dem var mellan 16 och 17 år. Mörkertalen är stora och de flesta skattningar osäkra, men klart är att människohandel och sexuell exploatering av barn kräver strategiskt arbete, stärkta rättigheter och skärpta påföljder.
Vår uppfattning är att minimipåföljden för köp av sexuell handling av ett barn ska vara sex månaders fängelse. Mot bakgrund av tidigare motionsyrkanden från Liberalerna gjorde riksdagen ett tillkännagivande med denna innebörd i bet. 2019/20:JuU7. Frågan har därefter utretts och 2020 års sexualbrottsutredning presenterade våren 2021 konkreta lagförslag om skärpning av straffminimum till sex månaders fängelse. Vi förväntar oss nu att regeringen utan onödigt dröjsmål lägger fram färdiga lagförslag till riksdagen. I samband med detta bör också brottsrubriceringen ses över. En vuxen kan inte köpa sexuella handlingar av ett barn, utan när detta sker är det en form av våldtäkt.
Internet skapar nya vägar för förövaren fram till de barn som utsätts. Ett exempel på detta är så kallad sugardejting, som är ett kontraktliknande arrangemang där oftast yngre kvinnor, s.k. sugar babes, får ekonomisk ersättning i form av pengar eller presenter av män, sugar daddies, i utbyte mot sällskap och sexuell närhet. Kontaktförmedlingen sker via dejtingsajter eller appar. Enligt polisens underrättelseuppgifter är sugardejting den absolut vanligaste plattform där barn och unga gör sin prostitutionsdebut.
Sugardejting på barn är inget annat än sexuella övergrepp. Barnen är unga brottsoffer som behöver samhällets stöd. Det handlar inte om sex utan om att vuxna faktiskt köper övergrepp på barn. Barn och unga som utsatts måste ses som de brottsoffer de faktiskt är. För de barn som utsätts för sugardejting är det ofta så oerhört skamfullt att man inte själv klarar att ta sig ur situationen. Barnen söker oerhört sällan hjälp själva. Därför är socialtjänstens och polisens uppsökande arbete viktigt.
Vi anser att åtgärder omgående behöver vidtas för att försvåra det koppleri som sker via s.k. sugardejtingsajter. Därför bör regeringen ge Polismyndigheten eller andra lämpliga myndigheter i uppdrag att särskilt söka efter unga människor som riskerar att utnyttjas i prostitution via dejtingsidor på nätet eller dejtingappar genom s.k. sugardejting. Syftet ska vara att förmedla en direkt kontakt till socialtjänsten för att de utsatta ska få hjälp och stöd att lämna prostitutionen.
Jämställdhetsmyndighetens första slutredovisning av uppdraget om samordning av arbetet mot människohandel och exploatering av barn presenterades i april 2019. Där understryks vikten av att polisen i samverkan med socialtjänst arbetar aktivt och uppsökande. Trots att såväl prostitution som sugardejting förekommer i hela landet har ingen aktör haft ett övergripande nationellt ansvar för att lokalisera, identifiera och förhindra att barn och unga blir sexuellt utnyttjade mot ersättning. Det saknas i dag systematiska undersökningar kring barns erfarenhet av människohandel genom sex mot ersättning. Den kunskapen behövs och ansvaret för den måste samordnas. Vi vill ge en aktör övergripande nationellt ansvar för att kartlägga barns erfarenheter av sex mot ersättning. Med den kunskapen underlättas arbetet med att förhindra, lokalisera och identifiera att barn och unga blir sexuellt utnyttjade.
Det är mycket viktigt att barnperspektivet alltid finns närvarande i arbetet mot människohandel och kommersiell handel med sex. Offrens utsatthet vid denna form av brottslighet är än större när det handlar om barn.
Det behöver finnas god kunskap kring kommersiell sexuell exploatering av barn i hela rättskedjan, från poliser och åklagare till domstolsväsendet. För att upptäcka och förebygga sexualbrott mot barn behöver även andra som arbetar med barn, exempelvis de inom socialtjänsten och skolhälsovården, höjd kunskap. Det är viktigt att kunskapen om deras rättigheter och utsatthet för kommersiell sexuell exploatering förmedlas till alla som arbetar med barn, också till dem som i sin framtida profession kommer att möta och arbeta med barn.
Under lång tid har Polismyndighetens nationella operativa avdelnings underrättelsetjänst (Noa UND), i samverkan med socialsekreterare från polisens prostitutionsgrupp i Stockholm, arbetat genom att leta upp unga personer på internetforum och erbjuda stöd och hjälp samt att upptäcka om brott, t.ex. köp av sexuell handling, har begåtts och i så fall inleda en förundersökning för att lagföra förövarna. Deras arbete måste stärkas och underlättas och erfarenheterna bli ett underlag för den nationella strategi som nu, tack vare initiativ från Liberalerna, är under utarbetande för att förebygga och bekämpa våld mot barn.
Europarådets expertorgan med ansvar för att övervaka genomförandet av Gretas rapport från 2018 är positivt till upprättandet av ett nationellt stödprogram för personer som har fallit offer för människohandel och till inrättande av specialiserade polisenheter för bekämpning av människohandel. Polis och andra relevanta aktörer i Sverige uppmanas att inta en mer proaktiv strategi för att identifiera potentiella offer för människohandel. Samtliga dessa delar måste även innefatta ett barnrättsperspektiv; särskild ansträngning bör riktas mot att identifiera och stötta barn som offer för människohandel, och detta arbete bör bli en del av den nationella strategi som vi föreslår ovan.
Enligt Europol finns det 3 600 olika nätverk av organiserad brottslighet som är aktiva i EU. Deras verksamhet är ofta diversifierad, med många olika kriminella verksamheter samlade i koncernliknande strukturer. I den organiserade brottslighetens alltmer diversifierade portfölj är människohandel med barn för sexuella ändamål ett mycket lönsamt affärsområde. Barn förs dit efterfrågan finns.
EU-kommissionen har varit pådrivande i kampen mot människohandel, bland annat genom det så kallade traffickingdirektivet 2011 (2011/36/EU). Traffickingdirektivet innehåller minimiregler om brottsrekvisit, det vill säga förutsättningarna för att en gärning ska vara straffbar, och om påföljder för människohandel. EU har även regler som ger tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel rätt till uppehållstillstånd i minst sex månader om de samarbetar med polisen för att motverka människohandel och olaglig invandring. Rätten gäller även för personer som själva har invandrat olagligt till EU. Många offer anser det dock inte värt priset att ta den risk som det innebär att träda fram. Mer måste göras för att offer för människohandel ska våga ge sig till känna och vittna.
Liberalerna anser att EU ska utöka sitt arbete för att skapa varningssystem och samarbeta tätt med myndigheter i ursprungsländer för människohandel och i länder där barn utsätts för övergrepp. På längre sikt vill Liberalerna att EU:s polissamarbete Europol ges möjlighet att agera operativt runt om i Europa mot gränsöverskridande grov brottslighet. Samma ska gälla åklagarsamarbetet Eurojusts motsvarande roll vad gäller samordnad ledning av förundersökningar.
En sammanhållen reform av Europol och Eurojust i denna riktning kräver fördragsändring och det finns mycket att göra på vägen dit för att stärka det gemensamma arbetet mot grov gränsöverskridande brottslighet. Detta beskrivs närmare i vår rättspolitiska motion.
Enligt Folkhälsomyndigheten har gatuprostitutionen i Sverige mer än halverats sedan 1995. I stället sker i dag många kontakter via internet. Varje år skickas cirka 10 000 tips om sexuell exploatering av barn på nätet till svensk polis från NCMEC. Studier visar att övergrepp på nätet kan ge lika allvarliga symptom som övergrepp utanför. Sedan Ecpat Hotline startade har våldet i det material som organisationen granskar blivit allt grövre och barnen allt yngre. Forskning visar att risken att utsättas är högre hos barn med psykisk ohälsa, sämre föräldrarelationer och/eller låg självkänsla, och hos barn som delar med sig av personuppgifter, som söker efter kontakt eller som postar avklädda bilder. En särskild riskgrupp är barn som tidigare har varit utsatta för trauma. Barn som har en extra stark beroendeposition gentemot vuxna, till exempel funktionshindrade barn, är även de extra utsatta och behöver uppmärksammas och stärkas. Slutligen kräver barns dubbla utsatthet i hederskultur och under hedersrelaterat våld att metoder utvecklas för evidensbaserat stöd och behandling.
Rättsväsendets möjligheter att identifiera de barn som utsätts måste värnas. För att övergreppsmaterial ska kunna upptäckas, raderas och rapporteras och för att barnen i övergreppsmaterial ska kunna identifieras måste digitala ansiktsigenkänningsverktyg även fortsatt kunna användas. Den nya e‑privacy-förordning som de senaste åren förhandlats mellan EU:s medlemsstater måste även fortsatt möjliggöra detta arbete.
Barnpornografibrottet ska helt eller delvis flyttas till brottsbalkens kapitel om sexualbrott och ges en rubricering som bättre uttrycker allvaret i att ladda ned, titta på eller sprida skildringar av sexuella övergrepp på barn. Brottsrubriceringen ”dokumenterade sexuella övergrepp mot barn” kan vara lämplig. En av dagens barnpornografibrott, helt eller delvis, och en ändring av brottsrubriceringen ska inte innebära att det kriminaliserade området minskar.
Kunskap är en nyckel. Allmänheten behöver nås av information om hur vuxna kan anmäla kränkande bilder och filmer av övergrepp mot barn.
Enligt Nationella trygghetsundersökningen (NTU) utsattes en av tre unga tjejer av ett eller flera sexualbrott förra året. Mörkertalet sägs även vara stort.
Utsatta barns stöd måste stärkas och bli likvärdigt över landet. Regeringen bör därför se över möjligheten att inrätta strategiskt placerade regionala barnahus som sammantaget täcker hela landet, så att varje barn som utsätts får ett gott, samordnat omhändertagande under utredningen av svåra övergrepp som det kan ha utsatts för. Även barnens tillgång till långsiktigt stöd och vård för posttraumatisk stress behöver öka i regionerna. Nationella riktlinjer bör övervägas för att värna dessa barn.
I dag finns ingen utpekad ansvarig för utbildning om människohandel med barn och exploatering av barn. Olika myndigheter har olika interna utbildningar. En myndighet bör ges ett regeringsuppdrag kopplat till kompetenshöjande insatser på detta område, för att i samarbete med expertorganisationer stärka såväl kunskapen som kunskapsspridningen om stöd till och vård och bemötande av barn som har utsatts för övergrepp, inklusive övergrepp på nätet. Inte minst behövs ett utbildningsuppdrag för att säkra och stärka kompetensen hos yrkesgrupper som möter barn.
Offer får ofta behandling utifrån att det är ett självskadebeteende, och ses inte som brottsoffer. Det är inte acceptabelt. Utsatta barn måste erbjudas traumabehandling och förövarna lagföras. Det är även viktigt att socialtjänsten arbetar i nära samverkan med polisen och att det finns en tydlig handlingsplan för hur kommuner ska arbeta mot sexuellt utnyttjande av barn. Polisen besitter kunskap och befogenheter för att hitta utsatta unga genom spaning på nätet, där både offer och förövare identifieras. Socialtjänsten kan direkt slussa vidare utsatta unga till stöd eller snabbt fatta beslut om ett omhändertagande (LVU) vid behov.
Genom att årligen ställa frågor kring utsatthet och våld till alla barn kan man upptäcka barn som far illa och sätta in riktade insatser där det finns ökade behov. Det ska även alltid finnas snabbt tillgänglig traumabehandling för de barn som utsätts. Det handlar om unga brottsoffer i behov av stödinsatser utan dröjsmål.
Sverige var det första landet i världen med obligatorisk sexualundervisning och i dag ingår sex och samlevnad som en integrerad del i många av kurs- och ämnesplanerna både i grundskolan och på gymnasiet. Begrepp som sexualitet, relationer, kön, jämställdhet och normer är inskrivna i flera av kurs- och ämnesplanerna. Det innebär att ansvaret för kunskapsområdet vilar på flera lärare och ska tas upp inom ramen för många kurser och ämnen. Kvaliteten i undervisningen varierar dock alltför mycket mellan olika skolor.
Eftersom sex och samlevnad inte har varit en obligatorisk del under lärarutbildningen saknar många lärare såväl kunskap om att de ska undervisa i det som verktyg för att faktiskt göra det. Den enskilda läraren lämnas att själv ta fram innehåll men också att veta och se var i undervisningen det faktiskt kommer in. Också i förskolan saknas verktyg och kunskap för att arbeta med dessa frågor. Liberalerna har därför medverkat till reformer så att frågor kring sex och samlevnad ska vara en obligatorisk del av lärarutbildningen. Det är nu viktigt att följa upp detta så att förändringen får genomslag.
Enligt undersökningar (t.ex. en undersökning 2014 riktad till ett representativt urval av cirka 6 000 ungdomar i gymnasieåldern) utsätts ett av fem barn i Sverige för någon form av sexuella övergrepp under sin uppväxt. Få ämnen är också så påverkade av sin samtid som just undervisningen i sex och samlevnad. Barn och unga behöver ha kunskap och möjlighet till samtal om sexuella övergrepp, sexuell exploatering, om sin rätt till kroppslig integritet, om sexuella gränser, om ömsesidighet, om kommunikation och om stereotypa könsroller, liksom om hur kroppen fungerar fysiskt.
|
Juno Blom (L) |
|
|
Lina Nordquist (L) |
Johan Pehrson (L) |
|
Maria Nilsson (L) |
Gulan Avci (L) |
|
Christer Nylander (L) |
Mats Persson (L) |
|
Allan Widman (L) |
|