Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera, och vid behov ompröva, den lagstiftning som tillåter fri etablering av privata vårdcentraler och tillkännager detta för regeringen.
Att medborgarna har möjlighet att välja vilken vårdcentral de vill ansluta sig till är väldigt viktigt. Att också kunna ”lista sig” hos en namngiven läkare är väldigt positivt, och det är utmärkt att regeringen för närvarande arbetar med den frågan. Många andra yrkesgrupper inom primärvården ger också en stor trygghet, till exempel diabetessjuksköterskor, hjärtsjuksköterskor, fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Dessa skulle också kunna utgöra en vårdtagares fasta vårdkontakt.
När en region ska planera sin primärvårdsverksamhet finns många olika faktorer att ta hänsyn till för att kunna erbjuda bästa tänkbara vård till innevånarna. En sådan faktor är var en vårdcentral ska finnas. Systemet med att privata vårdgivare får etablera sig varhelst de finner det lämpligt har inte ökat valfriheten i särskilt många områden. Uppenbart är att man väljer att etablera sig där man kan göra en så stor ekonomisk vinst som möjligt, det vill säga oftast centralt, väldigt sällan på landsbygden och väldigt sällan i socioekonomiskt utsatta områden. I många stadskärnor är det tätt mellan privata vårdcentraler, medan de på landsbygden lyser med sin frånvaro. För regioner med stor geografisk yta och gles befolkning innebär detta avsevärda problem att upprätthålla en jämlik tillgång på vård.
Därför är det angeläget att noggrant utvärdera, och vid behov ompröva, den lagstiftning som tillåter fri etablering av privata vårdcentraler utan att regionen som faktiskt betalar för vården har något som helst inflytande.
|
Malin Larsson (S) |
Jasenko Omanovic (S) |