Strandskyddslagen var en uppföljning av den ”fritidsutredning” som presenterats 1938. Begreppet allemansrätt etablerades och med den andra lagstiftade semesterveckan önskade man från myndigheternas sida underlätta för tätorternas befolkning att komma ut i naturen. Att ingen besökt platsen någonsin spelar i detta fallet ingen roll.
Strandskyddsregelns syfte är att främja friluftslivet och allmänhetens möjlighet att finnas nära vatten, oavsett om det är hav, sjö eller ett torrt dike. Nuvarande strandskyddsregler och tolkningen av dessa är horribla. Många gånger så tolkas de på ett sätt som gör att allmänhetens tillgång till vattennära områden försvåras eller helt uteblir. Tänker här på att områden nära vatten snabbt växer igen om ingen sköter om marken. Istället för att motarbeta så kan samarbete leda till bra saker, skapa synergier.
Hästnäringen är stor i Sverige, det är ca 30 000 personer heltidssysselsatta och den samhällsekonomiska omsättningen uppgår till cirka 46 miljarder kronor per år. Lägger vi till att gröna näringar som också har djur som kan beta strandnära så ökar siffran ordentligt. Idag får inte djur beta strandnära om det inte görs av djur som utgör ägarens huvudsakliga försörjning. Här finns tolkningsutrymme och tjänstemän inom samma förvaltning gör olika tolkningar. Detta är orättssäkert och orimligt. Dagens regelverk är omodernt och inkräktar på den mycket viktiga äganderätten. Sverige behöver fler företagare, inte färre. Detta speciellt på landsbygden där mikro 2 företagande är större än i övriga delar av landet. Vi uppmanar till översyn av strandskyddsreglerna för att inte vattennära områden växer igen, där djuren kan hjälpa till att hålla landskapen öppna.
|
Sofia Westergren (M) |
Alexandra Anstrell (M) |