I klimatdebatten framhålls emellanåt att det behövs ett slutdatum för försäljning av fossila bränslen.
Ett förbud mot dessa bränslen skulle dock medföra en enorm kapitalförstöring och ett gigantiskt berg av oanvändbara fordon och maskiner som måste skrotas ut långt före att de uppnått sin ekonomiska livslängd. Det skulle också slå hårt mot samhället.
Ur en livscykelanalys är det oftast bäst att använda produkter så länge som möjligt jämfört med att skrota dem i förtid, detta eftersom det kostar mycket energi och resurser att producera nya produkter och skrota gamla.
Om man i närtid skulle förbjuda försäljning av bensin och diesel skulle det också slå hårt mot många samhällssektorer. Det handlar inte bara om stopp för reservkraftverken för sjukhus, industrier och djurstallar, utan också om stora problem för industrin, försvarsmakten och hushållen. Sverige är idag också beroende av oljekraftverk som reservkraft, vilket skulle omöjliggöras utan olja. All flygtrafik i landet skulle dessutom stoppas, liksom all tågtrafik på ej elektrifierade banor.
Man skulle dessutom i förtid tvingas skrota ut gräsklippare, snöskotrar, traktorer, hjullastare, stridsvagnar, bandvagnar, flygplan, vattenskotrar, motorbåtar, motorsågar och andra bensindrivna handverktyg, skördetröskor, mopeder, snöslungor, motorcyklar, pistmaskiner, veteranbilar, brandbilar, lastbilar, ambulanshelikoptrar, sopbilar, statliga vägfärjor, skärgårdstrafik, större färjor, fartyg och isbrytare. Listan kan göras hur lång som helst.
Frågan är hur allt detta avfall skulle tas om hand och vem som ska betala kapitalförstöringen?
Det borde vara uppenbart för varje politiker att man inte under överskådlig tid kan förbjuda försäljning av bensin, diesel och olja. Detta borde riksdagen tydligt deklarera och ge regeringen i uppdrag att noga analysera effekterna innan man ens tänker tanken att lägga sådana förslag.
|
Kjell Jansson (M) |
|
|
Sten Bergheden (M) |
Sofia Westergren (M) |
|
Lars Beckman (M) |
Jan Ericson (M) |