Griftefrid innebär en respektfull behandling av en avliden eller de objekt som en avliden representerar, till exempel en gravsten. Till ansvar för brott mot griftefriden döms den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller avlidens aska, öppnar grav eller på annat sätt gör skada på kista, urna, grav eller något annat vilorum för de döda. För brott mot griftefrid är straffskalan böter eller fängelse i högst två år enligt brottsbalken 16 kap. 10 §.
Under senare år har flertalet fall uppmärksammats där den åtalade friats från mord efter att mycket grovt ha skändat en kropp i syfte att dölja bevis. Då dödsorsak inte gått att fastställa döms inte gärningsmannen för mordet, utan enbart för brott mot griftefriden och kan slippa undan med max två års fängelse. Med dagens straffrabatt innebär det inlåsning i ett år och fyra månader. Straffet för mord är 10 till 18 år, i vissa fall livstid. Även om det för allmänheten varit uppenbart att den som skändat kroppen genom exempelvis styckning också varit den som bragt personen om livet går det alltså inte att döma för något annat än brott mot griftefriden, då bevis saknas. Detta trots att den åtalade själv, genom sin hantering av den avlidnes kropp, försvårat eller i vissa fall omöjliggjort fastställandet av dödsorsaken.
Det är skillnad på att exempelvis sparka omkull en gravsten och att stycka en kropp i syfte att försvåra upptäckt och på så sätt dölja ett grövre brott. Det är därför inte rimligt att straffet för det sistnämnda är så lågt. För andra brott med syfte att försvåra för rättsapparaten såsom bevisförvanskning, skyddande av brottsling och mened finns ett grovt brott som möjlig påföljd.
Med anledning av detta, och den skymf det innebär för offrets anhöriga, bör en ny brottsrubricering – grovt brott mot griftefriden – införas, och straffskalan kraftigt utökas så att straffet står i proportion till brottet och avskräcker en mördare från att skända offrets kropp för att kunna undgå ett reellt straff.
|
Angelica Lundberg (SD) |
|