Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över tillståndsprövning för uppvisning av fordon vid evenemang och tillkännager detta för regeringen.
Med cirka 200 000 personer och drygt 1 000 föreningar förvaltar civilsamhället på ideell folkrörelsebasis vårt rullande kulturarv. Många enskilda men också hembygdsmuseer och andra lokala museer ingår. Detta kulturarv möts inte sällan av krav från samhället som inte enbart är försvårande utan också direkt hindrande. En viktig del i det arbetet är däremot att möjliggöra motorträffar och synas för allmänheten för att intresset ska kunna upprätthållas. Sverige har och ska ställa tydliga krav vad gäller säkerhet och trygghet på våra vägar, men föreskrifter kan i vissa fall försvåra motorträffar i stället för att hitta konstruktiva sätt att både kunna uppfylla högt ställda säkerhetskrav och möjliggöra arrangemang.
Under 2018 trädde Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tävling eller uppvisning med motordrivna fordon på väg, TSFS 2018:2, i kraft. Nu växer oron att de är otydliga. Om de dessutom kommer att tillämpas på det sätt som utredarna har beskrivit fullt ut kan det medföra att mängder med arrangemang med historiska fordon i framtiden kan komma att genomföras i strid med bestämmelserna och belasta länsstyrelserna med icke-frågor som förlänger handläggningstiden, eller så kommer dessa arrangemang helt enkelt att tvingas upphöra.
Ett exempel är kravet på att en ansökan ska skickas in senast fyra månader innan arrangemanget äger rum, vilket ställer till det för många föreningar då beslut kan fattas sent om enskilda arrangemang och genom olika nätforum kan enskilda arrangemang genomföras en kort tid efter att de har beslutats. Föreskriften går även längre än behoven, och det ursprungliga syftet när ordningslagen ändrades har därmed gått förlorat. Därtill är inte föreskriften heller proportionell och ger inte heller länsstyrelserna eller arrangörerna rätt vägledning.
Att Transportstyrelsen även väljer att exemplifiera uppvisning i samband med motorfordon på väg utifrån säkerhets- och framkomlighetsaspekten i stället för kopplingen till andra tävlingsmoment än att göra en fysisk bedömning ger även en felaktig bild av arrangemangstyperna. Föreskriften frångår därmed sitt syfte att underlätta för arrangörer och länsstyrelserna. Tvärtom öppnar formuleringen upp för en vid rättsosäker tillämpning.
Enligt den tidigare rådande ordningen prövade länsstyrelserna offentliga tillställningar enligt ordningslagen om dessa avsåg en tävling eller uppvisning på väg i motorsport. Alla andra tävlingar prövades enligt ordningslagen även av Polismyndigheten.
Det nya förslaget innebar däremot att länsstyrelserna ensamma ska pröva en tävling på väg med andra fordon. Det man år 2001 avsåg att reglera på ett konsekvent sätt var att tävlingar på väg skulle behandlas på samma sätt oavsett om det var tävlingar med motorfordon (dvs. motorsport enligt ordningslagen) eller tävlingar med andra fordon, enligt 1 kap. 4 § andra stycket trafikförordningen.
Om fordon framförs på allmän väg bör länsstyrelserna inte pröva sådana offentliga arrangemang där det inte föreligger behov av en särskild reglering som kan behövas för att förebygga en fara eller olägenhet för trafiken och för dem som bor eller uppehåller sig vid vägen eller som behövs av något annat skäl. Arrangemang som följer gällande trafikregler och inte utgör en fara eller olägenhet för någon annan ska inte kräva en ansökan eller tillstånd.
Med anledning av motionens intentioner behöver tillståndsprövning för ursprung ses över.
|
Cecilia Widegren (M) |
|