Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra särskilda beredskapspolisen och tillkännager detta för regeringen.
Den särskilda beredskapspolisen var fram till dess den avskaffades polisens operativa enhet för antisabotageverksamhet under höjd beredskap och när landet är i krig. Dess främsta uppgift var att bevaka och skydda objekt och anläggningar som bedömts vara viktiga för landets totalförsvar. Särskilda beredskapspolisen skulle kunna genomföra spaning och uppspåra fientliga sabotagegrupper som sedan kunde gripas eller nedkämpas.
Särskilda beredskapspolisen var i första hand militärt utbildad. Där fanns militärpoliser, basjägare från marinen eller flygvapnet, FN-soldater (med erfarenheter från Bosnien och KFOR) och andra lämpliga personalkategorier. Beredskapspoliserna hade vanan att arbeta i grupp och god kunskap om vapenhantering och leddes av erfarna poliser med särskild ledarskapsutbildning.
Särskilda beredskapspolisen avskaffades mot bakgrund av att antalet poliser vid den tidpunkten bedömdes vara tillräckligt och att verksamheten bedrevs på sparlåga. Dagens situation är annorlunda och behovet av en beredskapspolis som är redo att agera vid särskilda händelser är ett faktum.
Försvarsberedningen föreslog i rapporten Motståndskraft – Inriktningen av totalförsvaret, 2017, att beredskapspolisen skulle återinföras. Beredningen drog slutsatsen att det finns behov av en resurs för att kunna förstärka polisen vid höjd beredskap och krig. I samband med krigsfara och krig kommer behovet av att skydda viktiga objekt, förstärka gränsövervakningen samt bistå i befolkningsskyddet att öka avsevärt.
Försvarsberedningen föreslog att en förstärkningsresurs till polisen skulle upprättas, vilken skulle utformas för situationer då det finns beslut om och behov av en resurs för att kunna förstärka polisen vid höjd beredskap och krig. Enligt Försvarsberedningen bör personalen i första hand vara personer som avslutat sina anställningar som poliser eller annan personal med relevant utbildning för de uppgifter som förstärkningsresursen ska lösa vid höjd beredskap och krig. Med uttagning och rekrytering till förstärkningsresursen bland dessa personalkategorier säkerställs krigsplacering av lämpliga personer samtidigt som utbildningstiden förkortas. Personalen inom förstärkningsresursen bör krigsplaceras i Polismyndighetens krigsorganisation med civilplikt. De kan liknas med den gamla allmänna beredskapspolisen och det är just denna del man ska utreda på Justitiedepartementet.
Polisen har idag inte resurser för att kraftsamla över tid utan att deras ordinarie uppgifter påverkas negativt. Inom polisen i ingripandeverksamheten finns det röster som hävdar att antalet poliser i just ingripandeverksamheten ligger någonstans mellan 5 000 och 7 000 nationellt i tjänst i tre skift inklusive de regionala insatsstyrkorna.
De blygsamma tillskotten av nya poliser försvinner in i myndigheten och tillskottet i utanförskapsområdena når inte upp för att kunna täcka behoven överallt. Det är inte enbart poliser i daglig verksamhet som saknas. Saknas gör även polisens resurser för att hantera omfattande naturkatastrofer, komplexa olyckor, hybridangrepp och krig.
Med ett återinförande av särskilda beredskapspolisen ökar möjligheten att säkra tryggheten i det svenska samhället när den ordinarie polisen inte räcker till.
|
Margareta Cederfelt (M) |
|