Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda att inköpspriset för permanentbostad vid försäljning bör justeras för inflation vid beräkning av realisationsvinst och tillkännager detta för regeringen.
De flesta privatpersoner som köper en bostad gör detta primärt för att ha någonstans att bo och kanske bilda familj, inte i spekulationssyfte eller för att tjäna snabba pengar. När en privatperson säljer sin permanentbostad tas idag ingen hänsyn till inflationen vid beräkning av realisationsvinst. Detta slår hårt mot främst äldre människor som bott länge i sina hus eller bostadsrätter.
Ett räkneexempel: Ett par födda 1945 köper 1970 ett radhus för 100 000 kr i utkanten av en medelstor stad. De bildar familj och skaffar barn som växer upp och flyttar ut. 2017 orkar man inte längre ta hand om huset som blivit för stort och innebär för mycket arbete, och huset säljs för 1 000 000 kr.
Utan hänsyn tagen till inflationen innebär detta att paret skall betala vinstskatt på mellanskillnaden mellan inköpspriset 100 000 kr och försäljningspris 1 000 000 kr, alltså 900 000 kronor. Med hänsyn tagen till inflationsindex uppgår inköpspriset istället till 778 000. Säljarna skall betala vinstskatt på mellanskillnaden som då uppgår till 222 000 kronor.
Detta förslag skulle innebära att fler äldre människor fick råd att byta boende utifrån individuella behov, vilket även skulle ge positiva följdeffekter i form av mer rörlighet på bostadsmarknaden. För att helt säkert utesluta spekulationsaffärer bör en tidsgräns finnas för hur många år säljaren ägt fastigheten och varit mantalsskriven på samma adress om regeln skall gälla, förslagsvis 15 år.
|
Jonas Andersson i Skellefteå (SD) |
|