Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en strategi för att öka den gårdsnära slakten i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
År efter år får vi läsa fruktansvärda historier om verkligheten bakom slakt där oförlåtliga incidenter och en undermålig hantering av individer avlöser varande. Vi får höra om överfulla djurtransporter där djur som saknar band till andra djur tvingas ihop i trånga utrymmen och om orimligt långa transportsträckor, i vissa fall har denna hantering resulterat i kroppsskador. Detta sker trots att det i dag finns tydliga regler att förhålla sig till avseende lastning, förflyttning och avlastning. Vidare vet vi vilken stress som framkommer under på- och avlastning, samt när olika djur tvingas lämna sin trygga flock och den plats de levt på inför kommande slakt och sedan förs till en för dem helt främmande plats. Faktum är att dödsfall i samband med djurtransporter är förhållandevis vanligt förekommande, just till följd av den orimliga hantering som närmast kommit att bli en norm.
Trots att svensk djurskyddslag som säkerställer en viss nivå på djurvälfärd gäller under hela livet, inklusive de sista dagarna eller timmarna innan ett djur ska slaktas finns det alltså betydande brister. Det kommer naturligtvis alltid att finnas ett behov av att transportera djur till en annan plats för slakt, ibland också ett ganska stort antal djur. Dock finns det goda möjligheter att minska detta behov genom att använda sig av mobila slakterier, ett system som används storskaligt i flera andra länder, däribland USA men som i dag inte är så jättevanligt i Sverige.
Hur går då detta till? Behörig personal transporterar flyttbara slaktanläggningar till djurens hem och eventuella uppfödningsplats, där de individer som ska slaktas kan vara nära sin trygga hemmiljö med andra djur och den bonde de känner igen. Det blir både en mer tidseffektiv och mer djuretisk metod för alla parter. När slakten är avslutad har djuren sluppit ett flertal betydande stressmoment, och transporten kan därefter åka iväg med köttet.
Att ta efter andra länder som i högre utsträckning använder sig av denna metod borde inte vara särskilt svårt i ett land som Sverige, som redan har en förhållandevis hög nivå på djurvälfärd. Regeringen bör inrätta en strategi för hur den gårdsnära slakten i Sverige kan öka utan att äventyra bedövning eller djurvälfärden i övrigt.
|
Markus Wiechel (SD) |
|