Reglerna om fri rörlighet inom EU/EES-området innebär en långtgående rätt för EU/EES-medborgare och deras familjemedlemmar att fritt röra sig och uppehålla sig i hela EU/EES-området. Enligt huvudregeln får en EU/EES-medborgare vistas i en annan medlemsstat i tre månader utan annat krav än giltigt id-kort eller pass så länge han eller hon inte blir en orimlig belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem. För rätt till vistelse i en annan medlemsstat under längre tid än tre månader krävs att EU/EES-medborgaren uppfyller vissa villkor, exempelvis är anställd eller arbetssökande med en verklig möjlighet att få en anställning. En EU/EES-medborgare som efter tre månaders vistelse inte uppfyller villkoren för denna s.k. uppehållsrätt får utvisas, såvida han eller hon inte har sökt och beviljats uppehållstillstånd.
Polisen har idag i uppdrag att rapportera EU-medborgare som saknar rätt att vistas i Sverige till Migrationsverket. Problemet är dock att det väldigt sällan sker och att då det sker brukar det handla om en slump. Har en rapportering skett finns det idag inte någon uppföljning av ärendet, vilket självfallet är ett problem, och problemet blir inte mindre av att personen som kontrolleras nästan säger själv att vederbörande vistats i landet i mer än tre månader.
Fram till den 1 maj 2014 var EU-medborgare som önskade stanna i mer än tre månader i Sverige tvungna att registrera sig hos Migrationsverket och samtidigt bevisa att vederbörande kunde försörja sig själv under vistelsen. Registreringar sker i flera länder i Europa men avskaffades dessvärre i Sverige, vilket har spätt på redan svåra problem. Sedan registreringen upphört har problematiken med EU-migranter som inte kunnat försörja sig själva nämligen ökat kraftigt, och på flera håll går skattemedel åt till att försörja eller underlätta för deras vistelse, trots att kravet på att kunna försörja sig själv för att få stanna i landet finns kvar. Då kontrollen närmast kan betraktas som obefintlig kan Migrationsverket, som har i uppgift att utvisa personer som saknar uppehållsrätt men saknar övervakningsuppdrag, inte göra särskilt mycket.
Registreringen för EU-medborgare som tidigare avskaffats måste återinföras och dagens rapportering måste följas upp. Dessutom bör kontrollen på EU-medborgare som saknar asylskäl intensifieras så att de kan utvisas snarast möjligt. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Sedan 1950 har Sverige varit med i FN:s vidarebosättningssystem och vi är som land internationellt kända för att vara solidariska gentemot medmänniskor som söker skydd och hjälp, då främst genom ett generöst internationellt bistånd. Detta ska vi vara stolta över, och det råder en bred enighet om att vi bör fortsätta bistå med att ta emot flyktingar som är i behov av att komma till ett nytt värdland genom FN:s kvotflyktingsystem, när förutsättningarna för ett värdigt mottagande finns.
Samtidigt som vi kan tycka att detta är en viktig insats kan vi inte bortse ifrån alla de problem som finns i Sverige idag som en följd av den förda migrationspolitiken, där asylinvandringen innebär och har inneburit en stor påfrestning för det svenska mottagandet. Detta minskar möjligheten till ett värdigt mottagande. Om vi bortser ifrån det och istället fokuserar på att många, oavsett vilken sorts flyktingar de är, får det svårt att bli en del av det svenska samhället, är det tydligt att det finns mycket att göra.
Det finns oändligt många flyktingar som idag vill få hjälp av FN att bosätta sig i andra länder och många av dessa innehar kvalifikationer, erfarenheter och utbildning som Sverige är i behov av. Då ett av de bästa sätten att bli en del av den svenska gemenskapen är att snabbt få in en fot på arbetsmarknaden kan man på detta sätt slå två flugor i en smäll genom att de flyktingar vars yrkeskompetens behövs i Sverige premieras i de fall då två i övrigt likvärdiga kandidater står emot varandra. Dessa har en större chans att bli en del av det svenska samhället än slumpvis utvalda personer som kanske har långt att gå för att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Personer som innehar kompetens vi saknar kan således få en snabbstart i Sverige där de lär känna personer inom samma yrkeskategori samtidigt som de har en ökad chans till naturlig samhällsorientering. Regeringen bör utreda möjligheten till detta.
|
Markus Wiechel (SD) |
Sara Gille (SD) |
|
Alexander Christiansson (SD) |
|