Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning i syfte att stärka äganderätten i skogsbruket och tillkännager detta för regeringen.
Svenskt skogsbruk är beroende av att de hundratusentals privata skogsägare som bedriver familjeskogsbruk ges goda förutsättningar att bedriva sin verksamhet. För alla dessa människor som brukar skogen, och kanske har brukat den i generationer, är respekten för äganderätten essentiell, men idag är äganderätten under attack.
Skogsstyrelsen får bestämma att man som skogsägare inte får avverka ett visst område för att en individ av en sällsynt art har vistats i området vid enstaka tillfällen och man får ingen ekonomisk kompensation som markägare vid rådighetsinskränkningar med stöd av artskyddsförordningen, dvs. om man inte vänder sig till domstol. Det finns exempel på att enskilda förlorat upp till 100 procent av sina intäkter och inte heller fått någon statlig ersättning, och det är fullständigt oacceptabelt.
Regeringen tillsatte i maj 2020 en särskild utredare som ska se över artskyddsförordningen och miljöbalkens ersättningsbestämmelser. Skyddet av fåglar i förordningen bör förändras från ett individperspektiv till ett artperspektiv och markägarens rätt till ersättning måste säkras.
All nyckelbiotopsklassificering som nu utförs av enskilda länsstyrelser, i synnerhet i samband med avverkningsanmälan eller ägarskiften, behöver dessutom avbrytas till dess att den kan utföras rättssäkert, vilket bör definieras som att skogsägaren antingen samtycker till klassningen eller kompenseras ekonomiskt.
Vars och ens egendom ska vara tryggad gentemot staten, men så fungerar det inte i praktiken. Smygsocialiseringen av mark måste upphöra. Istället är det frihet under ansvar som fortsatt ska gälla som grundprincip för svenskt skogsbruk, och frivilliga avsättningar ska vara huvudinriktningen.
Ingen avverkning av skog ska kunna stoppas utan att man som skogsägare får full ekonomisk kompensation, ingen skogsägare ska behöva vända sig till domstol för att få ut sin ersättning och expropriationsersättningarna i Sverige borde höjas.
Sverige behöver dessutom bevaka så att rådigheten över skogen stannar inom landet. Makten över skogen ska ligga nära människorna det berör, och EU ska inte bedriva någon gemensam skogspolitik. Varje EU-land självt skall råda över sina naturtillgångar och särskilt angeläget är det att hindra att EU beslutar om avverkningstak för skogsbruket i de enskilda medlemsländerna.
Skogen är framtiden. Fler borde därför kunna få möjlighet att känna entusiasm och framtidstro inför att ta över det skogsbruk som deras föräldrar och tidigare generationer byggt upp. För att detta ska vara möjligt krävs dock att äganderätten respekteras och stärks. Mot bakgrund av ovanstående föreslås att riksdagen ställer sig bakom att tillsätta en utredning om att stärka äganderätten i skogsbruket.
|
Christian Carlsson (KD) |
|