Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stryka 33 § jaktlagen till förmån för en sund klövviltstam och en ökad tillväxt av svensk grön ekonomi och tillkännager detta för regeringen.
Svensk skog har i alla tider varit en källa till värme, skydd, trygghet och inkomster. Idag är skogen vår största nettoexportkälla.
Vi har samtidigt en mycket snabbt ökande klövviltstam som ställer till med stora viltbetesskador. Älgbetesinventeringen visar att Götaland är hårdast drabbad och har 56 % svårt skadade tallar, att jämföra med rikssnittet på 45 % skadade tallar.
Den samhällsekonomiska förlusten av en för stor klövviltstam uppgår till hela 20 miljarder svenska kronor. Då är materiella trafikskador medräknade och viltskador på jord och skog. 20 miljarder kronor är extremt mycket pengar; i budgetsammanhang är det inte mindre än fem familjeveckor.
Det får därför anses som en god idé att skydda den svenska skogen som den välfärdsskapare och kolsänka som den är och ta steg mot en hållbar klövviltstam. Svensk jakt är samtidigt drabbad av tungrodda överbyråkratiserade regelverk, vilket hämmar jakt och därmed en sund, hållbar och minskad klövviltstam. Att låta länsstyrelserna slippa 33 § jaktlagen skulle inte vara betungande för dem.
Mot bakgrund av ovanstående är det en god idé att förenkla regelverken kring klövviltsjakt, såsom att stryka 33 § jaktlagen.
En sådan förenkling skulle direkt underlätta jakt på klövvilt. Mer jakt på klövvilt minskar klövviltstammen. En mindre klövviltstam ger förutom färre trafikolyckor även minskade viltbetesskador inom svenskt skogsbruk. Minskade viltbetesskador ger skogsägaren bättre avkastning. Bättre avkastning inom gröna näringar ökar Sveriges bnp.
|
Ann-Sofie Alm (M) |
|