Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att, med undantag för de nationella minoritetsspråken, slopa rätten till modersmålsundervisning och tillkännager detta för regeringen.
De elever som har ett annat språk än svenska som förstaspråk har rätt till så kallad modersmålsundervisning. Modersmålsundervisningen finns idag med syftet att ge berörda elever en möjlighet att utveckla kunskaper i och om sitt förstaspråk. I grund och botten har man valt att lagstadga rätten till denna undervisning för samtliga grundskoleelever som anses ha ett annat modersmål än svenska, med motiveringen att ett välutvecklat modersmål ger bra förutsättningar att lära sig svenska och andra ämnen. Problemet med denna motivering är dock att det inte fullt ut håller idag just för att dess effekter för inlärning av svenska är ytterst tveksamt. I bland annat Danmark kunde man för många år sedan konstatera att det inte fanns några statistiska bevis för att elever som fått modersmålsundervisning visade bättre skolresultat än de som inte fått denna undervisning. Istället har vi sett hur utbildningen i Sverige kantats av problem, där det råder brist på obehöriga lärare, och där undervisningen sker under skoltid, vilket av förklarliga skäl tar tid från annan utbildning.
Inte minst mot bakgrund av de många olika folk som på kort tid har valt att bosätta sig i vårt land kan nuvarande krav på rätt till modersmålsundervisning komma att bli ett stort problem, inte bara sett till de kostnader som åläggs olika kommuner. Sverige kan mycket väl redan vara västvärldens mest mångspråkiga land, och närmare en tredjedel (28,6 procent) av de mellan 7–16 år har ett annat språk än svenska som förstaspråk (enligt statistik från juli 2021). Det innebär kort sagt att 28,6 procent av landets barn och ungdomar hade rätt till detta 2020. I vissa kommuner var det dessutom långt många fler: Södertälje hade hela 66,8 procent elever med rätt till modersmålsundervisning, Botkyrka 60 procent och Malmö 59 procent. Om vi ska blicka in i framtiden blir det än fler då det nämligen är så att ju lägre ned i åldrarna vi kommer, desto större andel av eleverna har ett annat förstaspråk än svenska.
Det är rimligtvis inte hållbart att kommuner ska tvingas att bekosta en vetenskapligt tvivelaktig modersmålsundervisning, till i vissa fall fler än hälften av kommunens elever, där några till och med talar bättre svenska än det språk deras föräldrar har som förstaspråk. Att lära sig fler språk kan givetvis ha goda följder, om det hanteras på rätt sätt. Det är dessutom lätt att tycka att modersmålsundervisningen överhuvudtaget inte bör ske under skoltid eller för den delen bekostas av offentliga medel. Ur integrationssynpunkt gör dessa pengar troligtvis betydligt mer nytta att satsas på exempelvis specialundervisning i svenska. I grund och botten är dock det största felet att kommunerna överhuvudtaget inte har en möjlighet att säga ifrån, även i de fall de saknar förutsättningar att genomföra en välfungerande utbildning: Kravet finns där oavsett. Mot bakgrund av detta bör, med undantag för de nationella minoritetsspråken, rätten till modersmålsundervisning slopas.
|
Markus Wiechel (SD) |
Ann-Christine From Utterstedt (SD) |