Frågan om huruvida elever med dyslexi ska få använda sina hjälpmedel då de skriver nationella prov i årskurs 3 och 6 har diskuterats under många år utan att få någon lösning, eftersom Skolverkets riktlinjer fortfarande inte godkänner detta, något som från myndighetshåll ibland har förklarats med att vi då inte vet hur många elever som egentligen behärskar att läsa och skriva. Men nu är det hög tid att insamling av statistik får ge vika för barnens och elevernas bästa och att Skolverkets riktlinje prövas mot barnkonventionen.
Frågan har till och med prövats rättsligt. Det är två elever som har stämt sina respektive kommuner för att ha blivit utsatta för diskriminering på grund av sin dyslexi i samband med att de skrev de nationella proven. I det ena fallet har tingsrätten fastslagit att eleven är berättigad till ett skadestånd på 10 000 kronor (källa: Läs & Skriv 4/2019), medan den andra eleven inte fick gehör hos vare sig tingsrätt eller hovrätt. Kommunen hänvisade till Skolverkets riktlinjer som hävdar att provet inte prövar rätt förmåga om eleven får det uppläst. Men vän av ordning undrar över just det: prövar rätt förmåga för vem? Inte för den enskilde eleven i alla fall. Hovrätten skriver i sitt domslut: ”Det faktum att Specialpedagogiska skolmyndigheten, Svenska Dyslexiföreningen och Svenska Dyslexistiftelsen har en annan syn på vad som avses med begreppet läsning och läsförståelse saknar betydelse i detta avseende.”[1]. Oavsett utgången i dessa båda fall synes det högst orimligt att den här typen av spörsmål ska behöva prövas rättsligt, då det är väl känt att elever med dyslexi uppfattar sig bli missgynnade då de skriver nationella prov. Detta måste riksdagen ge regeringen tillkänna.
|
Betty Malmberg (M) |
|
[1] Dyslexiförbundet, 2020-03-13, Hovrätten sa nej till anpassningar, (Internetkälla, hämtat 2021-10-03)