Under alltför många år har frågan huruvida gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker ska tillåtas i Sverige diskuterats och utretts. Det var därför glädjande att en riksdagsmajoritet i maj 2018 äntligen beslutade att detta ska tillåtas. Dessvärre innebar den så kallade januariöverenskommelsen att en ny utredning skulle tillsättas men inte förrän år 2020. I december i år ska utredningen överlämnas till regeringen. Min förhoppning är att utredningen ska möjliggöra gårdsförsäljning och därmed bidra positivt till såväl nyföretagande som livsmedelsstrategi och besöksnäring.
Idag finns 450 aktiva bryggerier etablerade i Sverige samt över hundra små och stora vingårdar i Sverige, varav ett trettiotal har en professionell inriktning.
I våra grannländer Norge och Finland har det på senare år fattats beslut om gårdsförsäljning. Till exempel utökade Finland sin gårdsförsäljning 2018 genom att också ge mikrobryggerier tillstånd att sälja sina produkter direkt till konsument. Det är intressant eftersom det också i Finland har funnits en diskussion om hur EU-kommissionen ställer sig till att landet samtidigt vill behålla sitt statliga alkoholmonopol. Men så vitt känt har kommissionen inte haft några invändningar mot beslutet. Det beror förmodligen på att det rör sig om så små volymer.
Det är viktigt när regeringen nu åter ska bereda frågan om gårdsförsäljning att den behandlas som den näringspolitiska fråga det egentligen är. Den svenska besöksnäringen och turismen ökar stadigt och möjligheten för kunder att inhandla och provsmaka lokalt producerade alkoholdrycker kan vara ytterligare en ingrediens för att främja turismen i allmänhet och landsbygdsturismen i synnerhet. På så vis kan företagandet öka. Dessutom är det en självklarhet att svenska företagare inom alla näringar ska kunna verka på samma villkor som sina europeiska kollegor.
Min förhoppning är att regeringen även agerar proaktivt och därför skyndsamt påbörjar en försöksverksamhet med regional gårdsförsäljning. Östergötland är ett utmärkt område för detta. Vi har producenter av både öl och vin, stor besöksnäring och ett universitet som kan följa studien på nära håll. I Östergötland finns också sedan flera år en regional plan för livsmedelsstrategin och ett kreativt centrum för företag inom de gröna näringarna, Vreta Kluster. Varför inte samla kunskap och erfarenhet om hur gårdsförsäljning kan komma att utveckla landsbygden, som en komplettering till kommande utredning, och under beredningen av densamma? Det vore värdefullt.
Med hänvisning till ovanstående bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att inleda en regional försöksverksamhet med gårdsförsäljning i Östergötland för att kunna följa effekterna av ett införande. Det är också viktigt att den efterföljande beredningen av utredningen sker ur ett näringspolitiskt perspektiv. Detta måtte riksdagen ge regeringen tillkänna.
|
Betty Malmberg (M) |
|